Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från ... - Världens Historia
Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från ... - Världens Historia
Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från ... - Världens Historia
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>K<strong>är</strong>e</strong> <strong>användare</strong>!<br />
<strong>Denna</strong> <strong>pdf</strong>-<strong>fil</strong> <strong>är</strong> <strong>nedladdad</strong> <strong>från</strong> webbplatsen för V<strong>är</strong>ldens <strong>Historia</strong><br />
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.<br />
Av hänsyn till upphovsrätten <strong>är</strong> vissa bilder borttagna.<br />
Med vänlig hälsning<br />
Redaktionen
SjöfartShiStoria<br />
N<strong>är</strong> engelska köpmän år<br />
1600 fick monopol på<br />
handeln med Orienten<br />
såddes fröet till historiens<br />
mäktigaste bolag. Brittiska<br />
ostindiska kompaniet, East<br />
India Company, blev en enorm<br />
ekonomisk succé. Och medan<br />
aktieägarna girigt håvade<br />
in vinsten höll kompaniets<br />
egna soldater det indiska<br />
folket i ett j<strong>är</strong>ngrepp.<br />
Det brittiska ostindiska kompaniet<br />
var historiens första globala företag<br />
Köpmän<br />
styrde<br />
32 V<strong>är</strong>ldens <strong>Historia</strong> 14 • 2010<br />
New York<br />
A m e r i k A<br />
Boston<br />
Te<br />
Bomull<br />
Silver, textilier och metall<br />
Bomull, siden och salpeter<br />
London<br />
Lissabon<br />
Bomull och te
AmsterdAm<br />
A f r i k A<br />
Kapstaden<br />
MoMbasa<br />
Tack vare en flotta av välutrustade<br />
skepp kunde Brittiska ostindiska<br />
kompaniet frakta sina v<strong>är</strong>defulla<br />
varor säkert hem till London.<br />
Bridgeman & rumsey map collection<br />
Silver, textilier och metall<br />
BomBay<br />
Delhi<br />
Bomull, siden och salpeter<br />
Peppar, kryddnejlika, muskot och kanel<br />
Kompaniets viktigaste varor fraktades jorden runt<br />
◆ Te rekommenderades omkring år 1700 av läkare som en hälsodryck.<br />
Många britter drack d<strong>är</strong>för uppemot 50 koppar om dagen. Te-företag<br />
som Twinings grundades och konkurrerade ut flera bryggerier.<br />
I n d I e n<br />
Madras<br />
CalCutta<br />
Bantam<br />
Canton<br />
Macao<br />
Bencoolen<br />
Batavia<br />
(Jakarta)<br />
v<strong>är</strong>lden<br />
Silver och opium<br />
Malacca<br />
NaNjiNg<br />
Te, porslin och siden<br />
Polfoto/corbis<br />
KOMPANIETS FRÄMSTA RUTTER<br />
Ett finmaskigt handelsnät täckte nästan hela<br />
v<strong>är</strong>lden. Alla varor måste skeppas via London<br />
d<strong>är</strong> förtjänsten håvades in.<br />
Exporten bestod främst av<br />
metall – eller vidareförsäljning.<br />
Importen av exotiska varor<br />
gav ett gigantiskt överskott.<br />
V<strong>är</strong>ldens <strong>Historia</strong> 14 • 2010<br />
33
av ElsE ChristEnsEn<br />
SjöfartShiStoria<br />
strutsfjädrar<br />
och betar <strong>från</strong> en ele-<br />
”Muskotnötter,<br />
fant. På en enda fantastisk<br />
timme visade du mig all denna<br />
prakt och Londons makt.” Så skrev författaren<br />
John Masefield år 1914 efter en<br />
rund visning i ett av brittiska East India<br />
Companys packhus, Old Bengal Warehouse,<br />
i London. Det hade gått 40 år sedan<br />
kompaniet upplöstes 1874. De halvtomma<br />
lagerhallarna var bara en skugga<br />
av sitt forna jag men byggnaden med de<br />
ståtliga fasaderna och de eleganta pelarna<br />
ingöt fortfarande respekt i poeten.<br />
Trappan av granit och j<strong>är</strong>n snirklade<br />
sig upp genom alla sex våningarna. Den<br />
var två och en halv meter bred och hade<br />
med lätthet rymt de stora balar med tyg<br />
och breda träkistor med kryddor som<br />
kompaniets anställda en gång i tiden hade<br />
burit omkring h<strong>är</strong>.<br />
Alla som såg packhuset förstod att<br />
kompaniet hade varit mycket mer än<br />
34 Historie 14 • 2010<br />
baraettvanligthandelshus.Eftergrundandetår1600växtedettillettinternationelltimperiumsomdroginmiljontalspund.Undersinstorhetstidsträcktesigkompaniet<strong>från</strong>EnglandöverAtlanten,runtGodahoppsuddentillPersiskavikenochvidaretillIndien.Bolagetsinflytandenåddedjuptinibådekungahusochparlamentochstyrelsenhadetillräckligtmedinflytandeförattkunnastyradenutrikespolitiskadagordningenochattstörtaregeringen.<br />
Köpmän satte press på Elisabet<br />
Ingenhadevälkunnatanavilkenenormsuccékompanietskullekommaattblin<strong>är</strong>drottningElisabetIenkallnyårsafton<br />
år 1600 undertecknade dokumentenförkompanietsbildande.Iettinternationelltperspektivvardetnyabolaget<br />
oansenligt och beträffandesjöfart<br />
och politiskt inflytande var<br />
EnglandEuropaslillebror.Spanienoch<br />
Portugal beh<strong>är</strong>skade v<strong>är</strong>ldshaven och<br />
kontrollerade både sina kolonier och<br />
handeln med hjälp av sina stora flottor.<br />
Det som engelsmännen importerade<br />
<strong>från</strong> Österlandet måste de hämta hem<br />
landvägen – och varorna blev dyra på<br />
grund av alla mellanhänder och den<br />
stora osäkerheten i att frakta dyrbart<br />
gods tusentals kilometer genom främmande<br />
territorium.<br />
Köpmännen i London var frustrerade.<br />
Tack vare befolkningsökningen och ökade<br />
inkomster <strong>från</strong> jordbruk och gruvdrift<br />
hade engelsmännen fått alltmer pengar<br />
på fickan i slutet av 1500talet och Londons<br />
status som handelsstad hade vuxit.<br />
Efterfrågan på lyxvaror <strong>från</strong> Orienten –<br />
bland annat siden och kryddor – växte<br />
och en allt mäktigare skara köpmän i<br />
London ville importera de efterfrågade<br />
