Ladda hem Framtidskommissionens slutrapport som ... - Vänsterpartiet

Innehåll 

Förord .......................................................................................................................5 

ETT VÄNSTERPARTI I TIDEN ............................................................................ 7 

Framtidskommissionens rekommendationer och förslag .......................................9 

Vänsterpartiets opinionsutveckling ........................................................................ 11 

Politiska rapporter ..................................................................................................16 

Organisatorisk analys ............................................................................................17 

Parlamentariskt arbete ............................................................................................26 

Att göra politik ...................................................................................................... 30 

Avslutning .............................................................................................................33 

FEmINISTER I VARDAgEN .............................................................................. 35 

Inledning ................................................................................................................37 

Ingen isolerad ö ......................................................................................................38 

Feministisk offensiv ..............................................................................................53 

Äldreomsorgen, den nya barnomsorgsfrågan ........................................................54 

Barnomsorg – förutsättningen för kvinnors förvärvsarbete ...................................59 

Kvinnors ohälsa ....................................................................................................61 

Sexualiserat våld ....................................................................................................64 

KoPPlA AllA VåRA FöRSlAg TIll jobbEN ............................................ 69 

Arbetet ...................................................................................................................71 

Välfärdsstaten .........................................................................................................74 

Makten .................................................................................................................. 80 

Framtiden ..............................................................................................................88 

Sammanfattning ....................................................................................................94 

DET NyA ARbETSlIVET ....................................................................................97 

En förändrad arbetsmarknad ..................................................................................99 

Vem ska utbilda arbetskraften? ............................................................................103 

Våra nya arbetstider .............................................................................................114 

Arbetslöshetsförsäkringen ....................................................................................122 

Ett sexpunktsprogram för Vänsterpartiet .............................................................129 

Bilaga 1 ............................................................................................................... 130 

Bilaga 2 ................................................................................................................131 

mIljö- och KlImATPolITIK FöR jÄmlIKhET ..................................... 135 

Allt på rött ............................................................................................................137 

Världskrisen .........................................................................................................139 

Sex avgörande frågor ...........................................................................................148 

Rekommendationer ..............................................................................................162 

Referenser ............................................................................................................164

Förord 

FÖRORD 

Vänsterpartiet har tappat opinionsstöd i fem val det senaste decenniet. Om Vänster- 

partiet ska kunna lyfta sitt opinionsstöd, attrahera fler människor och bli en relevant 

politisk kraft för framtiden behövs en genomgripande strategi för partiets roll och 

utveckling – en strategi som sträcker sig längre än till nästa val. Mot bakgrund av 

detta tillsatte Vänsterpartiets partistyrelse i oktober 2010 en Framtidskommission 

med det övergripande uppdraget att formulera målsättningar och strategier för Vänsterpartiets 

roll, inriktning och organisatoriska utveckling de kommande tio åren. 

Ett uttalat mål i uppdraget till Framtidskommissionen var att inhämta kunskap, erfarenheter 

och idéer från partimedlemmar och partiorgan samt andra organisationer 

och enskilda i och utanför Sverige. 

Framtidskommissionen har bestått av sex personer; Ida Gabrielsson (sammankallande), 

Maria Chergui, Mattias Håkansson, Thaher Pelaseyed, Vasiliki Tsouplaki 

och Björn Öberg. Tommy Jansson har varit Framtidskommissionens sekreterare, 

Denna slutrapport är resultatet av en bred och öppen i process i Vänsterpartiet 

- en process som på många sätt är unik i Vänsterpartiet och i svensk politik. Framtidskommissionen 

har träffat medlemmar, besökt lokalföreningar, distriktsstyrelser 

och centrala partiarrangemang, arrangerat regionala konferenser med över 500 deltagare 

samt genomfört en omfattande enkätundersökning riktad till nya medlemmar, 

ombudsmän, kommunal- och regionråd samt centrala företrädare. Utöver detta har 

Framtidskommissionen mottagit över 500 förslag från enskilda medlemmar. Allt 

detta har utgjort underlag för denna rapport som nu presenteras till partistyrelsen. 

Framtidskommissionens underlag och slutsatser har kompletterats med djupanalyser 

av fyra områden (ekonomisk politik, arbetsmarknaden, feminism och miljö). 

Stockholm, den 29 november 2011 

Ida Gabrielsson 

5

FÖRORD 

7

FRAMTIDSKOMMISSIONENS REKOMMENDATIONER OCH FÖRSLAG 

FramtIdskommIssIonens 

rekommendatIoner 

och Förslag 

en sammanFattnIng 

studIer och organIsatIon 

• att upprätta en central studieplan för Vänsterpartiets styrelser på distriktsnivå 

och lokal nivå. 

• att återlansera organisationshandboken efter en mindre översyn. 

• att upprätta en föredragsbank. 

• att partistyrelsen sammanställer goda exempel på att göra politik och vunna 

segrar. 

• att upprätta en central studieplan för olika funktioner inom Vänsterpartiet. 

• att aktivt implementera studieplaner på lokalnivå. 

• att upprätta en central studieplan för fortbildning av medlemmar till framtida 

ledare och organisatörer på olika nivåer. 

• att anordna regelbundna ledarskapsutbildningar ämnade för fortbildning av 

medlemmar till framtida ledare och organisatörer. 

• att avsätta väsentliga resurser för att studiearbetet inom Vänsterpartiet. 

• att genomföra ett samlat IT-projekt för att skärpa upp den interna kommunika- 

tionen och ge verktyg som underlättar kommunikationen utåt. 

medlemmar 

• att ha som målsättning att varje ny medlem ska kontaktas av sin lokalförening 

inom en månad. 

• att göra det enklare och skapa fler vägar till att bli medlem i Vänsterpartiet. 

• att ge varje ny medlem en introduktion till Vänsterpartiet inom sex månader. 

• att utarbeta en handbok om partiföreningarnas arbete, som bland annat innehåller: 

ekonomI 

• hur aktiviteter i Vänsterpartiet kan bli mera flexibla och tillgängliga för 

medlemmarna. 

• strukturer för mentorskap riktad mot nya medlemmar. 

• plan för inventering av medlemmarnas kompetens och intressen. 

• en standardiserad medlemsvård och medlemshantering. 

• att på nytt lansera kampfonden via autogiro, gärna kopplade till konkreta in- 

samlingsändamål. 

• att ta fram en handlingsplan för ökad självfinansiering i lokalföreningarna. 

• att ta fram en handlingsplan för att öka intäkterna från partiskatt från samtliga 

parlamentariska nivåer. 

• att ta fram en studieplan för partiets kassörer. 

9

ETT VÄNSTERPARTI I TIDEN 

kongressen 

10 

• att utveckla arbetet med kongressträffar. 

• att se över kongressperiodens längd med syfte att den minst ska hållas vart 

fjärde år. 

• att upprätta en motionsbank över tidigare motioner för att slippa behandla sam- 

ma frågor på varje kongress. 

PartIstyrelsen 

• att se över stadgan för att minska antal ledamöter och ersättare med tio personer. 

• att införa ett mentorssystem riktat mot distrikten. 

• att ett fortbildningssystem används för att utbilda partiledningen. 

• att de politiska rapporterna nyttjas i vidare diskussion och överväganden under 

verksamhetsperioden. 

• att partistyrelsen initierar en diskussion om en socialistisk strategi och utvecklar 

den feministiska offensiven under verksamhetsperioden. 

• att på sikt frigöra resurser för att kunna stödja enskilda projekt och tankesmed- 

jor vid tillfälle. 

• att partistyrelsen föreslår en verksamhetsplan/strategidokument till varje eller 

varannan kongress. 

ParlamentarIskt arbete 

• att upprätta en motionsbank. 

• att SKL-gruppen varje verksamhetsperiod tar fram ett flertal motioner utifrån 

partiets politiska prioriteringar. 

• att en handbok för parlamentariker tas fram. 

InternFemInIsm 

• att en kartläggning genomförs för att sammanställa kvinnors representation i 

den egna organisationens styrelser och i parlamentariska församlingar. 

• att en internfeministisk handlingsplan tas fram. 

• att en ledningsgrupp för kvinnonätverket utses av partistyrelsen varje verksam- 

hetsperiod. 

• att talarstatistik, möjlighet till barnpassning och kvinnoförträffar används/er- 

bjuds vid varje större centralt arrangemang.

VÄNSTERPARTIETS OPINIONSUTVECKLING 

VänsterPartIets 

oPInIonsutVecklIng 

Det svenska samhället har under de senaste 30 åren utvecklats i nyliberal riktning. 

Ett stort antal politiskt strukturella reformer, som t.ex. avreglerade kapital- och fi- 

nansmarknader, övergivandet av full sysselsättning som huvudmål för den ekonomiska 

politiken, normpolitik samt privatiseringar, har resulterat i allt djupare 

samhällsklyftor och en avdemokratisering av samhället. Den tidigare överordnade 

samhällsnormen, eller samhällskittet, om den omfördelande och solidariska välfärdsstaten 

har allt mer försvagats. 

De fyra senaste åren har utvecklingen accelererat genom att den borgerliga regeringen 

har slagit in kilar mellan arbetande och friska å ena sidan och arbetslösa 

och sjuka å den andra, genomfört ytterligare avregleringar och genomfört stora 

skattesänkningar för samhällsgrupper med de högsta inkomsterna. 

Alla dessa strukturella politiska reformer, som kan sammanfattas med det borgerliga 

systemskiftet, har i olika grad begränsat utrymmet för att driva vänsterpolitik. 

Högerns nyliberala agenda har kunnat genomföras eftersom arbetarrörelsen genom 

årens lopp allt mer pressats tillbaka, vilket i sin tur har inneburit att den samlade 

arbetarrörelsen har haft svårt att formulera ett hållbart och trovärdigt politiskt alternativ 

till nyliberalismen. 

Vänsterpartiet har gått tillbaka i samtliga riksdagsval sedan 1998. I riksdagsvalet 

1998 erhöll Vänsterpartiet 11,99 % av rösterna vilket motsvarade 631 011 röster. I 

riksdagsvalet 2002 fick Vänsterpartiet 8,3 % av rösterna (444 854 röster), ett tapp på 

186 157 röster. Från riksdagsvalet 2002 till 2006 tappade partiet 120 000 röster och 

hamnade på 5,85 %. Med andra ord backade Vänsterpartiet i samtliga val, både i procent 

och antal röster, mellan 1998 och 2006. Denna trend bröts i riksdagsvalet 2010. 

Vänsterpartiet backade marginell till 5,6 % men fick 9300 röster fler röster än i valet 

2006. Samtidigt som partiet i det stora hela höll ställningarna från föregående val, förlorade 

vi så mycket som tre (3) mandat i riksdagen. De tre främsta anledningarna var 

Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, det faktum att andelen väljare som röstade 

på partier under riksdagsspärren minskade och ett högre valdeltagande. 

FramgångsValet 1998 

Vänsterpartiet fick ett historiskt högt valresultat i riksdagsvalet 1998. Det är det högsta 

valresultatet för Vänsterpartiet sedan partiets bildande 1917. Senast partiet uppvisade 

en unik ökning var 1944. Förklaringarna till valframgången 1998 är många. 

Socialdemokraternas sanering av statsfinanserna efter 90-talskrisen hade resulterat 

i omfattande nedskärningar i den offentliga sektorn som väckte stort missnöje, inte 

minst bland socialdemokratiska kärnväljare och inom fackföreningsrörelsen. Detta 

i kombination med en allmän global vänstervåg och en livlig feministisk debatt i 

samhället, gynnade Vänsterpartiet, som fick 11,99 % av rösterna i riksdagsvalet. 

Vänsterpartiet blev regeringsunderlag för en Socialdemokratisk regering med stöd 

också från Miljöpartiet. 

rIksdagsValet 2002 

Vänsterpartiet backade kraftigt i riksdagsvalet 2002 men lyckades återigen skapa 

förutsättningar för en socialdemokratisk minoritetsregering. Ett 112-punktsprogram 

förhandlades fram mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö- 

11


partiet och genomfördes till stora delar framgångsrikt. Trots en socialdemokratisk 

regering som regerade med hjälp av bland annat Vänsterpartiet ökade klyftorna i 

samhället. Vänstervågen som dominerade slutet av 90-talet hade avtagit och val- 

framgången för Vänsterpartiet i valet 1998 hade inneburit att partiorganisationen 

anpassats utifrån de många vunna parlamentariska mandaten. Det påverkade för- 

modligen partiets förmåga att mobilisera såväl egna medlemmar som väljare. 

Början på ett systemskifte 

– riksdagsvalet 2006 

Valresultatet 2006 betydde ytterligare en nedgång för Vänsterpartiet. Vårt krav om 

200 000 jobb i offentlig sektor kvarstod som okänt för många väljare. Den bor- 

gerliga Alliansen som etablerat sig som en stark opposition mot främst Socialde- 

mokratin, hade på ett skickligt sätt övertagit problemformuleringsinitiativet. Bor- 

gerligheten samlades kring ett gemensamt projekt som handlade om att etablera 

en verklighetsbild som förvisso inte var sann (skenande arbetslöshet, miljontals 

svenskar i utanförskap och utbrett bidragsfusk) men som satte ord på människors 

frustration över upplevda samhällsorättvisor. Socialdemokraterna abdikerade i frågan 

om jobben som blev den stora frågan månaderna inför valrörelsen 2006. 

Vänsterpartiet lyckades aldrig framställa sig själv som ett parti i opposition mot 

det rådande systemet och mot de reellt existerande orättvisorna i samhället. Valet 

2006 betydde både ett maktskifte till borgerlig fördel och ett nytt politiskt landskap 

där Socialdemokraterna tappade greppet om viktiga väljargrupper, som t.ex. 

LO-kollektivet, samtidigt som Moderaterna gjorde inbrytningar bland traditionella 

arbetarväljare. I valet 2006 bröt delar av tjänstemannagrupperna med trenden att 

solidarisera sig nedåt i klassamhället och lade sin röst på något av de fyra allianspartierna 

(främst Moderaterna) istället för på Socialdemokraterna. I de tre centralorganisationerna 

var det 13 procent av tjänstemännen organiserade i TCO som lämnade 

främst Socialdemokraterna till förmån för Alliansen – mot cirka fyra procent 

inom LO och Saco. 

Diagram 1. Andel röster och antal röster för Vänsterpartiet 1998-2010. 

Andel röster (%) 

12 

14,00 

12,00 

10,00 

8,00 

6,00 

4,00 

2,00 

0,00 

% röster 

Antal röster 

1998 2002 2006 2010 

700000 

600000 

500000 

400000 

300000 

200000 

100000 

0 

Antal röster


systemskIFtets Fullbordan 

– rIksdagsValet 2010 

Riksdagsvalet 2010 utspelade sig i ett politiskt landskap som genomgått dramatiska 

förändringar. Riksdagsvalet 2010 sammanföll också med en tid av ekonomisk kris 

i Europa och i Sverige. Arbetslösheten var högre i september 2010 (8,2 %, justerat 

för säsongvariation, Eurostat) i jämförelse med september 2006 (6,7 %). Allians- 

regeringens inledande attacker på bland annat a-kassan ledde till ett rekordras i 

opinionen efter valet 2006. Länge gjorde många bedömningen att oppositionen, 

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, skulle gå in i valrörelsen 2010 

med stark medvind i ryggen. Men med start i finanskrisen 2008-2009 återerövrade 

regeringen sitt förlorade förtroendekapital genom att etablera bilden av en högeral- 

lians som förmår hantera en ekonomisk kris utifrån. Frågor som ”Skola och utbild- 

ning”, ”Sysselsättning” och ”Svenska ekonomin” var väljarnas viktigaste frågor. 

Det var tydligt att väljare uppfattade landets ekonomi som en viktigare fråga i valet 

2010, en fråga där allianspartierna hade större förtroende än den rödgröna oppo- 

sitionen (Källa: VALU, 2010). Detsamma gällde frågor som ”Sysselsättning” och 

”Skola och utbildning”. Vallokalsundersökningarna 2010 visade att väljarna ansåg 

att de rödgröna hade en bättre politik på områden såsom pensioner, välfärd och 

miljön. Vänsterpartiet hade hög trovärdighet i ”mjuka frågor” såsom antirasism, 

solidaritet och rättvisa. 

I valet 2010 fortsatte Socialdemokraterna att tappa stöd bland tidigare viktiga 

kärnväljare inom LO-kollektivet (från 54 % 2006 till 51 % 2010) medan Modera- 

terna ökade sitt stöd hos samma väljargrupp (11 % 2006 till 16 % 2010). Sverigede- 

mokraterna fördubblade sitt stöd bland LO-väljare (3 % 2006 till 6 % 2010). Med 

andra ord tappade arbetarrörelsens partier, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, 

LO-väljare till både Moderaterna och Sverigedemokraterna som nu också lycka- 

des ta sig in i riksdagen. Vänsterpartiet tappade marginellt men lyckades ändå få 

9000 fler röster i jämförelse med valet 2006. Andelen väljare som taktikröstade på 

Vänsterpartiet var liten, endast 12 procent. Det kan jämföras med att 37 procent 

taktikröstade på Kristdemokraterna och 33 procent på Centern. Den låga andelen 

taktikröster på Vänsterpartiet kan tolkas som att vårt parti har en relativ stabil väljarkärna 

på ungefär 5 procent. 

En förklaring till Vänsterpartiets valresultat är det rödgröna samarbetet. Det rödgröna 

alternativet skiljde sig inte genuint på det ekonomiska området. Ett exempel 

är att den rödgröna budgetmotionen för 2011-2012 som presenterade i maj 2010 

hade ett reformutrymme som var 70 miljoner kronor större än Alliansregeringens 

budget. Det politiska alternativet blev därmed aldrig tydligt. De rödgröna hade en 

god politik i de ”mjuka” frågorna, men den ekonomiska politiken som dominerade 

valet 2010, innebar inget reellt alternativ utan uppfattades som justeringar på marginalen. 

Det rödgröna samarbetets organisering och utfall får också stark kritik i den 

medlemsundersökning som Framtidskommission genomförde under hösten 2010 

och våren 2011. 

öVerVäganden InFör rIksdagsValet 2014 

Det återstår drygt två och halvt år till riksdagsvalet 2014. Arbetslösheten är fortsatt 

hög på 7,2 % dock under genomsnittet inom den Europeiska unionen. Den ekonomiska 

krisen i Europa har intensifierats, folkvalda regeringar i Sydeuropa överger 

rodret och ersätts av teknokrater från finansmarknaden och EU. Lite tyder på att 

den finansiella och ekonomiska krisen kommer att vara övergående under överskådlig 

tid. Bedömningen är att frågor som ekonomi, sysselsättning men också den 

13


offentliga sektorn överlevnad och industripolitiken kommer att vara frågorna som 

också dominerar samhällsdebatten fram till valet 2014. 

Styrkeförhållandena i svensk politik följer utvecklingen från 2006. Vänsterpartiet 

ligger stabilt mellan 5-6 procent. Socialdemokraterna befinner sig trots byte 

av partiledare i en opinionsmässig svacka och har det lägsta stödet sedan den allmänna 

rösträttens införande och lite tyder på att det socialdemokratiska partiet har 

anammat ett reformprogram som kommer att ge utdelning i form av ökat väljarstöd. 

Moderaterna är idag det största partiet medan övriga borgerliga partier noterar små 

förändringar. Undantaget är Kristdemokraterna som under en längre period tangerar 

riksdagsspärren på 4 %. Miljöpartiet verkar ha stabiliserat sig runt 9 % efter en 

period av uppgång. 

Klassinnehållet i Alliansens förda politik blir allt tydligare. Den borgerliga politiken 

sänker skatterna, lämnar över samhälleliga funktioner till marknaden och 

försvagar de krafter som historiskt har stått emot marknadskrafternas intrång i människors 

liv. Ett annat Sverige väntar. 

allIansens tVåtredjedelssamhälle 

Att skapa ett tillräckligt brett kollektivt egenintresse var länge självklara utgångspunkter 

för arbetarrörelsen. Alliansen är i full färd med att dra upp en ny egenintressets 

skiljelinje. Retoriken går mellan ”utanförskapet” och ”samhällsbärarna” och 

motsvaras av deras ekonomiska politik: en tvåtredjedelspolitik där den understa 

tredjedelen lämnas därhän. 

Den solidaritet man söker frammana handlar, liksom vänsterns klassbegrepp, om 

att definiera sin egen grupp emot någon annan. 

att Formulera allmänIntresset 

Otvetydigt är mellanskiktens sidval viktiga, och många politiska strateger vill lösa 

medelklassens gåta. Ofta handlar recepten, tyvärr anammade av SAP, om att inte 

utmana, att inte låta verkligheten störa. Det bottnar i en märklig syn på dels socioekonomiska 

grupper – som om vissa för evigt vore opåverkade av såväl makroekonomins 

svängningar som olyckor i vardagen. Men också i en märklig syn på 

väljarbeteende, som om höger-vänsterskalan vore orörlig och positioneringen på 

höger-vänsterskalan alltid entydig. 

Olika möjliga utvecklingar väntar. Välfärdsurholkningen kan fortsätta och definitivt 

styra mellanskiktens intresse till fler privata tilläggstjänster, vårdförsäkringar, 

utbildningssortering, med därtill hörande krav på skattelättnader. 

Men även motsatsen kan vänta. Försvagningen av facket påverkar allas arbetssituation. 

Förtroendet för välfärdssystemen är fortsatt relativt högt, även bland medelklassen. 

Och den instabila ekonomiska utvecklingen på bostads- och spekulationsmarknaderna, 

kan också tvinga fram en situation som i USA där överbelånade 

människor tvingas till det stora språnget nedåt. 

Verkligheten pekar åt att ge oss rätt, men risken finns också för att missnöjet mot 

nyliberalismen kanaliseras av främlingsfientliga och högerpopulistiska krafter när 

arbetarrörelsens partier inte lyckas formulera trovärdiga alternativ till nyliberalismen. 

VänsterPartIets utmanIng 

Vänsterpartiets mål bör vara att formulera ett nytt allmänintresse. Det lyckades inte 

det rödgröna samarbetet göra inför valet 2010. Ur Framtidskommissionens genomförda 

medlemsenkäter och regionala konferenser går att utläsa en övervägande kritisk 

inställning till det rödgröna samarbetet, både av politiska och organisatoriska skäl. 

14


Dock finns en annan nyckel i den senaste valrörelsen, där Vänsterpartiets foku- 

sering på vårdvinster bidrog till att agendan försköts och andra partier tvingats ut 

på arenan. 

Förutom att det handlade om en tydlig prioritering, innebar det också intagandet 

av en grundläggande attityd där vi står för det normala allmänintresset – bolagen 

står som giriga avvikare. 

Väljarstöd handlar inte enbart om den faktiska politiken i olika sakfrågor. Det 

handlar också om vilka frågor och problemställningar som inför en valrörelse står 

högt upp på den mediala dagordningen eller i det allmänna medvetandet. Och att 

vara trovärdig och tydlig i dessa. 

Förutom att alltså ha en god sakpolitik, krävs också en retorik där vi kan presentera 

kraven som lösningar på faktiska problem. 

Den utåtriktade ideologiproduktionen och problemetableringen är det tveksamt 

ifall det sköts bäst inom ett partis ramar. Snarare är detta en uppgift för någon form 

av tankesmedja. Behovet är stort av att Vänsterpartiet tar initiativ och prioriterar 

resurser till sådant arbete – men samtidigt är det centralt att en tankesmedja måste 

ha en fri roll. Annars riskerar vi bara en reproduktion och recirkulation av redan 

kända ämnen och resonemang. 

I nuläget vet vi inte vilka ämnen som blir de stora valfrågorna och till en del saknar 

vi makt över det på grund av medias egen dagordning eller logik. Men det står 

klart att vi borde ha mycket att vinna på en uthållig linje, där vi fortsätter göra oss 

till tolk för mångas frustration över bankvinster, privatiseringsskandaler och fusk, 

för att förskjuta debatten om en central fråga där vi har högt förtroende, nämligen 

välfärdens organisering och finansiering, till vänster. 

Under ett liknande paraply kan fler, inte fullt så konkreta men ändock pusselbitar, 

placeras. Den ökande pressen och maktförskjutningarna i arbetslivet, högersvaren 

på det reella livspusslet, att avgiftsökningar och försämringar äter upp skattesänkningarna, 

bankernas makt – tillsammans pekar det mot den utbredda känslan av att 

ha blivit lurad. 

Lägg därtill den så kallade valfriheten som mest handlar om att befinna sig i 

underläge gentemot välfärdsmarknadens aktörer och hur offentlig verksamhet gått 

från stödjande till vaktande byråkrati, utbredningen av fusk och slöseri i både offentlig 

och privat verksamhet, och den rena plundringen av socialförsäkringssystemen 

– så är summan ett krackelerande samhällskontrakt. 

På dessa teman – och inte för att vi vill tillbaka till något abstrakt välfärdssamhälle 

– kan ett brett allmänintresses budskap formuleras. 

Det mesta talar för att inte upprepa det rödgröna samarbetet utan att Vänsterpartiet 

bör gå fram som ett självständigt parti. Om andra bedömningar ändå skulle 

göras framöver, krävs ett vägval i mycket god tid – annars riskerar vi av rent organisatoriska 

skäl att inte kunna utnyttja en av våra största styrkor, medlemmarna. 

Vi bör också hålla fast vid ett fåtal budskap/teman under flera år. Det handlar inte 

om att stryka politiska sakfrågor utan om ett ramverk och berättelse som återkommer 

på flera sakområden. 

Med ett bärande tema i ryggen, borde det slutligen inte finnas några hinder för en 

mycket tidigt startad valrörelse. 

15


PolItIska raPPorter 

Vänsterpartiets mål, det klasslösa samhället fritt könsförtryck, kräver välgenom- 

tänkta politiska vägval och en medveten strategi för en genomgripande systemför- 

ändring. Den svenska arbetarrörelsen, som Vänsterpartiet är en del av, har tappat 

mark och de framgångar som kan tillskrivas arbetarrörelsens och kvinnorörelsens 

medvetna och ofta lyckosamma kamp mot kapitalet, har idag bit för bit tryckts tillbaka. 

Detta är särskilt tydligt i den ekonomiska politiken, på arbetsmarknaden samt 

i jämställdhetspolitiken och klimatpolitiken. 

Vänsterpartiets existensberättigande ligger i att vända på den negativa utveckling 

inom dessa centrala politikområden som påverkar stora delar av vårt samhälle. En 

förutsättning för detta är att konstatera att den politiska dagordningen idag har vridits 

ur händerna på de progressiva rörelser som historiskt lett samhällsutveckling i 

jämlik och jämställd riktning. Den nyliberala offensiv som pågått under de senaste 

trettio åren har idag dramatisk förändrat styrkeförhållandena mellan arbete och kapital 

samt mellan män och kvinnor. 

Framtidskommissionens ambition med rapporterna har varit att ge framtida partistyrelser 

underlag för att utveckla Vänsterpartiets politiska alternativ inom fyra 

centrala politikområden; den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken, jämställdhetspolitiken 

och klimatpolitiken. Rapporterna beskriver såväl förändringarna 

inom respektive politikområde som de strategiska utmaningarna som Vänsterpartiet 

står inför. 

• Feminister i vardagen 

• Koppla all våra förslag till jobben 

• Det nya arbetslivet 

• Miljö- och klimatipolitik för jämlikhet 

16

ORGANISATORISK ANALYS 

organIsatorIsk 

analys 

Vänsterpartiets kraft och potential vilar på förmågan att organisera människor för 

förändring. Vänsterpartiet har varken stora ekonomiska resurser eller tillgång till 

medier som kan föra ut vårt politiska budskap. Medan borgerliga partier kan förlita 

sig på stöd från såväl borgerliga ledarsidor som från näringslivet, är partimedlem- 

marna och partiorganisationen Vänsterpartiets allra viktigaste tillgångar. 

Framtidskommissionens ambition har varit att skapa sig en objektiv bild av Vän- 

sterpartiets organisation och utifrån denna föreslå olika åtgärder för att komma till 

botten med de problem som finns inom partiorganisationen. Vår viktigaste infor- 

mationskälla om läget i partiorganisationen har varit Vänsterpartiets alla medlemmar. 

Genom det dagliga politiska arbetet på olika nivåer har partiets medlemmar 

bäst inblick i och erfarenhet av hur Vänsterpartiets organisation fungerar runt om 

i landet. 

det aktuella läget 

Dagens Vänsterparti är litet parti med stor potential och en svag organisation. Vänsterpartister 

aktiva i partiföreningar och parlamentariska församlingar gör sitt yttersta 

för att med mycket små resurser bära fram partiets politik. Det finns en stark 

vilja att förändra det orättvisa samhälle som vi lever i. Samtidigt upplever många 

medlemmar att de saknar de verktyg som krävs för att göra ett bra arbete. Detta 

har resulterat i att ett fåtal bär upp det dagliga politiska arbetet i partiföreningen 

eller i de politiska församlingarna. Det parlamentariska arbetet tar ofta överhanden 

medan basarbetet i partiföreningar, som till exempel medlemsvård, studier och utåtriktat 

arbete, prioriteras ned. 

Partiets studiearbete har stora brister. På många håll finns det en stor vilja att 

bedriva studier, en vilja som inte kommer till uttryck på grund av föråldrat studiematerial, 

bristande stöd från partidistrikt och centralnivå eller på grund av att annat 

partiarbete prioriteras högre. 

Vänsterpartiets lokalföreningar är viktiga eftersom det lokala arbetet har bäst 

förutsättningarna att tillsammans med boende och lokala nätverk åstadkomma 

förändringar. De lokala styrelsernas har en viktig roll i lokalföreningarnas arbete. 

Samtidigt saknar partidistrikt och partiets centrala nivå strukturer för att på olika 

sätt stödja lokala styrelser. Det gäller så väl en studieplan för lokala styrelser som 

strukturer för hur lokala partiföreningar kan kombinera utomparlamentariskt och 

parlamentariskt arbete. 

VänsterPartIets organIsatorIska sVagheter 

kan sammanFattas med nedanstående: 

• Det finns inget fungerande och systematisk medlemsvärvning och medlemsvård. 

• Det saknas en medveten studieplan för att bygga framtidens Vänsterpartister. 

• Det saknas strategier för att använda utomparlamentarisk opinionsbildning som 

ett verktyg för arbetet i de folkvalda församlingarna. 

• De lokala styrelserna är svaga, har för lite resurser och saknar verktyg för att 

agera som styrelser. 

• Det saknas strategier för att stärka partiets ekonomi på olika nivåer. 

17


VänsterPartIets organIsatorIska styrkor kan 

sammanFattas med nedanstående: 

18 

• Många medlemmar med erfarenhet av utomparlamentariskt och parlamenta- 

riskt arbete. 

• Många medlemmar med stor vilja att förändra samhället. 

• Många lokala kontakter med andra nätverk, organisationer och rörelser. 

• Många positiva exempel på arbetssätt som kan stärka partiorganisationen. 

styrelsernas roll 

Vänsterpartiets minsta organisatoriska byggstenar är partiföreningarna runt om i 

landet. Partiföreningarna organiserar och utför det dagliga politiska arbetet i och 

utanför de folkvalda församlingarna för att föra ut Vänsterpartiets politik. Partiför- 

eningar och distrikt har huvudansvaret för det dagliga arbetet med medlemsvärv- 

ning, medlemshantering och medlemsvård. 

I vår genomgång av partiorganisationen har Framtidskommissionen identifierat 

en rad problem som Vänsterpartiets lokala styrelser dagligen ställs inför: 

• För få aktiva medlemmar och för många arbetsuppgifter 

• Sviktande stöd från partidistrikt och den centrala nivån 

• Dåligt fungerande medlemshantering 

• Inga eller för få verktyg för att kunna agera lokal styrelse 

Partiföreningarnas styrelser har en central plats i Vänsterpartiets lokalföreningar. 

En fungerande styrelse är en förutsättning för fungerande medlemshantering, stark 

ekonomi i lokalföreningen och en konstruktiv dialog med partiets parlamentariker. 

Detta bekräftas av de åsikter från medlemmar som Framtidskommissionen har tagit 

del av. Där det finns problem med kontinuitet och fungerande strukturer, saknas en 

fungerande styrelse som förbereder och leder lokalföreningarnas arbete. 

