En sammanfattning och utvidgning av pastor jonas ahlsveds ...

NÅDEGÅVORNA
ANDENS NÅDEGÅVOR
är arbetsredskap som Gud ger av nåd till
sitt folk som inte är det samma som
naturliga talanger utan det är snarare
färdigheter från himlen som ges till att
bruka på jorden.
[1]
En sammanfattning och
utvidgning av pastor jonas
ahlsveds predikan den 19
augusti 2007

[2]

Den överflödande eller snålande Guden?
När jag slår upp i min bästa grekisk-
engelska ordbok på ordet kharisma,
som betyder nådegåva, hittar jag
följande grundbetydelse: “a gift (freely
and graciously given), a favor
bestowed”. Denna sammanfattning
fångar på ett bra sätt upp karaktären på
nådegåvorna.
Nådegåvor är gåvor som ges utan
förtjänst. Det kan ju komma som en
besvikelse för den som trodde att de
ges som ett tecken på trogen tjänst.
Gud sparar inte heller när han delar ut
nådegåvor. Vi skall inte ha bilden att Gud
sitter och mäter ut snålt så att vi säkert
inte får vad vi behöver. Nåd betyder i
grunden överflöd och det kan med rätta
överföras på nådegåvorna. Gud ger i
överflöd. Om vi har upptäckt en gåva
kan vi söka flera. Har vi sett en gåva
fungera till en viss nivå kan vi förvänta
oss från Gud att vi får gå vidare mot nya
höjder. Gud ger nådegåvor på ett
frikostigt sätt och utan vår förtjänst.
Nådegåvorna är också en favör vi får
från Gud inför andra människor. I oss
själva kan vi vara ointressanta och
oförmögna att ta oss fram men Gud kan
ge oss favör inför människor för Guds
rikes syften.
Gud ger goda gåvor
Efter denna allmänna beskrivning av
ordet nådegåva ger min ordbok två
[3]
kategorier för ordet. Den första kategorin
innefattar olika gåvor som Gud ger av
nåd, men som inte kan klassas som
Andens nådegåvor. I Didaché 1:5 från år
70-90 e Kr använder författaren ordet
nådegåvor om de materiella gåvor som
Gud ger. Paulus kan tala om de gåvor
som Gud gett Israel som nådegåvor
(Rom 11:29) eller om räddningen från
faror (2 Kor 1:11) som en nådegåva.
Paulus kan också tala om Jesu
frälsargärning som en nådegåva (Rom
5:15; 6:23).
Den andra kategorin av nådegåvor
som ges är Andens nådegåvor som är
arbetsredskap från himmelriket till att
bruka på jorden. Andens gåvor slutade
inte att fungera efter Nya testamentets
tid. Det är intressant att se hur de n
unga kyrkan talade om nådegåvor. I
Clemens brev till Korinterna från 96 e Kr
skriver författaren i ett sammanhang då
han talar om kyrkans enhet och
mångfald att “Därför skall hela vår kropp
bevaras i Kristus Jesus, och var och en
underordna sig sin nästa, alltefter den
nådegåva han fått.” Denna uppmaning
är sann än idag. Ignatios av Antiokia
som dog under kejsar Trajanus tid
(98-117 e Kr) skriver till församlingen i
Smyrna: “Från Ignatios, också kallad
Theoforos, till Gud Faderns och hans
älskade Sons, Jesu Kristi kyrka som har
fått förbarmande i varje nådegåva, som

