KYRKFÖNSTRET - Ekerö pastorat

More documents

Recommendations

Info

Vi tänder ett ljus i advent. Det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent. Det sprider ljus i vårt mörker här. Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårat bord när vi tänder ett ljus i advent, när vi tänder ett ljus i advent. Så mörk är natten i midvintertid men se då nalkas Lucia. Hon kommer den goda med ljuset hit hon kommer med hälsning om julefrid. Hon kommer med ljus i sin krona. Lusse lelle, Lusse lelle, elva nätter före jul. Lusse lelle, Lusse lelle, elva nätter före jul. Nu äro vi hitkomna, så näst före jul. Nu äro vi hitkomna, så näst före jul. Adventstiden När året är som mörkast kommer adventstiden och våra hem, trädgårdar och gator fylls av överflöd av ljus. December känns ofta – förutom stress och jäkt – som en enda lång festmånad. Advents- och julmusik, personalfester, julfester, Lucia, julbak, ljus och glitter. Men varifrån kommer våra traditioner? Och hur gamla är de egentligen? Adventsljusstake Adventsljusstaken blev populär på 1920-talet. Den är en svensk företeelse som hade en föregångare i adventsgranen – en liten gran där man tände ljus varje helg. Advent betyder ankomst – men inte minst för barnen betyder det väntan – väntan på jul och julklappar. Adventskalendern introducerades efter tysk förebild av Svenska Flickors Scoutförbund 1932 – numera finns det ju ett otal varianter, med och utan paket och med eller utan kristet innehåll. Advents- eller julkalendern på radio och TV har blivit ett begrepp. Lussebrud Luciafirandet har flera olika rötter. På medeltiden inledde Luciadagen julfastan, så natten före var sista chansen att äta köttmat, bland annat från julgrisen som skulle ha slaktats. Lusse associerades inte bara med helgonet Lucias dag. Lussenatten var enligt den julianska kalendern årets mörkaste natt – Lusse handlade också om Lucifer, ett annat namn för ondskans och mörkrets makter. På 1700-talet introducerades i Västergötland lussebruden, utklädd och med ljus i håret, kanske för att betvinga mörkrets makter. Lucia, helgonet från Syracusa, led martyrdöden år 304, då en försmådd friare angav henne för kejsare Diocletianus som förföljde de kristna. Lucia övergav inte sin tro. Hon skulle brännas på bål men elden förmådde inte bränna henne. Hon dog av ett svärdshugg genom halsen. Ljusen i håret kommer från traditionen att Lucia bar mat till fångar i en fängelsehåla. Händerna var upptagna, så därför fick hon bära ljuset på huvudet. Lucia vilar nu i en glasad grav i kyrkan San Geremia i Venedig. Vårt nutida Luciafirande inleddes 1927 med ett Luciatåg anordat av Svenska Dagbladet. När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå. |: Guds Son i nattens timmar där vilar uppå strå. :| Jul i Betlehem Platser där Jesus varit blev tidigt minnesmärken för de första kristna. Redan på 100-talet pekade man ut en grotta där Jesus sades ha blivit född. Kejsar Hadrianus lät bygga ett hedniskt tempel där, för att förhindra att det skulle bli en kristen firningsplats. Istället hjälpte det förstås till för att bevara platsen som ett kristet minnesmärke. Kejsar Konstantins mor Helena (250- 330) blev kristen. Hon lär ha påverkat sin son, att gynna de kristna. På 320-talet gjorde kejsar Konstantins mor Helena en resa till det heliga landet, och när hon kom till Betlehem lät hon uppföra en kyrka. Den förstördes 529, men kejsar Justianus lät uppföra den kyrka som finns där idag. Genom mörka trappor kommer man ner till en grotta som sägs vara platsen för Jesu födelse. Sådana trästall som vi har i våra julkrubbor var inte vanligt – så det kan mycket väl vara i en sådan klippgrotta som Josef och Maria till sist hittade husrum. Välkommen h i signad julet |: Du är vår k som ger oss lj