Framtidskommissionen anser att frågan om kollektivt ledarskap bör upphöjas 

inom Vänsterpartiets organisation. Den kris som partiet befinner sig i idag ställer 

höga krav på att det finns ett kollektivt ledarskap, i form av en styrelse, med verktyg 

som krävs för att leda på olika nivåer i partiorganisationen. Att leda innebär att ha 

goda kunskaper i partiets politik och hur vi får ut vår politik på bästa sätt på res- 

pektive nivå. Ett bra ledarskap innebär också att skapa förutsättningar för återväxt 

i partiorganisationen, med andra ord att se potentialen i och stärka den enskilde 

medlemmen. 

Det krävs ett medvetet arbete för att nå ovanstående mål. Styrelsemedlemmar ef- 

terlyser stöd för att kunna klara av arbetsuppgifterna på lokal nivå. Det handlar först 

och främst om en sammanhållen styrelse- och ledarskapsutbildning som fångar upp 

förtroendevalda men också ledarskapsutbildningar som skapar framtida politiska 

ledare och organisatörer i Vänsterpartiet. 

medlemsrekryterIng och medlemsVård 

Under senare år har Vänsterpartiet attraherat ett rekordstort antal nya medlemmar. I 

en tid när kollektiv organisering misstänkliggörs och den breda vänstern och arbe- 

tarrörelsen befinner sig i reträtt, är det inte självklart att människor söker sig till ett 

parti som under de senaste tio åren uppvisat ett minskat stöd i opinionen. Att idag 

bli medlem i ett politiskt parti och engagera sig politiskt genom att delta i Vänster- 

partiets aktiviteter är ett mycket stort steg. Därför ska alla nya medlemmar bemötas 

med största respekt. Det innebär att Vänsterpartiet måste erbjuda varje ny medlem


en bra introduktion till partiets historia, ideologi och aktuella ställningstaganden. I 

framtidens Vänsterparti har alla medlemmar möjligheten att vara delaktiga på sina 

villkor och efter egna förutsättningar. 

Framtidskommissionens har bland annat haft ambitionen att kartlägga den praxis 

som gäller vid mottagande av nya medlemmar. Vi drar slutsatsen att det idag saknas 

strukturer för medlemshantering och medlemsvård i form av en bra introduktion för 

nya anslutna medlemmar. Alltför ofta försummas detta viktiga arbete på grund av 

en svag organisation och tidsbrist. Resultatet är att många nya medlemmar aldrig 

kommer i kontakt med sin partiförening och Vänsterpartiets övriga verksamheter 

på lokal nivå. 

Vänsterpartiet är ett medlemsburet parti. Det innebär att förutsättningen för partiets 

politiska arbete och opinionsbildning vilar på medlemmarnas insatser och arbete. 

Därför bör medlemsvård och hanteringen av nya och befintliga medlemmar 

standardiseras i så stor utsträckning som möjligt. Medlemmar bör bli uppsökta kort 

efter de betalat in sin medlemsavgift och därefter regelbundet kontaktas av sina 

lokalföreningar. Nya medlemmar bör få en enhetlig introduktion till Vänsterpartiets 

politik och organisation. 

Det bör vara enkelt att gå med i Vänsterpartiet. Det bör finnas många olika sätt 

att betala sin medlemsavgift. Idag kan man betala sin medlemsavgift via partiets 

hemsida. Partistyrelsen bör undersöka införandet av betalning av medlemskap via 

SMS och kredit- eller kontokort. 

Vänsterpartiets medlemmar har ett brett kontaktnät ute i samhället. Vi är aktiva 

i kvinnojourer, fackklubbar, idrottsföreningar och solidaritetsnätverk. Det innebär 

att det finns en stor expertis inom olika områden bland Vänsterpartiets medlemmar. 

Ett parti som vill förändra samhället i grunden bör ta tillvara på all denna kunskap. 

Samtidigt måste vi vänsterpartister i större utsträckning än idag vara öppna med 

våra åsikter i egenskap av vänsterpartister. Ett långsiktigt mål bör vara att varenda 

medlem är en ambassadör för Vänsterpartiets politik. 

Många upplever att delar av Vänsterpartiets arbetsformer är oflexibla. I framtiden 

måste det finnas fler vägar än medlemsmöten in i Vänsterpartiet. Många av 

våra medlemmar har till exempel inte möjlighet att delta i möten på kvällstid. Vissa 

medlemmar har lite intresse för medlemsmöten som upptas av formalia och rapporter 

från parlamentariska organ är desto mer intresserade av studiecirklar eller 

specifika frågor. Framtidens Vänsterparti måste värna den interna demokratin samtidigt 

som formerna för politiskt arbete görs flexibla och tillgängliga för partiets 

medlemmar. 

ekonomI 

Vänsterpartiet är ett parti som till mångt och mycket är beroende av partistöd från 

staten, kommuner och landsting (regioner). Den ekonomiska situationen har försämrats 

i takt med att partiet tappat mandat på alla tre nivåer. Samtidigt som den 

ekonomiska situationen blivit alltmer ansträngd har nödvändiga anpassningar till 

de faktiska ekonomiska resurserna uteblivit. 

Vänsterpartiet har sedan valet 2010 fått ett unikt antal nya medlemmar. Det är positivt 

att människor väljer att organisera sig i ett feministiskt och socialistiskt parti. 

Det ökade antalet medlemmar har på många håll lett till en ökad politisk aktivitet 

vilket medfört ökade kostnader utan att intäktssidan ökat i samma takt. 

Om Vänsterpartiet har målsättningen att vara ett offensivt politiska alternativ, 

måste partiets ekonomi bli hela partiets angelägenhet. Varje lokalförening och varje 

medlem bör fundera över vilka kanaler för självfinansiering som finns tillgängliga. 

19


Det är vår fantasi som sätter gränserna för formerna för finansieringen av vårt lo- 

kala arbete. Bullbak, loppisar, kampfonder, partiskatt, insamlingsbössor och andra 

frivilliga bidrag från medlemmar är alla små och stora inkomstkällor som i längden 

kan stärka hela partiets ekonomi. En av partistyrelsens viktigaste uppgifter bör vara 

att öka medvetandegraden rörande partiets ekonomiska utmaningar och vikten av 

självfinansiering. I detta arbete kan partiets kassörer, på distrikts – och partifören- 

ingsnivå, spela en viktig roll. 

studIer och bIldnIng 

Studier har historiskt sätt haft en central plats inom Vänsterpartiet. Genom studier 

och folkbildningsarbete har människor fått verktyg för att analysera samhället. Ett 

levande parti med en levande debatt förutsätter att medlemmar har fora för att dis- 

kutera både ideologi och dagspolitik. I synnerhet är detta viktigt om Vänsterpartiet 

menar allvar med en generationsväxling till riksdagsvalet 2014. 

I dagens Vänsterparti finns det ett stort intresse för studier i Vänsterpartiet. Nya 

medlemmar, styrelseledamöter och parlamentariker efterlyser alla studier och fortbildning. 

Många efterlyser också teoretiska och ideologiska studier. Samtidigt visar 

Framtidskommissionens kartläggning att partiets studiearbete har stora brister. På 

många håll finns det en stor vilja att bedriva studier, en vilja som inte kommer till 

uttryck på grund av föråldrat studiematerial, bristande stöd från partidistrikt och 

central nivå eller på grund av att annat partiarbete prioriteras högre. Med andra ord, 

det saknas både tid och strukturer för ett långsiktigt, målmedvetet studiearbete. Det 

råder oklarhet kring vem som har ansvaret för att organisera och bedriva studier i 

Vänsterpartiet. Många lokalföreningar har inte resurser att bedriva självständiga 

studier och hänvisar till distriktsorganisationer som i sin tur efterlyser mera stöd 

från central nivå. 

Bristen på studier kommer till uttryck på olika sätt. En medlem uttryckte det så 

här: 

Ett av de största hindren är styrelsernas/medlemmarnas/förtroendevaldas bristande kunskap 

om mötesteknik och föreningsdemokrati. Det saknas en förståelse för de grundläggande 

ramverken som t.ex. medlemsmötets makt, styrelsens ansvar som verkställande 

organ, stadgarna, betydelsen av en verksamhetsplan, skillnaden mellan anställd och förtroendevald 

mm. 

Det är en hård kritik av kunskapsnivån inom Vänsterpartiet. Naturligtvis varierar 

studietradition och nivå inom Vänsterpartiet men det står klart att det behövs ett 

gemensamt grepp för att lösa studiekrisen. Partistyrelsen bör avsetta väsentliga resurser 

för att skapa fungerande strukturer och rutiner för studiearbetet på samtliga 

nivåer. En studieplan för olika funktioner inom partiet bör upprättas. Den centrala 

studieplanen bör aktivt implementeras runt om i partiet. Grundinställningen bör 

vara att det idag inte existerar lokalt studiearbete i våra partiföreningar. 

PartIstyrelsens roll 

Partistyrelsens övergripande uppgift är att vara partiets organisatoriska och politiska 

ledning. Det är partistyrelsens uppgift och ansvar att mellan kongresserna leda 

Vänsterpartiet. I dagsläget består den av 33 ledamöter och ersättare. Partistyrelsen 

ska fungera som ett kollektiv och implementera de beslut som fattats gemensamt i 

styrelsen eller på kongressen. Framtidskommissionens uppfattning är att partistyrelsen 

är allt för osynlig inom den egna organisationen. Det beror på flera saker. 

Det kollektiva ledarskapet måste i flera delar utvecklas då det idag upplevs som 

20


för otydligt. Detta är en av orsakerna till att Vänsterpartiet inte lyckas bygga ett 

mer sammanhållet parti. Sett ur ett längre perspektiv har partistyrelsen som kol- 

lektiv utvecklats. Det som tidigare av många upplevts som interna stridigheter och 

låsningar är idag inte närvarande i partistyrelsens arbete. Det innebär på många sätt 

att man har ett guldläge och att partistyrelsen istället kan ägna sig åt att utveckla de 

områden som fortfarande brister. Partistyrelsen uppfattas av många som ett representantskap, 

individer som framförallt ska driva, och oavsett beslut, representera 

sina egna frågor. Det är självklart rimligt och viktigt att varje ledamot fram till dess 

ett beslut är fattat, själv bestämmer vad den ska tycka och rösta. Men efter att beslut 

fattats blir det problematiskt om varje ledamot fortsätter att företräda och driva sin 

egen åsikt istället för att ta ansvar för att förankra det ledningen bestämt. Det är 

en viktig förutsättning om Vänsterpartiet ska kunna få ett gemensamt politiskt och 

organisatoriskt projekt. Det handlar inte om att PS-ledamöter som reserverat sig, 

ska behöva låtsas att de företräder en åsikt som de inte har. Men idag är ett allt för 

stort fokus på de frågor som man tyckte olika i istället för att förankra de beslut som 

man är enig om. Detta kan illustreras med exempelvis antalet reservationer som 

inlämnades av ps-ledamöter till kongressen, dessa sker slentrianmässigt nästan som 

att ledamöterna tror att de befinner sig i en parlamentarisk församling. 

Det finns en föreställning om att man som ledamot framför allt ska berätta för 

medlemmarna vad man själv vill göra med partistyrelsen, istället för att ta sig tid 

till att förklara, vad partistyrelsen vill med Vänsterpartiet. Det gör att de centrala 

ledningsfunktionerna styrelsen har närmast kommer i skymundan. 

Vilket avtryck kongressen kommer att göra i organisationen beror i första hand 

på vilka debatter som lyfts. Inte sällan diskuteras småfrågor som har mindre betydelse 

för den politiska verksamheten. Relativt perifera diskussioner tillåts tidvis 

uppta stora delar av kongressdebatten. Detta är inte bra för Vänsterpartiets 

utveckling. Besluten som fattas på kongresserna är lika viktiga som det avtryck 

kongressdiskussionen ger i organisationen. Det finns därför en poäng med att i 

större utsträckning försöka styra debatterna bort från petitesserna. PS har ett ansvar 

att försöka lyfta de diskussioner som de tror att kan vara mest utvecklande för partiet, 

sedan ska det förstås vara ombuden som genom sin rösträtt och sitt antal avgör 

både beslut och debatt i slutändan. Men en passiv partiledning är inte detsamma 

som en schysst partiledning, en ansvarsfull partiledning innebär att man förklarar 

de beslut som man har fattat. Det finns en kultur som innebär att man ibland avstår 

från att delta i kongress- och konferensdebatter. Idén om att det är auktoritärt att ta 

utrymme i dessa forum för en partiledning, är väl etablerad inom organisationen. 

Framtidskommissionen menar att det måste finnas en kombination av ett lyssnande 

ledarskap och ett ledarskap där hela partistyrelsen tar ansvar för de beslut 

som fattats. Annars blir det väldigt svårt för organisationen att förstå vad som har 

blivit bestämt och varför det har blivit bestämt. Om Vänsterpartiet ska kunna bli 

ett mer sammanhållet parti som hänger ihop uppifrån och ner, så måste man börja 

med att bygga en partistyrelse som hänger ihop och som tar ett gemensamt ansvar. 

Det är vanligt förekommande att enskilda ledamöter lägger en stor del av sitt engagemang 

och sin argumentation på att förklara enskilda frågor man inte har hållit 

med partistyrelsen om, samtidigt som man då inte ägnar tid åt att beskriva resten. 

Det gör att de övriga 95 procenten av besluten lämnas åt en väldigt liten grupp att 

förankra. Vänsterpartiet är ett djupt demokratiskt parti, som inte lägger locket på, 

eller sätter munkavel på enskilda företrädare. Så ska Vänsterpartiet förbli. Men 

om Vänsterpartiet ska kunna bli starkare och växa måste det kollektiva ansvaret 

uppvärderas i partiets ledning. Det är minst lika viktigt att agera partiledning mellan 

mötena, som på mötena. För få personer i partistyrelsen är idag involverade i 

21


det kontinuerliga arbetet mellan mötena. Allas livssituationer skiljer sig, men det är 

inte den enda förklaringen till den sneda arbetsfördelningen som finns. 

22 

Uppfattningen om att man som PS-ledamot är vald av sitt eget distrikt, istället 

för en kongress, finns inom delar av ledningen. Detta är problematiskt på flera sätt. 

Det är inte det mandatet man fått, utan ett mer omfattande mandat. Det blir även fel 

om man ser partiledningen som ett representantskap där regional hemvist ska stå i 

fokus istället för att staka ut ett projekt för hela partiet. 

För att få en mer effektiv och sammanhållen partiledning bör antalet ledamöter 

och ersättare minska med ett tiotal. Detta skulle innebära en möjlighet att få en mer 

sammanhållen partiledning som kan arbeta mer effektivt. Det är svårt att bygga ett 

kollektiv om det är för många personer. Detta skulle också innebära att färre distrikt 

än idag har någon ”representant” i partiledningen. Därför behöver partistyrelsen 

införa ett mentorssystem, detta för att minska känslan av att en ledamot är sitt eget 

distrikts representant, försäkra att alla har kontakt med partiledningen men också 

för att aktivera ledamöterna mellan mötena. PS ska vid varje verksamhetsperiods 

början anta gemensamma riktlinjer för mentorerna och dela upp distrikten mellan 

sig. En mindre partiledning skulle också innebära att ekonomiska resurser frigörs. 

Ett exempel på hur dessa bör användas är att göra ledamöternas resor gratis, i likhet 

med riksdagsledamöternas, när de besöker distrikt. Ett minskat antal PS-ledamöter 

innebär inte ett mindre demokratiskt parti. Det kan till och med bidra till en mer 

demokratisk organisation där fler deltar och får del av ledningsarbetet. 

kongressernas status 

Vänsterpartiets kongresser är stöpta i den klassiska folkrörelsedemokratins form. 

Ombud väljs av distrikt eller partiföreningar och fattar sedan beslut som rör hela 

partiet för den kommande kongressperioden. 

Kongressen som form behöver inte stöpas om, men en del av förfarande före, 

runt och efter kongressen kräver en del tankar och utveckling. Det har länge disku- 

terats hur vi kan utveckla kongressens form och i kongressutvärderingar pekas ofta 

på denna önskan. 

Några problem som kan ses på våra kongresser: 

• Många vana talare, ofta män, pratar mycket och länge. 

• Ännu fler tar mycket liten plats och pratar aldrig från talarstolen. 

• Många väntar på ”sin motion” som man tilldelats av delegationen. 

• Motionsflödet handlar för lite om de dokument/frågor som är särskilt uppe till 

behandling. Motionsfloran ”allmänna motioner” är ofta omfattande och spretig. 

Många av dessa problem hänger samman. Kongressförberedelserna i partifören- 

ingar och distrikt är för dåliga. Valen av ombuden sker allt för ofta på andra premis- 

ser än politiska. Det är inte tydligt vilka frågor som är prioriterade i Vänsterpartiet, 

vilket gör att det också finns väldigt många olika frågor som partiets medlemmar 

tycker är de allra viktigaste och som måste diskuteras. 

Vad som just nu känns positivt är förfaringssättet inför 2012-års kongress. Från 

valet och framåt har debatten pågått. Vårens regionala träffar med framtidskommis- 

sionen och höstens EU-konferens och träffar för kongressombuden har varit steg i 

rätt riktning för att komma till rätta med en del av problemen. Förhoppningsvis så 

kommer vi att få se andra mönster när det gäller deltagandet i kongressdebatten i 

Uppsala. 

Vi är också övertygade om att det behövs ett utökat arbete med separatistiska 

träffar för kongressombuden. Tillsammans med en internfeministisk satsning så är 

det avgörande att vi i samband med kongresser tänker på hur vi själva kan motverka


de patriarkala strukturer, som vi så bra ser i övriga samhället, även i vårt eget parti. 

Viktigt är också att utvärdera varje kongress ur ett könsperspektiv och komma med 

åtgärder till nästa för att ytterligare förbättra kongressen som jämlik arena. 

Den sista utmaningen ligger i att få kongressens beslut att verka i hela orga- 

nisationen. Vi tror på den struktur som börjar ta form, med val- och mellanvals- 

kongresser. Men vi tror samtidigt att det kan göras mycket mer för att tydliggöra 

den. Valkongressen ska verka peppande och tydliggöra vår politik till valrörelsen. 

Mellanvalskongressen ska avhandla program och strategifrågor. Det strategidoku- 

ment som kongressen 2012 ska anta skulle i framtiden kunna ersättas med en verk- 

samhetsplan för hela partiorganisationen som just lyfter de organisatoriska, strate- 

giska och politiska utmaningar som partiet står inför. Detta bör tydliggöras i större 

utsträckning och rotas i partiorganisationen. 

Något som också skulle stärka förarbetet men också beslutsfattandet vore upprät- 

tandet av en motionsbank där gamla motioner och beslut görs tydliga och sökbara. 

På så vis hoppas vi att kongress efter kongress ska slippa behandla samma eller 

snarlika frågor. Det är ett konkret sätt att minska på mängden och den spretiga 

floran av allmänna motioner och också tydligt hänvisa till att tidigare beslut gäller. 

Slutligen, en kongress kostar 600 000 kr för partiet centralt och ombudsavgif- 

terna till Uppsalakongressen ligger på ca 1,2 milj. Totalt alltså närmare 1,8 miljo- 

ner. En diskussion borde initieras om inte valkongressen” skulle kunna ersättas av 

en ”valkonferens” istället. Och att vi därmed skulle bestämma oss för att kongress 

hålls minst vart fjärde år. På så vis skulle vi på allvar kunna fokusera arbetet under 

valåret på valrörelsen och slippa den spretighet som oftast präglar även dessa kon- 

gresser. Ett annat problem i anslutning till detta är att det ofta är väldigt nära till 

nästa, eller att det väldigt nyss var, kongress. Kongressarbetet blir på så vis något 

som upptar orimligt mycket arbetsbelastning för vår allt för lilla partiorganisation. 

FördjuPad medlemsdemokratI 

Det är våra medlemmar som gör Vänsterpartiet till det det är. Medlemmarna är 

vår viktigaste resurs och verktyg för det politiska arbete vi utför. Vi saknar den 

stora kassakistan och de stora bidragsgivarna. Vi kommer aldrig att kunna köpa oss 

framgång. Medlemmarna är den ryggrad som bär upp Vänsterpartiet. Det är med 

medlemmarnas förtroende vi uträttar det politiska arbetet i och utanför parlamenten. 

Vald aV kamraterna 

Att med medlemmarnas förtroende i ryggen väljas till uppdrag på någon nivå är 

självklart ett mycket stort och viktigt förtroende oavsett nivå. Tyvärr så backar inte 

Vänsterpartiet idag upp med en organisation som möjliggör ett optimalt arbete för 

våra förtroendevalda. Det gäller på många sätt hela vägen från ersättare i en parti- 

föreningsstyrelse till riksdagsledamöter. 

Vi har i Vänsterpartiet en sjuka som förvisso finns i stora delar av det svenska 

föreningslivet. Först väljer vi någon kamrat med förtroende, på mötet efter söker vi 

anledningar att kritisera dem vi just givit makt. 

Vi ställer, med rätta, höga krav på våra förtroendevalda. Men vi måste sluta för- 

vänta oss att alla vi väljer ska göra ett lysande jobb från dag ett. Vi måste backa upp 

alla de som väljs till uppdrag med strukturer som gör det möjligt för alla att växa 

i uppdragen. I andra änden av dilemmat så är det också självklart att de som väljs 

med förtroende också ska avkrävas deltagande i partiarbetet. Det är på mandat av 

medlemmarna som förtroendeuppdraget utövas och det är tillsammans med partikamraterna 

som politiken utvecklas. 

23


24 

För att stärka medlemsdemokratin och inflytandet så måste vi stärka studiearbe- 

tet i hela partiet. Grundläggande studier ska vara en rättighet för medlemmarna över 

hela landet. För de som väljs till förtroendeuppdrag krävs en egen studiesatsning för 

att ge de som fått förtroendet att företräda Vänsterpartiet verktygen att också göra 

det på det bästa av sätt. 

Grundläggande studier ska kanske inte vara ett krav men i alla fall en rekommen- 

dation för förenings-, eller parlamentariska uppdrag. Varje styrelse ska genomföra 

en styrelseutbildning efter varje årsmöte, varje kommunalgrupp ska inleda en ny 

mandatperiod med gemensamma studier för att få in de som är nya. Även valbe- 

redare ska varje år ges möjlighet att på distriktsnivå fortbilda sig. Studiepaket för 

detta ska tas fram av partiet centralt. Detta är en miniminivå på vad vi måste klara 

av för att ge våra förtroendevalda verktyg för att uträtta ett gott arbete. 

stå uPP För Fattade beslut 

En fördjupning av medlemsdemokratin kräver också en fördjupad respekt för ge- 

mensamt fattade beslut och en fördjupad respekt för att beslut ska fattas i rätt fo- 

rum. Inför den här kongressen har vi en situation där partistyrelsen lämnar över 50 

reservationer efter sig i anslutning till motionsbehandlingen. Ett anmärkningsvärt 

tal som skapar en viss oro i organisationen och som även utrycker en devalvering 

av reservationernas värde. Att reservera sig i tunga frågor kan vara rimligt. Särskilt 

om det rör frågor som en ledamot själv eller tillsammans med andra drivit i motvind 

under en längre tid. Då är reservationerna berättigade men känslan som detta 50tal 

av reservationer skapar är att det reserveras efter i snart sagt varje votering där 

man inte uppnått fullständig enighet. Detta tyder just på en ovilja att våga stå upp 

för gemensamt fattade beslut även när man förlorat i frågan och skapar en oro om 

huruvida våra företrädare företräder sig själva eller Vänsterpartiet. 

InternInFormatIon – en rättIghet 

Att faktiskt lyckas engagera och aktivera fler av våra medlemmar är en av de viktigaste 

utmaningarna för vårt parti. Detta görs självklart bäst på lokal nivå och är en 

utmaning för varje styrelse. Att varje partiförening varje termin har någon aktivitet 

som inte i huvudsak riktar sig till de redan aktiva medlemmarna vore ett bra och 

önskvärt steg. 

Den interna informationen och kommunikationen måste också utvecklas, och det 

på alla nivåer. Det är en rättighet för medlemmarna att få reda på något mer varje 

månad än att det är medlemsmöte. Vi är ganska bra i Vänsterpartiet på att gnälla på 

de vanliga medierna och att de inte uppmärksammar oss, men vi är också rätt dåliga 

på att informera oss själva om vad vi gör. 

När vi i våra enkäter frågat medlemmar och anställda/förtroendevalda så fick vi 

också många synpunkter på partiets internkommunikation och IT-system. Några 

sammanfattningar av resultaten: 

• Vänsterpress – godkänt 

• Hemsidan – godkänt 

• Interna förberedelser inför kampanjer – underkänt 

• V-Net – med råge underkänt 

• Medlemsregistret – knappt godkänt 

Härtill kommer ett flertal förslag som nämns i såväl enkäterna som i vår rapport; 

bland annat inrättandet av en motionsbank, insändarbanker, distribution av kampanjmaterial 

med anpassning, behovet av tillgång till samlade underlag, diskussionsforum, 

med mera.


Som vi upplever det så finns inget riktigt helhetsgrepp kring de här frågorna och 

vi efterlyser därför just ett sådant. Ett samlat IT-projekt där vi utgår från organisa- 

tionens behov och söker gemensamma lösningar. 

Ett samlat IT-projekt borde innehålla sådant som e-post, register, motionsbank, 

talarförmedling, central, regional och lokal information etc. Även verktyg för materialproduktion 

som affischer, flygblad, foldrar och interntidningar skulle kunna 

rymmas. Allt självklart styrt med behörigheter utifrån vad föreningar och distrikt 

beviljar. 

Det vore också önskvärt med mer tydlighet i kommunikation från den centrala 

nivån till den lokala. Enkelt vore att skicka ”Information till distrikten” även direkt 

till partiföreningarna och inleda informationsbladet med vilken info som riktar sig 

till vilken nivå. 

25


ParlamentarIskt 

arbete 

Grundbulten i Vänsterpartiets politiska arbete finns i de lokala partiföreningarnas 

kontinuerliga verksamhet med bland annat styrelsemöten, studiecirklar, medlems- 

värvning, kampanjarbete och lokalt mediearbete. Partiföreningen blir alltid den nya 

medlemmens första riktiga möte med partiet. Uppdraget är både att sätta nya och 

gamla medlemmar i meningsfull verksamhet och att föra ut det politiska budskapet 

Det är inte ovanligt att ett antal medlemmar också innehar ett eller ett antal parla- 

mentariska uppdrag. På mindre orter kan det till och med utgöra en större andel av 

de aktiva medlemmarna. Vi ser att det i många fall uppstår en diskrepans mellan 

partiföreningens övriga verksamhet och vad som händer i nämnder och kommu- 

nala församlingar. Som medlem kan man uppleva att det politiska engagemanget 

”slukas upp” av olika kommunala möten och förhandlingar samtidigt som medlem- 

mar utan uppdrag känner att de inte i lika hög utsträckning hänger med i vad som 

händer i kommunen/regionen. 

26 

Frågorna som dyker upp i kommunfullmäktiga och landstingsfullmäktige behö- 

ver i större utsträckning kopplas ihop med den övriga politiska verksamhet parti- 

föreningen bedriver. På så sätt kan det många gånger tunga ensamarbete enskilda 

medlemmar ägnar åt sina uppdrag, diskuteras i större sammanhang, omformule- 

ras och föras ut genom partiföreningens kampanjverksamhet. De parlamentariska 

församlingarna bör mer än allt annat ses som ytterligare arenor där vi för ut vårt 

politiska budskap, inte till politiska motståndare, utan till vanliga människor. Att 

förena våra förslag som vi lägger i form av motioner och yttranden med aktiviteter 

och föreläsningar i partiföreningen kan grunda för en större genomslagskraft och 

känsla av att man ”kan påverka på riktigt”. Det kan göra både nya medlemmar och 

lokalmedia mer nyfikna på vårt parti. Det är genom en sådan koppling som vi kan 

bygga opinion och också i slutändan få genom våra krav i de parlamentariska för- 

samlingarna runt om i landet. 

I det här avsnittet listar vi några förslag på hur vi skulle kunna stärka de parla- 

mentariska uppdragen och vårt parlamentariska arbete. En stor del av partiets med- 

lemmar har ett parlamentariskt uppdrag. Strax över 800 mandat i landstings- och 

kommunfullmäktige och till det tillkommer alla nämnder, styrelser och utskott som 

befolkas av ett stort antal vänsterpartister. 

Vår undersökning visar att de allra flesta som är arvoderade på 40-100% i regel 

jobbar mer än heltid. Det finns egentligen ingen anledning att i sig ha ambitionen 

att så många som möjligt ska ha kommunal eller landstingspolitiska uppdrag. Som 

ny medlem är det inte säkert att en ersättarplats i tekniska nämnden är vad man 

tänkt sig eller uppskattar mest. Istället tror vi att ett medvetet arbete med aktuella 

kommunala frågor som vi i större utsträckning gör till föremål för våra projektpla- 

ner, namninsamlingar och dörrknackningskampanjer leder till att fler kan involve- 

ras och vårt budskap nå fler människor. Det kan i sig också avlasta de vänsterpar- 

tister som sitter på posterna. 

Kan vi hitta och förmedla rollen av våra parlamentariker som verklighetsförank- 

rade världsförbättrare och problemlösare är mycket vunnet. 

Varje dag åstadkommer vänsterpartister förändringar i våra parlamentariska för- 

samlingar över hela landet. Förändringar som leder till ett bättre samhälle. Det kan 

vi inte sluta med. Däremot så skulle vi behöva få ännu större förtroende från folket 

och få med oss fler som vill engagera sig för ett socialistiskt och feministiskt sam-

hälle. 

PARLAMENTARISKT ARBETE 

Men för att få detta förtroende måste människor veta om vad vi har gjort och vi 

måste också få in människors synpunkter och tankar om vad som är fel och behöver 

förändras. Därför räcker det inte för ett parti som vill mera, att bara sitta på möten 

eller skriva den skarpaste och mest genomarbetade motionen, vi måste vara en ut- 

omparlamentarisk rörelse samtidigt. Våra parlamentariska framgångar är ett bevis 

på att vi faktiskt gör skillnad och att det går att bygga ett annat samhälle. 

Vi har alltså ett fåtal medlemmar som jobbar väldigt många timmar och det vore 

förstås önskvärt om vi kunde få flera medlemmar som delar på arbetsuppgifterna. 

Till viss del går det men för den som är gruppledare, kommunalråd eller landstings- 

råd finns det en mängd arbetsuppgifter som är kopplade till uppdraget och som inte 

går att delegera, då återstår det för oss att försöka hjälpa dem att bli effektivare och 

få mer genomslagskraft. 

Under diskussionerna på våra regionala konferenser framkom att det i många små 

föreningar är svårt att fylla alla platser som partiet har rätt till i de parlamentariska 

församlingarna. Man tvingas välja mellan att ha parlamentariskt arbete och ha en aktiv 

förening. Det blir svårt att hinna och orka båda delarna. För de små föreningarna 

blir det extra viktigt med stöd från distrikt och/eller partiet centralt. Fanns det mer 

av färdiga mallar för motioner, debattartiklar, remissvar och så vidare skulle vi spara 

mycket tid och också bli tydligare i vår framtoning. (Lokal handlingsfrihet i alla ära, 

men hur många varianter på motion om feministiskt självförsvar behöver vi?) 

Våra fritidspolitiker, företrädare på lokal och regional nivå är en ganska outnyttjad 

kraft. Ibland vet vi inte själva vårt värde utan sätter våra förhoppningar till 

att partiledare eller riksdagsledamöter ska komma ut i nationell media. Genom att 

satsa större resurser på att utbilda och utrusta parlamentariker på alla nivåer bättre 

kommer fler att ta del av vad en vänsterpartistisk politik innebär i deras vardag. Får 

vi till detta har vi alla chanser att möta helt andra opinionssiffror i nästa val och få 

ett större inflytande över morgondagens samhällsutveckling. 

samordnIng 

Vi behöver samordna oss bättre för att få genomslag för vår politik. Vi behöver som 

vi har förklarat i tidigare avsnitt, förbättra hela partiets organisationsarbete så att 

det blir lättare för respektive lokalförening och förtroendevald att snabbt förmedla 

ut partiets budskap som kommer från central nivå. Mycket bra material kommer 

från partistyrelsen och mycket tid läggs på att skriva motioner till riksdagen. Det är 

oftast ett väl genomarbetat material om olika centrala frågor i partiet. Men dokumenten 

blir många gånger hyllvärmare eller sparade som pdf filer i datorn. I värsta 

fall kommer inte materialet någon till del utanför Stockholm. Det måste vara enkelt 

att göra lokala nyheter kring centralt material, ordna lokala presskonferenser och 

kampanjer över hela landet där vi talar samma språk. 