är fylld av tro och kärlek, som inte
saknar någon nådegåva...”
Bilden vi får från citaten ovan är att
den unga kyrkan flödade över i Andens
nådegåvor. Till Polykarpos skriver
Ignatios vidare att “Du har kropp och
ande för att kunna locka fram det som
du ser framför dig. Bed att också det
osynliga visar sig så att du inte saknar
något utan flödar över i alla nådegåvor.”
Polykarpos uppmuntrade andra till att
söka andliga gåvor.
Begreppet nådegåvor kan alltså
användas om många olika saker som vi
får av nåd från Gud. Det som jag vill
fokusera på härefter är gåvor från den
helige Ande som kallas nådegåvor.
Nådegåvor är inte det samma som
naturliga förmågor eller talanger. En
människa kan ha en naturlig talang att
undervisa medan en annan kan få gåvan
att undervisa även om denne tidigare
har varit en dålig kommunikatör. Våra
talanger får vi ge till Herren och använda
för hans rike - för också talangerna är
gåvor från Gud - men utöver dessa
naturliga förmågor vill Herren ge oss
nådegåvor för att vi skall nå längre och
lära oss att samarbeta med Herren.
Vi kan ha många olika åsikter om hur
Gud borde bygga upp människoliv och
visa sin kärlek. Nådegåvor ägs inte av
någon karismatisk rörelse och borde
definitivt inte utestängas från någon
kristen gemenskap eftersom nådegåvor
[4]
är Guds sätt att älska och upprätta
människor. Nådegåvor är inte vår “grej”
utan Guds vilja. Därför rör vi oss på
trygg mark. Nådegåvor brukades flitigt
under Nya testamentets tid och har
brukats mer eller mindre och på olika
sätt genom hela kyrkohistorien.
Nådegåvor är redskap varje kristen får
för att kunna hjälpa till i församlingen
och i samhället. Vill du vara till nytta?
Upptäck, utveckla och använd i så fall
de nådegåvor som Anden vill ge dig!
Se på Jesus
När vi studerar Jesus i Bibeln ser vi
vem Gud är. Vi kan sluta med att gissa
eller hoppas att Gud skall vara på ett
visst sätt - i Bibeln ser vi väldigt tydligt i
Jesu Kristi person vem Gud är och vad
som är Guds vilja för oss människor. Vad
vi ser hos Jesus är en modig, strategisk,
vis, barmhärtig och kärleksfull Gud. Vi
kan vidare se en Gud som vill bota
sjuka, uppväcka döda och göra
kraftgärningar. Denna korta beskrivning
säger givetvis inte allt om Jesus, men
poängen är att Jesus visar Guds vilja.
Tanken är att nådegåvorna skall
åstadkomma samma gärningar idag
som Jesus gjorde för länge sedan i
Israel.
Jesus är också vår stora förebild för
hur vi skall tjäna på ett effektivt sätt.
Före Jesus gick in i sin offentliga tjänst
blev han döpt av Johannes vid floden

jordan. När Jesus steg upp ur vattnet
kom den helige Ande ner som en duva
över honom och Faderns röst ljöd från
himlen.
Poängen som vi inte får missa med
Jesu dop är att Anden kom över Jesus
för att ge honom kraft till tjänst. Jesus är
den stora förebilden för alla de fem
utrustningstjänsterna som Paulus listar i
Efesierbrevet 4:11 samt även för
nådegåvorna. Jesus är vår apostel,
profet, evangelist, herde och lärare
n u m m e r e t t . J e s u s ä r a l l a
utrustningstjänsterna i en och samma
person.
När vi ser på Jesu liv ser vi att han
flödade i Andens gåvor. Jesus säger vid
ett tillfälle väldigt tydligt att det är med
Guds Ande som han driver ut de onda
andarna (Matt 12:28). När vi tänker på
nådegåvorna kan det bli svårt för oss
att se helheten, vi tänker oftast att en
person har en gåva och att vi söker
Guds resurser genom att låta någon
betjäna oss med sin nådegåva. När
människor mötte Jesus var det en
människa de mötte. De såg hud och hår
och kände kanske hur han doftade. Men
det förunderliga är att människor som
kom till Jesus och bad om hjälp blev
betjänade med himlens resurser. Det
viktiga är inte att någon ser ut på ett
visst sätt utan att Anden verkar genom
denna människa. I teorin kunde en
människa idag betjäna sin omgivning i
[5]
alla Andens gåvor, men nu är vi flera i
församlingen och därför har Gud i sin
vishet “delat på Jesus” så att var och en
har en bit av vad Jesus är och har att
ge.
Löftet om Anden
Det är häpnadsväckande att Jesus inte
lät betjänandet i den helige Ande ta slut
efter sin himmelsfärd utan att han lovade
att hans efterföljande också skulle få
flöda i Andens gåvor - precis som han
själv gjorde! Anden är vår hjälpare och
efter att Jesus har farit till Faderns högra
sida är Jesus närvarande hos alla
troende genom den helige Ande. Anden
gör givetvis mer än att ge nådegåvor.
Anden ger oss frid, kärlek och glädje
samt visar på Jesus för att nämna några
aspekter.
När vi talar om nådegåvor behöver vi
komma ihåg att Anden är en även om
gåvorna är många. Det finns många
olika slags nådegåvor. Vissa är mera
praktiska till sin karaktär medan andra
handlar om information. Men alla
nådegåvor är från samma Ande. Gud är
nämligen skapare av både himmel och
jord och därför finns det även en
mångfald av nådegåvor. Med den här
introduktionen i bakfickan skall vi gå in
för att läsa de bibelställen i Nya
testamentet som talar om nådegåvorna.