it till jorden id! onung vorden us och frid. :| Till dig vårt lov vi höjer, du barn i krubban där, |: och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär. :| Julkrubban Troligen började man ganska tidigt att göra dramatiseringar av framför allt påskens händelser, men också av julen. Under medeltiden övergick man till uppställning av stillastående figurer. Den mest omtalade julkrubban, som blivit en förebild för våra små julkrubbor, arrangerades av Franciskus år 1223 i skogen vid Greccio, nära Assisi. Julnattens mässa firades vid en grotta, där Franciskus placerat en krubba med halm och en oxe och en åsna. Idag finns där ett kapell med frescomålningar som avbildar Franciskus själv och oxen och åsnan vid Jesusbarnets bädd. I katolsk tradition, t.ex. i Italien och Spanien, görs julkrubbor som är hela landskap och många orter har sina egna träsnidare och konstnärer. Från 1906 hade man en julkrubba på diakonissanstalten Ersta. 1929 sattes det upp en julkrubba i S:t Petrikyrkan i Malmö. Då skrevs det om julkrubban som ”ett katolskt påfund”, idag är julkrubban en självklarhet i våra kyrkor och många hem. Jultraditioner Våra jultraditioner har formats och formas av impulser från många olika håll: Kristna traditioner blandas med gammal bonde- och folkkultur, folktro med rötter långt bak i tiden. Våra traditioner förändras också i mötet med andra kulturer och inte minst genom massmedias och reklamens bilder om vad som ingår i ett ”riktigt julfirande”. Tomten Vår tomte är av ”blandras”. Han hämtar drag från folktron och gårdstomten som vaktar över hus, folk och djur. Det är om honom Viktor Rydberg skriver i dikten ”Tomten” och numera är han en kultfigur i många trädgårdar. Men vår tomte liknar alltmer den internationelle S:ta Claus, som har sin förebild i Nikolaus som var biskop i Mindre Asien på 300-talet. Han är känd som barnens vän, och det berättas bland annat om hur han räddade tre unga flickor från en mycket fattig familj från att hamna på bordell, genom att kasta in säckar med pengar genom deras fönster. I katolska länder firas S:t Nikolaus den 6 december med gåvor till barnen, men i vår kulturkrets kommer han på julafton. Det finns också en tredje förebild, julmannen, bosatt bland is och snö, kanske på Nordpolen, men numera rätt etablerad i Rovaniemi och Mora. Julgris Under den varma delen av året kunde man här i Sverige föda upp grisar, som slaktades för att ge föda under vintern. För att maten skulle hålla sig fick kött, korv och syltor saltas eller rökas. När man ser bilder på julbord med ett grishuvud som prydnad anar man också impulser från asatrons Valhall, där grisen Särimner slaktades och åts upp varje dag för att nästa morgon återuppstå. Julgran Traditionen med julgran tycks ha kommit från Tyskland. I mitten av 1700-talet började man smycka små granar på gods och herrgårdar. I början av 1900-talet blev julgranen en mer allmän sed, smyckad med vaxljus, frukt och konfekt. Granar på offentliga platser kom under mellankrigstiden, och numera har vi granar ute och inne, på arbetsplatser och hemma. Se, då krypta tomtar upp ur vrårna, upp ur vrårna, lyssna, speja, trippa fram på tårna, fram på tårna. Tipp, tapp ... Snälla folket låtit maten rara, maten rara stå på bodet åt en tomteskara, tomteskara. Tipp, tapp ... Hur de mysa, hoppa upp bland faten, upp bland faten, tissla, tassla: »God är julematen, julematen!« Tipp, tapp ... Gröt och skinka, lilla äppelbiten, äppelbiten, tänk så rart den smakar Nisse liten, Nisse liten! Nu har vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopp fa-ra-la-la! Barnen i ring dansa omkring, dansa omkring. Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan. Tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, la-la!
Page 1 and 2: Nyheter & information från våra f
Page 3 and 4: När föddes Jesus? Det skymmer öv
Page 8 and 9: Adelsö-Munsö församling Sö 3/12
Page 10 and 11: Ekerö församling Sö 3/12 Ekerö
Page 12: Rumänienhjälpen Kanske är årets

KYRKFÖNSTRET - Ekerö pastorat

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?