Los Van Van? Pupy? Nej, det är Calle Real! - Salsason

Text: © NILLA SMEDBERG
Los Van Van? Pupy? Nej, det är Calle Real!
Med rykande aktuella albumet Me lo gané visar det svenska
12-mannabandet att de har timban i blodet.
Thomas Eby, sångare & Patricio Sobrado, tresero/bandledare i Calle Real. FOTO: © Nilla Smedberg
Calle Real is back! Tre år efter debutalbumet Con fuerza släpper de albumet Me lo gané.
Bandledaren och tres-spelaren Patricio Sobrado har höga förväntningar:
– Den här plattan kommer visa att man kan ta andra vägar inom timba. Titellåten Me lo gané
är en riktigt bra och udda låt som kommer att revolutionera timbavärlden. Vi har mognat och
kommer med något nytt. Nu delar vi scen med de största banden och siktet är att nå en
internationell publik.
Det låter kanske kaxigt, hur ska ett gäng svenska killar kunna mäta sig med de stora
timbabanden? Men när man lyssnar på albumet inser man att det är faktiskt är möjligt. Calle
Real bjuder på en tät och svängig timbaplatta som gör det svårt att stå still. Lyckligtvis finns
även några lugnare spår med, så man kan pusta ut en stund och bara lyssna, om och om
igen…
Faktum är att Calle Real nådde en internationell publik redan med sitt första album. De har
fans i Europa, USA, Latinamerika och Australien. Det finns till och med utländska grupper
som kör covers på bandets låtar. Störst beundrarskara har kanske Calle Real i Frankrike.
Där blev de nominerade till årets bästa nykomling och bästa salsaalbum 2007.
Att bandmedlemmarna är uppväxta i Stockholm bidrar säkert till bandets personliga stil.
Thomas Eby, sångare i bandet, berättar att Calle Real till största del är influerade av den
kubanska musiken, men att de också inspireras av den musik de vuxit upp med som pop,
rock, funk och R&B.
1

– Vår styrka när vi skriver låtar är att vi inte begränsar oss så mycket. Vi är inte kubaner och
inte uppväxta med salsa och latinamerikansk musik. Vi skriver helt enkelt musik som vi
tycker om. Fast det klart, vi vet att vi skriver för en publik som gillar att dansa, festa och ha
kul, och det påverkar oss förstås, säger Thomas.
På relasepartyt på Mosebacke i Stockholm trotsade Calle Real det ovanligt kyliga junivädret och förförde publiken
med sin medryckande, utmanande och tuffa stil.
Svenskproducerat album
Även om albumet Me lo gané pulserar lika hett, hårt och livfullt som gatorna i Havanna är det
inspelat tillsammans med Micke Gomilsek på The End Studio i Lund och i Andreas Unges
Studio i Stockholm. Produktionen har bandet stått för själva.
– Albumet är en direkt fortsättning på Con fuerza och en typisk Calle Real-platta. Det är en
resa som börjar med låten Somos familia och som säger mycket om plattan, säger Thomas.
Somos familia är en stark och oemotståndlig öppningslåt som beskriver bandet som en
familj. Och även om killarna ännu inte kan leva på sin musik med Calle Real, förstår man att
det är där hjärtat ligger. Patricio berättar att trots att alla är upptagna med uppdrag på annat
håll så är det Calle Real som gäller till hundra procent när man väl möts och då är det för att
prestera bra musik.
– Man är inte med i Calle Real för att gå den lätta vägen, då kan man syssla med andra
genres, utan för att man gillar musiken, förklarar Thomas. Vi står för vad vi gör och vill göra
det bra. Gemenskapen i ett band kan bli otroligt stark, vare sig man vill det eller inte. Det
resulterar i att när man bråkar, så gör man det som fan, och när man har kul så har man
skitkul ihop.
– Me lo gané visar vad vi kan och är ett avstamp mot vart vi är på väg. Jag tror inte vi har nått
vår fulla potential ännu, säger Patricio. Det är en fråga om engagemang och tid.
2

