ARTIKLAR - Beatles Information Center
ARTIKLAR - Beatles Information Center
ARTIKLAR - Beatles Information Center
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
WITH TONY<br />
NYTT<br />
SHERIDAN<br />
THE<br />
BEATLES<br />
BIC 1973 40 TH ANNIVERSARY EDITION BIC 2013<br />
19739 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 9 2013<br />
Time/Life #169 Våren 2013<br />
<strong>ARTIKLAR</strong><br />
Tony Sheridan har lämnat oss<br />
<strong>Beatles</strong> musik 50 år – del 3<br />
Staffan Olander om 50 år med The <strong>Beatles</strong> – del 1<br />
Sir George Martin hedersdoktor vid Lunds universitet<br />
Sir George Martin Music Award 2011–2013<br />
Boken om Bildjournalen
19739 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 9 2013
om tysken skulle ha sagt. I detta nummer<br />
får vi bland annat en redovisning av den<br />
dubbel-CD som kom i november 2011. Här<br />
samlas samtliga varianter på de låtar som <strong>Beatles</strong><br />
spelade in (i studio) i Tyskland både med och<br />
utan Tony Sheridan. Åtminstone alla inspelningar<br />
som finns bevarade. Det spelades in fler spår men<br />
dessa har inte gått att finna. Det finns alltså en<br />
teoretisk möjlighet att de kommer att hittas och<br />
att detta trots allt inte är den kompletta samlingen.<br />
Tony själv har ju tråkigt nog lämnat oss<br />
och en artikel om honom hittar ni också här.<br />
Vi får också ta del av Sir George Martins utnämning<br />
till hedersdoktor vid universitetet i Lund,<br />
samt en redovisning av de tre utnämningarna som<br />
hittills har skett av Sir George Martin Music Award.<br />
Den 15 februari samlades ett gäng glada<br />
engelska musiker i Abbey Road-studion och<br />
kopierade inspelningsdagen av Please Please Me 50<br />
år tidigare. BBC2 sände direkt i 12 timmar. Nu<br />
finns ett TV-program från BBC FOUR som sammanfattar<br />
evenemanget. Ni hittar det på Youtube.<br />
Sök på ”please please me 50th anniversary” och<br />
ni hittar en timme som innehåller alla låtarna<br />
från Please Please Me, inspelade på samma tid som<br />
original-LP:n. Titta och njut.<br />
För övrigt önskar jag er medlemmar en trevlig<br />
läsning. Thomas André<br />
O<br />
innehall nr. 169<br />
Ordföranden har ordet .......................................................... 4<br />
Do You Want To Know A Secret ...................................... 5<br />
Paperback Writer .................................................................... 27<br />
Only A Northern Song .......................................................... 29<br />
I Want To Tell You .................................................................... 33<br />
<strong>Beatles</strong> For Sale ........................................................................ 34<br />
<strong>Beatles</strong>nytt 169 – våren 2013<br />
Redaktion: Thomas André, redaktör, Per Forsell, ansvarig för papper & tryck, Artillio Bergholtz, ordförande,<br />
Anders Weston, Honky Tonk, www.honkytonkform.com, grafisk form & produktion.<br />
ISSN 0284-9615. Tryck: Printley. Efterbehandling: BoFolder<br />
Redaktionellt innehåll får användas om källan anges. Övrigt material är copyrightskyddat.<br />
Vidareförsäljning av tidningen är inte tillåten.<br />
Vill du skriva i tidningen, berätta något om <strong>Beatles</strong> som du vill dela med dig av?<br />
Har du frågor, önskemål eller andra tips? Hör av dig till oss!<br />
Insänt bildmaterial returneras snarast. Redaktionen kan vid behov redigera och korta ner artiklar.<br />
The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 1973-2013, Box 7481, SE-103 92 Stockholm, Sweden.<br />
E-post: info@beatlesnytt.se. Hemsida: www.beatlesnytt.se.<br />
Medlemsavgift inklusive <strong>Beatles</strong>nytt ett helt år inom Sverige: SEK 280 till Plusgiro 1 21 03-8.<br />
Norden: SEK 340, om betalning med svensk valuta i rekommenderat brev;<br />
kontakta oss för aktuella priser vid andra betalningssätt.<br />
Subscribers outside the Nordic countries, please contact us regarding membership fees.<br />
Glöm inte anmäla adressändring (även mailadress), tack!<br />
The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong>s styrelse 2013:<br />
Artillio Bergholtz (ordförande), Torbjörn Jackson (vice ordförande), Krister Lund (kassör och medlemsfrågor), Thomas André,<br />
(sekreterare), Anders Bergquist, Magnus Krause och Fredrik Kullberg (ledamöter). Webbansvarig: Anders Bergquist.<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
beatlesnytt 169 9 3
o o<br />
ordforanden har ordet<br />
<br />
<br />
Så har vi äran att presentera ännu ett nummer av vårt flaggskepp – <strong>Beatles</strong> Nytt!<br />
Förra årets nummer inleddes med mycket jubileumsfirande vad gäller bland annat<br />
The <strong>Beatles</strong> musikaliska 50-årsjubileum (1962-2012).<br />
u har vi gått in i ett<br />
nytt år – 2013 – och<br />
vi kommer att fortsätta<br />
med jubileumsfirandet.<br />
Vi konstaterar<br />
att det i år är 50 år sedan<br />
The <strong>Beatles</strong> besökte Sverige för<br />
första gången.<br />
Du som vill veta det mesta om<br />
vad som hände då, ska givetvis<br />
skaffa dig vår eminenta publikation<br />
<strong>Beatles</strong> i Sverige. Se sidan 34<br />
i detta nummer.<br />
Vi noterar också att The<br />
<strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong><br />
grundades sommaren 1973 och<br />
kom ut med första numret av<br />
<strong>Beatles</strong> Nytt hösten samma år,<br />
vilket innebär att föreningen i<br />
år firar 40 år. Detta ska vi givetvis<br />
försöka uppmärksamma på<br />
något sätt. Förmodligen blir det i<br />
november och i Stockholm.<br />
Mer om detta på vår hemsida<br />
framöver samt i vårt höstnum-<br />
mer av BN, som planeras komma<br />
ut i september.<br />
Den 25 februari i år hade George<br />
Harrison fyllt 70 år, om han hade<br />
fått leva idag. Det firar vi med<br />
att publicera ett lite annorlunda<br />
foto på George på sidan 2 i detta<br />
nummer.<br />
I förra numret redovisade vi<br />
hur lyckat evenemanget Beatle<br />
Day i Göteborg blev. I år är det<br />
dags för ännu en Beatle Day i<br />
samma stad, men i en annan<br />
lokal. Se även sidan 21.<br />
Mer information om detta<br />
kommer senare, men boka gärna<br />
in lördagen den 26 oktober 2013<br />
för en vistelse tillsammans med<br />
massor av beatlesfans och fantastiska<br />
<strong>Beatles</strong> tribute band i<br />
Göteborg.<br />
Slutligen kan jag informera om<br />
att arbetet med vår nya hemsida<br />
är inne på upploppsrakan. Om<br />
ingenting oförutsett inträffar,<br />
räknar vi med att premiären för<br />
vår nya hemsida blir senast den<br />
1 maj.<br />
Sidan ersätter då vår nuvarande<br />
hemsida, dock med samma<br />
adress www.beatlesnytt.se.<br />
Så snart vi vet säkert när bytet<br />
kan ske, kommer vi att informera<br />
om detta dels på vår nuvarande<br />
hemsida, dels via e-post till alla<br />
er som har en fungerande e-postadress.<br />
Har du inte meddelat oss<br />
din e-postadress, vänligen gör<br />
det genom att skicka ett mejl<br />
till info@beatlesnytt.se.<br />
Efter premiären på vår nya<br />
hemsida, kommer vi givetvis att<br />
fortsätta att utveckla hemsidan<br />
allt eftersom vi får in önskemål<br />
och synpunkter på hur hemsidan<br />
ser ut och fungerar.<br />
Artillio Bergholtz,<br />
Ordförande<br />
4 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
I samband med rubricerad<br />
utnämning, inrättades<br />
priset Sir George<br />
Martin Music Award, som<br />
hittills har delats ut vid<br />
tre tillfällen, vilket kan<br />
läsas om på annan plats<br />
i detta nummer.<br />
Men hur kom det sig egentligen<br />
att Sir George Martin blev<br />
utnämnd till hedersdoktor i<br />
Lund?<br />
Som bekant har Sir George<br />
Martin berikat musikvärlden i<br />
över 60 år. Så det var inte någon<br />
slump att Sir George nominerades<br />
till hedersdoktorstiteln. Han<br />
har nämligen varit med och stöttat<br />
utvecklingen av Musikhögskolans<br />
i Malmö masterutbildning<br />
i ämnet filmmusik samtidigt<br />
Do You Want To Know A Secret<br />
Sir George Martins utnämning till<br />
hedersdoktor vid Konstnärliga<br />
fakulteten vid Lunds universitet år 2010<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
Sir George Martin<br />
med följet från domkyrkan<br />
till Lunds Universitet.<br />
På huvudet<br />
har han den lagerkrans<br />
som vittnar<br />
om promoveringen.<br />
Runt halsen bär han<br />
de insignier som han<br />
tilldelades av Drottning<br />
Elisabeth II i samband<br />
med att han blev<br />
adlad och fick titeln<br />
Sir 1996. Foto: Lunds<br />
Universitet.<br />
som han har haft kontakter inom<br />
skolans producentutbildning.<br />
När utbildningen startade<br />
2008 i Ystad framträdde Sir<br />
George Martin vid en presskonferens<br />
samt höll ett mycket<br />
uppskattat föredrag på Ystad<br />
Teater om sitt rika<br />
musikliv. Faktum är<br />
att Sir George redan<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 5
Do You Want To Know A Secret<br />
på 90-talet föreläste i Sverige och<br />
tog emot svenska studenter i sin<br />
studio i London.<br />
Dessutom har han föreläst för<br />
Musikhögskolans musikproducentstudenter<br />
om sitt mångåriga<br />
arbete i Abbey Road-studion. En<br />
bättre förebild för unga, blivande<br />
musikproducenter än Sir George<br />
Martin är väldigt svårt att finna.<br />
Sedan i början av 1970-talet<br />
har George Martins kontakter<br />
med Sverige främst odlats genom<br />
vännen och samarbetspartnern<br />
Staffan Olander, bland annat känd<br />
som mästare i tv-programmet<br />
Tiotusenkronorsfrågan (Kvitt eller<br />
dubbelt) 1973 och 1989 i ämnet<br />
The <strong>Beatles</strong>.<br />
Håkan Lundström, dekan vid<br />
Konstnärliga fakulteten, berättar<br />
att George Martin länge har<br />
funnits i tankarna inför nominerandet<br />
av en hedersdoktor.<br />
Håkan Lundström: ”Genom sin<br />
musikaliska mångsidighet i kombination<br />
med djupa kunskaper i den<br />
klassiska musiken har han spelat<br />
en mycket stor roll för den moderna<br />
musiken”.<br />
Håkan har, tillsammans med<br />
Musikhögskolans prefekt Sverker<br />
Svensson och biträdande prefekt<br />
Staffan Storm, varit med och<br />
nominerat Sir George Martin.<br />
Han har även skött förmedlandet<br />
av nomineringen till Lunds universitet,<br />
eftersom den formella<br />
utnämningen sker vid Konstnärliga<br />
fakulteten; en fakultet som<br />
skapades först 2007 och sålunda<br />
är relativt ny och ung fakultet i<br />
universitetssammanhang.<br />
Staffan Storm: ”Han har en hög<br />
konstnärlig nivå och en stor bredd.<br />
Han har ju varit med och skrivit en<br />
Sir George Martin och Staffan Olander från invigningen av Masterutbildningarna<br />
i Ystad i augusti 2008, som bekostades av<br />
Sparbanken Syd, vars VD vid den här tiden var Staffan Olander.<br />
Privat foto.<br />
»Genom sin musikaliska mångsidighet i<br />
kombination med djupa kunskaper i den<br />
klassiska musiken har han spelat en stor<br />
roll för den moderna musiken.«<br />
stor del av 1900-talets musikhistoria,<br />
framför allt 1960-talets i och med<br />
samarbetet med The <strong>Beatles</strong>”.<br />
Doktorspromoveringen ägde<br />
rum under traditionsenliga former<br />
vid Lunds universitet, fredagen<br />
den 28 maj 2010. Men redan<br />
två dagar tidigare, onsdagen den<br />
26 maj, anordnade Musikhögskolan<br />
och Konstnärliga fakulteten<br />
en välkomstceremoni på Palladium<br />
i Malmö.<br />
Kvällen innehöll bland annat<br />
en föreläsning av George Martin<br />
själv samt musikaliska smakprov<br />
från hans mångfacetterade verksamhet,<br />
med fokus på hans rika<br />
<strong>Beatles</strong>produktion.<br />
Så från och med 2010 har Sir<br />
George Martin återvänt till Skåne<br />
och Sverige varje år – och kommer<br />
så att göra så länge priset får<br />
fortleva och så länge han själv<br />
orkar med. Sir George Martin har<br />
ju trots sin ungdomlighet uppnått<br />
den aktningsvärda åldern av 87<br />
år i år, men är still going strong!<br />
Artillio Bergholtz<br />
6 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
Det var en av Tony Sheridans<br />
döttrar, Wendy<br />
Clare Sheridan-McGinnity,<br />
som informerade<br />
världspressen om att<br />
hennes far, den brittiske<br />
sångaren och musikern<br />
Tony Sheridan hade<br />
gått bort lördagen den<br />
16 februari i år, efter en<br />
längre tids sjukdom.<br />
Tony bodde i en liten by lite<br />
utanför Hamburg, Tyskland.<br />
Tony Sheridan, som egentligen<br />
hette Andrew Esmond Sheridan<br />
Mc Ginnity, föddes den 21 maj<br />
1940 i Norwich, Norfolk i England<br />
och blev 72 år.<br />
Tonys föräldrar, modern engelska<br />
och fadern irländare, uppskattade<br />
klassisk musik, vilket<br />
bland annat ledde till att Tony<br />
lärde sig att spela fiol när han<br />
var sju år.<br />
I Norwich School, spelade<br />
han i en orkester, sjöng i en kör<br />
och uppträdde i produktioner av<br />
Gilbert and Sullivan-operetter.<br />
Tony hade en artistisk ådra, som<br />
gjorde att han slutade med de<br />
vanliga skolstudierna och i stället<br />
ägnade sig åt konststudier.<br />
Det var ungefär vid den här<br />
tiden som han lämnade fiolspelandet<br />
och övergick till att lära<br />
sig spela gitarr. 1956 bildade han<br />
sitt första skiffleband.<br />
I slutet av 1957 åkte han till London.<br />
På kvällarna spelade han på<br />
klubben the 2 I’s Coffee Bar på<br />
59 Old Compton Street i Sohodistriktet<br />
i London. På dagarna<br />
sov han ut i trappuppgångar. Han<br />
blev rätt snart en mycket populär<br />
och eftersökt studiomusiker.<br />
Producenten Jack Goode hade<br />
en tv-show på BBC – Oh Boy! –<br />
där Tony fick möjlighet att medverka<br />
och blev också den förste<br />
unge rockmusiker någonsin som<br />
Do You Want To Know A Secret<br />
Tony Sheridan<br />
har gått bort<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
fick tillåtelse att spela elgitarr<br />
live i ett brittiskt tv-program!<br />
Hans framgångar ökade när han<br />
fick tillfälle att uppträda I BBC:s<br />
popshow Oh Boy!. Tony spelade<br />
låtar som Blue Suede Shoes och<br />
Mighty Mighty Man. Fram till<br />
dess hade BBC faktiskt bannlyst<br />
instrumentet!<br />
Den amerikanske journalisten<br />
Bob Spitz har senare beskrivit<br />
Tony Sheridan som en gitarrist<br />
med en extraordinär<br />
framtoning, som<br />
efter att ha kompat<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 7
Do You Want To Know A Secret<br />
stjärnor som Marty Wilde och<br />
Vince Taylor, skapade en icke föraktlig<br />
kult kring sin egen figur.<br />
”Hans råa framträdande 1959 i tvprogrammet<br />
Oh Boy! blev en av de<br />
sällsynta tv-upplevelser där en okänd<br />
artist går igenom tv-rutan från att<br />
vara helt okänd till att slå igenom<br />
som stjärna.”<br />
Tony fick också möjlighet att<br />
ackompanjera amerikanska storheter<br />
som Conway Twitty, Gene<br />
Vincent och Eddie Cochran på<br />
turnéer runt om i Storbritannien.<br />
Vid ett tillfälle när Sheridan<br />
uppträdde under en Brittisk<br />
turné tillsammans med Gene<br />
Vincent och Eddie Cochran det<br />
följande året, frågade han om han<br />
kunde få följa med grabbarna på<br />
de kommande spelningarna.<br />
Det fick han inte – lyckligtvis<br />
– skulle det visa sig. Under den<br />
kommande sista turnén råkade<br />
nämligen Eddie och Gene ut för<br />
en allvarlig bilolycka nära staden<br />
Bristol. Eddie Cochran dog och<br />
Gene Vincent skadades allvarligt.<br />
Dessutom spelade Tony ihop<br />
med Freddy Cannon, Johnny<br />
Preston och andra engelska<br />
sångare. Under 1958⁄1959 spelade<br />
han sologitarr i Vince Taylors<br />
band Playboys. Under 1959 turnerade<br />
Tony med sin trio, Tony<br />
and the Jets, som bestod av<br />
honom själv samt Brian Bennett<br />
och Brian ’Liquorice’ Locking.<br />
Båda dess kom senare med i<br />
Cliff Richards kompgrupp The<br />
Shadows!<br />
I juni 1960 åkte Tony and the<br />
Jets till Hamburg och uppträdde<br />
regelbundet på the Kaiserkeller i<br />
Hamburg, där Tony även spelade<br />
med andra brittiska kompband<br />
8 9 beatlesnytt 169<br />
och musiker. Han flyttade vidare<br />
till den mer glittriga Top Ten club<br />
