Ekonomi och konsumtion i den tidiga medeltidens Tälje : en ...

Ekonomi och konsumtion i den tidiga medeltidens Tälje : en osteologiskutvärderingKarlsson, JohnnyFornvännen 2009(104):3, s. [177]-187 : ill.http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2009_177Ingår i: samla.raa.se

Ekonomi och konsumtion i den tidigamedeltidens Tälje– en osteologisk utvärderingAv Johnny KarlssonKarlsson, J., 2009. Ekonomi och konsumtion i den tidiga medeltidens Tälje – enosteologisk utvärdering. (Economy and Consumption Pattern in 11th and 12thCentury Tälje – an Osteological Evaluation.) Fornvännenı 104. Stockholm.Tälje, location of the modern town of Södertälje, is first mentioned in the year1070 by the German historian and geographer Adam of Bremen. Little is known,however, about the town’s early history and its economic character during theearliest phases of occupation. The archaeological material is, as yet, scarce. Thispaper deals with an animal bone assemblage dating to 1050–1150 and recoveredduring a small-scale excavation carried out in 1982–84. The importance of animalhusbandry, hunting and fishing as well as trade-related issues are discussed. Thematerial is compared to other contemporary sites, both urban and rural, in theLake Mälaren region. It presents a pattern similar to urban Sigtuna and thusimplies a similar economy already in Tälje’s earliest phases.Johnny Karlsson, Statens historiska museum, Box 5428, SE–114 84, Stockholmjohnny.karlsson@historiska.seKunskapen om orten Södertäljes framväxt ochtidiga historia är synnerligen bristfällig. Mellanåren 1982 och 1984 genomfördes emellertidnågra smärre undersökningar, vilka kom att be -kräfta ortens senvikingatida eller tidigmedel tidaursprung. De utgrävda schakten kan närmast be -tecknas som titthål som bekräftar aktivitet påplatsen. Frågor rörande platsens permanens, be -byggelsens omfattning och täthet kan inte be -svaras utifrån det arkeologiska materialet. Någ -ra tidigkristna gravar antyder dock en viss permanensi bosättningen. Dragställe, handels plats,marknadsplats eller tidigurban miljö – vadberättar det tillvaratagna djurbensmaterialet omden tidigmedeltida miljön och dess ekonomiskakaraktär?Bakgrund och historikOrten Tälje är strategiskt belägen i korsningenmellan en vattenväg från Mälaren till Östersjönoch landsvägen som förbinder Södertörn medSödermanlands fastlandsdel. Vägen utgjorde dess -utom en del av Göta landsväg som förband Svea -land med Götalandskapen. Möjligen är det dettafärdstråk som Adam av Bremen (1984, s. 228)avser i ortens första skriftliga omnämnande omkringår 1070. Han nämner Tälje som en platsvid landsvägen mellan Skara och Sigtuna. Platsenskaraktär framgår inte av beskrivningen,men intressant att notera är att orten nämnsihop med Skara och Sigtuna som kan betecknassom tidiga stadsbildningar under det sena 1000-talet. Vad vet man egentligen om platsens ka -raktär under vikingatiden och tidiga medeltidenFornvännen 104 (2009)

178 Johnny KarlssonFig. 1. Läget för det senvikingatida och tidigmedeltidaTälje på näset mellan Mälaren och Östersjön. Sammanställningefter Damell 1972; Nordeman 1987;Clark & Ambrosiani 1993. —The location of Tälje c.AD 1100 on a strip of land dividing Lake Mälarenfrom the Baltic Sea.mer än att det var ett dragställe mellan Mälarenoch Saltsjön? Stoppet och omlastningen på platsenbör ju rimligtvis ha skapat ett gynnsamtunderlag för aktiviteter och bosättning.Den nuvarande stadskyrkan, invigd åt SanktaRagnhild, anses vara från 1100-talets slut (Berg -qvist 1968a, s. 1098). Strax norr om kyrkan harvid skilda tillfällen kristna gravar påträffats somkan föremålsdateras till 1000-talets mitt (Nordström1968, s. 88). Det förefaller därför rimligtatt anta att kyrkan haft en föregångare och att enförsamling funnits på platsen redan under det sena1000-talet. Sankta Ragnhild blev Täljes skydds -helgon 1628. Innan dess förde orten Sankt Olof isitt stadsvapen. Kanske var kyrkan i sitt äldstaskede helgad just åt detta sjöfararnas skydds -helgon (Rasmusson 1942, s. 200; Olofsson 1968,s. 143).Utöver de tidigmedeltida gravarna invid kyr -kan var säkra spår av samtida bosättning längeokända trots intensiv schaktning i ortens centraladelar under 1960-talets saneringsvåg. Förstunder tidiga 1980-talet, i samband med arkeologiskaundersökningar under ledning av KjellNordeman inför brobygge över kanalen, påträffademan intakta kulturlager från sena vi kinga -tiden eller