Kyrkhälsning 2006 nr 3 - Svedala församling

krönikan
En informationstidning
från Svedala församling
Malmövägen 4 i Svedala
Tel 040-40 65 80
svedala.pastorat@
svenskakyrkan.se
Ansvarig utgivare
och redaktör
Lars Johansson
Tel 040-40 65 83
Mobil 070-540 83 10
lars.h.johansson@
svenskakyrkan.se
Grafisk form
och produktion
Arkivbild Reklam & Design
0416-161 61
info@arkivbild.se
www.arkivbild.se
Fotograf
Lars Johansson
Tryckeri
JK AB i Simrishamn
Kyrkhälsning ges ut fyra
gånger per år och trycks på
100% returpapper.
Hösten 2006
Årgång 26 Nummer 3
veckomässor
MorGonMÄssa
- en god start på dagen
Vi firar veckomässa varannan
tisdag, jämna veckor, kl 8.30 i
Svedala kyrka. Ingång sker via
sakristian.
sinnesroMÄssa
- ett kvällsalternativ
Sista onsdagen varje månad i
Svedala kyrka kl 19.30 finns
det möjlighet att komma till
denna mässa, som börjar med
fika kl 19.00.
nytt är att varje mässa har
ett speciellt tema:
27 September - Nödvändigt
25 Oktober - Leva tills...
29 November - Återkomst
Är alla krig
religionens fel?
I skrivande stund sitter jag på
Sturups flygplats och har ett
par timmars ensam jour i flygplatsens
stöd- och krisgrupp,
eftersom vi väntar på hemvändande
landsmän från det krigshärjade
Libanon.
Tankarna går givetvis till de som tvingas
gå igenom krigets fasor och än mer - vem
skall jag skylla krig och elände på. Naturligtvis
ligger religionen nära till hands.
Religionen får ofta klä skott för alla oroshärdar
och konflikter som leder till krig,
men det är ett allt för enkelt svar som slätar
över det egna personliga ansvaret för
fred och frid.
Det är lätt att skylla alla krig på religionen,
men jag tror att det är ett allt för billigt
och lättköpt svar. Religiösa fanatiker
har och kommer alltid att finnas så länge
jorden består och vi kan inte blunda för de
grymheter som begåtts i religionens namn,
men än en gång - vi är väldigt bra på att
skylla ifrån oss och det är väldigt enkelt.
Jag ställer en enkel fråga till både dig
som mig själv. Vems fel är det att det finns
släkt– eller grannfejder, som urartar i både
fysisk som psykisk smärta? Vems fel är det
att brott begås på seven-eleven eller att en
åldring brutalt rånmördas? Ja, inte är det
religionens fel.
Visst - vissa krig har startat p g a oliktänkande
religiösa idéer, men djupare än
så ligger människans vilja att dominera och
vår längtan efter makt - och då ligger det
nära till hands att man använder religionen
som täckmantel för behovet att vilja
äga mer land eller varför inte rikedomar.
Dominans och maktbegär leder ofta till
hat och fientlighet. Detta ser man inte enbart
i de stora konflikterna utan även här
hemma - i vår närmiljö, i vårt samhälle,
mellan forna vänner, mellan närstående
släktingar.
Om man betänker bara i det lilla perspektivet
med familjära ”krig” så frapperas man
hur illvilliga vi människor kan vara mot
varandra utan att man där anspelar eller
skyller på religionen. Så vari står skillnaden
mellan stora och små konflikthärdar?
Att komma ur denna spiral av ondska är
inte lätt. Som jag ser det vilar den enda lösningen
på förlåtelsen. Men vem vågar ta det
första steget att förlåta?
Att vara bitter och hatfylld leder enbart
till konflikter - stora som små. Är det egentligen
det som vi, när vi tittat i backspegeln,
vill minnas livet - ge vidare till de som ska
ta efter oss? Jesus uppmanar oss att sträva
efter det goda, att kämpa mot det som är
ont, men inte med fysiskt eller psykiskt våld,
förtal.
Att förstå sig på Jesu budskap är ett sätt
att komma ur en spiral av ondska och elakheter
- ett budskap som ger oss förståelse
om förlåtelse och tryggheten hos Gud.
Förlåt varandra
innan det är försent!
Lars Johansson
kyrkoherde
Varför det är så beror på att vår kyrka
menar att det är endast dessa två som är
instiftade av Jesus, med andra ord heliga
handlingar.
Sakramenten är till för människans skull
- inte för Guds skull. Sakramenten är till
för att vi skall känna oss trygga, känna närheten
och tillhörigheten med den allsmäktige,
med urkraften, med Gud.
Forts nästa sida
dopet
Klockorna ringer. Det är fest! En familj är på
väg in i kyrkan med ett litet barn. Det är dop!
Alla tänker på den nyfödda, och glädjen över
henne blandas med en stänk av oro över vad
hon ska möta i livet.
Dopet är en tradition som får oss att må bra. Vi är länkade
tillbaka med våra förfäder - vi är länkade med varandra, med
en källa som säger sig vara alltings skapare och upprätthållare.
Svenska kyrkan döper barn, men även vuxna som inte
tidigare döpts. Barn, ungdomar, vuxna - alla kan ta emot
dopet. Hur gammal en människa är spelar ingen roll.
Dopet betyder att vi blir sedda som den vi är - sedda av de
som står oss nära och finns vid vår sida, men om det skulle
krackelera så finns Gud nära, mycket närmare än vad vi någonsin
kan tro, mycket närmare än vårt eget hjärta.
Dopet är en gåva från Gud
inte en prestation från människans sida. Dopet är ett uttryck
för den kärlek som universums skapare har till oss, den kärlek
som inte sätter några åldersgränser, den kärlek som är
utan förbehåll och villkor.
Dopet är ett s k sakrament - en helig handling. Den katolska
kyrkan har sju sakrament, men vår svenska kyrka har
endast två sakrament; dopet och nattvarden.
Dopet - festen
för ett nytt liv