på Reeperbahn, där han träffade<br />
och sedermera också jobbade<br />
tillsammans med såväl Gerry &<br />
The Pacemakers som The <strong>Beatles</strong>.<br />
Tony konstaterade att det inte<br />
var någon av alla dessa grupper<br />
som spelade i Hamburg, som var<br />
så medvetet inriktade på att bli<br />
stora stjärnor som just grabbarna<br />
i The <strong>Beatles</strong>, som då bestod av<br />
John, Paul, George, Pete Best<br />
och Stuart Sutcliffe.<br />
The <strong>Beatles</strong> var inte bara en<br />
kompgrupp till Tony på scen,<br />
utan de levde dessutom alla tillsammans<br />
under flera månader.<br />
Under den tiden lärde sig beatlarna<br />
massor av den då mer erfarne<br />
Tony Sheridan.<br />
Tony var också den som såg till<br />
att gruppens framtoning förändrades<br />
med bomberjackor i läder<br />
och cowboystövlar samt introducerade<br />
dem för den amerikansk<br />
rhythm’n’bluesen genom<br />
att se till att de lyssnade bland<br />
annat på Little Richard. Paul<br />
brukade kalla Tony för ’läraren’<br />
(’Teacher’). Grabbarna fick även<br />
agera kompgrupp till Tony Sheridan<br />
på Top Ten Club vid olika<br />
tillfällen.<br />
Samarbetet fortsatte när beatlarna<br />
återvände till Hamburg en<br />
andra gång det följande året och<br />
blev mer permanent när Sheridan<br />
och the <strong>Beatles</strong> spelade in<br />
den första skivan tillsammans<br />
för Polydor med My Bonnie som<br />
singelns A-sida.<br />
Sheridan minns: ”What a silly<br />
choice. But Bert Kaempfert said we<br />
had to do something that the Germans<br />
would understand, and they<br />
all learnt My Bonnie in English<br />
lessons.”<br />
Deras musikaliska samarbete<br />
mynnade ut i att Tony och grabbarna<br />
spelade in en skiva under<br />
ledning av bandledaren och producenten<br />
Bert Kaempfert. Den<br />
22 juni 1961, körde de till Friedrich-Ebert-Halle<br />
i Hamburg-<br />
Harburg, som ligger cirka 30<br />
minuters bildfärd från Hamburg,<br />
för en första inspelningssession.<br />
Den första inspelningen blev My<br />
Bonnie. De fick cirka 500 SEK<br />
för inspelningen och Kaempfert<br />
skrev vid samma tillfälle ett skivkontrakt<br />
med gruppen på ett år<br />
för tyska Polydor.<br />
Förutom inspelningen den 22<br />
juni, blev det två inspelningstillfällen<br />
till – den 23 juni och i maj<br />
1962.<br />
Under dessa inspelningstillfällen<br />
spelade man in nio låtar. På<br />
sju av dessa sjöng Tony Sheridan<br />
solo; My Bonnie, The Saints, Why<br />
(Can’t You Love Me Again), Nobody’s<br />
Child, Take Out Some Insurance On<br />
Me, Baby, Sweet Georgia Brown och<br />
Swanee River. De övriga två spåren<br />
var renodlade <strong>Beatles</strong>framträdanden;<br />
Den instrumentala<br />
låten Cry for a Shadow, skriven av<br />
John Lennon och George Harrison,<br />
och Ain’t She Sweet med<br />
solosång av John Lennon.<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
Tony gjorde flera inspelningar<br />
med olika kompband och studiomusiker.<br />
I nära nog samtliga<br />
fall var artisten på dessa inspelningar<br />
Tony Sheridan with/and<br />
The Beat Brothers, oavsett om<br />
det var inspelningarna med The<br />
<strong>Beatles</strong> som kompgrupp eller<br />
andra musiker.<br />
Paul har förklarat att anledningen<br />
till att de inte fick använda<br />
sitt eget bandnamn, var att de<br />
inte gillade namnet och att de<br />
skulle byta till the Beat Brothers,<br />
eftersom det skulle tyskarna<br />
ha lättare för att förstå än The<br />
<strong>Beatles</strong>! Vi hängde på, eftersom<br />
vi väldigt gärna ville göra en skivinspelning.<br />
Sedan var det ju också så att<br />
när tyskarna skulle uttala <strong>Beatles</strong>,<br />
blev det rätt likt Pitels, vilket<br />
har en helt annan betydelse i det<br />
tyska slangspråket.<br />
Den 31 oktober 1961 släpptes så<br />
den första av inspelningarna på<br />
Polydor – My Bonnie (Mein Herz<br />
ist bei dir nur), vilken till och<br />
med hamnade på de västtyska<br />
poplistorna. My Bonnie släpptes<br />
även i UK, men det var inte<br />
förrän den 5 januari året efter,<br />
1962. Ett fåtal exemplar pressades<br />
också på den amerikanska<br />
Decca-etiketten.<br />
Succén med singeln My Bonnie<br />
följdes rätt snabbt av ett album<br />
med samma titel. Först släpptes<br />
den i Tyskland, där den släpptes<br />
under artistnamnet ”Tony Sheridan<br />
and the Beat Brothers” på<br />
skivomslaget. När den sedan<br />
släpptes i England, var texten<br />
ändrad till det mera korrekta<br />
”Tony Sheridan and The <strong>Beatles</strong>”.<br />
När the <strong>Beatles</strong> åkte tillbaka<br />
till England, blev Ringo – som<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
ännu inte spelade i the <strong>Beatles</strong><br />
– medlem i Tonys band i Hamburg.<br />
Ringo fick nu massor av<br />
både musikalisk och social erfarenhet,<br />
som han hade stor nytt<br />
av när han väl ersatte Pete Best<br />
på trummor i the <strong>Beatles</strong>. Tony<br />
själv har till och med i något sammanhang<br />
hävdat att det var han<br />
som tipsade beatlarna om Ringo!<br />
Så när the <strong>Beatles</strong> kom tillbaka<br />
till Hamburg för sista gången<br />
1962, var det Ringo Starr som<br />
satt vid trummorna. Denna sista<br />
gång var scenen the Star Club<br />
och the <strong>Beatles</strong> var förband till<br />
Tony Sheridan. Samtidigt gav<br />
framträdandet ytterligare skjuts<br />
uppåt för gruppen mot den<br />
berömmelse som numera är<br />
världskänd.<br />
Under de tidigare åren i Hamburg<br />
spelade Tony Sheridan in<br />
ett flertal album för Polydor<br />
med diverse olika grupper och<br />
musiker. Den mest populära<br />
inspelningen som också var den<br />
som låg längst på Västtysklands<br />
hitlista, var Skinny Minny. Den<br />
spelade han in tillsammans med<br />
gruppen the Bix Six, som kom<br />
från Glasgow i Skottland.<br />
När Sheridan hade släppt sitt<br />
soloalbum Just a Little Bit of Tony<br />
Sheridan 1964, hade han lämnat<br />
rock’n’rollen för ett mer bluesigt<br />
och jazzigt sound. Sheridan blev<br />
mer politiskt och socialt intresserad<br />
och enligt omslagstexten<br />
på albumet, planerade Sheridan<br />
att besöka den amerikanska<br />
södern ”to hear at first hand the<br />
original Negro music and experience<br />
the atmosphere that has been instrumental<br />
in creating Negro jazz and<br />
the spiritual, for which he has a great<br />
liking”.<br />
Do You Want To Know A Secret<br />
Tony gick också med på en<br />
turné till Australien 1964, som<br />
ett resultat av den populära<br />
inspelningen av låten Why, som<br />
hade tagit sig upp på den australiensiska<br />
topplistan. I Sydney<br />
besökte han den skottländske<br />
saxofonisten Alex Youngs familj.<br />
Alex yngre bröder var väldligt<br />
intresserad av Tony Sheridans<br />
gitarrspel och Tony fick många<br />
chanser att visa för grabbarna hur<br />
det skulle låta. De två bröderna<br />
blev sedermera kända för världen<br />
i bandet AC/DC!<br />
Efter sju år i Tyskland och efter<br />
att ha spelat inför publik på så<br />
olika ställen som the Kieler Ostseehalle<br />
och Münchens ”Zirkus<br />
Krone” och allt däremellan, liksom<br />
turnéer i Schweiz, Österrike,<br />
Frankrike, Storbritannien,<br />
Israel, Tjeckoslovakien, Australien,<br />
Italien, Danmark, Sverige,<br />
Holland, Finland, Irland och<br />
Norge, tackade Tony ja till ett<br />
erbjudande att får spela inför de<br />
amerikanska soldaterna i Vietnam<br />
i slutet av 1960-talet.<br />
Den första spelperioden<br />
omfattade två månader – men<br />
Tony stannade i nästan två år! Det<br />
var under den här perioden som<br />
Tony fattade intresse för religiösa<br />
teman, till exempel buddismen.<br />
En av musikerna i Tonys specialkomponerade<br />
band blev skjuten<br />
till döds av fienden. Till att<br />
börja med rapporterade Reuters<br />
nyhetsbyrå att det var Sheridan<br />
som hade dött. Tidningar över<br />
hela världen publicerade dödsrunor.<br />
Lyckligtvis för Sheridan själv,<br />
visade sig detta<br />
vara helt fel. För<br />
sitt arbete med att<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 9
Do You Want To Know A Secret<br />
underhålla de amerikanska trupperna<br />
tilldelades han kaptens<br />
grad i den amerikanska armén<br />
och fick också äran av att bära<br />
en så kallad Army Ranger-mössa,<br />
vilken han ofta hade på sig när<br />
han uppträdde på scen.<br />
När Tony kom tillbaka till<br />
Europa 1969, uppträdde han<br />
huvudsakligen i Tyskland och<br />
Storbritannien med folk- och<br />
bluesmusik.<br />
Under det tidiga 70-talet var<br />
Tony mest i Hamburg på NDR<br />
(North German Radio), där han<br />
satte ihop det allra första rena<br />
bluesprogrammet, som blev<br />
väldigt populärt, speciellt i det<br />
kommunistiska Östtyskland.<br />
Senare blev han till och med<br />
inbjuden av det statligt kontrollerade<br />
konsertföretaget att vid<br />
inte mindre än sex tillfällen få<br />
turnera i Östtyskland, vilket blev<br />
en stor succé.<br />
1978 fick han en annorlunda<br />
inbjudan, nämligen att få komma<br />
till Los Angeles I USA. Där stannade<br />
han i cirka ett år och spelade<br />
tillsammans med Elvis Presleys<br />
TCB Band (TCB = Taking Care<br />
of Business), som den förste<br />
artisten att bli förärad på det<br />
sättet efter Elvis död (1977).<br />
Efter ytterligare aktiviteter, han<br />
öppnade bland annat en andra<br />
Star-Club tillsammans med bandet<br />
TCB och diverse musikaliska<br />
experiment, hamnade Tony 1986<br />
i Milano, Italien. Där spelade han<br />
in ett album med eget material<br />
tillsammans med en av sina gamla<br />
vänner Albert Lee.<br />
Under de följande åren fortsatte<br />
Tony att vara aktiv inom<br />
musikens värld med olika forme-<br />
10 9 beatlesnytt 169<br />
ringar av grupper och spontana<br />
uppträdanden lite här och var i<br />
världen.<br />
Bland Tonys senaste inspelningar<br />
finner vi Vagabond, som<br />
släpptes i juli 2002. Den innehåller<br />
mest eget material, men<br />
även en ny coverinspelning av<br />
Skinny Minnie, en rocklåt som han<br />
spelade in första gången nästan<br />
40 år tidigare. Kompositionerna<br />
sträcker sig från rock’n’roll,<br />
country till mjuka ballader och<br />
kritiska sånger med egen text<br />
och musik.<br />
2003 vågade Tony Sheridan<br />
sig på ett lyckat äventyr i filmbranschen.<br />
Han spelade sig själv<br />
i en kriminalfilm för den tyska<br />
televisionen. Mer än sju miljoner<br />
tittare fångades av hans framträdande.<br />
Live-DVD:n Chantal meets<br />
Tony Sheridan, släpptes 2005<br />
och visar upp ett ovanligt kreativt<br />
musikaliskt experiment,<br />
där Tony uppträder live tillsammans<br />
med en symfoniorkester<br />
och innehåller bland annat den<br />
enda inspelningen av Tell Me If<br />
You Can, en låt som Tony skrev<br />
tillsammans med Paul Mc-<br />
Cartney 1962!<br />
Tony Sheridan uppträdde även<br />
i en show kallad A British Invasion<br />
Celebration den 28 juli 2007 i the<br />
Cannery i Las Vegas, USA, där<br />
även Gerry Marsden från Gerry<br />
And The Pacemakers deltog.<br />
Tony uppträdde ofta i en trio,<br />
tillsammans med två sydamerikanska<br />
musiker, ibland även med<br />
en engelsk klaviaturspelare. De<br />
spelade en mängd olika musikstilar<br />
och Tony har även framfört<br />
en energisk version av Paul<br />
McCartneys Yesterday. Hans<br />
popularitet var fortfarande stor<br />
bland musikälskare av olika typer<br />
och åldrar. Han hade inte någon<br />
som helst avsikt att sluta med<br />
musicerandet.<br />
2008 fick Tony Sheridan en<br />
guld-LP – Lifetime Award för ”his<br />
unique and eminent contribution<br />
to the incomparable worldwide<br />
career of The <strong>Beatles</strong>” av skivbolaget<br />
Polydor Universal!<br />
Förra året, bara några veckor<br />
efter det att han hade avslutat<br />
sin sällsynta konsert kallad ’the<br />
2012 Beatlefair’ i San Diego,<br />
Kalifornien, USA, genomgick<br />
Sheridan en hjärtoperation i<br />
Tyskland.<br />
Tony Sheridan efterlämnar sin<br />
fru Anna, sönerna Tony Sheridan<br />
Jr. (rockabillymusiker), Bennet<br />
och Felim samt döttrarna Wendy<br />
Clare och Amber.<br />
Paul McCartney: ”Tony was a good<br />
guy who we knew and worked with<br />
from the early days in Hamburg. We<br />
regularly watched his late night performances<br />
and admired his style. He<br />
will be missed.”<br />
Pete Best, som blev ersatt av<br />
Ringo Starr 1962, skrev bland<br />
annat detta på twitter, efter det<br />
att han fått veta att Tony Sheridan<br />
hade gått bort: ”My friend Tony<br />
Sheridan passed away this morning.<br />
Great guy and great memories. I will<br />
miss you Tony. RIP. ”<br />
Märkligt nog, tyckte Sheridan<br />
själv inte speciellt bra om den<br />
<strong>Beatles</strong>hysteri som följde. Kanske<br />
för att han alltid kom att förknippas<br />
med Liverpoolgruppen,<br />
trots att han utvecklade sin egen<br />
still med ett sound som mer liknade<br />
bluesen och jazzen.<br />
Artillio Bergholtz<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
Do You Want To Know A Secret<br />
<br />
<br />
<br />
I förra avsnittet avslutade vi med att notera att de sista<br />
inspelningarna som gjordes under november månad<br />
1962, resulterade i att The <strong>Beatles</strong> släppte sin andra<br />
singel Please Please Me/Ask Me Why på Parlophone<br />
45-R 4983 – den 11 januari 1963.<br />
u har vi kommit in<br />
i ett nytt år – 2013<br />
– vilket innebär att<br />
vi ska börja titta på<br />
<br />
inspelningarna som<br />
ägde rum för 50 år sedan – det<br />
vill säga under 1963. Under<br />
detta deras första riktigt intensiva<br />
inspelningsår, användes<br />
20 studiodagar, som ägnades<br />
antingen åt inspelningar och/<br />
eller åt mixningar av inspelningar.<br />
Första studiobesöket ägde<br />
rum måndagen den 11 februari<br />
och det sista ägde rum onsdagen<br />
den 30 oktober. Däremellan<br />
förekom ett antal viktiga dagar<br />
då gruppen släppte singlar och/<br />
eller LP-album. Eftersom det<br />
gjordes så många studiosessioner<br />
under 1963, handlar detta tredje<br />
avsnitt i serien om de studiosessioner<br />
som ledde fram till deras<br />
debutalbum Please Please Me, som<br />
släpptes i UK fredagen den 22<br />
mars 1963.<br />
<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
Inspelningar gjorda måndagen<br />
den 11 februari<br />
1963<br />
enna inspelningsdag<br />
har, allt eftersom<br />
tiden har gått, blivit en<br />
av de mest omtalade<br />
inspelningsdagarna i<br />
The <strong>Beatles</strong> inspelningshistoria.<br />
Och anledningarna är flera,<br />
men den främsta och mest kända<br />
anledningen är nog att John,<br />
Paul, George och Ringo spelade<br />
in hela sitt första album på denna<br />
enda dag. Inspelningarna denna<br />
dag, anses vara de förmodligen<br />
mest effektiva 585 inspelningsminuterna<br />
(motsvarar 9 timmar<br />
och 45 minuter) någonsin!<br />
Nu är detta inte riktigt sant om<br />
man ska vara väldigt noggrann.<br />
Mer om detta nedan. Men det<br />
som stämmer med verkligheten är<br />
det faktum, att man efter den dags<br />
inspelningar hade ett låtmaterial<br />
som, efter mixningar och fler<br />
inspelningar, resulterade i gruppens<br />
första album Please Please Me,<br />
och som innehöll hela 14 låtar!<br />
Vad är då den ’noggranna san-<br />
ningen’? Jo, den 11 februari<br />
spelade man in elva olika låtar,<br />
varav tio kom att hamna på LP:n<br />
Please Please Me. Den enda låt som<br />
inte kom med på LP:n av dessa<br />
inspelningar var låten Hold Me<br />
Tight. Den kom i stället att hamna<br />
på gruppens andra album – With<br />
The <strong>Beatles</strong>. Nu hade man alltså<br />
tio låtar från dagens inspelningar,<br />
som skulle hamna på gruppens<br />
första album. De fyra övriga<br />
låtarna, som man hade spelat<br />
in tidigare, var Love Me Do, P.S.<br />
I Love You, Ask Me Why och Please<br />
Please Me.<br />
I samband med succén med<br />
singeln Please Please Me, ansåg<br />
George Martin, med all rätt, att<br />
nu måste det smidas medan järnet<br />
är varmt. Nu gällde det att<br />
