Rapport Fidenäs - ArkeoDok

Rapport över
arkeologisk utredning
Fidenäs camping,
Fide socken, Gotland 2008
ArkeoDok
Rapport 2008:10

Bakgrund
Fastigheterna Fide Anderse
1:10 m fl, Fide socken,
omfattar Fidenäs camping.
Campingområdet är föremål
för planläggning som skall
ligga till grund för en utbyggnad
och modernisering
av camping-platsen.
Området ligger i direkt
anslutning till en möjlig
vikingatida hamn. Inom
planområdet finns bl a ett
gravfält som sannolikt höt till
det förmodade hamnområdet
(RAÄ Fide 30).
Med tanke på situationen
med delvis osynliga fornlämningar
har länsstyrelsen i
Gotlands län bedömt att det
finns risk för att det kan
finnas ytterligare fornlämningar
i området, och har
föranstaltat om en särskild
arkeologisk utredning inför
den fortsatta planprocessen.
Det aktuella utredningsområdet
(Fidenäs Camping)
framgår av figur 1. Utöver
det aktuella området har även
åkermarken norr om Fidenäs
gamla järnvägsstation fosfatkarterats
och metallkarterats
för att erhålla en bild av
närområdet till fornlämning
RAÄ 30 som ett led i att
förstå den kulturhistoriska
utvecklingen i området.
Den arkeologiska utredningen genomfördes under
slutet av april och början av maj månad 2008. Den
utgjordes av en genomgång av arkivuppgifter liksom
av äldre kartor för att få en bild av tidigare
fynd och uppgifter om undersökningar etc.
Med ledning av arkivstudien genomfördes en
noggrann inventering i fält, parad med fosfatkartering
och metallkartering.
Arkeologisk utredning Fidenäs maj 2008
Figur 1. Utdrag ur ekonomiska kartan över Fidenäs. Utredningsområdet markerat.
Fornlämning nummer 30 utgörs av de gravar som påträffades i samband med
bygget av Fide järnvägsstation och järnvägen. Fornlämning nummer 4 utgörs av
två stenblock med sliprännor. Utöver dessa lämningar finns det en stenmur och en
svag sänka omgiven av stenar i området. Dessa senare lämningar är från sen tid
och inte att betrakta som fornlämningar.
Rapport arkeodok2008.10
Det arkeologiska rummet
På gränsen mellan Grötlingbo och Fide socken
finns Gotlands största gravfält, och även ett av
landets största gravfält.
Det har ursprungligen hyst uppskattningsvis 6000
gravar och täcker perioden romersk järnålder till
och med sen vikingatid. Genom omfattande
grustäkt och stentäkt, liksom uppodling, har en stor
del av gravarna till våra dagar spolierats och det
tidigare sammanhängande gravfältet är nu uppdelat
på flera skilda delar.

Utöver detta gravfält, finns det flera gravfält i
gränsområdet mellan socknarna Grötlingbo, Näs
och Fide och det mesta talar för att alla dessa
gravfält skall kopplas till en sannolikt omfattande
hamn- och handelsplats i området. Till dags datum
är det okänt var hamnen kan vara belägen, trots
vissa försök till att belägga den har skett.
Ett av dessa gravfält återfinns vid Fidenäs gamla
järnvägsstation (RAÄ Fide 30). I fornminnesregistret
står det upptaget som spår av gravar
framkomna vid anläggandet av järnvägsstationen
och man noterar att det sannolikt förekommer fler
gravar i området. Gravfältet, som det bör vara
frågan om, är idag svårt att upptäcka och därtill till
en del förstört i samband med byggandet av
järnvägen i början på 1900-talet, då man schaktade
ner den västligaste delen av den höjd på vilken
gravarna återfinns.
Vid nämnda bygge påträffades ett stort antal fynd
från vendeltid och vikingatid, belägna ungefär 1
meter under markytan (SHM inv. nr. 13204).
Vennersten, som besökte området i början av 1900talet
i samband med bygget tillsammans med
länsman, konstaterade att i hagen vid järnvägsstationen
fanns tydliga tecken på att här fanns ett
flertal gravar under flat mark (se anteckningar i
bilaga 1).
Det kan vara värt att citera uppgifterna ur arkivet,
då det man säger entydigt pekar på att det rör sig
om gravar mer eller mindre osynliga i markytan
och genomgående nedgrävda i backen.