Läsning av Romarbrevet 12:1-7
3 Ty i kraft av den nåd som jag har fått
säger jag till var och en bland er: ha inte
högre tankar om er själva än ni bör ha
utan tänk förståndigt, efter det mått av
tro som Gud har tilldelat var och en. 4 Ty
liksom vi i en kropp har många lemmar
och alla lemmarna inte har samma
uppgift, 5 så är vi, som är många, en
kropp i Kristus, men var för sig är vi
varandras lemmar. 6 Vi har olika gåvor
alltefter den nåd som vi har fått. Den
som har profetians gåva skall profetera i
överensstämmelse med tron. 7 Den som
har gåvan att tjäna skall tjäna i sin
uppgift. Den som undervisar skall
undervisa i läran. 8 Den som förmanar
skall göra det i den uppgiften. Den som
delar ut gåvor skall göra det utan
baktankar. Den som leder församlingen
skall vara nitisk, och den som utövar
barmhärtighet skall göra det med glatt
hjärta.
Slutsatser från Romarbrevet 12:1-7
Paulus talar här om att vi har fått ett
visst mått av tro och att vi alla har fått
olika mycket nåd. Det har Gud gett åt
oss eftersom han känner oss bättre än vi
själva gör och därmed vet han vad vi
klarar av. Att vi fått ett visst mått av tro
betyder att två personer kan ha samma
nådegåva men den ena har en större
vision för gåvan medan den andra har
en mindre vision eller förväntan för hur
[6]
gåvan skall brukas. Inget är bättre eller
sämre i det här fallet, det är bara olika.
Dessa två personer har också fått olika
nåd, det vill säga resurser från Gud, att
utöva sin nådegåva och detta mått av
nåd överensstämmer med måttet av tro
som tilldelats.
Vi behöver förstå att det finns en
mångfald av gåvor men att vi alla hör
samman. Gud kör inte med kopiator
utan han gör nytt. Ingen är den andra lik.
Därför kan vi lära oss av varandra men vi
får aldrig gå in för att bli som någon
annan. Gud förväntar sig inget annat än
att vi skall vara trofasta i den gåva vi har
fått. Gud tror på det här med
förvaltarskap, därför skall vi förvalta den
nådegåva vi har på bästa sätt. Gud
förväntar sig att du skall bruka din gåva
och ingen annans gåva.
Paulus ger oss här exempel på några
nådegåvor som Anden ger. Den första är
profetians gåva. Att profetera är att tala
ut det som Anden ingiver en att säga om
framtiden. Profetia skall inte tolkas och
utläggas av den som får den utan
profetian skall prövas som den är. En
människa kan vid ett eller flera tillfällen
få en profetia till en person eller till ett
sammanhang. Om en person
återkommande får profetior så kan det
vara fråga om att Gud vill resa upp en
människa till att vara en profet.
Profetia är väldigt viktig i Bibeln. En
profetia kan förklara vem vi är som

