Veckobrev 77a.pdf - happychild.se

veckobrev 77
barnhemmet i muang mai
tisdag 15 september - söndag 15 november
Vi vet, vi vet - nu var det längesedan det kom något veckobrev och allt är Sussis fel då hon
smet iväg till Kho Samui en månad för att utbilda sig till yogalärare.
Men tiden har inte stått stilla på barnhemmet så nu har vi har massor att berätta………
…….och vi kan inte hålla oss så vi börjar baklänges.
I måndags den 9/11 kom lilla Bat in i vårt liv så nu bor det en liten vacker pojkbabys
hos oss. Och hur gick det här till undrar kanske ni – jo i september blev vi kontaktade
av hans mamma som hade blivit lämnad av sin man - höggravid med tre pojkar på 7,
9 och 12 år.
I Thailand säger man direktöversatt att mannen har kastat familjen när sådant här
sker och det är ju rätt talande – han lämnade henne och barnen för en annan kvinna
helt ointresserad av att hjälpa sin familj på något sätt så där stod hon ensam och höggravid
ansvarig för uppfostran och försörjning av pojkarna. Då pojkarna gick i
Pranangsang School där även många av våra barn går så hade barnens lärare rekommenderat
henne att söka hjälp hos oss – och självklart fick hon flytta in.
Mamma Porn är en lugn härlig kvinna och hennes barn är tre fantastiska små killar
som nu har blivit fyra fantastiska små killar. Men oj vad vi fick vänta på 4:an då han

veckobrev 77
bestämde sig för att hålla världen på halster och anlände betydligt mycket senare än
det var sagt från början.
Men nu är han äntligen här och söt som socker. Boom, Tee och Tha har vi lärt
känna rätt bra under månaden som har gått så nu ser vi fram emot att få lära känna lilla
Bat.
Samtidig som en familj har flyttat in har en annan familj flyttat ut. Mamma Boo, Opar
och Oven har flyttat ut efter att ha bott hos oss i nästan 4,5 år.
Mamma Boo har jobbat hos oss sen hon och barnen flyttade in då ville erbjuda
henne arbete hos oss så hon slapp lämna barnen, som då var riktigt små, för att arbeta.
Barnens pappa dök upp för ca 1,5 år sedan efter fyra år i fängelse (inte en helt ovanlig
plats att hamna i om man är fattig) och vi har sedan dess försökt hjälpa familjen så
att de skulle få möjlighet att flytta ut som en hel familj. Dessvärre lyckades vi sådär
med att hålla ihop familjen då mamma och pappa nu har separerat. Men Opar och
Oven har en snäll pappa som älskar sina barn så han har inte kastat bort sin familj utan
kommer att hjälpa Boo och barnen om vi har förstått allt rätt. Det känns inte heller
som helt osannolikt att de kan bli en hel familj igen.
Hur som helst barnen är större och det var dags för familjen att återgå till ett normalt
liv och lämna den skyddade verkstan som vi ändå är på sätt och vis. Boo behövde
komma ut i verkligheten och nu när barnen är äldre kommer det säkert att fungera
bra – annars finns vi såklart här för dem. Självklart kommer vi att sakna dem alla tre
som bara den.
Andra - riktigt glada nyheter - är att Nicos operation var så lyckad att hon nu inte
behöver äta någon medicin. Tarmoperationen har gjort att hennes blodvärden har
förbättrats.
Och vilken förändring detta har gjort – hennes mage står inte längre ut, hon är
glad, sprallig och utstrålar mer självsäkerhet och hon orkar numera vara med i mer
aktiva lekar….hon dansar, dansar och ler. Lilla fina tjej – tillslut!
Barnen hade sitt nästa längsta lov i oktober så denna månad bestod av utflykter till
vattenfall, till stranden och till marknader och det har handarbetats och sportats som
bara den.
Lördagen den 10 oktober gav man sig iväg för att fånga träskkrabbor (eller vad de
nu kan tänkas heta) i närheten av flygplatsen. Det var ett hårt, intensivt och roligt
jobb som utfördes i geggamoja och säg det barn som inte älskar geggamoja. Så här
fick de möjligheten att förena nytta men nöje. Krabborna åts sedan med stor aptit till
middag.