tidiga medeltiden (Nordeman 1987,s. 304). Intressant är att schakten med dessa kulturlagerbefinner sig inom den cirkelformation igatunätet som syns på den äldsta stadskartanfrån år 1648. Eric Harry Bergqvist (1968, s. 1073)utpekade denna formation som spår av ett ti -digmedeltida embryo till stadsbebyggelse. Cir -kel formationen bestod under 1600-talet av ettdussintal tomter grupperade längs något somnärmast liknar en öster- och västerlånggatastrax norr om kyrkan.Schaktens äldsta skikt dateras till ca 1050och de avsatta lagren kan följas upp till ca 1250,varefter de följs av påförda och omrörda lager. Ide tidigmedeltida skikten påträffades klara bo -platslämningar i form av stolphål, syllstenar, ke -ramik, slagg, klinknaglar, pärlor, vävtyngdsfragmentoch mängder med lerklining och djur -ben. Två silvermynt hittades: ett engelskt Ethel -red-mynt daterat till 991–997 och ett tysktOtto-Adelheid-mynt präglat på 1020-talet (Nor -deman 1987, s. 305; Gustin et al. 1996, s. 13 ff).Dessa ger endast en bakre tidsgräns och kan kanha cirkulerat ett bra tag efter att de lämnat mynt -mästarens verkstad. Av särskilt intresse för date -ringen av djurbenen är istället den relativt storamängden äldre svartgods, så kallad östersjö -keramik, som påträffades i de avsatta lagrena.Sådan keramik brukar vanligtvis uppträda i mil -jöer som kan betecknas som centralplatser, handelsplatseroch tidigurbana miljöer. Med ut -gångspunkt från de rika samtida keramikfyndenfrån Sigtuna daterar Mats Roslund (2001, s.222) svartgodset i Tälje till 1000-talets andrahälft och möjligen en bit in på 1100-talet. Formernaoch dekorelementen har direkta parallelleri de samtida fynden från kvarteret Träd -gårdsmästaren i Sigtuna.Fornvännen 104 (2009)

DjurbenenTotalt tillvaratog man cirka 23 kg ben ur schakten,varav cirka 14,9 kg härrör från avsatta lagersom utifrån inslaget av äldre svartgods dateratstill den här berörda tiden. Resten av benen härrörfrån yngre skeden samt påförda och omrördalager och har artbestämts, men uteslutits i dennaartikel. Benen från de yngre lagren beskrivs imin osteologiska rapport (Karlsson 2009).Djurbenen härrör från två olika schakt. Ettlåg i Västra Kanalgatan i kvarteret Silen och kal -las schakt 1. Det utökades i tre etapper som ficktilläggsnamnen A, B, C. Här påträffades två av -satta lager med ett mellanliggande ler-/golvlagersom daterats till 1000/1100-talen. Detta golv -lager kunde knytas till en huslämning (Gustin etal. 1996, s. 20).Det andra schaktet kallas i den arkeologiskarapporten Mälarbron och låg i anslutning tillkvarteret Vågen. Här härrör benen från två av -satta lager som överlagrade ett antal stolphålutan synbarlig ordning. De var nedgrävda i denEkonomi och konsumtion i den tidiga medeltidens Tälje179sterila grusåsen (Gustin et al. 1996, s. 8). Benenär således stratigrafiskt insamlade, men då de ärförhållandevis få behandlar jag det som en enhetrepresenterande perioden cirka 1050–1150. Någ -ra anmärkningsvärda skillnader lagren emellanhar ej kunnat påvisas, ej heller mellan de tvåschakten.Totalt ingår 1385 bestämda fragment med ensammanlagd vikt om ca 12,3 kg. I tabell 1 redo -visas antal bestämda fragment samt deras samladebenvikt. För de obestämbara benfragmen -ten redovisas endast benvikten. Räknat eftervikt har jag identifierat ca 83% av benen. I etturbant sammanhang är det samlade materialetlitet men ändå så pass stort att det går att skönjaekonomiska strategier och tendenser på platsen– den beboddes knappast av bönder.Anatomisk fördelning bland tamdjurenTill övervägande del kommer benen föga förvånandefrån tamdjur: nötkreatur, får/get ochsvin. Det intressanta är de slutsatser man kanDäggdjur Antal Vikt (g)Nötkreatur (Bos taurus) 612 9540Tamsvin (Sus scrofa) 382 2199,5Får/get(Ovis aries/Capra hircus) 121 474,5Häst (Equus caballus) 3 58Hund (Canis familiaris) 1 2Katt (Felis catus) 3 2,5Skogshare (Lepus timidus) 1 1Rådjur (Capreolus capreolus) 1 6Ekorre (Sciurus vulgaris) 1 0,4Björn (Ursus arctos) 1 1Obestämt 2576,8Tabell 1. Antal fragment och benvikt per djurart.—Number of identified specimens and bone weightper species.Fågel Antal Vikt (g)Tamhöns (Gallus gallus) 5 3,88Tjäder (Tetrao urogallus) 1 4,36Hönsfågel obest.(Galliformes sp) 1 0,64Tamgås/vildgås (Anser sp) 6 4,72Storskrake (Mergus merganser)7 3,7Småskrake (Mergus serrator) 7 4Svärta (Melanitta fusca) 5 6,17Ejder (Somateria mollissima) 2 2,31Gräsand (Anas Platyrhynchos) 1 0,23Andfågel obest. (Anatinae) 1 0,46Fågel obest. (Aves sp) 55 18,64Fisk Antal Vikt (g)Gädda (Esox lucius) 18 5,43Braxen (Abramis brama) 4 0,76Abborre (Perca fluviatilis) 3 0,49Mört (Rutilus rutilus) 2 0,21Sik (Coregonus lavaretus) 1 0,03Torsk (Gadus morhua) 1 0,33Fisk obest. (Pisces sp) 139 6,25Fornvännen 104 (2009)

