Kirurgins utveckling under 1800-talet

Under medeltiden och framåt utfördes de flesta ingreppen av barberarkirurger tillhörande
barberarnas skrå, som fick sina privilegier av Johan III år 1571 . De flesta av dem skaffade
sig erfarenhet genom att verka under krig på kontinenten och kallades då taltskärer. De
hade lägre anseende än de akademiskt utbildade läkarna, som verkade inom
in värtesmedicinen. Kirurgerna var hantverkare, verksamma utvärtes.
Medicinarna hade 1663 bildat Collegium Medicorum, senare kallat Collegium Medicum,
medan kirurgerna representerades av Barberarämbetet. För att hävda sig och fOr att främja
utbildningen startades Chirurgiska Societeten 1685. Under t lOD-talets slut, under
inflytande av vad som skedde i Frankrike efter revolutionen 1789, samordnades
medicin are och kirurger vad beträffande organisation och utbildning. Den kirurgiska
societeten upplöstet 1797 .och uppgick i Collegium Medicum, vars uppgifter övertogs av
det 1813 inrättade ämbetsverket Sundhetskollegium, som 1877 blev Medicinalstyrelsen,
som i sin tur 1968 bildade Socialstyrelsen genom samm anslagning med det 19 12
organi serade ämbetsverket med samma namn.
Vid Uppsala Universitet fanns under 1700-talet två professurer i Medicinska Faku lteten,
en i "teoretisk" och en i "praktisk medicin" fram till 1774 då en tredje professur ­
nämligen den i anatomi - inrättades och besattes med Adolph Murray, som 1788 fi ck
uppgiften att också svara för kirurgin, som tidi gare representerats aven akademifalt skär.
I Stockholm fanns sedan Serafimerlasarettets öppnande 1752 Olof Acrel (1717-1806) ­
senare adlad af Acrel - med faltskärsutbi ldning och praktisk verksamhet från krig på
kontinenten men också universitetsstudier för Carolus Linneus och Nils Rosen i Uppsala.
Han blev medicine doktor 1760 och senare profes sor i kirurgi.
Anatomi och kirurgi representerades i Uppsala aven professor fram t.o.m. Henrik
Wilhelm Romansson (1776- 1853), som svarade fOr båda ämnena 1830-1837, varefter han
var professor i anatomi till 1844. Professor i kirurgi och förlossningskonst (ars obstetrica)
blev Carl Henrik Bergstrand 1838 till 1850.
Sjukhusväsendet började utvecklas under 1700-talet. I Uppsala hade på
medicinprofessorn Lars Robergs initiativ Nosocomium Academicum - med 8 sängar ­
inrättats 1708 och 1712 tillkom ett Länslasarett - .båda i redan befintliga byggnader. I
Stockholm tillkom Serafimerlasarettet - också med 8 sängar. På alla ställen vårdades både
2 eller 3, kanske fl era, per sängplats
Detta var några av förutsättningarna fö r kirurgiens utveckling under 1800talet,
som jag alltså kommer att beskriva ur uppsaliensisk synvinkel med utb lickar i
omvärlden - detta för att inte bli för vidl yftig.
1800-ta\ets kirurgi
I svensk-ryska kriget 1808-1809 rådde stor brist på faltskärer och Karolinska Institutets
beteckning vid dess organi serande 1810 var "Institutet för faltskärers danande" -
sedermera Karolinska Medico-Kirurgiska Institutet. Fältskärer utbildades alltfort och
fan ns kvar vid 1800-talets slut och enstaka ännu längre parallellt med att kirurger
utbildades på universiteten.
2

På IS80-talet tillkom lokalbedövning med kokainlösning genom Karl Koller, som 1884
visade att sådan lösning, indroppad i ögat före ingrepp gav smärtfrihet. Sedan användes
den för lokalbedövning (infiltrations- och ledningsanestesi) år 1885 av W.S. Halsted och
1898 introducerades spinalanestesi (ryggmärgsbedövning) av August Bier. l börj an av
1900-tal et kom mer lämpliga lokalbedövningsmedel på marknaden.
C. Infektion
In fektion drabbade i mycket hög utst räckning de sårade och opererade. Dödligheten var
hög på kirurgavdelningarna. Ett öppet benbrott eller ett genomskott i t.ex. underbenet
medförde så hög dödlighet att regeln var att benet skulle amputeras inom 3-6 timmaroftast
ovan knäleden - för att öka chansen till överl evnad.
