FEBRUARI 1 • 2007 - Svenska Numismatiska Föreningen

maste 3,6 kg. I resonemanget har då
inte tagits någon som helst hänsyn
till den föreskrivna begränsningen av
skyldigheten att acceptera sjättedelsören
i en affärstransaktion. Å andra
sidan är det knappast troligt, att bestämmelsen
gällt i det fall ett slags
kopparmynt, utifrån nominellt värde,
utbyttes mot ett annat.
Efter dessa överväganden förefaller
det vara befogat att hävda, att
depån i Rickleå, och i så fall i lika
mån den i Nässland, är uttryck för en
strävan att göra vinst i metallen koppar.
De båda hålslagna mynten i
Rickleå-depån (fig. 3) tyder på, att
åtminstone fjärdedelsören, vid tiden
för deponeringen, betraktats mer som
metall än som betalningsmedel.
Myntmassan i Rickleå respektive
Nässland bör ha hopbragts någon
gång efter 1661, men inte gärna efter
1666, eftersom det i myntmassan i så
fall även borde ha ingått ett och annat
Karl XI:s öre km.
Slutord
Den nu genomförda undersökningen
har lett fram till uppfattningen, att
större depåer av Kristinas och Karl X
Svenska Numismatiska
Föreningens
speciemedalj till Karl
XII:s minne
År 1918 var det politiskt korrekt att
hylla krigarkungen Karl XII. Det var
första världskrigets slutår och 200årsminnet
av kungens död. Det var
en tid då nationalism låg i tiden. Det
var därför inte så märkligt att mynthandlaren
T. G. Appelgren i Stockholm
föreslog att Svenska Numismatiska
Föreningen (SNF) skulle ge ut
en medalj med kungens profil.
Förslaget godkändes av SNF:s styrelse
och uppdraget gick vidare till
medaljgravören Sven Kulle. Medaljen
skulle ha formen av en s.k. specie,
d.v.s. motsvara den gamla riksdalern
till vikt och silvervärde. Den skulle
också motsvara 4 kronor i 1918 års
mynt.
Medaljens åtsida är en efterbildning
av åtsidan till 1718 års riksdaler.
Frånsidan pryds av Karl XII:s krönta
namnchiffer, sådant det förekommer
på carolin-mynten från samma år.
Namnchiffret omstrålas av ett knippe
strålar som utgår från en fallande
åttauddig stjärna. Frånsidan upptas
för övrigt av ett par latinska inskrif-
Gustavs ¼-ören är ett uttryck för en
strävan att göra förtjänst i metallen
koppar. Det har här inte gjorts något
försök att förklara, varför sådant material
deponerats i marken och sedan
inte återtagits. I Rickleå skedde deponeringen
på en plats som var lätt
att finna igen: där kärrvägen korsade
bäcken, närmare bestämt i den nordvästra
slänten.
En genom centralmaktens egen
verksamhet tänkbar förklaring till
depåernas innehåll vore, att sådant
mynt efter Karl X Gustavs tid i görligaste
mån tagits ur cirkulation, för
att smältas ner vid myntverket och
sedan ingå i produktionen av det nya
kopparmyntet – öre km.
Förutom den i framställningen direkt
åberopade litteraturen har i arbetet
med studien även använts arbeten
av bl.a. Ulla S. Linder Welin
(1951) och Bertel Tingström (1984).
Ett tack till Lars O. Lagerqvist, som
i Kungl. Myntkabinettets bibliotek
sökt fram, och för min räkning kopierat,
Myntförordningen av den 7
oktober 1665. Lagerqvist har även
haft vänligheten att granska mitt manus.
Referenser
Myntförordningen av den 7 oktober 1665.
= Kongl. May:ts Placat och Förordning
om Myntet. Stockholm den 7 oktober
1665.
Huggert, A.: 1989. Rapport över tillvaratagande
av myntskatt, Rickleå 15:10
(tidigare 15:3), Bygdeå sn, Västerbotten
1979. Västerbottens museums arkiv,
Umeå: dnr 389/89 (509/79).
Linder Welin, U. S.: 1951. Svensk koppar
och kopparmyntning. En handledning vid
studiet av Stora Kopparbergs Bergslags
Aktiebolags Myntsamling. Stockholm.
Malmer, B. & Wiséhn, I.: 1983. Myntfynd
från Ångermanland. Sveriges mynthistoria,
Landskapsinventeringen 2. Kungl.
Myntkabinettet, Stockholm.
Tingström, B.: 1984. Sveriges Plåtmynt
1644-1776. En undersökning av plåtmyntens
roll som betalningsmedel. Acta universitatis
upsaliensis, Studia historica upsaliensia
135. Uppsala.
Wiséhn, E.: 1992. Myntfynd från Härjedalen,
Jämtland och Medelpad. Sveriges
mynthistoria, Landskapsinventeringen 7.
Kungl. Myntkabinettet.
— 1995. Myntfynd från Lappland, Norrbotten
och Västerbotten. Sveriges mynthistoria,
Landskapsinventeringen 8.
Kungl. Myntkabinettet.
S.k. speciemedalj präglad till minnet av Karl XII:s död 1918.
Utförd av medaljgravören Sven Kulle. Silver. Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.
ter. Den ena innehåller datum – 30
november 1718 – och ordet ”occidit”,
som i detta sammanhang bäst
kan översättas med orden ”han föll”.
Ordet kan även beteckna himlakroppars
nedgång. Den andra latinska inskriften
upplyser om att Svenska Numismatiska
Föreningen låtit prägla
medaljen den 30 november 1918.
Medaljen, som endast präglats i
silver, såldes till både SNF:s medlemmar
och till allmänheten. Försäljningspriset
sattes till 10 kronor.
IW
HÅKAN WESTERLUND
MYNTHANDEL
KÖPER • SÄLJER • BYTER
MYNT • SEDLAR • MEDALJER
Olympiska föremål
Vasagatan 42
111 20 STOCKHOLM
TEL 08 - 411 08 07
10 SNT 1 • 2007