varorna till samma attraktiva priser som<br />
deras sydeuropeiska kolleger gjorde –<br />
utan utgifter till mellanhänder.<br />
Kompaniet gjorde London till en metropol<br />
Redan före kompaniet var London en viktig handelsstad, men den tillströmning av pengar som den<br />
lönsamma handeln med Indien och Kina medförde för England förändrade staden radikalt.<br />
N<strong>är</strong> kompaniet grundades var<br />
London en storstad men ingen<br />
v<strong>är</strong>ldsmetropol. Taken var av<br />
halm, husen sneda och<br />
stod så tätt att ljuset<br />
knappt trängde ned<br />
på de smala gatorna.<br />
Inte många visste<br />
något om v<strong>är</strong>lden<br />
utanför. Under<br />
drottning Elisabet I<br />
hade emellertid en<br />
inflytelserik köpmansklass<br />
vuxit fram och<br />
dessa män grundade<br />
Warren Hastings (1732–1818)<br />
East India Company. Under de följande<br />
seklen växte kompaniets imponerande<br />
kontorsbyggnader och packhus upp<br />
och förändrade stadsbilden. Även<br />
engelsmännens klädmode påverkades<br />
av handeln. Tidigare hade både män<br />
och kvinnor gått klädda i ylle men nu<br />
nådde bomull och siden <strong>från</strong> Indien<br />
fram till den brittiska huvudstaden.<br />
Kompaniets företagsamma guvernörer<br />
skickade stora summor till London<br />
och börsen, London Stock Exchange,<br />
bildades genom ett ökat behov av<br />
att kunna handla med aktier i alla de<br />
många nya bolag som växte fram.<br />
London hade varit en viktig handelsstad<br />
sedan romarna grundade staden men<br />
år 1600 bodde de 200.000 invånarna<br />
fort farande i små hus med halmtak.<br />
Tack vare de<br />
förmögenheter som<br />
guvernörerna, bl.a.<br />
Hastings, skickade hem<br />
blev London en metropol.<br />
Bridgeman & polfoto/corBis
Handelsexpeditioner med stora fartyg<br />
och dyrbar utrustning krävde emellertid<br />
massor med kapital och risken var större<br />
än vad någon enskild köpman kunde<br />
klara av. För att ha någon chans var köpmännen<br />
tvungna att gå ihop och bekosta<br />
resorna tillsammans. På den tiden<br />
krävdes det tillstånd <strong>från</strong> regenten för<br />
att bilda ett kompani – och köpmännen<br />
vände sig d<strong>är</strong>för till drottningen.<br />
Trots att drottning Elisabet var plågsamt<br />
medveten om att England låg långt<br />
efter Spanien och Portugal både beträffande<br />
statsbildning och skeppsbyggnadskonst,<br />
avslog hon. Men för köpmännen<br />
var det så mycket som stod på spel att de<br />
inte kunde acceptera ett nej. Med hjälp<br />
av några sjöfarare och upptäcktsresande<br />
satte de in en storoffensiv. En flod av dokument<br />
med noggrant genomförda och<br />
sirligt nedpräntade uträkningar över fördelarna<br />
med att bilda ett handelskompani<br />
hamnade på drottningens skrivbord.<br />
Elisabet, som brottades med en skral<br />
statskassa, tittade extra noga n<strong>är</strong> hon<br />
såg siffrorna. Köpmännens monopol<br />
skulle föra in mängder med varor och<br />
d<strong>är</strong>med välbehövliga skattepengar till riket.<br />
Detta var ett språk hon förstod. N<strong>är</strong><br />
hon kort d<strong>är</strong>efter nåddes av nyheten att<br />
en grupp nederländska fartyg återvänt<br />
hem <strong>från</strong> Österlandet med lasten full av<br />
dyrbarheter bestämde hon sig. Om britterna<br />
skulle kunna ta del av Orientens<br />
skatter måste hon agera. Den 31 december<br />
år 1600 undertecknade hon dokumentet<br />
d<strong>är</strong> brittiska East India Company<br />
föddes.<br />
Britterna sköt sig till fördelar<br />
Redan år 1601 sjösatte kompaniet sina<br />
första handelsfartyg. Köpmännen hade<br />
pengar, lust att investera och en framtidstro.<br />
Den första expeditionen hade<br />
hela 70.000 pund i ryggen – motsvarande<br />
cirka 115 miljoner kr i dag. Det var<br />
en enorm summa med tanke på att London<br />
inte ens hade någon större bank.<br />
Investerarna fick sina förväntningar<br />
uppfyllda och under perioden 1613–23<br />
kunde aktieägarna notera en avkastning<br />
på 87 procent om året.<br />
Alla handelsresor hade samma<br />
upplägg: Från London seglade kompaniets<br />
tunga ”East India Men” –<br />
ostindie farare – till Indien med lasten<br />
full av varor som ylle, bly, tenn och<br />
sådant som engelsmännen köpt in <strong>från</strong><br />
andra europeiska länder. I Indien såldes<br />
lasten eller byttes mot bomullstyger och<br />
andra exotiska varor.<br />
◆ Bomull <strong>från</strong> Bengalen var v<strong>är</strong>ldens finaste. Bomullstyg fanns i<br />
många kvaliteter och muslin var den förnämsta. Ett kilo bomull kunde<br />
spinnas till mer än 80 mil muslintråd, vilket gav ett flortunt, fint tyg.<br />
Tack vare framgångarna var köpmännen<br />
väl ansedda av kronan. Drottning<br />
Elisabets efterträdare, Jakob I och Karl I,<br />
uppskattade importintäkterna och gav<br />
kompaniet utökade fördelar, bl.a. monopol<br />
på peppar som engelsmännen konsumerade<br />
i stora mängder.<br />
I takt med medgångarna vågade sig<br />
kompaniets ledning på att utmana de<br />
mäktiga portu giserna för att få fotfäste<br />
på den indiska subkontinenten. Men<br />
det skulle visa sig bli svårt. Portugiserna<br />
hade starka band till makthavarna i lan-<br />
Holland (1602–1798)<br />
Vereenigte Oost Indische<br />
Compagnie, VOC, var ett av v<strong>är</strong>ldens<br />
största bolag men gick i konkurs<br />
– delvis på grund av korruption.<br />
det, mogulerna, som styrde i större delen<br />
av norra och centrala Indien dit de<br />
europeiska handelsfartygen anlände.<br />
Mogulerna regerade landet via underlydande<br />
furstar, nawab, som verkade för<br />