person och vad Gud har kallat oss till
eller vad som kommer att hända i
framtiden. Gud styrker vår identitet
genom profetia. Profetian bygger upp
församlingen eftersom den ger Guds syn
på verkligheten och på framtiden.
Profetian stärker också vårt medvetande
om att Gud är närvarande bland sitt folk.
Den andra gåvan som Paulus nämner
är gåvan att tjäna. Alla kan och bör tjäna
sin nästa, men här är det fråga om en
människa som får tjänande som en
nådegåva. Vi behöver få upp ögonen för
dessa personer bland oss som tjänar
andra människor, oftast med praktiska
saker: ett vattenglas, städning, ställa i
ordning, bära osv. Detta är en stark
tjänst i Anden som är väldigt viktig i
församlingen.
Den tredje gåvan är förmaningens
nådegåva. Det innebär att en person har
fått en gåva att kunna hålla Guds
standarder i sina tankar och förmår att
korrigera och uppmuntra andra att hålla
sig på Guds väg. Denna gåva behövs
desperat i församlingen så att inte den
blir värdslig och rutten. När synd inte
längre får konfronteras och saker inte
reds ut blir församlingen rutten. Då
behövs det människor som, liksom
Jesus, vågar konfrontera och
tillrättalägga. Timotheus var en som
hade nådegåvan att förmana i Nya
testamentet.
[7]
En annan nådegåva som Paulus
nämner här är att ge gåvor. En människa
som har denna nådegåva tjänar Gud
och människor genom att ge gåvor. Alla
bör vi ge vidare av det vi fått, men den
som har denna nådegåva ger mera
frimodigt än alla andra och till rätt
ändamål.
Den femte nådegåvan som Paulus
ger här är gåvan att leda församlingen.
Inte vem som helst skall leda
församlingen utan en som har denna
nådegåva bör göra det. Varför? En bra
orsak är att den som leder församlingen
skall vara nitisk i sin uppgift, det går inte
att leda utan passion. Att leda är svårt,
därför behövs denna nådegåva i
församlingen så att den blir allt vad Gud
har tänkt.
Den sista nådegåvan som Paulus
räknar upp här är barmhärtighet. Jesus
var barmhärtig och alla kristna bör
uppvisa barmhärtighet. Här är det frågan
om barmhärtighet utöver det naturliga
och vanliga. Det finns mycket lidande i
världen. Därför har Gud utrustat
människor med den helige Andes
passion och handlingskraft att möta
olika behov genom barmhärtighetens
nådegåva.
Läsning av 1 Korinterbrevet 12:4-11
4 Det finns olika slags nådegåvor,
men Anden är densamme. 5 Det finns
olika slags tjänster, men Herren är

densamme. 6 Det finns olika slags
kraftgärningar, men Gud är densamme,
han som verkar allt i alla. 7 Men hos var
och en uppenbarar sig Anden så att det
blir till nytta. 8 Den ene får av Anden ord
av vishet, den andre ord av kunskap
genom samme Ande. 9 En får tro genom
samme Ande, en får gåvor att bota sjuka
genom samme Ande, 10 en annan att
utföra kraftgärningar. En får gåvan att
profetera, en annan att skilja mellan
andar. En får gåvan att tala olika slags
tungomål, en annan att uttyda tungomål.
11 Men allt detta verkar en och samme
Ande, som efter sin vilja fördelar sina
gåvor åt var och en.
Slutsatser om 1 Korinterbrevet 12:4-11
I det här avsnittet påpekar Paulus att det
är Anden ger en mångfald av gåvor så
att det blir till nytta. Syftet med gåvorna
är inte att vi själva skall få ära utan att vi
skall fördela gåvor från Gud till andra.
Fokus är inte på att vi har gåvor utan att
det är Anden som ger gåvor till
människor genom oss. Anden
uppenbarar sig hos var och en så att det
blir till nytta för församlingen. I det här
sammanhanget kan var och en fundera
på hur Anden uppenbarar sig hos sig
själv och hos andra i församlingen så att
det blir till nytta. Alla har vi något att ge
om vi låter Anden flöda genom våra liv.
Paulus räknar här upp några
nådegåvor som Anden ger som vi inte
[8]
ännu har behandlat. Anden kan ge ord
av vishet och av kunskap. När Anden
ger ord av kunskap ges information om
en person eller ett sammanhang som
man inte själv har. Till exempel kan
Anden ge ett kunskapens ord när vi ber
för någon så att vi vet vad som är det
egentliga problemet. När vi får ett ord av
kunskap behöver vi också ord av vishet
så att vi vet hur vi skall använda vår
kunskap. Ord av vishet kan Anden
också ge om naturlig kunskap som vi
har men som vi inte vet hur vi skall
bruka.
Trons nådegåva innebär att en person
får en stark övertygelse att göra något
specifikt. När trons gåva kommer över
en person blir det omöjliga möjligt och
det finns inget nej utan bara ett ja från
Gud. Trons gåva kan till exempel förenas
med gåvor att bota sjuka eller att utföra
kraftgärningar.
Den helige Ande ger också gåvor att
bota sjuka. Observera att det talas om
gåvor i pluralis. Det finns många olika
sjukdomar och därmed också många
olika gåvor att bota dessa sjukdomar.
Det tycks vara så att Gud delar på
gåvorna att bota sjuka liksom det på ett
sjukhus finns olika avdelningar och olika
läkare för olika krämpor. Men det skulle
vara dumt att bli för kategorisk här så att
vi bara förväntar Gud att använda oss
att bota en viss sjukdom. Allt är möjligt
för Gud, och han kan använda en