Anton van Leeuwenhoek såg i sitt primitiva mikroskop "smådj ur" . bakterier omkring
1670 men visste av naturliga skäl inte vad det var. Det dröjde 200 år innan detta
klarlades.
På 18S0-talet arbetade Louis Pasteur ( 1822- ) 895) med störningar i vinprodu1..1ionen och
fann i sitt mikroskop mikroorganismer - mest svampar - och in förde vad vi i dag kallar
"pasteurisering", det vill säga uppvärmning ti ll 55-60 gr. C. Han studerade också
varbildning och förruttnelse och såg bakterier. Hans arbeten lade grunden till att
mikrobiologiIbakteriologi senare blev självständiga grenar av biologi och medicin.
Joseph Lister ( 1827-1 912), verksam i Glasgow, hade som alla andra
kirurger bekymmer med infektioner. Han hörde om Pasteurs arbeten i Paris och for dit
och blev övertygad om bakteriernas roll. Han for hem och studerade var från sina
patienter och såg bakterierna i sitt mikroskop. För att bekämpa dem använde han
karbolsyra, som har en mycket god bakteriedödande effekt, i l -2- och 5%-ig lösning fö r
tvättning av sår, händer och instrument. Efter ingrepp förband han såren med
karbolindränkta kompresser, som byttes med jämna mellanrum. Han skapade därmed den
antiseptiska tekniken.
Spridning av infektionen skedde genom kontaktsmitta. Det hade lnaz P.
Semmelweiss (1818-1865) visat i Wien på 1940-talet.
Lister vill e dock motverka eventuell spridni ng via luften och konstruerade
en karbolsyraspray, som blåste ut en aerosol av karbolsyra i operationssalen. Ämnet har
en viss vävnadsskadande effekt. Den gjorde sig gällande när personal på
operati onsavdelningen inandades ångorna, varför spraytekniken ganska snart övergavs.
När Lister införde si n antiseptiska teknik på olycksfa llsavdelningen vid
Glasgow lnfirmary sjönk dödligheten från 45% till 15%.
Med karbolsyraIösning behandlade Lister en serie av II olycksfallsdrabbade
med öppna underbensfrakturer under l 860-talet - patienter som med den tidens sätt att se
skulle ha amputerats. Han visade att 9 läkte med benet i behåll, en patient hade så svåra
skador att amputation måste utföras - han överlevde - och en hade så svåra skalIhjärnskador
att överlevnad ej var möjlig. Detta material publicerades i Lancet 1867: "on a
new method oftreating compound fractures". Detta arbete markerar antiseptikens födelse.
Senare kom Robert Koch (1843-1910) som förutom renodling av mjältbrandsbacillen på
I 870-talet lämnade viktiga bidrag till aseptiken genom si n sterili seringsmetod - kokning,
se nare utvecklad till ångsterilisering, autoklavering. Kock blev 1885 professor i hygien i
4

Berlin. Han belönades 1905 med nobelpris i medicin eller fysio logi för sina insatser -
kanske mest för renodling av tuberkelbaciller och upptäckten av tuberkulin.
Invärtes kirurgi
När nu de tre hindrande momenten var under kontroll kunde kirurgi ens första "pulsvåg"
börja omkring år 1880. - Redan tidigare hade dock operation på äggstockarna (ovarierna)
gjorts för stora cystor och tumörer med stor dödlighet.
Magsäck
Först ut med den "invärtes kirurgin" var Jules Pean med operation av magsäckscancer,
men patienten avled.
Theodor Billroth ( 1829-94) som introducerade anestesi, antisepti k/aseptik i Wien utförde
sin första operation av samma åkomma 1881 och patienten överlevde. En tumör i
magsäckens nedre del avlägsnades och magsäcksresten förenades med tolvfingertarmen
(duodenum), den operation som senare kom att kallas Billroth I.
Vid Billroths nästa motsvarande operation 1885 satt tumören högre upp och
magsäcksrestens förenades med en tarmslynga längre ned Uejunum), vi lken operation
senare fick beteckningen Billroth IL
Ar 1897 opererade C. Schlatter (1864-1934) en cancer med avlägsnande av hela
magsäcken (total gastrektorni) och patienten överlevande.