180 Johnny KarlssonFig. 2. Anatomisk fördelning bland nötkreatur, svin och småbovider. —Anatomical distribution among cattle,pig and ovicaprids.dra av djurbensmaterialets anatomiska, artmässigaoch åldersmässiga sammansättning. Materialetdomineras av nötkreatur (ca 55% av fragmentantalet)följt av tamsvin (cirka 33%). Får/get utgör cirka 11%. Dessa ben kommer främstfrån får, men med ett konstaterat inslag av get.Getter finns i alla skikten. Förutom de tre tam -djursgrupperna finns ett ringa inslag av häst. Denhar uppenbarligen inte ingått i konsumtionen.För att få en uppfattning om konsumtionsmönstreti en bebyggelsemiljö brukar man studeraförhållandet mellan ben från köttrika re -gioner av kropparna och sådana som härrör frånköttfattiga delar (Vretemark 1997, s. 30). Denanatomiska fördelningen av benelement visarvilka delar av djuren som man ätit. På platsermed egen djurhållning där det mesta av djurentogs till vara återspeglas djurens anatomi i detpåträffade materialet. Om den lokala konsumtionendäremot varit större än den egna produktioneneller om slakten ägt rum på något annatställe skapas en obalans i fördelningen mellanben från köttrika och köttfattiga kroppsdelar.Det är således viktigt att undersöka fördelning -en dem emellan. Den typiska fördelningen vidsjälvhushåll brukar ligga på en tredjedel ben frånköttfattiga delar, det vill säga de nedre extremi -teterna och kraniet, och två tredjedelar ben frånköttrika delar såsom ben från bålen och de övreextremiteterna (Sten & Vretemark 1996, s. 11).Vid beräkningen av den anatomiska fördelningenhar lösa tänder ej medtagits då de jämförtmed övriga ben är mer motståndskraftigamot nedbrytning och därmed lätt blir överre -presenterade. Endast tänder som sitter i käkfragmenthar därför medtagits vid beräkningen.Av diagrammet i fig. 2 framgår att fynden upp -visar en normal fördelning, där köttrika ben frånde övre extremiteterna och bålen utgör cirka tvåtredjedelar.Fördelningen visar att boskapen som konsu -merats av invånarna också i stor utsträckning slak -tats på platsen. Ingen införsel av färdigstyckatkött syns. Däremot kan det ha förekommit eninförsel av levande djur eller hela kroppar.Fornvännen 104 (2009)

Ekonomi och konsumtion i den tidiga medeltidens Tälje181Fig. 3. Fördelning av ben på åldersintervall i Tälje och Birka. Åldrar enl. Silver 1969. Birkamaterial enligt Wigh2001. —Distribution of bones in different age groups at Tälje and Birka, according to when epiphyseal fusionoccurs.Tamdjurens slaktåldrar och könsfördelningEn närmare undersökning av tamdjurens åldersfördelningoch könsfördelning kan ge en uppfattningom graden av självförsörjning på platsen.Här kan strategier och anpassningar inom djur -hållningen avläsas. Främst rör det nötkreatur ochfår/get som inte enbart hölls som köttdjur utanäven erbjöd andra produkter såsom mjölk ochull.Det samlade benmaterialet av får/get utgörsav endast 121 identifierade fragment. Två bäcken -fragment har kunnat könsbedömas, ett varderaav bagge och tacka. Underlaget av benfragmentmed epifyser (ledändar) samt tänder är dock förbegränsat för att tillåta några säkra slutsatserom åldersfördelningen inom populationen ochstrategier inom djurhållningen för småbovidernasdel. Tänderna från de övriga två tamdjursgruppernaär också få. Främst är det graden avtandslitage i någorlunda kompletta underkäkarsom studeras när man vill utröna åldersfördelningeninom en population. Materialet är dockfragmenterat och de tänder som påträffats är tillövervägande del lösa, så de har ett begränsat in -formationsvärde. Ett något bättre underlag finnsav epifyser som kan utgöra underlag för att stu -dera åtminstone generella trender i åldersstrukturernahos tamsvin och nötkreatur. För att geen uppfattning om de skönjbara trenderna i ma -terialet görs i fig. 3 en jämförelse med de rikaFornvännen 104 (2009)