Calle Real-stämpeln
Flera av bandmedlemmarna har bidragit med material till albumet Me lo gané. Patricio och
Thomas är inblandade i alla låtar och skriver mycket tillsammans.
– Thomas och jag har hittat varandra i låtskrivandet, berättar Patricio. Jag skriver text och
Thomas melodi.
Det är Patricio och Thomas som sätter slutprägeln och Calle Real-stämpeln på bandets låtar.
– Det är många inblandade i skapandet av våra låtar och därför får de mycket karaktär.
Gunnar Thullberg, Petter Linde och Kalle Frid har bidragit med grundidéer till plattan och
Patricio och jag har sytt ihop säcken så att inte musiken spretar för mycket, berättar Thomas.
Det kan exempelvis nämnas att det var bandets pianist Gunnar Thullberg som gjorde
grundskissen till titellåten Me lo gané, med tanken att den skulle ha en feministisk text. Men i
slutändan kom låten att handla om hur bandet, genom hårt arbete och en tro på sin musik,
lyckats nå framgång och bli uppskattade av publiken.
– När vi fick höra Gunnars skiss tänkte jag direkt: ”jävlar, vilken låt, den kommer att
revolutionera timban! Det måste bli vår skrytlåt!” Den har så många element, konstiga
harmonier och arrangemang och ett skönt groove. Melodin var alldeles för hård för en
feministisk text, säger Patricio.
Inte macho, men med glimten i ögat
Alla låtar framförs på spanska (utom några ord på svenska i låten Mi Melodía) och det är
Patricio som står för de flesta texterna.
– Våra låtar tar upp olika aspekter av kärlek, som relationer och vad som uppstår, hur svårt
det är att binda sig, egenkärlek och vänskap. En del är självupplevt, men det kan också
handla om fantasier eller förvrängda händelser för att det inte ska kännas alltför privat.
Patricio berättar att de av naturliga skäl har ett svenskt perspektiv på texterna och inte är lika
macho som många andra timbaband.
– Vi är influerade av vårt liv här i Sverige, men visst är en del texter skrivna med glimten i
ögat, säger han.
Patricio berättar vidare att hans spanska ordval präglas av att han har chilenskt ursprung,
har bott i Rumänien, är uppväxt i Sverige och av de spanskspråkiga vänner han umgås med.
– Jag har fått höra av kubaner att det tycker att mina texter är poetiska. Det säger de kanske
för att vara snälla, men egentligen handlar det nog om att jag använder andra uttryck än vad
de är vana vid.
Även om siktet är inställt på en internationell karriär säger Patricio att Sverige och Stockholm
självklart ligger dem nära om hjärtat. – Det är jorden ur vilken vi vuxit.”
Musiken i blodet? Javisst!
Hur förklarar man att tolv svenska killar lyckas spela stenhård kubansk musik, få publiken att
rulla på höfterna och till och med de mest kräsna kubaner att gunga med i rytmerna?
– Brinner man för något brukar det bli bra, förklarar Patricio. Vi har en vilja att uttrycka oss
och spela egna låtar. Vi har en unik uppsättning musiker och tillsammans har vi en stor
kreativ potential. Dessutom har vi hållit ihop i över tio år, vilket ger respekt, fortsätter han.
– Jag har stor respekt för kubanska musiker och deras talang, säger Thomas. Men vi försöker
inte efterapa dem utan kör vår egen stil, utifrån vår bakgrund och våra influenser.
3

