PROJEKT – ÖVERGIVEN PLATS - MediaGymnasiet

PROJEKT – ÖVERGIVEN PLATS
KODAK HILL, JÄRFÄLLA

Den stora vinröda lokalen som står stadigt i Veddesta-industriområde i Järfälla kommun,
en gammal fabrik som blev offer för den tekniska utvecklingen. Kodak Hill är ett riktigt
paradis för unga konstnärer och paintball-fantaster. Det var av en ren slump jag kom på
att det var just Kodak Hill jag ville skriva om. Jag visste att jag ville skriva om någonting
som var ganska okänt i media men någonting som ändå fångade inte bara mitt intresse
utan andras också. Jag sökte runt på internet i jakt efter Någonting som fångade mitt
intresse. Efter lite sökande snubblade jag över ett forum där det fanns en tråd som
handlade om övergivna platser där man kunde spela paintball. Ungdomarna pratade
passionerat om många olika platser där en av dem var Kodak Hill. Då visste jag, det var
som kärlek vid första ögonkastet. Jag ville skriva om någonting som var ett gömställe från
verkligheten. En lekplats. Det var precis det jag hittade.
2

INNEÅLLSFÖRTECKNING
Inledning……………………………………………… sid. 2
Nutid…………………………………………………. sid. 4
Nutid – Upplevelsen…………………………………. sid. 5
Dåtid…………………………………………………. sid. 7
Framtid……………………………………………….. sid. 7
Slutsats……………………………………………….. sid. 8
Källkritik……………………………………………… sid. 9
Källförteckning……………………………………….. sid 9
3

NUTID
Kodak Hill som har stått tom sen slutet
av 90-talet då den slog igen. Det är
igenvuxet och ingen sköter om lokalen.
Det enda underhåll som sker i
byggnaden är att fönster och dörr spikas
igen med jämna mellanrum. Men på
insidan är det fullt med vad kommunen
som äger byggnaden skulle kalla
skadegörelse. Innanför den ständigt
uppbrutna dörren ser man spåren av
ungdomarnas närvaro. Väggarna är fulla
med målningar och på marken ligger det
öl och sprayburkar blandat med
glassplitter från de krossade fönstren.
Kodak Hill var i fyra nätter, 14-18 juli
2009, ockuperats av Kommando Fredrik
Reinfeldt, anarkister som kämpar för att
lokaler som denna inte bara ska stå
tomma. Kommando Fredrik Reinfeldt
anser att man skulle kunna göra
någonting av Kodak Hill. Det finns
hemlösa på gatorna och så finns det
tomma lokaler bland annat Kodak som
stått tomt i 10 år. De vill införa en lag
om att lokaler som stått tomma mer än 6 månader ska få användas av vem som helst i vilket syfte
som helst. Under ockupationen anordnades olika aktiviteter i Kodak. De ville visa att man skulle
kunnat göra Kodak Hill till en ungdomsgård med workshops och kanske tom ett bibliotek, de
ville att lokalen skulle överlämnas till dem utan kostnad och att de själva skulle få bestämma vad
de ville göra med Kodak Hill. Kommunen äger ännu Kodak Hill men enligt anarkisternas
hemsida så anser de ockupationen som lyckad.
” Vi ser ockupationen som en stor framgång då vi själva kunde styra över den tid vi stannade i
huset. Endast två (trafik)poliser kom för att störa oss sent på onsdagsnatten. Övrig tid
spenderade svinen med att spionera från buskarna eller från helikopter.” 1
1 http://anarkisterna.com/blog/2009/07/19/kommando‐fredrik‐reinfeldt‐lamnar‐kodakhuset‐efter‐en‐lyckad‐
ockupation/
4