År 1882 opererades en patient med magsår av Rydygier. Han publicerade ingreppet som
den första operationen för magsår, vilket redaktören kommenterade med
"förhoppningsvis också den sista" .
Gallvägar
Den fö rsta gall vägsoperationen med avlägsnande aven infl ammerad gallblåsa gjordes
1882 av Carl Langenbuch (1846-1901) med lyckat resultat. Redan 1767 hade Herlin
avlägsnat gallblåsan i hund försök och hunden levde vidare utan besvär.
År 1884 utförde K Thornton ett gallvägsingrepp med krossning av stenar i gemensamma
utförselgången (ductus choledochus),. Senare samma år opererade han samma åkomma
men öppnade choledochus och hämtade ut stenarna.
Appendix
1886 introduceras galloperation i USA av J .. van Ohage.
1889 gjorde Hugo von Unge denna operation i Sverige för första gången.
Inflammation av det maskformiga bihangen (appendix vermiformis) till blindtarmen
(caecum) - i dagligt tal kallat blindtarmsinflammation, behandlades under större delen av
5

ISOO-talet konservativt med opium, varma grötomslag på bukens nedre del, åderlåtning,
laxering/lavemang etc. och eventuellt öppnande av varansam ling (abscess).
En ny syn på detta kom 1886 med Reginald Fit,( 1843-1 913) arbete "Perforating
inflammation of the vermiform appendix" - i vardagligt tal "bru sten blindtarm", I en serie
av 257 obduktioner av patienter döda i bukhinneinflammation (peritonit) visade han an
utgångspunkter för den dödande bukhinneinflammationen var appendix. Tidigare antog
man att processen i många fa ll började i grovtarmens begynnelsedel - caecurn.
År 1880 avlägsnade Robert Lawson Tait i England en gangränös appendix - vari g
appendicit - med lycklig utgång och 1883 avlägsnade Abrahan Groves i Canada en
inflammerad appendix.
År 1884 opererade R. UX,Krönlein i Schweiz en patient med varig peritonit rned
appendektorni. rnen hans patient avled.
År 1886 utfördes den första operationen av detta slag i USA av R.I. Hall . Mellan åren
1886 och 1889 utfördes ytterligare några få sådana ingrepp.
Den första operationen i Norden fö r denna åkomma - appendicit rned perforation och
peritonit .utfördes 1889 i Uppsala av K.G. Lennander - och 189 1 gjorde han fOrsta
appendektornin i fritt intervall ("viloperiod"). Han ägnade sedan detta område stort intresse
under sin professorstid 1891-1908. Han frarnlade sina erfarenheter i tryck 1902. Gunnar
Nyströrn redovisade hela materialet av opererad icke brusten appendicit 1907.
Kirurgiska instrument
Under 180D-talet användes de instrument som utformats under närmast föregående
århundradena. Vackra, fmt utsirade instrument med trähandtag, svåra att rengöra och
handtagen känsliga för kokning och hantering .. När antiseptik/aseptik infördes ledde detta
till att tillverkningen av kirurgiska instrument hade en blomstringstid 1880-1 9 10, Albert
Stille och senare Max Stille med fl era. Instrumenten måste nu vara släta för att underlätta
rengöring och "rostfria" för att tåla desinfektionsmedel och sterilisering - förkromn ing och
förnick li ng var aktuellt och i början av 1900-talet instrument av rostfritt stål.
Från det inspelade föredraget: Jag har ett skrin med instrument från 1880 i en plåtlåda,
som är gjord av Albert Stille och den är så elegant. När man slår igen locket ser man
drottning Sofias bild. Det var drottning Sofias fören ing som lät tillverka instrumentIådorna
som en beredskapsåtgärd med tanke på transporter av krigsfångar och krigssårade skulle
man vara beredd, varför man på olika stationer i Sverige lade man upp förråd och där fanns
en sådan här instrumemlåda. Och fint skulle det vara när drottningen var inblandad. Det
var ju Sofia som sedan grundade Sofia-hemmet. Instrumenten är så fint utförda att de
duger än i dag. Det skrin jag har kommer från Östersund.