Det är viktigt att det finns en väl genomarbetad plan för spridning av det framtagna 

materialet som lokalföreningarna snabbt kan ta del av. Man kan i lokalföreningarna 

utse personer som har ett särskilt ansvar att bevaka t.ex. jämställdhetsfrågorna, 

miljöfrågorna eller flyktingfrågorna. Det är viktigt att fler medlemmar lokalt ges 

möjlighet att få information om frågor på central nivå. Man behöver inte sitta i en 

nämnd eller landstingsfullmäktige för att få ansvar för en särskild fråga. 

De kampanjer kring olika frågor som är framtagna behöver en större kampanjapparat 

som kan nå ut i partiets alla kapillärer för att vi ska få genomslag för vår 

politik. När kampanjerna lanseras behöver de komma paketerade och med enkla 

instruktioner om budskap, tillvägagångssätt för spridning, om det går att beställa 

27


kompletterande material, motionsmallar och förslag på pressmeddelanden med 

koppling till central, regional och lokal nivå. Allt ska komma från en ”kampanjdatabas” 

som kan ligga på hemsidan så att det blir enkelt för lokalföreningarna, ordförande, 

kommunalråd, landstingsråd eller oppositionsråd att hitta vilken kampanj 

som är igång och vilken som har varit och vilken som kommer. Det är viktigt att det 

finns en planering för allt. Vi tycker att arbetssättet kring äldreomsorgskampanjen 

ligger väl i linje med detta. 

Om det finns en tydlig kommunikation i kampanjarbetet mellan lokal, regional 

och central nivå går det lättare att få genomslag för vår viktiga politik som vi vill 

nå ut med. Det finns också vissa lokalföreningar som är i behov av mer stöd. Dessa 

föreningar kan med fördel ringas in och kampanjarbetet från central nivå till dessa 

föreningar kan förstärkas ytterligare så att de föreningarna kan ges möjlighet att 

växa och inte bli administrationstunga. Samtidigt är det viktigt för den centrala 

nivån och distriktsnivån att prioritera var stödet ska sättas in. 

Det är viktigt att fortsätta utveckla seminarieträffarna i riksdagen för att kommun 

-och landstingspolitiker ska kunna bli mer delaktiga i den politik som vänsterpartiet 

driver på riksdagsnivå och för att riksdagspolitikerna ska kunna få input ifrån 

kommun-och landstingspolitiker. Ett framtida utvecklingsområde är arbetet med 

offentliga upphandlingar och strategier för hur ett vänsterparti kan agera kring det. 

Vi behöver underlätta spridningen och samordningen av vår politik. En motionsbank 

kan vara ett sätt att synliggöra och få fler vänsterpartister runt om i landet delaktiga 

i vår politik. Det är ett vanligt förekommande önskemål i våra enkäter. Det är 

bra om det via motionsbanken kan påannonseras när riksdagsmotioner läggs fram 

som är viktiga för kommun -och landstingspolitikerna att känna till. Många politiker 

i kommuner och landsting får oftast svara på remisser från statliga utredningar. 

Här kan det vara av stor vikt att det finns ett samordnat ansvar på central nivå med 

en vägledning och hjälp kring hur förtroendevalda runt om i landet kan göra inspel 

i de remisser som ska lämnas in. 

kommun- och landstIngsdagarna 

Vänsterpartiets kommun -och landstingsdagar (KOLA-dagarna) är ett årligt tillfälle 

då många vänsterpartister från hela landet ges möjlighet att träffas och få ta del 

av olika föreläsningar och seminarier. KOLA-dagarna är ett viktigt tillfälle för 

vänsterpartister att knyta kontakter och lära känna varandra. De är bra organiserade 

och med ett späckat innehåll. Dagarna har oftast ett tema som föreläsningarna och 

seminarierna bygger på. Årets tema 2011 var äldreomsorgen. 

Ett vanligt förekommande problem med KOLA- dagarna är att varje lokalförening 

oftast bara har råd att skicka några få politiker eftersom avgiften till dagarna är 

ganska hög och lokalföreningarna har en begränsad ekonomi. 

Under KOLA-dagarna träffas många vänsterpartister och då kan det vara bra 

att utveckla nätverksträffarna så att flera förtroendevalda som har ansvar för t.ex. 

skolfrågor, sociala frågor, vård och omsorgsfrågor ges möjlighet att sammanstråla 

under organiserade former. Detta för att kunna utbyta idéer och erfarenheter. Det är 

också viktigt att fler än idag kan besöka KOLA-dagarna. 

Med så många vänsterpartister på en och samma plats så finns det också stor 

möjlighet att diskutera Vänsterpartiets politik och vad som finns i vårt partiprogram. 

Att ge möjlighet och utrymme att diskutera såväl teoretiska och ideologiska 

utgångspunkter som organisatoriska satsningar inom partiet bör utvecklas under 

Kola-dagarna. Vänsterpartiets olika verksamheter måste bättre än idag hänga ihop, 

ett bra sätt att förstärka detta kan vara att låta programkommissionen eller kvinno- 

28

nätverket medverka under KOLA-dagarna. 

PARLAMENTARISKT ARBETE 

långsIktIga och kortsIktIga lösnIngar 

Med samordning kommer vi långt men vi menar att det också behövs ett centralt 

antaget dokument för politik på lokal och regional nivå. Vi tror att det kan finns en 

styrka i att ta fram ett kommunpolitiskt/landstingspolitiskt program som målar upp 

övergripande mål som alla kan arbeta med och få vägledning genom. I dagsläget 

ska man leta runt i riksdagsmotioner, partistyrelsebeslut och antagna program för 

att försöka spåra partiets politik i konkreta frågor man ställs inför i sin nämnd el- 

ler fullmäktige. En positiv effekt blir att man kan känna igen partiets politik över 

hela landet. Detta kan göras i PS, eller genom en konferens i samband med Kola- 

dagarna. 

Utöver ett mer politiskt program uppfattar vi att det lokala parlamentariska arbe- 

tet skulle underlättas om det fanns en ”Handbok för Vänsterparlamentariker” med 

tips och idéer. Den vi använder oss av idag är från mitten av 90-talet och är förstås 

inaktuell. En handbok skulle kunna fungera som en uppslagsbok men det behövs 

också material för att ha en kontinuerlig, levande studieverksamhet för såväl nya 

förtroendevalda och som veteraner. Idag får man oftast en grundutbildning i kommunen 

eller landstinget men vi tycker att våra parlamentariker kan behöva en Vänsterpartistisk 

utbildning. Vi tror att vi behöver utveckla flera steg som tillåter fördjupade 

studier. En särskild utbildning för gruppledare/kommunalråd/landstingsråd 

behövs också för att vi ska vara säkra på att alla får det stöd och den grund man 

behöver för att genomföra sitt viktiga uppdrag. 

Ett särskilt område där vi ser behov av kunskapsförstärkning gäller lagstiftning 

kring upphandlingar, privatiseringar och andra typer av ”valfrihetsreformer”. Här 

behövs det en tydlig utbildningsinsats för kommun- och landstingspolitiker för att 

tydliggöra vilket utrymme det finns för att föra en annan politik. Vi ser en utveckling 

där både EU och den borgerliga regeringen tvingar även kommuner och landsting 

där Vänsterpartiet är med och styr att föra en borgerlig politik. 

När vi ser över vår representation ser det ut att vara en ganska jämn fördelning av 

uppdrag mellan kvinnor och män i början av en mandatperiod men på många håll 

illa ut efter några år eftersom kvinnor lämnar sina uppdrag i förtid i högre utsträckning 

än män. Ett bra sätt att motverka detta kan vara ett särskilt stöd för kvinnliga 

parlamentariker. Det kan vara en bra början för att stärka gruppen. Det behövs just 

enkla och billiga sätt att hålla kontakt och stötta varandra. Idag finns bara ett nätverk 

för kommunalråd i majoritet. Vi vet att det finns en efterfrågan på nätverk för 

flera områden, exempelvis utbildningsfrågor och sociala frågor. Här finns en stor 

utvecklingspotential och nätverken kan bli ganska självgående om det bara finns ett 

centralt stöd till att börja med. 

29


att göra PolItIk 

En av de bärande vägarna i det strategidokument som kongressen har att anta är det 

som vi kallat för ”att göra politik”. Mottagandet av strategin som sådan har väckt 

både ros och ris runt om i partiet. En del av kritiken handlar om missförstånd om 

vad vi har menat med det. Dock känns det glädjande att se hur kreativiteten faktiskt 

också har börjat spira kring vad man kan göra och hur vi kan utveckla kampanjar- 

betet. 

30 

För att förtydliga några delar så har tanken aldrig varit att fastna i något ”välgö- 

renhetsarbete”. Målet kan inte vara att vi som parti ska bedriva en verksamhet som 

ersätter den gemensamma välfärden. Den huvudsakliga tanken är att utveckla vårt 

kampanjarbete. Idag begränsar vi oss allt för mycket till torgmöten och flygblads- 

utdelningar. Kvantitet, dvs att dela ut så mycket flygblad som möjligt, har varit 

något viktigt. 

Exemplen på vad vi menar med ”att göra politik” blir tydligast om vi tittar på 

projekt som finns utanför vår egen organisation, men ofta ändå i nära anslutning. 

Ung Vänsters arbete med feministiskt självförsvar är ett självklart exempel. Att på 

ett praktiskt och begripligt vis erbjuda verktyg i kampen för ett jämlikare samhälle. 

”Tjejtaxi”, att erbjuda gratis skjuts för kvinnor av kvinnor, och ”Tjejer på stan”, 

nattvandrande tjejer, är andra exempel inom samma område. Kvinnojourernas 

arbete överlag, fackliga center för papperslösa och läkarmottagningar för gömda 

flyktingar, sticker också ut som exempel på vad vi menar. Men det kan också röra 

sig om enklare saker. I Degerfors har partilokalen, Bruksgården, under lång tid 

fungerat lite som en fritidsgård för många av samhällets unga. I Borlänge har den 

centralt belägna partilokalen blivit en samlingpunkt för samtal, föreläsningar och 

underhållning. Olika sätt att engagera fler medlemmar och göra något även för dem 

som ännu inte är medlemmar helt enkelt. 

Holländska SP som är en annan inspirationskälla i sammanhanget driver på flera 

håll en slags ”medborgarkontor” som erbjuder hjälp och vägledning inom soci- 

altjänst och försäkringssystem. Detta är något som vi idag kan se ett dramatiskt 

ökat behov av även i vårt land. Självklart måste den politiska ambitionen vara att 

samhället skall erbjuda såväl ett generösare socialförsäkringssystem som rimlig 

vägledning inom detta, men som kampanjmetod kan medborgarkontoren även fylla 

en funktion i Sverige idag. 

Gemensamt för flera av de exempel som vi visat på hittills är ju dock att verk- 

samheterna borde vara en del av samhällsservicen eller att behoven ska upphöra 

att existera p.g.a. samhällsförändringar i övrigt. Vi tror att kopplingen mellan att 

såväl göra som driva frågorna i parlamenten är ett sätt att åter sätta våra frågor på 

dagordningen och även skapa bestående förändringar. 

Meningen med att i större utsträckning börja ”göra politik” är att arbetet bör 

bedrivas långsiktigt. Enskilda punktinsatser kan visst fungera som kampanjverktyg, 

men det är genom ett enträget, långsiktigt arbete som vi själva kan sätta avtryck för 

framtiden. 

Den nya partistyrelsen bör fortsätta att utveckla dessa tankesätt, ytterligare kart- 

lägga vad som redan görs i partiföreningar runt om i landet och att varje partiförening 

utifrån sina förutsättningar kommer igång med ”att göra politik”. 

Vunna segrar – om detta må VI berätta 

En ofta förekommen benämning av Vänsterpartiet, såväl av våra motståndare, media 

som bland oss själva, är att vi är det ständiga oppositionspartiet. I viss mån är

ATT GÖRA POLITIK 

det korrekt. Vi kan inte nöja oss med mindre än att vi får igenom väsentliga delar 

av vår politik. 

Denna syn på oss själva gör oss dock blinda för vad vi faktiskt åstadkommer i 

politiken. Mest nöjda känner vi oss när vi stoppat något. När Svenska folket sa 

“Nej!” till EMU, en stoppad utförsäljning av ett kommunalt energibolag eller att vi i 

alla fall skrev en väldigt bra reservation i fullmäktige. Men vi är dåliga på att lyfta 

fram vad vi faktiskt lyckas med. Därför vill vi ge några exempel från olika delar av 

landet för att förhoppningsvis hjälpa till att sätta en kultur där vi också lyfter upp 

det vi lyckas med. 

norrköPIng – där VI tar det tIllbaka 

Efter en tid där experimentlustan och drömmen om stora besparingar fått råda så 

har idag kommunen börjat att systematiskt återta verksamheter som tidigare lagts ut 

på entreprenad. Detta samtidigt som det också satsas på annan kvalitetsutveckling 

inom exempelvis äldreomsorgen. Att vi har rätt om privatiseringarnas konsekvenser 

betvivlar idag få, i Norrköping är vi på väg att även bevisa att vi kan åstadkomma 

någonting mycket bättre än den ”gamla” offentliga omsorgen. 

umeå – socIala InVesterIngar 

Under en tid då stadens socialdemokrater bestämt sig för att ett parlamentariskt 

samarbete med centern – och med självklara konsekvenser därefter, bestämde sig 

Vänsterpartiet för att gå på en enträgen offensiv. Idén var enkel. Umeå behöver 

satsa på sociala investeringar. Umeå ska kunna fortsätta växa utan att samtidigt få 

”storstadsproblem”. Utmejslandet av detta till sin stora profilfråga inför valet 2010 

var långsiktig och strategisk. Budgetar och andra utspel fokuserades kring detta och 

när det blev dags för val så var Umeå en av rätt få kommuner där vi kunde se att 

Vänsterpartiet gick fram rätt så rejält. Idag är Vänsterrpartiet en del av kommunled- 

ningen och ansvariga just för programmet för sociala investeringar där delar av fö- 

regående års överskott i kommunen ska investeras för en socialt hållbar utveckling. 

malmö – att Verka och synas 

Genom en offensiv profilering av Vänsterpartiet i det politiska arbetet sticker 

Malmövänstern ut när det gäller att marknadsföra sina politiska segrar. Satsning- 

ar på barnomsorgen och inom jämställdhetsområdet görs synliga. Ett stort arbete 

läggs ner även på att opinionsbilda och tydliggöra vänsterns profilfrågor i samar- 

betet i kommunledningen. Malmöexemplet visar tydligt att man inte måste känna 

sig bakbunden av att styra kommunen tillsammans med andra partier utan att ett 

offensivt förhållningssätt i samarbetet tvärtom leder till än större segrar. 

degerFors och Fagersta 

I de två bruksorterna ser man tydligt en del av vår potential i skuggan av det tradi- 

tionellt stora socialdemokratiska arbetarepartiet. När de misslyckas, i Fagersta efter 

det sena 1990-talets skandaler och kommunekonomiskt haveri och i Degerfors ge- 

nom att inte känna av en befolknings vilja, så kunde vänstern stå som ett trovär- 

digt och självklart alternativ. I båda fallen är vänsterns framgång heller inte något 

plötsligt. Ett långt och enträget arbete i nära samspråk med befolkningen ligger 

bakom. Situationen i de bägge bergslagskommunerna är på intet sätt unik. Och rent 

partiegoistiskt är det självklart i Bergslagens och Norrlands traditionellt mycket 

starka socialdemokratiska fästen som vi har vår största potential. Utmaningarna här 

handlar oftast om att vända en nedåtgående spiral av arbetslöshet, dålig kommun- 

ekonomi och utflyttning. Lyckas vi med det när vi vinner människors förtroende så 

31


måste det också kunna smitta av sig på vårt förtroende på nationell nivå. 

32 

Det går som vanligt inte att skriva recept för politisk framgång. Men gemensamt 

för dessa exempel är att de visar på en självsäkerhet i kommunikationen om vad vi 

vill. En tydlig agenda som alla tror på. En klar målbild och en god förankring bland 

invånarna.

aVslutnIng 

AVSLUTNING 

Framtidskommissionens arbete har varit stort och omfattande. Delar av den infor- 

mation som kommissionen samlat in och sammanställt har resulterat i konkreta 

beslutsförslag till kommande partiledning. Annat kan tjäna som grund till vidare 

diskussion och debatt inom Vänsterpartiet. Kommissionens förhoppning är att slut- 

rapporten tillsammans med strategidokumentet ska kunna fungera som en avstamp 

för att bygga framtidens Vänsterparti. Stora och omvälvande förändringar är nöd- 

vändiga för att Vänsterpartiet ska kunna bli en tydligare och mer angelägen kraft i 

svensk politik. Kommissionen har inte haft möjligheten att se över alla problem och 

utvecklingsområden utan har istället fått prioritera de delar som ansetts som vikti- 

gast. Diskussionen om hur Vänsterpartiet ska utvecklas och förbättras måste kon- 

stant vara närvarande. Samtidigt som det är nödvändigt för Vänsterpartiet att på en 

rad områden gå från ord till handling. Det är först när förslagen blir till verksamhet 

som Vänsterpartiets kan göra skillnad. Ambitionen måste vara hög och framåtsyf- 

tande om Vänsterpartiets negativa utveckling ska kunna vändas. Detta är ett arbete 

som måste genomföras gemensamt av alla nivåer inom Vänsterpartiet. 

33


34

Ida gabrIelsson 

ATT GÖRA POLITIK 

35

InlednIng 

INLEDNING 

Rapportens huvudfokus ligger på den interna jämställdheten i Vänsterpartiet. En 

kartläggning av kvinnors situation i organisationen utgör rapportens huvuddel, tillsammans 

med konkreta förslag på hur Vänsterpartiet bör arbeta för att förändra 

denna. Rapporten tar också upp ett antal feministiska politiska profilfrågor och en 

aktuell analys av den politiska situationen i Sverige 2011 för att sätta vårt feministiska 

projekt i ett sammanhang. 

Bakgrunden till slutsatserna i rapporten baserar sig på enkätsvar, intervjuer med 

kvinnopolitiskt ansvariga och diskussioner med nyckelpersoner i organisationen 

såsom ombudsmän och distriktsordföranden. Underlag från distrikt som har erfarenhet 

av att jobba systematiskt med internfeminism har också använts i sammanställandet 

av rapporten. Detta utgör, tillsammans med statistik över aktuell representation 

beroende på kön, grunden för rapporten. Enskilda berättelser används för 

att illustrera och exemplifiera generella beskrivningar på hur kvinnor upplever det 

att vara aktiv i Vänsterpartiet. 

Rapporten kommer att fokusera på Vänsterpartiets problem och därför är det 

naturligt att lyfta upp just dessa. Det finns även gott om positiva berättelser och 

exempel, men de får av naturliga skäl inte ett lika stort utrymme, eftersom syftet är 

att identifiera de områden vi behöver utveckla och förändra. 

37

FEMINISTER I VARDAGEN 

Ingen Isolerad ö 

Vänsterpartiet är ingen isolerad ö, utan påverkas i allra högsta grad av de strukturer 

som genomsyrar samhället i övrigt. I Vänsterpartiets partiprogram står det: 

Vi lever i ett samhälle som bärs upp av en maktstruktur grundad på kön: patriarkatet. Det 

är ett system som innebär mäns kontroll över kvinnors liv. Detta system överordnar män 

och underordnar kvinnor både samhälleligt och privat. Det patriarkala maktmönstret genomsyrar 

förhållandet mellan könen på alla områden, i familjen, på arbetsmarknaden, i 

statsapparaten, i myndighetsutövning och i de politiska församlingarna. 

Utifrån den teoretiska förståelsen som vi använder oss av när vi analyserar samhället 

är det rimligt att konstatera att det också innebär att vi själva bär på dessa 

föreställningar och att maktordningen kan göra sig påmind internt i organisationen. 

Vänsterpartiet är ett modigt parti som tar denna självklarhet på allvar och är som 

villigt till en självrannsakan som leder till förändring. Som feministiskt parti har 

vi ett stort ansvar att synliggöra och motverka den interna könsmaktsstrukturen. 

Vi kommer förstås aldrig helt kunna befria oss själva från den så länge vi har ett 

samhälle som är ojämlikt mellan könen, men det betyder inte att vi inte ska göra allt 

för att skapa en så bra situation som möjligt där man oavsett kön kan få makt och 

inflytande över politikutvecklingen och organisationsbygget i Vänsterpartiet. Vår 

feministiska medvetenhet ställer höga krav på oss och på vår organisation. 

Genom att aktivera sig i Vänsterpartiet ska man få de verktyg och möjligheter 

som krävs för att kunna agera politiskt i sin omgivning oavsett om man är man eller 

kvinna. Det är viktigt för alla organisationer som vill växa och bli starkare att 

generellt ha ett öppet och välkomnande klimat. Det gäller inte bara kön. Men precis 

som i vår analys av samhället, där den feministiska förståelsen är en av våra två 

grundpelare, är det ett problem av en annan dignitet om inte hälften av våra medlemmar 

har samma möjligheter till påverkan som den andra hälften. Det problemet 

är politiskt och strukturellt, och något som vi måste ta på allvar. 

Varje framgångsrik feministisk praktik måste grunda sig på ett tydligt maktperspektiv. 

Ett misstag som ofta görs är att man förenklar problematiken runt kön 

och inflytande och reducerar den till enbart en fråga om representation. Vill vi på 

allvar stärka kvinnors inflytande i Vänsterpartiet måste vi inse att det går djupare än 

så. Åtgärderna som måste till om Vänsterpartiet ska bli ett mer jämställt parti bör 

därför vara strukturella. Det räcker inte med enskilda insatser utan arbetet måste 

vara ständigt pågående, väl integrerat i den övriga verksamheten och systematiskt. 

Annars riskerar det att enbart leda till kortsiktiga resultat som inte varar i längden. 

Ett vanligt argument mot internfeministiskt arbete är att kvinnor också kan bete 

sig illa och använda ”härskartekniker”. Detta stämmer förstås. En kvinna kan vara 

överordnad en annan man i en specifik situation. Kvinnor kan vara elaka, tjäna 

mer än män eller ha en högre statusposition. Men vår feministiska analys är strukturell. 

Det handlar inte enbart om enskilda situationer utan om ett system där män 

generellt sett är överordnade. Det är en ganska självklar feministisk utgångspunkt, 

men det finns fortfarande ett behov av att återkomma till det, när man formulerar 

strategier kring makt och utrymme. 

När man diskuterar internfeminism händer det ofta att man fokuserar på kvinnors 

svagheter och brister, även om man inte gör det avsiktligt. Det kan handla om att 

när man väl diskuterar den interna jämställdheten i styrelser och på andra möten 

väljer att fokusera på kvinnors beteende. Om varför kvinnor inte vill ta uppdrag, 

eller varför de pratar så lite, eller hur det kan komma sig att andelen kvinnor på 

mötena är låg. Då bör man flytta fokus och fundera på hur männen agerar och vad 

38

INGEN ISOLERAD Ö 

det skulle kunna få för konsekvenser. Just rätten att definiera vad som är problemet 

är en viktig del av att ha makten. 

Makt är inte en egenskap, på samma sätt som fysisk styrka, vighet eller snabbhet. 

Makt är något som uppstår i relation med andra människor. Det finns makt inblandad 

i alla mänskliga relationer. Att ha makt är att kunna förmå andra människor att 

agera som man själv vill att de ska. Att ha makt är också att själv ha friheten att 

agera som man vill. Att ha makt är helt enkelt att sätta dagordningen, formulera 

målen och strategierna. 

Självklart handlar könsmaktsordningen inte alltid om en medveten maktutövning. 

Vi bär alla med oss könsbetingade beteenden och vanor som är högst omedvetna. 

Men detta till trots, måste man ändå vara öppen och beredd att idka självkritik 

om Vänsterpartiet ska få ett klimat där både kvinnor och män får förutsättningar 

att växa och ta utrymme. Det är hela organisationens ansvar att se till att detta blir 

möjligt. 

generella Problem I VänsterPartIet 

Att kvinnor hålls tillbaka i Vänsterpartiet syns i representationen i parlament och 

styrelser, där män är överrepresenterade. Samtidigt är kontinuiteten hos gruppen 

kvinnor dålig, eftersom man inte ställer upp till omval i lika hög utsträckning som 

män. Det gör också att män är och ges status som mer erfarna. De kvinnor som finns 

i församlingar och styrelser får inte tillräckligt med stöd för att ställa upp till omval, 

och kvinnor som ännu inte är valda får inte stöd för att ställa upp. 

Dokumentationen över representation, talarfördelning på kongresser och partistyrelsemöten 

är undermålig och därför är det svårt att ge en tydlig bild om hur det 

faktiskt ser ut. Samtidigt finns det många internfeministiska problem som inte går 

att mäta med statistik och uträkningar. 

Inom Vänsterpartiet finns det ett relativt starkt stöd för att prioritera upp de feministiska 

frågorna utåtriktat, och de problem man brottas med är snarare strategiska 

än politiska. När det gäller de internfeministiska frågorna finns det ett annat motstånd. 

När de kvinnopolitiskt ansvariga intervjuades svarade samtliga att de trodde 

att det fanns ett starkt gehör för att få driva feministiska utåtriktade kampanjer, men 

menade samtidigt att gehöret för att genomföra interna förbättringar var mycket 

lägre i organisationen. 

Vem bestämmer? 

Kvinnor i Vänsterpartiet måste genom det internfeministiska arbetet få större möjlighet 

att påverka sitt utrymme och inflytande. Därför är det viktigt att hela bördan 

inte hamnar på kvinnor och det egna beteendet. Det är hela organisationens problem 

och därför bör organisationen stå för de verktyg som krävs för att förändra situationen. 

Det är viktigt att komma ihåg att upplevelsen av könsmaktsstrukturerna inte behöver 

vara identiska för alla kvinnliga medlemmar. Det är inte så att alla kvinnor 

känner sig frustrerade och tillbakatryckta, och samma agerande upplevs inte alltid 

som kränkande. Därför måste kvinnorna själva ha rätten att definiera problem och 

situationer så som de upplever dem, snarare än att man förutsätter saker eller arbetar 

överdrivet schablonartat med internfeminismen. 

I ett patriarkalt samhälle har män som grupp ett gemensamt intresse och behov 

av att hålla ihop och försvara sin överordnade ställning. Även inom Vänsterpartiet 

måste vi vara vaksamma på hur män söker sig till varandra för att utveckla politiska 

39


idéer, diskutera något de har läst eller höra hur andra tänker i en specifik fråga. 

40 

När män vänder sig till kvinnor kan det ibland handla om att få berätta och för- 

klara för att få bekräftelse. Det är inte ett jämlikt möte. Det är inte heller ovanligt att 

kvinnor döljer sin kompetens för att män blir så mycket schysstare och trevligare 

om de inte känner sig hotade. Sådana här saker sker oftast omedvetet, men konsekvensen 

är att det reella inflytandet för kvinnor beskärs. Detta måste Vänsterpartiet 

motverka så att kvinnor får samma möjlighet till att ta plats, få makt och utrymme. 

Annars blir kvinnor enbart alibin, och männen fortsätter att bestämma ”bakom kulisserna”. 

Det är inte alls ovanligt att män ”dubbar” och väljer ut en specifik kvinna 

att stötta, samtidigt som de inte flyttar på sig för kvinnor som kan ”stå på egna ben”. 

Det är mycket svårare att bara flytta på sig, än att få vara mentor åt en kvinna som 

behöver hjälp. Det är en högst mänsklig och skön känsla att som man få bli bekräftad 

och känna sig behövd, istället för att känna sig överträffad och onödig. Detta 

innebär att det reella inflytandet för gruppen kvinnor inte nödvändigtvis uppnås 

enbart med ökad representation och fler kvinnor på ledande poster. 

Kvinnor som backas upp av många män tenderar ibland att hålla andra kvinnor 

utanför, och på så vis försvåras en strukturell förbättring för kvinnor som grupp. Det 

är inte särskilt konstigt att kvinnor väljer strategin att hänga med männen, eftersom 

det inom vissa ramar kan vara en fungerande strategi för att få plats och utrymme. 

Vänsterpartiet som organisation måste vara noga med vilket beteende som premieras, 

så att inte kvinnor som tar för sig stämplas som för hårda och svåra, och att män 

som stöttar specifika kvinnor i specifika situationer inte får en massa gratispoäng 

som schyssta feminister. 

synlIggör strukturerna 

Den mest effektiva strategin och en absolut förutsättning för att bryta de ojämlika 

interna strukturerna, är att synliggöra dem. För att kunna göra det måste man 

konkretisera vilka problem som finns och vilket uttryck de tar sig. Det kan handla 

om hur det ser ut i studiearbetet, möjligheten att bygga kvinnliga auktoriteter eller 

rätten till ett likvärdigt talarutrymme. Ofta kan de problem som finns ha blivit så 

normaliserade att de upplevs som naturliga – ”Lena ansvarar för fika och städning 

för att hon gillar det” eller ”Ove kan mycket om EU, därför får han hålla föredrag”. 

Vilka sammanhang det än handlar om, är synliggörande det första steget för att nå 

en förändring. 

”Var är brudarna?” – osynlIggörande 

Kvinnor i organisationen upplever att de ibland inte bemöts på samma sätt som 

männen. Många känner sig osynliggjorda. Det kan handla om att inte få sina inlägg 

bemötta på möten, utan istället märka hur en diskussion kan fortlöpa utan att det 

man bidragit med kommenteras. Kvinnors kompetens uppfattas inte utan ses som 

bihang eller påhejare till mäns åsikter. 

Vänsterpartiet har en stadga där de är fastslaget att valda organ minst ska ha 

en representation motsvarande femtio procent kvinnor. Ändå är det inte alltid den 

efterlevs. Även i de sammanhang den följs finns det andra problem, så som vem 

man lyssnar på eller vem som anses ha tyngd och erfarenhet i diskussionen. Det kan 

handla om vem som får sitta mötesordförande, eller vilken arbetsinsats som räknas 

som den mest viktiga. 

Osynliggörandet märks också ideologiskt, politiskt och teoretiskt. Kvinnors politiska 

tyngd ges inte lika mycket uppmärksamhet som mäns, och man ges inte 

samma auktoritet i ideologiska frågor. Till exempel har det varit vanligt att det är en


man som leder programkommissionen, och män har ofta initiativet och ledningen 

i diskussioner av programkaraktär. Samtidigt är feminismen som ideologi inte lika 

statusfylld som marxismen, vilket gör att den feministiska arenan är öppen för kvinnor, 

men att den ändå inte tas lika seriöst. 

På möten händer det att män upprepar vad kvinnor redan har sagt utan att låtsas 

om det, och osynliggör därigenom det som redan sagts. Kvinnor får ofta ta ansvar 

för stämningen på ett möte, eller att det fungerar praktiskt, med fika och kopierade 

papper. Feministiskt arbete anses ibland som en bisyssla, något som kvinnorna i 

föreningen kan syssla med på ”fritiden” utanför den vanliga planeringen. 

Dessa exempel på osynliggörande, oavsett om de är medvetna eller omedvetna, 

resulterar i att kvinnor känner att vad de säger spelar mindre roll, och att kvinnor 

som kan områden inte har lika enkelt att bli erkända som politiska auktoriteter. 

– När jag satt i partistyrelsen, fick jag ofta höra att det pratades om mig och andra 

kvinnor som röstboskap åt vissa män; ”Hon röstar ju alltid med honom” 

”har du mens eller?” – FörlöjlIgande och objektIFIerIng 

Förlöjligande är ett effektivt sätt att ta ifrån någon dess auktoritet och självsäkerhet. 