att hålla de euro peiska handelsmännen i<br />
schack och såg till att den indiska lokalbefolkningen<br />
hade drägliga levnadsförhållanden.<br />
Mogulerna saknade egen<br />
flotta men allierade sig med den dominerande<br />
europeiska stormakten Portugal<br />
som patrullerade kuster och hamnar.<br />
Tack vare det ömsesidiga avtalet hade<br />
Britter inspirerade kontinentens köpmän<br />
I kölvattnet på britternas framgångar<br />
följde flera av Europas stora – och<br />
några mindre – handelsnationer<br />
deras exempel. Handelskompanier<br />
föddes överallt på kontinenten.<br />
Danmark (1616–50)<br />
Ostindisk Kompagni grundade<br />
kolonin Tranquebar i Indien men<br />
var ingen ekonomisk succé. Flera<br />
försök gjordes att starta på nytt.<br />
Polfoto/corbis<br />
Kompaniets hemvist i Londons Leadenhall Street, East India House, var centrum<br />
för det globala företaget. H<strong>är</strong> såldes alla varor på auktioner varje kvartal.<br />
Sverige (1731–1813)<br />
Ostindiska kompaniet tjänade<br />
enorma summor på att exportera<br />
j<strong>är</strong>nprodukter och importera främst<br />
te och porslin <strong>från</strong> Kina.<br />
Portugal (1628–33)<br />
Kungen försökte locka<br />
privata investerare till det portugisiska<br />
kompaniet. Initiativet blev ett<br />
fiasko och verksamheten lades ned.<br />
Frankrike (1664–1769)<br />
Franska handelskompaniet<br />
var en stark konkurrent till de brittiska<br />
och holländska rivalerna men<br />
gav upp på grund av dålig ekonomi.<br />
V<strong>är</strong>ldens <strong>Historia</strong> 14 • 2010<br />
35<br />
Mary Evans PicturE Library
SjöfartShiStoria<br />
portugiserna en synnerligen stark position<br />
i Indien.<br />
De brittiska handelsfartygen var beväpnade<br />
för att kunna försvara sig mot<br />
pirater, men år 1613 riktade de sina kanoner<br />
mot rivalen <strong>från</strong> Sydeuropa. Portugiserna<br />
försökte hindra engelska handelsfartyg<br />
att lägga till vid den indiska<br />
staden Surat – då sköt sig britterna in.<br />
Nu hade de visat sin styrka och efter en<br />
liknande episod två år senare tillät mogulkejsaren<br />
till slut engelsmännen att<br />
upprätta ett antal handelsstationer.<br />
År 1635 var kompaniet så starkt att<br />
portugiserna stämde möte med engelsmännen<br />
för att diskutera en samexistens<br />
i Indien. Djupt imponerade av den<br />
brittiska delegationen – Portugals vicekung<br />
beundrade s<strong>är</strong>skilt de välutrustade<br />
och välbestyckade skeppen – undertecknade<br />
portugiserna ett avtal om ”vapenvila<br />
och fri handel” i området.<br />
Slavhandlare visade vägen<br />
Avtalet med portugiserna gav tillträde<br />
till flera nya hamnar och ännu mer handel.<br />
Under de tre decennierna mellan<br />
1658 och 1688 genomförde kompaniets<br />
fartyg 404 turer <strong>från</strong> London till<br />
Indien – mer än en i månaden.<br />
Resan till Indien tog uppemot ett<br />
halvår och inkluderade ofta flera veckor<br />
i olika hamnar för att ta ombord förnödenheter<br />
och reparera fartygen. Sjömännen<br />
såg alltid fram emot besöken i<br />
en trygg hamn; den långa resan var full<br />
med faror. Pirater, sjukdomar och dåligt<br />
väder åsamkade både besättning och båtar<br />
stora skador men om allt gick bra<br />
blev resan synnerligen lönsam för både<br />
besättningsmännen och kompaniet.<br />
Fina indiska tyger var synnerligen<br />
eftertraktade i England och d<strong>är</strong>för den<br />
vara som kompaniet importerade mest<br />
av. D<strong>är</strong>efter följde peppar, råsiden, te,<br />
kaffe, f<strong>är</strong>gämnet indigo och salpeter (nitrat)<br />
som användes till bl.a. konservering<br />
av kött, kruttillverkning och som ingrediens<br />
i mediciner. Varorna såldes på<br />
stora auktioner d<strong>är</strong> enorma summor<br />
hamnade i kompaniets kassakista – till<br />
aktieägarnas stora glädje. Aktierna steg<br />
<strong>från</strong> 60–70 pund år 1664 till 300 pund<br />
år 1680, och <strong>från</strong> 1657 till 1691 kunde<br />
aktieägarna inkassera en avkastning på<br />
840 procent av investeringen.<br />
I kompaniets korridorer i London<br />
kretsade samtalen ständigt kring valutaväxling,<br />
hur man bäst utnyttjade fartygens<br />
lastkapacitet och hur man skulle<br />
bokföra varje aff<strong>är</strong>, men alla var överty<br />
36 V<strong>är</strong>ldens <strong>Historia</strong> 14 • 2010<br />
gade om att milit<strong>är</strong> styrka var en förutsättning<br />
för det nya välståndet. Det var<br />
bara ingen som vågade uttala det högt.<br />
Förutom Josiah Child. Han hade tjänat<br />
stora summor på slavhandel, investerat<br />
sina pengar i kompaniet och på<br />
1680-talet sett till att bli ordförande.<br />
Child hade en tydlig <strong>fil</strong>osofi: ”Förtjänst<br />
och våld måste gå hand i hand”, konstaterade<br />
han. Kompaniet ändrade d<strong>är</strong>för<br />
status <strong>från</strong> att ha varit ”en sammanslutning<br />
av handelsmän” till att bli en ”formidabel<br />
milit<strong>är</strong>makt i Indien”.<br />
År 1686 sände Child tio av kompaniets<br />
fartyg till Indien för att störta regimen<br />
men expeditionen misslyckades.<br />
Mogulerna var för starka – och Child var<br />
Flottan var företagets trumf<br />
Handelsresor till fj<strong>är</strong>ran länder som Indien och Kina krävde en flotta av segelfartyg<br />
i toppskick för att kunna frakta hem den dyrbara lasten till London.<br />
Skickliga handelsmän, duktiga bokhållare<br />
och stor efterfrågan räckte<br />
inte för att skapa det mäktigaste<br />
handelskompaniet i v<strong>är</strong>lden. Alla varor<br />
skulle transporteras, och det skedde<br />