Kirurgisk diagnostik
Med klinisk undersökning kommer man långt men i slutet av 18DD-talet tillkom
röntgenundersökningarna. Röntgen upptäckte x-strålarna, som han kallade dem 1895. Till
en början användes de av kirurgerna för att lokalisera främmande metallkroppar, vilket
underlättade extraktion, och för att undersöka frakturer före och efter repanering. - Den
fö ljande oerhört betydelsefulla utvecklingen av röntgenundersökningen tillhör dock i stort
sett 1900-talet.
6

Från det inspelade föredraget:
Wilhelm Konrad Röntgen kom med sin röntgenundersökning 1895. Det var också
slumpens skördar, Det var en herre som tio år tidigare hade arbetat med katodstrålerör som
Röntgen använde sig av. Han hade sett att fotografiska filmer blev svärtade, Men hela tiden
gäller det att vara uppmärksam på vad som händer oc!1 tolka vad som sker. Han skickade
tillbaka bilderna till fabriken och sa "vad är det fOr skit ni skickar på mig". Men Röntgen
såg när han kalibrerade röret och hade en svart kåpa över att det fanns en skärm där borta
som lyste upp och den var bestruken med bariumplatinacyanid det som man nu använder i
genomlysningsskärmar. Han släkte ned överallt och ändå så lyste det. Han satt för tråbitar i
väggen och tjocka böcker för och ändå så hände ingenting. Då satte han upp handen och
såg sitt skelett för första gången. Det måste ha varit en fantastisk upplevelse. Men Röntgen
drog den rätta slutsatsen att det var strålar som man inte såg och kallade de, då för xstrålar,
som engelsmännen fortfarande kallar dem. Den första bilden som han då tog Isom
jag har en kopia av på museet) det är den första röntgenbilden som han tog före jul 1896
och det var hustru Berthas hand. Jag är helt övertygad om att det är hustru Bertha. Det
sfinns de som sagt att det är Röntgens hand ell er en annan professors hand. Jag säger att
jag tror inte på det, för jag har inte sett någon professor sitta sti ll a i 22 minuter som
exponeringstiden varade.
Redan då kom röntgenunderökningen för kirurgernas del att man kunde ti tta på frakturer
när man reponerade och fixerade. Man kunde också se främmande kroppar, nålar och
stålflisor. Det var det stora användningsområdet i början. Det finns en hi storia från Uppsala
om en kirurg som letade i två timmar efter en nål som stuckit in i hälen, då det var någon
som sa "skulle du inte kunna ta en röntgenbild". De gjorde det och nålen var ute i ett huj .
Den mest berömda bilden sedd ur uppsaliensisk synvinkel Gag har den på mu seet på
väggen). Det ven ung man som fått en pistolkula i vänstern öga. Han var från Örebro. Ögat
spolierades, så det fick man ta bort. Men sedan hade han tryck och smärta bak i nacken,
varför han skickades till Uppsala. Då tog Stenbeck. som var en av pionjärerna, en bild på
skallen och då ser man en pistolkula i vänster nacklob. Det var 1896. Det var alltså ett år
efter publiceringen av Röntgen "Eine neue art von stralen" - Det gjordes en liten
trepanation, kände med fingret och kunde känna kulan liggande litet på djupet, och då var
det den enklaste sak i världen att göra ett litet snitt och plocka ut kulan. Det var den första
främmande kroppen som avlägsnades ur hjärnan efter föregående lokalisering med
röntgen. Röntgen har betytt oerhört mycket för diagnostiken, men det hör ti ll 1900-talets
hi storia, så det får vi ta en annan gång. Som jag sa, så har jag lovat att skri va en 1900talshistorik
för Svensk kirurgisk förening.
Sten Ake Arenlid: Kan du inte berätta litet för auditoriet om ditt intresse för vätskebalans.
Jag tror att det vore trevligt att få höra. Din betydelse för den är inte oväsentlig.