182 Johnny Karlssondjurbensfynden från Birka, där uppgifter om ål -dersfördelningen finns tillgängliga.För svinens del finns 61 ledfragment somkan bilda grund för en åldersprofil. Av fördelningenatt döma slaktades cirka 15% redan un -der det första levnadsåret. Sannolikt kan vibland dessa ben se en utgallring av överflödigakultingar. Tamsvinens enda uppgift var som kött -producenter och därmed slaktades de gene rellttidigt, de flesta vid 1–2,5 års ålder. (Inom dettaintervall slaktades över hälften av svinen.) Detspeglar en intensiv form av djurhållning där dju -ren slaktades så snart de uppnått acceptabel vikt.Vid cirka 2 års ålder anses svin fullvuxna samtidigtsom suggor uppnår könsmogen ålder. Dåskedde den slutliga gallringen och urvalet av sug -gor som skulle användas vidare för reproduktion.Ungefär två tredjedelar av svinen i materia -let slaktades före 2,5 års ålder, medan endast 10%blev äldre än 3,5 år. Detta mönster är typiskt förurbana miljöer med ett intensivt mark utnytt -jande. Svinen i Tälje göddes troligen in tensivt itrånga stior för att snabbt uppnå ac ceptabel slakt -vikt. Landsbygdslokaler med mera extensiv djur -hållning uppvisar vanligtvis en jämnare ålders -fördelning med ett större inslag av äldre indi -vider i åldrarna 5–6 år. I exempelvis Eketorp IIIutgör andelen svin över 5 år cirka 10% av po -pulationen (Boessneck & von den Driesch 1979,s. 128). Åldersstrukturen i Tälje uppvisar gene -rella likheter med den fördelning som kan på -visas i Birka, fig. 3 (jfr Wigh 2001, s. 79). Desmärre skillnader som trots allt finns mellan ma -terialen kan bero på Täljematerialets ringa storlek.Könsfördelningen bland tamsvinen byggerpå hörntändernas olika form hos suggor och galtar.I materialet påträffades 19 hörntänder, varavsju (37%) från suggor och tolv (63%) från galtar.Underskottet av suggor har sin förklaring igallring av kultingarna. Vanligtvis slaktades sug -gor redan i unga år medan kastrerade galtar sparadesdå de uppnår högre slaktvikt (Vretemark1997, s. 118 ff). Den mindre andelen suggorbland de vuxna djuren utgörs främst av sådanahonor som sparats för vidare reproduktion. För -delningen i Tälje påminner närmast om lokalermed en egen djurhållning, där inflödet eller av -yttringen av köttprodukter varit liten. Ett gottexempel är de omfattande benfynden från Eketorp,fas III, daterad till mellan 1000-talet och1300-talets mitt. Här finns en nära nog identiskfördelning med 38% suggor och 62% galtar (Boes s -neck & von den Driesch 1979, s. 129). Även Birkauppvisar en likartad fördelning med 23% suggoroch 77% galtar (Wigh 2001, s. 81).Åldersfördelningen bland nöten är annorlun -da. Epifysuppgifterna för nötkreaturen visar påen stor andel äldre djur. Ungefär 70% uppnåddeen ålder av 3 år. Mellan 3 och 4 år kan i benmaterialetskönjas en kraftig utslaktning då endastcirka 30% uppnådde en ålder över 4 år. I mate -rialet finns även ett litet inslag av nyfödda kalvarsom antigen representerar dödfödda djur ellersådana som slaktades inom det första halvåret.Dessa kalvar är intressanta då de indikerar enegen djurhållning med reproducerande mjölk -kor på platsen. Det stöds av de fåtaliga könsbe -dömningar som varit möjliga. Fyra bäckenbenoch två mellanhandsben bedöms alla tillhörakor. I landsbygdsmiljöer var tjurar och oxar be -tydelsefulla som köttdjur men framför allt somarbetsdjur inom jordbruket. Frånvaron av oxaroch tjurar i materialet indikerar att sådant spelaten underordnad roll i täljebornas ekonomi.Jämfört med materialet från Svarta jorden påBjörkö uppvisar Täljematerialet en högre andeldjur slaktade i åldersintervallet 1,5–4 år. I Täljeslaktades nästan 70% av nötkreaturen före fyraårs ålder, medan Birkapopulationen hade enväsentligt högre andel djur äldre än 4 år. Härtilläts ungefär 60% av populationen uppnå enålder över 4 år (fig. 3). En förklaring till skillnadenkan vara en utslaktning av djur i Täljeprimärt för köttets skull, medan man i Birka prioriterademjölkproduktion och därför tillät dju -ren att leva längre. Bakom Birkas högre andel aväldre djur kan också ligga ett visst inflöde avuttjänta livdjur från den omgivande landsbygden.Dessa skilda strategier kan möjligen skymtasi de två orternas artfördelningar (fig. 4). Medannötkreatur var vanligast i Tälje var svinet vanligasti Birka. Möjligen har den högre konsumtionenav svinkött i Birka kompenserat för enstrategisk inriktning mot mjölkproduktion mednötkreaturen.Fornvännen 104 (2009)

