Det nyaste bidraget till vår fornhistoria : några kritiska synpunkter

Det nyaste bidraget till vår fornhistoria.
Några kritiska synpunkter.
Av
OUNNAR EKHOLM.
l enom sitt arbete Sveriges och Danmarks äldsta historia
(Lund 1922) riktar docenten dr Curt Weibull
den svenska vetenskapliga litteraturen med ett bidrag,
som i mycket är förtjänstfullt. I en lättläst och
behaglig form men samtidigt med goda och rikliga källhänvisningar
lämnas här en översikt av vårt eget och södra/grannlands
forntid ända fram till historiens gryning. Vad angår de
anlagda, starkt personligt färgade synpunkterna och den frikostigt
utdelade kritiken, finns där åtskilligt, som förtjänar erkännande.
När exempelvis författaren starkt hävdar kontinuiteten
inom den nordiska utvecklingen och ställer sig avvisande mot
den ännu icke helt bortvuxna benägenheten att i uppdykandet
av varje ny kulturform eller fornsakstyp se uttryck för invasionen
av ett främmande folk, så befinner han sig onekligen i
god samklang med det bästa inom svensk arkeologisk tradition.
Det måste dock sägas, att en del av dessa synpunkter icke
äro fullt så nya och originella som framställningssättet synes
göra anspråk på. Vad särskilt beträffar det med så mycken
styrka betonade förhållandet, att det förhistoriska kulturcentret
är att söka på danskt område, kan insikten härom betecknas
såsom årsbarn med den nordiska fornkunskapen. Om nu dessa
synpunkter från fornforskarhåll icke blivit så mångordigt utlagda,
så har det väsentligen sin grund däri, att detta icke ansetts av
behovet påkallat. Att Danmark "under hela stenåldern, liksom