Senaste numret är 2013-1 - Solvikingarna

Solvikingen
Nr 1, 2013, årg. 51
Varvetträningen den 10 april. Den 18 maj gäller det om träningen gett önskat resultat. Det är Anders Kadmark i
grönt som leder den här gruppen.
Lägret i Seglora
Maina skriver om vårens träningsläger
på sidan 10.
Alla lopp i Varvet
Tre Solvikingar startar i den gruppen.
Sidan 13
Staffan i intervju om
Bostonmaran
Läs på sidan 8.
Borlänge Ultra
Jonas Svensson vann överlägset
detta sextimmarslopp. Sidan 14
1
Nytt klubbrekord på 100 km
Patrik Brants segrare i Lejonbragden. Sidan
12.
Sven-Eric har fyllt 75
och bjuder på smörgåstårta den 23.

Ordförandens rader
Tack för fortsatt förtroende som Solvikingarnas ordförande i ytterligare 2 år. Jag är
smickrad och glad för det förtroendet! Jag undrar dock fortfarande vart första året tog
vägen! Vad tiden springer iväg…
Nu hoppas jag i alla fall att våren är här för att stanna så att man kan tävla och
träna lite mer tunnklädd i våra fina nya kläder! Den nya kollektionen känns både
fräsch och fräck. Riktigt bra jobbat av klädgruppen!
2013 har kört igång med full fart och vi har redan hunnit med Vårtävlingar och
våra populära GBG-varvsträningar under 6 onsdagar. Vilken fantastisk uppslutning
på Göteborgsvarvsträningarna, nån onsdag kom över 300 löpare! Men vi har fixat
det - ni tränare och medlemmar som ställt upp dessa kvällar, jättetack! Ni ska veta att
det är uppskattat! (Själv hoppade jag förr snabbt ner i diket när jag mötte dessa stora
orangefärgade grupper (långt innan jag själv blev medlem) och tyckte att de sprang så
”tokfort”. En vän till mig tyckte vi skulle prova och vara med vid nåt träningstillfälle.
- Du är inte klok var mitt svar! Då hade jag ingen aning om vad som komma
skulle. Livet är fullt av överraskningar!)
Vi har även hunnit med GP och KM prisutdelningar, årsmöte och medlemsmöte.
Medlemsmötet gick riktigt bra med många goda idéer och synpunkter som vi kommer
att arbeta vidare med. Vi kommer att sträva efter att ha åtminstone ett medlemsmöte
per år.
Vårlägret i Seglora var också riktigt lyckat! Ett fantastiskt ställe med vacker
natur och härliga stigar/vägar att springa på. Oscar Käck fanns på plats och filmade
oss och vår löpteknik. Vi lärde oss en hel del nyttigheter att ta med i våra fortsätta
löparkarriärer. Tack till Anders Bogelius, Lena Linder och Bengan som planerade och
såg till att logistiken funkade denna helg! Mer att läsa om lägret finns längre fram i
tidningen.
Nu är det full fokus på Göteborgsvarvet och på Varvsstafetten som går några dar
innan, den 15/5, där vi ansvarar för banan. Det ska bli kul att få vara med från start på
Varvsstafetten. Både innan och efter Göteborgsvarvshelgen har vi medlemmar som
jobbar med bl a fiket för utställare och övriga funktionärer. Vi finns med lite överallt
denna veckan, härligt!
Det är fint att se så många på våra egna träningar och kul med alla nya som
kommit och provtränat och sedan blivit medlemmar. Varmt välkomna ska ni vara! Nu
är det full rulle med finslipning inför ”Varvet” och alla andra tävlingar framöver.
Glöm bara inte att hitta en bra balans med träning och tävlande. Ska vi må bra
måste löpningen balanseras mot allt annat som är viktigt, kul och ger energi i livet.
Annars är risken stor att löpningen blir ytterligare en stressfaktor i en redan full
vardag. Man får inte enbart tycka att löpning är skönt efter träning när man står i
duschen. Då har man missat nåt viktigt, nämligen glädjen och njutningen i själva
löpningen. Den måste finnas med annars tröttnar man snart och presterar sämre.
Man får inte heller glömma att det går snabbare att förbättra sig som nybörjare.
Ju snabbare och bättre man blir desto mer måste man planera och strukturera upp
träningen och ha tålamod så inte skadorna kommer i kapp.
Träna och tävla med sunt förnuft och bryt inte ihop vid en misslyckad tävling! Jag
tror att det kan vara lite nyttigt ibland vilket jag nämt tidigare! Jag gjorde själv ett
”katastroflopp” på Kungsholmen Runt 4 Maj, men kroppen och huvudet ville inte och
motivationen var noll. Det var inte mycket att göra åt, bara bita ihop och komma igen.
Som tur var räddade mig Bruce Springsteenkonserten på kvällen och humöret var
snabbt på topp igen.
Glöm inte lite lugnare pass då och då och fokusera på löpteknik, andning och njut
av naturen och styrkan som ändå finns i våra löparkroppar. Sist men inte minst, lämna
klockan hemma ibland...det blir ingen katastrof, jag lovar!
Vi ses och hörs i stugan, spåren och säkert på tävling nånstans!
Ha det gott, var rädda om varandra och ha en underbar sommar hälsar Er ordf.
Lena ”Doris”
Ps Glöm inte att coacha varandra i både medgång och motgång!
2
Solvikingarna
Skatås motionscentral
416 55 Göteborg
kansli@solvikingarna.se
www.solvikingarna.org
Plusgiro: 52 47 86-1
Kansli
Solvikingarna, Skatås, stuga 17
Tel: 031-21 15 89, vardagar 9-16
Fax: 031-84 63 33
Ordförande: Lena Larsson
Hårdvallsgatan 7 D
41718 Göteborg
dorisrunner@hotmail.com
Vice ordförande: Jonas Boman
Gröna Annas gata 17
41708 Göteborg
jonas.boman@gmail.com
Sekreterare: Poly Jensell
Linnégatan 2
413 04 Göteborg
poly.jensell@gmail.com
Kassör: Stefan Litzén
Skomakaregården 25
423 55 Torslanda
stefan.litzen@gmail.com
Ledamöter:
Thony Edelborg
Patrik Nilsson
Lars Teljå
Kansliets öppettider:
Måndagar, Tisdagar och Torsdagar
kl. 15-17.30.
Solvikingen
Ansvarig utgivare:
Gunnar Olsson
gunnar.olsson46@comhem.se
031-877924; 070-5760309
Redaktör:
Kurt Karlsson
Ängås Gård 12. 42147 Västra Frölunda
031-29 43 38; 070-3294338
kurt@kurt.se
Utgivningsbevisnr: 28 527
Manusstoppet för nästa nummer
kommer att meddelas på hemsidan samt
anslås i stugan. Material till tidningen
kan lämnas antingen till Gunnar i stugan
eller skickas till kurt@kurt.se
Mycket välkomna!