på kompaniets flotta av välutrustade<br />
specialfartyg.<br />
Under de första åren hyrde<br />
kompaniet fartyg till sina expeditioner<br />
men redan 1607 grundade bolaget<br />
sitt eget skeppsvarv i Deptford vid<br />
Themsen. Kompaniet hade även ett<br />
eget varv i Indien. D<strong>är</strong> fanns riklig<br />
tillgång på teakvirke som <strong>är</strong> mycket<br />
mer tåligt än engelsk ek.<br />
På 1700-talet hade kompaniet omkring<br />
130 skepp och k<strong>är</strong>nan i flottan<br />
var de stora East India Men – ”ostindiefararna”.<br />
De 40–50 meter långa<br />
fartygen kunde ta ombord både passagerare<br />
och gods och var bestyckade<br />
med kanoner som försvar mot pirater.<br />
Ostindiefararna krävde ofta en<br />
besättning på långt över hundra man<br />
och de kunde lasta upp till 1.000 ton.<br />
I mitten av 1800-talet utvecklade<br />
skeppsbyggarna en ny fartygstyp speciellt<br />
för te-transporter <strong>från</strong> Kina. Teklipprarna<br />
var de snabbaste handelsfartyg<br />
som någonsin seglat på havet<br />
och än i dag betraktas de som de<br />
yppersta konstruktionerna <strong>från</strong> segelfartygens<br />
epok. År 1854 tillryggalade<br />
klippern Champion of the Seas 748 km<br />
på ett dygn – ingen segelbåt slog det<br />
o<strong>är</strong>lig. För att vara säker på att kompaniet<br />
skulle kunna fortsätta med sin verksamhet<br />
hade han fört över stora summor<br />
till kungen och förskingrat en förmögenhet<br />
i handeln med salpeter. De<br />
parlamentsledamöter som fick i uppdrag<br />
att utreda Childs förehavanden blev<br />
djupt chockerade över den korruption<br />
som sträckte sig djupt in i hovets korridorer.<br />
Child föll i onåd men den hårda<br />
linjen hade kommit för att stanna.<br />
N<strong>är</strong> kejsar Aurangzeb, mannen som<br />
besegrat Childs trupper, dog år 1707<br />
uppstod ett maktvakuum. Skattkammaren<br />
var tom och inga arvingar väntade i<br />
kulisserna. Mogulernas makt i Indien<br />
tycktes vackla och britterna utnyttjade<br />
rekordet förrän år 2001. De långa,<br />
slanka klipprarna krävde betydligt<br />
mindre besättning än ostindiefararna<br />
och kunde ta hem en skeppslast te <strong>från</strong><br />
Kina på halva tiden – drygt 100 dagar.<br />
Mellan åren 1600 och 1844 sände<br />
kompaniet iväg cirka 4.600 expeditioner<br />
<strong>från</strong> Londons East India Docks, d<strong>är</strong><br />
250 skepp fick plats vid kajen.<br />
Kaptenens hytt låg<br />
i fartygets akter.<br />
Endast officerare<br />
hade privata rum.<br />
Skelett av j<strong>är</strong>n och stål<br />
gav en lättare och mer<br />
stabil konstruktion än<br />
ett rent träfartyg.
kaoset till att skaffa sig tullfrihet i såväl<br />
Bengalen som Hyderabad och Ahmedabad<br />
– provinser som på den tiden omfattade<br />
alla de stora handelshamnarna.<br />
Tullavtalet blev ödesdigert för indierna<br />
eftersom engelsmännen helt fräckt<br />
sålde vidare de pass som befriade<br />
skeppslaster <strong>från</strong> tullavgift. Passen gick<br />
både till högt uppsatta kompanianställda<br />
som använde dem för privata aff<strong>är</strong>er,<br />
och till asiatiska köpmän. Mogulerna<br />
förlorade förmögenheter på uteblivna<br />
tullintäkter – medan engelsmännen befäste<br />
sitt inflytande i Indien.<br />
Frankrike var en av de få nationer<br />
som tog upp kampen mot<br />
England. Det franska han-<br />
Te-klipprarna <strong>är</strong> historiens<br />
snabbaste segelfartyg.<br />
De kunde segla <strong>från</strong><br />
Kina till London på<br />
drygt hundra dagar.<br />
Masterna var av j<strong>är</strong>n<br />
och trä och starkare än<br />
master sammansatta<br />
av flera trästycken.<br />
Kopparklädda sidor förhindrade<br />
att djur och växter<br />
satte sig fast. På så vis<br />
förblev skrovet slätt.<br />
◆ PePPar var brittiska East India Companys mest lönsamma vara.<br />
År 1630 nådde v<strong>är</strong>det av importerad peppar upp till 1 milj. pund – över<br />
1 miljard kr i dag. Peppar var s<strong>är</strong>skilt lönsamt eftersom det var lätt att frakta.<br />
delskompaniet ”Compagnie Perpetuelle<br />
des Indes” organiserade en rad expeditioner<br />
och lyckades etablera lönsamma<br />
handelsstationer i södra Indien. Konkurrenten<br />
satte så hård press på East India<br />
Company att bolaget tvingades ta lån i<br />
indiska banker. I synnerhet i Calcutta<br />
var läget kritiskt för engelsmännen. H<strong>är</strong><br />
hade nästan alla engelsmän skulder hos<br />
penningutlånare i staden.<br />
Engelsmännens s<strong>är</strong>ställning på marknaden<br />
var hotad och kompaniet började<br />
bygga ut sina befästningsanläggningar –<br />
Överbyggnaden på skeppsdäcket<br />
rymde verkstäder och<br />
uppehållsrum för sjömännen.<br />
Lastrummen tog största<br />
platsen under däck. H<strong>är</strong><br />
låg upp till 1.500 ton<br />
kinesiskt te, siden osv.<br />
bl.a. med en vallgrav kring Calcutta. Stadens<br />
nawab Siraj-ud-Daula tog illa upp,<br />
och n<strong>är</strong> den delegation han sände ut för<br />
att förhandla med kompaniet nekades<br />
audiens blev han ursinnig.<br />
”Vad återstår av vår heder om en<br />
grupp handelsmän som inte ens l<strong>är</strong>t sig<br />
att tvätta sig d<strong>är</strong> bak, svarar på order<br />
<strong>från</strong> h<strong>är</strong>skaren genom att skicka hans<br />
sändebud på porten?”, fräste han. Sirajud-Daula<br />
tänkte l<strong>är</strong>a engelsmännen en<br />
läxa. Den 20 juni 1756 överrumplade<br />
och intog hans trupper fortet i<br />
Seglen kunde<br />
ha en totalyta<br />
på över 3.000<br />
m² vilket gav<br />
klippern en<br />
maxfart på<br />
över 15 knop.<br />