Många kvinnor i Vänsterpartiet upplever att de förlöjligas på möten eller i andra forum, 

något som förstås utgör ett hinder för att man ska prata mer. Kvinnor får också 

oftare höra kommentarer kring sitt utseende, kommentarer som inte nödvändigtvis 

är ovälkomna, men som flyttar fokus och kan uppfattas som objektifierande och 

förminskande. 

− Jag satt i valberedningen i mitt distrikt och på årskonferensen skulle vi presentera 

vårt förslag till riksdagslista. Vi hade satt två kvinnor högst på listan och när 

jag föredrog förslaget hörde jag hur några av de manliga ombuden började mumla 

saker till varandra. De sa saker som att jag var en ”extremfeminist”. Jag var beredd 

på att det skulle bli diskussion, men inte sådana kommentarer. Det trodde jag inte 

att man skulle få höra i Vänsterpartiet. 

− Under en kongress kommenterade väldigt många mitt utseende istället för den 

inledning jag höll, det kändes lite både och, visst kan det vara kul om vissa tyckte 

att man var fin, men jag hade lagt ner betydligt mycket mer tid på ”talet” än på 

klädvalet så det var ju lite tråkigt att det blev ett annat fokus. 

”klart grabbarna ska Få Vara För sIg själVa” 

– undanhållande aV InFormatIon 

Det finns problem med informella nätverk som kvinnor saknar tillträde till. När möteshandlingar 

inte kommer ut i tid eller när skriftliga underlag saknas till rapporter 

och andra dagordningspunkter resulterar det ofta i att kvinnor inte känner att de kan 

delta i diskussionen och lägga förslag på samma villkor som män. Män pratar ofta 

med varandra efter, mellan och inför möten och skapar på så sätt informella nätverk 

där Vänsterpartiets politik och organisation diskuteras. 

Självklart är det inte fel att umgås och diskutera med varandra, men man får vara 

vaksam för att inte kvinnor utestängs från förberedande diskussioner eftersom det 

får konsekvenser. Män har en tendens att söka sig till andra män för gemenskap och 

utveckling och till kvinnor för bekräftelse. 

Tjejers insatser och kompetens ”glöms bort”. Detta kan man notera om man tittar 

tillbaka i det material som dokumenterats. 

– När jag klagade på att bara en av åtta inledare på den centrala EU-konferensen 

var kvinna blev de andra lite sura på mig. 

41


“DamneD if you Do, DamneD if you Don’t” – Dubbelbestraffning 

Det är lätt att drabbas av känslor av skuld och vanmakt när man inte tycker att man 

klarar av det som förväntas av en. Det finns flera exempel på hur kvinnor känner 

att de ”lurat” t ex kongressen, årskonferensen eller partiföreningen. Det kan handla 

om att man känner att ”inte ska väl jag ta det där uppdraget, jag är inte tillräckligt 

kunnig/erfaren” och sedan få dåligt samvete för att man blir rädd för att inte göra 

ett tillräckligt bra jobb när man väl innehar uppdraget. Kvinnor som har ledande 

positioner tvivlar ibland att de gör rätt för sig eller förtjänar det förtroende de har 

fått. Samtidigt känner andra kvinnor skuld för att de inte gör sin plikt och ställer upp 

till uppdrag de är osäkra på om de klarar av. Det blir en ond cirkel, där kvinnor känner 

att de inte kan göra ”rätt” hur de än agerar. Många kvinnor har också problem 

med att hitta en positiv självbild i sitt engagemang. Flera av Vänsterpartiets ledande 

män dokumenterar gärna sig själva och sitt engagemang, medan kvinnor på samma 

positioner t.o.m. har svårt att se sig själva på TV. 

Det är viktigt att tänka på att ingen som sitter tyst ett helt möte tycker att det är 

speciellt kul. Samtidigt är det inte heller lätt att ta för sig och hålla många och långa 

eller retoriska inlägg om man är kvinna. Då kan man stämplas som rabiat, grinig 

eller som en diva. Kvinnor som inte tar för sig kan omtalas som mesiga, blyga eller 

att de inte tar sitt ansvar som feministiska förebilder, medan de som gör det kan få 

höra att de är påfrestande, pinsamma eller att de tar sig själva på för stort allvar. 

En vanlig strategi i samhället och således också i Vänsterpartiet för att få mer 

inflytande och känna sig mer delaktig kan vara att söka bekräftelse av män. Gör 

man det som kvinna minskar kanske risken att betraktas som rabiat och det är lätt 

att få social acceptans, men samtidigt betraktas ofta kvinnor som beter sig så som 

röstboskap eller nickedockor. 

– Först hade jag ångest i flera dygn innan interpellationsdebatten. Efteråt så kände 

jag mig ömsom dum och ömsom lite dryg för att jag tagit mig själv på för stort 

allvar i själva debatten. 

”Förlåt För att jag sa IFrån när du Var dum 

mot mIg” – PåFörande aV skuld och skam 

Kvinnor känner sig ibland mindre kunniga, kompetenta eller erfarna än de är. För 

många män är det tvärt om. Kvinnor upplever att de inte förtjänar sina positioner. 

Män som tar plats på kvinnors bekostnad uppmuntras eller ursäktas med att det var 

väl inte så farligt, han gör så för att han är osäker eller förstår inte bättre. 

Det händer att män utmålar sig själva som förtryckta och missförstådda offer 

i diskussionen om jämställdhet inom partiet. ”Nu kommer väl massa kvinnor bli 

arga”, kan män säga och får på så sätt kvinnor att känna sig taskiga och intoleranta. 

Kvinnor klandrar sig själva för att de inte tar för sig tillräckligt, deltar i diskussioner, 

räcker upp handen på möten eller ställer sig i talarstolen på kongresser och 

årskonferenser. En annan vanlig situation är att kvinnor känner skuld när det blir 

dålig stämning och tar på sig ansvaret för att se till att det inte blir det. Det är vanligt 

att kvinnor känner skuld när de sagt ifrån och varit tydliga, de känner oro för att de 

har varit för hårda och att de gjort en höna av en fjäder. 

– Jag sa till en man i min partiförening en gång, han avbröt alltid alla under 

mötena, struntade i talarlistan och så. Han upplevde att han blev jättekränkt av 

mig, och jag kom på mig själv med att ha dåligt samvete i flera dagar, fast att jag 

egentligen hade rätt. Knäppt va? 

42


kVInnonätVerk 

Det finns inget inom den feministiska praktiken som provocerar så mycket som 

kvinnlig separatism. Det kan ibland bero på missförstånd och okunnighet men ofta 

har det handlat om att män faktiskt känner sig hotade. Det finns inte heller någon 

internfeministisk praktik som är så effektiv som separatism om man vill flytta fram 

kvinnors positioner. Möjligen är det därför det också är så ifrågasatt. Separatism 

som handlar om att förstärka könsroller är förstås negativ. När Vänsterpartiet ska 

använda sig av separatism ska det vara med en tydlig målsättning om att det ska 

verka kompensatoriskt. 

Vänsterpartiet har inget kvinnoförbund, något som det funnits både fördelar och 

nackdelar med. Fördelarna har varit att de feministiska frågorna och politiken inte 

flyttats från partiets ledningar och vardagliga verksamhet till en miljö som är mindre 

statusfylld och som oftast uppfattas som en sidoverksamhet som inte behöver genomsyra 

resterande partiorgan. Samtidigt har det funnits brister vad gäller möjligheten 

till separatistisk organisering, egna rum för kvinnor där de kan mötas och stärkas. 

Det som funnits har fyllt en funktion men inte varit tillräckligt för att uppnå syftet att 

skapa en möjlighet att bygga rum för kvinnliga vänsterpartister, där de kan formulera 

problembeskrivningar och strategier, stötta varandra och få en känsla av gemenskap. 

Vi har under en lång tid använt oss av kvinnopolitiska rikskonferenser samt kvinnopolitiskt 

ansvariga ute i distrikten och i partistyrelsen. Deras huvudfunktion har 

varit att driva på och diskutera feministisk politik. Det har funnits ett kvinnopolitiskt 

utskott på central nivå, som tidigare haft ungefär samma uppgift som de 

kvinnopolitiskt ansvariga har idag. I riksdagen har Vänsterpartiet tidigare haft ett 

feministiskt råd vars uppgift varit bred, men främst politisk, genom granskning av 

motioner ur ett feministiskt perspektiv. 

Ett nätverk för kvinnor skulle fylla en annan funktion än tidigare nämnda organ 

och funktioner. Nätverkets främsta uppgift ska vara att bereda möjlighet för kvinnor 

i Vänsterpartiet att få mötas och dela erfarenheter. Nätverket skapar egna rum för 

kvinnor i organisationen i syfte att bygga starkare kvinnor som klarar av att ta en 

större del av utrymmet i den ordinära partiverksamheten. Det betyder att nätverkets 

huvudsakliga politiska betydelse ligger i kvinnors organisering, det är politiskt i sig 

att ha separatistisk verksamhet för kvinnor. Verksamheten ska således inte ha huvudfokus 

på feministisk politik, utan de frågor och sammanhang nätverket ska handskas 

med kan variera. Det viktigaste är att det är av och för kvinnor i organisationen. 

Tidigare har det varit svårt att nå nyckelpersoner i organisationen eller kvinnor 

som innehar statuspositioner med i den kvinnopolitiska verksamheten. Istället har 

det ibland varit de som är mest intresserade eller som ”vill åka” som deltagit på 

konferenser och annat. För att få bästa genomslag i organisationen bör nätverket 

jobba för att också få med de kvinnor som genom sin funktion i organisationen, 

kan göra mest skillnad. För att det ska bli någonting seriöst och som inte slutar med 

en vanlig mejllista där det inte sker särskilt mycket i verkligheten, bör nätverket få 

både status och resurser. 

Nätverkets styrgrupp med en sammankallande ska väljas av partistyrelsen varje 

verksamhetsperiod, tillsammans med tydliga verksamhetsdirektiv. Verksamheten 

kan gå ut på att ordna konferenser om aktuella politiska områden där enbart kvinnor 

får delta, om att utbilda distriktsorganisatörer i internfeministiskt arbete eller om att 

anordna retorikutbildningar för kvinnliga kommunalråd och distriktsordföranden. 

Nätverket ska vara naturligt integrerad i partiets övriga verksamhet och finnas med 

på KoLa-dagar och annat. Det skulle innebära enorma vinster, inte enbart för de 

enskilda kvinnorna, utan för Vänsterpartiet som organisation. 

I Vänsterpartiet finns det problem med kvinnors möjlighet att hålla ihop. Att 

43


hålla ihop i egenskap av att man är kvinnor betyder inte att man ska vara överens 

om allt möjligt, men det är positivt om kvinnor kan söka sig till varandra för stöttning 

och uppbackning. Särskilt tydligt är det att kvinnor i Vänsterpartiet har svårt 

att hitta varandra över generationsgränser. Ett kvinnonätverk utgör ingen mirakellösning 

för detta, men skulle vara ett nödvändigt steg på vägen att bygga starkare 

kvinnor i Vänsterpartiet. 

Om Vänsterpartiet lyckas bygga starkare och självsäkrare kvinnor kommer det 

också att ge resultat i vårt utåtriktade arbete. Kvinnor som vågar ta för sig i organisationen 

blir också mer självsäkra debattörer i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige 

eller riksdagen. Kvinnor som får redskap att säga ifrån i sin partiförening eller 

på partistyrelsemötet, får lättare att stå på sig i förhandlingar om kommunbudgeten. 

– Jag behöver lära mig att avbryta män i debatter, det känns liksom olustigt att göra 

det, trots att min motdebattör är från ett annat parti. Jag är väl helt enkelt inte van. 

Våga Vara oFFer 

Inom den feministiska rörelsen finns det en diskussion om offerbegreppet. Många 

kvinnor vill markera sin egen styrka genom att slå sig fri och ”vägra vara offer”. 

Offer associeras med någonting negativt: ”jävla offer”. I någon bemärkelse är det ju 

också så, men det ligger också någonting väldigt värdefullt i att konstatera att man 

inte är ett ensamt offer utan att man tillsammans med andra är offer för ett förtryck, 

och att man därför tillsammans med andra kan göra någonting åt det. Det är alltså 

inte ens eget fel att man är dålig på att löneförhandla eller ta plats i diskussioner - 

det är strukturellt, inte individuellt. 

Det tar emot att se sig själv som underordnad och därför försöker många kvinnor 

övervinna maktstrukturer i sin omgivning genom att förneka dem. Det är också lätt 

att som kvinna bli placerad i ”feministfacket” om man driver feministiska frågor. 

Därifrån är det väldigt svårt att vinna förtroende och status inom andra politiska 

områden, något som vi kan se tydligt idag genom att det inte är de tyngsta namnen 

som generellt sett är kvinnopolitiskt ansvariga. Oviljan att bli reducerad till kön kan 

få kvinnor att undvika ett ökat engagemang i feministiska frågor och en för hög 

feministisk profil. 

Det är viktigt att inte anklaga de kvinnor som inte känner sig förtryckta för 

”strejkbryteri”. Alla upplever inte allt på samma sätt, eller känner helt enkelt att det 

är det bästa sättet för dem att agera. Alla kvinnor plockar patriarkatspoäng ibland 

eftersom det är väldigt svårt att låta bli – det skapar ett tillfälligt utrymme och kan 

ge kvinnan makt i stunden. Att stärka gemenskapen mellan kvinnor får inte bli synonymt 

med homogenitet eller att komma överens kvinnor emellan. Systerskapet 

måste fungera stöttande och peppande istället för identitetsskapande och utestängande. 

Vi måste förutsätta att alla kvinnor har olika erfarenheter och åsikter, samtidigt 

är det en styrka att kunna inse att kvinnor som grupp är offer för ett strukturellt 

förtryck och en genomgripande underordning. Istället för att skuldbelägga och dela 

upp kvinnor bör man försöka hitta en positiv gemenskap att agera utifrån. 

rePresentatIon 

Vänsterpartiets valda organ ska till minst hälften utgöras av kvinnor. Det har vi 

stadgefäst. Så ser det inte alltid ut idag på lokal nivå. Visst kan det vara svårt i små 

partiföreningar att leva upp till stadgan. Samtidigt bör man uttömma alla andra 

möjligheter innan man väljer en styrelse som inte är stadgeenlig. Detta görs inte 

i tillräckligt hög utsträckning, istället så kommenteras problematiken knappt. Det 

44


största problemet med detta idag, är representationen i vissa parlamentariska för- 

samlingar, exempelvis kommunstyrelser. En kartläggning av representationen i distrikt 

och partiföreningar bör göras för att få en klar bild av hur det egentligen ser ut, 

dessutom måste frågan ges större utrymme och uppmärksammas mer regelbundet. 

studIer 

Studiearbetet är viktigt för Vänsterpartiet. Det är en möjlighet att lära sig nya saker 

och fördjupa de kunskaper man redan har. Utifrån det är feminismen inget undantag. 

Studiearbetet kan fylla många funktioner inom även inom det internfeministiska 

arbetet. 

Feminismen som teoribildning har idag förhållandevis låg status i Vänsterpartiet. 

Tillräckligt många kan inte tillgodogöra sig relativt grundläggande feministiska 

analyser på frågor och områden. När vi anordnar utbildningar eller studier är det bra 

att formulera en målsättning kring internfeminism. Man bör planera så att kvinnor 

också föreläser om traditionellt sett ”tunga” områden, som ekonomisk politik eller 

arbetarrörelsens historia. Lika viktigt som att kvinnor ska få erövra fler arenor är att 

organisationen och männen i organisationen också tar ett ansvar för de feministiska 

studierna. Det ska vara lika statusfyllt att vara expert på feministisk teori som att 

vara detsamma på marxistisk teori. Utbildningar för både män och kvinnor kring 

feministiska analyser och feministiska frågor bör genomföras. 

Det är också vanligt att man hänvisar till män som experter: ”han är expert på 

stadgar”, ”han är expert på mötesteknik”, ”han är expert på ekonomi”. Det måste 

vara okej även för kvinnor att fördjupa sig inom mindre områden och få bli omnämnda 

som experter. Det behövs sammanställda föreläsarbanker med kvinnor som 

är experter inom områden. 

Separatistiska studier är ett annat verktyg för att förbättra kvinnors deltagande 

och kan användas på många olika sätt. I en miljö med enbart kvinnor behöver man 

inte ta fajten för utrymmet på samma sätt och separatism kan därför vara en taktik 

för att ge kvinnor utrymme både att formulera feministiska dagordningar och att 

fördjupa teoretiska och ideologiska kunskaper, gärna inom de områden där män 

annars dominerar. Separatistiska ledarutbildningar för kvinnor är också ett sätt att 

använda studier för att bygga kvinnliga auktoriteter, exempelvis studiecirkelledare. 

– Jag var först med i en studiecirkel som var en blandad grupp, det var två män 

där som verkade erfarna, jag sa inte så mycket på träffarna, vågade inte fråga heller 

när jag inte fattade. Sen var det några som drog igång studieträffar för bara kvinnor, 

ja det var helt annorlunda, jag kände mig lättad på nåt sätt, pratade varje möte och 

kanske lärde jag mig nog mer egentligen, när jag tänker efter. 

”kVInnorna tar öVer” 

En vanlig argumentation när man känner att det börjar bli mer jämlikt är att kvinnorna 

tagit över. Exempel på detta kan man se från kartläggningar som gjorts på 

skolor, när tjejerna i klassen använder ungefär ett likvärdigt talarutrymme som killarna, 

upplevde både tjejer och killar att tjejerna tagit över. 

”men karlarna då?” 

Det finns ingen uppenbar materiell grund för män att vara feminister. Samtidigt finns 

det mycket att vinna på att slippa fylla en roll som man inte känner att man vill eller 

kan. Dessutom har män kvinnor i sin närhet som far illa av de strukturer som råder. 

45


46 

När man väljer att fokusera på enbart kvinnor kan män i organisationen uppleva 

sig som utanför. Detta är förstås inte syftet. Både män och kvinnor behövs i Vänster- 

partiet och i det feministiska arbetet, vi skulle inte gynnas av ett uttalat ”könskrig” 

och det är heller inte vad det är frågan om. Istället handlar det om att bygga upp en 

organisation där fler får utrymme att utvecklas och där vår feministiska profil både 

utom och inom organisationen förstärks. Detta kan säkert skrämma bort några, men 

det är nog ganska få om man jobbar på rätt sätt. Samtidigt ska man vara medveten 

om att en uteslutande jargong mot kvinnor eller strukturer som gör det svårare att 

delta också kan skrämma bort folk – i det fallet kvinnor – från organisationen. 

– Har då fan inte sett många böcker om feminism i mina så kallade intellektuella 

manliga bekantas bokhyllor, är det inte konstigt? 

statIstIk 

Det behöver föras statistik över hur många kvinnor som är aktiva och hur många 

kvinnor som är medlemmar i distrikt och i partiföreningar. Det handlar om talarstatistik 

på möten, om att kolla över ansvarsområden och förtroendeuppdrag. När man 

har en bild över det aktuella läget så kan man göra en plan för hur det ska förbättras. 

bygg kVInnlIga auktorIteter 

För att kunna bygga verkliga kvinnliga förebilder som har en auktoritet i hela organisationen 

behövs ett medvetet arbete. Det är bra att lyfta fram kvinnor som tar 

för sig, och uppmuntra det. Detta kan man göra när man tillsätter politiska uppdrag, 

eller genom att hänvisa till kvinnor vid förfrågningar om föreläsare eller debattörer. 

Med fler kvinnliga förebilder i organisationen kan bilden av vilka Vänsterpartiet är 

stärkas både utom och inom organisationen. 

– När jag varit retorisk på ett möte får jag ofta lite ångest, känner mig hård och 

bitchig, samtidigt så vill man ju inte göra sig mindre än vad man är. Det är svårt. 

styrelsens ansVar 

Styrelser på alla nivåer har det övergripande ansvaret för Vänsterpartiets verksamhet, 

så också för det internfeministiska arbetet. Då bör man ha en strategi för detta. 

En strategi har man för att konkretisera hur man vill uppnå sina målsättningar och 

det ska fungera som en vägledning i arbetet. Exempel på målsättningar är ”Vi ska 

ha en jämnare fördelning på föreläsare på våra utbildningar” eller ”inför valet 2014 

ska vi ha en majoritet kvinnor på vår fullmäktigelista” eller ”talarstatistiken ska förbättras 

inom tre månader”. Detta för att kunna stämma av hur det internfeministiska 

arbetet fortskrider. 

I de styrelseutbildningar som ska genomföras bör information om hur man arbetar 

med internfeminism ingå. Det är styrelserna som sköter stora delar av planeringen 

för organisationen och det finns många frågeställningar som rör jämställdheten, 

som styrelsen behöver förhålla sig till. Finns det behov av barnpassning för att alla 

ska kunna delta? Finns det en grupp som har svårt att ha helgmöten? Hur ska vi få 

en jämnare fördelning av vilka som tar det praktiska ansvaret för mötet? Styrelsen 

ska alltså agera för och underlätta ett internfeministiskt arbete. 

Styrelser på olika nivåer kommer till viss del ha olika roller. Viktigt är att partistyrelsen 

föregår med gott exempel. Det kan handla om att alltid föra talarstatistik 

på sina egna möten, titta över vilka som inleder på dagordningspunkter, konferenser 

och kongresser och erbjuda barnpassning vid alla större centrala arrangemang.


En grundläggande förutsättning för att lyckas med det internfeministiska arbetet, 

är att det sker kontinuerligt och systematiskt. Det är vanligt att det istället blir sporadiskt, 

eller något man lägger fokus på vid ett enstaka tillfälle, och sedan tycker att 

man har gjort tillräckligt. 

För att få ett framgångsrikt internfeministiskt arbete krävs långsiktig planering 

av styrelser på alla nivåer inom Vänsterpartiet. 

ValberednIngars ansVar 

Inför tillsättande av förtroendeuppdrag har valberedningen ett stort ansvar i att lyfta 

fram kvinnor och i att garantera kvinnor ett utrymme som i alla aspekter motsvarar 

det utrymme som män har. 

Idag bryts det ibland mot kvoteringsstadgan, och vid tillsättande av parlamentariska 

uppdrag är den inte tillämplig på samma sätt som till valda organ inom 

organisationen. Det finns egentligen inget stadgemässigt problem med att sätta två 

män i rad på exempelvis en kommunfullmäktigelista, däremot är det kutym att inte 

göra det. Det är bra, samtidigt misslyckas vi med att uppnå målsättningen om minst 

hälften kvinnor i flera delar av Vänsterpartiet. Dels i våra egna styrelser men också 

vad det gäller andra förtroendeuppdrag. 

Ofta finns det en förklaring till att vi misslyckas: ”det fanns ingen kvinna som 

ställde upp/som ville/som var tillräckligt kompetent”. Det är valberedningens uppgift 

att motverka sådana föreställningar, och också ta tag i sina egna föreställningar. 

Män kanske är mer framträdande vid en första anblick och därför har de ofta lättare 

att få nomineringar, samtidigt som kvinnor inte ställer upp till krävande eller statusfyllda 

uppdrag för att de inte tror att de klarar av dem. En valberedning måste 

särskilt gå in för att leta efter kvinnor, stötta kvinnor till att ställa upp, och avfärda 

argument om att den kvinnan är för tyst alternativt för gapig. 

Det är viktigt att valberedningen genomför intervjuer inför tillsättandet av olika 

uppdrag, för att undvika en situation där det är den som är mest känd eller social 

som får uppdraget. Det är bra att skicka ut skriftlig information innan om vilka 

frågor som kommer att komma upp på intervjun, så att de nominerade hinner förbereda 

sig. Ett annat vanligt problem som valberedningen måste motverka, är att kvinnor 

oftare hoppar av eller slutar på ett uppdrag efter en kort period. Det förekommer 

också en fördelning där män får tunga uppdrag och kvinnor för ansvar för områden 

som inte är lika statusfyllda. En valberedning måste alltid se över sina förslag och 

listor, och se till att de inte följer könsstereotypa mönster. 

uPPlägg För bra kVInnoträFF 

Kvinnoträffar bör arrangeras vid varje större arrangemang. De kan även användas 

i mindre skala exempelvis i distriktsstyrelsen, eller i kongressdelegationen. Detta 

upplägg passar bäst för lite större tillfällen som årskonferenser och kongresser, men 

det är enkelt att anpassa till ett mindre sammanhang. 

För att kvinnoträffen ska bli bra är det viktigt att man avsätter ordentligt med tid. 

Det ska finnas utrymme för både diskussion och eftertanke. Kvinnoträffen bör ta 

upp saker som kan vara bra att tänka på när man pratar inför en större grupp. Om det 

är inför en konferens/kongress med talarstol är det till exempel viktigt att alla kvinnor 

som vill får möjlighet att prova talarstolen, hur man ställer in micken och hur 

man pratar och använder rösten i en sådan situation. En sådan övning ger resultatet 

att fler kvinnor kommer att våga gå upp och säga sin mening under konferensen. 

Om det är en stor grupp kan man ordna gruppdiskussioner där deltagarna får dela 

47


med sig av problem, tips och idéer på argumentationsteknik och annat. Är det en 

mindre grupp går det bra att ta diskussionen i storgrupp. Det kan vara ett tillfälle 

att få prata om upplevelser och svårigheter som man har från det politiska arbetet i 

olika sammanhang, bara att få dela med sig av det och känna att det finns fler med 

liknande upplevelser gör att man stärks och får energi. Prata också om hur man kan 

stötta och peppa varandra, även om man inte tycker lika i olika sakfrågor som ska 

upp på kongressen/konferensen. 

Om man inte har möjlighet till gruppdiskussioner så kan en eller flera föreläsare 

ta exempel utifrån egna och andras erfarenheter av politiskt arbete, härskartekniker 

och hur de upplever det att vara kvinna i Vänsterpartiet. Vill man variera kvinnoträffarna 

finns det många olika saker man kan göra, så som att använda sig av 

rundor eller bjuda in Ung Vänster för att hålla en kurs i feministiskt självförsvar. En 

kort kvinnoträff är alltid bättre än ingen kvinnoträff alls. 

uPPlägg För bra mansträFF 

En träff för männen inför konferenser och kongresser kan fylla en funktion, men det 

är viktigt att tänka till så att det inte blir meningslöst eller i värsta fall bara ett organiserat 

tillfälle att förstärka könsmönster. För att bryta det kan en bra idé vara att 

ha en kvinna och en man som håller i dessa. Det finns inget behov av fler ensamma 

rum för män, sådana finns det redan gott om. På träffen kan man exempelvis gå 

igenom vanliga exempel på härskartekniker, påtala att det inte alltid är nödvändigt 

att sätta upp sig på tredje-talarlistan och diskutera hur man kan stå tillbaka för att 

få en jämnare talarstatistik inom delegationen. Det viktiga med mansträffar, är att 

man påtalar problemen och berättar om vilka strategier man kan använda mot dem. 

handbok För dIstrIkt och PartIFörenIngar 

En internfeministisk handbok för distrikt och partiföreningar bör tas fram och föregås 

av en kartläggning av nuvarande situation. En sådan kartläggning kan fokusera 

på representation men också på andra berättelser som är svårare att sammanställa 

statistiskt, men som trots det kan vara intressant för att bedöma läget. Den ska innehålla 

konkreta tips och förslag på hur man kan förbättra situationen lokalt och hur 

man kan jobba långsiktigt med internfeminism. Handboken ska ta upp möteskultur, 

studier och fördelning av verksamhet beroende på kön, praktiska tips om talarstatistik 

och internfeministiska utbildningar och kvinnoträffar. Den ska implementeras i 

alla distrikt under kommande verksamhetsperiod och följas upp med en utvärdering. 

en ”kaPad” InternFemInIsm 

Alla händelser i livet går inte att härleda till en struktur och det är viktigt att internfeminismen 

inte används som slagträ i situationer då det inte är relevant. Det är 

främst viktigt för att det i ett längre perspektiv riskerar att undergräva internfeminismens 

betydelse och ställning. Ibland kan det vara så att det faktiskt inte främst 

handlar om kön, utan att det är något annat som brister och måste förbättras. Det 

innebär inte att man ska misstänkliggöra kvinnor som påtalar problem och brister, 

men för att det internfeministiska arbetet ska bli relevant så behövs tydliga målsättningar 

och strategier. Till exempel ska separatistisk verksamhet leda framåt, och 

inte stanna vid ett inåtvänt missnöje. Det är bra att få prata av sig och lägga upp 

gemensamma strategier, och det skiljer sig ifrån allmänt gnällande. Vi ska se till att 

stärka Vänsterpartiets kvinnor, men inte leta problem där det inte finns några. Den 

48


insikten är viktig för att internfeminismen ska nå nödvändiga framgångar i hela 

organisationen. 

Vad göra då? 

Vänsterpartiet behöver en övergripande strategi med tydliga målsättningar, därtill 

behövs ett tydliggörande och ett helhetsansvar för det feministiska arbetet. Tillsättandet 

av ett nätverk med utsedd styrgrupp är nödvändigt för att få igång ett ordentligt 

arbete, som också ges stöd i tillräckliga personella och ekonomiska resurser. 

I tillägg till kvinnonätverkets arbete, måste partistyrelsen som helhet ta ett större 

ansvar för utåtriktad feministisk politik och för ett generellt arbete med internfeminism. 

Detta är inget som kan överlämnas till kvinnopolitiskt ansvariga eller nätverket. 

Den sammanblandning som i dag råder av feministisk politikutveckling och separatistiskt 

arbete måste upphöra, så att de egna rummen för kvinnor främst handlar 

om egna rum och inte feministisk politik. Istället är det något som bör genomsyra 

hela organisationens arbetssätt och arrangemang. 

Det behövs en mer målinriktad och systematisk internfeminism på alla nivåer. 

Framtagandet av en internfeministisk handlingsplan ska underlätta detta arbete i såväl 

partiföreningar, distrikt som på central nivå. Genom att informera om internfeministiskt 

arbete vid alla styrelseutbildningar garanteras att en stor och central grupp nås. 

Statusen i feministisk ideologi och i att arbeta med feministiska frågor måste 

höjas genom utbildning och idédebatt, dessutom måste nyckelpersoner i partiet på 

alla nivåer tydligare än idag delta i det feministiska arbetet. Det feministiska arbetet 

måste integreras bättre med partiets övriga verksamhet. 

Kvinnor som tar för sig och kan mycket, måste lyftas upp och bli naturliga auktoriteter. 

Den stjärnstatus som ofta tillfaller män måste också bli möjlig att erövra 

av kvinnor. Kvinnors representation måste öka i parlamentariska församlingar och 

styrelser, samtidigt som vi inte kan vara nöjda där utan även arbeta för att även den 

reella makten i högre utsträckning än idag tillfaller kvinnor. 

Det finns många förbättringsområden för Vänsterpartiet att ta sig an om man vill 

bli ett mer feministiskt parti. Det är inte ett arbete som kommer ske av sig självt, 

utan det krävs en tydlig prioritering och riktning av kommande partiledning. Detta 

underlag kan tjäna som inspiration och grund för ett vidare arbete med internfeminism 

inom Vänsterpartiet. 

omVärldsanalys 

Vänsterpartiet är det tydligaste feministiska partiet i svensk politik. Vi skriver motioner 

om feministiska frågor och vi bedriver kampanjer med ett feministiskt perspektiv. 

I samtliga av de valrörelser där vi minskat i mandat och röster har feminismen 

funnits med i våra valplattformar, samtidigt har vi i allmänhetens ögon sjunkit 

i undersökningar och rankningar om vilket parti som är tydligast för jämställdhet. 

Detta beror på flera saker. 

Samhället har förändrats drastiskt sedan början av 2000-talet, en tydlig förändring 

är att feminism och jämställdhet anses mindre viktigt idag. Man brukar dela in feminismens 

framgångar i tre vågor. Den tredje vågens feminism som sattes igång den senare 

hälften av nittiotalet och sträckte sig in på 2000-talet, får idag anses som avslutad. 