Ekonomi och konsumtion i den tidiga medeltidens Tälje183Fig. 4. Procentuell fördelning av nötkreatur, svin och småbovider på några vikingatida – tidigmedeltida lokaleri Mälarregionen. (Birka: Wigh 2001; Västerås: Sten & Vretemark 1995; Södertälje: Karlsson 2009; Sigtuna:Hårding 1992; Strängnäs: Sten 1989; Husaby: Sten 1990; Granby-Hyppinge, Pollista, Lingnåre: Vretemark1997; Hässelby: Evanni 1986; Kättsta: Jonsson 2003) —Distribution of cattle, pig and sheep/goat at VikingPeriod and Early Medieval sites in the lake Mälaren region.Sammantaget visar åldersfördelningen blandtamdjuren att det åtminstone funnits en reproducerandepopulation av svin och nötboskap påplatsen. Får/get har haft marginell betydelse ikosthållet. Frågan är om det över huvud tagetfunnits en reproducerande population på platseneller om benen av får/get representerar djursom förts till Tälje från omgivande bosättningaroch slaktats där.Artsammansättning och ekonomisk miljöDen finns tydliga generella skillnader mellan art -sammansättningen i 1000-talets och det tidiga1100-talets tidigurbana miljöer och landsbygds -bosättningar. Skillnaderna grundar sig i djur -hållningens grad av intensitet, det vill säga an -passningen till den disponibla landarealen somstått till förfogande för hushållets uppehälle. Ifig. 4 görs en jämförelse mellan olika lokalers artsammansättningar.Här syns en tydlig gene rellskillnad mellan den mer intensiva djurhållningenvid de vikingatida och tidigmedeltida tidig -urbana miljöerna och den mer extensiva på lands -bygdslokalerna. Det framgår tydligt hur Tälje pla -cerar sig i en grupp tillsammans med de tidigurbanaSigtuna och Västerås. Tydligt är ett handels -Fornvännen 104 (2009)

184 Johnny Karlssonekonomiskt fokus där djurhållningen anpassatstill de begränsade landområden invånarna nyttjatför sitt uppehälle med en intensiv djurhållningsom följd, präglat av en hög andel svin ochnötkreatur. Särskilt i fördelningen mellan tam -svin och får/get syns en tydlig skillnad mellanlandsbygd och stadsmiljö.Denna uppdelning är särskilt tydlig i urbani -seringens inledningsskede när man fortfarandekan tala om invånarna i de tidiga orterna sombönder eller staden som en förtätad landsbygd.Självhushållningen var fortfarande en i stor ut -sträckning privat angelägenhet. I urbaniseringensinledande skede uppgår andelen svin till mel lan40 och 50 %. Detta mönster återfinns i Birkasåväl som i Visby och Hedeby (Sigvallius 1988, s.42; Wigh 2001, s. 105). I takt med stadens be -folkningstillväxt och bebyggelsens förtätningökar emellertid beroendet av omlandets överskott.Som ett komplement till den egna djur -hållningen har särskilt nötkreatur förts in till detidigurbana miljöerna. Nötdjuren bidrog inteenbart till köttkonsumtionen, utan var också enviktig källa för råmaterial till benhantverk, nå -got som kan beläggas i de flesta tidigmedeltidamiljöer. I de senare hög- och senmedeltida skedenases ett närmande till landsbygdens artför -delningar som en konsekvens av det ökade in -flödet av animalieprodukter med högre andelarnötkreatur och får/get (Vretemark 1987, s. 9f).Fisk och fågelFiskarnas artsammansättning speglar ett lokaltfiske i Täljes omedelbara närhet. Gäddan tycksha haft stor betydelse och förmodligen har fisketfrämst bedrivits i de förgrenade fjärdsystemenkring orten, både på Mälarsidan och på Saltsjö -sidan. Intressant att notera är den låga andelenav utpräglade salt- och bräckvattensfiskar som imaterialet representeras av en ensam kota avtorsk. Dess storlek antyder ett lokalt utskärsfiske,sannolikt i den närbelägna södra skärgården.Artsammansättningen överensstämmer meddem i Birka och Sigtuna, där lokalt fångad fiskutgör majoriteten av materialet. I Birka saknastorsk helt och sill förekommer ytterst marginellt:den utgör mindre än 2% av fiskbensmaterialet(Ericson et al. 1988, s. 87). I kvarteret Träd -gårdsmästaren i Sigtuna utgör Östersjöfiskarnatorsk och sill mellan 5 och 10% av det totalamaterialet. Atlanttorsk dyker här först upp i fas7a-8, ca 1125–1200 (Hårding 1992, s. 27). ISträng näs dyker enstaka ben av torsk upp först ifas I, daterad till 1200–1300-talen. I Västeråsförekommer sill från 1200-talets början ochtorsk uppträder i lager daterade till 1200-taletssenare del (Sten 1989, s. 15; Sten & Vretemark1996, s. 2).Sammantaget visar detta att fisket vid de ti -diga centralorterna i Mälarområdet främst be -drevs lokalt i orternas omedelbara närhet. Lång -väga handel med fisk blir mer utbredd i områdetförst under 11/1200-talen.Fågelbenen från Tälje innehåller ett bety dan -de inslag av vild sjöfågel. Främst rör det sig omandfåglar som skrak och svärta. Vissa av arternahör hemma i ytterskärgården, såsom svärta ochejder, medan skraken