Inte bara Vaxholm - LOs webshop

Inte bara 

Vaxholm

© Landsorganisationen i Sverige 2007 

Text: Jaan-Peeter Kask 

Foto: Mats Andersson, Niklas Larsson, Roger Lundsten, 

Björn Ullhagen, Sonny Tumbelaka/Scanpix 

Grafisk form: LO 

Original: ETC 

Tryck: Modintryckoffset AB 

ISBN 91-566-2357-7 

LO 07.03 3 000

Innehållsförteckning 

Förord 5 

Inte bara Vaxholm 7 

Samma frågor idag som för 100 år sedan 8 

Grundbulten är löftet 9 

Ett litet bygge som blev en stor affär 13 

Hade konflikten kunnat undvikas? 18 

Arbetsgivare talar ut: – Kollektivavtal är bra 20 

Så utnyttjas utländska arbetare i Sverige 23 

El-tvåan räddade mer än en halv miljon kronor 25 

Hur upptäcks dubbla avtal? 29 

När facket talar polska bryts isen 31 

Nu finns ett avtal som ska motverka lönedumpning 34 

Vad gäller för utländsk konkurrens i Sverige? 36 

Fackets globala nätverk 39 

Vi blir allt mer beroende av omvärlden 44 

Här är den globala löneligan 48 

På idyllens Bali hotas facket med k-pist 51 

Vietnamesiska fackligt aktiva får stöd för att förhandla 55 

Facket måste ta steget in i beslutsrummen 59

Blokadskyltar sattes upp vid 

skolbygget i Vaxholm.

Förord 

Fackliga segrar är inte vunna för alltid. Vi måste fortsätta kämpa för våra 

fackliga rättigheter och vi måste kämpa mot de krafter som vill ställa 

löntagare mot löntagare. Det främsta skyddet mot det är starka kollektivavtal. 

Idén om kollektivavtal bygger på solidaritet, på insikten om ett 

gemensamt intresse. Att de egna villkoren inte kan skyddas om andra 

tvingas sälja sitt arbete billigare. Det handlar om att förhindra underbudskonkurrens. 

Villkoren på arbetsmarknaden regleras bäst genom avtal mellan 

parterna. Det är ett enkelt och accepterat sätt att byta arbetsskyldighet 

och arbetsfred mot garanterade löne- och anställningsvillkor. Med starka 

kollektivavtal stärks tryggheten för de anställda. 

Vi ska inte konkurrera med sänkta löner och försämrad trygghet för 

löntagarna. Vi ska konkurrera med välutbildade löntagare som får och tar 

ansvar och med bra relationer mellan parterna på arbetsmarknaden. 

Wanja Lundby-Wedin

Inte bara Vaxholm 

Vaxholm – Bryssel – Vietnam. Tre arenor för fackligt engagemang. 

I Vaxholm tog Byggnads strid för att svenska avtal ska gälla i Sverige. 

I Bryssel agerar LO och TCO för att förhindra att EU:s tjänstedirektiv 

öppnar för lönedumpning och diskriminering. 

I Vietnam utbildar IF Metall vietnamesiska fackföreningar när de nu för 

första gången ska förhandla med en privat arbetsgivare. 

Tre platser – tre olika former av fackligt arbete – men samma mål. 

Globaliseringen har ändrat förutsättningarna, men grunddragen i löntagarnas 

kamp är desamma som i alla tider: Facklig organisering. Kamp för 

kollektivavtal. Internationellt fackligt samarbete. Solidaritet över gränserna. 

Den här broschyren handlar om hur den fackliga rörelsen möter globaliseringen.

Samma frågor idag som för 100 år sedan 

1886 hölls den första nordiska arbetarekongressen i Göteborg. Under 

tiden fram till första världskriget hölls ytterligare sju sådana kongresser. 

Mötena var ett sätt att samordna den politiska och den fackliga strategin 

inom den nordiska arbetarrörelsen. När det gäller synen på internationellt 

samarbete är många av den tidens idéer fortfarande giltiga idag. De 

frågor och problem som var uppe på dagordningen skiljer sig inte heller i 

grunden från nutidens. 

1912 hölls arbetarekongressen på Folkets Hus i Stockholm. Arrangemanget 

omfattade bland annat en välkomstfest på det nybyggda Stockholms 

stadion med omkring 20 000 deltagare. 

En effektiv internationell solidaritet är särskilt viktig nu då de fackliga 

striderna blivit så omfattande att de enskilda ländernas resurser inte 

räcker till, konstaterade kongressen och uppmanade förbunden att stärka 

sina internationella förbindelser. 

Mellan de skandinaviska länderna fanns avtal om ömsesidigt understöd 

vid strejker. 

Frågan om utländsk arbetskraft och lönedumpning stod på dagordningen 

också 1912. Då var det invandring av säsongsarbetare från Galizien 

och Polen till jordbruket och industrin som upplevdes som ett problem. 

Galizierna accepterade låga löner och undermåliga bostäder och utnyttjades 

också som strejkbrytare mot fackföreningsrörelsen. 

Arbetarekongressen erkände det berättigade i att de skilda ländernas arbetare 

sökte sin utkomst där den kunde erhållas, men diskuterade samtidigt 

att genom lagstiftning tillförsäkra utländska arbetare lön och arbetstid enligt 

avtal eller gällande villkor på orten. Garantier krävdes för att arbetarna skulle 

få lönen utbetald, acceptabla bostäder och rimliga arbetsvillkor. De fackliga 

och politiska centralorganisationerna uppmanades av kongressen att bedriva 

agitations- och upplysningsarbete både i det land som arbetarna kom ifrån 

och i det land där de arbetade. 

Syftet var att klargöra för de utländska arbetarna deras solidaritetsförpliktelser 

för att motverka att de uppträder som lönenedpressare eller 

strejkbrytare. 

De arbetare som beger sig till ett annat land bör uppmanas att inträda i 

berörda fackliga och politiska arbetarorganisationer.

Grundbulten är löftet 

Kärnan i en fackförening är kollektivavtalet och löftet att medlemmarna 

inte ska konkurrera med varandra på arbetsmarknaden med sämre löner 

och villkor. 

De som arbetar inom samma fack har en gång bildat fackföreningen 

för att bestämma priset och villkoren för sitt arbete. Genom att förhindra 

underbudskonkurrens om löner och arbetsvillkor blir de starkare mot 

den gemensamma motparten, arbetsgivaren. Handel över gränserna komplicerar 

den här bilden något, men i grunden handlar det om samma sak. 

Kollektivavtalet 

Kollektivavtalet är ett skriftligt undertecknat avtal mellan arbetsgivare 

och löntagare om löner och annat som rör förhållandena på arbetsplatsen. 

Med ett kollektivavtal slipper löntagarna förhandla ensamma mot arbetsgivaren. 

Styrkan i kraven ökar också om man går samman än om var 

och en ska förhandla själv. Kollektivavtalet lägger fast lönenivån under 

avtalsperioden. 

Ingen ska behöva – eller får – gå under den nivån. Ingen enskild anställd 

ska kunna lockas att försämra sina villkor för att uppnå andra fördelar, 

därför att det som den ene känner sig tvingad att acceptera sedan 

kan drabba alla andra anställda. 

Eftersom kollektivavtalet gäller också de anställda på arbetsplatsen 

som inte är med i facket kan arbetsgivaren inte heller anställa oorganiserade 

till lägre lön. För arbetsgivarna löser kollektivavtalet problemet med 

att garantera produktionen. Så länge arbetsgivaren uppfyller villkoren i 

avtalet så är han i princip garanterad arbetsfred. Genom kollektivavtalet 

slipper arbetsgivaren också förhandla ensam och får stöd att hålla emot 

kraven på den egna arbetsplatsen. Kollektivavtalet gäller inte bara löner 

utan också arbetstider, arbetsvillkor, pensioner, avtalsförsäkringar osv. 

Eftersom kollektivavtalet spelar en så central roll för regleringen av 

villkoren på arbetsmarknaden är det också viktigt att det värnas. Detta 

intresse finns hos båda parter. 

Kollektivavtalsmodellen fungerar bäst när den bygger på starka organisationer 

som aktivt hävdar kollektivavtalet med information och 

argumentation. Om anslutningsgraden är låg blir det svårare att hävda 

kollektivavtalets ställning. Historiskt har modellen fungerat bra i Sverige.

10 

Antalet avtalsstridiga konflikter är mycket litet. 

Men om inte förhandling hjälper återstår till sist stridsåtgärder som 

det yttersta medlet att värna kollektivavtalet. 

Stridsåtgärder 

Skälet till att arbetsgivare vägrar teckna avtal är nästan alltid att man 

vill konkurrera med sämre löner och arbetsvillkor. Avtalslösa företag 

undergräver därmed kollektivavtalet och löftet om att det inte ska gå 

att konkurrera med lägre löner och arbetsvillkor. Stridsåtgärder är den 

fackliga organisationens starkaste medel för att få till stånd ett kollektivavtal. 

Genom att blockera anställning hos en arbetsgivare ökar 

pressen på denne att teckna avtal. Anställningsblockad för att få till 

stånd ett kollektivavtal är ett starkt påtryckningsmedel som motiveras 

av vikten av att kollektivavtalet får så bred täckning som möjligt. Om 

många arbetsgivare vägrar teckna avtal undermineras avtalsmodellen 

och företagen konkurrerar inte på lika villkor. Därför är det också ett 

arbetsgivarintresse att så många arbetsgivare som möjligt är bundna av 

avtalet. Press på en arbetsgivare som vägrar teckna avtal med hjälp av 

stridsåtgärder borde alltså vara ett gemensamt intresse för löntagare 

och arbetsgivare. 

I grunden handlar det nämligen om att värna kollektivavtalsmodellen. 

Varsel om anställningsblockader förekommer regelbundet. De flesta 

slutar med att man kommer överens, avtal tecknas innan varslet behöver 

verkställas. Att blockader verkställs är ovanligt. 

Det globala löftet 

Arbetarna i ett land har lovat att inte konkurrera med varandra om löner 

och arbetsvillkor. Men om varorna säljs på världsmarknaden konkurrerar 

man ju med arbetare i andra länder. Då kan lägre löner och sämre arbetsvillkor 

i ett land mycket väl konkurrera ut produktionen i ett annat land. 

Vad har det då blivit av det gemensamma löftet? 

I princip accepterar löntagare världen över en fri handel som innefattar 

konkurrens mellan länder med olika lönenivåer. Länder med högre löner 

har ofta andra fördelar som uppväger konkurrensen från de låga lönerna. 

Men konkurrensen får inte ske till priset av att människor tvingas acceptera 

löner som det inte går att leva på eller orimliga arbetsvillkor. 

När arbetare från olika länder världen över lovar att inte konkurrera 

med varandra om löner och arbetsvillkor formuleras löftet lite annorlunda: 

Kärnan i en global facklig rörelse är löftet att inte konkurrera med 

varandra på arbetsmarknaden med löner som omöjliggör ett drägligt liv,

eller arbetsvillkor som kränker arbetare och riskerar deras hälsa. Inte heller 

accepteras att barn utnyttjas. Grundläggande fackliga och mänskliga 

rättigheter måste gälla alla. 

Det globala löftet går hand i hand med det nationella löftet. Företag 

som vill producera varor eller tjänster och göra det i ett annat land måste 

acceptera de villkor som råder i landet ifråga. Om inte så undergrävs det 

nationella löftet. 

Det globala löftet säkrar att det inte är möjligt att konkurrera på 

världsmarknaden genom att sälja varor och tjänster som produceras genom 

kränkningar av grundläggande fackliga och mänskliga rättigheter. 

11

12 

Elmars Klavins, lettisk byggarbetare 

på skolbygget i Vaxholm.

Ett litet bygge som blev en stor affär 

Söderfjärdsskolan i Vaxholm var en av tusentals byggen som påbörjades 

i Sverige sommaren 2004. Hela projektet var kostnadsberäknat till 35 

miljoner kronor, ett relativt litet objekt. Ändå blev skolan i Vaxholm mer 

omskriven än någon annan svensk byggarbetsplats under 2004. 

Vaxholm blev ett begrepp som tusentals fackligt aktiva och arbetsgivare 

i hela Europa känner till och har diskuterats både i den svenska 

riksdagen och i Europaparlamentet. Vad var det som gjorde att skolbygget 

i Vaxholm fick så starkt genomslag och blev symbolen för en internationell 

arbetsrättsstrid? Det finns flera förklaringar till det. 

