Vintern 2010 - JVBK

Reseberättelse
På pumpen i Älvdalen
TEXT Monika Grönkvist FOTO Monika Grönkvist, Ingrid Piuva
Under den gångna vintern har vi sett fram
mot två träffar som vi bokade redan i höstas.
Den första träffen var i Lycksele, den
andra var i Älvdalen. I år for vi redan på
torsdag morgon, förra året for vi fredag.
Tanken var att besöka björnparken i Orsa,
men väl i Sveg byttes färdvägen. Vi råkade
titta upp mot himlen och for över Lillhärdal
istället. Men det fick vi ångra lite, inte
så rolig väg! Innan vi nådde Älvdalen började
det regna rejält, tänk om hela helgen
regnar bort? Men varför ta ut otur i förväg?
Solen visade sig när vi kom fram - härligt!
Men säg den lycka som varar; Väl framme
på campingen såg vi att bränslepumpen
på Edseln läckte. Oj, oj, oj – vad gör vi
nu då? Janne ringde Norrlands Custom i
Örnsköldsvik. Jo, de skulle skicka en pump
som skulle komma redan på fredag, vilken
service! Problemet löst trodde vi!
Efter en stund gick vi och fick lite föda
uppe i byn. Senare på kvällen var det moppe/mc-
och traktorcruising. Vi hämtade
våra stolar och satte oss nära rondellen. Vilken
crusing! Har aldrig sett så många och
framförallt roliga moppe-ekipage, tror det
var närmare 100 st. Först körde en amerikansk
polisbil, sen kom alla moppar och efter
dem kom traktorer av alla slag. Sist kom
epa-traktorena. Det var en ovanlig och rolig
cruising. Lite trötta gick vi ner till vårt lilla
krypin på campingen, för i morgon kommer
det – paketet, kanske? Kl. 07.00 fredag
morgon ringer Jannes telefon; Jaha – paket
att hämta.
Ingrid och jag ger oss ut på en tidig fredagspromenad
för att leta reda på postens
kontor. Glada i hågen trippar vi hem med
paketet. Janne öppnar, va konstigt, pinnen
verkar för kort! Joo, den var för kort.
ÅHHH jag som alltid har trott att längden
på “pinnen” inte spelat någon roll! Men
man lär så länge man lever. Mats och Janne
for till en biltillbehörsfirma vi sett när vi
kom in emot Älvdalen. Inget napp, men de
visste om en kille i Gåsvarv. Vi for dit, ingen
hemma. Ja ja, vi tar nästa braställe; bilskroten!
Inget napp där heller och nu börjar
mitt mod att sjunka ner i skorna! Ingrid
kommer med ett bra förslag; vi grillar i
kväll och vi har köpt engångsgrillar, kvittrar
hon! Mot ICA för matinköp. Hemma igen
börjar vi förberedelsen för en god middag.
Vi sitter väl ute och äter va? Ut med allt.
Jag börjar att grilla, skickar Mats att köpa
en grill till. Nya grillen fräser igång men
de andra två är lite tröga. Men Mats …
skyddspapperet sitter ju kvar; inget syre!
Sitter på “hycklom” (huk för er som inte
bor i Offerdal) och grillar. Det går himla
bra ända tills det börjar regna! Jag har aldrig
suttit på hycklom under ett paraply på
en camping och grillat, men det funkar.
Maten intogs inomhus. Mätta och belåtna
gör vi oss fina för en kväll på parken.
Senare på kvällen dansade vi lite till
CC&Lee! Vi satt länge i öltältet, där var det
fullt ös. Stefan med vänner spelade och när
de tog paus gick vi ut till stora scenen för
att lyssna på Eva Eastwood och sedan Boppers.
Allt var toppenbra!! Nu var det bara
Refreshments kvar, då kom regnet igen!
Då gav vi upp och for hem. Det tog en
bra stund innan vi baxat ut bilen från parkeringen,
fick kryssa och backa och stöka
mellan små taxibussar, polisbilar, vingliga
människor och finbilar. Det skall väl vara
så på en festplats. Vi var ändå helnöjda med
kvällen!
Janne hade lyckats få kontakt med figuren
i Gåsvarv på fredag eftermiddag så
han ringde på lördag morgon. Tyvärr hade
han ingen pump. MEN, på Mekonomen i
Mora låg det en el-pump och väntade på
oss! Bråttom till Mora och väl tillbaka börjar
Janne och Mats skruva. Jag och Ingrid
for ut till flygfältet en stund. Där samlades
alla fina bilar, lådbilar, bil-husvagnar, några
marknadsstånd och matställen. Det var
också en flyguppvisning med bland annat
Gripen. Vi blev inte så länge där för nyckeln
till Edseln var borta. Nyckeln hittades och
Edseln startade.