Förutom att de är ett gäng talangfulla musiker, så har flera av killarna varit på Kuba i perioder
och studerat musik. I bandet finns congasspelaren Rickard Valdés, son till legendariske
kubanske pianisten och bandledaren Bebo Valdés. Men någon gratisskjuts när det gäller
deras låtar har de inte fått av Bebo.
– Han är inte så förtjust i timba, utan tycker att det är alldeles för mycket på en och samma
gång, förklarar Thomas och ler.
Calle Real - den verkliga vägen
Calle Real bildades i slutet av 1998 av Patricio Sobrado tillsammans med brodern Francisco
Sobrado (som senare valde vägen som skådespelare) och Magnus Ehrenborg. De spelade
traditionella kubanska låtar i stil med Buena Vista Social Club. Första spelningen var på
Salsasons invigningsfest på en båt vid Söder Mälarstrand.
– Vi bar kostym och hatt och hade två låtar på vår repertoar: Son de la loma och Lágrimas
Negras, minns Patricio. Vi var skitnervösa!
Efter första giget har bandet haft en imponerande utveckling. Nya musiker har tillkommit,
några har slutat och stilen har ändrats från son till timba. Varje konsert är bättre än den förra.
Resan från son till timba började i och med att pianisten Gunnar Thullberg och slagverkaren
Harry Wallin kom med i bandet och att Rickard Valdés och Magnus Gudmunsson kom
tillbaka från musikstudier på Kuba. Från ett gitarrbaserat sound lades piano och trumset till
och resultatet blev ett mycket hårdare band.
2006 blev Calle Real förnominerade till en Latin Grammy för Best Salsa Album för skivan
Con fuerza och tävlade mot 40 andra artister, som Los Van Van och Marc Anthony. Men de
lyckades inte bli en av de slutliga fem nominerade.
Våren 2007 var Calle Real husband på Stina Lundberg Dabrowskis pratshow Stina!
Egentligen hade hon tänkt att Bebo Valdés skulle stå för musiken, men han var för gammal
för att orka med. Istället blev Calle Real husband och kom att framträda tillsammans med
kända svenska artister som MoneyBrother, Salem Al Fakir, The Ark och Sarah Dawn Finer.
Under samma år blev Calle Real utsedda till årets bästa nykomling och bästa salsaband i
Frankrike. Thomas Eby blev även nominerad som bästa salsasångare tillsammans med
sångare från bland annat Charanga Habanera och Manolito y su trabúco.
Möjligheten att sprida musik på Internet har bidragit till lyssnare världen över. Thomas
berättar lite rörd om en amerikansk soldat som skrev till bandet och sa att han lyssnade till
deras musik nere i Irak för att må bra.
En stark och långsiktig vision
Calle Reals vision har alltid varit långsiktig: att skapa låtar som håller, släppa många skivor
och göra många turnéer. Juan Formel med Los Van Van är en förebild.
– Jag såg rätt tidigt att vi skulle kunna intressera många människor och att det skulle gå att
göra något riktigt bra, säger Patricio. Jag har hittat människor som delar den viljan. Förutom
att alla är duktiga på vad de gör så finns också en kreativ ådra hos alla. Vi har en otrolig
styrka i den musik vi gör. När det funkar mellan oss kan vi gå hur långt som helst.
Thomas berättar att bandet haft stor draghjälp av Patricios vilja att gå längre.
– Alla band behöver en person som har en stark vision framåt. En vision som alla kan ta del
av, bli hjälpta av och känna. Patricio har alltid haft inställningen att vi ska gå långt och hålla
på länge. – Det finns inget bättre än att spela musik man själv har skrivit, säger Patricio.
4

Från congasspelare till sångare
Thomas började i Calle Real år 2000 efter att ha kommit tillbaka från Havanna där han
studerade slagverk på musikskolan La Ena. Han spelade först congas i bandet, men när han
och Patricio började skriva låtar ihop föll det sig naturligt att Thomas skulle sjunga dem.
– Det var lättast så, säger Thomas. Att skriva åt andra är alltid en kompromiss eftersom man
måste anpassa låten efter personen som ska sjunga den.
Thomas var 19 år när han började i Calle Real. Första låten han sjöng var
Sueña conmigo. – Att stå inför en publik är som att tämja en tiger”, säger
Thomas. FOTO: © Katarina Widmark
– Som sångare är det otroligt viktigt att nå fram och påverka publiken. Jag vill att de ska
skratta när det är glatt och gråta när det är sorgligt. Det känns bra när folk står och sjunger
med i våra låtar. Jag vill att de ska gilla vår musik.
5

Även om Thomas inte längre spelar congas i bandet får han ändå möjlighet till det via
uppdrag utanför Calle Real. Dessutom spelar han slagverk på albumet tillsammans med
Rickard Valdés och Harry Wallin.
– Det är både roligt och ångestfyllt att vara sångare, berättar Thomas. Går det bra för bandet
är det oftast sångaren som får mest ”cred”, men går det dåligt är det också sångaren som får
ta de hårdaste smällarna. Att stå inför en publik är som att tämja en tiger. Ju bättre bandet
spelar, desto lättare blir min uppgift, tillägger han.
Den fortsatta vägen
Albumet Me lo gané släpps först i Sverige och sedan internationellt med hjälp av tyska
bolaget Termidor. Under 2010 planerar Calle Real att turnera i USA och Sydamerika. Men
närmast följer spelningar i St:Petersburg/Ryssland, Berlin/Tyskland och Stockholm.
Patricio får avsluta intervjun med att kommentera bandets släppta album och den fortsatta
vägen: – Con Fuerza skapade små vågor, Me lo gané kommer att skapa större vågor och
nästa platta tror jag kommer skapa storm!
6