Några ville ifrågasätta och testa hur den svenska avtalsmodellen förhåller 

sig till EU:s regler om fri rörlighet för arbetskraften. Både agerandet 

från företaget Laval un Partneri och från lettiska regeringen tydde på en 

vilja att driva saken. Vaxholms-bygget åskådliggjorde globaliseringen. Frågan 

om vilka löner som ska gälla för utländsk arbetskraft i Sverige ställdes 

på sin spets. 

Vaxholms-fallet belyste de skillnader som finns mellan många länder i 

EU och Sverige när det gäller regleringen av lägstalönerna. 

Frågan har aldrig prövats 

Medan majoriteten av länder i övriga Europa har minimilöner eller 

allmängiltigförklarade avtal så har Sverige och Danmark ett system där 

kollektivavtalen bestämmer lönenivån. Frågan om hur den svenska och 

den danska modellen passar ihop med EU:s lagstiftning har aldrig prövats. 

Det skulle kunna vara vilket som helst av tusen andra byggen, men det 

blev alltså Vaxholm. 

När Vaxholms kommun gick ut med upphandlingen ställde kommunen 

faktiskt krav på kollektivavtal. Baltic Bygg, det företag som tog hem 

anbudet, förband sig också att teckna avtal i det kontrakt som upprättades 

med kommunen. Men när Baltic Bygg i sin tur anlitade Laval un 

Partneri som entreprenör hade intresset för avtal minskat. 

Varför? 

Den frågan är än mer berättigad eftersom företaget faktiskt tidigare 

haft avtal med Byggnads. 

Enligt Laval un Partneri ställde Byggnads krav på 145 kronor i timlön, 

1

1 

en lön som företaget inte skulle klara med det anbud man lagt. 

Byggnads förnekar att krav ställts på en viss timlön för att få till stånd 

ett kollektivavtal. Däremot har facket upplyst om att genomsnittslönen i 

stockholmsregionen var 145 kronor i timmen. 

Vid det tillfälle då Laval slutligen nekade till att teckna kollektivavtal 

stod det i vart fall fullständigt klart att förhandlingarna gällde ett avtal, 

inte en viss timlön. 

Byggnads förhandlare uppfattade att företaget medvetet valde att ta 

striden och att advokater inkopplades ganska snabbt. Med advokaterna 

blev det också en annan samtalston än vid vanliga avtalsförhandlingar. 

– De hade inte för avsikt att teckna avtal, säger Lars Holmström, 

ombudsman på Byggettan, som skött kontakterna med Laval un Partneri 

sedan advokaterna kopplats in i förhandlingarna. 

Stupstocken 

Laval un Partneri påstod sig vara beredd att betala avtalets lägsta nivå, 

den så kallade stupstocken, som innebar 109 kronor i timmen. Tidningen 

Byggnadsarbetaren har dock visat att de verkliga löner som betalades ut 

låg på mellan 20 och 35 kronor i timmen. Bland annat verifieras det av 

inkomstdeklarationer som Laval lämnat in till de lettiska skattemyndigheterna. 

Mycket talar alltså för att olika intressen ville driva Vaxholm-fallet till 

sin spets och ifrågasätta svensk konflikträtt och avtalsmodell. 

Svenskt Näringsliv engagerade sig i fallet och bestämde sig i december 

2004 för att stödja Laval un Partneri genom att ge ekonomiska garantier 

för advokatkostnaderna i samband med processen. Ställningstagandet 

är alldeles extra märkligt eftersom Laval un Partneri inte är medlem i 

Svenskt Näringsliv och för att företaget vägrar att teckna sådana avtal 

som Svenskt Näringslivs egna medlemmar är bundna av. 

En annan part som också agerade aktivt i Vaxholmkonflikten var den 

lettiska regeringen. I uttalanden ifrågasattes den svenska hållningen. 

– Europeiska unionens framtid ligger i att vi kan konkurrera fritt med 

varandra. Om några fackliga representanter i Sverige inte förstår det, då 

vet jag inte varför de anslöt sig till denna union, sa utrikesminister Artis 

Pabriks i lettisk TV. 

I ett läge kallades den svenska ambassadören i Riga upp till lettiska UD 

för en förklaring av vad som pågick i Vaxholm. 

Den svenska arbetsmarknadsministern Hans Karlsson tillbakavisade 

kritiken och menade att den svenska lagstiftningen var fullt förenlig med 

EG-rätten. 7 december 2004 lämnade Laval un Partneri in en stämningsansökan 

mot Byggnads till Arbetsdomstolen.

I stämningen ifrågasätter företaget inte bara de stridsåtgärder som 

Byggnads vidtagit utan hela den svenska lagstiftningen som tillåter 

stridsåtgärder i en situation som den i Vaxholm. Svensk lag strider mot 

EU-rätten genom att den tillåter en blockad mot Laval un Partneri, 

hävdade man. Dessutom ifrågasattes den så kallade Lex Britannia som ger 

möjlighet för svenska fackföreningar att undantränga ett giltigt utländskt 

avtal med hjälp av stridsåtgärder. Inte heller den lagen är förenlig med 

EU-rätten, menade man. 

NCC fick göra klart bygget 

Dagarna före jul 2004 meddelade Arbetsdomstolen att stridsåtgärderna 

mot Laval un Partneri inte behövde avbrytas medan fallet prövades. 

Därmed stod det klart att Laval un Partneri i praktiken förlorat striden 

om bygget i Vaxholm. Det dröjde ytterligare sex veckor, innan beskedet 

kom att Laval un Partneri och kommunen enats om att avbryta entreprenaden. 

NCC fick i uppdrag att göra klart bygget. 

Anlitandet av Laval un Partneri innebar en merkostnad för Vaxholms 

kommun på mellan 2 och 2,5 miljon kronor. Därmed var striden om själva 

bygget slut, men inte den juridiska striden om Vaxholm. De juridiska 

kvarnarna malde på och i april 2005 meddelade Arbetsdomstolen att man 

beslutat begära ett förhandsbesked av EG-domstolen. Byggnads stridsåtgärder 

var visserligen helt i enlighet med svensk medbestämmandelag. 

Men var den svenska lagen i överensstämmelse med EG-rätten, undrade 

domstolen. 

Två frågor ville AD ha svar på: 

1. Är Sveriges lagstiftning om utländska tjänsteföretags verksamhet i 

Sverige enligt det så kallade utstationeringsdirektivet förenlig med 

EU:s regelverk? Behöver Sverige en tydligare lagstiftning om löner och 

anställningsvillkor för att fullgöra direktivets regler? 

2. Är den så kallade Lex Britannia förenlig med EG-fördraget, trots att 

det ger möjlighet till stridåtgärder mot utländska företag som har kollektivavtal, 

men inte mot svenska företag? 

Båda frågorna rör centrala inslag i den svenska avtalsmodellen. Den första 

gäller om den svenska avtalsmodellen – som inte innehåller några lagstiftade 

minimilöner eller avtal upphöjda till lag – kan fungera tillsammans 

med EU:s krav på att utländska företag ska kunna överblicka lönekostnaderna 

i värdlandet. I förlängningen kan man säga att saken gäller om den 

svenska avtalsmodellen är möjlig inom EU. 

Den andra frågan gäller om svenska fackföreningar ska kunna förhindra 

lönedumpning i Sverige om den sker med hjälp av giltiga utländska 

1

1 

avtal. Det dröjer innan EG-domstolen lämnar svaret på frågorna. Men 

man kan redan nu säga att den juridiska prövningen i hög grad påverkar 

den svenska debatten. Arbetsgivarsidan, som länge ifrågasatt fackföreningars 

rätt till stridsåtgärder, hoppas att EG-domstolen ska hjälpa dem. 

Men också i de fackliga leden har Vaxholm startat en debatt om vilken 

väg man ska gå. Vissa menar att det vore bättre att vidta åtgärder självmant 

istället för att tvingas till det i efterhand av utslag i EU-domstolen. 

En del har pekat på möjligheten att göra det svenska systemet tydligare 

genom att upphöja avtal till lag, så som sker i Finland. Andra menar att 

det bästa är att avvakta domstolens utslag innan man eventuellt agerar. 

Fakta om Vaxholms-fallet: 

Maj 2003 

Kommunstyrelsen i Vaxholm beslutar att köpa KA 4:as f d stabslokaler 

för att bygga om dem till skola. 

Maj 2004 

Upphandlingen av skolbygget godkänns av kommunstyrelsen i Vaxholm. 

Uppdraget har gått till det lettiskägda svenska företaget L&P 

Baltic Bygg. Laval un Partneri är underentreprenör. Med detta företag 

har Byggnads tidigare träffat avtal. 

Juni 2004 

Första förhandlingen mellan Byggnads och Laval un Partneri om ett 

avtal för ombyggnaden av skolan. Trots flera möten kan parterna 

inte komma överens. 

September 2004 

Laval un Partneri avvisar än en gång Byggnads krav på avtal. Dagen 

innan har företaget slutit avtal med lettiska byggfacket som enbart 

gäller arbete som utförs utanför Lettland.

November 2004 

Byggnads sätter arbetet vid skolan i blockad. 

December 2004 

Medlingsförhandlingar misslyckas. Även Elektrikerförbundet förklarar 

arbetsplatsen i blockad. Laval un Partneri lämnar in en stämningsansökan 

till AD, men AD avslår ansökan om att stridsåtgärderna ska 

stoppas medan saken avgörs. 

Januari 2005 

Fler fackförbund sluter upp med sympatiåtgärder. Förutom sju LOförbund 

deltar nu också HTF. 

Februari 2005 

Vaxholms kommun och Laval un Partneri enas om att entreprenaden 

avbryts och Baltic Bygg går i konkurs. 

April 2005 

AD fattar inget eget beslut i saken utan bestämmer sig för att överlämna 

frågan till EG-domstolen. 

September 2005 

AD skickar iväg två frågor till EG-domstolen och begär ett förhandsavgörande. 

2006 

• EG-domstolen begär in inlaga från parterna samt synpunkter från 

EU:s medlemsstater. 

• LO säkerställer ett aktivt stöd från Europafacket och dess medlemsorganisationer 

till stöd för Byggnads. 

Januari 2007 

Hörande av parterna i EG-domstolen. En majoritet av EU:s medlemsländer 

står på Sveriges sida. Den nya borgerliga svenska regeringen 

håller fast vid den tidigare svenska regeringslinjen. 

1

1 

Hade konflikten kunnat undvikas? 

Striden kring bygget av Söderfjärdsskolan i Vaxholm handlade om rätten 

att teckna avtal. Hade Vaxholms kommun kunnat ställa krav på avtal? 

Hade konflikten då kunnat undvikas? 

Faktum är att Vaxholm i upphandlingsprotokollet ställde krav på avtal. 

Kommunen fick också löfte av Baltic Bygg (det företag som vann upphandlingen) 

att kollektivavtal skulle tecknas. Men när bygget påbörjats 

stod det klart att den entreprenör som Baltic Bygg anlitat, det lettiska 

byggföretaget Laval un Partneri inte var berett att teckna avtal med Byggnads. 

Laval hävdade offentligt att man inte ville betala den genomsnittliga 

lönen i stockholmsområdet, den region där bygget utfördes. 

Långt under svenska avtal 

I praktiken låg lönerna, enligt fler uppgifter, långt under det svenska 

avtalet. Under tiden backade Vaxholms kommun själv från sitt upphandlingskrav. 

– Vi kom fram till att vi rent juridiskt inte hade rätt att ställa krav 

på kollektivavtal, säger Roger Karlsson, på tekniska enheten i Vaxholms 

kommun. 

Han hänvisar till en kammarättsdom från 1995, som enligt Kommunförbundet, 

innebär att krav på kollektivavtal strider mot kravet på 

affärsmässighet, enligt lagen om offentlig upphandling. Däremot skulle 

en kommun, enligt Kommunförbundet, kunna kräva åtminstone motsvarande 

villkor som i kollektivavtal. Exakt vad det skulle innebära är dock 

oklart. Det juridiska läget hade varit betydligt klarare om Sverige godkänt 

(ratificerat) FN:s organ för arbetslivsfrågor, ILO:s konvention nr 94. 

I den slås fast att offentliga myndigheters upphandling ”skall” innehålla 

klausuler som garanterar arbetare löner, arbetstid och andra 

arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal 

för arbete av samma sort i den bransch och i det område där 

arbetet utförs. 