har sina biotoper i bådeinnerskärgårdens och Mälarens fjärdsystem. Trotsde fåtaliga fågelbenen och materialets storlekuppvisar sammansättningen klara likheter medfynden från Sigtuna och Birka. I Birka varierarinslaget av sjöfågel i 900-talets lager mellan 88%i de äldsta skikten och 66% i de yngsta. De medTälje samtida lagren från kvarteret Trädgårds -mästaren i Sigtuna uppvisar en likartad fördelningmed ca 85% sjöfågel (Ericson et al. 1988, s.86; Hårding 1992, s. 23). I dessa båda fall harman tolkat den anmärkningsvärt stora mängdensjöfågelben som spår av storskalig och välorgani -serad fågeljakt ute i skärgården. Av köns- ochåldersfördelningen att döma tycks jakten ha be -drivits under våren och försommaren i sambandmed vårsträckningen och häckningen. Sannoliktnyttjade skärgårdsborna stora luftnät spändamellan skär och fjärdar vid jakten såsom belagtfrån senare tider (Ericson 1987, s. 447; Jonsson1989, s. 56).Det tydliga inslaget av sjöfågel i det tidig -medeltida Tälje visar att ortsborna sannoliktvarit inblandade i denna organiserade sjöfågelsjakt.Benfragmentens anatomiska fördelning vi -sar att man fört med sig hela fåglar till ortensåväl som till Birka och Sigtuna längre in i Mä -laren. Sannolikt har en stor del av sjöfågeln sompåträffas i de samtida lagren i Sigtuna förts in iMälaren via Täljepassagen. Den stora mängdenFornvännen 104 (2009)

Ekonomi och konsumtion i den tidiga medeltidens Tälje185sjöfågel är intressant och visar att de utgjorde ettviktigt komplement i konsumtionen. Frågan ärom det enbart var köttet som var eftertraktat.Sannolikt var efterfrågan på dun och fjädrar enviktig orsak till den storskaliga jakten. Kanskeser vi i benmaterialet det enda spåret av en efterfråganpå dun och fjädrar som handelsvara i detre tidigurbana orterna i mälarområdet undervikingatiden och tidiga medeltiden. Detta harannars inte kunnat spåras i det arkeologiskamaterialet.De tidigmedeltida benfynden från Strängnäsoch Västerås uppvisar ett helt annat mönstermed jämförelsevis små andelar fågelben. De ut -görs främst av tamfågel i form av tamhöns ochtamgås (Sten 1989, s. 3; Sten & Vretemark 1996,s. 2). Sannolikt var det geografiska läget längre ini Mälaren en bidragande orsak till frånvaron avrent marina arter knutna till den yttre skärgår -den, såsom ejder och svärta. Från 1100–talslagreni Västerås finns dock ett ensamt ben av småskraksom indikerar att viss jakt på sjöfågel bedrivits iMälaren (Sten & Vretemark 1996, s. 19).JaktviltJakt på vilda däggdjur har spelat en underordnadroll. Egentligen är det endast ett fragmentvardera av skogshare och rådjur som påvisar attjakt förekommit. Inslaget av vilt brukar dockvara ringa i vikingatida och tidigmedeltida benmateriali Syd- och Mellansverige. Vanligen ärdet mindre än 1% av det totala antalet art -bestämda fragment (Vretemark 1997, s. 147).Benen av björn och ekorre är falanger ochdärmed säkerligen spår av pälsar, då just dessasmå ben vanligen sitter kvar i råpälsarna. Möjligenär även benet från skogshare ett spår av päls -hantering.I Birka är inslaget av ben som kan kopplastill pälshantering stort. Här dominerar ekorreföljt av räv och mård (Wigh 2001, s. 123). Ettliknande mönster finns i Sigtuna. Också här varekorre ett betydelsefullt pälsdjur (Jonsson 1989,s. 56). Att döma av den stora mängden extremitetsbenfrån pälsdjur utgör dessa orter successivacentra för handel med päls i Mälarområdet.Möjligen är benen av ekorre och björn i Täljespår av råpälsar som kommit dit från Sigtuna,kanske för vidare transport mot Götalandska -pen eller vidare ut på Östersjön. I de samtidamaterialen från Strängnäs och Västerås finns en -staka ben som kan betecknas som spår av pälsar.Extremitetsben av räv förekommer i Strängnäs ilager daterade till 10/1100-talen, medan ben avräv från Västerås dateras till 1200-talet (Sten1989, s. 3; Sten & Vretemark 1996, s. 18). I detsenare fallet är det fragment från bålen somkanske bör ses som spår av styckning på platsensnarare än hantering av färdiga pälsar.SlutsatserBenen av tamdjur från Tälje ger en bild av enmiljö med en permanent bosättning vars konsumtioni grunden baserats på egen djurhållning.Speciellt nötkreatur och svin har varit viktigamedan får/get haft marginell betydelse. Idenna fördelning ser vi en djurhållning formadefter förutsättningarna i den fysiska miljön ochett ekonomiskt fokus på icke-agrara aktiviteter.Kosthållningen uppvisar slående likheter meddet samtida Västerås