Föredragshållaren: Men då är vi inne på 1900-talet. - Vi kan ju säga så här. Varför blev
jag inblandad i detta? Min första impuls kom faktiskt när jag arbetade i Sundsvall. Det kom
in en riktigt seg skogshuggare i 40-årsäldern. När han kom såg jag att det inte var så bra
ställt. Han hade ont i magen. Jag behövde inte så mycket undersökning fö r att fö rstå att det
var en perforerad appendicit med diffus spridning. Man vet inte hur kontakterna går mellan
människor, men efter att ha gett honom en blick sa han: "Jag förstår vad du menar, och du
menar varför kom jag inte med detsamma. Och då kan jag svara att jag visste om det där,
7

men jag var på ett skogshygge uppe vid norska gränsen på andra sidan fjällkedjan, och när
det här började göra ont måste jag avsluta jobbet. Jag måste städa upp litet, se till att
verktygen blev omhändertagna. Sedan gick jag över fjället, kom ned och fick åka forsbåt
en liten bit. Jag kom i land och fick åka buss en bit och sedan fick jag åka tåg, och det tog
mig nästan två dygn från att det började värka." - Jag tänkte hur ska detta gå och mina
äldre kollegor ruskade på huvudet. Jag började med att ge honom det jag fick tag i och gav
honom dropp för han var intorkad till tusen det kunde jag se. Sedan opererade jag honom
och tog bort blindtarmen och sög ut varet var jag kom åt och sydde ihop. Penicillinet hade
kommit så jag tänkte att jag får väl försöka använda det. Det är klart att det är många
bakterier som penicillinet inte biter på, men det var några som de bet på i alla fall . Jag
ringde Medicinalstyrelsen och sa att här måste vi göra allt som någonsin går för att få
mannen att överleva och jag vill ge honom penicillin. Det här var 1945 och det fanns
mycket litet tillgång till penicillin. Men då fick jag tillåtelse att ge 10 000 enheter tre
gånger om dagen i sex dagar. Det var ju fjuttdoser i förhållande till vad vi ger i dag. Men
det var en seg norrlänning så han överlevde och efter en vecka gick han hem. Jag sa åt
honom att komma och visa sig om en vecka och då kom han marscherande. - Sedan låg
detta och grodde och på 50-talet började jag att arbeta med problematiken. Det var
chockbehandling, det var behandling av intorkning och sedan nutrition och hela köret. Jag
skrev då den första upplagan om vätskebalans. Pharmacia köpte upp hela upplagan. Andra
upplagan kom bara efter två år. Jag tror att jag fick ut fem eller sex upplagor, den sista var
på SO-talet.
Fråga - Birgitta Lundqvist: .Du och din hustru håller ju på med museet i Uppsala. Kan du
berätta kort om vad det är och hur ni kom igång. Eventuellt gör vi ett besök hos er.
Föredragshållaren: Det är så med mig att jag bestämmer mig tidigt för vad jag vill göra.
Jag ville bli kirurg när jag började realskolan, och på 40-talet när jag var student i Uppsala
tänkte jag: Här har vi nordens äldsta universitet och det är ju en skam och en nesa att de
inte har ett museum att visa upp, varför jag började samla på 50-talet och alla pojkarna på
inre och yttre transport på sjukhuset hjälpte mig. När de skulle rymma ut något ringde de
alltid till mig först, och då sprang jag dit och satte lappar på det jag skulle ha kvar. Deras
faltrop var "ingenting får kastas bort förrän Lars har tittat på det" och det var en lycka det.
Majlis Domeij: Ni har också en hemsida som man kan gå in på, och mycket är placerat på
Ulleråkers sjukhus. Vi kanske kan komma ned.
Färedragshällaren: Ni är hjärtligt välkomna.
För utfOrligare redogörelser och fOr referenslitteratur hänvisas till fOljande
översikter:
Lars Thoren: K.G. Lennander och kirurgien kring sekelskiftet
Nord.Med.His!. Årsbok 1984, sid. 153-164.
Idem: Reginald Fitz's arbete - genombrottet för modernt synsätt på appendicit.
Läkartidn. 83 :3036. - 37,1986.
ldem: Kirurgutbildningen i historiskt perspektiv. Sv. Kir.Fören. 36, (nr 4) s. 7-12,
1988.
Idem: Appendicites historia under 400 år - 1521-1921.
Nord.Med.HiS! . Årsbok 1989, s. 81-97.
8

Idem: Jules Emile pean. Läk.rtidn. 88 :2998-3000, 199 1.
[dem: Läkarvetenskapen under Carl XlV Johans tid. Carl Johan-förbundets handl .
1989-93, s.7-26.
Idem: Blodtransfusionens historia fram till 1940. Nord.Med.Hist. Årsbok 1993, s. 11 3-
128.
Utskrift: Inger Lendin
9