få fram ett antal låtar så att man<br />
kan få ut ett LP-album fort. Vad<br />
hade grabbarna att komma med,<br />
förutom de redan tidigare inspelade<br />
låtarna? Jo, man plockade<br />
helt enkelt låtar från deras vid<br />
det här laget väl inövade scenrepertoar.<br />
Det kan tyckas att bandet<br />
inte skulle kunna ha så mycket<br />
att komma med redan i februari<br />
1963, men när man betänker<br />
att grabbarna hade spelat nära<br />
nog varje dag, varje vecka, varje<br />
månad live för olika<br />
typer av publik sedan<br />
mitten av 1960, för-<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 11
Do You Want To Know A Secret<br />
står man att deras repertoar hade<br />
blivit förfinad vi det här laget.<br />
Och att det dög till ett komplett<br />
album, råder det idag ingen tvekan<br />
om.<br />
Så George Martin bokade in<br />
gruppen till två inspelningstillfällen<br />
denna dag. Den första<br />
sessionen var inbokat mellan kl.<br />
10.00 och 13.00 och den andra<br />
var inbokat mellan kl. 14.30 och<br />
18.00. Senare när man väl kommit<br />
igenom de två första inspelningssessionerna,<br />
bokade man in<br />
en tredje och sista inspelningssession<br />
mellan kl. 19.30 och 22.45.<br />
George Martin räknade kallt med<br />
– under förutsättning att deras<br />
röster skulle hålla – att grabbarna<br />
skulle hinna med att spela in tio<br />
låtar inom tio timmar under detta<br />
intensiva inspelningsdygn.<br />
1963 var en av de kallare vintrarna<br />
i England och The <strong>Beatles</strong><br />
hade turnerat upp och ner i landet<br />
alldeles innan det var dags för<br />
inspelningarna denna dag. Så rösterna,<br />
var inte in bästa skick. John<br />
Lennon körde hårt med hals-<br />
tabletter för att klara sig igenom<br />
det hela på ett anständigt sätt.<br />
Under det första inspelningspasset<br />
hann man bara med att spela<br />
12 9 beatlesnytt 169<br />
in två låtar, båda komponerade<br />
av McCartney-Lennon. (jo tittar<br />
man på albumet Please Please Me<br />
står det faktiskt McCartney-Lennon<br />
som kompositörer och inte<br />
Lennon-McCartney som sedan<br />
blev den vanliga ordningen). Man<br />
började med There’s A Place med<br />
John som solosångare. Sedan<br />
spelade man in en låt som till en<br />
början hade arbetsnamnet Seventeen.<br />
Den slutliga titeln blev som<br />
bekant I Saw Her Standing There,<br />
med Paul som solosångare. När<br />
man väl hade avverkat den första<br />
inspelningssessionen, var det dags<br />
för lunchrast.<br />
Grabbarna ville överraskande<br />
stanna kvar i studion och fortsätta<br />
med repetitionerna. Vilket<br />
de också gjorde medan George<br />
Martin och ljudteknikerna Norman<br />
Smith och Richard Langham<br />
gick till en närbelägen pub och<br />
intog en paj och en öl. De hade<br />
aldrig varit med om att en grupp<br />
hade hoppat över lunchen utan<br />
fortsatte att repetera!<br />
Den andra sessionen inleddes<br />
med A Taste Of Honey, en låt som<br />
är skriven av Bobby Scott och<br />
Rick Marlow som ett instrumentalt<br />
tema till Broadwayuppsättningen<br />
1960 av pjäsen med<br />
samma namn.<br />
Själva pjäsen är engelsk och<br />
hade premiär 1958. Pauls röst är<br />
här dubblerad, vilket man gjorde<br />
för att göra sången lite mer fyllig.<br />
Man dubbade tagning nummer<br />
fem och nummer sju och lade<br />
tagningarna lite osynkronise-<br />
rat.<br />
Detta var den enda gången<br />
man gjorde på detta sätt under<br />
dagens inspelningar. Därefter<br />
fick George ta över solosången<br />
i Lennon-McCartneys Do You<br />
Want To Know A Secret. Den bästa<br />
versionen var tagning nummer<br />
åtta med bakgrundssång och<br />
två trumstockar som slogs mot<br />
varandra och som sedan lades på<br />
tagning nummer sex.<br />
Efter det att The <strong>Beatles</strong> hade<br />
spelat in Do You Want To Know A<br />
Secret gavs den bort till en annan<br />
artist i Brian Epsteins artiststall<br />
– Billy J. Kramer with The Dakotas.<br />
Bara en dryg månad efter The<br />
<strong>Beatles</strong> inspelning av låten – den<br />
14 mars – gick Billy J. Kramer<br />
with The Dakotas in i Abbey Road<br />
Studios och spelade in sin version<br />
av låten, som också blev gruppens<br />
debutinspelning. Och låten<br />
hamnade snabbt på Englandslistans<br />
första plats!<br />
The <strong>Beatles</strong> jobbade vidare med<br />
There’s A Place, där man dubblerade<br />
munspelet och dubblerade<br />
handklappningarna på Seventeen.<br />
Sedan gav man sig i kast med<br />
McCartney-Lennon-låten Misery,<br />
som från början faktiskt skrevs för<br />
sångerskan Helen Shapiro! Hon<br />
spelade dock aldrig in låten. Det<br />
lite udda med denna inspelning<br />
var att man spelade in den med<br />
dubbel hastighet på inspelningsbandet,<br />
med hastigheten 30 ips<br />
(inch per second) i stället för<br />
den normala hastigheten av 15<br />
ips. Detta gjorde man för att<br />
det skulle bli lättare att lägga på<br />
pianospelet i den slutliga inspelningen/mixningen.<br />
Under kvällssessionen gick det<br />
mycket snabbare med inspelningarna.<br />
Paul spelade in hela 13 tagningar<br />
av Hold Me Tight, varav bara<br />
två var kompletta. Anledningen<br />
till att det blev så många tagningar,<br />
var att man hade inte mindre än<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
fem felaktiga introduktioner, ett<br />
avbrott och fyra försök att få till<br />
slutet på låten. Det sades att man<br />
skulle få ihop det hela genom att<br />
editera samman tagningarna nio<br />
och 13. Men senare dokumentation<br />
visar att det inte blev så.<br />
När man väl hade fått ihop låtarna<br />
till albumet, blev Hold Me Tight<br />
överflödig och blev aldrig släppt.<br />
Och så har det förblivit, eftersom<br />
tapen inte längre finns! Istället<br />
spelade man in låten på nytt vid<br />
ett senare tillfälle och det är den<br />
versionen som är med på gruppens<br />
andra album With The <strong>Beatles</strong>.<br />
Sedan tog man sig an fem<br />
coverversioner på raken. John<br />
sjöng solosång på Anna (Go To<br />
Him), skriven av Arthur Alexander.<br />
Ringo sjöng solot för första<br />
gången den här dagen genom att<br />
spela in låten Boys, som Shirelles<br />
hade gjort känd med sin inspelning<br />
1960. Låten är skriven av<br />
Luther Dixon och Wes Farrell.<br />
Ringo satte låten med en tagning<br />
– ingen dålig debut! Den<br />
tonade avslutningen fick man till<br />
vid mixerbordet den 25 februari.<br />
Sedan sjöng John, Paul och<br />
George låten Chains, en låt som<br />
blev en liten hit med gruppen The<br />
Cookies, som var kompband till<br />
artisten Little Eva. Chains är skriven<br />
av det då äkta paret Gerry<br />
Goffin och Carole King.<br />
Nästa låt framförde John och<br />
det var Baby It’s You, som blev en<br />
hit med The Shirelles. Baby It’s You<br />
är skriven av Burt Bacharach och<br />
Luther Dixon (krediterad som Barney<br />
Williams på skivetiketterna)<br />
(musik) och Mack David (text).<br />
Klockan hade nu närmat sig<br />
22 och studion skulle i princip<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
stängas för dagen. Det var ”bara”<br />
en låt kvar att spela in. Alla begav<br />
sig till studions lunchrum, där<br />
de slog sig ner, tog en kopp kaffe<br />
med kakor och började diskutera<br />
vilken låt som skulle bli den sista<br />
som de skulle spela in denna historiska<br />
dag.<br />
Många förslag var uppe till<br />
diskussion och Norman Smith,<br />
studioteknikern, minns:<br />
”Someone suggested they do Twist<br />
And Shout the old Isley Brother’s<br />
number with John taking the lead<br />
vocal. But by this time all their throats<br />
were tired and sore – it was 12 hours<br />
since we had started working. John’s,<br />
in particular, was almost completely<br />
gone so we really had to get it right<br />
first time, the <strong>Beatles</strong> on the studio<br />
floor and us in the control room. John<br />
sucked a couple more Zubes (halstabletter<br />
red.anm.) had a bit of a gargle<br />
with milk and away we went.”<br />
Det John sjöng i den första tagningen<br />
(av två) av Twist And Shout<br />
är det som vi alla kan njuta av<br />
på albumet än idag. Onekligen,<br />
enligt många, ett helt fantastiskt<br />
rock’n’roll-framförande,<br />
både vokalt och instrumentalt.<br />
Under två och en halv minut<br />
pressar John Lennon sin röst<br />
till det yttersta. Det är nästan<br />
så att stämbanden går av! Och<br />
ackompanjemanget går inte heller<br />
av för hackor! Klockan hade<br />
blivit 22.30 och The <strong>Beatles</strong> hade<br />
genomfört inspelningarna till sitt<br />
debutalbum!<br />
Förutom historien om att spela<br />
in låtar till ett helt album inom<br />
strax under 10 timmar, så är själva<br />
upplevelsen av John Lennons<br />
framförande av Twist And Shout,<br />
som skrevs av Phil Medley och<br />
Bert Russell 1962, helt unik i<br />
Do You Want To Know A Secret<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Del 3<br />
musikkretsar. Och de som var<br />
på plats när det verkligen hände<br />
påverkades direkt. Rickard Langham<br />
minns:<br />
”I was ready to jump up and down<br />
when I heard them singing that. It was<br />
an amazing demonstration”.<br />
Cris Neal hade oannonserat kommit<br />
in i kontrollrummet en trappa<br />
upp i studio två, för att höra sig<br />
för hur inspelningarna gick. Han<br />
minns definitivt hur det var:<br />
”John was stripped to the waist to<br />
do his most amazingly raucous vocal.<br />
The next morning Norman Smith and<br />
I took a tape around all the studio<br />
copying rooms saying to everybody:<br />
‘What the hell do you think of this!’”.<br />
Och även George Martin var mäkta<br />
imponerad: ”I don’t know how they do<br />
it. We’ve been recording all day but the<br />
longer we go on the better they get.”<br />
Myten säger att det bara blev<br />
en tagning av Twist And Shout,<br />
men enligt den dokumentation<br />
som finns och som<br />
skrevs ner när inspelningarna<br />
ägde rum,<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 13
Do You Want To Know A Secret<br />
gjordes två inspelningar, och den<br />
andra inspelningen var komplett<br />
och inte med någon misslyckad<br />
introduktion eller avbrott av annat<br />
slag.<br />
Fakta<br />
Inspelningar gjorda den 11 febru-<br />
ari 1963, Studio Two.<br />
Session nr 1: kl.10.00-13.00:<br />
There’s A Place (tagning 1-10) och<br />
Seventeen (arbetsnamnet för I Saw<br />
Her Standing There) (tagning 1-9).<br />
Session nr 2: kl. 14.30-18.00<br />
A Taste Of Honey (tagning 1-5), Do<br />
You Want To Know A Secret (tag-<br />
ning 1-8), A Taste Of Honey (tag-<br />
ning 6-7), There’s A Place (tagning<br />
11-13), Seventeen (tagning 10-12) och<br />
Misery (tagning 1-11),<br />
Session nr 3: kl. 19.30-22.45<br />
Hold Me Tight (tagning 1-13), Anna<br />
(Go To Him) (tagning 1-3), Boys (tag-<br />
ning 1), Chains (tagning 1-4), Baby<br />
It’s You (tagning 1-3) och Twist And<br />
Shout (tagning 1-2).<br />
Producent: George Martin. Tekni-<br />
ker: Norman Smith. Andre tekni-<br />
ker: Richard Langham.<br />
14 9 beatlesnytt 169<br />
<br />
Inspelningar gjorda måndagen<br />
den 20 februari 1963<br />
id detta tillfälle gjor-<br />
des inga inspelningar<br />
med The <strong>Beatles</strong>.<br />
Detta var en session<br />
där teknikerna<br />
främst arbetade med det som<br />
kallas för Superimpositions (SI).<br />
Man gjorde ”överdubbningar” av<br />
befintliga inspelningar.<br />
George Martin ledde arbetet<br />
som vanligt och lade dessutom<br />
på egna inspelningar! På låten<br />
Misery”la han på sitt eget pianospel.<br />
På låten Baby It’s You spelade<br />
han först celesta*) och sedan<br />
piano. Pianospelet togs dock inte<br />
med i den slutliga mixningen av<br />
låten. Stuart Eltman var Georges<br />
vanliga balansingenjör vid inspelningar<br />
av annan musik än popmusik.<br />
Men han kom att hoppa in lite<br />
då och då även i samband med<br />
inspelningarna med The <strong>Beatles</strong>.<br />
Geoff Emerick, här endast 17<br />
år ung(!) hade hand om inspelningsutrustningen.<br />
Geoff kom att<br />
bli väldigt betydelsefull i samband<br />
med inspelningarna som gjordes<br />
med The <strong>Beatles</strong> 1966 och<br />
framåt.<br />
Fakta<br />
Superimpositions (SI) gjorda den<br />
20 februari 1963, Studio One.<br />
Session 1: kl. 10.30 – 13.00<br />
Misery (SI-tagning 12-16) och Baby<br />
It’s You (SI-tagning 4-6)<br />
Producent: George Martin. Tekni-<br />
ker: Stuart Eltman. Andre tekni-<br />
ker: Geoff Emerick.<br />
*) Celesta är ett klaverinstrument<br />
med hängande metall- eller<br />
glasstavar istället för strängar.<br />
Därigenom är den ett slags klockspel<br />
som spelas med tangenter<br />
i stället för med klubbor. Den<br />
har ett omfång från ettstrukna C<br />
till femstrukna C, men noteras<br />
en oktav lägre. Celestan ingår<br />
ibland i symfoniorkestern i verk<br />
från 1900-talet och senare. Den<br />
spelas vanligtvis av en pianist.<br />
<br />
Inspelningar gjorda måndagen<br />
den 25 februari 1963<br />
tt tillfälle till då The<br />
<br />
<strong>Beatles</strong> själva inte<br />
var på plats. Den här<br />
studiosessionen ägnades<br />
helt åt att skapa<br />
mastrarna till både stereo- och<br />
monversionen av albumet Please<br />
Please Me.<br />
Även om albumet var inspelat<br />
på ett tvåspårsband som alla<br />
inspelningar med The <strong>Beatles</strong><br />
fram till inspelningen av I Want To<br />
Hold You Hand finns det dem som<br />
undrar varför stereoversionen<br />
av albumet har den uppdelning<br />
mellan höger och vänster kanal<br />
som den har – med instrumenten<br />
i vänster kanal och sången i höger<br />
kanal. George Martin förklarar:<br />
”The reason I used the stereo machine<br />
in twin-track form was simply to<br />
make the mono better, to delay the<br />
vital decision of submerging the voices<br />
into the background. I certainly<br />
didn’t separate them for people to<br />
hear them separate!”<br />
(”Anledningen till att jag<br />
använde mig av stereomaskinen<br />
med två spår var för att göra det<br />
enklare att göra monoversionen<br />
bättre och att dra ut på det viktiga<br />
beslutet att lägga in sången i bakgrunden.<br />
Jag separerade verkligen<br />
inte sången för att man skulle<br />
höra dem separat!”)<br />
En del föredrar stereoversionens<br />
separation. Men vill man<br />
lyssna på ett bättre ljud totalt, så<br />
är det monoversionen som gäller.<br />
I nästa nummer av BN, fortsätter<br />
jag med avsnitt fyra, och fortsätter<br />
då med att berätta om inspelningarna<br />
som gjordes efter den 25<br />
februari 1963.<br />
Artillio Bergholtz<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
Fakta<br />
Framställning av mono- och<br />
stereomastrar (editering och<br />
mixning) den 25 februari 1963,<br />
Studio One (i kontrollrummet).<br />
Session 1: kl. 10.00 – 13.00<br />
Editering av Seventeen (tag-<br />
ning 9 och 12), monomixning av<br />
Anna (Go To Him) (tagning 3),<br />
monomixning av Boys (tagning<br />
1), monomixning av Chains (tag-<br />
ning 1), monomixning av Misery<br />
(tagning 16), monomixning av Do<br />
You Want To Know A Secret (tag-<br />
ning 8), monomixning av There’s<br />
A Place (tagning 13), monomix-<br />
ning av Seventeen (editering av<br />
tagning 9 och 12), monomixning<br />
av Twist And Shout (tagning 1),<br />
monomixning av A Taste Of<br />
Shankar, som rättmätigt<br />
kan anses vara den mest<br />
kända indiska musikern i<br />
modern tid, har samarbetat<br />
med storheter som<br />
George Harrison, Yehudi<br />
Menuhin, Philips Glass<br />
och John Coltrane, vilka<br />
alla representerar olika<br />
musikstilar.<br />
Shankar har vunnit flera utmärkelser:<br />
tre Grammys, bland andra<br />
en för albumet Concert For Bangla<br />
Desh med George Harrison 1972<br />
och han fick dessutom Stickan<br />
Anderssons Polarpris 1998.<br />
Mest känd för oss <strong>Beatles</strong>älskare<br />
har Shankar blivit genom sitt<br />
samarbete med George Harrison,<br />
som träffade Ravi 1966<br />
och studerade under honom i<br />
Honey (tagning 7), stereomix-<br />
ning av Anna (Go To Him) (tag-<br />
ning 3), stereomixning av Boys<br />
(tagning 1), stereomixning av<br />