“ I en hage tillhörig Lars Andersson Anderse i Fide
har vid planeringen dels för järnvägsspåret, dels för
det blivande stationsområdet anträffats diverse
föremål, vilka fynd genast efter upphittandet i
sistlidna maj månad avlämnats till banmästare
Nilsson för att av honom till Konungens
Befallningshavare insändas, dels för några dagar
sedan 1 mindre bronsspänne och 1 fragment av ett
bronsföremål samt på några ställen tätt under
torven delar av skelett, vilka synbarligen förut varit
uppgrävda och sönderslagna. De två sist sagda
föremålen jämte några tillvaratagna ben överlämnades
till herr O.V. Vennersten för att av honom
till vederbörande myndighet insändas. En noggrann
besiktning av det ännu orörda området i hagen
visade att här finnas rester av gravar, som hava
oregelbunden stentäckning, vilket knappt märkbart
uppsticker genom torven, och snarast är att jämföra
med de, som funnits vid Sallmunds i Grötlingbo,
och vilka pläga betecknas som gravar under slät
mark. I deras nuvarande bevaringstillstånd torde de
Arkeologisk utredning Fidenäs maj 2008
Rapport arkeodok2008.10
för en icke fackman vara så gott som omöjliga att
urskilja”. Svante J. Lindström, kronolänsman,
1907-08-24. ATA.
Man noterar således att gravarna är endast svagt
synliga i markytan i den hage som i dag utgörs av
höjden öster om gamla järnvägsstationen. Den
vanligaste begravningsformen under vikingatid
torde ha varit gravar under flat mark, dvs gravar
som är nedgrävda i marken och har en gles eller
ingen stenpackning alls över sig.
Vid den av mig genomförda fältinventeringen av
området öster om gamla järnvägsstationen framgår
att det är en markant höjd, vars västligaste del blivit
bortschaktad i samband med anläggandet av
stationen och järnvägsspåret (se omslagsbilden).
Här och var kan man skönja glesa stenpackningar i
hagen, ävensom en rest kalkhäll i norra delen som
sannolikt utgör en del av en kista. Den täta
vegetationen gör det dock vanskligt att bedöma hur
långt mot öster och söder som gravfältet sträcker
sig.
Figur 2. I hagen öster om järnvägsstationen finns flera
gravar, mer eller mindre synliga i markytan. Bilden
visar, om än otydligt, en kalkhäll i en kista.
Även något längre söderut har gravar påträffats
(utanför nu aktuellt område) i samband med
byggandet av järnvägen (SHM 13203. I samband
med nerschaktning av vägen i början på 1900-talet
framkom ytterligare gravfynd, även dessa längre
söderut. Det finns med andra ord starka belägg för
att området från Fidenäs station och söderut har
lämningar av gravar, mer eller mindre osynliga
ovan jord.

I hagens östra del finns två svärdslipningsstenar
(RAÄ 4). De förefaller, om man skall tro
uppgifterna i fornlämningsregistret, vara flyttade
från en annan del av socknen till stationsområdet.
Utöver dessa fornlämningar, RAÄ 31 och RAÄ 4,
finns inga andra fornlämningar registrerade i
fornminnesregistret inom nu aktuellt område. En
noggrann fältinventering har inte heller gett några
indikationer på ytterligare fornlämningar, förutom
att det förekommer en stenvall vid campingplatsen
som går i sydvästlig riktning mot åkerhörnet och en
mindre, stenomgiven grop/sänka längst ut på udden
vid campingplatsen (se figur 1). Dessa lämningar
är, mot bakgrund av den ringa höjden över havet att
betrakta som sentida.
Det viktigaste konstaterandet är dock att det finns
ett ovan jord i det närmaste osynligt gravfält öster
om Fidenäs gamla järnvägsstation, vilket jag
återkommer till i en tolkning.
Landskapet sett i de äldre kartorna
En genomgång av de äldre lantmäteriakterna ger
vid handen att det omedelbart söder om Fidenäs
campingplats fanns en holme under äldre tid, kallad
Fideholm. Denna holme har varit en ö under
vikingatid och situationen är med andra ord mycket
lik den som är för handen vid Fröjel vikingatida
hamn- och handelsplats, liksom vid Kronholmen i
Västergarn.
Kartorna ger dock inga upplysningar som säger
något om det på platsen funnits en hamn. Namnen
på ägorna är traditionella och leder inte till en
tydlig markering av en hamn eller ett fiskeläge.
Ser man till den äldsta kartan över området finns
här en hage och ett par små åkerlappar under 1600talet,
vilka går under namnet Rumsåker (som den
fortfarande heter idag). Området för Fidenäs station
utgörs av skogsmark vid den här tiden.