person till att bota en mångfald av
sjukdomar, men det kan också finnas en
uppdelning av gåvor att bota sjukdomar
över ett flertal individer.
Gåvan att utföra kraftgärningar
innebär att en människa får kraft och
förstånd att göra naturunder. Jesus
gjorde vatten till vin, brödunder, stillade
stormen och kastade ut onda andar. I
Bibeln ger Gud människor auktoritet
över naturen. Mose delade röda havet
och Elia bad en bön så att det inte
regnade på flera år. Gåvan att utföra
kraftgärningar behövs för att möta
mänskliga behov och för att visa att Gud
är en mäktig Gud.
Gåvan att skilja mellan andar innebär
att en person förstår källan till en
handling eller till ett uttalande. Källan
kan antingen vara Guds Ande, den
onde, eller enbart från människor. Här är
det inte fråga om att ha åsikter utan om
att få en uppenbarelse från Gud så att
man ser igenom människan och
situationer får att upptäcka källan.
Gåvan att tala tungomål kan innebära
flera olika saker. Tungotalet bygger upp
den troende på insidan. Tungomålstalande
som uttyds genom gåvan att
uttyda tungomål ger Guds ord in i en
situation. Det kan också gå så att en
människa får ett språk som en nådegåva
utan att behöva studera.
[9]
Alla dessa gåvor är jätteviktiga i
församlingen. Anden har mycket att ge
bara vi vågar öppna oss för Guds verk.
1 Korinterbrevet 12:12-31
Efter denna utläggning av några av
Andens gåvor satsar Paulus många
spaltmillimeter på att övertyga
församlingen i Korint att församlingen är
en kropp, alltså en helhet, som består av
många delar. Det får absolut inte gå så
att någon blir självtillräcklig eller
isolerande av sig i sin nådegåva eller så
att någon börjar värdera gåvorna olika.
För att understryka detta faktum
poängterar Paulus att Gud har gjort de
delar i kroppen som vi kan anse mindre
värda desto mer betydelsefulla. Tänk dig
en församling som flödar över i profetia
och tal men som inte låter gåvan att
tjäna, styra och utöva barmhärtighet
komma fram? Det blir inte kul. Det får
inte heller bli så att gåvan att tjäna lyfts
fram på bekostnad av helande och
kraftgärningar. Alla gåvor behövs i varje
församling för att alla behov skall bli
bemötta och för att alla lemmar skall få
k ä n n a s i g u p p s k a t t a d e o c h
betydelsefulla. Ingen har alla gåvor men
alla har åtminstone en nådegåva.
Den enda ordning som Paulus lägger
fram är att Gud börjar i en ända. Först
sätter han apostlar och profeter att
lägga grunden, därefter kommer andra
tjänstegåvor och sedan olika nådegåvor.

När den rätta grunden finns går det att
bygga på den med olika nådegåvor. När
utrustningstjänsterna finns på plats kan
människor börja tjäna varandra i Andens
gåvor.
Tro, hopp och kärlek i 1 Korinterbrevet 13
Det här kapitlet som handlar om
kärlekens väg känner de flesta igen från
en vigsel. Tyvärr är det oftast väldigt
malplacerat att läsa upp det här kapitlet
på en vigsel då Paulus talar om att tjäna
med nådegåvor i kärlek. Att tjäna i
nådegåvor utan kärlek blir ihåligt och
åstadkommer väldigt lite gott. Kärlek
handlar om att ge, vilket också
nådegåvor gör. Om man därför är
självcentrerad med nådegåvorna blir det
inte bra. Vi behöver tjäna med kärleken
som motiv och som kvalité.
Kärleken är tålig och mild, kärleken
avundas inte, den skryter inte, den är
inte uppblåst, den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt, den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda. Den gläder
sig inte över orättfärdigheten men har sin
glädje i sanningen. Den fördrar allting,
den tror allting, den hoppas allting, den
uthärdar allting. (1 Kor 13:4-7)
Om vi tjänar våra medmänniskor på
det sättet som beskrivs ovan blir alla
uppbyggda. Vi skall tjäna i tro, hopp och
kärlek. Att tjäna i tro innebär att vi gör
det av övertygelse. Den övertygelsen får
vi från bibelordet och från Andens tilltal.
[10]
Att tjäna i tro betyder också att vi stiger
in i det okända. Det finns alltid en aspekt
av det osäkerhet med i tjänandet i
nådegåvor eftersom det är Anden som
flödar genom våra liv. Vi måste våga gå
på bibelordet och våga tjäna i vår
nådegåva. Det innebär alltid att lämna
sina egna begränsningar för att låta Gud
komma och göra det omöjliga möjligt.
Att tjäna i hoppet innebär att vi har en
positiv förväntan i det vi gör. Vi förväntar
oss det bästa från Gud. Om du ber för
någon och det inte verkar hända något
när du frågar “hur känns det nu?” så ber
du en gång till. Vi hoppas det bästa och
ger inte upp. Att tjäna i kärlek innebär att
kärleken driver oss och att vi visar kärlek
mot andra i allt vi gör.
Paulus lyfter fram en annan viktig sak
i det här kapitlet och det är att det finns
en ofullkomlighet i nådegåvorna. Han
skrivet att “Ty vi förstår till en del, och
profeterar till en del” och att “Nu förstår
jag endast till en del”. Detta kontrasteras
mot att vi en gång skall se Herren
ansikte mot ansikte. Trots att ingenting
blir perfekt i tjänandet i nådegåvor kan vi
frimodigt ge oss in uppgifterna. Att det
finns en mått av bristfällighet med i allt
överskuggas ändå av att mycket blir rätt.
Det kräver mognad av oss att våga gå in
och tjäna trots att allt inte blir perfekt.