Chains (tagning 1), stereomix-<br />
ning av Misery (tagning 16),<br />
stereomixning av Baby, It’s You<br />
(tagning 5), stereomixning av Do<br />
You Want To Know A Secret (tag-<br />
ning 8), stereomixning av There’s<br />
A Place (tagning 13), stereomix-<br />
ning av Seventeen (editering av<br />
tagning 9 och 12), stereomixning<br />
av Twist And Shout (tagning 1)<br />
och stereomixning av A Taste Of<br />
Honey (tagning 7).<br />
Session 2: kl. 14.30 – 17.45<br />
Editering av Please Please Me<br />
(tagning 16,17 och 18), monomix-<br />
Indien några månader på hösten.<br />
George hade ”fuskat” med<br />
sitaren redan året innan på Norwegian<br />
Wood (This Bird Has Flown)<br />
från albumet Rubber Soul men det<br />
är framför allt på Within You Without<br />
You på albumet Sgt. Pepper’s<br />
Lonely Hearts Club Band som den<br />
klassiska indiska musiken och<br />
Shankars inflytande hörs.<br />
Do You Want To Know A Secret<br />
ning av Ask Me Why (tagning 6),<br />
monomixning av Misery (tag-<br />
ning 16), monomixning av Baby<br />
It’s You (tagning 5), stereomix-<br />
ning av Ask Me Why (tagning 6),<br />
stereomixning av Please Please<br />
Me (editering av tagning 16, 17<br />
och 18), stereomixning av Love<br />
Me Do (från monoremixningen<br />
av inspelningen gjord den 11 sep-<br />
tember 1962), stereomixning av<br />
P.S. I Love You (från monoremix-<br />
ningen gjord den 11 september<br />
1962) och stereomixning av<br />
Misery (tagning 16).<br />
Producent: George Martin.<br />
Tekniker: Norman Smith. Andre<br />
tekniker: A.B. Lincoln.<br />
Sitarens mästare – Ravi Shankar har gått ur tiden<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
Shankar har två döttrar;<br />
den kritikerhyllade sångerskan<br />
Norah Jones och Anoushka Shankar,<br />
en av dagens mest framträdande<br />
sitarspelare. Anoushka<br />
kommer dessutom till Sverige<br />
den 7 juni och uppträder på<br />
Clandestino Festival på Stora<br />
teatern i Göteborg.<br />
Artillio Bergholtz<br />
beatlesnytt 169 9 15
Do You Want To Know A Secret<br />
<br />
Staffan Olander om 50 år med The <strong>Beatles</strong>. Del 1.<br />
I BN nr 167 – och på vår hemsida – puffade vi ordentligt för tre kommande radioprogram<br />
i P4 Musik av och med Staffan Olander om The <strong>Beatles</strong> och deras 50-årsjubileum,<br />
vilka alla sändes i oktober 2012.<br />
Vad innehöll då de tre programmen, förutom en hel del förväntad <strong>Beatles</strong>musik?<br />
I den här artikeln redovisar jag främst de godbitar som Staffan Olander bjöd på i<br />
det första programmet.<br />
Den makalösa framgången.<br />
Programmet sändes söndagen<br />
den 7 oktober 2012 i p4 Musik<br />
mellan kl. 23.05 och 00.00.<br />
Följande låtar spelades i programmet:<br />
The <strong>Beatles</strong> – From Us To You<br />
från BBC:s originaltape.<br />
Bill Justis – Raunchy från originalsingeln<br />
(UK).<br />
The <strong>Beatles</strong> – That’ll Be The<br />
Day från albumet The <strong>Beatles</strong><br />
Anthology.<br />
The <strong>Beatles</strong> – Ain’t She Sweet<br />
från albumet The <strong>Beatles</strong> Anthology.<br />
Tony Sheridan, The <strong>Beatles</strong><br />
– My Bonnie från albumet The<br />
<strong>Beatles</strong> Anthology.<br />
The <strong>Beatles</strong> – Love Of The Loved<br />
från Deccagone.<br />
The <strong>Beatles</strong> – Love Me Do från<br />
albumet The <strong>Beatles</strong> Anthology.<br />
The <strong>Beatles</strong> – How Do You Do<br />
It från albumet The <strong>Beatles</strong> Anthology.<br />
The <strong>Beatles</strong> – Love Me Do från<br />
albumet Past Masters (med Ringo<br />
vid trummorna!).<br />
The <strong>Beatles</strong> – Please Please Me<br />
från albumet Please Please Me.<br />
The <strong>Beatles</strong> – Ask Me Why från<br />
albumet Please Please Me.<br />
The <strong>Beatles</strong> – She Loves You från<br />
Sveriges Radios originaltape av<br />
inspelningen torsdagen den 24<br />
oktober 1963 i Karlaplanstudion<br />
i Stockholm.<br />
The <strong>Beatles</strong> – Till There Was You<br />
från albumet The <strong>Beatles</strong> Anthology.<br />
The <strong>Beatles</strong> – Twist And Shout<br />
från albumet The <strong>Beatles</strong> Anthology.<br />
The <strong>Beatles</strong> – Komm, Gib Mir<br />
Deine Hand från albumet Past<br />
Masters.<br />
The <strong>Beatles</strong> – Twist And Shout<br />
från albumet The <strong>Beatles</strong> Story på<br />
Captiol Records.<br />
The <strong>Beatles</strong> – All My Loving<br />
från Johanneshovs Isstadion<br />
1964.<br />
Godbitarna från detta det första<br />
programmet kan sammanfat-<br />
tas i nedanstående fem punkter:<br />
1. Aktuell telefonintervju<br />
med Raymond Jones, som var<br />
den som besökte Brian Epsteins<br />
skivbutik och frågade efter My<br />
Bonnie med The <strong>Beatles</strong> i oktober<br />
1961.<br />
2. Pete Best berättar om hur<br />
han fick sparken från The <strong>Beatles</strong><br />
i augusti 1962.<br />
3. Studiochefen Ken Townsend<br />
på Abbey Road berättar<br />
om chocken när han träffade The<br />
<strong>Beatles</strong> första gången.<br />
4. En helt unik <strong>Beatles</strong>inspelning<br />
från gruppens besök i<br />
Stockholm 1964.<br />
5. Dansk Radio och Radio Syd<br />
intervjuar The <strong>Beatles</strong> i Köpenhamn<br />
i juni 1964.<br />
Detta första program täcker<br />
in tidsperioden från slutet av<br />
1950-talet fram till det stora<br />
genombrottet i U.S.A. 1964.<br />
Staffan inleder med att berätta<br />
lite om Beatlarna, deras föräldrar<br />
och om livet i Liverpool i slutet<br />
av 1950-talet. <strong>Beatles</strong>storyn går<br />
16 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
Do You Want To Know A Secret<br />
<br />
vidare med hur John i mars 1957<br />
bildade gruppen Quarrymen och<br />
hur lördagen den 6 juli 1957 blev<br />
en milstolpe i <strong>Beatles</strong> historia.<br />
Det var ju nämligen då, lördagen<br />
den 6 juli 1957 i Woolton, en<br />
förort till Liverpool, vid Woolton<br />
Parish Church i St Peter’s<br />
Church Field. Där spelade John<br />
Lennon med sitt band The Quarrymen.<br />
I publiken fanns bland andra<br />
Paul McCartney. Paul fick erbjudande<br />
om att bli medlem i gruppen<br />
efter det att han visat vad han<br />
kunde göra med sin gitarr. En<br />
av de saker som imponerade på<br />
John var att Paul visste hur man<br />
stämde en gitarr!<br />
Historien rullar på med hur<br />
Paul i början av 1958 lärde<br />
känna George Harrison och<br />
sedan introducerade George för<br />
John. George spelade upp låten<br />
Raunchy och John blev tillräckligt<br />
imponerad för att ta med honom<br />
i bandet. Nu bestod The Quarrymen<br />
av John, Paul, George samt<br />
Colin Hunton på trummor och<br />
John Lowe på piano.<br />
Den 12 juli 1958 gick The<br />
Quarrymen till Philips Sound<br />
Recording Service, där de spelade<br />
in låtarna That’ll Be The Day,<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
skriven av Buddy Holly och In<br />
Spite Of The Danger (finns på<br />
Anthology nummer 1) skriven<br />
av den lite udda konstellationen<br />
Paul och George!<br />
Efter inspelningen gick grabbarna<br />
därifrån med var sin lackplatta<br />
av låtarna.<br />
Slitningar i gruppen gör att<br />
bandmedlemmar kommer och<br />
går men John, Paul och George<br />
är med hela tiden. Allt eftersom<br />
tiden gick, bytte gruppen namn<br />
på löpande band: Från The Quarrymen<br />
via The Rainbows, Long<br />
John & The Silver <strong>Beatles</strong>, The<br />
Silver <strong>Beatles</strong> till The <strong>Beatles</strong>.<br />
Man spelar på Casbah Club i<br />
Liverpool, vilken drevs av Mona<br />
Best. Hennes son Pete Best blev<br />
snart gruppens trummis. Staffan<br />
berättar vidare om äventyren i<br />
Hamburg, där man spelade på<br />
ställen som Indra Club, Kaiserkeller,<br />
Top Ten och det legendariska<br />
Star-Club.<br />
Till Tyskland följde även Johns<br />
konstpolare Stuart Sutcliffe. Nu<br />
bestod gruppen således av John,<br />
Paul, George, Pete och Stuart.<br />
Gruppen fick också inspelningskontrakt<br />
med Polydor och med<br />
Bert Kaempfert som producent<br />
spelade man 1961 in ett antal<br />
låtar – främst som kompgrupp<br />
Den svenska singeln: ”Please<br />
Please Me/Love Me Do” på<br />
Odeon SD 5937. Första utgåvan<br />
släpptes den 5 mars 1963.<br />
Singeln med ovanstående<br />
variant av konvolut (smalare<br />
högerkant!) släpptes först<br />
1965. Foto: EMI.<br />
till den då mer kände sångaren<br />
Tony Sheridan.<br />
Den viktigaste inspelningen<br />
som gjordes då är förmodligen<br />
My Bonnie, som faktiskt hamnade<br />
på 15:e plats på den tyska topplistan<br />
– German Hitparade.<br />
Den 28 oktober 1961 besöker<br />
Raymond Jones Brian Epsteins<br />
skivbutik NEMS i<br />
Liverpool och frågar<br />
efter låten My Bonnie<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 17
Do You Want To Know A Secret<br />
med The <strong>Beatles</strong>. Detta har vi läst<br />
om i många olika sammanhang.<br />
Är detta sant eller är det bara<br />
en så kallad skröna? Svaret får vi<br />
direkt, genom att vi får lyssna till<br />
en del av en telefonintervju som<br />
Staffan Olander nyligen har gjort<br />
med denna Raymond Jones.<br />
Så här utspann sig delar av<br />
telefonintervjun med Raymond<br />
Jones (RJ) som Staffan Olander<br />
(SO) gjorde, drygt 50 år efter<br />
det att Raymond klev in i Brian<br />
Epsteins skivbutik:<br />
RJ: ”Hello.”<br />
SO: ”Hello, Raymond. It is Staffan<br />
Olander calling from Sweden. If<br />
you would like to tell us briefly the<br />
story of how you became interested<br />
in that single My Bonnie and how<br />
you went to NEMS and met Brian.”<br />
RJ: ”I just happened to ramble<br />
over to NEMS and Brian Epstein<br />
was there and I wanted a record by<br />
the <strong>Beatles</strong>. He looked it all up on<br />
whatever he had. There was no computer<br />
there. He found out it wasn’t<br />
the <strong>Beatles</strong>, it was Tony Sheridan. And<br />
they were not even called the <strong>Beatles</strong>.<br />
They were called the Beat Brothers,<br />
something like that. It turns out it<br />
was right you know. It was the <strong>Beatles</strong>.<br />
I though I was going to buy a Beatle<br />
record.”<br />
SO: ”Have you still got the record,<br />
Raymond?”<br />
RJ: ”No, no. Actually I had the<br />
record and the book. It was always in<br />
the office – the record and the book<br />
together. And one day, mysteriously,<br />
it went missing. And nobody knows<br />
where they are. But never mind. All<br />
I did was buy a record.”<br />
SO: ”And what an important one<br />
you bought.”<br />
RJ: ”I’m afraid it was. It was a<br />
very important record. That’s my only<br />
claim to fame, really.”<br />
18 9 beatlesnytt 169<br />
Raymond Jones nyfikenhet<br />
ledde bland annat till att Brian<br />
Epstein sökte upp the <strong>Beatles</strong><br />
på The Cavern Club. Man kan<br />
ju onekligen fråga sig vad som<br />
hade hänt om inte Raymond<br />
Jones hade besökt Brian Epsteins<br />
musikaffär och frågat efter just<br />
den här plattan.<br />
Raymond Jones berättade<br />
också att han är rätt besviken<br />
på att Beatlarna aldrig har hört<br />
av sig till honom. Däremot har<br />
Brian Epstein i sin bok A Cellarful<br />
Of Noise gett Raymond Jones hela<br />
förtjänsten att han lärde känna<br />
The <strong>Beatles</strong>.<br />
Hur som helst, den 9 november<br />
1961 beger sig Brian till The<br />
Cavern Club för att träffa och<br />
se på The <strong>Beatles</strong>. Snart kommer<br />
han överens med killarna<br />
om att han skulle kunna tänka<br />
sig att bli manager för gruppen.<br />
Vid deras första möte, hemma<br />
i Brian Epsteins villa, dyker till<br />
en början bara tre av beatlarna<br />
upp. Paul saknas. Brian Epstein<br />
berättar att han sa till de tre som<br />
var på plats:<br />
”How can he be so late for an<br />
important thing?” George Harrison<br />
svarade: ”Well, he may be<br />
late, but he’s very clean.” Paul<br />
kom slutligen och man skrev ett<br />
managementkontrakt.<br />
Staffan för storyn vidare<br />
genom att berätta om inspelningarna<br />
på skivbolaget Decca i<br />
London på nyårsdagen 1962 och<br />
att bolaget nobbade The <strong>Beatles</strong><br />
och i stället skrev kontrakt med<br />
Brian Poole And the Tremeloes.<br />
Mannen som tog det beslutet<br />
fick sedermera sparken från<br />
Decca.<br />
Brian hade dock nytta av banden<br />
från inspelningarna på Decca<br />
och jagade vidare bland sina<br />
kontakter hos de olika tänkbara<br />
skivbolagen.<br />
I samband med att Brian<br />
ville göra en kopia av banden<br />
fick han tips om att ta kontakt<br />
med George Martin. Enligt<br />
en anteckning i George Martins<br />
almanacka, var det den 13<br />
februari 1962 som Brian träffar<br />
George Martin för första gången.<br />
Andra uppgifter säger att det<br />
var först den 9 maj som Brian och<br />
George träffades. Vi har skrivit<br />
lite om denna oklarhet i förra<br />
numret.<br />
George var dock inte imponerad<br />
av inspelningarna, men artigt<br />
nyfiken och bjöd in grabbarna<br />
till att komma till Abbey Roadstudion<br />
den 6 juni för provspelningar.<br />
Den som var chef för<br />
studion då, var Ken Townsend<br />
(KT). Vad mindes han från sitt<br />
första möte med The <strong>Beatles</strong>?<br />
SO: ”When did you first meet the<br />
<strong>Beatles</strong> here at Abbey Road?”<br />
KT: ”The first time that I met The<br />
<strong>Beatles</strong> here at Abbey road was on the<br />
6th of June 1962 when they came in<br />
for what was built for a commercial<br />
test. They came in here in Studio 2”.<br />
SO: ”What did you first think<br />
about The <strong>Beatles</strong>?”<br />
KT: ”When we first saw them,<br />
Norman Smith, who later became<br />
Hurricane Smith, saw them walking<br />
in. We were quite chocked by their<br />
appearance because in those days<br />
classical musicians had long hair<br />
and pop musicians had short hair.<br />
And here we had musicians who had<br />
long hair and yet were pop. And also<br />
when we met them, of course, they<br />
had a very strong Liverpool accent<br />
which down south here in London<br />
we weren’t particularly used to. So<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
we were quite taken back by their<br />
visual aspect as much as anything.”<br />
Det var vid det här tillfället –<br />
den 6 juni – som man spelade<br />
in den tidigare versionen av Love<br />
Me Do. Den här inspelningen var<br />
bortglömd och försvunnen väldigt<br />
länge, men George Martins<br />
hustru Judy hittade den hemma<br />
i garderoben i form av en lackplatta,<br />
som sedan fick komma<br />
med på Antologiskiva nr 1 som<br />
släpptes 1995.<br />
George var inte speciellt nöjd<br />
med inspelningen, men kände<br />
ändå att det kanske fanns någonting<br />
i gruppen som man skulle<br />
kunna bygga på. Han gillade dock<br />
inte Pete Bests trumspel, vilket<br />
medförde att Brian Epstein fick<br />
meddela Pete att han fick lämna<br />
bandet.<br />
Så här berättar Pete Best (PB)<br />
själv för Staffan Olander (SO)<br />
från ett tidigare tillfälle:<br />
SO: ”After this recording session,<br />
George Martin wasn’t too happy with<br />
the result. And then you suddenly had<br />
a very sad message from George who<br />
told you his reaction.”<br />
PB: ”It was Brian, actually. I<br />
didn’t realize that there had been<br />
a criticism about my drumming or<br />
anything like that. I suppose it was<br />
August the 15th or 16th 1962. I<br />
played the Cavern the night before.<br />
Brian asked me to come to the office<br />
the following morning. I just thought<br />
it’s going to be another one of our<br />
business meetings. So I went in. I<br />
could tell by Brian’s mood and body<br />
language it wasn’t the normal calm,<br />
pleasant Brian. Brian said: ”Pete,<br />
I simply don’t know how to tell you<br />
this, but the boys want you out. And<br />
it has been arranged that Ringo<br />
will join the band on Saturday, so it<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
was already wrapped up and delivered.”<br />