Ett 60-tal länder har ratificerat konventionen 

Om ILO:s konvention nr 94 varit i kraft i Sverige skulle Vaxholms kommun 

alltså ha varit tvungen att ställa krav på entreprenören att inte 

erbjuda sämre löner och arbetsvillkor än de som gällde i kollektivavtalen i

stockholmsområdet. Laval skulle alltså inte kunna komma billigare undan 

bara för att man vägrade teckna kollektivavtal. 

Ett 60-tal länder – bland annat Danmark, Finland, Norge, Frankrike, 

Nederländerna, Italien, Spanien, och Belgien - har ratificerat ILO:s konvention 

nr 94, dock inte Sverige. 

Vid den socialdemokratiska partikongressen hösten 2005 beslutades 

att Sverige ska ratificera ILO:s konvention nr 94. Om Sverige redan 2004 

hade ratificerat konventionen skulle kanske Laval-konflikten aldrig ha 

uppstått. 

1

20 

Arbetsgivare talar ut: 

– Kollektivavtal är bra 

Det finns ett stöd för ordning och reda och starka kollektivavtal också 

bland arbetsgivare. 

– Kollektivavtal är bra. Jag tycker att vi har bra avtal och att vi ska följa 

dem. Alternativet vore en utveckling mot minimilöner och jag kan inte 

se att det skulle ge några fördelar för svensk industri. 

Så säger industrimannen Carl Bennet – ibland kallad den socialdemokratiska 

regeringens favoritkapitalist. Hans lösning på pressen från 

låglöneländer är att öka de svenska företagens konkurrenskraft. Han tror 

på samförstånd, inte att pressa fackföreningarna till eftergifter i kollektivavtal. 

Sedan tidigt nittiotal har Carl Bennet med stor framgång utvecklat 

flera företag. Getinge, Boliden och Elanders är de mest kända. Han har 

tjänat pengar men samtidigt visat ett engagemang för sina företag och 

svensk industri som har gjort honom uppskattad också inom fackföreningsrörelsen. 

2002 tog Carl Bennet och den dåvarande Metallordföranden 

Göran Johnsson initiativet till rapporten ”Framtid för svensk industri”, 

där de samlade en grupp från fack och näringsliv bakom en rad förslag till 

åtgärder. 

Ett lagspel 

Carl Bennet fortsätter att arbeta med industrins framtidsfrågor i ett projekt 

för Ingenjörsvetenskapsakademien och Nutek, ”Framtidens näringsliv”, 

en grupp som presenterade sina förslag våren 2006. 

– Facket finns med i gruppen. Jag har alltid jobbat nära fackföreningarna. 

Det här är ett lagspel, inget som parterna kan lösa var och en för sig. 

I ”Framtidens näringsliv” ska Carl Bennets grupp identifiera de faktorer 

som är viktiga för att utveckla konkurrenskraften i svenskt näringsliv. 

Något han ser som nödvändigt för att svensk industri ska kunna hävda sig 

på den globala marknaden. 

– Svensk konkurrenskraft måste öka för att vi ska kunna öka sysselsättningen 

och tillväxten. Globaliseringen innebär både hot och möjligheter. 

Ibland känns globaliseringen in på bara skinnet och en del företag 

kommer att gå under.

Samsyn gagnar alla 

Carl Bennet ser det som väsentligt att fackföreningar och näringsliv strävar 

åt samma håll. En samsyn gagnar alla. 

Han tillhör inte de företagsledare som har en lång kravlista på rättigheter 

de vill att facken ska ge upp. Men ett par förändringar vill han 

genomföra. 

– När omvärlden förändras måste även kollektivavtalen förändras. 

Störst behov ser jag av att efterfrågeanpassa arbetstiderna. 

– Inom områden som detaljhandel, hotell- och restaurang och besöksindustrin 

finns stora möjligheter till nya jobb. Men de jobben finns inte 

alltid mellan 9 till 17. Där skulle jag vilja se öppningar för flexiblare avtal 

för arbetstider. 

Göran Trogen gick vid årsskiftet 2005-2006 i pension från chefskapet 

på arbetsgivarorganisationen Almega IT-företagen. December 2005 

skrev han en debattartikel i Dagens industri, något av ett testamente 

efter många år som företrädare för Svenskt Näringsliv. Där förespråkar 

han utökat samarbete och mer långtgående avtal mellan LO och Svenskt 

Näringsliv. Han vill stärka kollektivavtalen i stället för att försvaga dem, 

en uppfattning som kan verka kontroversiell bland kollegorna. 

– Sverige har världens i särklass starkaste organisationer på arbetsmarknaden 

med unikt höga anslutningsnivåer både vad gäller företag och dess 

medarbetare. 

– Men det var länge sedan som organisationerna gemensamt försökte 

skapa ett inflytande över viktiga frågor på arbetsmarknaden. 

– Jag menar att arbetsmarknadens parter, i stället för att överlåta viktiga 

framtidsfrågor till politikerna, kan försöka lösa dem gemensamt i ett 

samarbetsavtal. 

Nu är rätta tiden att göra detta, anser Trogen. I år står den slutliga 

utformningen av EU:s tjänstedirektiv för dörren, liksom EG-domstolens 

prövning av Vaxholmsmålet. 

– Ingen vet hur detta påverkar. Men att det påverkar är självklart. I 

stället för att avvakta och se, kan arbetsmarknadens parter själva försöka 

komma överens om spelreglerna, säger Göran Trogen och pekar på att de 

frågor som är röda skynken för arbetsgivarna sällan finns i kollektivavtalen 

utan i lagstiftningen. 

Tror inte på lagstiftad rätt till heltid 

Göran Trogen vill absolut inte ha en lagstiftning om rätt till heltid, som 

han anser vara ”helt oacceptabel”. Han vill som de flesta arbetsgivare förändra 

turordningsreglerna och ha större möjligheter till tidsbegränsade 

anställningar. 

21

22 

– Det här är regler som finns i lagstiftningen. Kollektivavtal har funnits 

i 75 år och har fungerat oerhört väl. 

– Här har vi skapat en effektiv struktur med ett oerhört finmaskigt 

system för hur arbetsmarknadens parter kan nå lösningar i samförstånd, 

utan politisk inblandning.

Så utnyttjas utländska arbetare i Sverige 

De värsta skandalerna 

Vreten, Preemraff, Termostav – de senaste årens fackliga strider för 

utnyttjad utländsk arbetskraft förknippas starkt med ett fåtal företagsnamn. 

Här berättar vi om några av de mest uppmärksammade 

fallen. 

Koksverk i Luleå 

År 2003 arbetade omkring 100 slovaker med ombyggnad av SSAB:s koksverk 

i Luleå. Entreprenören Thyssen Krupp Encoce, ett tyskt företag, 

anlitade den slovakiska firman Termostav Mraz som i sin tur hade en 

underentreprenör, Ferrostav. Byggnads tecknade ett kollektivavtal med 

Termostav om en lön för ugnsmurarna på 137 kronor i timmen. 

I juli 2003 omkom en av de anställda när han föll genom ett nymurat 

hål i koksugnens tak. Arbetsmiljöverket kom fram till olyckan delvis 

orsakades av språksvårigheter och arbetsgivarnas okunskap om svenska 

regler och lagar. 

Efter dödsolyckan valde några av murarna att åka hem. En av dem 

avslöjade att den verkliga lönen låg på 18 kronor i timmen – som högst. 

Vissa hade lägre lön. Byggnads satte hård press på Termostav, som skyllde 

på sin underentreprenör. Lönerna höjdes till avtalad nivå. Totalt fick Termostav 

betala närmare 20 miljoner kronor mer till sina anställda, än vad 

man hade tänkt sig från början. 

Valsverket i Luleå 

Valsverket i Luleå har kantats av skandaler. När stålverket hotades av nedläggning 

i början av nittiotalet tog Karl-David Sundberg över och drygt 

hälften av jobben räddades. 

Sundbergs hjältestatus sjönk i takt med att resultaten försämrades och 

tvivelaktiga transaktioner blev kända. Bolaget, som hade döpts om till 

Inexa Profiler och gått över till tillverkning av räls, gick i konkurs 2001. 

Holländska CBI köpte anläggningen av konkursförvaltaren och sålde 

snart vidare till iranska Satico som ska bygga upp fabriken i Iran. Satico 

anlitade italienska Siddermontage för nedmonteringen. Siddermontage 

lade i sin tur ut jobbet på slovenska JLT, där 24 slovener under hösten 

2

2 

2004 jobbade i två månader utan att få en krona i lön. 

Norrländska Socialdemokraten skrev, JLT begärde sig i konkurs, arbetsledarna 

åkte hem i två minibussar och vägrade ta med de anställda. 

Montörerna var strandsatta. 

Räddningen blev en bankgaranti som Metall begärt av Siddermontage. 

Med hjälp av den kunde slovenerna få ut 70 procent av sin lön och ta sig 

hem. 

Vreten i Skövde 

I april 2005 dömde arbetsdomstolen Vreten AB i Skövde att betala 60 000 

kronor till Metall för att ha underlåtit att MBL-förhandla när man anlitade 

fem litauiska svetsare. 

Det blev kulmen på en lång konflikt mellan fackklubben och Vreten 

AB som tillverkar maskiner till jord- och skogsbruk. 

Den började i maj 2004 när Vreten skrev ett avtal med det litauiska 

bemanningsföretaget Onuris. Lönen låg på 38 kronor i timmen och det 

finns uppgifter om att de också fick gratis fiskekort och potatis. 

Metall varslade om blockad. Teknikföretagen svarade med att ta in 

Onuris som tillfällig medlem och Onuris var därmed skyddat av kollektivavtal. 

Men också bunden att betala ut avtalsenlig lön. 

Svetsarbetarna har fått minimilön, enligt Onuris. 

Något som Metall inte haft möjlighet att kontrollera. Inte heller Vretens 

VD sade sig veta vilken lön litauerna fick när han uttalade sig om 

saken i Arbetsdomstolen. 

Volvo i Torslanda 

På Volvo i Torslanda arbetade under våren 2005 15 slovakiska montörer 

med en ny produktionslinje. Efter en tid avslöjade radioprogrammet 

Konflikt att montörerna, som var anställda av en slovakisk underentreprenör, 

tjänade 2600 kronor i månaden. För den lönen arbetade de tio 

timmar om dagen, sju dagar i veckan. 

IF Metall krävde ett kollektivavtal och fick fram ett sådant. Lönerna 

sattes till 15 729 kronor, Metalls miniminivå i Teknikavtalet.

El-tvåan räddade mer 

än en halv miljon kronor 

681 987 kronor 

Så mycket har El-tvåan Väst förhandlat fram åt elektriker från Thailand, 

Italien, Portugal och Filippinerna på storbygget Preemraff i Lysekil. 

Pengar de hade rätt till enligt kollektivavtal men som inte betalades ut. 

Sätter punkt för tvister 

Vi når Tommy Sjögren en dag i slutet av januari. Han är ombudsman på 

Elektrikerförbundet avdelning 2 i Uddevalla och det är en speciell dag. 

I sin hand har han ett protokoll som sätter punkt för mer än ett halvt år 

av tvister med det italienska bolaget Techimp. 

– Senast var det en kille från Filippinerna. Av en slump fick vi reda på 

att han hade fått ut ungefär en tredjedel av vad han skulle ha. Under ett 

halvt år. Nu har han åkt hem så jag fick ringa och berätta att vi ordnat 

14 159 euro (drygt 130 000 kronor) till honom, berättar Tommy Sjögren. 

Preemraff, ägt av saudiern Mohammad Al Amoudi, god för 1,5 miljarder 

dollar enligt den amerikanska tidskriften Forbes, byggde under 2005 

ut sin anläggning i Lysekil för att kunna framställa svavelfria fordonsbränslen. 

Med omkring 1 000 arbetare var det en av de största byggarbetsplatserna 

i Norden förra året. 

Krävde kollektivavtal 

Få var svenskar. Huvudentreprenören var holländska ABB Lummus. 

Italienska Irem var en underentreprenör som i sin tur tog in andra 

entreprenörer. Bland dem fanns Techimp från Syracusa på Sicilien med 

ett hundratal elektriker och det thailändska bemanningsföretaget Vinc 

Placement med över 200 rörmontörer. 

Preemraff krävde att samtliga entreprenörer skulle ha kollektivavtal 

eller hängavtal. 