Exempel på hur den feministiska rörelsen svartmålats och attackerats är diskussionen 

kring kvinnojourerna och dokumentärfilmen ”Könskriget” som kom 2004. 

Även etablerandet av det feministiska nätverket Feministiskt Initiativ som senare 

blev ett parti, möttes av ett kraftfullt motstånd. Oavsett vad man tycker om dessa 

49


organisationers agerande och relevans är efterföljande debatt ett tydligt tecken på 

en vändning i hur samhället förhöll sig till feminismen. 

Tidigare hade politiker fån höger till vänster tävlat om vem som var bäst och 

mest feminist. Även Kristdemokraternas partiledare Alf Svensson titulerade sig som 

etikfeminist – att inte vara feminist i slutet på nittiotalet var helt enkelt inte politiskt 

korrekt. Trots det var det få som var det i ordets verkliga bemärkelse och reformer 

för att flytta fram kvinnors positioner lyste även då med sin frånvaro, de ekonomiska 

skillnaderna bestod och så även fördelningen av det obetalda arbetet. Ändå var det 

en vinst i sig, att samhällsdebattörer, politiker och andra var tvungna att förhålla sig 

till feminismen, och i viss mån faktiskt godkänna feministernas problembeskrivning 

av en könsmaktsordning där kvinnor som grupp var underordnade män som grupp. 

Nu på 2010-talet ser det annorlunda ut. Att vi har en jämställdhetsminister som 

inte kallar sig för feminist är knappast det allvarligaste resultatet av att den feministiska 

rörelsen tappat fart, men det säger någonting viktigt om tillståndet. Det är 

inte längre tvunget och politiskt korrekt att kalla sig feminist – tvärt om. De faktiska 

förändringarna för kvinnor har varit många under de senaste åren. De ekonomiska 

orättvisorna har förstärkts med ett skattesystem som gynnar män. Välfärden har 

dränerats på resurser och detta drabbar kvinnor allra mest. Istället för att införa 

reformer som samlar många kvinnor och förbättrar deras livssituation, så har Rutavdraget 

lanserats som lösningen för övre medelklasskvinnors möjligheter till karriär. 

Antalet osäkra anställningsformer på arbetsmarknaden har blivit fler och det 

drabbar alla som jobbar inom vissa branscher, men särskilt unga LO-kvinnor. 

Samtidigt som det har blivit sämre för kvinnor rent faktiskt, har en debatt seglat 

upp där det är möjligt att säga och uttrycka sig på ett sätt som tidigare varit svårt. 

Exempelvis i debatten om sexköpslagstiftningen och i frågan om aborträtten. 

Slutsatsen för Vänsterparitet som feministiskt parti måste vara ett det finns ett 

enormt behov av en feministisk offensiv. Den slutsatsen utgår inte ifrån att alla 

kvinnor i Sverige identifierar sig som feminister eller att feminismen är en valvinnarfråga 

som den var 1998. Att den inte är det, beror inte på att det är mindre 

viktigt nu, utan för att utrymmet för en feministisk rörelse är mindre. Den faktiska 

situationen hänger inte alltid samman med vad som är i ropet, och för oss innebär 

det att strategin för att realisera en feministisk offensiv måste vara väl genomtänkt. 

Feminismen på 2010-talet är ingen kioskvältare, det måste Vänsterpartiet räkna in 

om vi ska hitta en framgångsrik strategi. 

För att få upp feminismen på dagordningen igen behövs flera saker. Dels uthållighet 

och ett långsiktigt arbete med att påverka debatten, via tankesmedjor eller 

liknande. De frågor som vi väljer att fokusera på ska vara sådana som kan samla 

många människor och ha hög igenkänningsfaktor. Bara för att människor inte listar 

jämställdhet som en viktig fråga i valet, innebär det inte att det inte finns många 

som skulle vilja rusta upp äldreomsorgen eller motsätter sig otrygga anställningar. 

Vänsterpartiet har flera uppgifter framför sig. Dels handlar det om att bryta igenom 

den rådande hegemonin med en ideologisk feministisk förklaringsmodell. Å 

andra sidan kan kampanjer och reformer vara feministiska utan att de i första hand 

beskrivs som just det. Feminism är ett teoretiskt begrepp som är viktigt att skilja 

från begreppet jämställdhet. Med en feministisk förståelse av samhället, är det 

maktfrågor som hamnar i centrum. Hur ska makt i form av fördelning av ekonomisk 

makt och makt över det egna livsutrymmet förskjutas? Samtidigt så kan Vänsterpartiet 

inte låsa sig till att använda teoretiska begrepp i utåtriktad kommunikation. 

Precis som att det är nödvändigt att vi har en klassanalys i botten så är det nödvändigt 

att vi har en könsmaktsanalys i botten, men när vi sedan ska kommunicera 

detta, så är det nödvändigt att hitta ett mer direkt tilltal än abstrakta tal om socialism 

50

eller feminism, eller de mest teoretiskt korrekta parollerna. 


Vår analys ska alltid ligga till grund för vad vi prioriterar för frågor eller för vilken 

strategi vi för. Men det är viktigt att kunna skilja på tillfällen. Vänsterpartiet använder 

sig av en feministisk analys, inte en jämställdhetsanalys. Men i utåtriktad kommunikation 

eller i andra sammanhang när det passar, kan vi förstås ändå använda 

oss av ordet jämställdhet, eftersom det är ett välbekant och tydligt ord för de flesta. 

Vänsterpartiet ser inte mannen som norm, och att det räcker med att kvinnor 

jämställs och uppvärderas i likhet med mannen. Även en tolkning som innebär att 

kvinnor och män är och ska vara olika men att det kvinnor gör ska jämställas med 

det män gör, är vanligt förekommande i ”jämställdhetsdebatten”. Den feministiska 

teorin innebär istället att man vill flytta makt från män som grupp till kvinnor som 

grupp. Självklart är det inte alltid ett nollsummespel, men det finns en tydlig intressekonflikt 

inblandad i flertal frågor. 

I feminismen är det politiska subjektet kvinnan, precis som det i klassanalysen 

är arbetarklassen som är subjektet. Samtidigt som det är viktigt att inte hemfalla åt 

en säratsfeministisk tolkning, där män och kvinnor är i grunden olika av naturen, 

så är det viktigt att inte helt omfamna en liberal tolkning där mannen är norm. 

Lika viktigt som att kvinnor ska ha likvärdiga villkor inom manligt dominerade 

arenor, är att det kvinnor faktiskt gör ska uppvärderas. Det synsättet är exempelvis 

nödvändigt när man bedömer vilka politiska frågor man bör lyfta. Exempelvis så 

handlar det inte enbart om oskäliga löneskillnader mellan män och kvinnor, utan 

det är minst lika viktigt för att kunna flytta fram kvinnors positioner med arbetsvärdering 

och höja lägstalönerna. Alltså att de branscher som är kvinnodominerade 

höjs i status och lönenivå. Samma sak gäller inom sjukvården och kvinnors ohälsa, 

det kan inte enbart handla om att ge män och kvinnor rätt och likvärdig vård vid 

typiskt manliga sjukdomar, utan om att uppmärksamma och förbättra vården och 

folkhälsoarbetet runt de områden som i större utsträckning drabbar kvinnor. Det är 

lika viktigt att satsa pengar på typiska fritidsintressen som tjejer väljer, som att se 

till att det ska finnas möjlighet även för tjejer att exempelvis spela hockey. 

Vänsterpartiet bör också kunna driva frågor för att de är viktiga, oavsett politiska 

strömningar och opinionsstöd. Men det är viktigt att förstå att det är det man gör i 

sådant fall. Ska Vänsterpartiet nå framgång och bilda opinion för feministiska maktfrågor 

så måste vi räkna med ett större motstånd än på 90-talet och vara beredda att 

betala för det. Vi måste också hitta nya sätt att nå fram och uttrycka oss. När klimatet 

är hårt, gäller det att bli bättre, smartare och vassare om man ska få gehör för en feministisk 

politik som kan förändra de reella maktförhållandena mellan könen. 

Föreställningen om att den feministiska kampen är underordnad klasskampen 

lever, om än inte lika starkt, fortfarande kvar i delar av vårt parti. Tittar man i 

partiprogrammet så ägnas flertal sidor till en socialistisk strategi, medan en utvecklad 

feministisk strategi lyser med sin frånvaro. Rakt igenom programmet finns ett 

tydligt klassperspektiv, medan feminismen har sin plats och i övrigt är den inte 

lika integrerad. Vi har starka kopplingar till stiftelsen ”centrum för marxistiska 

samhällsstudier”, men ingen koppling till någon uttalad feministisk motsvarighet. 

Vänsterpartiet har också nära band till tidskriften ”Socialistisk debatt”. Vad saker 

heter är kanske inte alltid är helt avgörande för innehållet och vår praktik. Men att 

sådant kan sända signalen om att socialismen och den marxistiska teoribildningen 

är överordnad feminismen tåls att fundera på. De flesta Vänsterpartister kan nog 

idag sluta upp vid insikten om att kvinnoförtrycket har en vidare grund än i samhällets 

produktionssätt. Få skulle hävda att det inte behövs en separat feministisk 

kamp för frigörelse. Kvinnor utgör halva befolkningen och är till och med i majoritet 

inom arbetarklassen. Patriarkatet är något som genomsyrar alla samhällsklasser. 

51


52 

Jämförelsen mellan klasskamp och feministisk kamp är svår. De förtryckande 

strukturerna är inte varandras motsvarigheter. Klasskampen är specifik och villkoren 

för den utformas direkt av kapitalismens styrka och utveckling. Det finns 

en tydlig motpart: arbetsgivarna, kapitalägarna och överklassen. Samma sak gäller 

inte för feminismen. Den feministiska kampen är mer övergripande och har fler 

dimensioner. I relationen mellan klass och kön har tendensen tidigare varit att klass 

fått rollen som man och att kön rollen som kvinna. 

Att feminismen inte är något enbart för borgerlighetens och medelklassens kvinnor 

är idag en grundläggande uppfattning inom vänstern. Men vi har tyvärr en låg 

nivå på ideologisk och teoretisk kunskap om feminism, lägre än inom andra områden. 

Den senaste tidens teoretiska strömningar i samhällsdebatten och i den akademiska 

världen grundar sig i en postmodern förklaringsmodell. Queer-feminism 

och intersektionalitetsdiskussioner dominerar stora delar av den teoretiska diskussionen. 

Det stora problemet med intersektionalitetsperspektivet är att det till sist 

inte återstår något kollektiv subjekt som är större än individen. Medan klass- och 

könsperspektivet lyfter fram dels hur hela samhällsordningen reproducerar maktförhållanden, 

dels hur olika individer har gemensamma sociala intressen, leder den 

intersektionella analysen till motsatsen. Detta är ett fundamentalt problem för en 

politisk rörelse som just önskar organisera människor för breda sammanfallande 

intressen. Det innebär förstås inte att Vänsterpartiet inte ska kunna använda olika 

perspektiv för att komplettera den feministiska analysen, kvinnors upplevelser och 

situation kan skilja sig från varandra i många avseenden. Samtidigt finns det inget 

självändamål att leta olikheter, då det finns många likheter mellan gruppen kvinnor, 

det är genom att fokusera på de frågor som kan tilltala och samla många kvinnor 

som feminismens sprängkraft kan slå igenom. 

Det finns en diskussion inom Vänsterpartiet att feminismen inte ska vara en egen 

sakfråga, istället ska de fungera som ett perspektiv som ska genomsyra alla politiska 

frågor. Det finns fördelar och risker med det synsättet. Risker består i att det kan 

framstå som krystat att ha ett ”feministiskt” perspektiv, då det inte tycks särskilt uppenbart. 

Samtidigt finns det en fördel med att alltid leta feministiska perspektiv, då 

det ofta finns sådana. Det kan också uppfattas som konstigt att framhålla att något 

drabbar ”kvinnor” mest när de även drabbar män, om än inte i lika hög utsträckning. 

Exempel på detta kan vara socialförsäkringsfrågan, arbetstider och välfärden. Samtidigt 

kan det vara en fördel att adressera krav och frågor som att det främst skulle 

gynna kvinnor, eftersom de finns flertal sådana områden och det är frågor som kan 

samla stora grupper. En annan risk kan vara att det inte blir någonting, att man bara 

säger att vi har ett feministiskt perspektiv, men när det kommer till kritan blir det 

utsmetat och otydligt. För att Vänsterpartiet ska kunna bygga ett kraftfullt feministiskt 

projekt behövs både feminismen som perspektiv och som egen utgångspunkt. 

Att lyfta feminismen som en egen utgångspunkt gör att man inte tappar viktiga och 

breda frågor såsom mäns våld mot kvinnor och rätten till den egna kroppen. 

källor 

PM Parlamentarisk representation, Vänsterpartiet 2010. 

Enkät till medlemmar, Framtidskommisionen 2011. 

Djupintervjuer med centrala personer i Vänsterpartiet, Framtidskommisionen 2011. 

Djupintervjuer med kvinnopolitiskt ansvariga i Vänsterpartiet, Framtidskommisionen, 

2011. 

Red: Emil Berg & Åsa Brunius, Från förvirring till förändring, Nixon förlag 2005. 

Ord och handling, Ung Vänsters internfeministiska handlingsplan, 2005.

FEMINISTISK OFFENSIV 

FemInIstIsk oFFensIV 

För att lyckas med en utåtriktad feministisk offensiv, behövs också en feministisk 

offensiv internt i Vänsterpartiet. Vänsterpartiet kan inte enbart fokusera på att 

lyfta enstaka feministiska frågor, utan det är ockå nödvändigt att bygga en förtroendeingivande 

och entusiasmerande feministisk berättelse. Det handlar om att få 

genomslag för en problemformulering, och att leverera lösningar och idéer på hur 

det skulle kunna se annorlunda ut. Kommande partiledning bör fundera över en 

sammanhängande feministisk offensiv, annars riskerar det att bli otydligt och intetsägande. 

Det handlar om att lyfta några av de viktigaste frågorna för kvinnor idag, 

samtidigt som Vänsterpartiet kan hitta den rätta profilen. Andra feministiska frågor 

som inte nämns i rapporten, som exempelvis individualiserad föräldraförsäkring är 

alltjämt viktig för Vänsterpartiet och de feministiska förändringsarbetet. Att vi valt 

att lyfta upp några områden handlar om att exemplifiera kring ett antal frågor där vi 

tror att Vänsterpartiet skulle kunna profilera sig och därigenom vinna stöd. 

Underlag till de politiska ämnesområdena i samarbete med Elisabeth Biström. 

53


äldreomsorgen, den 

nya barnomsorgs- 

Frågan 

I slutet av 1970-talet tillsattes en parlamentarisk kommitté, som hade i uppgift att 

undersöka situationen för omvårdnadsgivande anhöriga. Det fanns en politisk insikt 

om att det var svårt att kombinera förvärvsarbete och anhörigomsorg, och kommittén 

gavs i uppdrag att ge förslag på hur samhället kunde stödja dem som under en 

period i livet gav omsorg eller vård till en närstående. Stödsystem som Anhörigvårdskommittén 

föreslog var möjlighet till anhöriganställning, betald ledighet för 

anhörigvård, regelbunden avlösning och utbildning för anhörigvårdare. Man betonade 

också vikten av att vård- och omsorgspersonal visade intresse för anhörigas 

situation. Sedan Anhörigkommittén gav sina förslag, och reformer kom på plats, 

har mycket hänt inom svensk äldreomsorg, vilket aktualiserar frågan om hjälp och 

stöd till anhörigomvårdare. 

I Sverige är det enligt officiell policy, samhället som ska ansvara för att vi får 

den vård och omsorg vi behöver när vi blir gamla och hjälpbehövande. De kraftiga 

nedskärningar som gjorts i äldreomsorgen efter 1990-talskrisen, har dock inneburit 

att omsorgen om äldre i allt högre utsträckning blivit en familjeangelägenhet. Idag 

står anhöriga för omkring 75 procent av all äldreomsorg i Sverige. Den kommunala 

äldreomsorg är ett komplement till anhörigomsorgen, snarare än tvärtom. 

Nedskärningarna i äldreomsorgen har inte gjorts på basis av minskade behov. 

Gruppen äldre har vuxit, samtidigt som andelen äldre som får del av den offentliga 

äldreomsorgen har minskat. Det är heller inte minskade medicinska behov som 

ligger bakom neddragningarna. År 1980 hade 36 procent av dem som var över 80 

år hjälp från hemtjänsten. Idag är det siffran 22 procent. Minskningen kan bara till 

hälften förklaras av att äldre är friskare idag än för trettio år sedan. 

Familjens ansvar för hjälpbehövande äldre har alltså ökat, och det är framförallt 

medelålders döttrar som gör större insatser. Trots denna utveckling, innebär det 

faktum att äldreomsorgen ännu ses som något det offentliga ska stå för, att den växande 

gruppen av anhörigomsorgsgivare är ganska oomdiskuterad och står utan de 

stödinsatser som ofta finns i länder där det är uttalat att det är familjen/kvinnorna 

som ska stå för anhörigomsorgen. 

Kunskapen om anhörigas villkor och om behovet av stödinsatser är begränsad. 

Det gäller speciellt anhöriga som kombinerar förvärvsarbete och anhörigvård, eftersom 

bilden av anhörigvårdaren ofta är den äldre hustrun som vårdar sin make 

på ålderns höst. Den forskning som dock finns pekar på att behovet av stödinsatser 

är stort och att det finns en rad åtgärder som bör göras för att underlätta anhörigas 

situation och då framförallt den växande gruppen döttrar som försöker kombinera 

omsorg om gamla anhöriga med förvärvsarbete. Nedan listas en rad åtgärder, som 

skulle underlätta deras situation och minska den ekonomiska belastningen som i 

nedskärningarnas spår lagts på denna grupp. 

VIlka är anhörIgVårdare? 

Forskningen visar att mellan 60-70 procent av den informella omsorgen utförs av 

kvinnor. Omkring var femte person ger hjälp till någon utanför det egna hushållet. 

Det handlar oftast om en dotter mellan 45-65 år som ger hjälp till en förälder. När 

54

ÄLDREOMSORGEN, DEN NYA BARNOMSORGSFRÅGAN 

det gäller att ge omsorg till någon i det egna hushållet, är det ungefär fem procent 

som uppger att de gör det. Då handlar det oftast om personer över 75 år. Det är 

ungefär lika vanligt att en make ger omsorg till en hustru som vice versa, men äldre 

kvinnor lägger betydligt mer tid på anhörigomsorg än äldre män gör. 

Kvinnor som ger omfattande hjälp till en närstående står betydligt oftare utanför 

arbetskraften än andra kvinnor. Idag uppger 80 000-120 000 personer att de arbetar 

deltid eller står utanför arbetskraften av detta skäl. Bland män finns det inget 

samband mellan anhörigomvårdnad och anknytning till arbetsmarknaden. SCB:s 

rapport om äldres levnadsförhållanden från 2006 konstaterar: 

Att ge omfattande omsorg till en närstående påverkar kvinnors arbetsliv mer än mäns. 

[---]Antalet anhöriga som får ekonomisk ersättning från kommunen eller landstinget för 

sina omsorgsinsatser har minskat kraftigt sedan 1980-talet samtidigt som antalet informella 

hjälpgivare har ökat, och det är idag betydligt fler som arbetar deltid eller inte alls 

pga. anhörigvård än som får någon form av ekonomisk ersättning. 

Minskningen av ekonomiskt stöd för anhörigomsorg innebär sannolikt att det idag är 

fler kvinnor än tidigare som förlorar ekonomiskt på att ge omfattande omsorg till sina 

närmaste. 

Män som är anhörigvårdare till sina föräldrar har i högre utsträckning assistans från 

andra (vanligen sin hustru), medan kvinnor ofta är ensamma anhöriggivare. Det är 

en förklaring till varför kvinnor som är anhörigvårdare oftare går ner i arbetstid av 

anhörigomsorgsskäl. 

Anhörigomsorg är också en klassfråga. Det är vanligare att anhöriga ur arbetarklassen 

själva ger omsorg, medan äldre som själva har råd eller har anhöriga som 

har råd, kompenserar för bristen på offentlig äldreomsorg genom att köpa privat 

hjälp. Enligt SCB finns den största andelen av dem som nyttjar avdraget för hushållsnära 

tjänster bland personer över 85 år. I vissa kommuner är det billigare att 

köpa en rut-tjänst än att få hjälp från kommunens hemtjänst. 

VIlket anhörIgstöd ges Idag? 

Sedan 2009 finns det enligt Socialtjänstlagen en uttalad skyldighet för kommunerna 

att ge stöd till närstående som hjälper långvarigt sjuka eller funktionshindrade anhöriga. 

Stödet riktas oftast till sammanboende äldre makar/partners, men ytterst 

sällan, om någonsin, till förvärvsarbetande anhöriga som hjälper en anhörig som de 

inte bor tillsammans med. Kommunernas stödinsatser kan handla om information 

om sjukdomar och hälsa, möjliggörande att träffa andra anhöriga, avlastning genom 

korttidsplatser på särskilt boende, eller hjälp att anpassa hemmiljön, för att ge några 

exempel. Det finns också vissa möjligheter att få ekonomisk ersättning i form av 

anhöriganställning, närståendepenning eller vårdbidrag. 

Anhöriganställning innebär att den anhöriga anställs i kommunens hemtjänst under 

likvärdiga villkor som kommunens vårdbiträden. Det finns ingen skyldighet för 

kommunen att erbjuda anhöriganställningar och anställningen behöver inte vara 

på heltid. I de fåtal kommuner som erbjuder anhöriganställningar, sätts tjänstgöringsgraden 

utifrån en biståndsbedömning som vid hemtjänstinsatser, och vanligen 

understiger den betalda arbetstiden 20 timmar per vecka. Forskningen visar att villkoren 

för dem som anställts som anhörigvårdare i realiteten inte motsvarar kommunens 

ordinarie vårdpersonals, utan att anställningsvillkoren är betydligt sämre 

och att lönen är låg i förhållande till arbetsinsatsen. 

Närståendepenning betalas ut av Försäkringskassan. Den innebär en laglig rätt 

att vara ledig och få inkomstrelaterad ersättning från socialförsäkringssystemet 

(maximalt 80 % av SGI efter att inkomsten multiplicerats med faktorn 0,989). Er- 

55


sättningen ges till närstående som vill hjälpa eller vara med en anhörig i det sista 

skedet av livet och ges i maximalt 100 dagar. Försäkringskassan baserar beslut om 

närståendepenning på läkarintyg. År 2007 fick omkring 10 000 personer närståendeersättning, 

i genomsnitt i 10 dagar. 

Vårdbidrag eller anhörigbidrag som det i vissa fall kallas, är ett ekonomiskt stöd 

som vissa kommuner har inrättat. Oftast ges bidraget till vårdtagaren, som förutsätts 

ge bidraget till den som utför anhörigvården. Uppskattningsvis ligger bidraget 

vanligen i storleksordningen 3 000 – 6 000 kronor och det är drygt 5 000 personer 

som får vård/anhörigbidrag. 

Utbetalningarna av de olika formerna av ekonomiskt stöd har minskat, tvärtemot 

vad man skulle kunna tro med tanke på att även den offentliga äldreomsorgen 

minskat. I början av 1980-talet fick över 40 000 personer vårdbidrag, jämfört med 

drygt 5 000 idag. På 1970-talet hade ca 24 000 personer anhöriganställning. År 

2006 var det knappt 1 900. Antalet kommuner som erbjuder anhöriganställning 

minskade från 216 till 189 stycken mellan 2001-2006 och antalet kommuner som 

erbjöd anhörigbidrag minskade under samma tid från 150 till 131. Av de 80 000- 

120 000 personer som enligt SCBs undersökning Äldres levnadsförhållanden gått 

ner i arbetstid för att vårda en anhörig, är det alltså en mycket liten andel som får 

någon ekonomisk kompensation för detta. 

VIlket stöd eFterFrågas? 

Att ta hand om en gammal familjemedlem är inte bara ofta ett tungt ekonomiskt 

åtagande, utan också socialt och psykiskt ansträngande. Den som behöver säga upp 

sig från sitt arbete för att vårda en förälder, förlorar inte bara i inkomst, utan tappar 

också en social arena och möjligheten till avlastning från omsorgsarbetet. Även om 

det förstås finns positiva sidor med att hjälpa en anhörig; en glädje och tillfredsställelse 

i att se till att ens gamla mor eller far har det bra, är det tydligt att anhörigvårdare 

också upplever negativa konsekvenser, såsom stress och minskad upplevelse 

av livskvalitet. 

Ett problem med anhörigstöd är att informationen om att det finns ofta inte når 

målgruppen. Det kan handla om att man inte definierar sig som ”anhörigvårdare”. 

Anhörigvårdare är inte något man tillfrågas om att bli, utan något man successivt 

blir när en gammal anhörig behöver alltmer hjälp att klara sin vardag. Idag saknas 

offentliga uppgifter om hur många som nås av stödet som finns att få, vilka som nås 

av det och vilken kvalitet det håller. 

Några stödinsatser/rättigheter som efterfrågas av anhöriga är: 

• Möjlighet att ta ledigt från åtagandet, genom tillfälliga (förstärkta) insatser från 

hemtjänst eller tillfällig plats på särskilt boende 

• Möjlighet att tala med någon professionell om sin situation, få känslomässigt 

stöd och stöd i att planera den fortsatta vården och omsorgen 

• Möjlighet att träffa andra i samma situation 

• Att få kunskap om den anhörigas vårdbehov/sjukdom 

• Tillgång till aktiviteter för den vårdbehövande 

• Att slippa vara koordinator mellan myndigheter/sjukvård/hemtjänst 

• Ekonomisk ersättning som kompenserar för inkomstbortfall och är pensionsgrundande 

• Skydd från att riskera att förlora sitt arbete eller bli nekad arbete på grund av 

anhörigomsorg 

• Möjlighet att kunna påverka sina arbetstider för att kunna fortsätta arbeta samtidigt 

som man ger anhörigomsorg 

56

Våra lösnIngar 

oFFentlIg omsorg som regel 

ÄLDREOMSORGEN, DEN NYA BARNOMSORGSFRÅGAN 

– anhörIgomsorg som komPlement 

Tvärtemot den offentliga diskusen, är idag anhörigomsorg regel och offentlig äldreomsorg 

undantag. Skälet är de kraftiga neddragningar som gjorts sedan 1990-talet. 

Den offentliga sektorns andel av ekonomin behöver öka och äldreomsorgen behöver 

byggas ut för att möta det stora behov som idag finns, och som med en åldrande 

befolkning kommer att öka de kommande decennierna. Den grundläggande 

lösningen för att avlasta de kvinnor som idag bär ett tungt ansvar för att hjälpa och 

vårda anhöriga, är att samhället tar på sig det ansvar det redan idag påstår sig ha. Då 

krävs ökade resurser; fler platser på särskilda boenden, fler anställda på boenden 

och i hemtjänst och en mer generös biståndsbedömning från kommunernas sida. 

VerklIg ValFrIhet I äldreomsorgen 

En utbyggd äldreomsorg av modern karaktär behöver innehålla många former av 

omsorgsinsatser för att svara upp mot de äldres olika behov. En äldreomsorg av god 

kvalitet är en äldreomsorg med verklig valfrihet, där de anhöriga kan lita på att ens 

gamla förälder får hjälp med det hon eller han behöver och vill. I kommuner bör 

Vänsterpartiet driva att biståndsbeslut ska inrymma fri tid där den äldre själv får 

avgöra vilken hjälp hon eller han vill ha för dagen. Det behöver finnas en mångfald 

i de omsorgsinstitutioner och insatser från kommunernas sida. Rätt till några timmars 

hemtjänst per vecka utan biståndsbedöming för personer över 80 år, är också 

en valfrihetsreform Vänsterpartiet kan driva. 

äldreomsorg som alla har råd med 

I Danmark är hemtjänsten fullt ut skattefinansierad och dubbelt så hög andel av 

de äldre får del av den, jämfört med Sverige. I Sverige är hemtjänst och äldreboendeplats 

ofta dyrt. Det är orimligt att det i många kommuner är billigare att köpa 

privat städhjälp, än att få hjälp från kommunens hemtjänst. Frågan om ett maxtak 

för en hemtjänsttimma är en bra fråga att fortsätta driva och på sikt bör mer av äldreomsorgen 

finansieras via skatt istället för via avgifter. 

rättIgheter För anhörIgVårdare 

De flesta äldre som behöver omvårdnad vill ha mer hjälp från den offentliga äldreomsorgen 

– inte från sina anhöriga. Det är inte så konstigt egentligen – sin familj 

vill man ha en nära och kärleksfull relation till, men inte vara beroende av för att 

klara av vardagliga sysslor, personlig hygien eller medicinsk hjälp. Anhörigomsorg 

ska inte romantiseras. Däremot är det en realitet som Vänsterpartiet bör ha en politik 

kring. Även om den offentliga omsorgen byggs ut, kommer anhörigomsorg att 

förekomma, och sannolikt utföras framförallt av kvinnor. Det är därför en fråga ett 

feministiskt parti bör ha svar på. 

Idag står den som vårdar en anhörig ofta utan stöd och rätt. Den som för en period 

lämnar arbetslivet eller går ner i arbetstid på grund av omsorgsansvar, har ett betydligt 

sämre skydd än föräldrar som arbetar deltid eller tar ledigt på grund av ett barns 

sjukdom. Man har i princip ingen rätt att ta ledigt från arbetet och därmed ingen 

rätt att återgå till jobbet efter en period av frånvaro för anhörigomsorg. Det innebär 

att de anhöriga som går ner i tid eller helt slutar arbeta, drabbas hårt ekonomiskt av 

detta. Med rätt till ledighet för vård av anhörig, skulle färre kvinnor behöva välja 

mellan arbete och omsorgsansvar. Vänsterpartiet bör driva frågan om rätt till tillfällig 

ledighet med ekonomisk ersättning vid tillfällig vård av anhörig, motsvarande 

57


de VAB-dagar föräldrar får ta ut vid barns sjukdom. Vänsterpartiet bör också arbeta 

för en laglig rätt att ta tjänstledigt för vård av anhörig med rätt att återgå till sin 

tjänst och tjänstgöringsgrad när insatsen som anhörigvårdare inte längre behövs. 

källor 

Anhöriga som kombinerar förvärvsarbete och anhörigomsorg. Ann-Britt Sand, Nationellt 

kompetenscentrum Anhöriga (2010) 

Äldres levnadsförhållanden, SCB (2008) 

58

BARNOMSORG – FÖRUTSÄTTNINGEN FÖR KVINNORS FÖRVÄRVSARBETE 

barnomsorg – FörutsättnIngen 

För kVInnors 

FörVärVsarbete 

Dagiskampen på 1960- och 70-talet resulterade i en kraftigt utbyggd barnomsorg, 

som möjliggjorde en internationellt sett mycket hög förvärvsfrekvens för kvinnor. 

Barnomsorgen är idag emellertid i stort behov av utbyggnad. Barngrupperna är 

stora och i många kommuner saknas barnomsorg på obekväm arbetstid. 

Dagens situation grundar sig i 1980-talets decentralisering av barnomsorg och 

skola och 90-talets ekonomiska kris. 1984 avskaffades Socialstyrelsens normer om 

högsta antal barn per avdelning. 90-talskrisen innebar att kommunernas ekonomi 

försvagades, samtidigt som riksdagen under flera år valde att frysa statsbidragen till 

kommunerna. Förskolan byggdes ut, men på bekostnad av barngruppernas storlek 

och personaltäthet. Detsamma skedde i fritidshemmen. 

Idag är 83 procent av alla 1-5-åringar inskrivna i förskolan. För tio år sedan var 

motsvarande siffra 66 procent. Aktuell statistik visar att nästan var femte barngrupp 

(18 procent) i förskolan idag består av 21 barn eller fler. År 2003 var motsvarande 

siffra 15 procent. Statistiken visar också en storleksökning i de barngrupper som består 

av små barn upp till tre år. Antalet småbarnsgrupper med 17 barn eller fler har 

tredubblats sedan 2003. Forskningen visar att gruppstorleken i sig har stor betydelse 

för barnens utveckling. En annan viktig kvalitetsfaktor är förstås personaltätheten. 