Den 19 augusti debuterar Ringo<br />
Starr (Richard Starkey) som The<br />
<strong>Beatles</strong> ordinarie trummis. Här<br />
finns dock andra uppgifter som<br />
säger att det var den 18 augusti<br />
som Ringo debuterade i The<br />
<strong>Beatles</strong> på heltid. Varför Pete<br />
egentligen fick lämna gruppen,<br />
har det spekulerats om allt<br />
sedan det ägde rum. Pete själv<br />
har nämnt att det kan kanske inte<br />
hade med trummandet att göra<br />
egentligen, utan mer med det<br />
faktum att han var den som var<br />
populärast bland den kvinnliga<br />
delen av gruppens fans.<br />
Staffan berättar vidare om hur<br />
de återvände till Abbey Road studion<br />
den 4 september 1962 och<br />
hur motvilligt de spelade in How<br />
Do You Do It.<br />
Det var således tänkt att detta<br />
skulle bli The <strong>Beatles</strong> första<br />
singel. Men grabbarna var inte<br />
speciellt tända på att spela in<br />
andras material. De ville spela in<br />
eget material. De lyckades tjata<br />
till sig möjligheten att spela in<br />
Love Me Do en gång till. How Do<br />
You Do It glömdes bort fram till<br />
våren 1963, då George Martin<br />
gjorde en inspelning av låten med<br />
gruppen Gerry & The Pacemakers,<br />
som fick en stor hit med<br />
den. <strong>Beatles</strong> gjorde i stället nya<br />
försök med Love Me Do och den<br />
5 oktober 1962 var den första<br />
<strong>Beatles</strong>plattan ute i handeln.<br />
George Harrison: ”Remembering<br />
first hearing that song on the<br />
radio. That was the best possible time.<br />
We knew it was to be on 7.30 on<br />
Thursday night on Radio Luxemburg.”<br />
Tempot ökade nu hela tiden<br />
Do You Want To Know A Secret<br />
En bild på The <strong>Beatles</strong> på<br />
Skansen i Stockholm den 30<br />
oktober 1963 fick bli omslag<br />
till EP:n All My Loving på Parlophone<br />
GEP 8891, utgiven<br />
den 30 januari 1964. Motsvarande<br />
CD-utgåva släpptes<br />
den 18 november 1993 av The<br />
<strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong><br />
i samband med 30-årsjubileumet<br />
av The <strong>Beatles</strong> första<br />
besök i Sverige. Foto: EMI<br />
för The <strong>Beatles</strong>. Inspelning och<br />
utgivning av den andra singeln<br />
– Please Please Me, följt av inspelning<br />
av det första albumet med<br />
samma titel och med 14 låtar,<br />
varav tio spelades in den 11<br />
februari 1963.<br />
Framgången spred sig även till<br />
Sverige. Redan i februari 1963<br />
gav EMI ut 300 exemplar av den<br />
första singel. Den 23 augusti<br />
1963 träffade Klas Burling The<br />
<strong>Beatles</strong> för första gången. Här<br />
får vi lyssna på den allra första<br />
av många av Klas Burlings intervjuer<br />
med the <strong>Beatles</strong>. Spex för<br />
nästan hela slanten. Däremellan<br />
fick Klas Burling (KB) möjlighet<br />
att ställa en för oss svenskar extra<br />
intressant fråga:<br />
KB: ”You’ve had<br />
some hits in Sweden.<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 19
Do You Want To Know A Secret<br />
And have you ever thought about<br />
coming to Sweden?”<br />
Ringo: ”We’d like to, you know,<br />
but we’re so busy at the moment.<br />
I don’t think we’ll get there until<br />
sometime next year, if we go at all.”<br />
Paul: ”We’d wanna come. Because<br />
we’d heard about the girls in Sweden”.<br />
Vi behövde dock inte vänta<br />
länge på det första besöket av<br />
The <strong>Beatles</strong>. Redan den 23 oktober<br />
kom de till Sverige för en<br />
hel veckas turné. Man började<br />
med en inspelning för Sveriges<br />
Radio i Karplanstudion i Stockholm,<br />
vilket följdes av konserter<br />
i Karlstad, Stockholm, Borås,<br />
Göteborg och Eskilstuna.<br />
Man avslutade sin turné med<br />
att delta i inspelningen av tv-programmet<br />
Drop In den 30 oktober.<br />
Så var det dag för lite radiohistoria!<br />
Vi får här höra hur det låter<br />
när Klas Burling (KB) presenterar<br />
konserten i Karlaplanstudion<br />
den 24 oktober 1963:<br />
KB: ”Mycket välkomna till Karlaplanstudion<br />
där vi i kväll har<br />
verkligt fina gäster. Ni ska få höra<br />
The <strong>Beatles</strong>. Ni kommer också att få<br />
höra en gästartist som är Hasse Rosén<br />
med the Northmen. Vi ska börja på en<br />
gång. Och jag säger bara det att vi<br />
här har besök av John, George, Paul<br />
och Ringo! The <strong>Beatles</strong>!”<br />
Så drar grabbarna igång med<br />
She Loves You till publikens jubel.<br />
Bandet <strong>Beatles</strong> var inte alltid<br />
populärt bland de vuxna.<br />
Det blev en hel del rubriker i<br />
tidningarna. Men måttet var<br />
väl nästan rågat när en förälder<br />
anmälde The <strong>Beatles</strong> för Barnavårdsnämnden<br />
i Stockholm!<br />
Inför avresan tillbaka till Lon-<br />
20 9 beatlesnytt 169<br />
don, fick Klas Burling (KB) ännu<br />
en intervju:<br />
KB: ”Well, Paul, it’s being great<br />
having you and all the other <strong>Beatles</strong><br />
here in Sweden. Can I ask you now?<br />
What are you going to do in England<br />
straight after returning home?”<br />
Paul: ”We go right back to England.<br />
I think we got an afternoon off.<br />
The day after that, on the Friday, we<br />
start the first night of our big tour in<br />
England. A five week tour. It’s a long<br />
time. On Monday we do the Command<br />
Performance for the Queen.<br />
Big thing, you know. We do that on<br />
Monday and then we carry on with<br />
the tour going all over England”.<br />
Staffan fortsätter med att<br />
berätta om måndagen den 4<br />
november på Prince of Wales<br />
Theatre i London, där de uppträder<br />
för The Queen och många<br />
andra prominenta gäster. Vi får<br />
lyssna till slutet av Paul McCartneys<br />
framförande av Till There<br />
WasYou.<br />
Därefter följer John Len-<br />
nons klassiska uppmaning till<br />
publiken, där han ber dem som<br />
sitter på de billigare platserna att<br />
applådera, medan de övriga bara<br />
behöver rasslar med juvelerna.<br />
Sedan drar man igång med Twist<br />
And Shout.<br />
Deras första julshow går för<br />
fulla hus och sedan bär det av till<br />
Paris. När man är där passar man<br />
på att spela in tyska versioner av<br />
She Loves You och I Want To Hold<br />
Your Hand.<br />
Beatlarna själva tyckte att de<br />
var rent nonsens att göra tyska<br />
inspelningar för den tyska marknaden.<br />
Och de fick faktiskt rätt.<br />
Även tyskarna föredrog originalutgåvorna.<br />
Därför blev det aldrig<br />
några fler tyska inspelningar än<br />
just dessa två.<br />
Sent en natt under vistelsen i<br />
Paris, kommer det plötsligt ett<br />
telegram från Capitol i USA,<br />
som informerar om att I Want<br />
To Hold Your Hand bara över<br />
en natt, har gått upp på första<br />
platsen på amerikalistan. Brian<br />
Epstein lägger snabbt om planerna<br />
i sin kalender för att se till<br />
att gruppen snarast möjligt kan<br />
resa till USA och försöka erövra<br />
även den kontinenten.<br />
<strong>Beatles</strong> uppträder i Ed Sullivan<br />
Show och gör formidabel succé<br />
i hela USA. Sedan rusar livet<br />
vidare med konserter, inspelningen<br />
av den första långfilmen<br />
– A Hard Day’s Night och inspelningen<br />
av en ny skiva till filmen<br />
med mera. Vid besöket i Köpenhamn<br />
har Ringo ersatts av Jimmy<br />
Nicol på trummor. Ringo var på<br />
sjukhus för att operera bort sina<br />
mandlar.<br />
Så här berättar Jimmy Nicol<br />
(JN) när The <strong>Beatles</strong> kommer<br />
till Köpenhamn i juni för Dansk<br />
Radio:<br />
Reportern:”And you Jimmy,<br />
you’re the new man on the team.<br />
What do you think of being with<br />
The <strong>Beatles</strong>?”<br />
JN: ”It’s marvelous, you know. I’ve<br />
never experienced anything like this<br />
before. I have been on similar things<br />
to this, but nothing like this at all.”<br />
Reportern: ”People in Denmark<br />
sometimes ask are you really playing<br />
good music. Or is it just because<br />
you’ve forgotten to have a haircut<br />
that you’ve become so popular?”<br />
Paul: ”Well, we’ve sometimes<br />
asked that ourselves. We don’t know<br />
the answer. You might. Do you know<br />
it?”<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
Reportern:”I most certainly<br />
don’t know it.”<br />
Paul: ”OK. Good enough.”<br />
På plats i Köpenhamn fanns<br />
också representanter för den<br />
svenska piratradiostationen<br />
Radio Syd. Här får vi lyssna på<br />
ett kort inslag från deras intervju<br />
med gruppen i Köpenhamn.<br />
Radiomannen:”Och nu över till<br />
Royal Hotel i Köpenhamn. Till den<br />
lyxsvit som Chrusjtjov ska bebo i den<br />
här månaden och som alltså gästades<br />
av våra vänner the <strong>Beatles</strong>.”<br />
Reportern: ”Hello, <strong>Beatles</strong>. Say<br />
something to our Swedish listeners,<br />
will you?”<br />
Alla fyra beatlarna i mun på<br />
varandra: ”Aktjibolaget, Tack så<br />
micket. Swedish listeners. Hello, Hey”.<br />
Reportern:”Where have you<br />
learned all that?”<br />
Paul: ”In Sweden. We speak the<br />
language furiously”. (Alla beatlarna<br />
skrattar gott åt skämtet).<br />
Reportern:”What about your<br />
welcome here in Copenhagen today?”<br />
Alla beatlarna fyller i: ”It was<br />
wonderful, marvelous, splendid, beautiful,<br />
grand, good.”<br />
Efter Danmark fortsätter grabbarna<br />
till Holland och sedan även<br />
till Australien, där Ringo återförenas<br />
med gruppen. Sedan raskt<br />
till det andra och sista besöket i<br />
Sverige. Här landar man den 28<br />
juli 1964. Denna gång gästar man<br />
bara Stockholm. Totalt ges fyra<br />
konsert på Johanneshovs Isstadion<br />
– två den 28 juli och två<br />
den 29 juli.<br />
Nu ska vi få lyssna på något<br />
riktigt unikt. Man har ju länge<br />
trott att det inte finns några<br />
inspelningar från dessa konserter,<br />
men här har Staffan lyckats<br />
få tag på en komplett inspelning<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
av All My Loving från en av dessa<br />
konserter.<br />
Paul McCartney: ”Thank you.<br />
Thank you. Tack. Tack så mycket.<br />
Thank you everybody. We’d like to<br />
sing now a song which we recorded<br />
on the second LP that we made. We<br />
hope you like the song. It’s called All<br />
My Loving.”<br />
Klas Burling var givetvis på<br />
plats även när The <strong>Beatles</strong> gästade<br />
Sverige för andra gången. I<br />
samband med att de skulle lämna<br />
landet fick Klas en intervju med<br />
grabbarna om deras närmaste<br />
planer och den första riktiga<br />
USA-turnén som stod för dörren.<br />
Paul: ”First of all we go to the<br />
West Coast, which is San Francisco,<br />
all around there, and apparently,<br />
when we get to San Francisco it’s been<br />
arranged that we have a ticker-tape<br />
welcome. You know about those. It’s<br />
great. I can’t imagine that, but it<br />
sounds very good. And we do concerts<br />
in very big places, like Hollywood<br />
Bowl and the Cow Palace, where all<br />
of this election stuff for the President<br />
of America has been recently. One<br />
thing about that place is that it holds<br />
18 000 people. And somebody told us<br />
from America that the 18 000 tickets<br />
were sold out in three hours. I really<br />
can’t believe it. Still amazes me. It’s<br />
ridiculous. We go all over America. We<br />
go to 25 big cities playing similar<br />
type dates to that. And we finish up<br />
actually in New York. We’re doing a<br />
big charity concert there. After all<br />
that we come back to England.”<br />
Programmet avslutas med att<br />
Paul McCartney säger: ”Good<br />
night everybody. Thanks for listening<br />
to the radio”.<br />
Artillio Bergholtz<br />
Do You Want To Know A Secret<br />
<br />
<br />
Förra årets succé är tillbaka!<br />
Årets Beatle Day på<br />
Trägår’n i Göteborg 25-26<br />
oktober börjar börjar ta<br />
form.<br />
<strong>Information</strong> om artister,<br />
biljettsläpp, hålltider och<br />
annat kommer allt eftersom<br />
att uppdateras på www.<br />
beatleday.se, www.beatlesnytt.se<br />
och vår Facebooksida<br />
www.facebook.com/<br />
bic.beatlesnytt.<br />
Boka upp helgen 25-26<br />
oktober redan nu! A splendid<br />
time is guaranteed for all!<br />
Mvh ledningsgruppen för<br />
Beatle Day,<br />
Willy, Tabbe, Fredrik & Kent<br />
<br />
<br />
Klamparekören, som bildades<br />
1975, ger tillsammans<br />
med stråkensemblen Zinniakvartetten<br />
en <strong>Beatles</strong>konsert<br />
i Alviks Medborgarhus i<br />
Stockholm söndagen den 26<br />
maj 2013 kl 18.00. Konserten<br />
är på cirka en timme och<br />
ytterligare information om<br />
kören och <strong>Beatles</strong>konserten<br />
finnas på körens hemsida<br />
www.klamparekoren.se.<br />
Artillio Bergholtz<br />
beatlesnytt 169 9 21
Do You Want To Know A Secret<br />
<br />
I samband med att Sir George Martin utnämndes till<br />
hedersdoktor vid Lunds universitet år 2010, inrättades<br />
ett musikpris under namnet Sir George Martin Music<br />
Award. Det är ett nytt skånskt musikpris, som i samband<br />
med dess årliga utdelning också uppmärksammar<br />
hedersdoktoratet samt Sir George Martins egna<br />
gärningar inom musikens område, där han har varit<br />
en stilbildare och ett föredöme för musikproducenter<br />
i framtiden.<br />
akom Sir George<br />
Martins intresse för<br />
Sverige ligger bland<br />
annat kontakterna som han haft<br />
sedan 1974 med Staffan Olander<br />
och hans familj. Och att Staffan<br />
har haft mer än ett finger med i<br />
det är spelet, rådet det inte något<br />
tvivel om.<br />
Det är också sagt att priset ska<br />
delas ut varje år under en period<br />
av minst fem år. Priset ska gå till<br />
musiker, kompositörer, artister,<br />
arrangörer eller producenter<br />
som anses ha verkat i Sir George<br />
Martins anda.<br />
Prisvinnaren/-vinnarna måste<br />
antingen bo ellerverka i Skåne<br />
eller arbeta med sin musikaliska<br />
utveckling där. Prissumman, som<br />
är på 100 000 kronor, sponsras<br />
i sin helhet av Sparbanken<br />
Öresund.<br />
<br />
Första gången priset delades ut<br />
var måndagen den 2 maj 2011<br />
kl. 19.00 på Palladium i Malmö<br />
under rubriken En galakväll med<br />
prisutdelning av ’Sir George Martin<br />
Music Award’.<br />
Hedersgäst och prisutdelare<br />
var givetvis Sir George Martin<br />
själv. Galakvällen innehöll, som<br />
sig bör i dessa sammanhang, en<br />
hel del musik. Kvällens kapellmästare<br />
var Joakim Hallin, som<br />
ledde ett kompband med rutinerade<br />
musiker och studenter från<br />
Musikhögskolan i Malmö med<br />
diverse gästartister.<br />
De musikaliska hyllningarna<br />
riktade sig såväl till Sir George<br />
Martin som till den förste pristagaren<br />
av detta ärofyllda pris –<br />
Christoffer Lundquist.<br />
Vem är då denne förste pristagare<br />
av Sir George Martin Music<br />
Award?<br />
Christoffer Lundquist är född<br />
1970 och är främst musiker,<br />
kompositör och musikproducent.<br />
Han har sin egen inspelningsstudio<br />
– The Aerosol Grey Machine<br />
Studio i Vallarum utanför Vollsjö,<br />
Skåne, där han har spelat in eller<br />
producerat över 110 skivor.<br />
Per Gessle har varit en flitig<br />
besökare i Christoffers studio.<br />
Per har bland annat spelat in albumen<br />
Mazarin, Son of a Plumber,<br />
En händig man och Party Crasher.<br />
Dessutom är det här som Gyl-<br />
lene Tiders Finn Fem Fel spelades<br />
in. Som om detta inte vore nog,<br />
har Christoffer spelat med Gessle<br />
både i bandet Roxette (som gitarrist<br />
på världsturné – bland annat<br />
i Sydamerika) och när han varit<br />
solo.<br />
Lundquist är med i bandet<br />
Brainpool, där han spelar bas.<br />
Deras senaste musikalskiva Junk<br />
– A Rock Opera spelade han in tillsammans<br />
med Jens Jansson och<br />
David Birde i samma studio.<br />
Bland övriga storheter som<br />
Christoffer har producerat kan<br />
nämnas Ulf Lundell, Sahara Hotnights,<br />
Bo Kasper Sundström,<br />
Moneybrother och ungefär 100<br />
till – allt från platinasäljande<br />
superstjärnor till obskyr ungersk<br />
dödsmetall.<br />
Men han har även funnit tid för<br />
sitt eget artisteri och komponerande.<br />
Debutplattan – Through<br />