Avtal skrevs på. Vare sig Vinc Placement och Techimp följde dem. 

Tommy Sjögren och El-tvåan hamnade i konflikt med Techimp när 

facket fick veta att Techimp graderade sina elektriker i ”technicians”, 

”skilled” och ”unskilled”. Lönenivåerna varierade och ”unskilled” fick nöja 

sig med 115 kronor mot avtalade 149 kronor i timmen. 

2

Byggnads facklige företrädaren Henry Carlsson 

kämpar för de thailändska arbetarna på Preemraff 

i Lysekil. 

2

– Vi betraktar alla, även de som sätter stege och drar kabel, som elektriker 

och det hade vi gjort klart för Techimp redan från början, säger 

Tommy Sjögren och förklarar att det blev ”ett jädra kackalorum” när han 

krävde avtalsenlig lön åt alla. 

El-tvåan fick rätt. 33 portugiser och italienare fick dela på 128 000 kronor. 

Tommy Sjögren fick hämta ut pengarna på banken i Lysekil och dela 

ut dem i handen till arbetarna. 

Inte bara ett EU-fenomen 

Problematiken med lönedumpning är inte bara ett EU-fenomen. El-tvåan 

stötte på en grupp thailändska elektriker som inte heller fick avtalad lön. 

Ny konflikt och ny utbetalning. 

Byggnads mötte liknande skiktade avtal bland de thailändska rörmontörerna. 

Ombudsmannen Henry Carlsson hade informerat rörmontörerna 

om vilka löner de hade rätt till enligt de ingångna avtalen. Fyra 

talesmän för arbetarna började ställa krav och skickades därefter hem av 

Vinc Placement. Då utbröt en vild strejk bland kollegorna. 

Henry Carlsson höll ett möte med hjälp av tolk och fick klart för sig 

att rörmontörernas verkliga löner var mellan 7 000 och 13 000 kronor i 

månaden. Inte 20 000 som Vinc hade skrivit avtal om. 

Konflikten löstes genom att Preemraff gick in och garanterade att alla 

rörmontörer skulle få lön enligt avtal. 

– Här kan vi verkligen konstatera att det rörde sig om lönedumpning. 

Men tack vare att de här killarna protesterade så lyckades vi ordna upp 

det, berättar Henry Carlsson som sedermera också har fått bekräftat att 

varenda krona har kommit fram. 

2

Arbetsmiljöverket dömde ut de byggnadsställningar 

som användes vid bygget av Dragon Gate, ett centrum 

för kinesisk kultur i Älvkarleby. Det avslöjades 

att de kineser som arbetade på bygget tjänade 17 

kronor i timmen. Byggnads krävde en avtalad timlön 

på 130 kronor. 

2

Hur upptäcks dubbla avtal? 

På raffinaderiet Preemraff i Lysekil och på det kinesiska kulturcentrumet 

i Älvkarleby fanns kollektivavtal om rimliga löner. Men det var inte 

de avtalen som gällde. De verkliga lönerna hamnade på betydligt lägre 

nivåer. 

Dubbla avtal är en företeelse som har dykt upp med gästarbetare. Arbetsgivare 

skriver på avtal med facket, men gör andra överenskommelser 

med de anställda. 

Hur kan man komma till rätta med dubbla avtal? 

Uppgörelsen mellan LO och Svenska Näringsliv ger facken rätt att informera 

utländska arbetstagare om vilka villkor som ska gälla, men ingen 

självklar rätt att kontrollera att rätt lön verkligen betalas ut. 

– Men nu har vi rätt att komma in på företagen och ta kontakt med de 

anställda. Då blir det svårare för företagen att inte stå för sina överenskommelser, 

säger Anders Tiderman avtalssekreterare på IF Metall. 

På Preemraff hade vissa thailändska rörmontörer bara en tredjedel 

av de 20 000 kronor i månaden som de skulle ha enligt kollektivavtalet. 

Något de också fick sedan Byggnads tagit sig an deras sak. 

19 kronor istället för 130 kronor 

I Älvkarleby i norra Uppland förvandlade affärsmannen Jang Chun 

Li den havererade kommunala konferensanläggningen Checkpoint 

Dalälven till ett kinesiskt centrum, Dragon Gate. Mr Li ville bygga 

enligt kinesiska metoder och material. Åtta kinesiska byggnadsarbetare 

flögs in. 

Dessvärre hamnade även lönerna på kinesisk nivå, 19 kronor i timmen i 

stället för 130 som Dragon Gate tecknat kollektivavtal om. ”Ett misstag”, 

förklarade företaget och hävdade att man trodde att resor och uppehälle 

fick dras från lönen. De kinesiska byggarna fick sin avtalsenliga lön sedan 

Byggnads hotat med blockad. 

LOs utredare Ingemar Göransson säger att facket aldrig kan slippa 

undan företagare som gör vad de kan för att utnyttja arbetskraft och de 

kryphål som finns. 

– Sådana har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Vi får 

bemöta det som vi alltid har gjort – söka upp dem, ställa dem till svars 

2

0 

och, om de inte ändrar sig, jaga dem på flykten, säger Ingemar Göransson 

som dock tror att relativt få företag vågar trixa med dubbla löner. 

– Det finns krav på dem också från arbetsgivarsidan. Genom att vara 

medlemmar i en arbetsgivarorganisation förbinder de sig att följa de avtal 

som finns.

När facket talar polska bryts isen 

Byggjobbarna ser misstrogna ut när två personer från Byggnads i Malmö 

trampar in i ett av småhusen vid kyrkogården i Vellinge. När Cezary Mozalewski 

börjar tala polska blir stämningen mer avslappnad. 

Och det blir ett lyckligt slut, vilket är ovanligt: Robert Sikora och 

Krysztof Bonicki beslutar sig för att gå med i Byggnads. 

Cezary Mozalewski, snickare från Polen och själv Byggnadsmedlem, 

har anställts i Byggnads tolkprojekt. Syftet är att förbättra kommunikationen 

med byggjobbare från Östeuropa som blivit vanligare på byggen i 

Sverige. 

Den här vinterdagen har Cezary Mozalewski åkt ut med Lars Lindström, 

arbetsmiljöansvarig på Byggnads i Malmö, för att kolla upp ett 

par arbetsplatser. Bygget i Vellinge är relativt stort, ett tjugotal småhus. 

Midroc står för entreprenaden men där finns också några utländska byggjobbare 

som Lars Lindström undrar över. Krysztof Bonicki från Polen och 

Robert Sikora från Slovakien jobbar tillsammans med Steiner Gustafsson 

i ett av husen. De har tre arbetskamrater i huset intill, varav två är tyskar. 

Alla är anställda av bemanningsföretaget Megaflex. 

Hittade jobben på Internet 

Robert Sikora har jobbat i Tyskland i ett par år, Krysztof har jobbat i Sverige 

i ett år, dessförinnan var han på Island och i Tyskland. Båda hittade 

Megaflexjobben på Internet. 

– Jag körde från Frankfurt till Lübeck för en intervju. Chefen körde 

från Sverige. Jag tror vi var fem som intervjuades. Två av oss fick jobb, 

berättar Robert Sikora som är tillsvidareanställd och skattar i Sverige. 

Megaflex anställda får alla timlön, 135 kronor. Midrocs folk har ackord 

och 159 kronor i timmen. 

– Jag är tveksam till om det här är riktigt. Megaflex uppträder mer som 

en underentreprenör än som ett bemanningsföretag här. Och då är det 

ett hängavtal som gäller, säger Lars Lindström som beslutar sig för att ta 

kontakt med ägaren senare. 

Krysztof Bonicki och Robert Sikora bokar ett möte för att gå med i 

facket, vilket bara har hänt Cezary Mozalewski vid några tillfällen tidigare. 

Det är en lyckad dag. 

Efteråt kör Lars Lindström småvägar norrut mot Malmö. Tygelsjö, 

1

2 

Hököpinge, Klagshamn – här och där står byggställningar och hel- och 

halvfärdiga hus, typiska inslag i snabbväxande villasamhällen. 

Liksom byggare från Östeuropa 

– Kör vi hit i vår kommer vi att hitta utländsk arbetskraft på vart och 

vartannat tak, säger Lars Lindström. 

I början av 2004 publicerade Byggnads en uppmärksammad rapport 

om att 382 utländska arbetare arbetade på byggen i Skåne. Två år senare 

räknar Byggnads med att antalet är omkring 1 000 personer – bara i Malmödistriktet. 

I denna föränderliga värld var det självklart att Malmö skulle delta i 

Byggnads tolkprojekt som finansieras av förbundet centralt. 

Projekttiden går ut den sista mars. I Malmö är alla redan övertygade 

om att det måste bli en fortsättning. 

Som avtalstecknaren Roland Ljungdell säger inne på expeditionen: 

– Ska vi kunna få deras förtroende måste vi kunna tala med dem. 

Cezary kan förklara vad vi vill, att vi inte är några poliser, att vårt mål är 

bättre lön åt alla. 

När Byggnads gjorde rapport 2004 handlade mycket om bemanningsföretag 

och utländska hantverkare med f-skattsedlar. 

De finns kvar, några av dem hamnar på taken i Klagshamn och Tygelsjö. 

Fast Byggnads lägger kraften på entreprenörer som vill delta i stora 

byggupphandlingar. 

– Företagen står på kö, vi skulle behöva ha ett kösystem, säger Lars 

Lindström halvt på skämt. 

För ett år sedan stred Byggnads i Vaxholm mot ett lettiskt företag som 

inte ville skriva kollektivavtal. I Malmö är det inga problem numera. EUföretag 

tar självmant kontakt med Byggnads. De skriver på kollektivavtal. 

De redovisar lönelistor. 

– Ja, maken till otroligt prydligt ifyllda tidrapporter har sällan skådats. 

Det är åtta timmar om dagen, dag ut och dag in, ingen övertid nånstans, 

säger Roland Ljungdell som misstänker att företag från låglöneländer 

betalar rätt timlön enligt avtalet – fast färre timmar. 

Roland Ljungdell slår ut med armarna. 

– De dribblar med oss. Vi lyckades faktiskt avslöja ett tyskt företag härförleden, 

där vi kunde visa att det inte hade betalat ut vad de skulle. Där fick vi 

en uppgörelse där vi ordnade lite extra pengar till killarna som var här. 

Cezary Mozalewski har en viktig uppgift i kontakterna med företagen. 

Han söker på hemsidor och databaser, tar fram fakta i förväg. Sedan sitter 

han med vid förhandlingar och samtal, där han tolkar när inte engelskan 

räcker till.

Vågar inte prata 

Men det är i mötena med byggjobbarna som Byggnads hoppas att tolkprojektet 

ha störst verkan. 

Ett sådant möte gör sällan någon glad. En ombudsman står inför en 

knäpptyst skara. Han berättar om ”the Swedish builders union” och ”collective 

agreement”. De tittar ned i golvet. ”Any questions?”. ”No”. 

– Det vågar inte prata med oss. Jag har aldrig sett så många rädda medelålders 

män som under det gångna året, säger Roland Ljungdell. 

Med Cezary Mozalewski blir det mer snack. Särskilt efteråt, på vägen 

ut eller i en paus. 

– Då får man höra saker. Som att de inte får ut så mycket som det står i 

avtalet, berättar Cezary Mozalewski. 

Utanför byggexpeditionen breder Malmö ut sig. Staden sväller och det 

syns för blotta ögat. Vid havet ligger en helt ny stadsdel, Västra hamnen. 

Citytunneln schaktas fram i långa revor genom landskapet. Kring en av 

stationerna, Hyllie, ska 7 000 bostäder och stadens nya Isstadion byggas. 

Det finns jobb så det räcker åt både skåningar och en hel del andra. 

– Det man undrar är vad som händer den dagen högkonjunkturen tar 

slut. Är det våra gubbar som åker hem eller är det de som kommer utifrån? 

säger Lars Lindström. 

Krysztof Bonicki och Robert Sikora är numera medlemmar i Byggnads. Lars Lindström 

har skrivit ett hängavtal med ägaren till Megaflex, vilket innebär att de anställda får del 

av ackordet på arbetsplatsen, vilket ger dem en högre lön.

Nu finns ett avtal med arbetsgivarna 

som ska motverka lönedumpning. 

Hur långt räcker det? 