Besättningen bestod<br />
av ca 40 sjömän<br />
som ständigt<br />
trimmade seglen.<br />
Skrovet var långt och<br />
smalt. D<strong>är</strong>för kunde<br />
fartygstypen segla<br />
extremt snabbt.<br />
V<strong>är</strong>ldens <strong>Historia</strong> 14 • 2010<br />
37<br />
DK Images
SjöfartShiStoria<br />
Förrädare gav britterna<br />
makten i Indien<br />
Engelsmännens inflytande i Indien ökade och år 1757 kom den slutgiltiga<br />
uppgörelsen mellan kompaniet och en överlägsen mogularmé.<br />
Under den period då brittiska East<br />
India Company hade monopol<br />
på handeln med Indien skydde<br />
bolaget inga medel för att v<strong>är</strong>na<br />
sina handelsintressen. Det främsta<br />
vapnet var kompaniets egen armé.<br />
N<strong>är</strong> den mäktige kejsaren Aurangzeb<br />
dog 1707 skaffade sig kompaniet<br />
snabbt ökat inflytande. Klockan<br />
sju på morgonen den 23 juni 1757<br />
inleddes det avgörande slaget i Indien<br />
vid Plassey norr om Calcutta.<br />
Britten Robert Clive ledde kompaniets<br />
h<strong>är</strong> på drygt 3.000 man som<br />
hade drivit ut mogulens enorma armé<br />
på cirka 50.000 man ur Calcutta.<br />
De båda arméerna hade slagit<br />
läger inte långt i<strong>från</strong> varandra och<br />
på morgonen blåste ledaren för<br />
mogulh<strong>är</strong>en, Diwan Mohan Lal, till<br />
attack. Enskilda officerare i mogularmén<br />
hade emellertid avtalat med<br />
engelsmännen att förhålla sig passiva<br />
– i utbyte mot välbetalda anställningar<br />
om engelsmännen segrade.<br />
D<strong>är</strong>för var det ”bara” 35.000 soldater<br />
som deltog i angreppet.<br />
Kompaniets armé försvarade sin<br />
befästa position och kl. 11 genomförde<br />
mogularmén en våldsam offensiv<br />
under Mir Madans befäl. Under<br />
framstormningen träffades Madan<br />
N<strong>är</strong> kejsar Aurangzeb dog<br />
1707 lyckades ingen hålla<br />
ihop mogulriket. I slaget vid<br />
Plassey år 1757 krossade<br />
kompaniet mogulernas<br />
sista motstånd.<br />
38 Historie 14 • 2010<br />
av en brittisk kanonkula och dog på<br />
fläcken. Anfallet avstannade tv<strong>är</strong>t.<br />
Madan var en högt respekterad<br />
officer och utan honom förlorade<br />
soldaterna all kampvilja. Tusentals<br />
män drog sig tillbaka för att sörja<br />
sin stupade ledare. N<strong>är</strong> det sedan<br />
började regna var slaget avgjort.<br />
Engelsmännen täckte genast över<br />
sina kanoner för att hålla krutet torrt<br />
men indiernas krutladdningar blev<br />
genomvåta i regnet. Kompaniets<br />
kanoner dånade mot de indiska<br />
trupperna som inte kunde besvara<br />
elden. Mogularméns kavalleri leddes<br />
av officerare som förhöll sig passiva<br />
och indierna tvingades<br />
inse att de var<br />
besegrade och<br />
drog sig tillbaka.<br />
Utgången av slaget<br />
befäste britternas<br />
position som Indiens<br />
nya h<strong>är</strong>skare.<br />
De illojala indiska<br />
officerarna fick sin<br />
belöning medan mogulledarna<br />
avrättades. Robert<br />
Clive hed rades med<br />
titlarna guvernör av<br />
Bengalen och baron<br />
av Plassey.<br />
Aurangzeb (1658–1707)<br />
polfoto/topfoto<br />
Calcutta.Engelsmännensomtogstillfångaplaceradesiencell,detsvartahålet,islottetskällare.Cellenvarsålitenattdeengelskafångarnaklämdesihjälellerdogavsyrebristundernatten.<br />
Ung brottsling erövrade Bengalen<br />
Det<strong>är</strong>oklarthurmångasomomkomicellen.Samtidakällorsägeratt123av146fångardog.Nutidahistorikerhävdarattantaletvarbetydligtmindremenhistorienom”detsvartahåletiCalcutta”piskadeuppstämningenhemmaiEngland.Nublevbritternaofferochindiernabödlar.Kompanietutnyttjadesituationenochfickmyndigheternastillståndatttatillvåldmotindierna.<br />
Hämndlystnadenblevintemindreavatt<br />
Calcuttas fall kostade britterna<br />
2.250.000pund,motsvarandemerän<br />
2,5miljarderkronoridag.IIndienstegprisetpåkattun,ettslagsbomullstyg,med50procent.Samtidigtsjönkförsäljningsprisetpåeuropeiskavaror.Medförtjänsterochaktiekurserifrittfallvarpanikenn<strong>är</strong>apåkompanietskontor.Mensomturvarfannsnurättmanpårättplats:kompanietsviceguvernöri<br />
Madras,RobertClive.Somunghade<br />
Clivevaritenriktigbråkstakemeninomkompanietsmilit<strong>är</strong>aavdelninghadehanvisatsigvarabådepålitligochdriftig.<br />
Clive skickades iväg för attslängautmogulernaurCalcutta.Ifebruari1757hadeengelsmännenåtertagitstadenochenslagenSiraj-ud-Daulaåterupprättadekompanietsprivilegier.MenClivehadehögreambitioneränså.Hanvilleökasinarbetsgivares
inflytande, och sedan han säkrat Calcutta<br />
drog han vidare norrut. H<strong>är</strong> drabbade<br />
han samman med Siraj-ud-Daulas armé.<br />
Clive lyckades övertala några av Siraj-ud-<br />
Daulas viktigaste enheter att förhålla sig<br />
passiva genom att utlova officerarna<br />
höga ämbeten i ett framtida Bengalen i<br />
kompaniets regim. Den 23 juni 1757<br />
drabbade arméerna samman i slaget vid<br />
Plassey, 15 mil norr om Calcutta. Med<br />
extra hjälp <strong>från</strong> monsunregnet besegrade<br />
Clives armé de indiska trupperna.<br />
Nu hade kompaniet fått kontrollen över<br />
det stenrika Bengalen.<br />
En miljon indier svalt ihjäl<br />
Efter segern vid Plassey kunde uppkomlingen<br />
Robert Clive titulera sig baron<br />
Clive av Plassey. Genom bonus och donationer<br />
<strong>från</strong> kompaniet och den bengaliska<br />
överklassen på sammanlagt<br />
234.000 pund – drygt 300 miljoner kr i<br />
dag – blev han samtidigt en av Englands<br />
rikaste män. Men även kompaniet tjänade<br />
grova pengar och n<strong>är</strong> Clive några år<br />
senare lyckades skaffa kompaniet rätten<br />
att driva in skatt blev Bengalen en riktig<br />