The Window – släpptes bara två<br />
dagar efter prisceremonin (4<br />
maj). Snacka om tajming! Men<br />
det har faktiskt tagit inte mindre<br />
än 12 år för Christoffer att färdigställa<br />
sitt debutalbum.<br />
Anledningen är ju främst att<br />
studion har varit upptagen under i<br />
stort sett dygnets alla timmar och<br />
årets alla dagar för andra artister.<br />
Eller som Sir George Martin<br />
själv uttryckte saken:<br />
”When I was his age I was in the<br />
middle of producing ’Sgt. Pepper’<br />
for The <strong>Beatles</strong> but nobody took any<br />
notice of me until much later. I wish<br />
to cheer him with his success and wish<br />
him well for his future!”<br />
22 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
(”När jag var i hans ålder, var<br />
jag mitt uppe i produktionen av<br />
‘Sgt. Pepper’ med The <strong>Beatles</strong>, men<br />
ingen brydde sig om mig förrän långt<br />
senare. Jag gratulerar honom till hans<br />
succé och önskar honom allt gott i<br />
framtiden.”)<br />
Tilläggas kan att Christoffer<br />
också har vunnit en Grammis<br />
och nominerats ytterligare några<br />
gånger.<br />
Hur är hans förhållande till The<br />
<strong>Beatles</strong>?<br />
Christoffer berättar att han<br />
växte upp med Staffan Olanders<br />
och Rune Hallbergs <strong>Beatles</strong>program<br />
i radion. Men egentligen<br />
var det nästan bara klassisk musik<br />
som gällde till en början. När det<br />
sedan visade sig att hans moster<br />
Helena både gillade <strong>Beatles</strong> och<br />
betraktades som familjens svarta<br />
får (<strong>Beatles</strong> musik beskrevs ju<br />
som dunka dunka av den lite<br />
äldre generationen) i kombination<br />
med att mostern spelade<br />
<strong>Beatles</strong>musik för Christoffer<br />
första gången då han var fyra år,<br />
så blev han fast. Han säger att<br />
han spelar <strong>Beatles</strong> vita album<br />
omkring en gång i månaden.<br />
Do You Want To Know A Secret<br />
<br />
Christoffer Lundquist<br />
i sin hemmastudio.<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
Ett utdrag ur styrelsens motivering<br />
av 2011 års pristagare<br />
lyder:<br />
”Med en strävan efter musikalisk<br />
perfektion och värme så har Christoffer<br />
Lundquist gjort Vollsjö till ett<br />
skånskt Abbey Road!”<br />
Vad säger då Christoffer själv<br />
om priset?<br />
”När jag var fyra år hörde jag<br />
The <strong>Beatles</strong> musik för första gången<br />
och ungefär samtidigt fick jag en<br />
bandspelare med en stor, röd inspelningsknapp<br />
av mina<br />
föräldrar. Efter detta<br />
fanns ingen återvändo.<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 23
Do You Want To Know A Secret<br />
<br />
Att jag nu 37 år senare får ett pris<br />
som bär Sir George Martins namn<br />
med motiveringen att jag har arbetat<br />
i hans anda känns näst intill osannolikt,<br />
eftersom jag i hela mitt liv<br />
har sett upp till och inspirerats av<br />
hans gärning. Det är med oerhört stor<br />
tacksamhet och ödmjukhet jag mottagit<br />
beskedet att jag har tilldelats<br />
Sir George Martin Music Award.”<br />
<br />
År 2012 var det dags för den<br />
andre prisvinnaren av Sir George<br />
Martin Music Award att presenteras.<br />
Prisceremonin denna gång<br />
ägde rum onsdagen den 2 maj kl.<br />
19.00 på samma ställe som året<br />
innan, det vill säga Palladium i<br />
Malmö. Årets galakväll organiserades<br />
av Musik i Syd.<br />
Denna gång fick publiken inte<br />
bara njuta av musikaliska hyllningar<br />
för Sir George Martin,<br />
utan även för årets pristagare.<br />
Och 2012 års pristagare var<br />
ingen mindre än Nils Landgren!<br />
Nils Landgren är född 1956 i<br />
Degerfors, bosatt i Skåne och<br />
är en av Sveriges mest kända<br />
trombonister och även sångare.<br />
Det inte många som vet att han<br />
började spela trummor vid sex<br />
års ålder och att han redan vid 13<br />
års ålder övergick till att traktera<br />
sitt nuvarande huvudinstrument<br />
– trombon.<br />
Nils Landgren behärskar flera<br />
musikstilar; jazz, funk, folkmusik<br />
och rock för att bara nämna<br />
några. Han har hela världen som<br />
arbetsplats och turnerar flitigt.<br />
I början på 1970-talet stu-<br />
derande han klassisk trombon<br />
vid musikhögskolan i Karlstad<br />
och Musikhögskolan Iggesund i<br />
Arvika. Efter sin examen flyttade<br />
Nils till Stockholm för att arbeta<br />
som professionell trombonist.<br />
Snart började han turnera med<br />
Björn Skifs band Blue Swede,<br />
som hamnade på första plats på<br />
de amerikanska poplistorna med<br />
Hooked On A Feeling.<br />
År 1981 bjöd Thad Jones in<br />
Landgren att delta i hans nya<br />
storbandsprojekt Ball of Fire<br />
som ledande trombonist. Sedan<br />
dess har Nils Landgren varit<br />
involverad i många olika sorters<br />
musikprojekt: jazz och rock, soul<br />
och hip hop, storbandsframträdanden,<br />
och för hans egen del,<br />
deltagande på minst 500 album<br />
inklusive sådana med stora internationella<br />
stjärnor som ABBA,<br />
The Crusaders, Wyclef Jean och<br />
Herbie Hancock.<br />
1983 släppte Landgren sitt<br />
debutalbum Planet Rock och<br />
har sedan dess släppt ett 20-tal<br />
album. I augusti 2009 tilldelades<br />
Nils Landgren utmärkelsen Årets<br />
Harry Arnold Stipendium av Harry<br />
Arnold-sällskapet i Malmö.<br />
Nils Landgren är inte bara<br />
trombonist och sångare, utan<br />
även bandledare, arrangör, professor<br />
och konsertarrangör.<br />
Ett utdrag ur styrelsens motivering<br />
av 2012 års pristagare lyder:<br />
”Nils Landgren är en oförtröttlig<br />
ambassadör för svensk musik. Likt en<br />
utforskare spränger han alla gränser,<br />
både geografiska och musikaliska.<br />
Precis när George Martin satte igång<br />
’The British Invasion’, ledde Nils<br />
Landgren den svenska jazzvågen. Nils<br />
Landgren är en djärv och entusiastisk<br />
musiker som från sin bas i Skåne ser<br />
en värld utan gränser.”<br />
Så här reagerade Nils Landgren<br />
när han fick reda på att han<br />
hade tilldelads Sir George Martin<br />
Music Award:<br />
”Skulle jag, vinna Sir George Martin<br />
Music Award? Omöjligt! Men, det<br />
var inte något skämt och jag kan bra<br />
säga att det är en otrolig känsla att få<br />
bli tilldelad detta pris. George Martin<br />
har varit en av mina idoler allt sedan<br />
jag förstod hans roll i The <strong>Beatles</strong><br />
succé, mitt favoritband genom alla<br />
tider. Det måste ha varit 1967, när<br />
den första satellitsändningen ägde<br />
rum med All You Need Is Love.<br />
Ett mästerverk! George var där när<br />
allt hände och allt sedan dess har jag<br />
medvetet följt och beundrat hans fantastiska<br />
karriär. Jag träffade honom<br />
en gång för 25 år sedan, men jag är<br />
säker på att han inte kommer ihåg det,<br />
men det gör jag. För mig är George<br />
Martin helt enkelt den världens bästa<br />
producent; han är i en helt egen klass.<br />
Vilken otrolig ära att få ta emot ett<br />
pris i hans namn!”<br />
Så här uttryckte sig Sir George<br />
Martin om Nils Landgren:<br />
”Nils Landgren is one of Sweden’s<br />
finest musicians and I have been aware<br />
of the many good things he has done<br />
over the years. He has produced the<br />
recordings of many great artists as<br />
well his own, and his performances all<br />
over Europe have won for him much<br />
acclaim and appreciation. As a brilliant<br />
and versatile musician I cannot<br />
think of a better choice for the Award<br />
this year. My congratulations to him<br />
for his wonderful career.”<br />
(”Nils Landgren är en av Sveriges<br />
bästa musiker och jag har varit<br />
24 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
medveten om många av de fantastiska<br />
saker han har åstadkommit genom<br />
åren. Han har producerat många<br />
inspelningar av stora musiker såväl<br />
som för egen del. Hans framträdanden<br />
över hela Europa har rönt stort bifall<br />
och stor uppskattning. Såsom en briljant<br />
och gränsöverskridande musiker<br />
kan jag inte tänka mig ett bättre val<br />
för årets pris. Mina gratulationer till<br />
honom för hans fantastiska karriär.”)<br />
<br />
Årets vinnare av Sir George<br />
Martin Music Award bekantgjordes<br />
av styrelsen för Sir George<br />
Martin Music Award torsdagen<br />
den 21 februari. Priset, som är på<br />
100 000 kronor, utdelas årligen<br />
i maj månad och sponsras i sin<br />
helhet av Sparbanken Öresund.<br />
Och för första gången i Sir<br />
George Martin Music Awards<br />
treåriga historia gick priset till<br />
en kvinna, nämligen den mångsidiga<br />
artisten Pernilla Andersson.<br />
Prisutdelning sker vid en Galakväll,<br />
arrangerad av Musik i Syd,<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
George Martin<br />
delar ut 2012<br />
års pris till Nils<br />
Landgren.<br />
på Palladium i Malmö torsdagen<br />
den 2 maj kl 19.00. Galakvällen<br />
innehåller musikaliska hyllningar<br />
till såväl Pernilla Andersson som<br />
Sir George Martin.<br />
Styrelsens motivering lyder:<br />
”Med en stark egen vision har Pernilla<br />
Andersson gått sin personliga<br />
väg, samtidigt som hon med sin breda<br />
musikaliska bakgrund kunnat lyfta<br />
andra. Hon är lika skicklig bakom<br />
mixerbordet som med instrumenten<br />
och hon har en självklar närvaro<br />
längst fram i strålkastarljuset. Med<br />
ett musikaliskt avstamp i den skånska<br />
myllan har Pernilla Andersson arbetat<br />
fram en unik stil, helt i Sir George<br />
Martins anda.”<br />
Pernilla Maria Theresa Andersson<br />
Dregen född på nobeldagen<br />
1974 i Stockholm men uppvuxen<br />
i Hässleholm och Kristianstad, är<br />
en spännande, nyskapande och<br />
respekterad sångerska, musiker<br />
och låtskrivare på den svenska<br />
musikscenen. Hon är en mångsidig<br />
och egensinnig artist som i<br />
sin verksamhet nyfiket utforskar<br />
världen.<br />
Pernilla Andersson är gift<br />
Do You Want To Know A Secret<br />
med Andreas Tyrone Dregen,<br />
som spelar gitarr i rockgruppen<br />
Backyard Babies.<br />
Pernilla har medverkat i en<br />
mängd tv-program, såsom Sommarkrysset<br />
2007, Skavlan och Babben<br />
& Co 2009 med flera.<br />
Hon har gett ut sex soloalbum<br />
sedan 1999; Gör dig till hund<br />
(2008) är hennes första svenskspråkiga<br />
skiva, och ett spår är<br />
den ofta spelade Johnny Cash och<br />
Nina P (Nina P är förstås sångerskan<br />
Nina Persson i gruppen The<br />
Cardigans). I denna video medverkar<br />
bland annat Titiyo, Svante<br />
Thuresson, Kenny Håkansson och<br />
Lars Winnerbäck.<br />
Den 23 september 2009 utgav<br />
hon ännu ett grammisnominerat<br />
engelskspråkigt album, Ashbury<br />
Apples och åkte på Sverigeturné<br />
med Joshua Radin.<br />
Pernilla är med på Svante Thuressons<br />
album Svante Thuresson &<br />
Vänner, där hon sjunger Blå vägen<br />
hem. Pernilla Andersson skrev<br />
musiken till Svantes album Nya<br />
Kickar och har producerat hans<br />
två senaste album. Som pianist<br />
har Andersson turnerat med Thomas<br />
Di Leva. Pernilla tilldelades<br />
SKAP:s stipendium om 30 000<br />
kronor år 2001. SKAP står för<br />
Svenska kompositörer av popmusik.<br />
SKAP bildades 1926 och<br />
föreningen har cirka 600 medlemmar.<br />
2010 kom skivan Ö som blev<br />
grammisnominerad i kategorierna<br />
Årets Kvinnliga Album och<br />
Pernilla Andersson fick också en<br />
nominering som Årets Kompositör.<br />
I Melodifestivalen<br />
2011 tävlade hon<br />
med melodin Despe-<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 25
Do You Want To Know A Secret<br />
rados, som gick vidare till andra<br />
chansen, där bidraget åkte ur<br />
tävlingen. Hon fick Ulla Billquiststipendiet<br />
2011. Utmärkelsen fick<br />
hon för sin förmåga att sätta ”ord<br />
och musik till det som vi alla<br />
ibland funderar på men inte är<br />
i närheten av att kunna formulera”.<br />
Hon medverkar som sångcoach<br />
i TV3:s nya satsning True<br />
Talent. Pernilla har tillsammans<br />
med Lars Nylin och Niclas Green<br />
ett skivbolag som heter Sheriff<br />
Records. Artister som släppt skivor<br />
på Sheriff Records är Titiyo<br />
och Svante Thuresson.<br />
Sedan debutplattan My Journey<br />
1999 har hon gett ut sju egenproducerade<br />
studioalbum och ett<br />
livealbum.<br />
Så här kommenterar Pernilla<br />
själv att ha blivit tilldelad Sir<br />
George Martin Music Award:<br />
”När jag fick samtalet om att jag<br />
blivit tilldelad ’Sir George Martin<br />
Music Award’ började jag skratta och<br />
gråta samtidigt och var tvungen att<br />
sätta mej ner. Att bli premierad för<br />
att ’verka i hans anda’ är nog den<br />
största bekräftelsen jag fått i min karriär<br />
och jag känner mig oerhört ärad<br />
och stolt. För många är nog George<br />
Martin så förknippad med The <strong>Beatles</strong><br />
att man glömmer hur bred han varit<br />
genremässigt i sin musikaliska gär-<br />
Pernilla<br />
Andersson.<br />
ning. Han producerade mycket av den<br />
engelska popmusik som jag lyssnat på<br />
och inspirerats av, till exempel Cilla<br />
Black. Han är en enorm förebild för<br />
mig.”<br />
Sir George Martin gratulerar:<br />
”Dear Pernilla,<br />
I would like to offer my sincere<br />
congratulations to you in winning<br />
the Sir George Martin Music Award.<br />
I cannot think of anyone more deserving<br />
than you. I like your versatility,<br />
being something of an all-rounder<br />
myself. You are now pretty much the<br />
age that I was when I made the early<br />
recordings with The <strong>Beatles</strong>, a time<br />
when I lost myself in the music that<br />
Fakta Sir George Martin Music Award<br />
Följande personer sitter i styrelsen för utnämnandet av Sir George<br />
Martin Music Award: Sverker Svensson – Malmö Musikhögskola vid<br />
Lunds Universitet, Staffan Storm – Malmö Musikhögskola vid Lunds<br />
Universitet, Stefan ’’Julius” Malmström – Julius AB, Martin Martinsson<br />
– Musik i Syd, Lisa Wall – programledare/producent vid Sveriges<br />
Radio, Miriam Aïda – artist, Magnus Månsson – Sparbanken Öresund,<br />
Staffan Olander – Olander Music & IT AB tillika representant för Sir<br />
George Martin.<br />
Diskografi album<br />
My Journey – 1999<br />
All Smiles – 2000<br />
Cradlehouse – 2004<br />
Baby Blue – 2007<br />
Gör dig till hund – 2008<br />
Ashbury Apples – 2009<br />
Ö – 2010<br />
Det är en spricka i allt det är så<br />
ljuset kommer in – 2012<br />
we were making. I know you will go on<br />
to do great things, and I look forward<br />
to hearing of your success in all the<br />
many ways that you perform. Again,<br />
my congratulations and warmest<br />
regards, George Martin”.<br />
Anders Burman, legendarisk<br />
musikproducent och grundare av<br />
Metronome:<br />
”Pernilla är en fantastiskt begåvad<br />
musikmänniska som med sin<br />
vackra röst och fina gitarr- och<br />
pianospel intagit en topposition<br />
i musiksverige. Hon är dessutom<br />
en utmärkt musikproducent med<br />
en förmåga att alltid ta fram det<br />
bästa av sina artister.<br />
Artillio Bergholtz<br />
26 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
Boken om Bildjournalen<br />
– Sveriges största ungdomstidning<br />
1954–1969<br />
av Börje Lundberg &<br />
Ammi Bohm<br />
Premium Publishing<br />
Utgiven den 1 oktober 2011<br />
E<br />
n 528 sidor tjock bok i nära<br />
A4-format, som sålde slut<br />
nästan innan den nådde bokhandeln.<br />
Men nu (från slutet av februari<br />
2012) finns den åter att köpa.<br />
Bildjournalen, ”Bildis”, var en<br />
svensk nöjestidning och nästan<br />
allt handlade om svenska artister<br />
– vilket sålde bäst, och en liten<br />
del om utländska artister. Visst<br />
är det intressant och spännande<br />
att titta genom tidstunneln på det<br />
som varit, men mitt intresse ligger<br />
naturligtvis på The <strong>Beatles</strong>,<br />
som prydde hela omslaget av BJ<br />
nummer 50 den 11 december 1963<br />
(och som återanvändes på <strong>Beatles</strong><br />
Nytt nummer 151, fast då med<br />
rättvänd bild och i fyrfärg).<br />
Det skrivs väldigt lite om The<br />
<strong>Beatles</strong> i boken, även om man<br />
visar några små sidor från tidningarnas<br />
reportage. Man måste<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