I september 2005 slöts ett rekommendationsavtal mellan LO och Svenskt 

Näringsliv med spelregler som ska gälla för utländska företag som blir 

tillfälliga medlemmar i en arbetsgivarorganisation. Tanken är att varje 

förbund ska ansluta sig till det genom egna avtal med respektive arbetsgivarorganisation. 

Facken i Industriavtalet har ett sådant avtal. 

– Ett förbundsavtal ger en bra plattform att arbeta med de här frågorna. 

Nu har vi regler att gå efter, åtminstone för de företag som väljer 

att skriva avtal, säger Anders Tiderman, avtalssekreterare i IF Metall, som 

räknar med att överenskommelsen leder till att fler utländska företag 

skriver kollektivavtal. 

Han pekar på att avtalet ger en kvalitets- och seriositetsstämpel som 

många utländska entreprenörer vill ha. 

Finns inte en risk att det blir många avtal där utländska företag lägger sig på 

lägsta möjliga lön i avtalet? 

– Jag tror ju inte det. En sådan utveckling skulle bara leda till att vi 

börjar slåss för att höja minimilönerna, säger Anders Tiderman. 

Hans Tilly är ordförande i Byggnads, det förbund som mött flest utländska 

aktörer, allt från svartjobbande snickare till entreprenörer som 

lägger lägsta bud i landets allra största entreprenader. 

Hans Tilly förutser att en överenskommelse med Svensk Byggindustri 

kommer att träffas så småningom, men tror inte att en sådan förändrar så 

mycket i byggbranschen. 

– Hos oss är problemet att företag helt struntar i avtal. Eller skriver på 

ett avtal med oss men betalar ut en helt annan lön, säger Hans Tilly. 

Både Anders Tiderman och Hans Tilly anser att facken måste ge sig in 

mer aktivt i den internationalisering som pågår. Anders Tiderman lanserade 

förra året idén om gratis medlemskap för utländska arbetare som är 

fackmedlemmar i hemlandet, en fråga som nu utreds på LO. 

Gratis avgift underminerar förtroendet 

Hans Tilly tror för sin del inte på fria medlemskap. Han menar att förtro-

endet för facket riskerar att undermineras om vissa medlemmar får gratis 

avgift. 

– En väg att gå är att vi internationellt kommer överens om att alla 

medlemmar enbart betalar avgift i det land de arbetar i. Det skulle vara 

ett system som är rättvist och lätt att förstå, säger Hans Tilly som tycker 

det har kommit mycket gott ur debatten kring Laval-konflikten. 

Han talar om att kunskaperna och medvetenheten har ökat. 

– Tiden är på vår sida. Kanske har vi blivit lite tagna på sängen av hur 

snabb utvecklingen har varit. Nu har vi möjlighet att tänka nytt och 

tänka större. Vi måste ha ett större internationellt samarbete och verkligen 

jobba nära andra fackliga organisationer. 

Ett förbund som agerat internationellt är Pappers som under våren 

införde övertidsblockad på finskägda pappersbruk i Sverige, som en sympatiåtgärd 

med medlemmarna i Pappiliito som lockoutades i sju veckor 

när finska arbetsgivarorganisationen ville förändra kollektivavtalen. En 

konflikt som arbetsgivarna fick ge upp. 

Ett viktigt steg 

– Vi har fått mycket tacksamhet från våra finska kamrater som tycker att 

vårt stöd var viktigt. För oss var det självklart att inte svenska medlemmar 

skulle arbeta extra för att ersätta jobb som låg nere i Finland. Jag tror 

att den här typen av åtgärder blir ännu viktigare i framtiden, säger Sune 

Ekbåge, fd förbundsordförande i Pappers. 

Det här säger rekommendationen: 

• Om en arbetsgivarorganisation beviljar ett utländskt företag medlemskap 

ska facket informeras. Sedan ska facket och arbetsgivarna 

komma överens om villkoren för de anställda – som ska vara ”likvärdiga 

villkoren som anställda på svenska företag har”. 

• Kommer parterna inte överens blir det centrala förhandlingar och 

därefter till en tvistenämnd. 

• Facket har rätt att komma in på arbetsplatsen och informera anställda 

om villkoren i avtalet.

Vad gäller för utländsk konkurrens 

i Sverige? 

Vad är lönedumpning? 

Det är när företag konkurrerar genom att ha lägre löner, sämre förmåner 

och arbetsvillkor än vad som bestämts i gällande avtal för branschen. 

Är det lönedumpning när företag producerar 

i låglöneländer och konkurrerar ut svenska företag? 

Nej. Om företag exporterar till Sverige kan lönerna mycket väl vara lägre 

i produktionslandet än vad som gäller i svenska avtal utan att man för 

den skull talar om lönedumpning. 

Om däremot lönerna i landet ifråga ligger under de gällande i branschen 

eller om lönen är så låg att den inte går att leva på kan man tala om 

lönedumpning. 

Om ett utländskt företag etablerar sig i Sverige 

vilka avtal ska gälla, svenska avtal eller de i hemlandet? 

Ett företag som verkar stadigvarande i Sverige ska ha svenskt avtal i Sverige 

oavsett om de anställda är svenskar eller utländska medborgare. 

Om en utländsk byggfirma bara 

engageras för ett sexmånadersbygge, vad gäller då? 

Inom EU regleras arbete i annat land av det så kallade utstationeringsdirektivet. 

Även ett företag som bara är tillfälligt verksamt i ett land ska 

tillämpa löner och arbetsvillkor som råder i det land där jobbet utförs. 

Detta regleras i det så kallade utstationeringsdirektivet och är viktigt 

för att hindra lönedumping. 

Om en utländsk murare kommer till Sverige 

som egen företagare och får F-skattsedel, vilka villkor gäller då? 

Muraren får konkurrera med andra egna företagare och lägga anbud på 

den nivå han vill. 

Det har dock förekommit att utländska egenföretagare skaffat sig Fskattesedel 

i Sverige trots att de inte är självständiga egenföretagare utan 

i själva verket engagerats av oseriösa svenska arbetsgivare.

LO vill skärpa kontrollen av företagens seriositet vid beviljande av 

F-skattsedel för att förhindra sådant fusk. 

Ett utländskt företag är inte etablerat i Sverige utan betalar förmånlig bolagsskatt 

i hemlandet. Detta ger företaget en konkurrensfördel på den svenska 

marknaden även om man betalar avtalsenliga svenska löner till sina arbetare i 

Sverige. Är det lönedumpning? 

Nej. Så länge man har avtal i Sverige så är det OK. Sverige har låg bolagsskatt 

jämfört med andra länder. Lettland och Litauen är de enda länder 

där bolagsskatten är klart lägre än Sverige. Skillnaden är dock inte större 

än omkring 10 procentenheter. 

Kan en kommun eller en statlig myndighet ställa 

krav i upphandlingen på att entreprenören ska ha kollektivavtal? 

Att ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling är diskriminerande, 

enligt en dom i kammarrätten 1995. 

Däremot är det möjligt att ställa krav på ”motsvarande villkor” som i 

kollektivavtal. Även om inte kollektivavtal finns måste villkoren ligga på 

motsvarande nivå som i kollektivavtalet. 

Det ger möjlighet att stoppa entreprenörer som konkurrerar med lägre 

löner eller sämre arbetsvillkor. 

Många länder har minimilöner. Då kan utländska företag direkt se på vilken 

nivå de måste ligga vid arbete i landet. Varför har Sverige inte minimilöner? 

Den svenska avtalsmodellen är uppbyggd på kollektivavtalen. En uppgörelse 

direkt mellan parterna har ansetts vara en mer bärkraftig modell än 

att politiker ska stifta lagar om lönerna. 

Hittills har avtalsmodellen fungerat bra för oss i Sverige. 

Ett problem är dock att många andra länder i EU har minimilöner och 

att det därför kan vara svårt för dessa att förstå den skandinaviska avtalsmodellen. 

Finland har numera en mellanform med allmängiltigförklaring av 

kollektivavtal. Det innebär att ett avtal inom en bransch upphöjs till lag. 

Löner och villkor i avtalet gäller för alla arbetsplatser inom branschen. 

Vad är EU:s tjänstedirektiv och hur påverkar det lönekonkurrensen? 

EU:s tjänstedirektiv är ett förslag till regler för tjänstehandeln inom 

unionen. Ett förslag från EU-kommissionen diskuteras nu. 

Kommissionens förslag utgick bland annat från att villkoren i ursprungslandet 

skulle gälla vid arbete utomlands. Detta skulle ha öppnat 

för konkurrens med lägre löner och sämre arbetsvillkor.

EU-parlamentet enades dock om ett kompromissförslag i vilket ursprungslandsprincipen 

kraftigt försvagats. 

Parlamentets beslut innebär att svenska kollektivavtal och svensk arbetsrätt 

ska gälla i Sverige. Undantag från fri handel görs bland annat för 

offentliga och sociala tjänster. Tjänstedirektivet antogs sedan under 2006. 

Vad är ”Lex Britannia”? 

Lex Britannia kallas en lagparagraf i medbestämmandelagen. Den ger 

möjlighet för svenska facket att sätta stopp för lönedumpning och dåliga 

arbetsvillkor även om ett företag har tecknat ett utländskt avtal. 

Lex Britannia ger facket rätt att tränga undan ett sämre utländskt avtal 

med stridsåtgärder. 

Konflikten vid skolbygget i Vaxholm var ett exempel på tillämpningen 

av ”Lex Britannia”. 

Namnet Britannia kommer från ett fartyg som Sjöfolkförbundet 

blockerade för att besättningen tvingades arbeta med svältlöner. 

Globala WTO-förhandlingar om tjänstehandel 

Inom världshandelsorganisationen WTO pågår förhandlingar om handel 

med tjänster inom ramen för GATS*. En del av dessa förhandlingar gäller 

rörlighet för arbetskraft. Hittills har rörligheten främst gällt kvalificerade 

specialister och nyckelpersoner, men kraven växer från vissa utvecklingsländer 

att rörligheten också ska omfatta okvalificerade yrkeskategorier. 

Den ökande globaliseringen av arbetsmarknaden innebär en utmaning 

för fackföreningarna i Sverige, att säkerställa löner och arbetsvillkor för 

alla utifrån kommande arbetstagare som innebär ickediskriminering och 

likabehandling jämfört med svenska arbetstagare. 

* GATS eller General Agreement on Trade in Services är ett internationellt handelsavtal som 

förhandlades fram i Uruguayrundan och som fungerar som regelverket för handel med tjänster 

på en global nivå. Avtalet är motsvarigheten till GATT som istället reglerar handeln med varor. 

Tillsammans med GATT och TRIP utgör dessa grunden för WTO:s arbete.

Fackets globala nätverk 

För att möta kapitalets rörlighet på lika villkor agerar idag den fackliga 

rörelsen alltmer över gränserna. 

Visserligen har fackföreningsrörelsen alltsedan begynnelsen haft en 

internationell inriktning. Men så länge handeln och kapitalet var trögrörligt 

var samarbetet mest inriktat på vad man kunde lära av varandra. 

Den ökade rörligheten för kapital, varor och tjänster har gjort det 

internationella fackliga samarbetet allt viktigare. Globaliseringen gör 

tydligt att intressena hos anställda i Kina, Indien, Baltikum och Sverige 

hänger ihop. Enda sättet att möta globaliseringens utmaningar är genom 

ökat internationellt samarbete. Med ökad rörlighet och konkurrens minskar 

avståndet mellan det lokala och det globala. 

Den lokala fackliga verksamheten i Sverige är beroende av att den 

fackliga kampen lyckas i Europa och globalt. Idag samverkar lokala facklubbar 

inom världsomspännande koncerner för att inte arbetstagare i 

olika länder ska spelas ut mot varandra. 

Parallellt ökar också vikten av det etablerade samarbetet inom Internationella 

Fackliga Samorganisationen och Europafacket. 

Via dessa organisationer drivs gemensamma krav i internationella organisationer, 

till exempel inom Världshandelsorganisationen WTO, EU och 

i samarbetsorganisationen OECD. 

Här är några av de viktigaste aktörerna 

i det internationella fackliga samarbetet: 

EFS 

De fackliga organisationerna i Europa samarbetar i Europafacket 

(EFS), på engelska European Trade Union Confederation, (ETUC). 

En av EFS viktigaste uppgifter är att lyfta fram fackliga synpunkter 

inom EU, bland annat när Kommissionen förhandlar i WTO. EFS är 

också löntagarpart när arbetsmarknadens parter träffar överenskommelser 

inom ramen för EU:s så kallade sociala dialog. 