skattkammare. Kompaniet hämtade<br />
hem miljarder till aktieägarna. Fransmän,<br />
holländare och asiatiska köpmän<br />
stod maktlösa och efter hand avvecklade<br />
de sina aktiviteter i Indien.<br />
Kompaniet hade ett tydligt mål med<br />
sin nya status som h<strong>är</strong>skare över Bengalen:<br />
”att tjäna kompaniet och d<strong>är</strong>näst<br />
imperiet” löd det nya mantrat. Indierna<br />
fick snart känna av den prioriteringen.<br />
Vävarna var de första som drabbades.<br />
Dessa hantverkare som spelade en viktig<br />
roll i provinsens ekonomi hade levt<br />
ett tryggt liv innan britterna kom. De<br />
hade inga höga inkomster men jämfört<br />
med sina kolleger i England var de välavlönade.<br />
Dessutom var de respekterade<br />
i samhället och fick stöd av de lokala<br />
h<strong>är</strong>skarna n<strong>är</strong> de skulle förhandla om<br />
priser och handelsvillkor med köpmännen.<br />
Med engelsmännens intåg förändrades<br />
situationen. Kompaniet ville<br />
köpa billigt och sälja dyrt. D<strong>är</strong>för tog<br />
de till knep som att döma ut tyget<br />
”som sekunda vara” n<strong>är</strong> det köptes<br />
men ”av prima kvalitet” n<strong>är</strong> det skulle<br />
säljas. Om vävarna inte ville sälja<br />
till rätt pris tog kompaniet i med hårdhandskarna.<br />
Böter, fängelse och prygel<br />
var inte ovanligt och ibland lyckades<br />
engelsmännen pressa priserna till nästan<br />
hälften av vad tyget skulle ha kostat<br />
på den lokala marknaden. Enligt en<br />
◆ Muskotnöten växte bara på Bandaöarna i Indonesien. De<br />
brittiska och holländska handelskompanierna var bittra konkurrenter<br />
i handeln med den eftertraktade och mycket v<strong>är</strong>defulla kryddan.<br />
samtida källa, William Bolt som var anställd<br />
vid kompaniet, blev en del vävare<br />
så olyckliga att de skar av sig tummarna<br />
för att slippa väva. De flesta historiker<br />
tvivlar på att berättelsen <strong>är</strong> sann men<br />
det <strong>är</strong> helt klart att britternas handelsmetoder<br />
förd<strong>är</strong>vade balansen mellan de<br />
lokala tillverkarna och de europeiska<br />
köpmännen. Utan infödda indiska h<strong>är</strong>skare<br />
som kunde bevara jämvikten började<br />
samhället och ekonomin i Bengalen<br />
att falla samman.<br />
De mest tragiska följderna av britternas<br />
övertagande kom under torrperioden<br />
åren 1769–70. I sex månader väntade<br />
indierna på det monsunregn som<br />
var livsnödvändigt för skörden. Men det<br />
kom inget regn – i stället kom svälten.<br />
Indien hade upplevt många torrperioder<br />
tidigare men det hade sällan gått riktigt<br />
illa. Lokala h<strong>är</strong>skare brukade använda<br />
en del av skatteintäkterna till att bygga<br />
anläggningar att samla upp regnvatten i.<br />
De hade även byggt upp matförråd som<br />
de delade ut bland befolkningen efter<br />
behov. Dessutom gav de skattelättnader<br />
åt de bönder som drabbats hårdast.<br />
Engelsmännen, d<strong>är</strong>emot, började köpa<br />
upp stora mängder ris så snart det<br />
blev en bristvara och genast sköt priserna<br />
i höjden. Kompaniet gjorde jättevinster.<br />
En av de anställda tjänade 60.000<br />
pund, 76 miljoner kronor i dag, bara på<br />
grund av prisökningen. Traktens aristokrater<br />
försökte följa traditionen och dela<br />
ut mat men det fanns inget ris att köpa.<br />
Det låg i stora säckar i kompaniets lager.<br />
Ingen vet hur många indier som dog<br />
av svält men forskare uppskattar att det<br />
handlar om minst 1,2 miljoner. Hela<br />
byar låg öde sedan bönderna antingen<br />
dött eller sökt sig mot de stora städerna<br />
för att leta efter mat. I desperation gick<br />
många till kompaniets kontor i Calcutta.<br />
De släpptes aldrig in och i en sista bitter<br />
protest mot handelsmännens skoningslösa<br />
kontroll lade de sig att dö på stadens<br />
gator. Alla försök till uppror slogs genast<br />
ned och till skräck och varnagel hängdes<br />
upprorsmakarna offentligt.<br />
Finanskrisen började i Bengalen<br />
Om överklassen hemma i England inbillat<br />
sig att de hade en civiliserande påverkan<br />
på de vilda indierna togs de snabbt<br />
ur den villfarelsen efter en artikel publicerad<br />
i Gentleman's Magazine i september<br />
1771.<br />
Kompaniet hade tiotusentals anställda<br />
Brittiska East India Company var<br />
nästan som en självständig stat med<br />
egen armé, flotta och administration.<br />
På lönelistorna fanns flera tusen personer<br />
i såväl England som i Indien<br />
och på fartygen som fraktade de<br />
v<strong>är</strong>defulla varorna över v<strong>är</strong>ldshaven.<br />
Jobbet som sjöman eller utsänd<br />
kontors arbetare i Indien var hårt och<br />
ibland direkt livsfarligt, medan de<br />
välavlönade tjänsterna hemma i<br />
London innebar en tryggare tillvaro.<br />
jätteföretaget i siffror<br />
◆ Kompaniets privata armé som skulle<br />
skydda bolagets intressen i Indien bestod<br />
år 1796 av 70.000 soldater.<br />
◆ Vanliga kontorister vid huvudsätet i London<br />
tjänade cirka 1.000 pund om året – mot-<br />
svarande drygt en miljon kr – och arbe<br />
tade ofta bara 15–20 timmar i veckan.<br />
◆ Utsända anställda arbetade ofta privat<br />
som köpmän på sin fritid och kunde tjäna<br />
uppemot 10 miljoner kr extra om året.<br />
◆ Under ett normalt år dog ca 33 procent<br />
av de anställda i Indien av sjukdomar.<br />
◆ Sjöresorna slet hårt på kompaniets<br />
fartyg som i regel måste kasseras<br />
efter 8–10 års tjänst.<br />
V<strong>är</strong>ldens <strong>Historia</strong> 14 • 2010<br />
39<br />
Getty ImaGes & BrIdGeman
SjöfartShiStoria<br />
Miljontals kineser<br />