75 år 27 april Sven-Erik Fredricsson
70 år 20 juni Frank Brodin
65 år 25 april Erik Edston
6 maj Tomas Krantz
60 år 22 maj Anders Holmqvist
55 år 28 mars Peter Laanemets
1 maj Berzani Anter
1 juni Bo Freyschuss
23 juli Christer Cullberg
50 år 29 mars Mats Perélius
45 år 13 juli Eva Hjort
19 juli Lotta Hallenberg
40 år 4 juli Magnus Ringström
10 juli Andreas Hamnebo
12 juli Angela Antonsson
35 år 27 april Helen Tedeholm
9 juli Andreas Holtz
30 år 25 april Jonas Hellqvist
17 maj Gabriella Wågström
17 maj Nina Adam
15 år 17 maj Sofia Persson
Grattis på
födelsedagen!
Gunnar
grunnar:
Fryser du inte om
fötterna?
Jo, det händer.
3
Clara Ahlberg, Martin Alfredsson, Sofia Anderson,
Torbjörn Berggren, Johan Berggren, Jennie Carlsson
Mikael Christenson, Roine Ek, Ann Elfström Broo,
Patrik Eriksson, Philip Gerlee, Tobias Govik, Viktor Govik,
Hilda Gustafsson, Karin Hedberg, Jonas Hellqvist,
Per-Erik Johansson, Anders Jonson, Elin Kjellberg, Malin
Lagerqvist, Lars Lindsköld, Jay Parker, Cecilia Rosander,
Sussan Sandberg, Dan Sjölander, Alexander Ström,
Ermias Tekie, Nina Vallendin, Dag Olav Wirstad,
Hanna Yttring, Linnéa Åsbrink och Julia Öst.
Medlemsinfo
Observera att alla medlemmar förväntas ställa upp minst två
gånger per år som funktionär i någon av våra öppna tävlingar
Vårtävlingarna, Midnattsloppet, Göteborg Marathon eller Sylvesterloppet.
Kvalificerande är också våra fyra klubbmästerskap
och Göteborgs friidrottsförbunds arrangemang, t ex Göteborgs-
Varvet.
Du vet väl att du kan lägga in en bild i medlemsregistret? Gör
det för att underlätta identifiering.
Kolla också att dina uppgifter är korrekta och kompletta
under ”Ändra i medlemsregistret”
Nya medlemmar
Nya medlemmar uppmuntras ändra klubb till Solvikingarna om
ni redan är anmälda till t ex GöteborgsVarvet, Stockholm marathon
eller Lidingöloppet. Kontakta arrangören eller gör ändringen
direkt på deras hemsida.
Utträdda
Mikael Lundström, Sven Ernstsson, Anna Svensson, Sebastian
Dellve, Per Waborg, Sara Lihnell, Anker Defriis, Henrik Setterstig,
Jenny Norlin, Emil Egeciouglu, Rickard Varnfors, Bo
Peterson, Inger Walfridson, Lars Eidenby, Patrick Reims, Emma
Lind, Ann-Louise Helminen, och Jan o Linnea Bengtsson (far o
dotter).
Medlemsantal
Vid presstopp 400 inklusive familjemedlemmar.

Västra Sveriges bästa
tävlingskalender för
löpare?
Du hittar den på Solvikingarnas nya
hemsida under fliken Tävlingar och sen
under Tävlingskalendern.
På Solvikingarnas hemsida visas också
de fem tävlingar som ligger närmast i
tiden.
Jag tänkte berätta att det är jag, Stefan
van den Berg som håller denna kalender
uppdaterad.
Tanken bakom Solvikingarnas täv–
lingskalender är att du som Solviking
skall ha den som underlag när du
planerar din säsong. Och om du är så
att du inte planerar i förväg, så kan du
använda den om du kanske får lust att
springa något lopp. Då är det bara satt gå
in i tävlingskalendern och se vad det går
för lopp i närheten till helgen. Givetvis
kan tävlingskalendern även användas av
andra än Solvikingar.
I tävlingskalendern finns alla löpartävlingar
i Göteborgsområdet på som är
1 km eller längre. När det som ligger
lite längre bort från Göteborg, så har jag
valt att alla löpartävlingar i Västra Götalandsregionen
och Hallands län som är
längre än 5 km finns med. Ett och annat
lopp i gränsområdena i Skåne, Småland ,
Värmland, Danmark och Norge har också
tagits med. Sen när det gäller maratonlopp
och ultralopp så har jag tagit med
Tidiga betalare
Vi har som vanligt vidtagit en dragning
bland medlemmar som betalat årsavgift
före 20121231.
Vinnare av trisslotter blev:
Robert Sörensen, Johan Lagerqvist,
Stefan Litzén, Klara Lemurell, Elisabeth
Sundeman, Kent Johansson, Arvid
Lind, Tomas Lindh, Malin Lemurell och
Ingmar Henriksson
alla såna lopp som finns i södra Sverige.
Sen har jag också koll på lopp som brukar
ha deltagande Solvikingar, de tar jag
också med i tävlingskalendern. Dessutom
tar jag också med de viktigaste marorna
i världen. Sen slinker det kanske med
något ett eller annat lopp som jag själv
tycker att det är värt att ha närvaro av
orangea löparlinnen. Om jag får reda på
att det är någon som planerar något lopp
ute i världen eller Sverige, så plockas
även det loppet in tävlingskalendern. När
det gäller andra sporter så plockar jag in
de tävlingar, som brukar ha Solvikingar
som deltagare. Triathlon har varit särskilt
populärt det senaste året så där är alla
tävlingar i omgivningarna med.
När det gäller andra sporter än löp–
ning, så brukar jag skriva in vilken typ av
sport som det gäller i namnet på tävlingen
om det inte framgår explicit. Till skillnad
från flera andra tävlingskalendrar,
så finns det även med lopp som inte är
sanktionerade av Friidrottsförbundet. Det
vill säga löpartävlingar, som inte arrangeras
av friidrottsklubbar, plockas med.
Det som inte är med är det som inte
är riktiga tävlingar, det vill säga när det
vare sig finns tidtagning eller prisutdelning.
Ett annat syfte för Tävlingskalendern
är att jag använder den som underlag när
jag gör medlemsresultaten på hemsidan.
Det är tävlingarna som finns i tävlingskalendern,
där jag sen använder länkarna
4
till och kollar om det är några Solvikingar
som har några resultat.
Du som planerar att springa något
lopp och det loppet inte finns inlagt i
Tävlingskalendern, så kan du gärna mejla
till mig på medlemsresultat@solvikingarna.se,
så att jag sen kan ha koll på dig
och ditt kommande resultat.
Hur skulle Solvikingarnas tävlingskalender
kunna bli bättre?
Det skulle kunna gå att komplettera
med en sökfunktion så det går lättare att
hitta lopp av viss längd, med visst underlag,
med viss kupering eller i ett visst
område. Det skulle kunna bli möjligt att
registrera att man kanske vill springa ett
lopp, så man vet om man får sällskap och
kan samordna resa. Vi får väl se om det
kan komma en sådan förbättring /förändring
av hemsidan så småningom.
Solvikingarna var på sjuttiotalet en av
de första löparklubbarna som gav ut en
tävlingsguide för långlopp i Sverige och i
några av våra grannländer. Den kom alltid
ut lagom till Vårtävlingarna. Det var vår
dåvarande ordförande, Bengt Andersson,
som med den tidens hjälpmedel - telefon
och brev - hämtade in uppgifterna från
klubbarna ute i landet. Guiden kostade tio
kronor och var en höjdpunkt för oss som
tävlade mycket.

Mitt första år med
Solvikingarna.
Som för många andra krockade livet
en aning för mig i 35-års åldern med
familj, karriär boendeförändringsprojekt
med mera. Regelbunden träning
rationaliserades bort för att ”det finns
inte tid över”. Under unga år höll jag
alltid igång med allt ifrån kampsport
till badminton. Ju längre tiden gick
blev det mer intervallartade insatser när
byxlinningen blev för trång. I januari
2012 tog jag ett avgörande beslut att
anmäla mig till Göteborgsvarvet. Jag
köpte ett program på Marathon.se och
började träna regelbundet efter detta.
Döm om min förvåning när jag upptäckte
hur långt ifrån ”gamla meriter”
jag var. Konditionen blev dock successivt
bättre, livet kändes bättre och kilona
rasade. Efter varvet funderade jag
på hur jag skulle kunna fortsätta med
löpning och få ny inspiration. Då kom
jag på att en f.d. ”flamma” varit med
i Solvikingarna för ett antal år sedan.
Jag gick in på hemsidan och kollade
och ringde därefter till Gunnar som,
vanligt var ”trivselTorsten” själv och
fick mig att komma upp och provträna.
Jag hängde med på ett lördagspass och
blev väldigt väl mottagen av Bertil &
Pia. Kände efter premiärpasset att detta
var min grej och på den vägen är det.
Staffan och Rolf
Andreas Magnusson har visat att en ödmjuk
inställning och en stark träningsdisciplin vinner
i längden. Han har haft ett framgångsrikt år där
han bland annat vann Göteborg Marathon på
klubbens årsbästa på distansen. Dessutom är han
känd för att alltid kämpa till sista blodsdroppen
Jag och Rolf Andersson hade gemensamma
bekanta och började snacka lite och
snart var även Rolf en inspirationskälla.
Tycker överlag att medlemmarna i Solvikingarna
är positiva och välkomnande
och förmedlar känslan att det finns plats
för alla.
Det betyder mycket att personer
som t.ex. Bertil & Gunnar ser alla och
småpratar lite här och där.
Som det ser ut idag för mig är jag
med på måndags & lördagsträningarna
Årets solvikingar
5
plus att jag kör ett par egna pass per
vecka. Målet för året är att våga testa
ett långpass någon Söndag men har
varnats för att det kan gå väldigt mycket
snabbare än 5-5.30 med risk för att man
då hamnar ”på läktaren”.
Att gå med i Solvikingarna är helt
klart en av de bästa saker jag gjort och
jag hoppas på att vara lika alert som
Frank när 70-strecket passerats.
Väl mött!
Staffan Hagelin
Emma Åhberg är alltid glad och sprider energi
och glädje omkring sig. Har en stor kärlek för
löpning och träning. Hon älskar leriga skogsstigar
och naturupplevelser. I år har hon förbättrat
sig markant och hon är nu en av klubbens snabbaste
damer. Dessutom har hon lagt ner sin själ i
vår nya fina klädkollektion.