Ett lönepolitiskt samarbete har också inletts. Syftet är inte att bedriva 

gemensamma löneförhandlingar utan framför allt att förhindra 

lönedumpning, bland annat genom förbättrad lönestatistik, mer in-

formation och utbyte av observatörer i nationella löneförhandlingar. 

Sveriges alla tre stora fackliga centralorganisationer, LO, TCO och 

Saco är medlemmar i Europafacket. 

LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin sitter i styrelsen för EFS. 

IFS* 

De fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco är alla medlemmar 

i Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS), på engelska 

International Trade Union Confederation (ITUC). 

IFS är den internationella sammanslutningen av fria och demokratiska 

fackliga organisationer. 2006 hade IFS 306 medlemsorganisationer 

i 154 länder, representerande sammanlagt 168 miljoner 

medlemmar. 

IFS driver tillsammans med regionala och nationella organisationer 

projekt över hela världen för att värna fackliga rättigheter och rätten 

att bilda fria fackföreningar. De utbildar fackligt aktiva och engagerar 

sig också direkt i fackliga rättigheter i enskilda länder. Utöver de rent 

fackliga uppgifterna engagerar sig IFS också i miljöfrågor. IFS och 

EFS driver tillsammans kravet på få in socialklausuler i internationella 

handelsförhandlingar. Bland annat vill man att ILO:s åtta kärnkonventioner 

ska inarbetas i Världshandelsorganisationen WTO:s avtal. 

LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin sitter i IFS:s styrelse. 

Globala fackliga federationer 

Ett internationellt samarbete direkt mellan fackförbund inom samma 

bransch sker i de globala facken. 

IF Metall är till exempel med i Internationella metallarbetarfederationen 

och Internationella gruv- kemi- och energiarbetarfederationen. 

Där är även Elektrikerförbundet och Pappers är medlemmar. Efter 

sammanslagningen är IF Metall också medlem i Internationella textil- 

beklädnads- och läderarbetarfederationen. 

I Internationalen för offentlig service är Seko och Kommunal medlemmar 

tillsammans med tjänstemannaförbunden ST och SKTF. 

En av de globala fackens viktigaste uppgifter är att försöka träffa 

globala koncernavtal. Genom de globala facken kanaliseras också 

utvecklingsprojekt i fattiga länder. 

Koncernavtal 

Det är ett långsiktigt fackligt mål att skapa bindande regler för företagens 

uppträdande internationellt. 

Ett av medlen för att nå dit är globala koncernavtal mellan globala 

1

2 

fackliga federationer och enskilda multinationella företag när det gäller 

företagens sociala ansvar. Hittills har bara ett drygt 40-tal sådana 

avtal träffats, sex av dem med svenska företag (H&M, IKEA, SCA, 

Securitas, Skanska och SKF). 

Internationella Arbetsorganisationen – ILO 

International Labour Organization är FN:s organ för arbetsmarknadsfrågor. 

I ILO sitter representanter för arbetsmarknadens parter och regeringsrepresentanter. 

Ulf Edström, LOs internationelle chef sitter för 

närvarande som arbetstagarrepresentant i ILO:s styrelse. 

ILO bildades 1949 och har genom åren antagit nära 190 konventioner 

om rättigheter i arbetslivet. Åtta av dessa konventioner 

är särskilt viktiga och utgör det som brukar kallas grundläggande 

mänskliga rättigheter i arbetslivet. 

ILO:s åtta så kallade kärnkonventioner har blivit en minimistandard 

för grundläggande arbetsvillkor över hela världen. De åtta 

kärnkonventionerna gäller: 

1. Fri förenings- och organisationsrätt. 

2. Fri förhandlingsrätt. 

3. Förbud mot slavarbete. 

4. Förbud mot tvångsarbete. 

5. Förbud mot diskriminering vid anställning och yrkesutövning. 

6. Lika lön för män och kvinnor, för arbete av lika värde. 

7. Minimiålder för arbete. 

8. Förbud mot de värsta formerna av barnarbete. 

LO-TCO Biståndsnämnd 

LO och TCO samarbetar i LO-TCO Biståndsnämnd för att stötta 

uppbyggnaden av oberoende, demokratiska och jämställda fackliga 

organisationer världen över. 

Biståndsnämnden har också som bredare mål att verka för en 

rättvisare fördelning av makt och resurser, utrota fattigdom, skapa 

jämställdhet och välfärd samt utveckla och fördjupa demokratin. 

LO och TCO eller enskilda förbund leder projekten. Ofta arbetar 

man tillsammans med globala fackliga branschorganisationer och 

lokala fackliga organisationer. Stödet gäller främst facklig utbildning, 

utbildning i mänskliga och fackliga rättigheter. Och insatser mot 

hiv/aids.

Rättvisemärkt 

Rättvisemärkt är en etisk och social märkning av varor, som till 

exempel kaffe, te, bananer och choklad. Rättvisemärket signalerar att 

de som producerat de märkta varorna har fackliga rättigheter och en 

rimlig lön och att inget barnarbete förekommit. 

Organisationen Rättvisemärkt har byggts upp med hjälp av pengar 

från bland annat LO och Svenska Kyrkan 

Olof Palmes internationella centrum 

Palmecentret är arbetarrörelsens gemensamma organisation för utvecklingssamarbete 

i internationella och säkerhetspolitiska frågor. 

Demokrati, mänskliga rättigheter och fred är de mål som dominerar 

verksamheten. 

En av Palmecentrets viktigaste uppgifter är, förutom biståndsprojektsverksamhet, 

att stimulera till debatt i internationella frågor, 

både inom arbetarrörelsen och i samhället i stort. Palmecentret och 

medlemsorganisationerna ordnar seminarier och öppna möten där 

kunniga politiker, debattörer och experter medverkar.

Vi blir allt mer beroende av omvärlden 

Det finns inte längre några enbart svenska fackliga frågor. 

Fler länder som deltar i världshandeln och ökad rörlighet över gränserna 

har lett till ökad global konkurrens. Rörlighet för varor och kapital 

följs nu av ökad rörlighet för arbetskraften. 

Globalisering kan mätas på många olika sätt. 

Vi kan till exempel se att världshandeln utvecklats kraftigt och mer än 

fördubblats det senaste decenniet. 

Milj dollar 

2 000 000 

20 000 000 

1 000 000 

10 000 000 

1 1 200 

Källa:Världshandelsorganisationen WTO 

Ett annat mått är Sveriges handel med omvärlden. Sedan 1960-talet har 

handeln som andel av BNP nästan fördubblats. Idag motsvarar handeln 

två tredjedelar av BNP. 

Proc av BNP 

0 

0 

0 

0 

0 

20 

10 

0 

1 -1 1 -2002 

Källa: ITPS

De gränsöverskridande investeringarna i världen ökade kraftigt under 

1990-talet för att snabbt dala efter IT-bubblan år 2000. Nu ökar investeringarna 

igen. 

Miljarder dollar 

1 00 

1 00 

1 200 

1 000 

00 

00 

00 

200 

0 

1 0 1 2000 200 

2003 arbetade c:a 564 0000 anställda på utlandsägda företag i Sverige. 

Motsvarande siffra för hur många anställda som arbetar på svenska företag 

i utlandet var 956 000. 

Antal anställda 

1 00 000 

1 000 000 

00 000 

0 

Anställda på utlandsägda 

företag i Sverige 

Anställda på svenska 

företag i utlandet 

Källa: Unctad 

Källa: ITPS 

Utvecklingen på dessa områden visar en och samma sak: Sverige blir allt 

mer beroende av omvärlden – och omvänt – närvaron av omvärlden blir 

allt mer påtaglig i Sverige. 

Den svenska ekonomin är inte längre en fredad insjö utan en vik i det 

stora världshavet. För anställda i Sverige betyder globaliseringen både en 

möjlighet och en utmaning. 

När allt fler länder deltar i världshandeln och varor och tjänster

strömmar över gränserna i allt snabbare takt innebär det att konkurrenstrycket 

hårdnar. 

Ökad konkurrens är ett mynt med två sidor: Den ena sidan är att 

konkurrensen pressar priserna. För oss som konsumenter betyder det billigare 

varor och tjänster. Det är den här utvecklingen vi ser i elektronik- 

och telekombranscherna, i de låga priserna i klädbutiker och i mängden 

av billiga varor hos Clas Ohlson och liknande kedjor. 

Den andra sidan av myntet är att konkurrensen också ökar pressen på 

svenska företag och svenska jobb. Konkurrensen verkar på bred front, 

men slår särskilt hårt mot den enklare industriproduktionen. Det är där 

som ökningen av många nya konkurrentländer slår igenom mest påtagligt. 

Medan globaliseringens fördelar kommer alla till del så faller nackdelarna 

på de som drabbas direkt av nedläggning av företag eller utflyttning 

av produktion. 

Omvandlingen är ingen nyhet för de anställda i industrin. Däremot har 

takten och omfattningen av omvandlingen ökat med tilltagande globalisering. 

Fler jobb berörs och påverkas. Ofta uppmärksammas utflyttning 

och nedläggningar av företag i Sverige och knyts till globaliseringen. 

Det är inte lika vanligt att peka på globaliseringen då utländska företag 

etablerar sig i Sverige och bygger ut verksamheten. Ingenting tyder dock 

på att globaliseringen totalt sett skulle ha en negativ effekt på antalet 

jobb i Sverige. 

Förlusten av jobb i den svenska industrin sker i första hand inte som 

följd av utflyttning eller låglönekonkurrens utan på grund av rationaliseringar 

och strukturomvandling. Det behövs helt enkelt färre människor i 

varuproduktionen.

Här är den globala löneligan 

Den här tabellen visar lönenivåerna i olika delar av världen. 

Ligan innehåller bara uppgifter från en bransch – textilindustrin. 

Lönenivåerna i andra branscher kan skilja sig något, men i huvudsak ger 

kartan ändå en god bild av de globala löneskillnaderna. Siffrorna är hämtade 

från konsultföretaget Werner International, ett managementföretag 

som specialiserat sig på tekoindustrin. 

Tabellen visar lönekostnaderna i olika länder i förhållande till Sverige. 

Lönenivån i Sverige har satts till 100. Av tabellen framgår de enorma skillnaderna 

mellan lönerna i rika och fattiga länder. En vietnamesisk textilarbetare 

tjänar till exempel en femtiondel av vad en svensk gör. 

Men det är inte bara en skillnad i lön, inriktningen av produktionen 

skiljer sig också. I Sverige tillverkas inte längre några standardtyger utan 

enbart specialtextilier. I de vietnamesiska textilfabrikerna tillverkas däremot 

tyger till konfektionsindustrin i Vietnam och andra asiatiska länder. 

Löneläget i textilindustrin 

Arbetskostnad per land 2004 Index. Sverige = 100 

Belgien 152 

Danmark 146 

Japan 139 

Tyskland 138 

Frankrike 105 

Storbritannien 101 

Sverige 100 

Italien 98 

USA 79 

Spanien 70 

Sydkorea 35 

Portugal 35 

Hongkong 31 

Tjeckien 20 

Polen 19 

Sydafrika 19 

Estland 15 

Turkiet 14 

Argentina 14 

Brasilien 14 

Venezuela 14 

Mexiko 11 

Tunisien 10 

Colombia 10 

Peru 9 

Bulgarien 8 

Thailand 6 

Malaysia 6 

Egypten 4 

Kina(kusten) 4 

Kenya 3 

Indonesien 3 

Indien 3 

Kina(inland) 2 

Sri Lanka 2 

Bangladesh 2 

Pakistan 2 

Vietnam 2

Kapplöpning mot botten? 

Svenska arbetare har inte världens högsta löner. 2004 var det industriarbetarna 

i Norge som toppade löneligan. Men Sverige hör till den gruppen av 

länder med de allra högsta lönerna. 

Löneskillnaderna mellan rika och fattiga länder är inget nytt. Det har 

alltid funnits. Lönegapet mellan de allra fattigaste länderna och de rikaste 

ökar snarare än minskar (Kina och Indien är dock exempel på länder som 

minskat gapet till de rika länderna). Det nya är att vi i Sverige idag märker 

av låglönekonkurrensen mycket tydligare eftersom handeln mellan 

länderna öppnats upp och konkurrensen på världsmarknaden ökat. 

Det är möjligt att producera i länder där lönerna är låga utan att kvaliteten 

äventyras. Varor från fattiga länder kan importeras. Konkurrenstrycket 

på produktion i Sverige ökar. 