veckobrev 77
Lördagen den 17 oktober anordnade volontärerna 5-kamp på barnhemmet. 5kampen
bestod av straffläggning, kast med liten boll i bunke, spurttävling, volleybolltävling,
ihopsattabenlöpning och längdhopp. Man hade delat upp barnen i olika lag
och det var en tuff 5-kamp där alla kämpade hårt. 5-kampen pågick i ungefär två timmar
innan man kunde utse vinnarlaget. Alla hade jätteroligt och var nöjda även om
deras lag inte vann.
Lördagen den 24/10 så var man på Nai Yang för att ta del av Gin-ye festivalens
sista dag. Gin-ye är en festival med kinesiskt ursprung då man ska klä sig i vitt, endast
äta vegetariskt och avstå från alkohol och cigaretter – och så är väl allt väl - men festivalens
riktiga hjältar är de som låter de onda andarna inta deras kroppar och detta
visar sig genom att självplågande handlingar som nålar genom kinder osv osv. Denna
festival firas på Phuket varje år och över hela ön kan man stöta på processioner med
hjältar.
I november var det dags att återvända till skola och vardag. Men vardagen inleddes
med Loi Kratong den 2 november. Loi Kratong är den helgdag då man tackar gudarna
för regnet.
Tidigare år har det varit en rätt så stor fest nere vid Tamaprao med lekar på dagen
uppträdande av barn från olika skolor på kvällen. Årets Loi Kratong var något lugnare
och kanske lite tråkigare enligt dem som har varit där tidigare. Men det var en
mysig kväll, fortfarande några uppträdanden och framförallt så fick alla skicka iväg
sina små bananbåtar med önskningar och hälsningar.
Under perioden som har gått har Anna och Paula hunnit sluta. Anna lämnade oss den
28 oktober och Paula den 6 november. Men vi har fått påfyllning också – den 1
november kom Calle tillbaks för sin andra omgång som volontär hos oss, vilket vi är
oerhört glada för. Så vi har fortfarande ett starkt bra volontärgäng bestående av Stine,
Anne, Celine och Calle.
Anne har tagit över ansvaret för fotbollen så att den fortsätter trots att Anna har
försvunnit, så inom de närmaste veckorna lär det bli fotbollsmatch igen mellan våra
pojkar och pojkarna på fotbollsbarnhemmet. Hoppas vi vinner igen.
Sussi ska försöka dela med sig av sin kärlek till yogan (därav utbildningen) så i onsdags
på dagen hade hon första lektionen för personalen och på kvällen med barnen, det
gick……..sådär.
Med personalen gick det rätt så bra, men på kvällen visade det sig att det bara var
våra yngsta pojkar – Nun, Bom, Boom, Taa och Saman som vill vara med – alla tonårstjejerna,
som tidigare i veckan tjatade om yoga övergav stackars Sussi. Så frågan är
om man kan kalla det som gjordes på kvällen för yoga? Det fick tas till mycket ljudef-

veckobrev 77
fekter och hoppande och skuttande för att hålla intresset vid liv och trots ljudeffekter
och annat höll de bara ut en halvtimme innan de tröttnade. Men ve den som ger sig!
Idag har volontärerna och barnen bakat chokladkaka så nu sitter vi mest och väntar på
att få smaka på det goda resultatet.
Med magarna fyllda av god chokladkaka ska alla som vill lära sig magdans av Stine.
Stine hade lektion för oss förra söndagen och det var jätteroligt och oerhört svårt. Det
var kanske inte så många av pojkarna som var med men flickorna (och Sussi) tyckte
det var riktigt, riktigt roligt. Så vi ser fram emot dagens lektion.
Varma hälsningar,
Sussi och Hans

veckobrev 77
På jakt efter träskkrabbor. Och sökandet fortsätter.
En lerig men nöjd och stolt Kwan med delar av
dagens fångst.
5-kamp - här pågår spurttävling.

veckobrev 77
Kast med liten boll i burk. Pyssel och knåp.
Utflykt till vattenfallet. Hom med kompis och deras vackra kratonger.

veckobrev 77
Ett fröjdigt Loi Kratong-gäng. Redo för stranden.
En av många härliga dagar på stranden. Surfarkillar och tjejer.

veckobrev 77
Lille Boom har hittat sandkrabbor. Noon på besök - hon har blivit en liten dam sedan
hon flytta ut från barnhemmet.
Calle är på plats och det går väl inte att ta miste
på vad barnen tycker om det.
Här bakas det chokladkaka. Och vi tror att ju fler
kockar dessto godare soppa.....eller chokladkaka