Efter nyår börjar man tänka på kom–
mande säsong och de tävlingar som man
ska delta i.
6-timmars är alltid bra att börja med,
för om man skulle råka göra ett bra
resultat har man det med sig hela året.
I år var jag länge tveksam eftersom
jag gärna ville nå 60 km igen som jag
lyckats med tidigare. Förutom häromåret
när jag ramlade efter 5.55 och visserligen
kom på benen igen men missade
med 176m. Jag räknar det ändå som 60.
Formen har visserligen känts bra och
jag har cyklat hela vintern men åldern
Jag väntade också med att anmäla
mig till efter skidsemestern v7 för då
kan ju allt hända. Och visst, jag bröt till
knät ordentligt vid ett tillfälle men inte
värre än att det försvann till dan därpå.
Planeringen började så bra med att
frun skulle åka med till kompisarna i
Mariestad på fredag och så skulle jag
ta bilen fram o tillbaka till Skövde
och så skulle vi åka tillsammans till–
baka hem. Men så blev dottersonens
födelsedagskalas flyttat till tävlings–
helgen och då stannade frun i Göteborg.
Så det blev att planera om. Ensam i bil
är ingen höjdare och då var det frågan
om alternativ. Bil med någon samma
dag kan ju fungera men ville jag helst
undvika p g a tidig morgon. Direkt hem
efteråt med bil är ju däremot bra. Så
planeringen blev följande:
Kinnekulletåget till Mariestad. Bil
från Mariestad med kompisen och täv–
lingsledaren för Mariestads marathon
Bosse Johansson som också skulle
springa och bil hem till Mölndal efteråt
med Stefan Bengtsson från Torslanda.
Såg ju jättebra ut på papperet.
Så resan anträddes med att jag
gick med ryggsäcken halvtimmen till
Mölndalsbro och tog spårvagnen till
Centralen dit jag anlände i god tid.
Hittade dock ingen avgångsperrong så
jag frågade en tågvärd. Han pillade en
lång stund på sin mobil och kom fram
till beskedet att den förbindelsen var
inställd. Tåget skulle inte gå. Nähä.
Vad gör man då? Söker alternativ.
Efter diverse besked blev det tåg till
Herrljunga och buss till Mariestad dit
jag anlände c:a en halvtimme försenad.
Mitt värdfolk var som planerat inte
hemma så jag åkte ända fram till sta–
tionen och gick tillbaka trots att jag
6-timmars i Skövde -13
Gunnar Olsson tog en hedrande andraplats
kunde halverat avståndet genom att
kliva av bussen tidigare.
TV:n stod på så jag trodde att de
kanske ändå var hemma men det var av
omtanke om mig eftersom de har flera
fjärrkontroller och det krävs kunskap
för att trycka på rätt knappar för att
starta apparaten och byta program. Jag
inmundigade paj som de sparat till mig
och tittade på Skavlan. Framåt 23.15
tiden kom värdfolket hem och vi hann
prata lité innan det blev läggdags.
07.30 blev det frukost och 8.50
lämnade jag för att träffa Bosse vid
uppgjord mötesplats.
Han hade brorsan med sig men skulle
själv ”bara” springa halvmarathon pga
tidigare hjärtproblem. Vi kunde kon–
statera att det skulle bli en kall dag men
kom fram som planerat.
Ombyte var förlagt till ett par av
rummen på Hotel Prisma eftersom
Volvolokalen vandaliserats av externa
gäster och då ville de inte heller släppa
in oss harmlösa löpare. Märkligt.
Vi var tre Solvikingar till i loppet.
Lennart Bengtsson, L-Å Johansson och
Barbro Nilsson.
Förberedelserna bestod till stor del i
att noga tänka igenom sitt klädval. Jag
brukar ju köra underställ och linne ner
till ganska många minus men vinden är
ju en nyckelfaktor och nu talar vi inte
en timmes torsdagspass i Skatås. Det
var medvind längs ”målrakan” så det
blev standardutrustning men mammas
gamla hemstickade tumvantar eftersom
jag är väldigt frusen, om händerna. Efter
ett kvarts varv på banan, (tveksamt om
det kan kallas uppvärmning) gällde det
att placera ut extrautrustningen d v s
Enervitpåsarna och nypon”vattnet”. Det
skulle naturligtvis varit soppa men blev
alldeles för utspätt.
Löp o Sko för ju inte Enervit längre
men jag vill ha det eftersom jag vet att
jag tål det så det hade jag införskaffat
på Biskopsgårdens sport. När jag var
klar var det bara någon minut kvar till
start och jag höll på att springa över
tidtagningsmattan men blev hindrad i
sista stund.
Jag vill ju gärna ha H65 segern men
hade i år gett bort den på förhand till
Mats Zetterlund ”Z” i löparsverige, född
-48 och alltså förstaårs 65:a.
6
Så gick då starten och loppet inleddes
som vanligt med 195m fram till första
varvning för att det ska stämma med
marathonsträckan efter 35 varv. Det
luriga är att de meterna räknas som ett
varv så nästa gång du passerar får du
två som notering vilket, trots att man
vet det, ställer till problem när du ska
kalkylera din tillryggalagda distans och
bara koncentrerar dig på antalet varv
och missar sträckan.
Tidigt i loppet hade jag trevligt
sällskap av Peter från Karlstad men vi
tappade kontakten när jag stannade för
att tanka och han körde på. I övrigt hade
jag inte mycket sällskap utom några
korta stunder. Efter 2.25 tänkte jag att
nu är det nästan bara 2.30 kvar. Nej
herre gud, det är 3.30! Men på något
sätt lyckades jag kämpa vidare. Be mig
inte förklara, jag förstår inte själv hur
det går till. Jag är normalt helt slut efter
långpassen i Skatås som visserligen
oftast är mer kuperade men alltså fyra
timmar kortare. Och 1200meters varvet
i Skövde innehåller en, inte lång, men
ganska brant backe och på 47 varvet
känns den, jag lovar. I år började jag
få känning av ljumskarna och det blev
riktigt jobbigt mot slutet. Troligen för få
långpass.
Under loppet fick jag kontakt med
Z, drog ifrån honom och fick en falsk
säkerhet om att H65-segern var inom
räckhåll. Jag passerade också Barbro
som trodde att jag varvade henne men
det är ju omöjligt att hålla koll på
eftersom man stannar och tankar vid
olika tillfällen och då inte märker vem
som passerar.
Ja så höll vi på och jag trodde att
jag låg bra till med marathon på 3.54
men det fattades ett varv så det blev
4.05. Och i min enfald trodde jag mot
slutet att jag sprungit in ett varv så jag
stannade när jag passerade mål med tre
minuter kvar eftersom varvet tar sju.
Men så tänkte jag, varför ska jag ge bort
de meterna och fortsatte. Hann längre än
jag trodde och när slutskottet gick fick
jag se Z en bit framför mig.
Jag tror att du har ett varv mer, sa
han, på sitt ödmjukt norrländska sätt.
Då började jag åter tro på seger men
efteråt visade det sig fattas 120m.
Så om jag inte hade tvekat vid sista
varvning så hade jag kommit närmare

