Ladda ner Insikt nr 1 2013 - Lafa

ANDERS HANSSON
t
RAPPORT UTIFRÅN
Starka traditioner i ”hemliga” kvinnosällskap har
befäst könsstympning i Liberia där nästan tre av
fyra kvinnor drabbas.
flickor, som först lär ut traditioner som
korgflätning, frisyrer, hushållstips och hur de
ska bli goda hustrur. Motsvarigheten för män
heter Poro.
Könsstympning i Liberia är ofta av typ 2, det
vill säga hela eller delar av det kvinnliga könsorganet
tas bort. Ofta skärs en stor grupp
flickor vid samma tillfälle, med osteriliserade
rakblad eller knivar.
– De kan göra det i ceremonier om femtio
flickor på en och samma gång. De går alltså
med en kniv från barn till barn. Flera hinner
blöda till döds. När de är skurna täcks såret
bara över med mosade örter och blad. Man
behöver inte vara raketforskare för att inse att
detta kan ge infektioner i urinvägar, blodförgiftning,
hepatit eller hiv.
I EN AV HENNES många artiklar om könsstympning
citerade hon en 47-årig kvinna
som i detalj kunde beskriva hur den grymma
proceduren gick till när hon var tonåring. Den
ilande smärtan, bristen på bedövning, de fem
kvinnorna som tryckte henne mot marken.
Liknande historier hade hörts från andra
kvinnor. Men i samma stund som en kvinna
genomgår ingreppet, har hon också tystnadsplikt.
Att öppna munnen ska bestraffas med
döden. Just här korsade Mae Azango själv en
farlig gräns i och med att hon citerat kvinnan i
den speciella artikeln.
– Samma dag som artikeln publicerades
hade jag besökt en by på landsbygden. Dagen
efter kom det in meddelanden på redaktionen
från en kvinnlig Sande-ledare som berättade
att det inte alls var bra att jag skrev om stympning.
Senare fick jag veta av en annan kvinna
att nästa gång jag lämnade Monrovia skulle jag
inte återvända levande.
SJÄLV HAR HON inte blivit stympad. Hon är
uppvuxen i sydöstra Liberia, där könsstympning
förekommer mer sällan, och dessutom i
16 INSIKT 1/13
ANDERS HANSSON
en utbildad familj. Mae Azango får något kärleksfullt
i blicken när hon nämner pappan,
som arbetade i Högsta domstolen, och sin
mamma som alltid fördömt riten. Under
inbördeskriget, då familjen tvingades fly till
Elfensbenskusten, gick det upp för henne att
andra människor inte hade haft lika mycket
tur. Någonstans mitt i eländet i ett flyktingläger
föddes hennes intresse för mänskliga rättigheter
– Vi hade det svårt, men jag såg många andra
som led mer. När du bor så här enkelt har du
ingen röst, ingen lyssnar på dig. Jag tror det
var då som jag förstod att jag ville beskriva de
fattigas situation och hur de påverkas i sina
liv, säger reportern, som några år senare
hoppade på en journalistutbildning i Liberia.
KARRIÄREN STARTADE 2002 genom en
anställning på tidningen Front Page Africa,
som även är kopplad till redaktionen New
Narratives i Monrovia. Under åren har det
blivit många artiklar om könsstympning,
sexuellt våld, tonårsgraviditeter, men också