Man kan notera att Fideholm är avgränsad av ett
vattendrag som skiljer av holmen från fasta landet.
Denna “kanal” kan ännu ses, framför allt strax
söder om campingplatsen
En intressant notis i den äldsta kartan, dock utan
bäring på nu aktuell utredning, är förekomsten av
ett kors vid vägen till Fide kyrka (i anslutning till
äga d:7. Det handlar sannolikt om ett medeltida
Arkeologisk utredning Fidenäs maj 2008
Rapport arkeodok2008.10
Figur 3. Utdrag ur skattläggningskartan över Fide, från
1703. Fideholm är utsatt och omges av en vattenfylld
“kanal” runt om. Utredningsområdet utgörs i södra
delen av ett par mindre åkerytor (Rumsåker). Området
norr om hagen med åkrarna utgörs av strandskog vid
denna tid. Man kan notera att det är utritat ett kors vid
vägen till Fide kyrka i kartans södra del.
kors. I yngre kartor heter åkern intill just Korsåkern.
Ett försök att lokalisera stenen gav inget resultat,
förutom att en av de stenar som ligger i dikeskanten
förefaller ha en ristning. Om stenen kommer från
sagda kors låter jag vara osagt.
I en något yngre kartan över Fidenäsområdet,
storskifteskartan från 1815, finns inte heller något
som indikerar förekomsten av en hamn på platsen.
Åkermarken vid korset, som nu inte längre är
utsatt, går ännu under namnet Korsåker.
Inte heller lagaskifteskartan ger några upplysningar
som kan tolkas som spår av en hamn längs kusten.
Området vidd Fidenäs camping är fortfarande
ouppodlat och består av skogsmark. Området där
gravfältet återfinns står omnämnt som en höjd, men
ingen uppgift om sten eller liknande

Fosfatkartering
Ser man till de naturgeografiska förhållandena är
större delen av området mycket låglänt. Det är
egentligen enbart två områden som når över 2meternivån.
I det ena fallet är det området vid det
noterade gravfältet vid Fidenäs järnvägsstation och
norrut i åkermarken norr om, och i det andra är det
åkermarken söder om campingplatsen.
Man kan notera att det är dessa två områden som
tidigt odlas upp, vilket ger en antydan om att de är
mer av fast mark än omgivande terräng.
Som ett led i utredningen fosfatkarterades dessa två
områden, med syftet att spåra eventuella indikationer
på bebyggelse i form av höga fosfatvärden.
Fosfatanalyser är ett utmärkt redskap för att spåra
äldre bebyggelse. Där människor varit verksamma
bildas höga fosfathalter i marken, som blir
bestående under tusentals år. Särskilt fiskelägen
och hamnplatser, där man har hanterat stora
mängder fisk och säl, uppvisar oftast mycket höga
fosfatvärden, liksom kustbundna stenåldersboplatser
där födan huvudsakligen bestått av fisk, säl
och fågel.
Proverna togs med 20 meters mellanrum och
analyserades med citronsyremetoden av fosfatlabbet
på Länsmuseet på Gotland.
Det södra området, motsvarande åkern söder om
campingplatsen, som till en del nyttjats som
uppställningsplats för husvagnar under lång tid,
visade överlag låga värden (under 30 fosfatgrader,
vilket får ses som normalt i äldre åkermark). Endast
ett värde var högre, vilket i rummet överensstämmer
med läget för en idag borttagen byggnad. I
gränsområdet till gården öster ut är värdena något
högre.
Vid provtagningen kunde inte heller några
indikationer i form av mörk jord, sot och kol eller
bränd lera, noteras i proverna. Det är med andra ord
tydliga indikationer på att här inte finns någon ovan
jord osynlig hamnbebyggelse eller äldre fiskelägesplats.
Det andra området, beläget norr om och i direkt
anslutning till Fidenäs järnvägsstation, är ett
område som gränsar direkt till gravfältet. Den östra
delen ligger på en tämligen markant strandvall, och
nivån över havet kan uppskattas till ca 3-4 meter.
Arkeologisk utredning Fidenäs maj 2008
Rapport arkeodok2008.10
Figur 4. Södra delen av campingområdet utgörs av en
åker som strategrafiskt ligger något högre än
omgivningen. Området fosfatkarterades. Resultatet
visar på låga värden genomgående, förutom ett enda
prov. Inga spår av boplats eller kulturlager framkom.