och kanske nått ända fram. Men så kan
det vara.
Lité besviken alltså. Inte 60 km och
”bara” tvåa i H65. Och ändå tror jag
att jag utnyttjade tiden bättre den här
gången än någonsin. Var nog igång 5.50.
Behövde inte ens besöka toa något som
annars är aktuellt varannan timme. Och
99% måluppfyllesegrad kanske
är OK särskilt med hänsyn tagen
till de värkande ljumskarna.
Intressant resultatmässigt är
att bästa dam Sofia Sundberg
Väsby (som även vann ifjol)
Ny i Solvikingarna
Jonas Algården om sitt första år i
klubben.
Jag har sprungit i många år, tuggat
distans på distans på egen hand, en typisk
ensamlöpare. Argumenterat för mig själv
att det varit det mest tidseffektiva, att
jag ju kunnat träna hur och när och hur
mycket jag velat. Och det har varit okej
för jag har tränat på relativt bra och blivit
lite bättre hela tiden. Tyckt att jag presterat
ganska bra på de lopp jag sprungit.
Det första var Göteborgsvarvet 2008 –
det gick lite bättre än förväntat mig, jag
blev lite peppad och tränade på hyfsat
under året som följde. År 2010 sprang
jag mitt första Lidingölopp, jag anmälde
mig nog mest för att imponera på svärfar
som har sprungit typ tusen Lidingölopp.
Loppet var kanske inte direkt en behaglig
upplevelse, kanske var det till och med
det värsta jag dittills gjort i mitt lilla lö-
Jonas på Varvet
med sina 77,6 slog bäste herre med 3
km. Beträffande de övriga från klubben
var L-Å 65,0 och Barbro 60,6 nöjda men
Lennart 25,4 kände att han aldrig kom in
i loppet och avbröt i förtid.
Hemresan blev trevlig och Stefan
visade sig ha bra koll på vad vi håller på
med i Solvikingarna. Han känner t ex
parliv. Men det var värt de där timmarnas
hulkande på toaletten efteråt, känslan av
att ha tagit silvermedaljen och ha slagit
svärfars tid. Damn, jag var som på små
moln länge efter det, nu började jag bli
riktigt taggad.
Sedan rullade det på, jag filade upp
mitt resultat på Lidingöloppet 2011,
sprang på bra ensam, tuggade distans
uppe i Skatås. Under 2012 sprang jag
Göteborgsvarvets seedningslopp, Göteborgsvarvet
och så, äntligen, blev det
dags för mitt första maraton. Stockholm,
juni, 6 grader, ösregn, 18-20 sekundmeter.
Jag vet knapp hur man skall beskriva
det. Redan innan start hade jag tappat
känseln i armarna och de sista 10 km
var det som om jag tappat mina fötter,
och efteråt var jag uppriktigt förvånad
över att det räckte med en kopp te och en
varm dusch för att komma tillbaka. Men
tji fick jag för återhämtningsperioden
kom att ta obegripligt lång tid. Min första
löpardepression (?) - det gjorde ont och
jag tappade lusten, suget var
som bortblåst och årets Lidingölopp
blev en enda stor
besvikelse. Snyft. Nå, nog
om detta.
7
Långsamt kom ju kraften
trots allt tillbaka. Men det
var som om
jag stannat
upp, det hände
inte längre
någonting, det
hjälpte inte
ens med en ny
klocka. Jag
måste pröva
något nytt.
Under några
år hade jag
haft lite koll
på Solvikingarna
- dels höll
Jan Wilderoth. I höstas tog han sin första
medalj i Lidingöloppet och nu i höst
ska han attackera 3 timmar i Göteborg
marathon.
Väl framme i Mölndal bad jag att få
bli avsläppt i Mölndalsbro för att det
skulle bli enkelt för killarna att fortsätta
till Torslanda. Det innebär en halvtimmes
promenad för mig men det tror jag
vara bara bra för att få bort en del
av stelheten från bilresan.
de till uppe mitt älskade Skatås, dels så
var det en ren löpklubb, inget annat tjafs.
I början av november tog jag mod till
mig och fyllde i lappen om medlemskap,
stack upp en måndag och lämnade in
den, dagen därpå var min första träning.
Herregud så nervös jag var. Men så träffade
jag Gunnar, fantastiske Gunnar!
Som när jag frågade om var jag skulle
vara svarade snabba gruppen. Snabba
gruppen, jäklar vad fett, snabba gruppen!
Ajjemen! Jag tror jag minns varje sekund
av det där första passet, helt grön med
intervaller som jag var fattade jag ingenting
av det tränaren snackade om. Men
sprang gjorde jag.
Sedan den dagen har jag varit på strålande
humör, det är verkligen fantastiskt
kul och jag har utvecklats mer på denna
tid än vad jag vågat drömma om. Och jag
har fått en massa nya grymma vänner,
äntligen har jag folk omkring mig som
tycker det är lika spännande som jag att
diskutera subar och trösklar. Och det
finns så otroligt mycket kunskap och erfarenhet,
jag suger i mig som en svamp.
Tack alla, verkligen, jag känner mig så
välkomnad. Plus att jag fått jädrigt feta
vader. Säsongen 2013 kommer att bli
legendarisk.
Jonas gjorde en utmärkt tid i Zurich Marat’o de Barcelona
- 02.38.17.Hack i häl Joakim Röstlund.

Publicerad 20 april 2013
Hemma igen. Staffan Malmberg tar igen sig efter maratonloppet, som fick ett tragiskt slut då två bomber
exploderade i målområdet. ”Hade det hänt tidigare så hade jag kunnat drabbas. Där ser man hur skört
livet kan vara,” säger han. Bild: Isabel Bark
Snabbt maraton räddade Staffan från
Bostonbomb
HYLTEBRUK. Hylte bruksbon Staffan Malmberg är en inbiten maratonlöpare. I måndags sprang
han Boston Marathon och hamnade mitt i världsnyheternas centrum. – Jag är tacksam att jag
sitter här i dag, säger han när han återvänt till hemorten.
Staffan Malmberg var en av 68 svenskar och den enda Hyltebon som deltog i Boston Marathon. För
honom brukar det ta ganska exakt tre timmar att springa de drygt 4,2 milen som ett maraton innebär.
Men i Boston ville han ta det lite lugnare. Att delta i världens äldsta årliga maratonlopp skulle bli en
upplevelse istället för en chans att slå sitt personbästa.
– Tio minuter extra gör stor skillnad. Man hinner se omgivningarna och kan göra ”high five” med
publiken.
Efter tre timmar och tolv minuter gick Staffan i mål och begav sig till hotellrummet. En och en halv
timme senare smällde de två bomberna vid målområdet, där explosionerna dödade tre personer och
skadade över 170 åskådare.
hallandsposten.se/nyheter/hylte/1.2114481-snabbt-maraton-raddade-staffan-fran-bostonbomb?m=print 1/2
Staffan nåddes av nyheten när han
satt och läste på ett forum för löpare
och slog genast på CNN.
– Det var totalt oväntat. Hade
det hänt tidigare så hade jag kunnat
drabbas. Där ser man hur skört
livet kan vara. Jag är klart tack–
sam att jag sitter här i dag, men det
är synd att något sådant ska behöva
hända. Maratonloppet hade varit en
folkfest med enormt stöd från publiken.
– Åskådarna släpper loss på ett helt
annat sätt än i Sverige. Det är det som
gör det roligt att springa de större loppen.
Det är en sådan grej man aldrig glömmer.
På morgonen hade Staffan och alla
andra löpare färdats med skolbussar till
den lilla orten Hopkinton, där starten av
Boston Marathon äger rum.
8
– Hopkinton är inte mycket större än
Hyltebruk. Man fick stå och köa för att
komma med skolbussarna som gick i
skytteltrafik.
För Staffan var det första gången han
sprang Boston Marathon. Loppet räknas
som ett av de ”finare att vinna” och det är
inte många svenskar som brukar delta.
Till skillnad från exempelvis New
York Marathon måste man uppfylla