Är det här en kapplöpning mot botten? Går vi mot ständigt allt mer 

pressade löner? Löneandelen av förädlingsvärdet har visserligen minskat 

stadigt i hela Europa på senare år. Men att pressen på lönerna oundvikligt 

skulle leda mot ett låglöneträsk är knappast troligt. 

Detta av flera skäl. 

• Kostnader för produktion är inte bara löner (många verksamheter är 

löneokänsliga) 

• Höglöneländer har andra plusvärden som hög produktivitet och hög 

kvalitet. 

• Arbetare i höglöneländer klarar fler arbetsuppgifter och kan ställa 

om produktion snabbare. 

Svenska löntagare och löntagare i andra rika länder har ett utbildningsövertag 

som gör det möjligt att producera varor med större förädlingsvärde 

och därmed högre löner. En vanlig föreställning är att låglöneländer är 

våra stora konkurrentländer. Men fortfarande går det mesta av vår handel 

till andra rika höglöneländer. Mer än tre fjärdedelar av vår export går till 

exempel till Europa och därifrån kommer också merparten av vår import. 

Löntagarna i de fattiga länderna vill också ha del av det ökade välståndet. 

Kraven på ökad levnadsstandard pressar lönerna uppåt. 

Var finns gårdagens låglöneländer idag? 

På 1950- och 1960-talen var Japan den stora låglönekonkurrenten. 

I mitten av 1960-talet låg de japanska lönerna på mindre än hälften av 

lönerna i Sverige. Detta stora lönegap bestod under lång tid. På 1970-talet 

konkurrerade japanska varv ut stora delar av den svenska varvsindustrin. 

Med de japanska framgångarna inom elektronik- och bilindustrins 

ändrades synen på japansk kvalitet. Inom vissa områden är japantillverkat 

idag en kvalitetsstämpel.

0 

På 1990-talet ökade de japanska lönekostnaderna kraftigt och översteg 

de svenska vissa år. Stora fluktuationer i valutakursen gör att skillnaden 

i lönekostnader olika år kan variera kraftigt. 2004 var de japanska lönekostnaderna 

i industrin c:a 80 procent av lönekostnaden i Sverige. 

Sydkorea är ett land som gick in på världsmarknaden som låglöneland 

på 1980-talet. I förhållande till Sverige är Sydkorea fortfarande ett låglöneland. 

De koreanska industrilönerna ligger idag på 40 procent av lönerna 

i Sverige, men betydligt över lönerna i länder som Tjeckoslovakien, Ungern, 

Brasilien och Portugal. 

Arbetskraftskostnad i tillverkningsindustrin 2004, 

kronor per timme 

Norge 247 

Danmark 244 

Tyskland 238 

Belgien 223 

Finland 218 

Nederländerna 214 

Sverige 201 

USA 177 

EU-15 184 

Källa: Wirtschaftskammern Österreichs ur Fakta om svensk ekonomi, Svenskt Näringsliv och 

Bureau of labor statistics.

På idyllens Bali hotas facket med k-pist 

Med k-pistar i händerna trängde sig soldaterna in på det lilla fackföreningskontoret 

på Bali. 

– Gå med i det regeringskontrollerade facket istället, uppmanades de 

skräckslagna människorna. 

För de flesta svenskar är Bali liktydigt med ett bedårande vackert semestermål– 

numera dessvärre också förknippat med terrordåd. 

Men för människorna som bor på ön finns under den turistiska ytan en 

annan verklighet, med hot och övergrepp från myndigheter och militär. 

Soldaterna på fackföreningskontoret var utsända från det regeringskontrollerade 

fackets sida som en maktdemonstration, för att skrämma 

medlemmarna i det fria och oberoende hotellarbetarförbundet FSMP. 

Det senaste året har FSMP – trots motstånd från etablerade grupper i 

det indonesiska samhället - vuxit kraftigt och omfattar nu c:a 15 000 medlemmar. 

Bildandet av fria oberoende fackföreningar är en av den internationella 

fackföreningsrörelsens viktigaste uppgifter. 

Tusentals står i kö 

Sedan ett antal år tillbaka driver IUL - den globala fackliga internationalen 

för livsmedelsarbetare, hotell- och restaurangarbetare och 

lantarbetare - ett projekt för facklig organisering och utbildning i 

Indonesien. 

Hotell- och Restaurangfacket, HRF, är ansvarigt för de svenska insatserna 

i projektet (även Livs, Kommunal, HTF och SIF deltar). 

Therese Hultén är internationell sekreterare på HRF. 

– Hotellarbetarfacket i Indonesien har blivit så populärt att det idag 

står 3 000 personer i kö för att bli medlemmar. Kölistan beror på att 

facket som förutsättning för medlemskap ställer kravet att man ska ha 

genomgått en facklig grundutbildning. 

– Tänk om det kunde bildas kö till facket i Sverige också, ler Therese. 

IUL har ett regionkontor på Bali som leds av Hemasari Dharmabumis, 

en kvinna som engagerat sig starkt i uppbyggnaden av det fria hotellarbetarfacket. 

Fria fackföreningar är ingen okontroversiell fråga i Indonesien. Den 

tidigare Suharto-regimen styrde fackliga organisationer med järnhand. 

Från 1998 råder föreningsfrihet i landet. Men fortfarande är de regim- 

1

vänliga organisationerna starka och motarbetar bildandet av nya oberoende 

organisationer. 

När en sådan organisation är framgångsrik och drar till sig många 

medlemmar möts den av järnhårt motstånd från arbetsgivaren men också 

från det indonesiska etablissemanget. 

Historien om Shangri La visar hur det kan gå till 

Mytens Shangri La var en paradisliknande plats på jorden, verklighetens 

Shangri La ett lyxhotell i Djakarta. För de anställda blev jobbet på 

Shangri La en mardröm. 

Tre fjärdedelar av personalen på Shangri La gick med i den oberoende 

fackföreningen FSMP. Efter en förhandling avskedades bland annat fackets 

ordförande. Det ledde till en strejk som varade i tre dagar. Därefter 

tvingade polis ut de strejkande från hotellet, flera av dem misshandlades, 

några hamnade på sjukhus. 

Hotellet stängdes en tid. Alla 500 anställda avstängdes från sina jobb 

och de strejkande avskedades. De anställda krävde jobben tillbaka, 

men nekades detta. Så småningom erbjöds en del av dem avgångsvederlag. 

Hotellet fick en domstol att godkänna ett skadestånd på motsvarande 

20 miljoner kronor för företagets förluster under strejken. Skadeståndet 

riktades mot sju enskilda fackmedlemmar men var i realiteten ett försök 

att knäcka den fackliga organisationen. 

Svenska Hotell- och Restaurangfacket och Therese Hulthén engagerade 

sig i fallet. 

– Vi arbetade med vanliga påtryckningsmedel, som protestbrev och 

demonstrationer utanför Indonesiens ambassad. Vår international IUL 

ställde upp med advokathjälp till de skadeståndshotade fackligt aktiva. 

Fallet anmäldes också till ILO:s Föreningsrättskommitté. LOs internationella 

chef Ulf Edström satt med vid ILO:s behandling av fallet. 

– ILO krävde här att arbetarna skulle återfå sina jobb och att det utdömda 

skadeståndet allvarligt hotade den fria strejkrätten. 

Efter en utdragen process blev det till sist en uppgörelse mellan IUL 

och hotellet. Shangri La tog tillbaka skadeståndskraven och 73 fackmedlemmar 

fick ersättning. Men konflikten lever kvar i bittert minne eftersom 

de flesta Shangi La-anställda fortfarande är arbetslösa och svartlistade 

inom hela turistnäringen. 

– Just nu är läget för den indonesiska fria fackföreningsrörelsen oerhört 

besvärligt, berättar Therese Hulthén.

Ingen enstaka händelse 

Räden mot FSMP:s kontor på Bali var ingen enstaka händelse. Det verkar 

som om regimen efter tsunamin tagit chansen att ingripa mot oberoende 

rörelser. 

Therese Hultén är orolig för de fackliga organisatörernas personliga 

säkerhet. 

– Jag är rädd för att Hemasari Dharmabumis utsätter sig för större 

risker än vad hon borde. 

Nu planerar IUL ett nytt säkrare kontor på Bali. 

Turismen är en betydande näringsgren i Indonesien. Det finns c:a 11 

miljoner hotellarbetare. En stark facklig organisation på området skulle 

betyda mycket för hela arbetsmarknaden. 

Svenska Hotell- och Restaurangfacket drar nu igång ett informationsprojekt 

som ska vända sig inte bara till de egna medlemmarna utan också 

till allmänheten och researrangörer. HRF vill skapa en bred diskussion 

om vår turism och informera om de arbetsrättsliga, sociala och miljömässiga 

förhållandena i de stora turistländerna. 

Svenska turister ska förmås att tänka efter: Hur är förhållandena för de 

anställda på turistmålen? Vad kan jag bidra med? 

– Vi vill att semestrande svenskar ska kunna göra ett rättviseval när de 

turistar utomlands, säger Therese Hulthén. Målet är att få till stånd en 

ansvarsfull turism. 

IUL och Hotell- och Restaurangfacket samarbetar om projekt även i 

Argentina, Karibien, Sri Lanka, Indien och Nepal. I Ryssland stöttas också 

bildandet av fria fackföreningar.

Vietnamesiska fackligt aktiva 

får stöd för att förhandla 

Arbetarna i Vietnam har bland de allra lägsta lönerna i hela världen. 

Här tillverkar internationella företagsgiganter som sportkoncernen 

Nike och jeansjätten Levis sina hett eftertraktade märkesvaror. 

I de vietnamesiska konfektionsfabrikerna syr också många av de stora 

svenska klädföretagen upp sina modekläder. 

Vietnam är just nu ett land i stark förändring. 

På kort tid har innevånarna fått ställa om från helstatlig kommandoekonomi 

till allt större inslag av privat ägande och marknadsekonomi. 

Mitt i denna dramatiska omställning finns fackliga organisationer, som 

under den statliga eran inte ens fick förhandla om lönerna själva, men nu 

ställs mot oftast skrupelfria privata kapitalister. 

I det här skedet spelar också svensk fackföreningsrörelse en liten, men 

inte oviktig, roll genom stöd till vietnamesiska facket till uppbyggnaden 

av en fungerande organisation. 

Utbildas på bred front 

Mats Svensson, internationell sekreterare på IF Metall, har just återkommit 

från en vecka i Vietnam, och berättar: 

– Jag har haft en fyra dagars utbildning om studiecirkeln som arbets- 

och utbildningsform. Vi försöker överföra ett demokratiskt arbetssätt till 

vietnameserna, ett öppet lärande med hög grad av deltagaraktivitet. 

– Vi betonar hur viktigt det är att utbilda medlemmar på bred front 

för att de ska bli starka företrädare för de anställda i förhandlingarna med 

företaget. 

Mats Svenssons kurs genomfördes mitt i den vietnamesiska storstaden 

Ho Chi Minh City (tidigare Saigon) på den vietnamesiska fackliga 

centralorganisationen VGCL:s regionkontor. Kursen ingår i andra steget 

av en facklig grundutbildning där centrala sammandragningar varvas med 

hemarbete. Deltagarna är fackliga företrädare från teko- sko- och läderindustrin. 

I den branschen arbetar sammanlagt 2 miljoner människor i Vietnam. 

Hälften av dessa är, enligt facket, organiserade. Jämfört med andra fattiga 

länder, en förvånansvärt hög organisationsgrad.

Textilfabrik i Vietnam. 

Månadslönen är cirka 350 kronor.

– Uppgiften ska dock tas med en nypa salt, menar Mats Svensson. 

Många anställda i de statliga företagen är kanske inte ens medvetna om 

sitt fackliga medlemskap. Inom de privata företagen är anslutningen 

betydligt lägre. 

Gamla strukturer finns kvar 

Och trots den snabba förändringen mot marknadsekonomi finns de 

gamla strukturerna fortfarande kvar. Fortfarande är regeringen orolig 

för att alltför starka fackliga krav ska skrämma bort investerare. Något 

bildande av en oberoende fackförening är ännu inte i sikte. 

– Man ändrar inte människors attityder och inställning över en natt, 

menar Mats Svensson. Det går heller inte att snabbt ändra fackets agerande 

även om företagen fått nya ägare. 