och det tidigurbana Sigtunaoch pekar mot en likartad ekonomisk miljöoch livsstil hos invånarna.Vad täljeborna såg när de blickade ut överbebyggelsen är svårt att uttala sig om. Spår avhus påträffades vid de arkeologiska undersök -ningarna, men bebyggelsens täthet, struktur ochomfattning är svåra att få en uppfattning om.Den med Sigtuna likartade anpassningen avdjurhållningen talar dock för en liknande fysiskmiljö på platsen.Man kan föreställa sig att det första resandemötte på väg längs med dragfåran mot Mälarenvar den lilla gråstenskyrkan, möjligen i sitt ur -sprung tillägnad sjöfararnas skyddshelgon SanktOlof, och bakom kyrkan där dragfåran korsas avGöta landsväg en småskalig bebyggelse befolkadav köpmän, båtbyggare, sjöfarare och deras fa -miljer.En tydlig ekonomisk skillnad mellan Täljeoch de mer betydande orterna inne i Mälarenkan dock skönjas i det osteologiska och arkeologiskamaterialet. Medan Sigtuna och föregånga -ren Birka var produktionsmiljöer med tydligaspår av hantverk i metall såväl som ben och hornuppvisar Tälje mycket få spår av egen varuproduktion.Smidesspår i form av slagg är sällsynta ide äldsta skikten. I det osteologiska materialet ärFornvännen 104 (2009)

186 Johnny Karlssonhornfragment helt frånvarande. Ett enstaka fragmentav kanonben av nötkreatur med avsågadledände måste ses som ett ytterst marginellt spårav benhantverk, sannolikt för husbehov. Av ma -terialet att döma var platsen ingen uppenbarhantverksort med egen produktion av handels -varor. Orten har sannolikt redan omkring år 1100främst fungerat som en nod och omlastningsplatsi varudistributionen mellan Östersjön, Mälarenoch landsvägen som förbinder Mä arområdet medGötalandskapen. Samma funktion har varit ut -märkande för Södertälje in i modern tid.Tack till Kjell Nordeman, Eskilstuna, för intressantaupplysningar angående den arkeologiska undersök -ningen, samt Mary Anne Murray, UCL, för värdefullasynpunkter. Den osteologiska analysen har möj lig -gjorts genom medel från Berit Wallenbergs stiftelse.ReferenserAdam av Bremen, 1984. Historien om Hamburgstiftet ochdess biskopar. Översättning E. Svenberg. Skrifter ut -givna av samfundet Pro fide et Christianismo 6.Stockholm.Bergqvist, E.H., 1968. Den äldsta stadskärnan. Södertäljestads historia. Band 2. Stockholm.– 1968a. Sankta Ragnhilds kyrka. Södertälje stads historia.Band 2. Stockholm.Boessneck, J. & Driesch, A. von den., 1979. Die Tierknochenfundemit Ausnahme der Fischknochen.Eketorp. Befestigung und Siedlung auf Öland, Schweden.Die Fauna. Stockholm.Clark, H. & Ambrosiani, B., 1993. Vikingastäder. Höganäs.Damell, D., 1973. Nya fakta om Södertäljeleden. Fornvännen68.Ericson, P.G.P., 1987. Exploitation of seabirds in centralSweden during late Iron Age – conclusionsdrawn from the bird remains at Birka. TheoreticalApproaches to Artefacts, Settlement and Society. Studiesin honour of Mats P. Malmer. BAR InternationalSeries. Oxford.Ericson, P.G.P.; Iregren, E. & Vretemark, M., 1988.Animal exploitation at Birka – a preliminary re -port. Fornvännen 83.Evanni, L., 1986. Osteologisk rapport. Benmaterialet frånde två vikingatida platserna: Skillinge, Sollentuna snoch Hässelby, Spånga sn. Uppsats i Osteologi II,samt bestämningsprotokoll. Stencil. Stockholmsuniversitet.Gustin, I.; Kjellén, U. & Lundin, C., 1996. Smärre un -dersökningar i Södertälje 1982–1989. Rapport 1996:100. Raä UV Mitt. Stockholm.Hårding, B., 1992. Mat för dagen. Mathållning och resurs -utnyttjande i Sigtuna under vikingatid och tidig me -deltid. Stencil. Uppsats i påbyggnadskurs i arkeo -logi vid Stockholms universitet.Jonsson, L., 1989. Massfångst av sjöfågel och päls -djursjakt. Tesch, S. (red.). Avstamp för en ny Sig tunaforskning.18 forskare om Sigtuna. Kommittén för Sigtunaforskning.Sigtuna Museer.– 2003. Djurbenen från Kättsta 1:1, Ärentuna socken iUppland. Rapport ANL 2003:13. Arkeologiskt Na -turvetenskapligt Laboratorium. Göteborgs uni -versitet.Karlsson, J., 2009. Tidigmedeltida Tälje. Osteologisk ana -lys av djurben från kvarteren Silen, Skeden, Skålen, Vå -gen samt Mälarbron, Södertälje stad, Söder man land.SHM 33222. Rapport SHM. Stockholm.Nordeman, K., 1987. Södertälje. 