I takt med att grupperna har blivit större, har också personaltätheten försämrats. 

Hösten 2010 gick det i förskolan i genomsnitt 5,4 barn per personal, en försämring 

från 5,1 år 2006. Går man bak till 1990, var genomsnittet 4,4 barn per personal. 

Stora barngrupper och lite personal har inte bara konsekvens för barn och personal, 

utan också för föräldrarna. Kommunalarbetarförbundet gjorde våren 2011 en 

undersökning om förskolornas öppettider och om tider för hämtning och lämning 

av barnen, som visade att varannan förälder känner en press att hämta barnen tidigt. 

27 procent av dem som upplever sådan press, anger oro för verksamhetens kvalitet 

som skäl. 

Kommunals undersökning visar även att kommunerna ofta brister i sin skyldighet 

att erbjuda barnomsorg i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas 

förvärvsarbete eller studier. Kommunerna har endast skyldighet att tillhandahålla 

barnomsorg under så kallade normala arbetstider, det vill säga dagtid på 

vardagar. Men enligt undersökningen uppfylls i många fall inte skyldigheten. Det 

får till konsekvens att 30 procent av Kommunals medlemmar med förskolebarn inte 

har möjlighet att arbeta heltid på grund av de öppettider som förskolorna håller. 

Att kommunerna endast är skyldiga att tillhandahålla barnomsorg på dagtid på 

vardagar är ett växande problem för många arbetande föräldrar. Det blir allt vanligare 

att arbeta på så kallad obekväm arbetstid, framförallt inom LO-yrken och då 

särskilt bland LO-kvinnor. Att arbeta på obekväm eller oregelbunden tid, är nästan 

tio gånger vanligare bland LO-kvinnor än bland SACO-kvinnor och LO-kvinnor 

och fyra gånger vanligare bland LO-män än bland SACO-män. Sedan början av 

1980-talet har andelen LO-kvinnor som arbetar på obekväm eller oregelbunden tid 

ökat från 25 till 49 procent. Bland männen har ökningen varit från 23 till 33 procent. 

Fortsätter ökningen är alltså den normala arbetstiden för LO-kvinnor snarare ob-tid 

än dagtid på vardagar. Barnomsorgen behöver byggas ut för att motsvara det behov 

detta innebär. Enligt en granskning gjord av TCO år 2008, erbjuder endast hälften 

59


av kommunerna barnomsorg på kvällar, nätter eller helger. Ett 40-tal kommuner 

ersätter omsorg både kvällar, nätter och helger. 15 kommuner har endast omsorg 

nattetid och lika många har endast omsorg på kvällen. Ett tiotal kommuner erbjuder 

omsorg på helger. Vanligast är att barnomsorg på ob-tid bedrivs i förskola, därefter 

kommer familjedaghem (”dagmamma”). I 15 kommuner erbjuds barnomsorg på 

ob-tid i det egna hemmet. Vänsterpartiet bör fortsätta driva kravet om en lagstiftning 

som garanterar barnomsorg på obekväm arbetstid, och kombinera det med 

kravet om minskade barngrupper i förskolan. 

källor 

Alla andra hämtar tidigt - En undersökning av öppettider och tider för lämning och 

hämtning på förskolor, Kommunalarbetarförbundet (2011) 

Allt fler stora barngrupper i förskolan, pressmeddelande från Skolverket (2011-03- 

30) 

Arbetstider år 2009, LO 

Barn – arbetshinder i nästan var tredje kommun!, TCO, 2008 

Gruppstorlekar och personaltäthet i förskola, förskoleklass och fritidshem, Skolverket 

(2003) 

60

kVInnors ohälsa 

KVINNORS OHÄLSA 

Att kvinnor ges sämre vård än män är sedan länge belagt i forskning. På många håll 

har Vänsterpartiet uppmärksammat detta och drivit opinion kring kvinnors rätt att 

få vård på samma villkor som män. Ofta har fokus legat på att likvärdig vård ska ges 

vid samma sjukdomsproblematik – exempelvis att kvinnor som drabbas av hjärtkärlsjukdom 

ska få lika god behandling som män, utifrån de symptom som kvinnor 

specifikt uppvisar. Vi har också uppmärksammat det faktum att sjukvården och den 

medicinska forskningen bedrivs utifrån en manlig norm – exempelvis forskas nya 

mediciner oftast fram med män som testgrupp. De här frågorna har också på senare 

år uppmärksammats i statliga utredningar, inom sjukvården och i den allmänna 

debatten. 

Vad Vänsterpartiet behöver bli bättre på och uppmärksamma mer är den ohälsa 

som specifikt drabbar kvinnor. Där borde vår profil inom området vård och ohälsa 

stärkas. Det handlar inte om att värdera olika former av ohälsa som viktigare eller 

oviktigare, eller att vi anser att ”kvinnosjukdomar”, som fibromyalgi eller stressrelaterad 

ohälsa, är medicinskt allvarligare än exempelvis stroke eller hjärtinfarkt, 

utan det handlar om att välja ett profilområde som dels berör en stor grupp människor 

och dels har en chans att sticka ut och slå igenom. 

På VIlka sätt är Vården ojämställd? 

Generellt lever kvinnor i Sverige längre än män, men samtidigt drabbas kvinnor i 

högre grad av ohälsa och sjukdom. Kvinnor nyttjar sjukvården mer än män gör, och 

är oftare sjukskrivna. Detta att kvinnor är sjukare än män men ändå lever längre 

kallas ibland ”hälsoparadoxen”, och kan förklaras av att kvinnors högre ohälsa 

finns bland diagnoser som inte är direkt livshotande, exempelvis värk, migrän och 

depression. 

Även kvinnor drabbas givetvis av sjukdomar som fortfarande betraktas som 

”manliga” – exempelvis hjärt- kärlsjukdomar. Men på grund av att de i huvudsak 

drabbar män (män i 50-60 årsåldern löper exempelvis fyra gånger så stor risk att 

få en hjärtinfarkt som kvinnor i samma ålder) och forskning och vård i högre utsträckning 

fokuserat på de symptom som är vanligast hos män, får kvinnor ännu 

idag sämre vård för dessa sjukdomar. Det är den ena aspekten av den ojämställda 

vården. Den andra aspekten är att den ohälsa som specifikt eller i högst utsträckning 

drabbar just kvinnor, är mindre beforskad och ges mindre resurser. Det handlar 

om problem som värk i nacke och rygg, huvudvärk, oro och ångest. Bland unga, 

är exempelvis huvudvärk mer än dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män. 

Att känna sig trött morgon, middag och kväll, är drygt tre gånger vanligare bland 

kvinnor. Svår värk i nacke och rygg är också vanligare förekommande hos kvinnor; 

i åldrarna 16-34 år är det fyra till fem gånger vanligare bland kvinnor än bland män 

att drabbas nack- och ryggvärk. Unga kvinnor mellan 15-19 år är den grupp där 

besvär med nedsatt psykiskt välbefinnande och värk i nacke och skuldror har ökat 

mest sedan 1980-talet, men också bland personer i förvärvsaktiv ålder har besvären 

ökat, mer bland kvinnor än bland män. Besvären är ofta stressrelaterade och antas 

ha samband med det hårdnande arbetslivet. I Folkhälsorapport 2009, konstateras 

det att ”arbete som är såväl jäktigt som psykiskt ansträngande är vanligare bland 

kvinnor än bland män och har de senaste decennierna ökat betydligt mer bland 

kvinnor än bland män.” 

Därtill kommer sjukdomar eller syndrom som nästan uteslutande drabbar kvin- 

61


nor, exempelvis fibromyalgi, vilket i nio fall av tio drabbar kvinnor och vars orsak 

är okänd. Så sent som för ett par decennier sedan, förekom det att läkare journalförde 

kvinnor med smärtproblematik som ”SVBK”: ”sveda-, värk- och brännkärring”. 

Det är en benämning som knappast längre används inom vården, men som vittnar 

om den nonchalanta syn som fanns, och finns, när det gäller så kallade typiska kvinnosjukdomar. 

Kunskaperna om dessa sjukdomar är mycket bristfälliga. Man talar 

därför ännu om ”diffusa” eller ”ospecifika” sjukdomar eller symptom – helt enkelt 

för att forskningen i otillräcklig grad fokuserat på de sjukdomstillstånd som främst 

drabbar kvinnor. 

ohälsa och arbete 

Människors hälsa är starkt relaterad till vilket yrke man har. LO-arbetare, och särskilt 

kvinnor i LO-yrken har högst ohälsotal. Kvinnor har högre sjukfrånvaro än 

män och skillnaden är större idag än för trettio år sedan. Intressant är att skillnaden 

i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män, uppstår först när man fått barn. Då ökar 

kvinnors sjukfrånvaro till att bli i genomsnitt dubbelt så hög som mäns. Forskningen 

pekar på att ökningen av kvinnors sjukfrånvaro beror på att kvinnor förvärvsarbetar 

mer, samtidigt som den tid de lägger på hushållsarbete inte minskat i 

samma utsträckning. 

De vanligaste skälen till långvarig sjukskrivning är rygg- och nackbesvär, vilket 

vi sett är vanligare hos kvinnor än hos män. Vanliga orsaker till skador i muskler 

och leder, är tunga lyft, olämpliga arbetsställningar och stress. Stress kan i sin tur 

orsakas av höga krav i arbetet, kombinerat med låg egenkontroll. Kvinnor upplever 

i dubbelt så hög utsträckning som män att de inte kan koppla bort från arbetet när 

de kommer hem, och att de har litet inflytande över det egna arbetet. Kvinnor har i 

högre utsträckning än män repetitiva arbetsuppgifter, behöver oftare än män utföra 

långvariga lyft och hålla statiska arbetsställningar, vilket alla är faktorer som ökar 

risken för besvär med muskler och leder. 

Många larmrapporter de senaste åren har handlat om att unga tjejer mår sämre. 

Socialstyrelsens folkhälsorapport 2009 visar att en tredjedel av alla tjejer på gymnasiet 

upplever ängslan, oro eller ångest. Undersökningar visar också på att unga 

tjejer tar ut betydligt mer antidepressiva, lugnande och sömnläkemedel än tidigare. 

Många tjejer har också fysiska besvär som till exempel värk i nacke, skuldror, huvudvärk, 

känner nedstämdhet och har andra symptom som har ett tydligt samband 

med stress. Var tredje tjej i högstadiet och gymnasiet har huvudvärk minst en gång 

i veckan. Många trivs inte i skolan och 68 procent av alla 15-åriga tjejer känner sig 

stressade av skolarbetet. Barnombudsmannen presenterade 2004 en undersökning 

där mer än var fjärde tjej höll med om påståendet ”Jag känner mig ofta ledsen och 

nere”. Relationen till mat, ätstörningar och skönhetsideal är någonting som finns i 

många tjejers medvetande och som många gånger resulterar i dåligt självförtroende 

och självförakt. Skeva och könsstereotypa roller används frekvent i media och man 

spelar på omöjliga ideal Det får så klart konsekvenser för vilka roller man ges och 

tar som tjej. Drygt en av tio sjuåringar har någon gång försökt banta och drygt var 

femte tjej mellan 13 och 15 hoppar över skollunchen minst en gång i veckan. En 

studie som Karlstads tjejjour har gjort visar att 31 procent av högstadie- och gymnasietjejerna 

tyckte att de var för tjocka och 52 procent hade försökt gå ner i vikt. 

Nästan alla, 90-95 procent som lider av ätstörningar är tjejer. Ohälsan som drabbar 

unga kvinnor kan vara en fråga för Vänsterpartiet att uppmärksamma tydligare i 

framtiden, genom exempelvis förslag om ökat stöd till skolkuratorer, feministiskt 

självförsvar i skolan eller stöd till vård av ätstörningar. 

62

KVINNORS OHÄLSA 

källor 

Insikter och fakta om ojämlik hälsa, Kommunalarbetarförbundet (2010) 

Kvinnors och mäns sjukfrånvaro, Nikolay Angelov m.fl., Institutet för arbetsmarknadspolitisk 

utvärdering (2011) 

Mer ambitiösa arbetsgivare i kommunal vård och omsorg har bättre hälsa bland 

medarbetarna, Ingemar Åkerlind m.fl, Mälardalens högskola (2010) 

(O)jämställdhet i hälsa och vård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt, SKL (2007) 

Yrkesarbetande kvinnors hälsa, Åsa Kilbom m.fl., Arbetslivsinstitutet (1998) 

Statistiska centralbyrån: Välfärd och ofärd på 90-talet, (2003) SCB-tryck, Örebro. 

Ungdomsstyrelsen: Ungdomsstyrelsens skrifter 2007:14; Fokus 07 (2007) Alfa 

Print AB. 

K. Halvarsson, Uppsala universitet: Dieting and Eating Attitudes in Girls: Development 

and Prediction, (2000) Tryck & Medier, Uppsala. 

Socialstyrelsen: Folkhälsorapport 2009, (2009) Edita Västra Aros, Västerås. 

63


sexualIserat Våld 

Vänsterpartiet har länge varit det parti som arbetat mest ihärdigt med frågan om 

mäns våld mot kvinnor. Det finns i partiet goda kunskaper om våldets orsaker, 

karaktär och förekomst och i många kommuner är det Vänsterpartiet som väcker 

frågan om stöd till den lokala kvinnojouren. Dessa frågor är viktiga profilfrågor 

för Vänsterpartiet och arbetet med dem bör fördjupas. Det kan handla om att ställa 

konkreta krav, men minst lika viktigt är det att politisera frågan genom att komma 

ihåg att överhuvudtaget lyfta den i den politiska debatten. 

Mycket av kvinnofridsarbetet utförs av ideella krafter. Idag finns det enligt Sveriges 

Kvinnojourers Riksförbund omkring 180 ideella kvinnojourer i Sverige. Med 

tanke på att de största kommunerna har fler än en jour, innebär det att det finns 

jourer i drygt hälften av landets kommuner, vilket är något fler än för fem år sedan. 

Kommunernas stöd till jourerna varierar kraftigt. I en enkät som Amnesty gjorde 

till samtliga kommuner år 2004 (där svarsfrekvensen var 49 %), framkom det att 

det genomsnittliga bidraget till de ideella jourerna låg på 4,88 kr per invånare. I de 

kommuner där det finns en kvinnojour låg stödet i snitt på 7,23 kronor och i de kommuner 

där det inte finns en kvinnojour låg stödet på låga 1,87 kronor per invånare. 

En undersökning som gjordes av Sveriges kommuner och landsting år 2009 pekar 

dock på en positiv trend: 134 kommuner som beviljats statliga utvecklingsmedel för 

att arbeta mot mäns våld mot kvinnor, ökade sina bidrag till kvinnojourer, tjejjourer 

och brottsofferjourer från 54 miljoner kronor år 2006 till 62 miljoner kronor år 2007. 

SKL kartlade i samma undersökning på vilka sätt kommunerna arbetar med kvinnofridsfrågor. 

Det visade sig att 89 procent av de 225 kommuner som svarade på 

undersökningen, uppger att de erbjuder skyddat boende för våldsutsatta kvinnor. 

46 procent av kommunerna erbjöd akut skyddat boende i egen regi och 59 procent 

hänvisar till akut boende i en ideell organisations regi. Långsiktigt skyddat boende 

är mer ovanligt. Stödsamtal i kommunal regi erbjuds i 96 procent av kommunerna. 

Ansvaret för kvinnofridsarbetet ligger på kommunernas socialnämnder. I Socialtjänstlagen 

står det att 

Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes 

närstående får stöd och hjälp. Socialnämden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller 

har varit utsatta för våld eller övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp 

för att förändra sin situation. 

Flera undersökningar har visat att många kommuner brister i sitt ansvarstagande. 

Socialnämnden delegerar ansvaret till socialtjänsten och räknar med att de signalerar 

till nämnden om mer resurser behövs. En risk med detta, är att politikerna antar 

att socialtjänsten kommer i kontakt med – eller vet om att den kommer i kontakt 

med – de våldsutsatta kvinnor som skulle behöva kommunens hjälp. Socialtjänsten 

kommer förvisso, liksom många andra verksamheter och myndigheter, i kontakt 

med våldsutsatta kvinnor, men det behöver inte vara våldsutsattheten som är den 

uttalade orsaken till att en kvinna uppsöker socialtjänsten. Att socialtjänst och andra 

verksamheter som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor har goda kunskaper 

om mäns våld mot kvinnor och rutiner för att fråga om utsatthet för våld, är en viktig 

del i ett effektivt kvinnofridsarbete. 

När förekomsten av program för att upptäcka misshandel och sexuellt våld hos 

patienter inom sjukvården har undersökts, har det visat sig att endast hälften har sådana. 

Endast varannan vårdmottagning fortbildar regelbundet sin personal i ämnet 

mäns våld mot kvinnor. 

Kommunerna behöver i högre utsträckning se till att alla som kan komma i kon- 

64

SEXUALISERAT VÅLD 

takt med våldsutsatta kvinnor, har utbildning i vad mäns våld mot kvinnor innebär 

och rutiner för kvinnofridsarbetet. Studier visar att förekomsten av handlingsplaner 

och anställda med särskilt uppdrag att arbeta med kvinnofridsfrågor, är viktiga förutsättningar 

för att kommunen ska arbeta effektivt. Samverkan mellan verksamheter/myndigheter 

är en annan nyckel, liksom förstås att kommunen ser till att det 

finns en kvinnojour, antingen genom att stödja en ideell sådan ekonomiskt eller 

genom att ha ett kriscentra för kvinnor i egen regi. 

Även om mäns våld mot kvinnor är ett problem som skär igenom alla samhällsklasser 

och grupper, finns det förstås kvinnor som är särskilt utsatta på grund av 

levnadsomständigheter som ökar risken att utsättas för våld och försvårar möjligheten 

att söka hjälp och skydd. Det kan till exempel handla om kvinnor som lider av 

missbruk, eller kvinnor med psykiska sjukdomar. Dessa kvinnor bemöts dessutom, 

om de väl söker hjälp, ofta utifrån sitt missbruk eller sin sjukdom och inte utifrån 

sin våldsutsatthet, och får därför mindre hjälp och skydd. Missbrukande och vissa 

psykiskt sjuka kvinnor har sämre möjligheter att få akut skydd, eftersom kvinnojourerna 

ofta inte har möjlighet att erbjuda dem plats. Kommunerna hänvisar dem 

ofta till missbruksvården eller till psykiatrin, som i sin tur saknar kunskap om eller 

fokus på våldsproblematiken. Kommunernas ansvar kan inte vara begränsat till 

vissa grupper av kvinnor, utan måste även inrymma dem med flera problem. Stödet 

kan inte heller vara begränsat till enstaka nätter på skyddat boende, utan även 

inom missbruksvården och psykiatrin behöver det finnas kompetens och resurser 

för att hjälpa dessa kvinnor. Särskilda avdelningar/behandlingshem för kvinnor kan 

vara en viktig del i detta. Ett garanterat stöd till kvinnojorer bör vara en fråga där 

Vänsterpartiet går i brächen. Det kan inte fortsätta som idag där stödet skiljer sig 

kraftigt från kommun till kommun. 

Vardagsrädsla är någonting som påverkar och begränsar många kvinnor. Rädslan 

för att utsättas för ett övergrepp är någonting som på olika sätt sätter hinder för 

och begränsar många tjejers och kvinnors liv. Man tvingas ta omvägar från bussen, 

undvika mörka parker och passager och man vågar inte gå ut på kvällen om man 

inte vet att man kan få sällskap med en på vägen hem. Många tänker kanske inte 

ens på det som en rädsla eftersom det är en så naturlig del av vardagen. Det är ett 

påtvingat beteende som begränsar och inskränker möjligheten att bestämma över 

sitt eget liv eftersom man hela tiden tvingas förhålla sig till risken för konsekvenser. 

Rädslan för att råka illa ut gör att många kvinnor och tjejer väljer att inte gå 

ut. Mer än var tredje tjej upplever en otrygghet i att vara ute en sen kväll. När det 

gäller killar är det var tionde. Var fjärde kvinna oroar sig ganska eller mycket ofta 

för överfall eller misshandel och många kvinnor uppger också att otryggheten har 

fått en hög inverkan på hur man beter sig. Kanske väljer man en annan väg hem 

eller undviker andra aktiviteter. Långt fler kvinnor än de som utsätts för direkta 

övergrepp påverkas i sin vardag av det sexualiserade våldet. Rädslan är starkast 

utomhus och på okända platser, trots att det rent statistiskt är farligare för en kvinna 

att vistas i det egna hemmet, där de flesta övergrepp sker. 

Arbetet mot de sexualiserade våldet och mot vardagsrädsla måste vara genomgripande 

och omfattande. Olika problem kan behöva helt olika lösningar. En översyn 

av socialtjänstlagen där en förstärkning av kommunernas ansvar för mäns våld mot 

kvinnor kan vara nödvändig. Eller andra statliga direktiv som garanterar kvinnofridsteam 

i samtliga kommuner/regioner. Ett garanterat stöd till kvinnojourer samtidigt 

som andra typer av långvarig vård för sexuella övergrepp bör vara frågor 

som Vänsterpartiet är tydliga med framöver. Vänsterpartiet ska visa att de tar vardagsrädslan 

på allvar, krav för att mota tillbaka otryggheten kan vara feministiskt 

självförsvar i skolan och en stadsplanering med ett jämställdhetsperspektiv. 

65


källor 

”Har ej prioriterat frågan”. En undersökning om svenska kommuners arbete för att 

bekämpa mäns våld mot kvinnor, Amnesty 2004 

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. En sammanställning om situationen i Sverige, 

Amnesty (2004) 

Utveckling pågår. En kartläggning av kvinnofridsarbetet i kommuner, landsting och 

regioner, SKL (2009) 

Undersökning gjord av Karlstads tjejjour. 

Brottsförebyggande rådet: Nationella trygghetsundersökningen 2006, Rapport 

2007:14, (2007) Edita Norstedts, Västerås. 

Ungdomsstyrelsen: Ungdomsstyrelsens skrifter 2010:9; Ung idag 2010 (2010) 

Elanders Sverige AB. 

G. Priebe, Lunds Universitet: Adolescents’ experiences of sexual abuse (2009). 

66

SEXUALISERAT VÅLD 

67

erIk hegelund

arbetet 

Full sysselsättnIng är möjlIg 

och nödVändIg 

I början av 1930-talet genomfördes ett forskningsprojekt i den österrikiska orten 

Marienthal i samband med att traktens textilfabrik stängde ned och lämnade många 

av byborna arbetslösa. 

Forskarna beskriver i sina rapporter hur arbetslösheten inte enbart fick ekonomiska 

konsekvenser. De arbetslösa började komma för sent till familjemiddagar 

och vanliga möten med vänner, trots att de inte hade några särskilda anledningar; 

de läste dagstidningar mindre och lånade färre böcker på biblioteken; de började gå 

långsammare och sova sämre. 

En av forskarna var socialpsykologen Marie Jahoda. Efter Marienthal-studien 

utvecklade hon en teori kring arbetets sociala betydelse: Människor behöver samhällelig 

gemenskap, tidsramar, identitet, regelbundna aktiviteter med mera. I vårt 

samhälle erbjuder förvärvsarbete just detta och som arbetslös är det svårt att ersätta 

detta med något annat. Jahodas studie betraktas idag som en klassiker och resultaten 

har bekräftats gång på gång i senare forskning och fortsätter att göra så än idag. 

Vår PolItIk och kommunIkatIon 

Vänsterpartiet har ett en utmärkt ekonomisk politik, vilken dessutom på många sätt 

är unik bland riksdagspartierna. Tyvärr är formerna för denna och även dess förträfflighet 

en välbevarad hemlighet för både partimedlemmar och väljare. 

Vänstern har länge nöjt sig med att vara det godhjärtade alternativet i politiken. 

Solidaritetsbegreppet har alltmer kommit att handla om medelklassens medkänsla 

för De Utsatta i samhället. Detta är en ohållbar strategi i längden. Som tur är den 

även onödig. 

En väg ut ur återvändsgränden är att satsa på att bli ett trovärdigt parti. För detta 

krävs ingen förändring av vår politik. Partiets politik skulle bidra till ett bättre Sverige 

och är i allt väsentligt i enlighet med stora mängder nationalekonomisk forskning. 

Våra förslag är väl underbyggda och finansierade inom realistiska ramar. 

Vad bör göras 

Vad som krävs är framförallt ny kommunikation. Denna rapport föreslår främst att 

Vänsterpartiet från och med nu återknyter alla sina förslag så långt det går till sysselsättningen: 

allt vi föreslår kommer att skapa jobb eller bidra till att jobb uppstår 

på något sätt. 

Frågan om jobben och arbetet är även frågan om vilken typ av arbete och jobb 

vi vill ha och hur vi vill att detta ska uppstå och organiseras. Även detta diskuteras 

översiktligt. Därutöver rekommenderas att partiet prioriterar utbildning. Denna är 

idag kraftigt eftersatt och bidrar till att så tvivel och misstro kring partiets politik 

och förmåga. 

arbetslösheten och samhället 

Det finns två bra skäl till att satsa på jobbpolitiken: Arbete är nyckeln till flera av 

vänsterns stora målsättningar. Och de former genom vilka vi organiserar arbetet i 

samhället är avgörande för vilket välstånd vi kan skapa. Sysselsättningen är dessutom 

den fråga, i viss konkurrens med vård och skola, som verkar spela störst roll 

när människor väljer parti. 

71

KOPPLA ALLA VÅRA FÖRSLAG TILL JOBBEN 

72 

Vill vi ha inflytande i lagstiftande församlingar behöver vi prata jobb. Vill vi 

förändra Sverige behöver vi organisera arbetet och se till så att det uppstår arbetstillfällen 

på ett vettigt sätt. 

Arbetslöshet och sysselsättning kan mätas på många olika sätt. Ett sätt är att 

kontrollera hur stor procentuell andel som är arbetslösa (vill ha jobb men hittar 

inget). Ett annat är att mäta hur stor procentuell andel av hela befolkningen som 

har ett jobb. 

De senaste två decennierna har arbetslösheten varit högre än den någonsin var 

under de tre decennierna innan. De senaste åren har andelen som har arbete av hela 

befolkningen precis börjat närma sig de lägsta nivåerna som rådde under 1970- och 

80-talen. Utifrån detta kan man säga att Sverige idag har massarbetslöshet (se figur 

1). 

Figur 1 Sedan slutet av 1990-talet har andelen 

arbetande och arbetslösheten ökat samtidigt 

Källa: AMECO 

Inget av dessa mått ger var för sig någon fullständig bild av om samhället är lyckat. 

Arbete kan, liksom alla andra politiska frågor, aldrig vara ett mål i sig. 

Ett av de främsta målen med en ekonomisk politik för full sysselsättning är att 

se till att alla som vill ha arbete får detta. Innebörden i denna mening kan betyda 

många saker. Hur många som ”vill ha ett arbete” avgörs av hur samhället i övrigt 

fungerar. Därför är denna diskussion även per definition en diskussion om vilka 

jobb och framförallt vilket samhälle vi vill ha. 

håll Isär tal och tanke 

►Denna pilsymbol betyder att texten innehåller ett förslag. Det kan vara förslag 

på nya synsätt eller metoder. Första förslaget är att vi inom Vänsterpartiet börjar 

göra tydligare skillnad på hur vi tänker och vad vi driver i kampanjer. 

Denna rapport argumenterar för att vi ska göra jobbpolitiken till vår huvudfråga. 

Ska detta göras ordentligt kräver det att vi prioriterar detta i vårt utåtriktade 

arbete. Vi måste diskutera och studera alla fält. Men i det utåtriktade arbetet 

bör jobben vara ett ständigt återkommande kampanj- och samtalsämne under en 

mycket lång tid framöver. Både för partiledare, kommunpolitiker och enskilda 

aktivister. 

ett mIsslyckande 

Redan idag pratar vi om jobbpolitiken ibland. Men mycket kan bli bättre. 

Vi pratar om annat. Pr-konsulten och vänsterpartisten Tobias Smedberg har vid 

två tillfällen studerat ett slumpvist urval av 100 nyhetsklipp som partiet själva pro-

ARBETET 

ducerat för den egna webbplatsen, och 100 pressmeddelanden som skickats ut av 

partiet till media, åren 2010 och 2011. 

Två av tre utspel fokuserar till stor eller nästan uteslutande del på andras politik. 

I de artiklar vi lägger upp på vår egen webb fokuserar vi mer på vår egen politik 

jämfört med vad vi skriver i de pressmeddelanden som skickas till media. 

Av de drygt 20 pressmeddelanden som i första hand fokuserar på vår egen politik 

handlar inget av dessa i första hand om hur vi ska motverka arbetslöshet eller höja 

sysselsättningen. Ett par av dem nämner detta som positiva effekter av annan politik. 

Detta är som sagt ett slumpvist urval av det pressmaterial som lagts upp på webben. 

Om man skulle titta på andra mediaformer eller på allt pressmaterial, kanske bilden 

skulle se annorlunda ut. Det har skrivits några debattartiklar i riksmedia nu under 

2011 som specifikt handlar om jobben, ofta med koppling till finanskriserna. Det är 

dock för tidigt att säga om detta är början på en ny vana eller blott en tillfällig trend. 

VI är bäst! 

Det är därför nog inte fel att hävda att vi kan bli bättre på att fokusera på vår egen 

politik. Och vi kan definitivt fokusera mer på sysselsättningen. Om vi inte själva 

berättar om denna politik kan vi inte heller räkna med att medier kommer att rapportera 

om denna. 

Ett sätt att få partiet att prata mer om jobben är att skapa en förståelse för att frågan 

om arbetet är central för många andra frågor. Partiets medlemmar måste känna 

lika starkt för dessa frågor som de idag verkar göra för annat. 

73


VälFärdsstaten 

den FantastIska uPPFInnIngen 

Men vi börjar med slutet. Vänsterns långsiktiga mål är det klasslösa samhället. Vi 

vill ha ett så jämlikt, jämställt, demokratiskt och inkluderande samhälle som är 

möjligt. Ingenting talar för att detta samhälle är mindre genomförbart idag än vad 

det någonsin varit tidigare. 

VälFärdsstaten 

Den samhällsmodell som kommit längst med att uppfylla alla dessa mål samtidigt 

sedan kapitalismen började ta form under 1500-1800-talet är de nordiska välfärdsstaterna. 

Den nordiska välfärdsmodellen brukar beskrivas som universell: alla betalar 

och alla, oavsett inkomst, får del av den offentliga sektorns förmåner, såsom 

vård och skola. 

Trots en viss tillbakagång de senaste decennierna är de nordiska länderna fortfarande 

4. Den bland världens fantastiska mest jämlika uppfinningen 

och välmående. Och samhället – staten och 

kommunerna Men vi börjar – med har slutet. fortfarande Vänsterns ett stort långsiktiga inflytande mål över är det samhällsekonomin. 

klasslösa samhället. Vi vill 

Välfärdsstaten ha ett så jämlikt, kan jämställt, bidra till demokratiskt sysselsättningen: och inkluderande Ett välfungerande samhälle utbildningsväsende 

som är möjligt. 

Ingenting talar för att detta samhälle är mindre genomförbart idag än vad det någonsin 

ger oss användbara färdigheter för arbetslivet och gör oss flexibla på arbetsmarkna- 

varit tidigare. 

den; socialförsäkringar och bidrag håller uppe efterfrågan i konjunkturnedgångar; 

universell Välfärdsstaten hälso- och sjukvård håller oss friska. 

Den Välfärdsstatens samhällsmodell ingrepp som kommit i marknadsmekanismerna längst med att uppfylla kan alla dessutom dessa mål många samtidigt gånger 

sedan kapitalismen började ta form under 1500-1800-talet är de nordiska 

innebära 

välfärdsstaterna. 

ökad samhällseffektivitet 

Den nordiska välfärdsmodellen 

jämfört med 

brukar 

om dessa 

beskrivas 

tjänster 

som 

tillhandhålls 

universell: alla 

av 

marknaden. betalar och alla, Detta oavsett är inte inkomst, minst tydligt får del vad av den gäller offentliga vård, skola sektorns och förmåner, omsorg. såsom 

vård I samhällsdebatten och skola. framstår det ofta som att höga skatter skulle vara ett problem 

för Trots samhällsekonomin. en viss tillbakagång Forskningsresultaten de senaste decennierna är är inte de nordiska så självklara länderna på denna fortfarande punkt 

som bland vissa världens verkar mest tro. jämlika Används och välmående. skatterna till Och något samhället vettigt - staten är det och snarare kommunerna tvärtom: 

politiska - har fortfarande ingrepp ett kan stort öka inflytande effektiviteten över samhällsekonomin. 

i samhällsekonomin. 