blev narkomaner<br />
Britternas törst efter kinesiskt te var stor och n<strong>är</strong> de inte hade nog<br />
med silver att betala med startade de en omfattande opiumexport.<br />
Kinas oändliga teodlingar kunde<br />
få vilken europeisk köpman som<br />
helst att börja drömma om stora<br />
pengar. Förtjänsten på handeln med<br />
te var svindlande men konsten var<br />
att få kineserna att sälja. De var<br />
inte intresserade av att byta till sig<br />
europeiska varor, de ville ha silver.<br />
Handeln t<strong>är</strong>de hårt på silverreserverna<br />
i Europa och d<strong>är</strong>för kom brittiska<br />
East India Company på en alternativ<br />
handelsvara: opium. Drogen<br />
<strong>från</strong> bengalisk vallmo var förvisso<br />
förbjuden så handeln måste genomföras<br />
via mellanhänder. Trots det var<br />
opiumhandeln synnerligen lönsam<br />
för det engelska kompaniet. I mitten<br />
av 1800-talet kunde bolaget inkassera<br />
en vinst på 2.000 procent på<br />
Opiumkriget slutade i en förkrossande<br />
seger för de engelska styrkorna.<br />
Under pseudonymen J.C. skildrade<br />
en anonym engelsman hur liken låg i<br />
högar på Calcuttas gator. Det var, skrev<br />
han, tur för Calcutta att det fanns tillräckligt<br />
med gamar och herrelösa hundar<br />
som kunde ta hand om kropparna.<br />
Den hemska redogörelsen kom som en<br />
chock för britterna och orsakade stort<br />
rabalder i landet. Den pyrande kritiken<br />
mot kompaniet flammade upp. Kompaniets<br />
chefer som levde livets glada dagar<br />
i Indien hånades för att ha ”a lass and a<br />
lakh a day”, en flicka och 100.000 rupier<br />
om dagen, vilket syftade på de höga<br />
tjänstemännens älskarinnor – samt deras<br />
benägenhet att ta emot mutor.<br />
Samtidigt blev det alltmer uppenbart<br />
att ekonomin i handelskompaniet var<br />
40 V<strong>är</strong>ldens <strong>Historia</strong> 14 • 2010<br />
exporten. År 1800 importerade Kina<br />
cirka 126 ton opium och under åren<br />
d<strong>är</strong>efter steg siffran till drygt 2.500<br />
ton. Mer än 10 miljoner kineser blev<br />
beroende av den lugnande drogen<br />
som kom att utgöra ett allvarligt hot<br />
mot stabiliteten i hela samhället.<br />
Britterna vägrade rätta sig efter<br />
förbudet mot opium och 1839 bröt<br />
det första opiumkriget ut. Kineserna<br />
förlorade och tvingades betala en<br />
enorm summa i ersättning till engelsmännen<br />
för det opium som Kinas<br />
guvernör låtit konfiskera. Samtidigt<br />
tvingades Kina att öppna flera hamnar<br />
för handelsmän <strong>från</strong> väst och<br />
överlåta Hongkong till Storbritannien<br />
som en koloni. Handeln med opium<br />
fortsatte med oförminskad styrka.<br />
sjuk. Till sin fasa insåg engelsmännen<br />
att de stora summor som kompaniet<br />
hämtat hem snarare kom <strong>från</strong> erövringar<br />
och plundring än <strong>från</strong> seriös handel.<br />
De rikedomar som utlovats till aktieägarna<br />
fanns inte och v<strong>är</strong>det på kompaniets<br />
aktier hade blåsts upp av förväntningar<br />
som inte kunde infrias. I långa loppet<br />
kunde ingen handel bedrivas under de<br />
kaotiska förhållanden som britterna orsakat<br />
i Bengalen och dessutom hade<br />
kompaniets utgifter ökat våldsamt.<br />
För att hålla styr på lokalbefolkningen<br />
hade britterna fyrdubblat antalet soldater<br />
i kompaniets tjänst under 1760-talet.<br />
Åren 1770–71 var utgifterna för milit<strong>är</strong><br />
och handel dubbelt så stora som de totala<br />
intäkterna. Många investerare hade<br />
GranGer ColleCtion<br />
lånat pengar för att köpa aktier i bolaget<br />
och ”den bengaliska bubblan”, som de<br />
uppblåsta ekonomiska förhållandena<br />
kallades, var n<strong>är</strong>a att brista. N<strong>är</strong> den<br />
skotske bankmannen Alexander Fordyce<br />
försvann den 8 juni 1772, sprack<br />
bubblan. Fordyce hade skulder på<br />
550.000 pund, pengar som han lånat i<br />
den skotska Ayr Bank, och n<strong>är</strong> banken<br />
gick i konkurs ledde det till en finanskris<br />
i hela Europa. Trettio banker stängde för<br />
gott och handeln avstannade.<br />
Kompaniets te dumpades i hamnen<br />
År 1772 tvingades kompaniets styrelse<br />
berätta för regeringen att bolaget behövde<br />
en miljon pund för att över leva. Då<br />
kom nästa slag.<br />
Te hade blivit kompaniets viktigaste<br />
handelsvara – bara till de avlägsna kolonierna<br />
i Amerika fraktades 500 ton om<br />
året. Eftersom kompaniet inte hade kontrakt<br />
på tehandeln över Atlanten genomfördes<br />
aff<strong>är</strong>erna via mellanhänder.<br />
Men te var en kontroversiell vara. De<br />
amerikanska kolonisatörerna var förbittrade<br />
över att de måste betala skatt till<br />
den engelska kronan n<strong>är</strong> de inte hade<br />
några representanter i parlamentet i<br />
London. De införde d<strong>är</strong>för en stor bojkott<br />
mot te. N<strong>är</strong> te-lagren växte sig stora<br />
i London fick kompaniet tillstånd att sälja<br />
direkt till Amerika, och för att förhindra<br />
smuggling slapp kompaniet betala<br />
importtullar. Kolonisatörerna blev rasande<br />
och de mellanhänder som förlorade<br />
inkomster var inte sena att stötta dem.<br />
Ursinniga kolonisatörer hotade att<br />
rulla köpmännen i tj<strong>är</strong>a och fjädrar. Handeln<br />
avstannade nästan helt men den<br />
16 december 1773 anlöpte tre av<br />
kompaniets fartyg Boston. Följande<br />
natt smög en grupp kolonisatörer<br />
förklädda till indianer<br />
ombord och vräkte ut 45<br />
ton te i hamnen. Britterna<br />
stängde genast hamnen<br />
och krävde ersättning<br />
men fick nej. Läget<br />