tidskrav för att få medverka. För Staffans
åldersgrupp 55–59 år var gränsen satt till
tre timmar och 40 minuter.
– Jag skickade in min tid från Berlin
Marathon förra året. Det var 3,03 så jag
hade god marginal.
Han började med maratonlöpning när
han var 43 år gammal. Sedan dess har
han hunnit med 51 maratonlopp.
– Jag började ganska sent, men har
alltid tyckt om att springa långt. Det är
bättre att ta det lite lugnare och springa
längre. Jag gillar inte att få mjölksyra.
I år blir det förmodligen fem lopp,
Vildmarksleden återuppstår
– var är Solvikingarna
i det arbetet?
Vildmarksleden är en vandringsled
mellan Skatås och Hindås. Under
80-talet och kanske tidigare arrangerades
vandringar från Hindås och ner till
Skatås. Deltagarna transporterades med
buss från Skatås till Hindås. Det fanns ett
flertal vätskestationer utmed leden. Några
år innan den blev officiell arrangerade
ÖIS Skogsmaran på samma sträcka med
start i Hindås. Leden har under åren
som gått åldrats och spänger och broar
nötts ut förutom att den har fått ändrad
sträckning här och var på grund av
byggnation och skogsavverkning.
För ett par år sedan startades ett
projekt med EU-stöd för att återställa
leden och under våren 2013 gick det ut
inbjudan och vädjan till olika föreningar
i regionen att bidra med praktiskt arbete.
Solvikingarna var en av de inbjudna
föreningarna men som – om jag inte
är felunderrättad – inte visade något
intresse för att hjälpa till. Det synes mig
märkligt att klubben inte vill vara med
om att återställa leden till brukligt skick
då den är mycket lämplig för löpning
och vandringar och säkert kommer att
användas av klubben längre fram när den
är klar.
bland annat Stockholm Marathon och
Berlin Marathon.
– Jag vill tillbaka till Berlin för att se
om jag kan spräcka tretimmarsgränsen.
I maj ska han testa på något som
han aldrig gjort förut. Då springer han
halvmaran i Göteborgsvarvet.
Han hade velat springa New York
Marathon igen, men bombdådet i
Boston har gjort att han tvekar.
– Det är många som hatar USA och
det är svårt att förhindra att något sådant
här händer. Det öppna samhället är
sårbart.
Den 25 maj arrangerar en Boråsklubb
Borås UltraMarathon från Skatås till
Borås. Jag har i deltagarlistan sett minst
fyra klubbkamrater som anmält sig så
nog finns det redan intresse i klubben
att använda sig av leden. Det hade varit
snyggt, tycker jag, om klubben engagerat
sig i restaurationen av leden. Än är det
9
Sedan i onsdags är Staffan tillbaka
i Hyltebruk och kan pusta ut efter den
händelserika resan.
– Jag tackar min lyckliga stjärna för
att jag inte drabbades.
När han inte tränar löpning arbetar
han som utvecklingsingenjör på Stora
Enso. På fritiden hinner han även med
sina intressen för fotografering och
klassisk musik.
nog inte försent att ändra sig och anmäla
sitt intresse till projektet. Adressen är
www.vildmarksleden.eu
Kurt Karlsson, red.

Som aktiv löpare så har man stora
möjligheter att uppleva omväxlande
miljöer tillsammans med sina löpar–
vänner. Att åka på träningsläger är ett
sätt. Jag hade nog aldrig fått uppleva
Viskadalen och dess omgivning om jag
inte följt med på vårens träningsläger
med Solvikingarna.
Fredagen den 12 april for Lena och jag
mot det hägrande lägret med en mell–
anlandning på ICA Supermarket i
Munkebäck. Där mötte vi upp Klas och
Lena som redan fyllt en kundvagn med
mat och annat behövligt inför helgen.
Efter ett intensivt avslut mellan hyllorna
och i kassan så var vi redo att fara
vidare. När vi lyckats komma ut från
den hysteriska parkeringen med stress–
ade sammanbitna fredagshandlare kun–
de vi glida ut på Boråsvägen. När vi
svänger av mot Hyssna sätter jag på
gps:en för säkerhets skull. Vi far genom
landskapet, vägarna blir mindre och en
kvinnlig röst lotsar oss framåt. Som tur
är, är Lena en stabil kvinna bakom ratt–
en för det skrattanfall vi får när gps:ens
röst helt plötsligt blir manlig med tysk
brytning är inte nådigt. När vi kommer
fram är inkvartering och utdelning av
nycklar till rummen i huset Färgaren
redan i full gång.
På läger i Seglora
Maina Anter-Sagerström
Efter inkvartering, inpackning av mat
och ombyte var det dags för fredagens
äventyr, en KVÄLLSJOGG. Och som
vi vet kan en kvällsjogg vara mycket
relativ och subjektiv i sin tolkning, så
det blev fyra fartindelningar och av
olika längd. En fartindelning fick oss
att dra på smilbanden. Kombinationen
siffran sex och ett ledarnamn i den upp–
sluppna fredagsstämningen blev oväntat
roligt.
Några av oss fick vår första titt på
Seglora kyrka och höra hur det kan gå
till på långpassen när det är fri fart i
backen och tungan slinter;
- Fri fart i backen, ni andra som inte
orkar kan ligga med mig.
Det var skönt med kvällsjogg efter
arbetsveckan. Till kvällsmat bjöds
det på linssoppa från medhavd dunk
och tillverkad en sen torsdagskväll i
Busarnes kök. Hur Busarnes kök såg
ut efter det kan ni bara gissa. Kvällen
avslutades med information om de
kommande dagarna. Vi gick snällt i
säng för att kunna ta oss upp tidigt för
lördagens morgonjogg.
Det var inte alla som studsade upp
på lördagsmorgonen. Med trötthet av
skiftande grad begav vi oss ut innan
10
frukosten för lugn lunk i olika tempo.
Kall luft och en och en annan fågeldrill
fyllde tystnaden tills Carl Olsen kom
farande tutandes i sin röda Aygo. Det
trevligaste med morgonjogg är nog
duschen och den efterföljande frukosten
med gröt, ägg, mackor och KAFFE!
Sedan var
det dags att
ladda mentalt
och fysiskt in–
för lördagens
teknikpass med
Oscar Käck. Hur
det såg ut vet vi
inte men vissa
hade benen upp
och huvudet ner.
Vid halv elva var
det uppställning
utanför Färgaren.
Teknikpasset
började med
uppvärmning på
några kilometer
och sedan
följde filmning
av var och en,
från sidan och
framifrån. Spring
som du brukar
var förhåll–
ningsordern.
Efter det blev det
teknikövningar;
twist, höga knälyft, hälkick, mångsteg,
skridskosteg och tripping. Det fanns
lika många tekniker som individer
och någon yttrade något om ”Silly
walks”. Det var mycket lärorikt.
Undertecknad kände sig lika smidig
som en ångvält. För att avsluta tek–
niken fick vi ytterligare en övning att
genomföra. Vi fick börja jobba med
arm- och benteknik stillastående för att
långsamt övergå i löpning och avsluta
med spurt. Samma fina hållning hela
vägen var rekommendationen. Efter ett
antal spurter avslutades det hela med
nedjogg. Efter dusch och lunch var det
dags för filmvisning med kommentarer
av Oscar Käck. Flera av oss hade inte
någonsin blivit filmade springandes
så det var spännande att se. Det var
lärorikt att både se sig själv och andra.
Några blev mer kända än andra, Fredrik
”Baywatch” Linder till exempel.
Efter eftermiddagsvilan var det så
dags för lördagens sista utmanande