Siffrorna visar på den aktuella fosfathalten
Figur 5. Området norr om Fidenäs järnvägsstation. Det
framgår här att det inte finns några höga värden i
anslutning till gravfältet, men däremot längst i norr,
sannolikt ett resultat av närheten till gården. Området
markerat med blå linjer är område med mycket metaller

Fosfatkarteringen visade på generellt låga värden i
den södra halvan av åkern, den närmast gravfältet.
I norr, angränsande till gården, är fosfathalten
genomgående högre, upp till 69 fosfatgrader, och
skall sannolikt sättas i samband med gården, även
om delar av området med höga värden ligger
relativt långt från gården. Vid en eventuell exploatering
av området väster om gården bör dessa höga
värden kontrolleras.
Metallkartering
Ett sätt att belägga en boplats, i detta fall en
hamnplats, är att använda metalldetektor och så att
säga lyssna av metallinnehållet i marken.
Hamn- och handelsplatser från den yngre
järnåldern, liksom även fiskelägen från medeltid
och framåt, hyser stora mängder metallföremål,
framför allt av järn i form av spikar och nitar.
Undersökningar under 2007 i Sundre socken på
södra Gotland visade på att det gick alldeles
utmärkt att avgränsa två medeltida fiskelägen
genom att lyssna av omfattningen av metallföremål
i marken (ArkeoDok rapport 2008:9).
Det är dock att notera att det förutsätter att det är
ringa påverkan från senare tiders avfall. Det är i de
flesta fall mycket vanskligt att med hjälp av
detektor analysera en modern gårdstomt, då här
finns alldeles för mycket av sentida metallföremål.
De två områden som av naturgeografiska skäl
kunde antas möjligen hysa lämningar av en
hamnplats genomgicks även med hjälp av detektor.
Det södra området, närmast campingplatsen, hyser
stora mängder kapsyler, ölringar etc, vilket
försvårar en metallkartering. Det var dock
genomgående mycket ringa utslag av järn, som är
den indikator man kan ha på att det kan finnas ett
äldre boplatsområde eller hamn i området.
Med andra ord finns ingen antydan i fråga om
förekomsten av metaller i jorden till en ovan jord
osynlig bebyggelseplats i området. Lägger vi till
detta den ringa fosfathalten är det tydligt att
området inte hyser några spår av lämningar under
markytan som är att betrakta som fornlämningar.
Området norr om Fidenäs station undersöktes på
motsvarande sätt med detektor. Den västra delen,
den lågt liggande mot sjön, innehöll ringa mängd
Arkeologisk utredning Fidenäs maj 2008
Rapport arkeodok2008.10
av metallföremål. Området är därtill alldeles för
lågt för att kunna ha varit bebyggt under vikingatid-
tidig medeltid.
Däremot fanns det ett område längre mot öster som
uppvisade rikligt med utslag för järn och även en
del andra metaller. I ett, synnerligen begränsat,
försök att tolka områdets metallinnehåll, plockades
3 föremål upp som inte var järn. Dessa gav dock
ringa ledning till tolkning av platsens funktion eller
tidsställning, då de utgjordes av en kapsyl, en liten
bronsklämma till ledning och en knapp från 1700tal
till 1800-tal.
Man kan notera att området med rikligt med
metallutslag inte överensstämmer med områden
med höga fosfatvärden.
Någon mer utförlig undersökning av detta område
gjordes inte, då det ligger utanför planområdet,
men man kan notera att det finns såväl höga
fosfatvärden här som ett stort metallinnehåll, vilket
bör beaktas i framtiden.
Figur 6. Gravfältets utbredning, så som det framträder
av terrängförhållandena. Det ljusa området utgör en
zon där det skulle kunna finnas gravar, men där inga
synliga spår finns. För att få en klarare bild av
gravfältets innehåll och utbredning krävs en arkeologisk
förundersökning.

Tolkning
Den arkeologiska utredningen har givit vid handen
att inga nya fornlämningar påträffades och inga
spår av någon hamn kunde med säkerhet
konstateras, förutom ett intressant utslag norr om
järnvägsstationen och i anslutning till gården.
Däremot är det belagt att det i hagen öster om
järnvägsstationen finns ett gravfält med gravar mer
eller mindre osynliga i markytan. De i fornminnesregistret
noterade uppgifterna om gravfynd, tillsammans
med fältspåren och uppgifterna ur arkiven
visar på att större delen av området öster om
järnvägsstationen sannolikt är ett gravfält med
gravar mer eller mindre osynliga ovan jord.
