PROJEKT – ÖVERGIVEN PLATS - MediaGymnasiet
PROJEKT – ÖVERGIVEN PLATS - MediaGymnasiet
PROJEKT – ÖVERGIVEN PLATS - MediaGymnasiet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
NUTID-Upplevelsen<br />
När man för första gången ser denna stora byggnad tror man inte att den är övergiven. När jag<br />
med bil försökte leta efter byggnaden lyckades jag åka förbi två gånger innan jag äntligen såg den.<br />
Men när man närmar sig platsen som är gömd bakom några träd<br />
och överbevuxet så får man en obehaglig<br />
känsla. Det är precis som man tänker sig<br />
hur en övergiven plats ska se ut. Texten<br />
”Kodak” som smyckar ena långsidan<br />
var borttagen men rester fanns kvar.<br />
och bortglömd.<br />
Det som gjorde mig lite förvånad med<br />
Kodak Hill är att precis bredvid ligger<br />
ett annat företag som det hela tiden var<br />
rörelse runt. Varför det gjorde min<br />
förvånad är människorna som jobbade<br />
där. De la inte ens 2 sekunder på att<br />
slänga en blick på byggnaden. Det var<br />
som om den inte fanns. En så stor byggnad men ändå så himla ignorerad<br />
Dörren samt fönstren på första våningen var täckta med plywoodskivor. Fönstren på de övre<br />
våningarna var inte täckta och de hade resulterat i att de krossats.<br />
Ingången var uppbruten och när man kom in var det mörkt. Det regnade in och det var vatten<br />
över en stor del av den gråa betongen. Ölburkar och sprayflaskor var det många av och eftersom<br />
det var så mörkt fick man se upp vart man gick. Väggarna var fulla med målningar, grafitti och<br />
street-art. Eftersom lokalen var så stor och mörk var det obehagligt. Ljudet från det rinnande<br />
vattnet i bakgrunden hjälpte till att göra situationen mindre läskig.<br />
Jag fortsatte genom en korridor<br />
som även den var täckt med<br />
ölflaskor och grafittimålningar. I<br />
slutet av den hade man slagit in<br />
väggen. Tegelresterna låg på<br />
marken nedanför.<br />
Jag klättrade igenom hålet och<br />
jag var inne i en stor sal.<br />
Fönstren uppe vid taket lät<br />
ljuset in i lokalen och det var<br />
näst intill vackert. Det var stor<br />
skillnad från det mörka<br />
skräckfilmsrummet jag var i<br />
innan. Det här var precis som<br />
jag hade läst om innan. Det var<br />
som ett konstgalleri. Väggarna<br />
var täckta med målningar och färgerna lyste upp lokalen. Det var öppet och högt i tak och det<br />
var då som jag verkligen blev passionerad för det här arbetet och för den här platsen. Jag gick<br />
5