Mot helgens höjdpunkt dvs “bycruisingen”(vi
tycker det). Innan stora bilcrusingen
äger rum, åker hela bilraddan en
rundtur på cirka en timma. Med början
och slut i Älvdalen. Många småbyar åks
igenom, alla människor sitter, ligger, står ut
och vinkar; från små barn till gamla gubbar
och gummor. I en av byarna stod ett litet
barn som pekade på oss och ropade högt
”Mamma, den där bilen stod där borta där
vi åt middag”! Denna tur är hur rolig som
helst! Bilkön måste ha varit flera kilometer
lång! Någon cruising runt i Älvdalen gjorde
vi aldrig utan vi nöjde oss med rundturen.
Vi promenerade runt och tittade på alla
bilar istället. Det är verkligen en träff att
rekommendera!
Vi kommer hemskt gärna tillbaka, får se
vad framtiden har att erbjuda.
1
2 3
5 6
De senaste åren har vi i redaktionskommittén lagt oss vinn om
att försöka spegla veteranfordonsintresset på bredden från cyklar
till lastbilar. Vi har också försökt bevaka evenemang i hela
Jämtlands län. Det har gett resultat och mycket positiva reaktioner,
vilket vi tackar för och sporrar oss vidare i att göra en
tidning som medlemmarna uppskattar!
Men av och till blir vi i kommittén kontaktade av enstaka
medlemmar med synpunkter på att varken klubben som sådan,
styrelsen eller redaktionskommittén inte värnar om originalbilar,
utan tillåter just bredden! Vi är för vidsynta! Backspegeln har till
och med uppmärksammat bilar som inte är original och haft på
omslagsfoto. Här måste man ställa sig frågan; Är vi en klubb där
det gemensamma fordonsintresset och kulturen är det viktiga
eller är vi en klubb för fundamentalister som bara accepterar
original? Då blir det en väldigt liten smalsynt klubb. För oss är
svaret givet; Det gemensamma intresset! Mångfalden i klubben
ska också givetvis speglas i Backspegelns reportage.
De som tycker att enbart original ska accepteras har vid ett
flertal tillfällen uppmanats att skriva motioner om detta till Årsmötet
eller närvara på Årsmötet och på plats framföra sina åsikter.
Det är ju Årsmötet och medlemmarna som kan besluta om
klubbens inriktning ska ändras - men icke!
Diskussionen om original eller inte förs också i andra klubbar.
I Automobilhistoriska klubbens (AHK) klubbtidning Bulletin,
nr 293 utgiven i april 2010, skriver Anders Bornestig på
sidan 10 om just detta, Vad är original? Borneving menar att
väldigt få körbara bilar inom veteranbilsvärlden är original. De
1. Moppe-cruising.
2. By-cruisingåskådare.
3. Pumpen med för kort pinne.
4. Monika sitter på hycklom.
5. Ingrid, Mats och Janne.
6. Utan kommentar.
BREDD och mångfald eller
smalt och fundamentalistiskt
flesta bilar är på något sätt reparerade och/eller renoverade. Som
ett exempel tar Borneving ”Vad säger man om bilar som en gång
hittats som en gammal ram och lite motordelar. Skickliga renoverare
har byggt upp en bil, karossen är skapad efter bästa
förmåga. Ofta blir det ganska bra. Med lite gamla papper/intyg
kan få bilen registrerad/besiktigad. Man kan bli imponerad och
beundra deras hantverk. På många sätt är det en intressant och
viktig gärning. En originalbil kan det aldrig bli, men att kunna
köra och ha lite kul kan inte vara fel”.
Sen finns det ju faktiskt till en del bilmärken nytillverkade
reservdelar att komplettera med. Blir då bilen original eller inte?
Renoverad till originalutförande skulle väl vara den riktiga benämningen!
Men enligt de mest fundamentalistiska medlemmarna
så skulle detta inte godkännas. I så fall fick Veteranfordons-Sverige
läggas ned!
Nej, vi i redaktionskommittén ska värna om intresset och
kulturen, visa på mångfalden och bredden inom hobbyn, uppmärksamma
yngre och äldre, män och kvinnor där fokus ska
ligga på det roliga, spännande och utmaningarna! Från skrothög
till prisvinnare!
För de som är obotliga fundamentalister inom hobbyn; inse
att vi lever på 2000-talet och att smalsynthet inte hör hemma
inom veteranhobbyn eller någon annanstans! Vi i redaktionskommittén
kommer att fortsätta att bevaka och värna om bredden!
Det är också det vi blir uppskattade för.
Redaktionskommittén
12 Backspegeln Backspegeln 13
4