Sägnen om - Fale Bure

Sägnen om

Sägnen om Fale Bure den unge som gett namn åt Birsta
I slutet av 1100-talet och början av 1200- talet står striden om
kungamakten i samband med enandet av det svenska riket mellan
olika ätter, Stenkilska ätten, Sverkerätten och Erikska ätten för
att senare efter Erik XI:s död hamna hos Birger Jarl och hans
söner, vars mor var prinsessan Ingeborg.
I maktspelet förekom ingiften mellan de olika släktena. Den katolska
kyrkan och stormakten Danmark spelade en stor roll i maktkampen.
En avgörande händelse är mordet på Erik den Helige vid
Trefaldighetskyrkan i Uppsala 1160. Banemannen var Magnus
Henriksson av Stenkilska ätten. Magnus blev därmed Svea kung.
Erik den Helige kom senare att bli Uppsalas, Stockholms och
Sveriges skyddshelgon. Magnus Henriksson dödades 1161 av Karl
Sverkersson, son till Sverker d.ä.
Fale Bure den äldre fanns med i Erik den Heliges hird på dennes
korståg till Finland och han deltog också med hälsingarna i
straffexpeditionen mot dennes mördare, där Bure själv blev
dödad vid Fale Bro.
Erik den Heliges son, Knut Eriksson, levde några år i landsflykt, innan
han återvände och i sin tur erövrade kungamakten vid ett slag 1167
mot Karl Sverkersson vid Örebro. Knut dog en naturlig död och hans
fyra söner kom att uppfostras hos kung Sverker d.y. på riksborgen
Näs på Visingsös södra udde. Erikssönerna flydde därifrån och
gjorde uppror. Tre av bröderna dödades i slaget vid Älgarås i
Västergötland 1205.
Vid Älgarås deltog Fale Bure den unge i striderna och räddade den
överlevande kungasonen till sitt slott i Byrestad, Birsta, den del av
Skön som bär hans namn.
När kungasonen Erik Knutsson växt upp ”ikläddes han som sägnen
säger högtidliga kläder” och Fale Bure den unge tog med sig
hälsingar, medelpadingar, ångermanlänningar och jämtar ned till
Västergötland och deltog i slaget vid Lena 1208, som slutade med
seger för Erik Knutsson.

Det senare slaget vid Gestilren 1210, där Sverker d.y. Karlsson och
danskarna besegrades kan, enligt Jan Guillou, i historisk betydelse
för rikets enande, jämföras med amerikanarnas Gettysburg. Erik X
är den förste att krönas som svensk kung och göra den första
Eriksgatan. Kröningen utfördes av ärkebiskop Valerius.
Fale Bures adelskap förstärktes och han fick i förläning Hälsingland,
Medelpad och Ångermanland.
Hans vapen en pansrad arm med en hjälm ovanför, krönt av två
korslagda bilor finns på gravstenen i nuvarande Sköns kyrka. Fale
Bure ätten finns, förutom i förste riksarkivarien Johannes Buréus
”Sumlen”, från 1600-talet, dokumenterad från 1250 vid landsarkivet
i Härnösand. Denne Fale Bure var lagman över Norrland och sonson
till Fale Bure den unge. Vid Nolby uråldriga gravfält finns Bure
runstenen rest över en ännu ett par århundranden äldre anfader.
Johan Bureus ättetavla har i våra dagar återförts till Uppsala
Domen och återfinns vid den södra ingången.
I den nordiska mytologin sägs att kon Ödhumla slickade fram den
förste mannen, Bure, ur en saltsten. Bure blev genom ”svenfödelse”
far till Bur, som i sin tur gav upphov till Oden, Vile och Ve.

”Finnmor” håller på att koka morgongröten i pörtet när Erik den helige
med biskop Henrik, Bure den äldre och en skara ryttare störtar fram.
Finnmor: Pekka Pekka, göm dig fort, svenskarna är över oss!

Finnarna tvingas ned på knä och en gammal man halshuggs av ”Erik den
Helige” som en varning.
Biskop Henrik: Tack, o outgrundlige Fader i höjden, för att dessa hedningar nåtts av din
välsignelse!

Kung Erik ligger på knä framför altaret i Trefaldighetskyrkan försänkt i bön
Några spejare kommer in och varnar honom för danskarna som ligger i
skogsbrynet
Spejaren: Kung Erik, danskarna kommer fram ur skogen. Ta ditt svärd, fort!
Kung Erik: Låt dem komma närmare! Jag ber Gud att skydda oss!

När kungen kommer ut ur kyrkan överfölls han direkt av prins Magnus och
hans män, plågas, hånas och avrättas.
Magnus: Tror du att Gud är starkare än svärd, Erik? Nu ska du dö och jag blir kung över
Sverige!
Forts följer!