Figur 2 och 3 ger några exempel på välfärdsstatens förträfflighet. Figur 1 till vänster visar att Sverige 

och Danmark med sina universella välfärdsstater är mer ekonomiskt jämlika än länder såsom 

Storbritannien och Portugal. I Sverige och Danmark är det dessutom fler människor som gör klassresor 

(kallas för social rörlighet). Figur 2 till höger visar att fattigdom är mindre vanligt i länder med större 

inslag av socialförsäkringar och bidrag. 

Figur 2: Jämlikhet Figur 3: Frånvaro av fattigdom 

Källa: OECD. Ojämlikhet = Gini-koefficienten. Källa: OECD 

Välfärdsstaten kan bidra till sysselsättningen: Ett välfungerande 

utbildningsväsende ger oss användbara färdigheter för arbetslivet och gör oss 

flexibla på arbetsmarknaden; socialförsäkringar och bidrag håller uppe 

efterfrågan i konjunkturnedgångar; universell hälso- och sjukvård håller oss 

friska. 

Välfärdsstatens ingrepp i marknadsmekanismerna kan dessutom många gånger 

innebära ökad samhällseffektivitet jämfört med om dessa tjänster tillhandhålls av 

marknaden. Detta är inte minst tydligt vad gäller vård, skola och omsorg. 

74 

Ojämlikhet 

UK 

Portugal 

Sverige 

Social rörlighet 

Danmark 

Sociala utgifter (% av BNP) 

Danmark 

Sverige 

Fattigdom i arbetsför ålder 

Kanada 

USA

I samhällsdebatten framstår det ofta som att höga skatter skulle vara ett problem för 

samhällsekonomin. Forskningsresultaten är inte så självklara på denna punkt som 

vissa verkar tro. Används skatterna till något vettigt är det snarare tvärtom: politiska 

VÄLFÄRDSSTATEN 

ingrepp kan öka effektiviteten i samhällsekonomin. 

gIFt Gift FemInIsmen feminismen med jobben 

Välfärdsstatens jobbskapande effekt effekt är är inte inte minst minst tydlig tydlig om vi om tittar vi på tittar kvinnors på kvinnors 

förvärvsarbete. 

förvärvsarbete. 

Figur 3 visar att i länder med högre personaltäthet i äldreomsorgen också har fler kvinnor (ålder 55-64 

år) i arbete. I figur 4 kan man se att i länder där en större andel av små barn går på dagis så 

förvärvsarbetar småbarnsmödrarna i större utsträckning. 

Figur 4 och 5: Mer förvärvsarbete med äldre- och barnomsorg 

Andel kvinnor 55-64 år 

i förvärvsarbete 

Sverige 

Storbrit. 

Antal äldre per anställda i 

äldreomsorgen 

Grekland 

Italien 

Källa: Ulmanen (2009) Källa: OECD 

Grekland 

Polen 

Danmark 

Sverige 

Andelen kvinnor som förvärvsarbetar har ökat kraftigt sett över verkligt lång tid 

Andelen kvinnor som förvärvsarbetar har ökat kraftigt sett över verkligt lång tid 

tillbaka. Men de senaste åren har utvecklingen avstannat. Sysselsättningen är idag 

tillbaka. ungefär fem Men procent de senaste högre åren bland har män utvecklingen än kvinnor, avstannat. vilket betyder Sysselsättningen att ca 200 000 fler är idag 

ungefär män är i fem arbete procent än kvinnor. högre Många bland män kvinnor än kvinnor, jobbar dessutom vilket betyder mindre att än ca män. 200 Delvis 000 fler på 

grund vård av anhöriga men även på grund av dålig kultur och diskriminering. 

män är i arbete än kvinnor. Många kvinnor jobbar dessutom mindre än män. Delvis 

på En grund ekonomisk vård av politik anhöriga för full men sysselsättning även på grund måste av därför dålig i kultur praktiken och innebära diskriminering. en 

politik En ekonomisk med anknytning politik till för vanliga full sysselsättning feministiska krav, måste såsom därför en välfungerande i praktiken innebära barnoch 

äldreomsorg, delad föräldraförsäkring med mera. 

en politik med anknytning till vanliga feministiska krav, såsom en välfungerande 

barn- Denna och rapport äldreomsorg, argumenterar delad föräldraförsäkring för att prioritera jobbpolitiken. med mera. Ett sätt att göra 

detta Denna på rapport är att koppla argumenterar jobbpolitiken för att till prioritera andra politiska jobbpolitiken. fält så Ett mycket sätt att som göra detta 

möjligt. 

på är att koppla jobbpolitiken till andra politiska fält så mycket som möjligt. 

För att ge ett exempel: 

► För att ge ett exempel: 

- Vi måste införa delad föräldraförsäkring! Många kvinnor jobbar idag inte så 

– Vi mycket måste som införa de skulle delad kunna. föräldraförsäkring! På lång sikt tappar Många de kvinnor i inkomst jobbar och idag inte så 

mycket karriärmöjligheter. som de skulle kunna. Det råder På lång idag sikt massarbetslöshet tappar de i inkomst i Sverige! och Vi karriärmöjlig- 

måste skapa 

heter. förutsättningar Det råder idag så massarbetslöshet att alla de kvinnor i som Sverige! idag vill Vi måste jobba ska skapa kunna förutsättningar göra det. 

så att alla de kvinnor som idag vill jobba ska kunna göra det. 

VI kommer alltId ha råd 

med VälFärdsstaten 

En central del i välfärdsstaten är ett stort inslag av tjänster organiserade i den offentliga 

sektorn, såsom utbildning, vård och omsorg. Dessa tjänster brukar ibland 

kallas för välfärdstjänsterna. 

dyrare PrIVatIserat ansVar 

En debatt som pågått i stort sett sedan välfärdsstaten började byggas ut är frågan om 

välfärdens framtida finansiering. Denna debatt rymmer egentligen flera komplexa 

och intressanta frågeställningar men kretsar i stort sett enbart kring olika förslag 

om att sänka skatterna, höja patientavgifter eller på andra sätt att rucka på välfärdsstatens 

grundprinciper. 

I den mån denna debatt inte drivs av folk som ständigt tar varje chans att argumentera 

mot välfärdsstaten utgår debatten troligen ifrån ett stort missförstånd: 

nämligen tanken att ju rikare människor blir, desto större andel av vår inkomst vill 

Andel av barn under 3 år 

som går på dagis 

Andel mödrar i förvärvsarbete 

med barn yngre än 3 år 

75


vi spendera på hälso- och sjukvård. 

76 

Om så vore fallet skulle det innebära att vi ständigt måste höja skatterna och snart 

kommer behöva en kommun- och landstingsskatt på 90 procent, som det kan heta 

ibland. Detta eftersom att produktiviteten inom arbetskraftsintensiva tjänster som 

inte går att lagra kommer att öka lika snabbt som den i regel gör inom varuproduktion. 

det ständIgt annalkande IckematerIalIsmen 

Tanken att vi vill köpa mer vård rimmar med andra vanliga resonemang om att vi 

snart har tillräckligt med prylar och då kommer vilja köpa massage istället. Detta 

låter kanske tilltalande men än så länge finns det ytterst svaga indikationer, om 

några överhuvudtaget, på detta. 

Tittar vi på alla världens länder är sambandet mycket tydligt: sjukvårdens kostnader 

följer tillväxttakten i samhällsekonomin. Ju rikare ett land är, desto mer pengar 

lägger vi på vård. Men vi lägger inte en större andel av våra pengar. 

De senaste decennierna har det varit populärt att prata om tjänstesamhället. Detta 

bygger framförallt på missförstånd. Många ”nya” serviceyrken är sådant som industriföretagen 

förr skötte inom företagen. En viss ökad köpbenägenhet för tjänster 

har märkts men det är svårt att avgöra om detta beror på nya värderingar eller mest 

att relativpriserna har förändrats. Mängden materiella varor vi konsumerar har inte 

minskat sedan 1960-talet. 

Det finns ingen naturlag som talar för staten och den offentliga sektorns marginalisering. 

Snarare är det tvärtom: ju rikare och mer komplext samhället blir, 

desto fler fenomen måste samhället hjälpa marknaden att korrigera. Detta är inte 

heller märkligt. Många delar av samhällsekonomin är som mest effektiva när dessa 

organiseras genom politisk styrning, skattefinansiering och/eller offentligt ägande. 

borde VälFärdsstaten kosta mer? 

Ja, om vi kommer på något vettigt att göra men nej, inte per definition. Det finns 

till exempel inga raka samband mellan utgifter för vård och dess resultat. Detta är 

enkel logik: det viktiga är inte hur mycket pengar vi spenderar utan vad vi gör med 

de pengar vi använder. 

Men det är samtidigt komplext: det kommer så klart alltid att finnas områden 

inom offentlig sektor där vi kan spendera mer pengar. Den svenska välfärdsstaten 

kan förbättras. Men ingenting kommer att bli bättre av att vi ruckar på dess universella 

principer, såsom att införa mer privata försäkringar inom vård och omsorg 

eller liknande. 

globalIserIngen 

Ibland framställs det som att globaliseringen kommer att göra välfärdsstaten omöjlig. 

Det är bara propaganda. Visst innebär dessa fenomen en del nya spelregler och 

utmaningar men det handlar inte om oöverkomliga hinder för någon särskild politik 

i större utsträckning än vad som redan gällde sedan tidigare. 

Folk kan flytta sina pengar utomlands lättare nu än förr. Denna typ av avregleringar 

kan vara problematiska av flera skäl. Men om vi talar om den offentliga sektorns 

skatteintäkter så kommer dessa till 80-90 procent från arbete och konsumtion. 

Studier tyder dessutom på att inte ens de skattebaser (såsom privata förmögenheter) 

som är flyttbara verkar röra sig fullt så mycket som många debattörer brukar påstå. 

Och som det brukar framhållas: de länder i världen som har lägst skatter är inte de 

rikaste.


Vår VerklIga utmanIng 

Men det finns ett korn av sanning i problematiseringen kring välfärdens finansiering: 

I och med att stora delar av välfärdstjänsterna är svåra att effektivisera 

kommer de alltid att vara beroende av arbete. Även om vi så skulle ha 99 procent 

inkomstskatt. 

alternatIVkostnadens stIgande tendens 

Vi kan ta barnpassning som ett kraftigt förenklat exempel. Det tar exakt lika lång 

tid idag att producera tjänsten ”en timmes barnpassning” som det gjorde för 50 år 

sedan. Men i och med att produktiviteten i hela samhället har stigit har lönen för 

denna barnpassning också stigit sedan dess. Priset på många andra varor har dock 

sjunkit (ofta just på grund av produktivitetsförbättringar). 

Mätt i andra varor (såsom antal datorer) har barnpassningen således blivit dyrare, 

den relativa kostnaden för barnpassning har stigit. Detta kallas för Baumols 

dilemma, efter en amerikansk ekonom som skrev om detta i slutet av 1960-talet. 

skatt eller arbetstImmar 

Det enda detta dilemma verkligen betyder är att: för att finansiera en större mängd 

arbetskraftsintensiva tjänster, där det är svårt eller omöjligt att öka produktiviteten, 

i offentlig sektor så måste vi antingen höja skatterna eller se till så att det uppstår 

mer arbete i privat sektor. 

Detta är självfallet kraftigt förenklat. Produktiviteten ökar även inom vård, skola 

och omsorg. Men det är mycket svårt att mäta och kanske ännu svårare att skilja 

detta från rena försämringar. Välfärdstjänsternas kostnader styrs i sin tur till stor 

del av politiska beslut och då även av beslut kring andra saker, såsom skatter och 

sysselsättning. 

Resonemanget ovan är även kraftigt förenklat utifrån vad välfärdstjänsterna bidrar 

med till samhället: Välfärdstjänsterna bidrar givetvis till både produktiviteten 

och sysselsättningen i samhället i övrigt på olika sätt. Baumols dilemma betyder 

inte att vi behöver skära ned på välfärdsstaten. Vi behöver bara förstå sambanden. 

► Alltså: Vill vi bygga ut den offentliga sektorn och välfärdsstaten kommer vi 

alltid att vara beroende av skatteintäkter eller arbete i privat sektor. 

oFFentlIga jobb 

Från gång till annan har det från vänster låtit som att det går att minska arbetslösheten 

genom att anställa folk i offentlig sektor. Det kan det möjligen göra tillfälligtvis. 

Men arbetslöshet är ett speciellt fenomen. På lång sikt måste det även uppstå mer 

jobb i privat sektor för att finansiera dessa nyanställda. Även om offentlig sektor till 

viss del kan bidra till detta behöver vi en mer långsiktig lösning. 

► Anställningar i offentlig sektor bör därför framförallt betraktas som ett verktyg 

för andra politiska mål än just arbetslösheten. Till exempel som ett verktyg 

mot orättvisor. Men även välfärdsstaten kan kopplas till jobbpolitiken. Som 

märktes ovan kan detta definitivt göras med kvinnors förvärvsarbete. För att ge 

ännu ett exempel: 

– Det råder idag massarbetslöshet i Sverige. En del av detta problem handlar 

om att skolan idag främst gynnar barn från rika föräldrar. Vi i Vänsterpartiet vill 

att samhället tar ett större ansvar för att alla barn får den utbildning de behöver 

och därigenom får en bra start i livet. 

77


mer och mIndre arbete På samma gång 

Den arbetskraftsintensiva delen av offentlig sektor medför att välfärdsstaten alltid i 

någon mån kommer att vara beroende av samhällets förmåga att bidra till att arbete 

uppstår. Men det medför även andra typer av utmaningar: 

(1) Pensionsåldern ”måste” höjas – åtminstone någon gång i framtiden, oavsett hur 

hög skatten blir. 

(2) Dessutom kan det bli svårt att införa sex timmars arbetsdag de närmaste åren 

utan att samtidigt behöva tumma på andra mål. 

lIVsarbetstIden 

Pensionsåldern ”måste” alltså inte alls höjas. Men om vi ska fortsätta att bygga ut 

välfärdsstaten, kunna erbjuda bra pensioner och äldreomsorg och skapa ett ännu 

mer jämlikt samhälle så vore det bra om så skedde, åtminstone någon gång i framtiden. 

Men det är ingen panik med pensionsåldern. Både hel- och deltidsarbetslösheten 

är hög och den totala sysselsättningen är låg. Om vi skulle klara att skapa jobb till 

alla de i åldrarna 20-64 år först så kan vi troligen vänta ett bra tag med pensionsåldern. 

För flera av framtidsutmaningarna torde det även inom en överskådlig framtid 

finnas ett politiskt utrymme för att höja skatterna. 

Pensionsåldern är dessutom i praktiken redan höjd. I nuvarande pensionssystem 

kan man ta ut sin pension någon gång vid 61-67 års ålder, vilket även påverkar hur 

mycket pension man får. Idag är medelåldern för pensionering 63 år. Men detta pensionssystem 

är ett inhumant sätt att öka arbetsmängden i samhället och konserverar 

och fördjupar orättvisor. 

Just därför finns det skäl för vänstern att fundera kring pensionsåldern redan nu, 

även om det egentligen inte är bråttom. Förutom orättvisan i nuvarande ordning 

finns det just nu en krismentalitet kring framtidsfrågorna. Denna borde vänstern 

kunna utnyttja. Både till att få folk att jobba mer och att jobba mindre. 

sex tImmars arbetsdag 

Vid sidan av rent ideologiska argument finns det goda skäl för politiken och staten 

att verka för kortare arbetstid. Konsumtionssamhället säger framförallt åt oss att 

jobba mer. Jobba mer så vi kan köpa mer och fler av alla de varor och tjänster som 

vi skapar. 

Detta ha-begär är en fantastisk kraft som har gett oss allt från print-on-demandkaffemuggar 

till den där sömnmätar-appen till iPhone; som ersatt gamla patriarkala 

traditioner med marknaden och visat ”vad mänsklig verksamhet kan åstadkomma”. 

Men det finns en produkt som marknaden aldrig kommer att saluföra, annat än i 

förfalskad form - varan fritid. 

arbetstId och arbetslöshet 

Ibland har det diskuterats om kortare arbetstid skulle kunna minska arbetslösheten. 

Som diskuteras längre fram är arbetslösheten ett speciellt fenomen och den kommer 

troligen inte att påverkas av förändrad arbetstid. 

Däremot kan det troligen påverka hur många som arbetar av hela befolkningen. 

Med kortare arbetstid skulle troligen många orka jobba högre upp i åldrarna. Därför 

bör arbetstiden betraktas som ett separat mål och inte som ett verktyg mot arbetslösheten. 

En strategiskt möjlig väg framåt skulle kunna vara att framhålla att vi vill skapa 

både mer och mindre arbete på samma gång: genom att sänka medelarbetstiden per 

vecka och därigenom hjälpa folk att förvärvsarbeta högre upp i åldrarna. Detta har 

78


också föreslagits av Vänsterpartiet. Åtminstone i något stycke i minst en rapport 

någonstans. 

Men oavsett hur väl vi lyckas formulera idén om kortare arbetstid kommer det 

vara svårt att prata om att folk ska jobba mindre när bortåt 300 000 personer är deltidsarbetslösa, 

som det är idag. Därför är troligen det snabbaste sättet att genomföra 

en arbetstidsförkortning att pressa ned arbetslösheten till åtminstone hälften. I en 

sådan situation blir det mer logiskt att prata om att folk jobbar för mycket. 

► Alltså hänger troligen även frågan om kortare arbetstid på våra möjligheter 

att få ned arbetslösheten. Även denna fråga passar utmärkt med en återknytning 

till jobben: 

– Vi måste ge människor bättre möjligheter att klara av att jobba fram till pension. 

Därför måste vi sänka arbetstiden per vecka. Detta är absolut nödvändigt 

om vi ska klara jobben och välfärden i framtiden. 

79


makten 

så kan arbetarklassens stärkas 

Arbetet är även nyckeln till makten på arbetsmarknaden. Arbetskraftens förhandlingsläge 

är aldrig så starkt som när efterfrågan på våra tjänster är som högst. En 

aldrig så militant och driftig fackföreningsrörelse har inte mycket att sätta emot i 

längden om de arbetssökande är tillräckligt många. 

allt handlar om arbete 

På grund av teknisk utveckling och nya arbetsmetoder kommer det ständigt att uppstå 

nya situationer där olika viljor tvingas mötas och kompromissa. Därför kommer 

heller aldrig vare sig kooperativ, löntagarfonder eller en aldrig så stor och demokratisk 

offentlig sektor någonsin att vara en evig lösning på motsättningarna på 

arbetsmarknaden. 

Många av dessa förslag kan säkert vara bra ändå, men en av de mest avgörande 

insatserna för att påverka arbetsvillkoren kommer alltid vara att hålla uppe efterfrågan 

på arbetskraft och att hålla nere arbetslösheten med rätt sorts politik. 

Detta blir inte minst tydligt när vi jämför arbetslöshetens utveckling de senaste 

decennierna med lönernas andel av BNP. I figur 6 ser vi utvecklingen för EU15länderna 

mellan 1960-2010: När arbetslösheten går upp i början av 1990-talet sjunker 

lönernas andel av BNP (och vinsterna stiger). 

Det intressanta med figur 6 är inte exakta värden utan den övergripande utvecklingen: 

Arbetslösheten är avgörande för makten på arbetsmarknaden. 

Figur 6 När arbetslösheten stiger, sjunker lönernas andel 

Utvecklingen över tid av löneandelen av BNP samt arbetslösheten i EU15-länderna 1960-2010 

(inkl. Västtyskland t.o.m. 1990). Samtliga värden är angivna i genomsnitt per år. 

Källa: AMECO statistikdatabas 

Observera det till synes motsägelsefulla i figuren ovan: arbetskraften blir billigare, 

vilket borde få företagen att investera mer. Istället har folk allt svårare att hitta nya 

jobb. Detta kan dock förstås utifrån vänsterns analys. 

Arbetslöshet försämrar arbetarklassens förhandlingsläge, vilket gör att företagen 

kan öka sina vinster. Men med svag löneutveckling uppstår eftersläpning i efterfrågan, 

företagen har mindre anledning att investera i fysiska tillgångar, såsom fabriker 

och maskiner, vilket försvårar löne- och prisbildningen och arbetslösheten får 

svårare att sjunka. 

80

MAKTEN 

Vill det sig illa kan detta även leda till att folk börjar finansiera sin konsumtion 

genom lån, vilket i förlängningen leder till ökad risk för finanskriser. Istället för investeringar 

lånas pengarna ut till arbetarklassen, vilket gör att dessa, trots sin dåliga 

löneutveckling, kan hålla uppe sin konsumtion. Dessa mönster kunde man se i flera 

länder inför den senaste finanskrisen. 

► På så sätt kan även fördelningspolitiken återknytas till jobbpolitiken: 

– Idag råder massarbetslöshet i Sverige. Detta beror bland annat på ekonomiska 

orättvisor. När lönerna halkar efter samtidigt som rikedomen samlas hos 

några få så investerar företagen allt mindre. Vi måste höja a-kassan och få upp 

efterfrågan i ekonomin – då kommer jobben. 

allt handlar om InVesterIngar 

Så hur motverka arbetslöshet? När vi talar om arbete kan vi skilja på arbetslöshet 

och sysselsättning. Sysselsättning kan beskrivas som hur många i samhället totalt 

som försörjer sig på arbete, studier eller något liknande. Arbetslöshet beskriver de 

människor som vill ha arbete men inte lyckas hitta något. 

arbete, sysselsättnIng, arbetslöshet 

Medan sysselsättning är ett relativt otydligt begrepp är arbetslöshet än mer svårgripbart. 

Både arbetslösheten och sysselsättningen kan öka och minska av både bra 

och dåliga skäl. 

Människor kan till exempel sluta söka jobb därför att de tappat tron att de ska 

hitta något, vilket i statistiken kan se ut som att arbetslösheten sjunker. Det kan 

även diskuteras hur arbetslösheten definieras, såsom om människor i olika typer av 

utbildningar ska betraktas som arbetslösa. 

Både arbetslöshet och sysselsättning beror framförallt på investeringar. För 

mängden jobb i hela samhället är detta relativt lättförståeligt: Genom att investera 

i utbildning gör vi det möjligt för människor att arbeta med allt mer avancerade 

saker. Genom att investera i barnoch äldreomsorg kan vi göra det lättare för dessa 

barn och äldres anhöriga att gå till jobbet. Genom att investera i vägar, elektricitet 

och bredband skapar vi förutsättningar för nya typer av investeringar och jobb. 

InFlatIon 

Sedan slutet av 1800-talet har priserna i världen ökat relativt stabilt. I Sverige sedan 

1930-talet. Detta kallas för inflation. Priser kan även sjunka men detta brukar medföra 

att samhällsekonomin funkar sämre, varför man föredrar lite inflation. Under 

normala omständigheter medför högre priser även att lönerna stiger. 

Om arbetskraftens produktivitet ökar, så kan lönerna öka snabbare än priserna. 

Detta kallas för att lönerna ökar realt och betyder att vår köpkraft ökar: en timmes 

arbetslön ger nu möjlighet att köpa mer jämfört med tidigare. 

Man kan säga att inflation framförallt uppstår som en följd av konflikten över 

den, för stunden, bestämda mängden inkomst i samhället, vilken skapas i produktionen. 

Detta går däremot inte att säga att högre eller lägre inflation per definition 

innebär att löner eller vinster ökar mer än det andra eller något liknande. Både 

alltför hög och för låg inflation är problematisk. Lagom är bäst. 

Exakt vad all arbetslöshet beror på vid en specifik tidpunkt är svårt att säga. Rent 

generellt innebär arbetslöshet att det råder en obalans mellan utbud och efterfrågan 

på arbetskraft, men hur dessa två saker bestäms beror på massor av faktorer. 

81


jämVIktsarbetslöshet 

Inom ekonomi talar man om jämviktsarbetslöshet 1 : detta är den arbetslöshetsnivå 

där prisökningstakten är stabil. I svensk debatt har detta begrepp ofta beskrivits som 

borgerligt. Det förekommer dock även bland vänsterekonomer, fast dessa brukar då 

mena att denna arbetslöshetsnivå uppstår på andra sätt och påverkas av andra saker. 

De senaste decennierna har både politiken och forskningen i Västeuropa utgått 

ifrån teorier som menar att jämviktsarbetslösheten i förlängningen främst bestäms 

av hur flexibel arbetsmarknaden är. Efterfrågan i ekonomin är enligt dessa teorier 

ointressant på lång sikt. 

På kort sikt kan visserligen staten höja efterfrågan genom att till exempel sänka 

räntorna, varpå investeringar och efterfrågan går upp (varpå inflations- och löneökningstakten 

stiger). Men förr eller senare kommer förväntningarna rörande prisoch 

löneutvecklingen att anpassa sig, varpå arbetslösheten återgår till sitt långsiktiga 

jämviktsläge. Politikens uppgift blir då att hålla a-kassa och anställningstrygghet 

i schack, och se till så att inte fackföreningarna bråkar. 

I Sverige låter det ofta som att detta är den enda arbetslöshetsteori som existerar 

eller att den skulle ha ett starkt empiriskt stöd. Det har forskats rikligt på detta men 

resultaten är snarare svaga och omdiskuterade. Och utifrån de resultat som finns är 

det mycket svårt att ge några generella politiska rekommendationer. 

► Detta är troligen något som vänstern skulle kunna bli duktigare på att förklara 

för okunniga journalister, medlemmar och väljare. Anders Borg är inte alls en 

superekonom. Han är bara ännu en moderat. 

detta är Vänsterns jobbPolItIk 

En av de grundläggande skillnaderna mellan Vänsterpartiets politik mot arbetslöshet 

och de övriga partiernas politik är synen på inflation och förväntningar. 

löner och PrIser 

De teorier om arbetslösheten som är populära idag utgår från flera speciella antaganden 

om hur samhällsekonomin fungerar som kan ifrågasättas. Först och främst 

är människors intresse och förståelse av inflationstakten med största sannolikhet 

inte av den art som dessa teorier hävdar. 

Figur 7 (a - c) illustrerar det teoretiska sambandet mellan inflation och arbetslöshet. 

Kurvorna i figurerna är olika teoretiska illustrationer över den så kallade 

Phillipskurvan, döpt efter en nya zeeländsk ekonom, vilken beskriver sambandet 

mellan inflationstakt och arbetslöshet. 

På 1960-talet fanns en relativt utbredd uppfattning om att politiken kunde välja 

mellan hög inflation och hög arbetslöshet (figur 7 (a)). Under 1970-talet började 

dessa teorier bytas ut mot tankar om att människor anpassar sina förväntningar varför 

det på längre sikt inte finns något utbyte: på lång sikt är Phillipskurvan istället 

vertikal (figur 7 (b)). 

Redan då denna nya teori lanserades hade den egentligen inget övertydligt empiriskt 

stöd men den passade väl ihop med dåtidens problem och tidsandan i övrigt. 

Denna och anslutande diskussioner har haft enorm betydelse för politiken och debatten 

i Sverige och hela Västvärlden de senaste decennierna. 

å ena sIdan har VI sannIngen 

Framförallt de senaste tjugo åren har politiken präglats starkt av dessa synsätt där 

1 Ofta kallad NAIRU: non-accellerating inflation rate of unemployment. 

82

MAKTEN 

efterfrågan inte påverkar arbetslösheten på lång sikt. I Sverige har penningpolitiken 

haft som mål att hålla inflationstakten nere. Under denna tidsperiod har arbetslösheten 

varit stabilt hög i både Sverige och Europa. 

Men stora mängder forskning tyder på att så länge inflationen är hyggligt låg 

(kanske under fem-sex procent per år) så finns det ett långsiktigt utbyte mellan 

arbetslöshet och inflation (figur 7 (c)). Detta kan förstås på flera sätt. En förenklad 

förklaring är att vid låg inflation påverkar detta inte utfallet av ekonomiska beslut så 

mycket, varför många ignorerar denna faktor. Det är först när inflationstakten blir 

högre som effekten av förväntningarna börjar få effekt. 

Figur 7 Phillipskurvans olika teoretiska former 

(a) Igår (b) Idag (c) Imorgon 

FabrIker och maskIner 

Men i så fall får staten en annan roll än vad den haft de senaste åren. Om Phillipskurvan 

inte är fullständigt vertikal på lång sikt medför en alltför restriktiv penningpolitik 

att arbetslösheten blir onödigt hög. Alltså precis vad vi har sett i Sverige och 

många andra europeiska länder de senaste decennierna. 

Detta betyder också att politiken kan pressa ned arbetslösheten genom att öka 

efterfrågan och förmå företagen att öka sina investeringar i nya maskiner och fabriker. 

Betydelsen av investeringar är här värd att poängtera lite extra. 

Riksbanken lånar ut pengar till bankerna, så att de kan låna ut pengarna till företag 

och konsumenter. När Riksbanken sänker sin ränta (sitt pris på pengar) ökar 

utlåningen, varpå investeringar och konsumtion ökar. Och vice versa. Om penningpolitiken 

då är för återhållsam, allt annat lika, kan detta medföra lägre investeringar 

och högre arbetslöshet. 

InVesterIngar och InVesterIngstakt 

Att investeringar påverkar sysselsättningen på lång sikt är som sagt relativt intuitivt. 

Men investeringar påverkar även arbetslösheten. Eller snarare investeringstakten i 

fysiskt kapital, såsom maskiner och fabriker. Även detta kan teoretiskt förklaras på 

flera olika sätt. 

Förenklat kan man säga att högre investeringstakt, per definition, innebär att 

mängden lediga resurser på arbetsmarknaden ökar, vilket minskar mängden flaskhalsar 

och därför sänker inflationstakten och samtidigt möjliggör högre reallöner. I 

och med detta blir en lägre arbetslöshet möjlig vid samma inflationstakt. 

Men investeringar inträffar inte endast därför att det finns billiga pengar. Det 

måste först och främst finnas en anledning för företagen att investera i nya maskiner, 

fabriker och fastigheter. Det måste finnas en efterfrågan. 

Det måste även råda sådana marknadsförhållanden att företagen känner sig pressade 

att investera och förnya sin kapitalstock, sina maskiner och datorer osv. Detta 

handlar i grund och botten om att konkurrensen på den privata marknaden måste 

vara välfungerande. 

83


detta är Vänstern 

Detta är också Vänsterpartiets sysselsättningspolitik idag. Genom finanspolitik vill 

vi öka investeringarna i offentlig sektor och genom att ge Riksbanken nya arbetsuppgifter 

vill vi öka investeringstakten i privat sektor. Vi vill ge staten och kommunerna 

större möjligheter att investera i infrastruktur och liknande ändamål. 

Detta är bra idéer men på tok för få, såväl medlemmar som väljare, är bekanta 

med hur denna politik fungerar. Vår ekonomiska politik har dessutom en oförtjänt 

låg trovärdighet. Detta smittar av sig på medlemmar och förtroendevalda och leder 

till tvivel. Detta kan man möta alltför ofta inom partiet och det gäller tyvärr inte 

endast vår politik rörande ekonomi och sysselsättning. 

► Vilken bild media förmedlar av partiet är svår att förändra. Något som dock 

är desto lättare att påverka är vad våra egna medlemmar tror och kan. För att 

öka partiets trovärdighet i ekonomiska frågor måste därför utbildning bli en mer 

naturlig och integrerad del av partiets verksamhet. 

