Syror och baser

Syror och baser
En syra är ämne som lämnar eller kan lämna ifrån sig en vätejon (H + ). Detta gör att det finns fria
vätejoner i lösningen. Lösningen blir därmed sur. En stark syra lämnar alltid ifrån sig en vätejon
och en svag syra lämnar ibland ifrån sig en vätejon. Detta gör att även en svag syra har en sur
lösning, eftersom det finns fria vätejoner i lösningen.
Syror kan ge otäcka frätskador och kan även lösa upp metaller. Därför har flaskor med syra ofta
varningssymbolen "varning frätande".
Svaga syror
• Ättiksyra: används inläggning av ex gurka, eller som del i fönsterputsmedel.
• Citronsyra: används vid matlagning för surgörning, eller som del i konserveringsmedel
Starka syror:
• Metansyra (myrsyra): HCOOH
Används för ensilering av gröda för konservering till vintern. Gröda som mat till djur kan på detta
sätt sparas till vinterhalvåret. Mjölksyrabakterier surgör då grödan så att grödan
konserveras. Myrsyra ger sig till känna när man rör om i en myrstack. Myrorna avger denna syra
som ett led i sitt försvarssystem. Har man ett sår på handen och rör om i stacken så svider såret
ordentligt.
1

• Etansyra (ättiksyra): CH 3COOHR
Ättiksyra stelnar redan vid en temperatur på 17 o C. Syran kan framställas i en rad olika
reaktioner, bl.a. genom torrdestillation av trä eller genom att etanol omvandlas under inverkan av
vissa bakterier.
Starka syror
• Saltsyra: (HCl)
HCl är egentligen en gas. Denna löses i vatten och saltsyra bildas. Saltsyra ryker ofta vilket är ett
resultat av att syran lämnar vätskan som gas. Gasen kan återigen bilda små droppar av saltsyra.
Saltsyra har en stickande karakteristisk lukt. Exempel på hur saltsyra reagerar i vatten:
HCl H + + Cl -
I vätskan finns fria vätejoner och fria kloridjoner.
• Svavelsyra: (H 2SO 4)
Svavelsyra är en luktlös syra med en ganska hög densitet. Den kan verka en aningens seg. En
anmärkningsvärd egenskap är att syran absorberar vatten. Därför har den tidigare använts till att
fånga upp fukt i mellanfönster. Behållaren med syra får med jämna mellanrum tömmas, eftersom
vätskemängden hela tiden ökar, och i så fall rinner över kanten på behållaren. Svavelsyra används
som vätska (elektrolyt) i bilbatterier.
• Salpetersyra: (HNO 3)
Salpetersyra förvaras mörkt eftersom den annars sönderdelas av solljus. Syran har en förmåga att
gulfärga proteiner. Detta kan visas om en droppe syra placeras på ex en nagel. Efter en stund
färgas nageln gul. Då syran reagerar med oädla metaller avges gaser som kallas nitrösa gaser.
Dessa är rödbruna och mycket giftiga.
SIV-regeln:
När man blandar syra och vatten skall man alltid hälla syran i vattnet. Anledningen är att värme
utvecklas då man blandar dessa två ämnen. Om man häller vatten i syra kommer vattendroppen
att omedelbart bli mycket varm och denna kan övergå till gasform. Skulle detta ske finns risken
att droppen skvätter upp och tar med sig syra. Stänk kan därför överraska personen som blandar.
Häller man istället syran i vattnet undviker man denna sk. stötkokning.
Baser
En bas är ett ämne som kan ta upp en vätejon. Ett exempel på en bas är ammoniak (NH 3). När
ammoniak hälls i vatten, kommer ammoniaken att reagera med vattnet och ta en vätejon från en
vattenmolekyl. Kvar av den trasiga vattenmolekylen, finns en syreatom och en väteatom som
sitter ihop som en hydroxidjon (OH - ). I en lösning av en bas finns alltså hydroxidjoner.
2

Baser löser upp fett och har därför varningssymbol "varning frätande".
Svaga baser
Ammoniak (NH 3) är en svag bas eftersom bara en del av ammoniakmolekylerna reagerar med
vattenmolekyler och tar upp deras vätejoner och lämnar kvar hydroxidjoner. Nedan visas ett
exempel på hur en ammoniakmolekyl reagerar med en vattenmolekyl:
+ -
NH3 + H2O NH4 + OH
Den dubbelriktade pilen betyder att inte alla ammoniakmolekyler reagerar med vattenmolekyler.
Reaktionen gör att det finns fria hydroxidjoner i lösningen, men att det också finns
ammoniakmolekyler som inte har reagerat med vattenmolekyler. Faktum är att reaktionen kan gå
åt båda håll.
Starka baser
Starka baser fungerar på ett lite annorlunda sätt. Starka baser är för det mesta salter.
Om man löser ett salt i vatten så frigörs saltets positiva och negativa joner. Basen
natriumhydroxid (NaOH) kommer att frigöra natriumjoner (Na + ) och hydroxidjoner (OH - ). Detta
sker enligt reaktionsformeln:
NaOH Na + + OH -
Hydroxidjonen är den jon som gör lösningen basisk. Alla hydroxidjonerna lösgör sig från
natriumjonerna. Man säger då att basen är stark.
Ett annat exempel på en stark bas är kaliumhydroxid. Kaliumhydroxid löses i vatten enligt:
KOH K + + OH -
Vad är en neutralisation, ge också exempel?
En neutralisation sker om en syra reagerar med en bas. Det som bildas är vatten och salt.
Exempel: HCl + NaOH Na + + Cl - + H 2O
Natriumjoner och kloridjoner är fria i lösningen. Kvar återstår vanligt saltvatten. Vätejoner och
hydroxidjoner reagerar alltså enl.
3

H + + OH - H 2O
En neutralisation har skett. Syran har neutraliserat basen eller omvänt, basen har neutraliserat
syran.
Indikator
Indikatorer används för att ta reda på om en lösning är sur, basisk eller neutral. Syror, baser och
neutrala lösningar ger olika färger när de blandas med indikatorer. Några indikatorer är
lackmuspapper (pH-papper), BTB, fenolftalein. Man kan också använda naturliga indikatorer
t.ex. rödkålsaft och blåbärssaft för att ta reda på om ett ämne är surt, basiskt eller neutralt. BTB
(bromotymolblått) har följande färger i en sur, basisk och neutral lösning:
pH: pH är ett mått på hur sur eller basisk en lösning är.
Hur fungerar pH-skalan?
• pH < 7: sur lösning. Här finns vätejoner (H + )
• pH = 7: neutral lösning
• pH > 7: basisk lösning. Här finns hydroxidjoner (OH - )
4

Några kemiska beteckningar
Väte – H Vätejon – H +
Natrium – Na Natriumjon – Na +
Kalium – K Kaliumjon – K +
Kväve – N
Klor – Cl Kloridjon – Cl -
Syre – O Oxidjon - O 2
Saltsyra – HCl
Svavelsyra – H 2SO 4
Salpetersyra – HNO 3
Ättiksyra (etansyra) – HCOOH.
Ammoniak – NH 3
Natriumhydroxid – NaOH
Kaliumhydroxid – KOH
Vatten – H 2O
5