NUTID-Upplevelsen
När man för första gången ser denna stora byggnad tror man inte att den är övergiven. När jag
med bil försökte leta efter byggnaden lyckades jag åka förbi två gånger innan jag äntligen såg den.
Men när man närmar sig platsen som är gömd bakom några träd
och överbevuxet så får man en obehaglig
känsla. Det är precis som man tänker sig
hur en övergiven plats ska se ut. Texten
”Kodak” som smyckar ena långsidan
var borttagen men rester fanns kvar.
och bortglömd.
Det som gjorde mig lite förvånad med
Kodak Hill är att precis bredvid ligger
ett annat företag som det hela tiden var
rörelse runt. Varför det gjorde min
förvånad är människorna som jobbade
där. De la inte ens 2 sekunder på att
slänga en blick på byggnaden. Det var
som om den inte fanns. En så stor byggnad men ändå så himla ignorerad
Dörren samt fönstren på första våningen var täckta med plywoodskivor. Fönstren på de övre
våningarna var inte täckta och de hade resulterat i att de krossats.
Ingången var uppbruten och när man kom in var det mörkt. Det regnade in och det var vatten
över en stor del av den gråa betongen. Ölburkar och sprayflaskor var det många av och eftersom
det var så mörkt fick man se upp vart man gick. Väggarna var fulla med målningar, grafitti och
street-art. Eftersom lokalen var så stor och mörk var det obehagligt. Ljudet från det rinnande
vattnet i bakgrunden hjälpte till att göra situationen mindre läskig.
Jag fortsatte genom en korridor
som även den var täckt med
ölflaskor och grafittimålningar. I
slutet av den hade man slagit in
väggen. Tegelresterna låg på
marken nedanför.
Jag klättrade igenom hålet och
jag var inne i en stor sal.
Fönstren uppe vid taket lät
ljuset in i lokalen och det var
näst intill vackert. Det var stor
skillnad från det mörka
skräckfilmsrummet jag var i
innan. Det här var precis som
jag hade läst om innan. Det var
som ett konstgalleri. Väggarna
var täckta med målningar och färgerna lyste upp lokalen. Det var öppet och högt i tak och det
var då som jag verkligen blev passionerad för det här arbetet och för den här platsen. Jag gick
5

unt där och bara njöt av stämningen. Man kunde känna att hit gick människor som ville utrycka
sig och människor som ville visa sin åsikt. Det häftiga var att man nästan kunde känna respekten
som fanns i rummet. Inga av målningarna var förstörda eller övermålade av någon annans. De
fanns plats och det var som en fristad för just grafittikonstnärer.
På betonggolvet i det andra rummet såg man spår från Kodak. Där var vad de såg ut som en
gammal fabriksmaskin av något slag. Jag vet inte om jag skulle kunna säga att det var en
framkallningsmaskin, men någonting som användes under tiden då Kodak ägde byggnaden.
6

DÅTID
Förr i tiden så var det inte lika enkelt med fotografi som det är idag, Man kunde inte sitta framför
datorn och se alla sina bilder 5 minuter efter man tagit dem. Man kunde inte redigera dem enkelt
med ett program på datorn och man kunde inte dela bilder med välden på det sättet som vi har
idag. För mig och troligtvis för många andra människor också är fotografi viktigt. Man kan spara
ett minne, föreviga ett ögonblick. Att använda fotorulle var det populäraste sättet att framkalla
foto.
Kodak gjorde det här möjligt
för många människor att få
sina fotorullar framkallade.
!967 öppnade Kodak sitt nya
laboratorium där de
framkallade fotorullar från
hela landet. Efter 8 år var
Järfällas Kodak Hill hem för
både företagets
marknadsavdelning som
tidigare låg i Stockholm och
huvudkontoret som låg i
Göteborg.
FRAMTID
Kodak Hills framtid är oklar. Vissa påstår att den ska rivas, andra påstår att den ska rustas upp.
Någon trodde att de skulle bli en matvaruaffär. Men det är bara en sak som är säker. Kodak har
haft en spännande historia som är värd att komma ihåg. Den har vart ett gömställe för många och
inspirations källa för andra. Nu återstår bara att se vad framtiden ger historien om Kodak Hill,
Järfälla.
7