7000 år på 20 år. Ar -keo logiska undersökningar i Mellansverige. Riksantikvarieämbetet.Stockholm.Nordström, A., 1968. Det äldsta Tälje. Södertälje stadshistoria. Band 1. Stockholm.Olofsson, S. I., 1968. Sankt Olofs stad. Södertälje stadshistoria. Band 1. Stockholm.Rasmusson, N.L., 1942. Svenska stadsvapen och helgonbilderförr och nu. Ett diskussionsinlägg. Fornvännen37.Roslund, M., 2001. Gäster i huset. Kulturell överföringmellan slaver och skandinaver 900 till 1300. Vetenskapssocieteteni Lund.Sigvallius, B., 1988. Husdjur på förhistoriska boplat -ser – en utvärdering av osteologiska undersök -ningar. Gotländskt arkiv. Visby.Silver, I.A., 1969. The ageing and sexing of domesticanimals. Brothwell, D.& Higgs, E.S. (red.). Sciencein Archaeology. London.Sten, S., 1989. Kvarteret Rådstugan 4. Analys av djurbenfrån Kvarteret Rådstugan 4, Strängnäs, Söderman -land. Osteologisk rapport 1989:14. Statens histo -riska museum. Stockholm.– 1990. Djur och djurhållning på kungsgården HusabyEnhörna – en osteologisk analys av de påträffade djur -benen. Rapport. Statens historiska museum. Stock -holm.Sten, S. & Vretemark, M., 1996. Djurbenen från Kv.Linnea, Västerås, Dnr 4658/88. Osteologisk rapport1995:12. Statens historiska museum. Stockholm.Vretemark, M., 1987. Djurben i väst- och mellansvens -ka städer – en översikt av kunskapsläget. META 3.Lund.– 1997. Från ben till boskap. Kosthåll och djurhållningmed utgångspunkt i medeltida benmaterial från Skara.Del I. Skrifter från Länsmuseet Skara 25. Skara.Wigh, B., 2001. Animal Husbandry in the Viking AgeTown of Birka and its Hinterland. Excavations in theBlack Earth 1990-95. Birka Studies 7. Stockholm.Fornvännen 104 (2009)

SummaryEkonomi och konsumtion i den tidiga medeltidens Tälje187Tälje, location of the modern town of Södertälje,is first mentioned in the year 1070 by theGerman historian and geographer Adam of Bremen.Little is known, however, about the town’searly history and its economic character duringthe earliest phases of occupation. The archaeologicalmaterial is, as yet, scarce.The bone assemblage investigated in thispaper was recovered during a small-scale excavationin central Södertälje and dates from c. 1050–1150. It consists of about 15 kilograms of animalbones or 1387 identified fragments. Domesticanimals dominate the assemblage. Cattle, pigand sheep/goat constitute 93.5%, calculated bythe number of fragments.Cattle are the most common domestic animal.Judging by the state of fusion of epiphysesthe cattle were primarily slaughtered late in life.About 70% of the population reached an age ofat least three years while 30% of the stockreached an age of at least four. A few bones ofnewly born calves suggests a breeding populationpresent at the site.Pigs are the second-most common domesticanimal. Epiphyseal data indicate that 20% wereslaughtered within their first year and 60% be -fore they reached an age of 2.5 years. Boars do -minate the material. As they achieve greaterweight, boars were more commonly kept for fatteningwhile sows were slaughtered already duringtheir first year. The fully grown sows in theassemblage probably constitute surplus breedingstock. The same sex ratio among pigs can beseen at other coeval sites, both urban and rural.The age and sex distribution among the pigs im -plies a breeding population present at the site.Sheep and goat played a minor role in thesite’s economy. The group comprises about 12%or 121 fragments of the domestic material. Thelow frequency makes it impossible get a clearpicture of slaughtering strategies and sex ratio.Wild mammals played a minor role in themeat supply at Tälje. Only one fragment each ofroe deer and mountain hare can be considered astraces of consumption of wild prey, while phalangesof brown bear and squirrel represent fursbrought to the site already prepared, likely asmerchandise.Fish was an important part of the diet.Species from fresh and brackish water dominate,especially pike and various cyprinids, indicatingfishing in the vicinity.The bird bones shows that wild birds were animportant resource. Most of the avian materialconsists of various taxa of wild ducks. Merganserand velvet scooter dominate. A similarpattern can be seen in other assemblages fromthe Lake Mälaren area, such as the urban sitesBirka and Sigtuna. This may be an indirect traceof a systematic hunt for seabirds in order to collectfeathers and down for trade.When comparing the composition of animalsto other contemporary materials in theregion, the material from Tälje presents a patternmost similar to the coeval urban sites ofSigtuna and Västerås, thus implying a similareconomic environment already in Tälje’s earliestphases of occupation.Fornvännen 104 (2009)