A_Räven_MANUS-1 reviderad - Basetool

Scen 4 – I skogen
Kör hörs bakom scenen. Räven ligger utsträckt med nosen på framtassarna.
Det prasslar i snåret. Rävhannen kommer in.
Räven Herregud, vilken snygging! Vilken snygging!
Rävhannen Å förlåt, har jag stört er?
Räven Näe! Näe!
Rävhannen Finns det inga fåglar häromkring?
Räven Jo.
Rävhannen Men de verkar ha försvunnit.
Räven Ja. Jag känner alla som bor omkring här. Jag bor precis runt hörnet, skulle gå
en liten sväng nu, för jag har så väldigt ont i huve’t.
Rävhannen Tillåter du kanske att jag gör sällskap med dig? Du, hela skogen den vimlar av
jägare, och går man kanske själv i djupa tankar… ja, man kan lätt bli dödad
då!
Räven Ja, om du skulle vilja det…
Rävhannen Självklart! Men tänk om din mamma är emot det?
Räven Å nej då, jag är fri och lever ensam.
Rävhannen (för sig själv) Lever ensam?
Räven Har mitt eget hus. Det har en grävling gett till mig.
Rävhannen Har du eget hus?
Räven För länge sen levde jag som en människa.
Rävhannen Människa?
Räven Bodde hos skogvaktar’n. Lärde mig att leva som dem.
Räven Stal ibland. En dag – å, jag darrar vid tanken på det - tog de mig. Men vi rävar
vet att försvara oss, och jag kan försvara mig. Jag kan visa tänder, vill du se.
Dom slog mig gul och blå – en bit av pälsen miste jag. Skogvaktar’n gormade:
”Jag ska ta dö på ’na, det kan ni lita på. Sen ska jag slita ut hennes vassa
tunga. Och pälsen får min gumma, päls för en riktig adelsdam.”
Skäms du inte gubbe? Djurplågare? Om du slår mig igen – slår jag tillbaka!
Varför är du så snål? Jag vill ju bara få smaka. Du har fullt av mat, och jag
ingenting alls. Ville inte tigga, därför så tog jag lite.
Ja, slå mig! Ja, slå mig! Jag slår tillbaks.
Då slog han mig. Din tyrann! Som du vill då!
Han vacklade som ett träd – fällt av yxan.
Jag sprang bort. Så blev jag ett djur igen.
Skogens mörker var större än nattens, jag kände mig fri där.
10