SLUTSATS
Jag tycker personligen att det är svårt att skriva e slutsats på någonting man gillat att göra. Jag vill
egentligen fortsätta, förbättra och förfina men med en slutsats sätter man punkt. I alla fall för nu. Jag
kommer med största sannolikhet återvända till Kodak Hill. Jag är så pass nyfiken på vad framtiden
kan ge för den tomma lokalen.
Dessutom vill jag sträcka upp en näve i luften för anarkisterna som ockuperade Kodak Hill. Jag är inte
anarkist själv och håller inte med om alla deras åsikter men jag är glad att det är någon som kämpar.
Någon som tror på någonting och inte gömmer sig för det. Jag tror många vill men ändå har vi en
tendens att gömma oss för vad som är rätt. Det gjorde inte anarkisterna i det här fallet. De visade sin
åsikt i en handling och försökte förbättra vårt samhälle och jag måste ärligt erkänna att jag är
besviken på vårt samhälle. Jag hade inte hört talas om detta innan och har inget minne av att jag sett
det i någon tidning när det var aktuellt. Detta är jag väldigt besviken på. Att man inte
uppmärksammar saker som detta. Att unga människors åsikter inte betyder lika mycket. Att det
antagligen var en löpsedel om någon kändis som köpt en ny jacka istället för en artikel om Kodak hill
och anarkisternas försök att försöka uppmärksamma ett problem som faktiskt finns i Sverige. Tomma
lokaler finns så också människor som bor på gatan. Kan man inte med lite hjärta lösa både de här
problemen? Det tror jag.
Kodaks fall blev som sagt den
tekniska utvecklingen. Delvis är
det tråkigt att man inte har
fotografier på samma sätt idag.
Jag hör ofta att om ens hus
började brinna skulle man ta med
sig sina fotoalbum men det är
inte så längre. Om huset skulle
börja brinna skulle man rädda
datorn eller hårddisken. Även fast
jag tycker att det är trist att själva
nöjet att sitta och bläddra igenom
gamla bilder som inte kan
försvinna när datorn kraschar så
tycker jag att det är bra att
fotografin har blivit mer tillgänglig för fler människor. När det väl kommer till kritan så tycker jag inte
att det var bättre förr. Nu med den här tekniken kan man dela bilder med varandra också. Det kunde
man inte på samma sätt. Communitys och bloggar gör att vi kan ta del av andras liv på ett annat sätt
än innan. Nu får fler människor ta del av fler minnen.
8

Källkritik
Jag har inte haft så bra källor det här arbetet. Det fanns ärligt talat inte så mycket att ta på. Den
källan jag känner att jag kan lite mest på är faktiskt Anarkisterna.com. De har skrivit sin upplevelse
och det kanske bara är så jag är men jag litar mer på det än en faktabok som berättar hur det var.
Den är relevant och tiden är 2009 och det kommer direkt från de som utförde ockupationen.
Jag har också använt mig av ”Swedish Past Recovers”(1) som har gett mig den grundläggande fakta
om Kodak Hill som företag innan de lades ner. Den sidan har lånat information från en bok av Lars
Gusafsson, jag hittar inte boken. Jag har letat runt men kan inte lokalisera boken så det fick bli från
den här sidan. Det verkar vara en seriös sida och man kan kontakta de som underhåller den.
Jag har gått till kommunen två gånger då jag ingen av gångerna fick någonting att bita i. Jag kanske
skulle ha tryckt på hårdare men de kändes som allt ja kunde göra och jag litar på att de vet att de är
de som äger kommunen för det var all fakta jag fick ut av mina besök där.
Källförteckning
1. http://spr.dinstudio.se/gallery1_15.html
2. http://anarkisterna.com/blog/2009/07/19/kommando‐fredrik‐reinfeldt‐lamnar‐kodakhuset‐efter‐
en‐lyckad‐ockupation/
3. http://www.gatukonst.se/?s=kodak
4. http://www.gratisfotoframkallning.se/framkalla.html
5. Kommunen i Järfälla, 2 tillfällen.
Bilder
http://media.artdiamondblog.com/images2/CampAllenTechnicianKodak-thumb-468x324.jpg
http://data4.blog.de/media/713/1596713_b89e80ea16_m.jpg
http://www.gatukonst.se/wp-content/uploads/2009/07/kodak-poster.jpg
9