Plötsligt ska facket sätta sig med de privata ägare till fabrikerna, ofta 

taiwaneser eller sydkoreaner, som tycker att de kan göra precis som de 

vill. Om företagen bryter mot lagar och förordningar händer inte så 

mycket. 

– En sådan miljö uppmuntrar till nonchalans för de anställda och deras 

krav. Staten är glad åt alla investeringar som görs, därför lägger den sig 

ytterst ogärna i. 

De vietnamesiska kursdeltagarna är väldigt nyfikna på mycket, berättar 

Mats Svensson. 

– De frågar mycket om motsättningen mellan kapital och arbete, om 

förhandlingar och kollektivavtal. Jag får mycket frågor på hur vi gör i 

Sverige. 

Mats Svensson har arbetat med olika utbildningar i Vietnam sedan 

2002 och märker redan en klar förändring i vietnamesernas uppträdande. 

– De har mognat som fackliga företrädare, tänker mer på vilka strategier 

de ska lägga upp i förhandlingarna med arbetsgivaren. Sådant fanns 

inte i sinnevärlden för dem tidigare. 

Liknande projekt i Kina 

Utbildningen i Vietnam är bara en del av IF Metalls internationella arbete. 

En rad andra projekt pågår runt om i världen. 

Bland annat har man i Kina ett liknande projekt med lokala fackliga 

företrädare tillsammans med SIF och ett projekt om gruvsäkerhet. 

En del av fackets internationella arbete är inriktat på Sverige. Opinionsbildning 

och information är viktigt. Inte minst för att få konsumenterna 

att sätta tryck på företagen. 

Mats Svensson talar med jämna mellanrum med de svenska klädföretagen 

om deras ansvar. Han tycker sig möta ökad förståelse. De stora

företagen i branschen känner opinionstrycket på sig och vet att de måste 

jobba hårt för att undvika att hamna på braskande löpsedlar. 

– Men mycket mer finns att göra. Framför allt handlar det om att 

säkerställa att de i och för sig goda föresatserna i företagens uppförandekoder 

verkligen efterlevs. 

– Men hur garanterar man till exempel rätten för arbetare i Kina att organisera 

sig? Regimen tillåter helt enkelt inte oberoende fackföreningar. 

– Det minsta man kan begära är att svenska företag åtminstone ser till 

att arbetstagarna får rätt att själva välja sina egna representanter och att 

de får förhandla med företaget.

Wanja Lundby-Wedin: 

Facket måste ta steget in i beslutsrummen 

– Vaxholmsfallet hade inte varit ett Vaxholmsfall om ILO:s konvention nr 

94 gällt. 

Det säger LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin i den här intervjun 

om facket och globaliseringen. Den ILO-konvention hon syftar till slår 

fast att offentliga myndigheter vid upphandling ska ställa krav på löner 

och andra villkor som motsvarar kollektivavtalen inom branschen och 

orten. 

Wanja Lundby-Wedin menar också att det inte räcker med att demonstrera 

och mobilisera utan att facket måste ta steget in i de rum där 

besluten fattas för att kunna förverkliga mänskliga rättigheter i arbetslivet 

världen över. 

I Sverige ska bara svenska avtal och villkor gälla, säger LO. Varför är det så 

viktigt? 

– För att vi ska kunna upprätthålla goda löner och bra arbetsvillkor 

för löntagarna i Sverige. Om vi accepterade underbudskonkurrens skulle 

snart hela vårt system med starka kollektivavtal undermineras. 

– Men det handlar också om solidaritet, vår grundläggande uppfattning 

att alla människor ska behandlas lika. Vi kan aldrig acceptera att 

någon på svensk arbetsmarknad ska ha sämre villkor än andra bara för att 

denne har ett visst ursprung. En del hävdar att facket bara är ute efter att 

skydda medlemmarnas egoistiska intressen. 

– Jag blir upprörd när vi anklagas för det. En sådan inställning strider 

mot vår grundläggande uppfattning om människors lika värde och rätt. 

Vi säger att alla ska behandlas lika, det tycker jag inte är att skydda sina 

egna. 

Alla ska behandlas lika? 

– Naturligtvis jobbar vi för våra medlemmar, men det gör vi på bästa 

sätt genom att också arbeta för en arbetsmarknad där alla behandlas lika. 

– Det är ju arbetsgivaren som inte tar emot en arbetstagare från Lettland 

om inte han får betala lägre lön som gör skillnad mellan svenska 

löntagare och andra, inte vi.

0 

Svenska industriarbetare får acceptera låglönekonkurrens när vi importerar 

varor från andra länder varför ska inte det gälla när folk kommer till Sverige 

och utför tjänster? 

– Det är självklart att man måste anpassa villkoren till det land där produktionen 

finns. Möjligheten att utföra produktion någon annan stans än 

i Sverige gäller dessutom inte bara industrin. Det finns call centers som 

sitter i andra länder. 

– Färdtjänsten i Stockholm har till exempel en del av resebeställningen 

i Lettland. Om du arbetar där så är det självklart att lettiska löner betalas. 

Du arbetar i Lettland, du ska betala hyra och mat i Lettland. Men det är 

lika självklart att om call centret ligger i Sverige så är det svensk lön som 

gäller. 

Hur reagerar du på antydningar– som i en artikelserie i Dagens Nyheter – att 

facket är främlingsfientligt när man tar strid för att svenska avtal ska gälla i 

Sverige? 

– Jag blir urförbannad! Det är faktiskt så att svenska LO tillsammans 

med våra förbund har satsat stora resurser, både personal och pengar, på 

ett femårigt integrationsprojekt som vi kallar Lika värde - lika rätt. För 

oss är integrationsfrågan oerhört viktig. 

– Vi har gjort mycket för att grogrunden för främlingsfientlighet ska 

vara så liten som möjligt. Vi arbetar för ett öppet integrerat samhälle där 

människor lever sida vid sida - att då beskriva oss som främlingsfientliga, 

det är så lågt. 

Vilka är de viktigaste frågorna för facket i globaliseringen? 

– Först måste vi se till att stärka instrumenten på hemmaplan, kollektivavtal 

och bibehållen bra arbetsrätt, för att skapa trygghet i förändringen. 

Vi ska fortsätta jobba för en modell där vi i första hand räddar människor, 

till exempel genom den omställningsförsäkring som vi förhandlat 

fram med Svenskt Näringsliv. Svensk fackföreningsrörelse har alltid 

bejakat strukturomvandlingen. 

– Jobben ska bevaras så långt det går, men aldrig till priset av sänkta 

löner och försämrade anställningsvillkor. 

Globaliseringens framsida och baksida? 

– Det andra är att vi måste jobba ännu mer tydligt med att förbättra 

villkoren för löntagare i andra delar av världen. Globaliseringens framsida 

är att världsfattigdomen minskas och att människor får det bättre. 

– Globaliseringens baksida den ser vi i Kina, Afrika och delar av Latinamerika, 

där människor och löntagare exploateras. Vi måste skapa tydliga

strategier för hur mänskliga rättigheter i arbetslivet ska förverkligas över 

hela världen. 

– Det här binds ihop med samarbete nationellt, europeiskt och globalt. 

Inte minst måste vi skapa bra kontakter facklig-politiskt. Titta på debatten 

om tjänstedirektivet, den visar att vi måste jobba mycket närmare 

politikerna och ha mycket mer av facklig-politisk samverkan också på 

internationell nivå. 

Du sitter med i Internationella Fackliga Samorganisationens styrelse – vilka 

frågor driver du? 

– LO har alltid legat långt framme i det internationella solidaritetsarbetet. 

Vi är en av de organisationer som ger mest till ISF:s solidaritetsfond. 

Den stora frågan just nu är: Hur får vi mänskliga rättigheter i 

arbetslivet att bli verklighet världen över? 

– Vi måste utarbeta konkreta strategier, vi måste ha en uppfattning 

om hur vi ska arbeta och hur vi skapar allianser. 

– Det är bra att vara med i mobiliseringsfasen och bilda opinion som 

till exempel på “World Social Forum”, men vi måste också ta steget in i 

rummen där man fattar besluten. Vi måste vara med bland beslutsfattarna 

när Världsbanken ska ge lån till ett utvecklingsland och se till att 

man faktiskt ställer krav också på mänskliga fri- och rättigheter. 

– Vi måste vara med när våra företag etablerar sig i Kina och teckna 

globala avtal med dem och binda dem vid avtalen. Även om en eller två 

svenska företag inte kan förändra Kina så måste de hela tiden arbeta 

aktivt med frågan om mänskliga rättigheter. 

Hur ser du på Svensk Näringsliv agerande i Vaxholmskonflikten? 

– Det lämnar stora frågetecken efter sig. Kollektivavtalsmodellen är 

ju en modell som inte enbart bärs av de fackliga organisationerna utan i 

lika hög grad av arbetsgivarparten. Arbetsgivarna köper arbetsfred och 

konkurrensneutralitet med avtalet. 

– Men helt plötsligt verkar arbetsgivarna inte vara intresserade av det 

längre. Jag tror ändå inte att man ska tolka deras agerande som att de inte 

längre värnar kollektivavtalet. De vill nog fortfarande ha kollektivavtal, 

men såg i Vaxholmsfallet en chans att försvaga facket. 

– De hade hoppats att redan i Sverige få en dom som slog fast att 

facket hade gått för långt när det gällde vår rätt till sympatiåtgärder. De 

var så angelägna om detta att de till och med var beredda att sälja ut sina 

egna medlemsföretag. 

– Nu fick de inte arbetsdomstolen med sig. Men om vår möjlighet att 

hävda kollektivavtalen försvagas därför att vi inte har någon möjlighet 

1

2 

att ta till konfliktåtgärder, med vilka medel hade då Byggnads kunnat 

få Laval att teckna avtal? Tänk om vi inte haft rätten att försätta Laval i 

blockad och om vi inte haft rätten att ta till sympatiåtgärder. 

– Starka jämbördiga parter är en viktig förutsättning för vår förhandlingsmodell, 

något som Svenskt Näringslivs agerande försvagar. 

Göran Trogen, f.d. chef på Almega, manar parterna att istället för att överlåta 

viktiga framtidsfrågor till politikerna borde de lösa dem gemensamt i ett samarbetsavtal. 

Hur ser du på det? 

– Jag tycker det är väldigt spännande, jag skulle gärna försöka någonting 

sådant. Politiska lösningar är inget självändamål. Vi driver idag att vi 

ska ha heltid som norm i anställningsskyddslagen och att få en lagstiftad 

rätt till företagshälsovård. Men det finns ingen anledning att driva det 

lagstiftningsvägen om det funnits en vilja att förhandla de frågorna. 

– Kan man nå breda lösningar förhandlingsvägen då ska man söka 

dem. Jag tror det på sikt är starkare. Regeringar kommer och går men 

parterna består. 

– Det vore förstås naivt att tro att vi utan vidare skulle få avtal om rätt 

till heltid och företagshälsovård. Svenskt Näringsliv ville för några år 

sedan föra en diskussion om sjukförsäkringen och LO var positiv till att 

förhandla om saken. Av olika skäl blev det dock inget av den gången. 

– Vi måste komma tillbaka till den här typen av diskussioner. 

Två socialdemokratiska partikongresser har slagit fast att Sverige bör skriva 

under ILO:s konvention nr 94 om sociala villkor vid offentlig upphandling. 

Men den skrevs aldrig under av den socialdemokratiska regeringen? 

– Jag tycker det är upprörande att den förra socialdemokratiska regeringen 

inte lyckades ratificera ILO:s konvention nr 94. Det var beklagligt 

att man hänsköt frågan om konventionen var förenlig med EU:s regler 

om offentlig upphandling, till en sittande utredning. Man hade kunnat ta 

konventionen rakt av. 

– Om EU:s regler för offentlig upphandling inte är förenliga med ILOkonventionen 

är det EU:s regler som ska ändras. Många EU-länder t ex 

Danmark och Finland har dessutom redan skrivit på ILO-konventionen. 

För dem fungerar det uppenbarligen, varför skulle det inte funka för 

Sverige? 

– Den svenska ILO-kommittén har dessutom rekommenderat en svensk 

ratifikation, men den nya borgerliga regeringen verkar ställa sig avvisande. 

Om den ratificerades skulle det vara till en stor hjälp för oss. Vaxholmsfallet 

hade inte varit ett Vaxholmsfall om ILO:s konvention nr 94 gällt.

Inte bara Vaxholm - LOs webshop

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?