Läsning av 1 Korinterbrevet 14:1-5
1 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök
också vinna de andliga gåvorna, framför
allt profetians gåva. 2 Den som talar
tungomål talar inte till människor utan till
Gud. Ingen förstår honom, när han i sin
ande talar hemligheter. 3 Men den som
profeterar talar till människor och ger
dem uppbyggelse, uppmuntran och
tröst. 4 Den som talar tungomål
uppbygger sig själv, men den som
profeterar uppbygger församlingen. 5
Jag önskar att ni alla skall tala tungomål
men hellre att ni skall profetera. Den som
profeterar är förmer än den som talar
tungomål, om inte denne uttyder sitt tal,
så att församlingen blir uppbyggd.
Slutsatser av 1 Korinterbrevet 14:1-5
Uppmaningen i den första versen
ovan borde vi alla ta vara på. Paulus
uppmanar oss att söka ivrigt efter
kärleken. I oss själva är vi själviska och
bristfälliga, därför behöver vi söka
kärleken som Gud ger när vi går in för
att tjäna i nådegåvor. Be Gud om kärlek
när du skall utföra din tjänst om det så
gäller en praktisk tjänst eller att utföra
kraftgärningar. Det finns många sätt att
ge gåvor eller att ge en kram. Gud kan
ge oss kärlek till människor i vår
omgivning så att vi kan förmedla hans
kärlek till dem.
Paulus uppmanar oss också att söka
vinna de andliga gåvorna och särskilt då
[11]
profetians gåva. Har du gjort det? Vi
behöver Andens gåvor varje dag. Därför
behöver vi söka om hjälp från
himmelriket för vår vardag. Det är så
lätthänt att vi nöjer oss med status quo.
Vi kan också bli besvikna på Gud för att
allting inte går som vi vill. Att vi någon
gång misslyckas betyder inte att vi inte
kan lyckas framöver eller att vi inte kan
få mera från Guds Ande.
Paulus uppmanar församlingen i
Korint att söka profetians gåva. Varför
det? Jag misstänker att församlingen i
Korint hade gått in för att stanna på
lägsta nivå och att de var väldigt nöjda
med att tala i tungor och själva bli
uppbyggda av det. I våra sammanhang
är det lätt hänt att vi nöjer oss med lite
karismatiskt mys-pys. Det innebär att vi
sjunger lovsånger och vågar lyfta
händerna, att någon tar i en flagga och
viftar graciöst och att vi talar tyst i
tungor för oss själva. Paulus vill höja
nivån i församlingen från självcentrering
till att bygga upp andra. Därför vill han
att de söker profetians gåva. Tungotalet
bygger upp den som ber men en
utomstående fattar noll av vad som
sägs. Profetia bygger däremot upp
församlingen och överbevisar en
utomstående om att Gud är mitt ibland
sitt folk.
Vi behöver sikta högre mot gärningar
från Gud som känns och syns, som det
går att dokumentera före och efter. När