pass med lekar och
intervaller. Indelade
i grupper fick vi visa
prov på våra anlag för
bollsport i olika form
och det är ju alltid lika
spännande när man
bär på slumpmässiga
anlag med inslag av viss
tur. Anders Bogelius
såg ut att vara en fena
på basket och Calle
Olsen visade oanade
talanger som just bollkalle.
I alla fall fick
vi kämpa tappert med
att få in basketbollen i
korgen, träffa plattan
med tennisboll, komma
närmast boule-bollen,
sparka fotbollen över
picknickbordet och
träffa plankan. När
vi sedan prövat vår
skicklighet eller om
man vill kalla det tur
så blev det springa av
igen. Krävande stegringsintervaller i
2-4-6-6-4-2 minuter kramade ur det sista
i våra löparben. Som avslutning blev det
en aningens förvirrade stafett med oklart
vinnarlag.
Hungriga löpare är inte att leka med så
kvällen bjöd på grillat med potatissallad
och flera tillbehör. Mätta, trötta och nöjda
kunde vi sedan titta på Klas-film som
gjorts under Oscar Käcks teknikpass.
Den bjöd på många härliga skratt.
Kvällen avslutade var och en i blandad
stil; en del rasade i säng och andra blev
11
kvar i byggnaden Ladan för att umgås
kring biljardbordet och mysa i sofforna.
Söndagen bjöd på en lika god frukost
som lördagens och ett långpass. Vi
bjöds på strålande väder och den kyliga
vårluften hade hel plötsligt blivit något
varmare.

Patrik Brants satte nytt klubbrekord på 100 km
Patrik Brants segrade överlägset i Lejonbragden i Lund
på 7:32:16. Tvåa blev Fredrik Engdahl Ryssbergets IK på
8:18:56.
Kurt Karlsson sprang 1986 100 km på 7:48:16 i tävlingen
Run Winschoten i Nederländerna. Idag har Patrik
Brants slagit den tiden med sina 7:32:16 i Lejonbragden
i Lund. Om man kollar statistiken på Ultradistans.se så
torde det också vara distriktsrekord på 100 km landsväg.
100 km landsväg är sen 2011 en officiell SM-distans i friidrott.
Det svenska rekordet innehas av Jonas Buud med
6:28:57, ett resultat han gjorde 2012.
12
Patrik skriver i sin blogg på jogg: Vinst i premiären på 100
km. Första 50 km flöt på som bara den i 4:20 tempo, sen fick
jag avsmak för all mat och energi. Detta berodde troligtvis
på vätskebrist. Det blev väldigt varmt plötsligt (väldigt och
väldigt med 19-20 grader och strålande sol och det är man
inte van vid just nu). Fick stanna vid varje kontroll och inta
vatten/sportdryck samt att min underbara support (frun) gav
mig cola och resorb. Vid 80 km mådde jag OK igen och bestämde
mig för att njuta sista 2 milen, dvs hitta ett tempo som
kändes skönt. Jag fick info att jag låg klar etta. Grymt nöjd
med vinsten och tiden efter omständigheterna.
Red, som innehade rekordet fram till
Patriks bragdlopp, gratulerar till segern
och klubbmästaretiteln. Det förhållandet
att red. kunde behålla rekordet
under så många år beror nog främst
på att det är få i klubben som springer
den distansen. Red. sprang Lejonbragdens
bana på åttiotalet och minns att
det var en jobbig tiovarvsbana. Run
Winschoten var en angenäm tvåvarvsbana.
Arrangemanget kring det loppet
var som en stor folkfest. Deltagare
från utlandet bjöds på inkvartering hos
ortsbefolkningen.

Frank Brodin, Thomas Krantz och Dennis
Forsmark är de tre klubbkamrater
som fortfarande sprungit alla GöteborgsVarv
hittills 33 st. Den som kommer
först 18/5 blir alltså nummer 100.
Tidigare var både Tomas och Frank
snabbare än Dennis men i år var det för
mig helt öppet eftersom jag inte visste
om deras olika status. D v s att Frank
inte var i samma form som tidigare
visste jag men inget om de andra. Möjligtvis
att Tomas inte tävlat lika flitigt
som förr.
Därför skickade jag några frågor till
killarna och här redovisas frågor och
svar.
Redaktionen tackar för tillmötesgåendet
och önskar lycka till!
-------
- Hur är formen inför årets
upplaga med några veckor kvar?
Frank: Formen kunde ha varit bättre,
en del ont i leder och annat har satt
stopp för de. Men min rutin hjälper mig
att genomföra loppet ändå
Thomas: Formen är inte så vidare
bra efter långvariga hälproblem och
motivationssvikt.
Åldern börjar ta ut sin rätt tror jag
Dennis: Formen är kass, har problem
med mina hälsenor så det har
bara blivit ett 10-tal pass i år.
Varvsveteraner
Gunnar Olsson har intervjuat klubbens tre veteraner inför årets varv
- Vem av er tror du blir nr 100?
Frank: Dennis tror jag på
Thomas: Frank om han är frisk - Dennis
outsider
Dennis: Frank Brodin
- Hur många Varv till tror du att du
kommer att göra?
Frank: 50 varv är ju mitt stora mål,
alltså 16 varv dit. Då blir jag 86 år.
Thomas: Vet inte
Dennis: Ingen aning, siktar på 12 st till.
- Laddar du på något speciellt sätt?
Frank: Inte nu längre någon speciell
uppladdning, tänker bara att det ska bli
kul att stå där igen på startlinjen ihop
med alla gänget. Bara det känns som en
uppladdning inför loppet.
Thomas: Nej
Dennis: Nej
Varvet som en särskild utmaning
Det är nu tre år sedan jag fick hjärtinfarkt
och blev bypasopererad och min fysiska
tillvaro blev helt förändrad. Det blev slut
med löpträningen med Frank, som ledare
för Måndagsgruppen, Vätternrundor (jag
hade två kvar till de trettiofem, som var
målet), och andra aktiviteter, som kräver
viss ork.
Så snart jag sansat mig efter sjukhusvistelsen
och talat ut med läkarna vågade
jag börja rehabilitera mig. Det jag först
inte förstod var att halva hjärtfunktionen
strök med vid infarkten - kanske beroende
på att jag var i fjällen och inte snabbt
kom under behandling. Det innebär att
hur mycket jag tränar kan jag aldrig
återfå något av min forna kapacitet. Oavsett
hjärtfunktionen så hämmar mig den
medicin jag var förskriven.
Emellertid när jag väl accepterat
sakernas tillstånd så återgick jag till att
träna som förr dock i slow motion på
korta distanser. Jag springer numer ca 6
mil i veckan tillsammans med min hund,
Twist.
Tidigare i vår vann jag en startplats i
Varvet i det lotteri som Din El anordnade.
När jag anmälde mig till lotteriet skrev
jag något om min situation och bad om
att - i det fall jag skulle vinna en plats -
bli placerad i en tidig startgrupp för att
funktionärerna inte skulle behöva jobba
natten i väntan på mig.
Till min förvåning och glädje vann
jag ett startnummer och placerades i
startgrupp 6. Men ack, nu fick jag träna
något mer intensivt än tidigare och bör–
jade springa åttan, milen och tolvan i
Skatås samt några av mina gamla rundor
i Änggården. Mina första planer på att
successivt öka träningsmängden från åtta
till 16 kunde jag inte genomföra på grund
av att kylan höll i så länge.
13
- Har du ändrat ditt sätt att
genomföra loppet efter så många
gånger?
Frank: Mitt sätt att genomföra loppet
nu och förr skiljer sig en hel del faktiskt
nu mera. Tidigare så gällde en bra tid i
mål som då låg oftast mellan 1.20 - 1.25
som man ville slå varje år. Numera mest
bara att i första hand komma i mål på en
något så när tid runt 2 timmar.
Thomas: Ja självklart är det annorlunda
idag mot på 80-talet då fokus var att
springa så fort som möjligt,
Nu handlar det om att kunna hålla ett
jämt, relativt lugnt tempo och hålla sig
på benen hela vägen
Dennis: Ja, tar det mera på skoj nu
på senare år, för att njuta av den goa
stämning runt loppet.
Jag är nu väl förberedd och räknar
med en tid om 3.30 (kan jämföras med
mitt pers på Varvet strax under 1.20). Det
enda jag behöver förvissa mig om när
jag startar är att jag har med en spray–
medicin, Nitrolingual. Det händer att jag
får känningar i bröstet när jag anstränger
mig. Då tar jag en liten dos och kan
skubba vidare.
Jag hoppas kunna kröna min träning
med ett väl genomfört Varv. Red.