Det är vanskligt att avgöra gravfältets exakta
utbredning, men man kan förmoda att hela höjden
innehåller gravar. Det gick att urskilja gravar längst
i nordväst och längst i nordost, liksom i kanten mot
järnvägsstationen.
Avgränsningen på kartan, figur 6, visar den
sannolika utbredningen av gravfältet. Det är dock
viktigt att påpeka att det kan vara större och sträcka
sig längre mot söder (ut i vägen och mot
byggnaden söder om vägen, den ljusare färgmarkeringen)
och öster ut mot det något lägre
liggande området, eftersom det rör sig om gravar
som grävts ner i jorden och som inte anlagts på
markytan.
I den fortsatta planeringen av campingområdet bör
detta område beaktas och för att få en klarare bild
av fornlämningens omfattning och rumsliga
utbredning föreslås en arkeologisk förundersökning.
Utöver nämnda gravfält finns i övrigt inte några
fornlämningar att beakta i planeringen av campingplatsen,
så vitt har kunnat utredas.
Doc. Dan Carlsson
ArkeoDok
Maj 2008.
Arkeologisk utredning Fidenäs maj 2008
Rapport arkeodok2008.10

Referenser
Arkiv och kartor
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA)
Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (FMIS)
Lösfyndsregistret, Statens Historiska Museum
Digitala fyndregistret, länsmuseet på Gotland
Kartor
Ekonomiska kartan över Gotland, utdrag
Gamla ekonomiska kartan, 1938
Lantmäteriakter
• Akt 1. Skattläggningskartan över Fide, 1703
• Akt 2. Renovation av akt 1, år 1703
• Akt 28. Storskifte över Odvalds, upprättad
1822-23
• Akt 31. Storskifte över Anderse, upprättad 1810.
• Akt 33. Storskifte, Nygranne, upprättad 1823-24
• Akt 55. Laga skiftet, Fide socken, 1893-94
Arkeologisk utredning Fidenäs maj 2008
Rapport arkeodok2008.10
Tekniska och administrativa uppgifter
ArkeoDoks projektnummer 2008:10
Länsstyrelsen diarienummer 431-7766-07
Uppdragsgivare: Werkelinbolagen, Färjeleden 2,
621 57 Visby
Typ av undersökning: Särskild arkeologisk
utredning
Utförandetid: April-maj 2008
Socken: Fide
Kommun: Gotland
Landskap: Gotland
Län: Gotland
Ekonomiska kartans blad: 5J6a NV
Fastigheter: Anderse 1:10 m fl.
Projektledning: Dan Carlsson
Handläggare: Dan Carlsson
Fältarbete: Dan Carlsson
Planer, bilder och kartor: Dan Carlsson
Layout: Dan Carlsson
Rapportansvarig: Dan Carlsson

Arkeologisk utredning, Fidenäs. Bilaga 1
Angående fornlämningssituationen vid Fidenäs, Fide socken, Gotland
Förteckning över fornlämningar och lösfynd etc i Fidenäs
Raä 4. 11 m N om väg, 21 m N om NÖ hörnet av boningshus och 30 m V 10 cg S om väg. Parkområde.
Svärdslipningssten, granit, 1,05X1 m (N-S) och 0,35 m tjock. På den flata ovansidan är 6 sliprännor, 52-80
cm l, 5-7 cm breda 1,5-4 cm djupa. 3 m O 10 cg S om nr 1 är 2) Svärdslipningssten, granit, 1,2x1 m (N 15 cg
O-S 15cg V) och 0,4 m tjock. På stenens flata översida är 1 slipränna, 85 cm l, 8 cm bred och 4 cm djup. På
båda sidor om sliprännan är en slipad yta, totalt 80X45 cm. Enl 1938 års inv är båda stenarna flyttade från
hedområdet i socknens SÖ del.
Raä 30. 9 m SÖ om NÖ hörnet av magasinsbyggnad och 20 m NNÖ om NV hörnet av boningshus.
Terräng: Svag flack grushöjd. Skogsmark (blandskog). Stensättning (?), rest av, möjligen ursprungligen
rund, 8 m diam och 0,2 m hög. Till stor del övertorvad fyllning av 0,2-0,4 m stora stenar. Västra halvan
borttagen vid anläggande av järnvägsområde - i skärningsytan syns talrikt med fyllningsstenar. Beväxt med
1 ek. 2) Skelettgravar varvid fynd tillvaratogs (SHM 13204). Fler gravar kan finnas inom det delvis
igenvuxna området. ATA, Fide sn, besiktningsprotokoll 24/8 1907.