sk<strong>är</strong>ptes ytterligare och<br />
det så kallade Boston<br />
Tea Party blev startskottet<br />
till det nordamerikanska<br />
frihetskriget.<br />
Finanskris, sammanbrott<br />
i Bengalen och revolution<br />
i Amerika blev<br />
början till slutet för East<br />
India Company. Bolaget<br />
sattes delvis under<br />
regeringens tillsyn,
och det tillsattes ett femmannaråd för att<br />
övervaka aff<strong>är</strong>erna. Tre av rådets medlemmar<br />
utsågs av parlamentet – bland<br />
dem Phillip Francis. Han var ämbetsman<br />
i krigsdepartementet och hade uttalat<br />
sig kritiskt mot kung Georg III som<br />
skickade honom till Indien för att bli av<br />
med honom.<br />
Francis tog sin roll som parlamentets<br />
vakthund på största allvar och övervakade<br />
noga Warren Hastings, kompaniets<br />
generalguvernör i Bengalen. Hastings<br />
var pressad att uppvisa resultat för kontoret<br />
i London och tyckte inte om att<br />
Francis nosade. Konflikten var snart ett<br />
faktum och i gryningen den 17 augusti<br />
1780 möttes de båda i en duell.<br />
Vid Belvedere House, ett magnifikt<br />
vitt residens som Hastings fått av traktens<br />
nawab, ställde de båda männen<br />
upp sig och tog de avtalade 14 stegen åt<br />
var sitt håll. Francis, som troligen aldrig<br />
tidigare hanterat en pistol, sköt men<br />
träffade inte. Ännu ett skott hördes och<br />
Francis skrek till, säker på att kulan skulle<br />
döda honom. Hastings kunde emellertid<br />
konstatera att såret bara var ytligt<br />
men att kompaniets vakt hade fallit till<br />
marken.<br />
Kungen tog över kontrollen<br />
Trots reformer hade kritiken mot kompaniet<br />
inte tystnat. Humanism var ett<br />
popul<strong>är</strong>t ord efter franska revolutionen<br />
och nordamerikanska frihetskriget.<br />
Dessutom kunde man konstatera att bolagets<br />
förehavanden inte bara var omoraliska<br />
utan på lång sikt skulle resultera<br />
i dålig politik och usla aff<strong>är</strong>er. Vid en<br />
uppm<strong>är</strong>ksammad rättegång mot Hastings<br />
år 1795<br />
presenterades<br />
själva bolagets<br />
omänsklighet<br />
inför rätten.<br />
”Jag anklagar<br />
East India Docks<br />
i London sjöd av<br />
aktivitet under<br />
flera hundra år.<br />
GranGer ColleCtion<br />
◆ Salpeter importerad <strong>från</strong> Indien användes till köttkonservering,<br />
till medicin och till krut. På 1700-talet l<strong>är</strong>de sig européerna att själva<br />
framställa salpeter och priset på varan sjönk drastiskt.<br />
Indisk eldsjäl bygger upp kompaniet igen<br />
East India Companys storhet <strong>är</strong> ett<br />
tabubelagt ämne för många indier<br />
och engelsmän. Förtryck, förnedring<br />
och korruption utgör ett dystert kapitel<br />
i båda nationernas historia men<br />
den indiske eldsjälen Sanjiv Mehta <strong>är</strong><br />
av en annan uppfattning. Han har<br />
nyligen startat ett företag som b<strong>är</strong><br />
det gamla kompaniets namn. Britterna<br />
lockas nämligen fortfarande<br />
av Indiens rikedomar och Mehta tror<br />
så starkt på sitt nya företag att han<br />
honom i den mänskliga naturens namn,<br />
den natur han så brutalt har kränkt,<br />
misshandlat och förtryckt hos kvinnor<br />
som män i alla åldrar, av varje rang, situation<br />
och tillstånd”, vrålade Edmund<br />
Burke, den brittisk-irländske politiker<br />
som ledde åtalet mot Hastings.<br />
Hastings blev frikänd – kanske för att<br />
England inte hade råd att ägna sig åt petitesser<br />
som moral och rättvisa medan<br />
<strong>är</strong>kefienden Frankrike rustade för krig. I<br />
stället tog staten över alltmer av kompaniet.<br />
År 1834 lydde bolaget helt under<br />
staten. Det förut så mäktiga kompaniet<br />
fungerade nu bara som en handelsagentur.<br />
Efterfrågan på varor <strong>från</strong> Indien hade<br />
minskat avsev<strong>är</strong>t och nu kunde sofistikerade<br />
produkter, till följd av utvecklingen<br />
inom jordbruk och industri, tillverkas<br />
billigt hemma i England. Indien<br />
hade blivit en koloni i det imperium<br />
som England hade utvecklats till efter<br />
Napoleonkrigen.<br />
Den 20 maj 1873 sammanträdde<br />
kompaniets styrelse för sista gången.<br />
har investerat 15 miljoner dollar i<br />
handelskompaniet. Företaget ska<br />
handla med lyxartiklar<br />
<strong>från</strong> Indien och<br />
den första East<br />
India-butiken<br />
öppnar inom<br />
kort i London.<br />
Sanjiv Mehta<br />
öppnar snart sin<br />
butik i London.<br />
Kassan innehöll runt 32.000 pund –<br />
nästan samma belopp som n<strong>är</strong> bolaget<br />
bildades mer än 273 år tidigare. Kompaniet<br />
upplöstes officiellt den 1 juni 1874.<br />
Old Bengal Warehouse som poeten<br />
John Masefield blev så imponerad av år<br />
1914 ligger ännu kvar på New Street i<br />
London. I dag rymmer byggnaden kontor<br />
och i stället för att använda den breda<br />
trappan tar sig de som arbetar h<strong>är</strong><br />
upp med hiss.<br />
Men en sak <strong>är</strong> oförändrad: Doften av<br />
kryddor finns kvar. En av hyresgästerna<br />
<strong>är</strong> ”Cinnamon Kitchen”, en indisk restaurang,<br />
som en påminnelse om den tid<br />
då efterfrågan på kryddor blev startskottet<br />
till historiens mäktigaste handelsimperium.<br />
Läs mer<br />
● Nick Robins: The Corporation that Changed the World –<br />
How the East India Company Shaped the Modern World,<br />
PlutoPress, 2006. ● Giles Milton: Muskotkriget: kampen om<br />
de ostindiska kryddöarna, Historiska Media, 2003. ● C.A.<br />
Bayly: Indian Society and the Making of the British Empire,<br />
Cambridge University Press, 1998<br />
● www.eicships.info
Change language