I lördags 6/4 var det dags att pricka av
årets första ultralopp 2013. Det blev
start och målgång i en så kallad sextimmars
tävling i Borlänge. Lika logiskt
som det låter så går det ut på att på en
förutbestämd slinga ta sig så långt som
möjligt på dom utsatta sex timmarna.
Tävlande på olika nivåer, med olika ambitioner
och med olika förutsättningar
fanns på plats för att delta i loppet.
På fredagen styrde jag tillsammans
med Nina och min fyrbente vän hunden
”Jilla” kosan mot Borlänge, ca 90mils
bilkörning (tur/retur) för att springa så
långt som möjligt på sex timmar. Inte
utan att jag tänkte den tanken själv innan
det bar iväg, men vill man så skall
man sägs det ju och någon gång i januari
ville jag tydligen springa detta lopp
eftersom jag betalt in och anmält mig.
Jag var i ärlighetens namn inte alls
direkt taggad, mina ben hade känts
tunga i veckan efter ganska mycket träning
i kombination med arbete. Hjärnan
ville tro på en bra prestation men benen
visade tydliga tecken på annat. Väl uppe
i Borlänge på fredagskvällen åkte vi
bort och tog en snabbtitt på området där
loppet skulle hållas. Det var ca 2 grader,
byig vind och solnedgång. Jag
blev ärligt talat inte mer taggad av
att se banan, det var ett stort öppet
fält med fotbollsplaner omgärdat
av bilväg och bostadsområden.
För egen del är just inramningen
kring loppen viktig som inspirationskälla,
gärna lite fin natur, lite
gott väder osv, det där som gör att
man taggar till det där extra. Just
den där extra taggningen kände
jag inte under fredagens besök vid
banan, istället blev det till hotellet
för lite god mat och relaxande på
rummet.
Efter en natt med helt okej
sömn var det bara att försöka få i
sig lite hotellfrulle, är normalt ett
stort fan av just frukost men inte
i lördags då nöjde jag mig med
att smyga ner några mackor och
en kaffe. Väl vid start strax innan
klockan 11 så kom just den där extra
taggningen som jag letade efter
tidigare. Man träffade andra löpare,
hämtade ut sin nummerlapp
och började rigga om för start.
Benen kändes fortfarande lite som
två maschmallows men pannbenet
hade blivit något tjockare och lite
Borlänge Ultra
Jonas Svensson vann en övertygande seger i 6-timmars
tävlingsinstinkt hade infunnit sig i sista
sekund. ”Har jag åkt till Borlänge så
skall jag ta ut det jag kan” var min bestämda
tanke innan start.
Pang så gick starten och alla rusade
iväg längs den utmätta banan på 1550
meter, en del snabbare en del lite långsammare
dom flesta med ett leende
på läpparna. Själv hade jag för första
gången vid såna här lopp ploppat i mina
hörlurar och fäst min Iphone på armen
för att kunna lyssna till min låtlista
«långpass» på Spotify. Banan tyckte jag
var såpass ”tråkig” så jag kände själv att
musik var ett måste för att få tankarna
på rätt saker och komma in i ett positivt
mode.
Direkt från start så tog den mycket
kompetente löparen Jonas Schedin IK
Akele ledningen tätt följd av Lars Emanuelsson
från Axa Sports Club. Jag själv
parkerade som tredje man ca 50-100
meter bakom duon i täten. Jag hade innan
bestämt att inte galloppera på för hårt
i början utan att komma in i en för dagen
bra rytm och inte låta pulsen skena
från start. Efter två tidigare sextimmars
lopp så har man fått respekt för tiden
och distanserna det innebär, det mesta
14
kan hända och man kan gå från en känsla
av 100% styrka och ”välbehag” till
en känsla av att man är ynklig och svag
som ett sjukt barn, det är i alla fall min
erfarenhet.
Första timmen rullade på relativt
snabbt och man hade så att säga lärt sig
banan :), timma två gick också den relativt
snabbt och lätt. Tredje timmen började
jag faktiskt känna mig lite mentalt
trött samtidigt som mina baklår återigen
påminde mig om att dom inte var direkt
sugna på ett hårt arbete. Jag började
redan här tvivla på om detta verkligen
skulle hålla i sex timmar, jag försökte
dock slå bort dom mest negativa tankarna
och istället tänka att jag skulle
få ett så bra träningspass som möjligt
även om slutresultatet inte skulle bli det
bästa. Marathonsträckan passerades på
2:58:35(4:14/km).
Känslan var som sagt inte speciellt
bra under perioden 2,5 timme till 3,5
timme, men det var bara att borra ner
huvudet, lyssna till musiken och försöka
tänka halvtimme för halvtimme.
Hade trots att solen visade sig med sin
frånvaro bitvis solbrillor på mig, tycker
på något sätt det är skönt att ”gömma
mig” bakom glasögonen och ännu
mer gå in i min bubbla, man får ha
sina knep :). Även min spotifylista
gjorde gott, vissa goa låtar som
man gillar dök upp och gav lite extra
driv till löpningen och framförallt
det mentala. Att ha en sån där
lista som är gjord på förhand kan
ju dock även ha sina nackdelar. Då
jag helst uppskattar en blandning
mellan fartfylld och lugn musik
när jag springer så innebar det att
det ju även i lördags bjöds på en
salig blandning av låtar. Men att
smörlåtar som «vill ha dig» med
Ulf Lundell och «Bed of roses”
med Bon Jovi dyker upp när man
har det som tråkigast ute på banan
kan väl knappast kallas för vältajmat...
Vem tänker på kärlek när
man har sprungit i ca fyra timmar,
benen känns som marshmallows
och den kalla vinden blåser mot
kroppen?? Inte jag i alla fall, nej
rätt låt vid rätt tillfälle är ju det
optimala men, men jag skulle nog
ändå vilja beteckna detta som ett
så kallat i-landsproblem.
Loppet tuffade på och jag tror
att det var runt drygt 55km som