komma ihåg att The <strong>Beatles</strong> nästan<br />
bara var en grupp i mängden<br />
för Bildjournalen.<br />
I boken finns dock flera opublicerade<br />
<strong>Beatles</strong>bilder som jag aldrig<br />
tidigare sett: hela första uppslaget<br />
visar grabbarna studerande<br />
Bildjournalen nummer 27 1964,<br />
en mindre alternativbild i färg av<br />
grabbarna med tårtan (originalet<br />
från skivomslaget med tårtan<br />
i svartvitt prydde <strong>Beatles</strong> Nytt<br />
nummer 139). Över ett uppslag<br />
visas en alternativbild av nämnda<br />
omslaget ’pink shirts and roses’.<br />
Några fler opublicerade bilder<br />
från Hotel Foresta 1964, tre små<br />
foton i svartvitt och en helsida i<br />
färg.<br />
Förutom dessa bilder är inte<br />
boken mycket att rekommendera<br />
för strikta <strong>Beatles</strong>-vänner, men<br />
som ett allmänt och mestadels<br />
svenskt tidsdokument, är det en<br />
rolig bläddring. Sist i boken finns<br />
en översikt av samtliga omslag i<br />
litet format, med en kort beskrivning<br />
av innehållet och ungefärligt<br />
ekonomiskt värde.<br />
The <strong>Beatles</strong>, eller medlemmarna,<br />
fanns på följande 27 framsidor:<br />
(1963 – nummer 50; 1964 –<br />
nummer 6, 8, 27, 38, 45 och delvis<br />
nummer 9 och 13; 1965 – nummer<br />
17, 24, 43 och delvis nummer 26,<br />
32, 35, 50 och 51; 1966 – nummer<br />
13, 18, 39, 44 och delvis nummer<br />
6 och 7; 1968 – nummer 8, 18, 34,<br />
45 och 46).<br />
Tre av dessa var helomslag<br />
som fortsatte över baksidan;<br />
1963 nummer 50; 1964 nummer<br />
38 och 1965 nummer 17. Av ovan<br />
nämna 27 nummer, fanns några<br />
Beatlar både på fram- och baksida<br />
på fem nummer (1964 – nummer<br />
Paperback Writer<br />
27; 1965 – nummer 24 och 43;<br />
1966 – nummer 18 och 44).<br />
Fem utviksbilder, d.v.s. tre helsidor,<br />
testades under 1966 och<br />
<strong>Beatles</strong> var med på den andra i<br />
Bildjournalen nummer 15 – en lite<br />
ovanligare, snygg bild i svartvitt<br />
(bakom Mascots i färg).<br />
Elefantbilderna var en extra<br />
rolig företeelse. Man gjorde 39<br />
stycken i format 1 m x 65 cm mellan<br />
1964 och 1968. The <strong>Beatles</strong><br />
fanns på den första elefantbilden<br />
som följde med Bildjournalen<br />
nummer 9 1964 (Billy J Kramer,<br />
Elvis, Siw Malmkvist och Sven Erik<br />
Magnusson på baksidan). Efterfrågan<br />
på bilden var enorm och<br />
tidningen sålde genast slut, så<br />
man gav ut bilden igen i nummer<br />
11 samma år, då med annan baksida<br />
(Ann-Margret, Frank Ifield,<br />
John Leyton och Suzie).<br />
Samma år fanns Beatlar med<br />
på en fjärdedels baksidesbild<br />
(nummer 3 i Bildjournalen 15<br />
Paul, nummer 4 i Bildjournalen 17<br />
George, nummer 5 i Bildjournalen<br />
19 Ringo och nummer 7 i Bild<br />
- journalen 39 John). 1966 var de<br />
fyra, bakom Elvis, på varsin fjärdedels<br />
baksidesbild (nummer 16 i<br />
Bildjournalen 16), men 1967 fick<br />
de hela framsidan – och i fyrfärg<br />
– sittandes med maharishin (nummer<br />
29 i Bildjournalen 45) – denna<br />
finns också avbildad på ett uppslag<br />
i boken.<br />
Eftersom elefantbilden med<br />
Beatlarna var den i särklass mest<br />
populära av de 30 som gjordes,<br />
är det märkligt att den med<br />
boken medföljande nya elefantbilden<br />
inte är denna i<br />
nytryck, utan en med<br />
Hep Stars.<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 27
Paperback Writer<br />
Bildjournalen gav också ut 11+3<br />
speciella stjärn- och specialalbum,<br />
två av dem är intressanta<br />
– och värdefullare: Så blev vi <strong>Beatles</strong><br />
från 1964, bara om gruppen<br />
och Pop-stjärnalbum 1965 (nummer<br />
52 1/2) med lite <strong>Beatles</strong> på<br />
både omslag och innehåll.<br />
Man redovisar i<br />
boken även alla bilagor<br />
genom åren med<br />
utgivningsdatum, allt<br />
från annonsbilagor<br />
till flexiskivor. Sammanställning<br />
över tidningens<br />
topplistor från<br />
1958 till 1968, fast bara<br />
förstaplatserna, med<br />
Bildjournalen nummer<br />
och utgivningsdatum,<br />
samt LP-listans förstaplacering<br />
1965 till<br />
1968.<br />
Boken är en<br />
rasande bra<br />
krönika över<br />
svenskt musikliv<br />
från Alice Babs<br />
och vidare genom<br />
hela det lyckliga<br />
sextiotalet, kryddat<br />
med utländska<br />
stjärnor.<br />
Bildmaterialet<br />
är lysande men<br />
de nyskrivna<br />
texterna når<br />
inte samma<br />
nivå.<br />
Vad gäller<br />
<strong>Beatles</strong>,<br />
så insåg man inte<br />
deras storhet, vilket speglas i<br />
boken.<br />
Det fanns ju så många andra<br />
artister. Vad jag nu önskar mig<br />
från förlaget är en digital ver-<br />
sion, typ iPad app, innehållande<br />
samtliga sidor med artiklar och<br />
bilder om <strong>Beatles</strong>, ur alla nummer<br />
av Bildjournalen. Men det är ett<br />
Några av sidorna i boken som<br />
handlar om The <strong>Beatles</strong>.<br />
privat önsketänkande, efterfrågan<br />
lär inte vara så stor på svensk<br />
historia.<br />
Robert Gille<br />
28 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
The <strong>Beatles</strong> With Tony<br />
Sheridan – First Recordings<br />
(50th Anniversary<br />
Edition)<br />
Time Life/Universal<br />
Music Special Markets<br />
26674-D B0016108-02<br />
(U.S.A.). RFP 2011. Producent:<br />
Bert Kaempfert.<br />
Sammanställningsproducenter:<br />
Colin Escott och<br />
Bas Hartong. Artist: THE<br />
BEATLES WITH TONY<br />
SHERIDAN.<br />
CD 1: 1. Ain’t She Sweet (U.S. version)<br />
2:15 – The <strong>Beatles</strong>/ 2. My Bonnie 2:10/ 3.<br />
The Saints (When The Saints Go Marching<br />
In) 3:22/ 4. Cry For A Shadow 2:26 – The<br />
<strong>Beatles</strong>/ 5. Why 3:01/ 6. If You Love Me<br />
Baby (Take Out Some Insurance On Me,<br />
Baby) (U.S. version) 2:55/ 7. Nobody’s<br />
Child 2:58/ 8. Sweet Georgia Brown<br />
(New lyrics) (Ben Bernie/Kenneth Casey/<br />
Maceo Pinkard/P.Murphy) 2:07/ 9. Ain’t<br />
She Sweet 2:14 – The <strong>Beatles</strong>/ 10. My Bon-<br />
nie (English intro) 2:44/ 11. If You Love Me<br />
Baby (Take Out Some Insurance On Me,<br />
Baby) 2:57/ 12. Nobody’s Child 3:56/ 13.<br />
Sweet Georgia Brown (U.S Version) 2:06/<br />
14. My Bonnie (German intro) 2:45/ 15. The<br />
Saints (Medley version) 2:04/ 16. Cry For<br />
A Shadow (Medley version 1) 1:31 – The<br />
<strong>Beatles</strong>/ 17. Sweet Georgia Brown 2:06/<br />
18. My Bonnie (Medley version) 2:31/ 19.<br />
Cry For A Shadow (Medley version 2) 1:16<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
– The <strong>Beatles</strong>. Not. Alla låtar framförs av<br />
Tony Sheridan And The <strong>Beatles</strong> utom där<br />
annat anges. Samtliga låtar är i mono.<br />
CD 2: 1. Ain’t She Sweet 2:14 – The Beat-<br />
les/ 2. My Bonnie 2:10/ 3. When The Saints<br />
Go Marching In 3:22/ 4. Cry For A Sha-<br />
dow 2:26 – The <strong>Beatles</strong>/ 5. Why 3:01/ 6.<br />
Sweet Georgia Brown (New Lyrics) (Ben<br />
Bernie/Kenneth Casey/Maceo Pinkard/<br />
P. Murphy) 2:07/ 7. My Bonnie (English<br />
Intro) 2:44/ 8. If You Love Me, Baby (Take<br />
Out Some Insurance On Me, Baby) 2:57/<br />
9. Nobody’s Child 3:57/ 10. My Bonnie<br />
(German Intro) 2:45/ 11. The Saints (Med-<br />
ley version) 2:04/ 12. Cry For A Shadow<br />
(Medley version 1) 1:30 – The <strong>Beatles</strong>/ 13.<br />
Sweet Georgia Brown 2:06/ 14. My Bonnie<br />
(Medley version) 2:31/ 15. Cry For A Sha-<br />
dow (Medley version 2) 1:15 – The <strong>Beatles</strong>.<br />
Not. Alla låtar framförs av Tony Sheridan<br />
And The <strong>Beatles</strong> utom där annat anges.<br />
Samtliga låtar är i stereo.<br />
Kommentarer: De två CD-skivorna<br />
är förpackade i ett uppvikbart<br />
konvolut som i sin tur ligger i<br />
en CD-box. Tillsammans med CDskivorna<br />
finns också ett 36 sidor<br />
tjockt informationshäfte.<br />
Textinnehållet utgörs huvudsakligen<br />
av historien om The<br />
<strong>Beatles</strong> äventyr i Tyskland under<br />
åren 1960-1962. För texten står<br />
den svenske <strong>Beatles</strong>experten<br />
Hans Olof Gottfridsson. Texten<br />
är editerad av Colin Escott, som<br />
är författare av ett flertal böcker<br />
om den amerikanska musiken,<br />
inkluderande en biografi om den<br />
amerikanske countrysångaren<br />
Hank Williams.<br />
Häftet är rikt illustrerat med<br />
foton i såväl svartvitt som i färg.<br />
Här finns också faksimil av skivkontrakt,<br />
handskrivna utdrag från<br />
Pete Bests biografi, detaljerade<br />
uppgifter om inspelningsdatum<br />
och mycket mer. Många av<br />
Only A Northern Song<br />
fotona är klart ovanliga. Bland<br />
annat finns här ett färgfoto på<br />
byggnaden vari de första inspelningarna<br />
gjordes under ledning<br />
av bandledaren och producenten<br />
Bert Kaempfert. Det finns t.o.m.<br />
en bild på Kaempfert när han sitter<br />
i studion och rattar inspelningsutrustningen!<br />
Totalt rör det<br />
sig om ett 15-tal foton varav cirka<br />
hälften i färg.<br />
Såsom varande älskare av vinylskivor<br />
och LP-album får jag verkligen<br />
vatten på min kvarn när jag<br />
tar del av Hans Olof Gottfridssons<br />
fina häfte. I CD-format är det inte<br />
alls lika lockande att ta del av liten<br />
text och små bilder. Det hade blivit<br />
så mycket bättre om såväl konvolut<br />
som texthäfte hade varit i<br />
LP-format. Men det kanske kommer?<br />
I slutet av häftet finns en<br />
uppställning av de 34 olika spåren.<br />
CD nr. 1 innehåller 19 spår och<br />
alla är i mono. CD nr. 2 innehåller<br />
15 spår och är alla i stereo. Totalt<br />
har man samlat ihop alla de 34<br />
spår som The <strong>Beatles</strong> var med<br />
om att spela in med eller utan<br />
Tony Sheridan i Tyskland. Nu är<br />
det dock inte 34 olika låtar, utan<br />
endast åtta olika kompositioner.<br />
Däremot är det många olika versioner<br />
av samtliga låtar. Antalet<br />
versioner per låt redovisas nedan:<br />
Antal versioner/Låt/Kompositör<br />
8 My Bonnie (Traditional)<br />
6 Cry For A Shadow (George Harrison/John<br />
Lennon)<br />
5 Sweet Georgia Brown (Ben<br />
Bernie/Kenneth Casey/Maceo<br />
Pinkard)<br />
4 The Saints (When The Saints Go<br />
Marching In) (Traditional)<br />
3 Ain’t She Sweet<br />
<br />
beatlesnytt 169 9 29
Only A Northern Song<br />
(Milton Ager/Jack SeligYellen)<br />
3 If You Love Me, Baby (Take Out<br />
some Insurance On Me, Baby)<br />
(W.Hall/Charles Singleton)<br />
3 Nobody’s Child (Cy Coben/Mel<br />
Foree)<br />
2 Why (Bill Crompton/Tony Sheridan)<br />
Den här samlingen utger sig för<br />
att innehålla samtliga versioner<br />
och spår som spelades in med<br />
Tony Sheridan And The <strong>Beatles</strong><br />
1961-1962.<br />
Det första inspelningstillfället<br />
var torsdagen den 22 juni<br />
och fredagen den 23 juni 1961.<br />
Inspelningsplatsen var en konsertsal<br />
kallad Friedrich-Ebert-<br />
Halle på Alter Postweg 36 i<br />
Harburg (som ligger lite utanför<br />
Hamburg), Västtyskland. Och<br />
producent var Bert Kaempfert<br />
som med sig hade teknikern Karl<br />
Hinze samt dennes assistent,<br />
som förmodligen var Günther<br />
Sörensen. Inspelningarna gjordes<br />
på en tvåspårsbandspelare<br />
av märket Telefunken. På scenen i<br />
konserthallen hade man satt upp<br />
två mikrofoner. Och utifrån deras<br />
placering satte man sedan upp<br />
förstärkarna. Mixningen - utan<br />
överdubbningar eller annat<br />
pålägg gjordes också detta på<br />
plats.<br />
Den ena dagen spelade man in<br />
låtarna Ain’t She Sweet, Take Out<br />
Some Insurance On Me, Baby och<br />
Nobody’s Child. Den andra dagen<br />
spelade man in My Bonnie, The<br />
Saints, Cry For A Shadow och<br />
Why (Can’t You Love Me Again).<br />
Man passade också på att göra<br />
flera olika introduktioner på My<br />
Bonnie. Utifrån detta material<br />
valde Kaempfert låtarna My<br />
Bonnie och The Saints för deras<br />
första singel, som släpptes i Västtyskland<br />
den 23 oktober 1961,<br />
med den långsamma inledningen<br />
på tyska. Den andra versionen,<br />
den med den långsamma inledningen<br />
på engelska, släpptes i<br />
december samma år.<br />
Enligt uppgifter från Tony<br />
Sheridan, spelade man även in<br />
låtarna Some Other Guy, Kansas<br />
City och Rock’n’Roll Music. Ingen<br />
av dessa inspelningar har dock<br />
stått att finna.<br />
Det andra inspelningstillfället<br />
lyckades man inte få ihop som<br />
var planerat, det sköts upp ett<br />
par gånger av olika skäl. Men<br />
till slut lyckades man få ihop ett<br />
datum. Torsdagen den 24 maj<br />
1962 var man på plats i Studio<br />
Rahlstedt, M1 Building, Rahlau<br />
128 i Hamburg-Tonndorf. På plats<br />
var producenten Bert Kaempfert,<br />
ljudingenjören Hans Falkenberg<br />
och ljudteknikern Jürgen Kramer.<br />
Man planerade för att spela in<br />
bakgrunden till låtarna Sweet<br />
Georgia Brown och Swanee River.<br />
Sången skulle Tony Sheridan<br />
stå för genom att lägga på sin<br />
röst på bakgrundsinspelningarna.<br />
Torsdagen den 7 juni 1962<br />
var inplanerad för detta ändamål.<br />
Vid bakgrundsinspelningen<br />
den 24 maj var John Lennon,<br />
Paul McCartney, George Harrison,<br />
Pete Best och pianisten<br />
Roy Young på plats. På den enda<br />
kvarvarande inspelningen från<br />
detta tillfälle – Sweet Georgia<br />
Brown, spelade John kompgitarr,<br />
George sologitarr, Paul bas, Pete<br />
Best trummor och John, Paul och<br />
George stod för den trestämmiga<br />
bakgrundssången. Inspelningen<br />
lades på det ena spåret av de två<br />
spåren på bandet. Den 7 juni lades<br />
Tony Sheridans sång på det andra<br />
spåret på samma tape.<br />
En kul incident är att om man<br />
lyssnar på Sweet Georgia Brown,<br />
hör man att Tony skriker ”Ahh!<br />
Tell it to me, Paul” under pianosolot.<br />
Paul brukade nämligen spela<br />
piano på scen och Tony förutsatte<br />
att det var Paul som hade spelat<br />
piano på bakgrundsinspelningen.<br />
Han hade inte den blekaste aning<br />
om att det egentligen var Roy<br />
Young som stod för pianospelet!<br />
Inspelningen av dessa två låtar<br />
var också planerad att komma ut<br />
som en singel. Men av detta blev<br />
det en halvmesyr. Låten Sweet<br />
Georgia Brown släpptes på en<br />
tysk EP kallad Ya Ya (Polydor<br />
21485) i oktober 1962 med Tony<br />
Sheridan and The Beat Brothers<br />
(The <strong>Beatles</strong>). Versionen av Swanee<br />
River med Tony Sheridan And<br />
The <strong>Beatles</strong> tappades bort och är<br />
fortfarande inte släppt på skiva.<br />
Tilläggas kan att i anteckningar<br />
daterade den 13 respektive 22<br />
juni 1962, står Paul McCartney<br />
som arrangör av inspelningen av<br />
Sweet Georgia Brown!<br />
Men hur låter det då? Jo, det<br />
låter riktigt bra. Och det gäller<br />
för samtliga inspelningar. Men<br />
nu till de olika versionerna! Det<br />
som avviker mycket från <strong>Beatles</strong><br />
övriga inspelningar är att basen<br />
har ett extra djup. Dessutom är<br />
det större eller mindre hörbara<br />
skillnader mellan de olika versionerna.<br />
Var och en av de åtta<br />
låtarna finns inspelade i minst<br />
två versioner (en i mono och en<br />
i stereo).<br />
När det gäller Nobody’s Child<br />
finns, förutom en mono- och en<br />
30 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
stereoversion, en U.S.-version<br />
i mono. Den amerikanska mixningen<br />
är dels lite spetsigare<br />
i sitt sound, dels nästan en hel<br />
minut kortare! Det man har gjort<br />
är att man har tagit bort två verser<br />
och en refräng från originalversionen.<br />
If You Love Me, Baby (Take Out<br />
some Insurance On Me, Baby)<br />
finns också med i tre versioner<br />
på samma sätt som gäller<br />
för Nobody’s Child. Här är dock<br />
inte US-versionen kortare eller<br />
längre, utan här ligger skillnaden<br />
mera i att basen är lite mer tillbakatryckt<br />
i US-versionen.<br />
Och detsamma gäller Ain’t<br />
She Sweet, som också finns i en<br />
mono-, en stereo- och en USversion.<br />
The Saints (When The Saints Go<br />
Marching In) finns däremot i fyra<br />
versioner. En vanlig version och<br />
en så kallad Medleyversion. Båda<br />