Jesus botade något i evangelierna
prisade folket Gud för att de blev
överväldigade av det som hände inför
deras ögon - det var tydligt för alla att
Gud gjorde under genom Jesus. Vi
behöver också sikta högre än att tala i
tungor mot ord från himlen som gör Gud
verklig mitt ibland oss och som bygger
upp församlingen och leder oss på rätt
väg. Vi har så mycket mera att sträcka
oss mot. Det ser jag inte som ett krav
utan som ett spännande äventyr. Låt oss
söka de andliga gåvorna, framför allt de
som bygger upp andra och gör Gud stor
mitt ibland oss!
Läsning av 1 Petrusbrevet 4:10-11
10 Tjäna varandra, var och en med
den nådegåva han har fått, som goda
förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 11
Om någon talar skall han tala i enlighet
med Guds ord. Har någon en tjänst skall
han tjäna efter den kraft Gud ger, så att
Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus.
Hans är äran och makten i evigheternas
evigheter, amen.
Slutsatser av 1 Petrusbrevet 4:10-11
Gud är som jag tidigare konstaterat inne
på det här med förvaltarskap. Det
innebär att Gud ger resurser i form av
tankar, färdigheter, talanger och
nådegåvor som han vill att vi brukar på
bästa sätt. Varje kristens utmaning är att
vara trofast sin kallelse och personlighet
[12]
och tjäna andra människor med det som
Gud gett. Varje kristen har åtminstone
en nådegåva att bruka. Gud förväntar
sig av oss att vi använder den till hans
ära och till andras uppbyggelse.
Gud jämför inte någon med en annan
utan han vill att vi tjänar med den
nådegåva vi fått och med den kraft som
Gud ger. Vi skall inte tjäna med den kraft
vi besitter i oss själva utan med den
kraft som Gud ger. Då räcker vi mycket
längre och orkar mycket mer än vad
som är mänskligt möjligt.
Läsning av 1 Timoteusbrevet 1:18 & 4:14
1:18 Detta uppdrag att förmana
anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i
enlighet med de profetord som en gång
uttalades över dig, för att du i kraft av
dem skall kämpa den goda kampen
4:14 Försumma inte nådegåvan i
dig, den som du fick genom profetord,
när de äldste lade händerna på dig.
Slutsatser av läsningen från 1 Timoteusbrevet
De äldste hade lagt sina hände på
Timoteus och bett för honom. De hade
också profeterat och sagt att han hade
gåvan att förmana. Hur Timoteus
upplevde detta tillfälle vet vi inget om
men helt klart innebar det att han fick en
ny inriktning på livet.

Profetia och handpåläggning är
viktiga medel för förlösande och
upptäckande av Andens gåvor. Att
församlingens ledarskap lägger
händerna på en person och avskiljer
denna för tjänst ger personen i fråga
legitimitet att tjäna i församlingen.
Profetiska ord är viktiga av den
orsaken att ett ord från Gud ger insikt
och övertygelse om vad man kan
förvänta sig av framtiden. Ett ord från
Gud kan göra väldigt mycket för en
person. Det förklarar vem man är och
vad Gud har kallat en till. Kraften och
resurserna frigörs i och med att en
person tar ordet till sig och handlar efter
det. Om du är vilsen i fråga om
nådegåvorna för din egen del kan det
vara gott att söka ord från Gud. Kanske
Gud låter något bibelställe bli personligt
för dig eller så ger Herren ett profetiskt
ord genom en annan människa. Bed
och öppna dig för Herren!
Slutord
Den här korta och ofullständiga
genomgången av de bibelställen i Nya
testamentet som talar om nådegåvorna
(Rom 1:1 och 1 Kor 1:7 kan tilläggas) har
visat på att alla behövs i församlingen
och att alla kristna har fått
arbetsredskap från Gud i form av
nådegåvor. Dessa förmågor innefattar
många olika områden och ändå är alla
gåvor från en och samma Ande.
[13]
Nådegåvorna är inte till för själviska
ändamål utan de är till för att ges åt
andra i en ande av tro, hopp och kärlek.
Läs nu igenom häftet en gång till och
skriv upp de lärdomar som du behöver
tillämpa framöver. Vi har mycket att lära
oss ännu om nådegåvorna och en god
början är att varje dag bedja:
“Herre, hjälp mig att älska människorna i
min omgivning med den kärlek som du
älskar dem med och ge mig dina
nådegåvor så att jag kan betjäna dem
på det sätt som du vill.”
Ett äventyr med Jesus väntar dig!

Mina anteckningar:
[14]

[15]

[16]