jag helt plötsligt låg först i loppet, Schedin
hade fått lite problem och jag insåg
då att det inte bara var jag som inte hade
det helt enkelt där ute på banan. Jag
brydde mig inte så mycket om placeringen
utan var mest fixerad vid att inte
tappa alltför mycket tempo. 4:40/km
blev en gräns jag absolut ville hålla under
slutdelen av loppet och då visste jag
att chanserna var rätt så bra att nå 80km
sträcket. Den vindkänsliga banan visade
inte sin allra snällaste sida i slutet,
vindbyarna hade ökat något och solen
ville inte visa sig. Samtidigt så kunde
det helt klart varit värre med nederbörd
och storm. Med hjälp av bra support och
en rätt stor portion envishet så lyckades
jag hålla min ”fartgräns” och jag kunde
konstatera att min puls var på en fullt
acceptabel nivå detta stärkte mig något i
min kamp mot klockan sista timman.
Pang klockan var 17 och loppet var
slut, sex timmars nötande av gummi
och brännande av mänskligt bränsle
var över. Efter den avslutande mätningen
så kunde jag konstatera att jag
fått ihop distansen 82 465 meter dvs
82,46km(4:21/km). Ett nytt personligt
rekord med ca 1,1km från mitt tidigare
rekord från Karlstad 2012. Jag var glad,
nöjd och förvånad att jag lyckades hålla
ihop det såpass som jag gjorde. Mitt
”årsmål” är högre men året har bara
Den 28 april hade klubben ett medlemsmöte,
som lockat 27 deltagare.
Den första programpunkten gällde de
ändringar av stadgarna som årsmötet
beslöt om. De var i huvudsak av redaktionell
karaktär samt uppdateringar av
språkbruket och mötet beslöt godkänna
dem. Därefter följde punkter om ändrad
policy för sponsring av medlemsaktiviteter,
förbättringar av organisationen
av funktionärer genom att till exempel
utarbeta en funktionärsmall, utse en
funktionärsansvarig till varje tävling,
lägga upp alla klubbarrangemang i kalendern
på hemsidan.
Mötet diskuterade även klubbens
träning till exempel vad gäller tisdagsträningen
dela upp gruppen i två olika
typer av träning ex backe och långa
intervaller istället för som nu dela i fartgrupper.
Det kom fram flera synpunkter på
torsdagsträningen samt om löpskolning
och löpteknik. Mer härom kan ni läsa
i protokollet, som kommer att anslås i
stugan.
Medlemsmötet
börjat och jag är jäkligt glad att jag fick
ett kvitto på att jag inte tänkt helt fel
med träningen den senaste tiden, so far
so good.
På väg in i duschen så var logiskt nog
inte direkt min första tanke att anmäla
mig till en balettkurs kommande vecka,
jag var stel jag var riktigt stel. Efter
dusch och prisutdelning så bar det av
hemåt mot Göteborg igen denna gång
som passagerare för alla andras trafikanters
bästa. Att få en spontan kramp i lår
eller vad i 100km/h lär väl knappast imponera
vare sig på någon kollega inom
mitt arbete eller min gamle körkortslärare.
Som på en beställning hittade jag en
300 grams chipspåse i bilen och större
delen av den slank ner innan jag hunnit
känna hur det smakade.
Ett stort tack till Borlänge löparklubb
för ett bra arrangemang och för priset.
Även ett stort tack till alla ultravänner
och medtävlande som deltog i lördags
det är mycket på grund av bredden
bland deltagarna som jag uppskattar
denna typ av lopp lite extra, en go stämning
helt enkelt. Att jag dessutom stod
som segrare i loppet var givetvis extra
skoj säger jag något annat är det en ren
lögn. Jag har ända sedan jag slängde
tärningarna när jag förlorade i Monopol
som femåring hatat att förlora, så dom
Klubbtidningen, Solvikingen, har
svårt att få medarbetare. Mötesmajoriteten
tycktes sakna den tryckta versionen.
15
få gångerna jag slipper det så bli jag ju
extra glad.
Nu hoppas vi på att kvicksilvret ger
sig av uppåt på termometern för jag och
många med mig vill ha riktig vår, att
kunna springa ute utan att dränka sig i
liniment, ta på sig underställ och få frost
i skägget vore rätt underbart.
Jonas på Varvet 2011 med tiden 1.24.15
Skapa länk på hemsidan till aktuellt
nummer. Arbetsgruppera skall uppmuntras
att skriva korta referat om sitt arbete.
Helén Freyschuss, mötesordförande, Lena Larsson, ordförande och Poly Jensell,
mötessekreterare. Bakgrundsfotot med Ebba Waerland, som bidrog till grundplåten
för stugan.

Sven-Eric mötte upp i klubbstugan
för en liten intervju med anledning
av att han nyligen kommit upp i H75.
Änskönt det var i vårmånaden maj och
björkarna nyligen slagit ut fick han ta
på sig långärmat inför sin träningstur
i Skatåsområdet. Han åker kollektivt
till stugan ett par gånger i veckan från
Västra Frölunda. Idogt.
Sven-Eric började sin idrottsliga
karriär vid tioårsåldern då han spelade
fotboll – eller skulle. Han blev endast
reserv, varför han tröttnade och gick
över till orientering i Karlskrona
IFK. Han minns sin första tävling,
Vemmöterrängen, 1500 m. Seniorerna
i den tävlingen sprang 3.000 – så korta
var många lopp på den tiden. Sven-Eric
ledde fram till det att en kompis till
andre man visade honom fel väg och det
blev Sven-Eric som kom tvåa.
Sven-Eric är född i Hällasjömåla i
Småland som en av fyra syskon. Han
vistades i fosterhem i tio år fram till han
blev myndig. Hans första anställning
var hos Åfors Glasbruk. Han flyttade
1960 till Göteborg och jobbade ett par
år för Sandéns bananer i Frihamnen
och därefter fram till pensionen på
Galonfabriken i Frölunda. Där arbetade
han i tvåskift vilket passade honom bra
med tanke på de träningsmöjligheter
en sådan arbetstid gav tillfälle till. Han
gick med i Kville IF där han började
med landsvägslöpning. Vid den tiden
lärde han känna och träna tillsammans
med bland andra Erik Östbye och då
välkände långdistansaren Evert Nyberg
– båda ÖIS. Han gick senare över till
SAIK och debuterade på marathon.
Den marathonperioden blev inte
långvarig – Sven-Eric fick ont i benen
och övergick till landsvägscykel för
Frölunda CK. Där verkade han även
som massör för sina klubbkamrater. Han
deltog i flera långlopp bland annat fem
Vätternrundor och några Vänern runt.
Först när han fyllt sjuttio år återgick han
efter 23 år till att tävla i marathon och,
säger han med ett gott leende, gjorde
bättre placeringar än tidigare (som etta)
men sämre tider. Senast han skulle
springa en mara var Tel Aviv marathon
i mars i år. På grund av den höga
temperaturen, 36 grader, avlystes maran
och deltagarna fick istället springa en
halvmara. Där kom han femma på
tiden 2.10.26. Närmaste mara är den i
Kristianopel den 26 juni.
Sven-Eric Fredricsson – 75 år
Sven-Eric liksom de flesta av oss har
en egen löpstil. Sven-Eric har sned rygg
och det beror på en skada han fick som
treåring då han föll från en hästdragen
vagn med potatis och blev överkörd av
ett av vagnshjulen. Det var av gummi
som var. Järnhjul var inte ovanliga.
Sven-Eric berättar att han är troende
och bekänner sig till den liberala/refor–
merta judendomen och har av det skälet
16
gjort flera resor till Israel.
Under många år ägnade sig
Sven-Eric åt måleri och hade flera
utställningar i lokaler som Frölunda
Kulturhus och samlingssalar.
Han bjuder på smörgåstårta efter
träningen på torsdag 23/5 .
Red.

Reds funderingar
Det här numret av Solvikingen är
mycket försenat. Manusstoppet var den
20 mars – för snart två månader sedan
– och den är just nu när jag skriver
detta inte färdig. Det beror främst på att
det inte fanns tillräckligt med material
för att göra en tidning vid tiden för
manusstoppet. När den tid jag avsatt
för tidningen var till ända och jag måste
återgå till mina vanliga aktiviteter - som
att träna med Twist och sköta uppdrag
inom andra föreningar jag är medlem
i - uppstod ytterligare förseningar. Det
är ju inte meningen att Gunnar Olsson,
som är den som verkligen jobbar för att
få material till tidningen, och jag skall
verka fram material för att fylla sidorna.
PDF-formatet och publiceringen på
hemsidan kräver inte att tidningen måste
ha ett visst antal sidor som när den ges
ut i tryck då sidantalet skall vara delbart
med 4 för att inte få blanka sidor. Men
tidningen fyller ingen större funktion
om den enbart har text som finns på
hemsidan.
På medlemsmötet häromsistens
lät det som om de flesta deltagarna
förordade en papperstidning. Märk
väl antalet deltagare i förhållande till
medlemsantalet.
Det krävs förändringar om tid–
ningen skall fortbestå. Jag brukar
inte tänka i ålder men faktum är att
redaktionen, Gunnar och jag, har lämnat
seniorgruppen för länge sedan och de
yngre, som är mer hemmastadda i den
ständigt utvecklade IT-tekniken, bör ju
kunna ha en annan syn på innehåll och
utformning av en klubbtidning än vi
gamle.
Solvikingarnas samarbetspartners
17
Twist mot nya mål
För flera år sedan då samma fråga var
aktuell gjordes en enkät, som utföll till
tidningens favör. Det kan vara på tiden
att göra en ny enkät om tidningens vara
eller inte vara och dess form - papper
eller nät.