Raä 37. 11 m SSÖ om SÖ hörnet av boningshus 5 m NO om väg.
Terräng.: Trädgård. Svagt sluttande grusmark. Stensättning, rund, 16 m i diam och 0,5-0,6 m hög och nu
högliknande. Inga synliga stenar i ytan. Blomsterrabatt i gravens NV hörn. Igenfylld mullgrop enl ägaren.
Beväxt med tall och björk. Enl sägen en massgrav från ett slag då vattenståndet nådde Nygranne i Fidenäs,
varvid blodet från de stridande rann nedför slänten och s teg upp till hästarnas betsel. Raä:s inv. 1938 nr 18 b.
Delundersökt av Waldemar Falck och Stig Englund, möjligen en stor tjärdal.
Angående fornlämning 30 finns uppgifter i ATA enligt följande;.
SHM inv. nr. 13204. Från gravfältet, som förstörts vid anläggning av järnvägen Burgsvik-Havdhem .
Föremål funna av Arbetaren Herman Johansson från Havdhem sn vid jordschaktning i en hage ungefär 1
meter under jordytan. Fyndet är ingivet av banmästaren K.A. Nilsson i Etelhem”. LK 1907-08-23. Gravfältet
besiktades av Vennersten och länsman. “ I en hage tillhörig Lars Andersson Anderse i Fide har vid
planeringen dels för järnvägsspåret, dels för det blivande stationsområdet anträffats diverse föremål, vilka
fynd genast efter upphittandet i sistlidna maj månad avlämnats till banmästare Nilsson för att av honom till
Konungens Befallningshavare insändas, dels för några dagar sedan 1 mindre bronsspänne och 1 fragment av
ett bronsföremål samt på några ställen tätt under torven delar av skelett, vilka synbarligen förut varit
uppgrävda och sönderslagna. De två sistsagda föremålen jämte några tillvaratagna ben överlämnades till herr
O.V. Vennersten för att av honom till vederbörande myndighet insändas. En noggrann besiktning av det ännu
orörda området i hagen visade att här finnas rester av gravar, som hava oregelbunden stentäckning, vilket
knappt märkbart uppsticker genom torven, och snarast är att jämföra med de, som funnits vid Sallmunds i
Grötlingbo, och vilka pläga betecknas som gravar under slät mark. I deras nuvarande bevaringstillstånd torde
de för en icke fackman vara så gott som omöjliga att urskilja”. Svante J. Lindström, kronolänsman,
1907-08-24. ATA.
SHM 13203. Fynd från en åker på Västergårda Lilla. “Samtidigt som det förstörda gravfältet vid Anderse
besiktigades (SHM 13204) besökte Vennersten och länsman Lilla Västergårde, där man enligt uppgift i en
åker tillhörig kapten H. Vennemo under järnvägsarbete påträffat tvenne hällkistor strax under jordytan utan
ovan synligt röse, bägge av något mer än manslängd i N-S längdriktning, den ena försedd med lock och
bottenflis samt rester av ett multnat skelett, den andra med endast sidorna bevarade. I den ena fanns ett
nästan förärgad, vriden bronsring, i den andra 7 pärlor, 1 bronsnål, ett par “skalor”, som sågo ut att hava
tillhört en kam.” Svante J. Lindström, kronolänsman, 1907-08-24.
GF. C116. Ett stort antal fynd från vikingatid inlämnade till museet. Funna år 1907 vid bygget av Havdhem-
Burgsviks järnväg, 7800 meter från Havdhem i en hage tillhörig L. Andersson, Anderse, Fide socken. Det är
alltså samma persons äga som ovan, med andra ord är fynden sannolikt från järnvägsstationsområdet, min
kommentar.

Arkeologisk utredning, Fidenäs. Bilaga 1
SHM 21201. Fynd från vendeltid-vikingatid. Bandåkersbacke. Fynden funna av några vägarbetare under
arbete med sänkning av en landsvägsbacke i Fide “efter ett sprängskott, vid pålastningen av den lössprängda
leran; mig veterligt har ej förr där förekommit fornsaker, platsen för fynden benämns “Bandåkersbacke””. O.
V. Ohlsson. 1935-10-14. “Bandåkersbacke är belägen nära intill stranden av Burgsviken omkring 1 km SV
från Fidenäs järnvägsstation, vägkassan utför där sänkning av ovannämnda backe som varit rätt hög och
brant”. O.V. Ohlsson. 1935-11-02.