i mono och i stereo. Medleyversionen<br />
skiljer sig främst på att<br />
den är 1:17 kortare än den vanliga<br />
versionen samt att den inleds<br />
och avslutas med någonting helt<br />
annat än själva låten The Saints!<br />
Medleyversionen inleds med sluttonerna<br />
på låten Smile (tror jag<br />
att det kan vara, svårt att höra<br />
exakt) och avslutar med vad jag<br />
tror är instrumentallåten Amapola.<br />
Där emellan får vi lyssna<br />
på en stympad version av The<br />
Saints. Man har helt enkelt tagit<br />
bort gitarrsolot och kapat av ett<br />
par verser.<br />
Sweet Georgia Brown finns i<br />
inte mindre än fem versioner. Vi<br />
har tre monoversioner att välja<br />
på; en US-version, en originalversion<br />
samt en originalversion med<br />
ny text. De två sistnämnda finns<br />
även i stereo. Samtliga versioner<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
är i stort sett lika långa, så när<br />
som på någon enstaka sekund.<br />
Det som skiljer de tre monoversionerna<br />
åt är följande:<br />
US-versionen innehåller den<br />
nya och senare gjorda texten som<br />
bland annat innehåller de kända<br />
textraderna om The <strong>Beatles</strong>:<br />
”It’s been said, she knocks<br />
them dead in any old town<br />
Since she came right it’s a<br />
shame how she brings them<br />
down<br />
In Liverpool she even dare to<br />
criticize the <strong>Beatles</strong>’ hair<br />
With their whole fan club standing<br />
there, I mean Sweet Georgia<br />
Brown”.<br />
Så här har man tagit efter originalversionen<br />
med den nya texten,<br />
men med en del andra skillnader.<br />
Den här versionen har ett lite<br />
burkaktigare ljud. Man har lagt<br />
Only A Northern Song<br />
in små korta gitarrslingor tillsammans<br />
med sången i de första<br />
verserna. Vid pianosolot, som<br />
framförs av Roy Young, manar<br />
Tony Sheridan på att det inte ska<br />
låta alltför kommersiellt (Not too<br />
commercial!).<br />
Den vanliga versionen med<br />
den nya texten innehåller inte<br />
gitarrslingor och bakgrundskören<br />
hörs tydligare i originalversionen<br />
med den nya texten än på<br />
US-versionen.<br />
På den riktiga originalversionen<br />
med standardtext hörs<br />
bakgrundskören väldigt tydligt<br />
och här är det mer framträngande<br />
basljud. Dessutom är Tonys<br />
kommentarer under Roy Youngs<br />
pianospel mycket mer lågmälda.<br />
Vilken version är bäst? Det är<br />
givetvis en smaksak, men USversionen<br />
har det mesta av det<br />
bästa. Dock skulle jag gärna vilja<br />
beatlesnytt 169 9 31
Only A Northern Song<br />
ha en lite tydligare bas och lite<br />
mer framträdande körsång,<br />
såsom de övriga versionerna<br />
innehåller.<br />
Då har vi kommit<br />
fram till<br />
den smått<br />
unika låten<br />
Cry For A<br />
Shadow. Den<br />
är unik för att<br />
den är instrumental,<br />
men den är<br />
också unik för att det<br />
är en komposition gjord av<br />
John Lennon och George Harrison.<br />
Cry For A Shadow finns i<br />
hela sex versioner; Originalversion,<br />
Medleyversion 1 och Medleyversion<br />
2. Alla tre finns i mono<br />
och i stereo. Alla tre skiljer sig<br />
ordentligt åt när det gäller speltiden.<br />
Originalversionen är längst<br />
(2:26), Medleyversion 1 är cirka<br />
54 sekunder kortare (1:32) och<br />
Medleyversion 2 (1:16) är hela 1:10<br />
kortare än originalversionen.<br />
Medleyversion 1 och Medleyversion<br />
2 är tämligen lika. Det<br />
som skiljer dessa åt är följande:<br />
Medleyversion 1 har ett gitarrintro<br />
och efter slutackordet, kan<br />
man höra några gitarrtoner och<br />
en kör från någon standardballad<br />
som tonar ut. Båda dessa saker<br />
saknas i Medleyversion 2.<br />
Det som även saknas i originalversionen<br />
och som således bara<br />
finns med i Medleyversion 1, är<br />
den tonade balladmusiken i slutet<br />
efter låten slutackord.<br />
Det som i övrigt skiljer originalversionen<br />
från de två övriga<br />
Medleyversionerna är att man i<br />
de två senare har tagit bort hela<br />
tre verser, ett b-tema samt ett<br />
mellanspel med enbart gitarr.<br />
Dags för den mest populära<br />
låten – My Bonnie! Här finns<br />
inte mindre än åtta<br />
olika versioner; en<br />
originalversion,<br />
en med ett<br />
långsamt engelskt<br />
intro, en<br />
med ett långsamt<br />
tyskt<br />
intro samt en<br />
Medleyversion.<br />
Alla fyra finns<br />
både i mono och i<br />
stereo. Den kortaste<br />
versionen är originalversionen<br />
(2:10), medan de två versionerna<br />
med ett långsamt intro är<br />
i stort sett lika långa (2:45/2:46).<br />
Medleyversionen ligger speltidsmässigt<br />
(2:32) mitt emellan.<br />
Vi utgår från originalversionen,<br />
som är uppbyggd enligt följande:<br />
En vers, en refräng, två<br />
gitarrsolon, en vers, en refräng<br />
och avslutning. Versionen med<br />
det långsamma engelska introt<br />
skiljer sig från originalversionen<br />
på två sätt. Det ena är att den<br />
innehåller ett långsamt engelsk<br />
intro och det andra är att<br />
gitarrspelet under introt är mer<br />
framskjutet och hörs därför lite<br />
tydligare. Versionen med det<br />
tyska introt skiljer sig från originalversionen<br />
på ett sätt och det<br />
är att den innehåller ett långsamt<br />
tyskt intro!<br />
Medleyversionen skiljer sig<br />
från originalversionen på tre sätt.<br />
Det ena är att den har ett långsamt<br />
engelskt intro, det andra är<br />
att man har tagit med bara ett<br />
gitarrsolo och slutligen har man<br />
efter låtens slut lagt in några<br />
takter av Tijuana Brass Bands<br />
instrumentala tolkning av låten<br />
A Taste Of Honey!<br />
Sedan har vi CD nr 2 som innehåller<br />
15 spår i stereo. Och det är<br />
15 av de 19 spår som finns på CD<br />
nr 1, som är helt i mono. Det man<br />
har gjort med stereoversionerna<br />
är att man huvudsakligen har lagt<br />
solosången i den vänstra kanalen<br />
medan man har lagt trummorna,<br />
kompgitarren, handklappningar<br />
och bakgrundskören i den högra<br />
kanalen. I mitten hör man mest<br />
sologitarrspelet och basen.<br />
I Sweet Georgia Brown har<br />
man dock lagt bakgrundskören.<br />
sologitarren och pianospelet i<br />
den vänstra kanalen, trummorna<br />
i den högra kanalen och sett till<br />
att Tony Sheridans solosång och<br />
basen ligger i mitten.<br />
Sammanfattningsvis är detta<br />
en väldigt bra dubbel-CD med<br />
mycket att lyssna på, inte minst<br />
de många olika versionerna.<br />
Dessutom verkar det som om<br />
alla kvarvarande inspelningar<br />
och versioner som The <strong>Beatles</strong><br />
var med finns samlade i en och<br />
samma förpackning med ett förhållandevis<br />
informativt häfte och<br />
många udda foton. Vill man veta<br />
lite mer om hur det egentligen<br />
var under The <strong>Beatles</strong> Hamburgepok,<br />
kan jag rekommendera<br />
att läsa valda delar av Hans Olof<br />
Gottfridssons bok The <strong>Beatles</strong> –<br />
From Cavern to Star Club från<br />
1997. Den bygger på mycket<br />
djupgående studier och analys<br />
av tillgängligt arkivmaterial och<br />
intervjuer med många av de personer<br />
som beatlarna själva hade<br />
kontakt med under den här epoken,<br />
såväl i Liverpool som i Hamburg,<br />
innan genombrottet kom<br />
under andra halvan av 1962 och<br />
under 1963.<br />
Artillio Bergholtz<br />
32 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
Tänk att The <strong>Beatles</strong> fyllt<br />
50 år (räknat från den<br />
första officiella singelplattan)<br />
och vi har många<br />
<strong>Beatles</strong>-jubileer framför<br />
oss. I skrivande stund är<br />
det 50 år sedan vi hade<br />
The <strong>Beatles</strong> på Tio i Topp<br />
i Sverige första gången<br />
och senare i år kan vi fira<br />
50-årsminnet av deras<br />
första besök här!<br />
he <strong>Beatles</strong> har alltid varit<br />
aktuella och vi är ju väldigt<br />
många världen över som<br />
lyssnar på deras musik och gläds<br />
av den än idag – och jag är helt<br />
övertygad om att situationen är<br />
densamma även om ytterligare<br />
50 år!<br />
Själv är jag så pass gammal<br />
att jag har upplevt allt detta ända<br />
från början och det har varit en<br />
helt fantastisk upplevelse på alla<br />
sätt.<br />
The <strong>Beatles</strong> ”arv” förvaltas<br />
idag huvudsakligen via deras<br />
bolag Apple och EMI (London)<br />
och jag tycker att de mesta dels<br />
gör ett bra jobb. Många av oss<br />
hade säkert velat att mera skulle<br />
hända – men Apple är en liten<br />
organisation och är väldigt måna<br />
om att förvalta ”arvet” efter The<br />
<strong>Beatles</strong> väl. Personligen är jag<br />
väldigt glad över att man håller<br />
katalogen intakt och att man inte<br />
släpper ut <strong>Beatles</strong>-låtar på alla<br />
sorters samlingsplatser etc.<br />
Jag har haft väldigt god insyn<br />
i – och bidragit till – återutgivningarna<br />
av <strong>Beatles</strong>-plattorna i<br />
1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013<br />
remastrat skick och har sett hur<br />
otroligt mycket arbete man lägger<br />
på att skapa bästa tänkbara<br />
produkt.<br />
Just nu pågår arbetet med<br />
att ge ut samtliga mono-LP igen<br />
i remastrat skick. Man vill komma<br />
så nära originalen som möjligt<br />
när det gäller omslag, innerpåse,<br />
eventuella tillbehör och givetvis<br />
etiketten på plattan. Men vad är<br />
ett original? Hur såg originaletiketten<br />
ut till Revolver-LP:n<br />
exempelvis? Var det varianten<br />
med Dr Robert eller varianten där<br />
man skrev Doctor Robert. På vissa<br />
tidiga pressningar av Sgt. Pepper-<br />
LP:n saknades A Day In The Life<br />
på skivetiketten. Om detta nu<br />
var den första pressningen – vill<br />
man då verkligen gå tillbaka till<br />
detta ”original” och återskapa en<br />
etikett som inte innehåller A Day<br />
In The Life? Diskussionerna är<br />
många och avvägningarna ibland<br />
väldigt svåra.<br />
En stor anledning till att det<br />
många gånger är väldigt förvirrande<br />
är att skivorna pressades<br />
upp i väldigt stora upplagor redan<br />
från början och därför använde<br />
man många olika skivpressar<br />
och dito tryckerier av omslag<br />
och etiketter. Idag hade man ju<br />
distribuerat allt underlag digitalt<br />
I Want To Tell You<br />
<br />
– men på 60-talet sändes bara<br />
texterna ut till tryckerierna som<br />
sedan själv satte typsnitt och<br />
tryckte texten. Därför uppstod<br />
ofta varianter av oönskat slag!<br />
Det är något lättare på ljudsidan<br />
för här har man ju redan gett<br />
ut allt på CD och vinylplattorna<br />
utgår ju från samma masters. På<br />
60-talet fick vi dock ut massor av<br />
mindre varianter också i själva<br />
musiken – men detta har man<br />
rensat i ordentligt nu.<br />
Förhoppningsvis kommer<br />
monoboxen ut under 2013 och<br />
därefter tror jag att man gör en<br />
»Just nu pågår arbetet med att ge ut samtliga<br />
mono-LP igen i remastrat skick. Man vill komma<br />
så nära originalen som möjligt när det gäller omslag,<br />
innerpåse, eventuella tillbehör och givetvis<br />
etiketten på plattan.«<br />
motsvarande satsning på EP- och<br />
singelskivorna som alltså kan förväntas<br />
återutges i framtiden med<br />
det nya remastrade soundet.<br />
Under detta jubileumsår kan<br />
vi förvänta oss många aktiviteter<br />
i Sverige. I skrivande stund<br />
räknar jag med stora aktiviteter<br />
i Göteborg och Karlstad och själv<br />
kommer jag att tillsammans med<br />
Musik I Syd delta i ett jubileumsprogram<br />
som kommer att turnera<br />
i södra Sverige under oktober.<br />
Mera om allt detta får jag<br />
presentera i ett senare nummer.<br />
Bästa hälsningar, Staffan<br />
PS Kolla gärna på www.sirgeorgemar-<br />
tinmusicaward.se<br />
beatlesnytt 169 9 33
<strong>Beatles</strong> For Sale<br />
<strong>Beatles</strong> i Sverige<br />
Utgiven den 28 april 1993 av The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> i samband<br />
30-årsjubileumet av The <strong>Beatles</strong> första besök i Sverige (1963-1993).<br />
En 100-sidig publikation i A4-format, som berättar om vad The <strong>Beatles</strong> hade<br />
för sig när de var i Sverige 1963-1964. Ett 70-tal foton, varav flera som aldrig<br />
tidigare har publicerats! Dessutom ingår en unik svensk diskografi och<br />
mycket, mycket mer!<br />
Priser: Endast 125:-/styck inklusive porto. Köp två – ett till dig själv och<br />
ett som en perfekt present till någon <strong>Beatles</strong>fan i din vänkrets – för endast<br />
225:- inklusive porto.<br />
<strong>Beatles</strong> Nytt<br />
Följande nummer av <strong>Beatles</strong> Nytt finns att köpa: 57, 60, 62, 63, 65, 66,<br />
67/68, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85/86, 88, 89, 90/91, 92/93,<br />
94/95, 96/97, 98, 99/100, 101, 102, 103/104, 107/108, 109/110, 111/112, 113, 114,<br />
115/116, 117/118, 119/120, 121 samt alla nummer fr.o.m. nr. 122 t.o.m. nr 166.<br />
Priser: Alla enkelnummer fram t.o.m. nr. 121 kostar endast 25:-/styck. Alla<br />
dubbelnummer kostar endast 35:-/styck. BN nr. 122 t.o.m. nr 126 kostar<br />
endast 55:-/styck. BN nr. 127 och framåt kostar endast 65:-/styck.<br />
Läs mer på vår hemsida www.beatlesnytt.se om våra nummer av <strong>Beatles</strong><br />
Nytt och vad de innehåller.<br />
BN nr. 139<br />
Tröjan finns i nedanstående färger och storlekar:<br />
Färg Storlek<br />
Röd Large (L)<br />
Grå Extra Large (XL)<br />
Svart Extra Large (XL)<br />
d<br />
Pikétröjor av högsta kvalitet!<br />
Pikétröjor av högsta kvalitet med BIC:s egen trumlogotyp<br />
på vänster bröst och vår hemsideadress<br />
på höger ärm.<br />
Pris: Just nu endast 275:- (mot tidigare 325:-)!<br />
OBS! Alla priser är inklusive porto! Välkommen med din beställning! Sätt in aktuellt belopp på Plusgiro<br />
1 21 03-8 (The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong>) och ange vad du beställer samt namn och adress.<br />
34 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
<strong>Beatles</strong> For Sale<br />
<strong>Beatles</strong> i Sverige<br />
Utgiven den 28 april 1993 av The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> i samband<br />
30-årsjubileumet av The <strong>Beatles</strong> första besök i Sverige (1963-1993).<br />
En 100-sidig publikation i A4-format, som berättar om vad The <strong>Beatles</strong> hade<br />
för sig när de var i Sverige 1963-1964. Ett 70-tal foton, varav flera som aldrig<br />
tidigare har publicerats! Dessutom ingår en unik svensk diskografi och<br />
mycket, mycket mer!<br />
Priser: Endast 125:-/styck inklusive porto. Köp två – ett till dig själv och<br />
ett som en perfekt present till någon <strong>Beatles</strong>fan i din vänkrets – för endast<br />
225:- inklusive porto.<br />
<strong>Beatles</strong> Nytt<br />
Följande nummer av <strong>Beatles</strong> Nytt finns att köpa: 57, 60, 62, 63, 65, 66,<br />
67/68, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85/86, 88, 89, 90/91, 92/93,<br />
94/95, 96/97, 98, 99/100, 101, 102, 103/104, 107/108, 109/110, 111/112, 113, 114,<br />
115/116, 117/118, 119/120, 121 samt alla nummer fr.o.m. nr. 122 t.o.m. nr 166.<br />
Priser: Alla enkelnummer fram t.o.m. nr. 121 kostar endast 25:-/styck. Alla<br />
dubbelnummer kostar endast 35:-/styck. BN nr. 122 t.o.m. nr 126 kostar<br />
endast 55:-/styck. BN nr. 127 och framåt kostar endast 65:-/styck.<br />
Läs mer på vår hemsida www.beatlesnytt.se om våra nummer av <strong>Beatles</strong><br />
Nytt och vad de innehåller.<br />
BN nr. 139<br />
Tröjan finns i nedanstående färger och storlekar:<br />
Färg Storlek<br />
Röd Large (L)<br />
Grå Extra Large (XL)<br />
Svart Extra Large (XL)<br />
d<br />
Pikétröjor av högsta kvalitet!<br />
Pikétröjor av högsta kvalitet med BIC:s egen trumlogotyp<br />
på vänster bröst och vår hemsideadress<br />
på höger ärm.<br />
Pris: Just nu endast 275:- (mot tidigare 325:-)!<br />
OBS! Alla priser är inklusive porto! Välkommen med din beställning! Sätt in aktuellt belopp på Plusgiro<br />
1 21 03-8 (The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong>) och ange vad du beställer samt namn och adress.<br />
34 9 beatlesnytt 169 1973 9 The <strong>Beatles</strong> <strong>Information</strong> <strong>Center</strong> 40 år 9 2013
Change language