Exakt hur detta görs på bästa sätt ligger utanför denna rapport. Först och 

främst måste det skapas hållbara strukturer där standardiserade utbildningar är 

en naturlig och ständigt återkommande del av partiets verksamhet. Det borde 

finnas tydliga riktlinjer på vad varje vänsterpartist ska kunna, eller åtminstone 

erbjudas att lära sig. Om detta redan finns bör de utvecklas och användas mer. 

och därFör måste VI reglera bankerna 

Sysselsättning handlar om investeringar. Frågan är då hur politiken kan bidra till 

detta. Delvis kan självfallet den offentliga sektorn investera, vilket i regel betyder 

bygga saker, såsom hus, räls och bredband. Rätt hanterat är detta ett utmärkt sätt att 

skapa jobb på både kort och lång sikt. 

sPekulatIon 

Men de mesta investeringarna är ändå privata och dessa beror inte minst på penningpolitiken. 

Om penningpolitiken ska kunna sänka arbetslösheten gäller det att 

de utlånade pengarna verkligen går till investeringar som skapar jobb. 

Penningpolitiken påverkar inte bara jobbskapande investeringar. När räntorna 

sjunker ökar även den efterfrågan som finansieras med lån, till exempel bostäder, 

kapitalvaror och aktier. Att bankerna lånar ut pengar till husköp är inte problem i sig 

så länge denna efterfrågan är långsiktigt hållbar och trovärdig. Låntagarna måste 

kunna bära sina skulder även när räntorna stiger. 

Människor drivs dock inte endast av kallt räknesinne utan även av psykologi. 

Från gång till annan dras vi med i vad som kan beskrivas som pyramidspel där den 

enda garantin för att vi ska kunna gå med vinst när vi säljer den pinal vi själva köpte 

dyrt, är att någon annan tror att priserna kommer att fortsätta att stiga för evigt. 

hållbarhet och långsIktIghet 

Sådana inslag förekom i den fastighetsbubbla som byggdes upp i Sverige runt 1990; 

under IT-bubblan runt år 2000; och i samband med bostadsbubblan som började 

spricka i USA 2007. Även depressionen på 1930-talet härrörde delvis från frikostiga 

lån till ohållbara fastighets- och aktieköp under 1920-talet, liksom många andra 

liknande kriser andra tidsperioder och i andra delar av världen. 

Bubblor och överdriven spekulation kan motverkas på en rad andra sätt än genom 

att sätta koppel på bankernas utlåning. Som exempel: hyreslägenheter kan, 

förutom sina andra fördelar, även ha en dämpande effekt på bostadsspekulation och 

84

MAKTEN 

även begränsa dess skadliga följder; strama regler för finansieringen av bostadsköp 

(till exempel bolånetak), kan även det begränsa bubbelbildningen. 

Eftersom misstron vid en kris i regel drabbar hela banksektorn hjälper det föga 

om någon enstaka bank står på god fot. Lite förenklat kan man därför säga att regelverken 

mot bankernas risktagande måste gälla för alla banker som staten inte 

kan tillåta går i konkurs. Detta medför också att när det blir kris så är staten mer 

eller mindre tvungen att rädda många bankerna från konkurs för att förhindra alltför 

grava kriser. 

låna lagom 

I den mån det går att säga något generellt om alla de finanskriser av olika slag som 

inträffat de senaste århundrandena är det att risken för en kris ökar när någon del av 

samhället lånar för mycket pengar. Och detta gäller vare sig det är staten, företag 

eller konsumenterna som lånar. 

Detta enkla konstaterande betyder i förlängningen att det finansiella systemet är 

instabilt till sin natur och alltid kommer att kräva kloka regleringar för att minska 

dess risktagande. Under tidsperioder när regleringarna varit hårdare, och framförallt 

klokare än vad de varit i USA de senaste åren, har också kriserna varit desto färre. 

Den politiska utmaningen handlar dels om att få bankerna att låna ut pengar till 

investeringar som skapar jobb och se till så att de inte lånar ut pengar till bubblor 

och dålig spekulation. 

Som beskrevs ovan finns det även samband mellan ohållbara lån och inkomstfördelningen 

i samhället. Därför måste även den politik som vill motverka finanskriser 

stärka arbetarklassens förhandlingsläge så att köpkraften kan öka genom stigande 

löner – inte genom att vi får tillgång till billiga krediter. 

Detta kan göras på flera sätt: underlätta facklig organisering, välfungerande socialförsäkringar 

och bidrag, aktiv arbetsmarknadspolitik, en väl utbyggd universell 

välfärd i form av utbildning och omsorg med mera. 

Vad Var det VI sa att VI sa? 

► Alltså: 

– Vi måste sätta koppel på finansmarknaden! Pengar lånas ut till spekulationsbubblor 

istället för till jobbskapande investeringar. Idag råder massarbetslöshet i 

Sverige. Om vi ska klara jobben och slippa ännu en finanskris måste vi ha hårda 

regler för bankerna. 

Denna typ av argument kan man redan idag höra från ledande vänsterpartister. Åtminstone 

har man kunnat det de senaste månaderna (hösten 2011). Men vi kan 

knappast beskyllas för att ha gjort oss kända för denna typ av resonemang åren inför 

2007 års finanskris, trots att vi idag gärna hävdar att vi sagt det hela tiden. Och om 

vänstern förutsåg krisen – varför hade vi inte en färdig kampanj att rulla ut tidigare? 

Både 90-talskrisen, IT-bubblan runt år 2000 och finanskrisen 2007 förutsågs av 

åtminstone några nationalekonomer både till höger och vänster. Processerna bakom 

kriserna kan vara nog så komplexa varför det är mycket begärt att ett parti ska ha en 

fullständig beredskap för detta. Men Vänsterpartiet borde åtminstone fråga sig om 

beredskapen kan bli bättre än vad den är idag. 

85


► Ett sätt att skapa en bättre förberedelse rörande samhällsutvecklingen, samt 

bredda den förberedelse som eventuellt redan finns, skulle till exempel kunna 

vara att i början av varje år publicera en kärnfull ekonomisk omvärldsanalys. I 

denna kan exempelvis olika tänkbara scenarier för några nyckelfaktorer för det 

kommande året diskuteras: priser, löner, skuldnivåer, tillväxt etc. 

Partistyrelsen skulle kunna ge ansvaret till en arbetsgrupp, såsom ett ekonomiskt 

råd. Denna typ av rapport borde i sin tur kunna användas till både studier, 

planering och vikt bakom kampanjer och utspel. 

VIlka jobb och VIlket samhälle 

Arbete kan aldrig vara ett mål i sig. Arbete är endast ett verktyg för att skapa något 

annat: i förlängningen ett gott samhälle med ett jämnt fördelat välstånd. Därtill 

finns det många sätt att skapa sysselsättning, varav flera är dåliga. Frågan om arbetet 

är därför även en fråga om vilken typ av arbete och samhälle vi vill ha. 

PolItIkens uPPgIFt och möjlIghet 

Arbetets och arbetsmarknadens form påverkas inte minst av politiken kring utbildningsväsende, 

skatter, socialförsäkringar och bidrag. Detta var länge en väletablerad 

sanning, inte minst inom vänstern och arbetarrörelsen. Men nuförtiden verkar 

mycket ha fallit i glömska. 

Två av Reinfeldtregeringens mer välkända åtgärder är RUT-avdraget (rätt till 

skattereduktion vid köp av hushållsnära tjänster, såsom städning i hemmet) och 

Jobbskatteavdraget (skattesänkning på inkomst från arbete). Tanken med dessa är 

framförallt att bruttolönerna (lön innan skatt) ska sjunka och därmed göra arbetskraften 

billigare. 

Men inget verkar hjälpa. Arbetslösheten är fortsatt hög, trots/tack vare skattesänkningar 

på över 100 miljarder och diverse fiffiga avdrag. Detta kan förklaras på 

olika sätt men beror till stor del på vilka teorier kring arbetsmarknaden man utgår 

ifrån. 

arbetskraFten ska Vara lagom dyr 

Detta medför också att det är extremt svårt att kontrollera huruvida dessa skattesänkningar 

skapat några jobb. De utredningar som har gjorts om dessa saker är i 

huvudsak teoretiska och bevisar mycket lite, om något alls. Snarare finns det flera 

indikationer på att de varit helt misslyckade. 

Arbetskraften kan självfallet vara för dyr, allt annat lika. Men arbetskraft kan 

även vara för billig. Lönerna är grunden för efterfrågan i samhället och det som gör 

att företagen har någon att sälja till. Lönerna kan pressas upp av socialförsäkringar 

och bidrag. Detta bidrar även till att hålla uppe efterfrågan i samhället i lågkonjunktur. 

Som sagt kan även skatterna påverka lönerna. 

Om det inte finns någon särskild anledning till detta bör staten inte försöka hålla 

nere priset på en tjänst bara för att denna bli för dyr då lönerna stiger. Om en tjänst 

är för dyr, såsom städning, så lägger vi pengarna på något annat. Gamla jobb försvinner 

och nya tillkommer. Marknaden anpassar sig. Så har det alltid varit och det 

är positivt. 

höj lägstalönerna! 

Att gamla jobb försvinner och nya tillkommer kallas för strukturomvandling. Att 

förlora ett jobb är självfallet tråkigt för den enskilde. Men det behöver inte alltid 

vara en katastrof om det finns andra jobb att få. Denna utveckling är i grunden po- 

86

sitiv och är ett nödvändigt ont när samhället utvecklas. 

MAKTEN 

Men strukturomvandlingen måste hanteras. Om samhället hela tiden utvecklas 

måste även arbetskraftens färdigheter göra det. Detta kan till exempel ske genom att 

staten för en aktiv arbetsmarknadspolitik: till exempel i form av en välfungerande 

arbetsförmedling, olika typer av utbildning med mera. På så sätt blir övergångarna 

mellan olika jobb smidigare och arbetslösheten lägre. 

utbIldnIng För lIten och stor 

Utbildning kan både öka arbetskraftens flexibilitet och produktivitet, vilket i sin 

tur gör att arbetskraftens förmåga matchar de höga lönerna. Detta handlar dels om 

grundskola och gymnasium men det måste även finnas möjligheter att skola om sig 

som vuxen, genom till exempel komvux och arbetsmarknadsutbildningar. 

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadsutbildningar har under 

långa tidsperioder varit kraftigt utskällda som ”vuxendagis” och slöseri. Kritiken 

har också i många fall varit helt korrekt. Politiken har länge varit eftersatt och har 

idag närmast havererat fullständigt. Men korrekt hanterad är detta helt rätt väg att 

gå. 

87


FramtIden 

den dygdIga måttlIgheten 

Ovan nämndes att varken för hög eller för låg inflation är önskvärd. Detta medför 

att även om staten har en uppgift att hålla uppe efterfrågan så måste även staten 

bromsa efterfrågan om trycket blir för högt i ekonomin. 

skatterna är öVerskattade 

Vänsterpartiet har ett förtroendeproblem vad gäller statens finanser och betraktas 

kanske lite som ett slösaparti. Detta verkar smitta av sig på både företrädares och 

medlemmars förtroende och självsäkerhet. 

De senaste åren har finansieringen av våra förslag så gott som alltid varit mycket 

utförligt beräknade och redovisade. Detta är utmärkt men för att få trovärdighet i 

den politiska debatten krävs mer än korrekta siffror. 

Vänsterpartiet diskuterar på ofta exakt i detalj hur stor skattehöjning som våra 

förslag skulle kräva. Vilken skatt ska höjas på vilket sätt och för vilken inkomstdecil. 

Men då kommer också debatten att handla just om våra skatteförslag. Inget parti 

vinner val på att höja skatterna. Däremot kan man vinna val genom att förslå något 

som visserligen kräver en skattehöjning, men framförallt leder till något önskvärt. 

Skattediskussionerna är egentligen rätt ointressanta. Flera saker borde kunna förbättras 

här: 

► Prata mer om vad vill göra istället för hur vi vill finansiera det. Ibland kan 

man höra eller läsa debattinlägg av vänsterpartister som helt handlar om fördelarna 

med skatter eller vilka skatter vi ska höja. Korrekt i sak men troligen helt 

fel väg att gå. 

► I samhällsdebatten signalerar ofta skattehöjningar någon form av motsättning 

mellan privat och offentlig sektor. Möjligen kan detta balanseras genom att 

framhålla att Vänsterpartiet vill se att investeringarna i privat sektor ökade, samt 

en välfungerande konkurrens eller dylikt. 

► Vi borde även framhålla hur nära partiets politik ligger stora delar av den 

nationalekonomiska forskningen, såsom synen på Riksbankens roll och dylikt. 

Troligen har vi mycket att tjäna på att tänka ungefär: DN kommer spy galla över oss 

vad vi än lägger för förslag. Men av vilken anledning vill vi att DN ska spy galla 

över oss? För att vi vill ta tillbaka hälften av Reinfeldtregeringens skattesänkningar 

eller för att vi vill slå någon form av rekord i antal nya hyreslägenheter. 

Eller kanske för att vi vill spendera en ofantlig massa pengar på arbetsmarknadsutbildning? 

Skattehöjningen kommer troligen aldrig engagera någon större publik. 

Men fler lägenheter eller mer utbildning eller något ännu roligare kanske skulle 

intressera någon. 

FInansmarknadens straFF 

Ibland pratas det om att finansmarknaderna skulle straffa Sverige om vi förde vänsterpolitik. 

Troligen skulle de snarare belöna oss genom att sänka riskpremierna på 

marknadsräntorna på sikt. 

Finansmarknaderna skulle definitivt straffa Sverige om vi lät statsskulden öka 

alltför kraftigt. Men detta är inte konstigare än att tar man stora lån så börjar långi- 

88

FRAMTIDEN 

varen snart undra om man kommer kunna betala tillbaka. Finansmarknaden straffar 

även länder som för lånefinansierad högerpolitik. 

Problemet med statsskuld överdrivs ofta från höger men det finns inte heller 

något progressivt med att låta skulden öka bara för att. Däremot kan det självfallet 

vara utmärkt att ta upp mer skuld till exempel vid behov av stora investeringar eller 

för att lätta den privata sektorns skuldbörda. 

Vad FramtIdens soPPkök skola serVera 

Frågan om vilka jobb vi vill ha handlar även om vilket samhälle vi vill ha. Och 

därför också om vad staten och kommunerna bör göra. Hur ska välfärdsstaten se 

ut om 20 år? 

Från nu tIll sen 

Idag består en stor del av vänsterns verksamhet och legitimitet i att försvara en 

välfärdsstat som etablerades för länge sen. Detta är en korrekt ståndpunkt i sak men 

också problematiskt på så vis att vi på många sätt har flyttat fokus. 

Från att vara en rörelse med idéer för framtidens Sverige uppstår lätt en bild av en 

rörelse, vars bästa tid sedan länge är förbi, frånsprungen av ständigt ”nya” hot som 

kräver ”nya” lösningar. Välfärdsstaten är värd att försvara. Men detta försvar måste 

ta sig en mer proaktiv form: vi måste bli mer kreativa kring på vilka områden som 

vi borde bygga ut välfärdsstaten. 

I grund och botten handlar detta, fantasilöst nog, om att vänstern måste bli bättre 

ekonomer. Eller åtminstone bättre på att analysera ekonomiska fenomen. Framtidens 

välfärdsstat skulle troligen tjäna på att utgå från en ”enkel” fråga, nämligen: 

Vad klarar marknaden? 

Lika lite som att arbetsmarknaden klarerar utan politiska ingrepp på ett samhällsoptimalt 

sätt finns det någon anledning att tro att varu- och tjänstemarknaderna alltid 

gör detta. 

Generellt kan man säga att marknaden har svårt att leverera den typ av nytta där 

kostnaden för varje enskild person överstiger den glädje personen får av detta på 

kort sikt, men som alla har väldigt stor nytta av på lång sikt. 

Det vanliga exemplet här är klimatet: Det kan vara dyrt för enskilda företag att 

rena sina utsläpp men det enskilda företaget märker inte av att glaciärerna smälter. 

Alla skulle ha stor glädje av om varje företag tog sitt ansvar och stod för denna 

kostnad. Däremot kan inget enskilt företag göra det för då konkurreras det ut av 

andra mindre samvetsgranna. 

Denna typ av sidoeffekter av själva produktionen förekommer på massor av 

marknader. I ett fattigt bostadsområde kan det vara svårt för företag att bli lönsamma, 

trots att detta skulle öka lokalbornas välmående, vilket även skulle kunna 

förbättra deras möjligheter att få jobb och högre inkomster. 

samhällets uPPgIFt 

Därför kan det finnas goda skäl för stat och kommun att själva driva eller på annat 

sätt finansiera affärsidéer som marknadskrafterna inte klarar av att leverera, allt annat 

lika. Men det finns ingen anledning att via skatter subventionera förlusttyngda 

företag om marknaden ändå kan leverera detta, allt annat lika. 

I så fall kommer det per definition endast innebära att verksamheten är ineffektiv 

och att vi skulle kunna skapa samma varor och tjänster för mindre arbetsinsats. 

Observera dock att detta gäller ”allt annat lika”. Om vi via skattefinansiering kan 

89


skapa något som marknaden inte klarar kan det finnas skäl att blanda in politiken. 

90 

Inom ekonomin kallas denna typ av fenomen för marknadsmisslyckande: när den 

resursallokering som uppstår genom marknadskrafterna inte är samhällsoptimal. Bor- 

gerliga debattörer har länge diskuterat vad som egentligen är kommunens ansvar och 

då ofta klagat på att kommuner driver simhallar och caféer. Detta är helt rätt tänkt. 

Vill vi bygga ut välfärdsstaten borde vi tala mer om vad som är kommunens ansvar. 

Vad är en marknad 

Exakt hur en marknad ska definieras är dock ofta invecklat och kan göras på många 

olika sätt. Två matbutiker på torget konkurrerar främst med varandra lokalt och 

kanske en till butik i kvarteret, men deras respektive butikskedjor konkurrerar med 

varandra i hela landet. Inuti varje butik konkurrerar i sin tur tusentals företag med 

varandra, och i förlängningen även med andra butiker. 

Vad en marknad egentligen består av är inte heller alltid glasklart, vid sidan av 

det uppenbara: en matvarubutik distribuerar varor från livsmedelstillverkarna så att 

vi kan ta hem och äta. Men även den enklaste matvarubutik kan även beskrivas som 

att den erbjuder en rad olika tjänster: såsom en närhet till min bostad; kanske en 

godtagbar inredning och en trevlig personal som kan svara på lite frågor. 

Idag börjar vi inom vänstern ofta i fel ände: vi vill ha skatter och en större offentlig 

sektor – därför att vi vill det. Troligen skulle vår diskussion, och samhällsdebatten 

i stort, bli mer intressant om vi började i andra änden: (1) vad vill vi bygga, och 

därefter (2) hur ska detta åstadkommas? Vi vet redan att vi vill ha skola, vård och 

omsorg för alla. Men vi kanske vill något mer? Fler bibliotek? Kommunal bilpool? 

Fler lampor på den där gångvägen vid stationen? 

Några kanske minns hur Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen inspirerade en 

del partiföreningar till att arbeta ungefär enligt detta tankesätt: Exempelvis frågade 

vissa föreningar folk vad de vill förändra med sitt bostadsområde, för att sen börja 

driva kampanj för just detta, oavsett om önskemålen stod med i handlingsprogrammet 

sedan tidigare. 

► Detta arbete bör utföras både på lokal och central nivå, i den mån det inte 

redan görs. Alla partikommuner skulle till exempel kunna ha en ständig arbetsgrupp 

som håller frågan om vad kommunen bör göra levande. Syftet med detta 

är inte ständigt komma med samhällsomvälvande reformer. Snarare att slipa den 

politiska fantasin och fingertoppskänslan. 

ägande FInansIerIng styrnIng 

I samhällsdebatten om stat och marknad kretsar ofta diskussionen just kring ägandeform: 

om företagen ägs privat eller av offentlig sektor. Detta är egentligen lite 

märkligt i och med att det finns så många andra sätt som myndigheter kan påverka 

samhällets utveckling. 

Detta har delvis en naturlig förklaring: ägandefrågan är relativt tydligt medan 

ersättningssystem och regleringar ofta är invecklat och svårbedömt även för många 

specialister. Ska man driva breda kampanjer som riktar sig till folkflertalet måste 

man förenkla. Det är sant. Men alltför många heltidspolitiker förstår inte heller 

logiken bakom helt centrala delar av dessa resonemang. 

VarFör Vad hur 

Många verkar tro att det är just ägandeformen som medför att personal inom vården, 

skolan eller omsorgen beter sig på ett visst sätt. Ägandeformen kan självfallet

FRAMTIDEN 

bidra till detta men den stora anledningen till hur företag och dess personal agerar 

kommer alltid att vara på vilket sätt dessa verksamheter får pengar för att leverera 

sina varor och tjänster. 

Om en läkare får extra betalt för att ta emot kvinnor över 50 fyllda med migrän 

så kommer läkaren att prioritera sådana patienter– oavsett om hans mottagning ägs 

av något landsting eller någon fond på Caymanöarna. Liknande saker kan sägas om 

skolan och omsorgen. 

På samma sätt verkar många inom vänstern tro att om vi bara lyckades överföra 

välfärdstjänsterna och några andra företag i offentlig ägo så skulle samtliga stora 

problem i dessa verksamheter försvinna. 

Men de ekonomiska incitamenten finns alltid där, även när dessa inte är uttalade. 

Ägandeformen kan bidra till att lösa vissa problem och/eller förvärra andra men 

kommer aldrig att vara någon fullständig lösning. 

Det kanske låter onödigt gnälligt att påpeka att många av våra företrädares sakkunskaper 

kunde vara bättre. Poängen med detta är att Vänsterpartiet måste förstå 

vilket gravt utbildningsproblem vi har idag. Detta problem är också den logiska 

följden av att intern utbildning varit eftersatt under en längre tid. Den som inte 

bekymrar sig om sakkunskapen kanske åtminstone kan fundera över vad denna gör 

med mer renodlad ideologisk övertygelse på några års sikt. 

► Rent allmänt har vänstern mycket att vinna på att försöka spetsa sin ekonomiska 

analys genom att resonera mer kring andra politiska styrmedel än ägandet. 

► Vänsterpartiet har troligen mycket att vinna på att satsa mer på utbildning av 

partiets egna medlemmar. 

klImatet 

Vänsterpartiets jobbpolitik skulle troligen öka tillväxten. Därför kan det vara på 

sin plats med en kommentar rörande miljön. Åtminstone sedan industrialismen och 

massbilismen drog igång på allvar har ökad tillväxt (om vi talar om BNP) medfört 

ökad konsumtion av olja, utsläpp av koldioxid och liknande. 

omställnIng För jobb 

Men tillväxten kan öka av många olika skäl och säger ingenting om vilken typ av 

resurser samhället använder, åtminstone i den mening som ordet brukar användas av 

ekonomer. De ekonomiska samband som beskrivs ovan är endast teoretiska ramverk. 

Vilken typ av råvaror vi stoppar in i dem är i så gott som samtliga fall en annan fråga. 

Det finns ingen naturlag som säger att ökad BNP per definition måste innebära 

ökade utsläpp och sämre klimat. Kanske kommer klimatet tvinga oss att sluta flyga 

och äta kött. En enorm utmaning på kort sikt - men på verkligt lång sikt kommer 

människor att vänja sig och hitta annat att spendera pengar och resurser på. 

Men att strypa aktiviteten i samhället så att tillväxten avstannar helt – det skulle 

med största sannolikhet leda till mycket svåra problem och även kraftiga motsättningar. 

Men som sagt och som tur är: per definition är detta inte heller nödvändigt. 

► Miljöproblemen och våra förslag på detta område kan också kopplas till jobben: 

- Vi måste ställa om i miljövänlig riktning. Olje- och klimatproblemen kommer 

förr eller senare slå hårt mot jobben i Sverige. Ska vi kunna få ned dagens massarbetslöshet 

och klara jobben även i framtiden krävs att vi påbörjar en klimatomställning 

omedelbart. 

91


nu börjar Valrörelsen 2018 

Vänsterpartiets största utmaning framöver är att koka ned vår politik till ett lättför- 

ståeligt mantra som våra företrädare kan upprepa gång på gång och återknyta så 

ofta det går till. Det gäller att hänga upp alla teknikaliteter på en större berättelse 

om vad vi vill göra med Sverige. 

uPPrePnIng är InlärnIngens moder 

Sen måste vi ha tålamod. Denna strategi kommer troligen inte ge utdelning genast. 

Men ska vi förändra världen så måste vi växa som parti. Framtiden är lång och tjat 

är en av politikens viktigaste och kanske mest framgångsrika ingredienser. 

Men om detta ska fungera så måste vi våga strunta i vad alla andra gör och 

prata mer om oss själva. Vi måste våga strunta i att driva kampanjer om alla frågor 

samtidigt. Detta kommer löna sig i längden. Klassamhällets alla orättvisor kommer 

aldrig kunna bekämpas genom att vi driver en kampanj mot varje orättvisa eller 

avslöjar allt högern sysslar med. 

Avslutningsvis bör även själva jobbpolitiken i sig formuleras så att den enkelt 

kan förklaras och förstås och dessutom väcka engagemang – inte minst bland partimedlemmarna. 

Kanske något sånt här: 

► – All sysselsättning handlar om investeringar! Vi måste investera i nya jobb i 

både privat och offentlig sektor. Vi måste få företagen att investera för att få ned 

arbetslösheten. Vi måste öka jämlikheten så att efterfrågan kan växa, vilket ger 

företagen anledning att investera i Sverige. Vi måste investera i en bättre skola 

och omsorg för att rusta inför framtidens arbetsmarknad. 

► Mantran av denna typ bör formuleras även för sakfrågor som inte kommer att 

vara partiets huvudfråga. Om inte annat bör de formuleras för våra egna medlemmar. 

mer lugn och ro 

Men vi måste även lugna ned oss. Ofta driver Vänsterpartiet i en region i praktiken 

flera helt olika typer av kampanjer under ett och samma år och max några månader 

åt gången. Detta gör att man måste vara otroligt engagerad i politiken för att hinna 

lära sig någon fråga, eller överhuvudtaget förstå vad vi egentligen menar och vill. 

Detta blev bättre i valrörelsen 2010 då vi enbart tjatade om vårdvinsterna. Men 

detta var första gången på länge som partiet lyckades skapa en sådan tydlighet. 

► Om Vänsterpartiets ekonomiska politik ska framstå som trovärdig så måste vi 

tjata länge. Två år kommer inte att räcka långt. Detta arbete bör snarast betraktas 

som ett projekt för det närmaste decenniet. 

Detta kan möjligen låta utopiskt. Som jämförelse kan dock nämnas den kampanj 

för sänkt matmoms som VPK drev mellan 1969 och 1982, alltså inte mindre än 13 

år. Detta var möjligen i längsta laget för en så konkret och avgränsad fråga men kan 

kanske ge perspektiv på dagens rastlöshet. 

Vad är Vänstern? 

På kort sikt är detta riskabelt. Om Vänsterpartiet börjar prata om att det krävs investeringar 

i privat sektor; välfungerande konkurrens i näringslivet eller något liknande 

kommer garanterat många att missta detta för en högersväng, på samma sätt 

som många kommer misstolka budskapen i denna rapport. 

92

FRAMTIDEN 

Att några partimedlemmar kanske kommer överge oss för ”radikalare” alterna- 

tiv är i förlängningen heller ingenting att bekymra sig för. De flesta invånarna i 

Sverige stödjer vår politik och än mer radikala idéer än så. Men få personer vill 

rösta på något som de uppfattar som osäkert, inkompetent eller som ett fullständigt 

experiment. Vi måste frammana en bild av att vi förstår det här samhället och vet 

vad det behöver. 

Vill vi vinna de breda massornas uttalade stöd måste vi på samma sätt våga vända 

den ”vänster” ryggen som fastnat i att reprisera sig själv, som en blek kopia av vårt 

fornstora jag, med glädje förvaltandes traditioner som inte fyller någon annan mening 

för dagens arbetarklass annat än som en snobbig subkultur bland andra. 

den ljusnande FramtIden Vår 

Förutom oss består Sveriges riksdag i övrigt av partier som sedan länge gett upp 

målet om full sysselsättning, alternativt tror att arbetslösheten kan pressas ned genom 

sänkt a-kassan och lägre löner. Det är utifrån vår egen politik som vänstern 

måste börja bygga och förankra en berättelse om vårt Nya Sverige. 

Det är en berättelse där Vänsterpartiet kan omfamna de önskvärda delarna av det 

privata näringslivet och samtidigt stå fast vid, bygga vidare och utvidga det starka 

samhället där politisk planering och statliga regleringar har en naturlig plats. 

Vi ska ha en progressiv analys. Men ska vi bli ett parti med mer än sju procents 

väljarstöd måste radikalismen balanseras med mogenhet och trovärdighet. Vi vill 

ha en marknadsekonomi men inte ett marknadssamhälle. Sverige behöver ett nytt 

Vänsterparti. 

93


sammanFattnIng 

Förslagen i denna rapport kan i huvudsak sammanfattas i följande målsättningar: 

1. Välj en (eller möjligen två) frågor som alla väljare ska kunna associera partiet 

med. Låt denna fråga stå som motiv och fond till alla förslag partiet framför. 

Driv denna fråga i minst tio års tid. 

2. Fokusera de närmaste åren på jobbpolitiken: återknyt alla våra förslag till jobben. 

Vidta åtgärder för att öka kunskapen och engagemanget bland partiets 

medlemmar kring denna fråga. 

3. Prioritera intern utbildning. Skapa mer tydliga strukturer för hur utbildningsarbetet 

i partiet ska bedrivas. Ställ upp tydligare mål för vad medlemmarna 

förväntas kunna och erbjudas att lära sig. Avsätt tid och resurser för detta. 

VIdare läsnIng 

1. Akerlof och Shiller (2009) Animal Spirits 

2. Reinhart och Rogoff (2009) This time is different 

3. Socialistisk debatt nr 4/2008: Vad var det vi sa? 

4. www.ekonomistas.se 

94

nooshI dadgostar

en Förändrad 

arbetsmarknad 

EN FÖRÄNDRAD ARBETSMARKNAD 

Arbetsgivarna har under 1900-talet använt olika metoder för att öka produktivite- 

ten i sina verksamheter. Arbetsdelning och metodisk kontroll av arbetsmomenten, 

automatisering, kortare ledtider i produktionen och kapitalrationalisering har varit 

och är metoder som används. Idag ser vi en rationalisering som koncentreras allt of- 

tare kring löntagarnas anställningsvillkor. Den nya strukturomvandlingen är inriktad 

på precisionsbemanning. ”Lean production” och ”just in time” är två begrepp 

som visar på den förändrade arbetsmarknaden. Genom att inte ha kapital bundet i 

lager och ha en arbetsstyrka som hela tiden kan anpassas till verksamhetens behov, 

strävar man efter en så effektiv och flexibel produktion som möjligt. 

Sverige har länge haft en internationellt sett hög jobbomsättningstakt och den 

har under lång tid legat på ungefär samma nivå. Andelen arbetstagare som slutar en 

gammal eller börjar en ny anställning är lika stor – ungefär 20 procent – i dag som 

i mitten på 80-talet. Strukturomvandlingen har dock ändrat karaktär. Under den 

”klassiska” strukturomvandlingen på 1950- 70-talen, byggd på branschförskjutning 

från jordskogsbruk och föråldrad, ej konkurrenskraftig industri, berördes hela kollektiv 

med tämligen lika förutsättningar. Omställningen kunde ske med relativt begränsade 

och homogena utbildningsinsatser. Arbetslöshetsperioderna var korta och 

det fanns en stor arbetskraftsbrist. 

Idag är det på ett helt annat sätt enskilda personer som befinner sig i skottgluggen. 

Sedan 1990-talet har våg efter våg av omorganisationer dragit fram över hela 

arbetslivet. Alltmer slimmade arbetsorganisationer har kombinerats med olika ”lösare” 

former för anlitande av arbetskraft genom entreprenader, bemanning och tidsbegränsade 

anställningar. Varje arbetad timma ska vara maximalt produktiv och det 

åstadkommer man genom att verksamhetsenheterna krymps, konkurrensutsätts och 

löpande jämförs och kvalitetsmäts. Produktionen har blivit mer störningskänslig 

och det har ökat kraven på att hantera detta. Arbetstagare som snabbt kan ställa om 

när de arbetar och vad de arbetar med, har blivit en viktig resurs. 

Ytterligare en komponent i utvecklingen är den avreglering och konkurrensutsättning 

som skett i stora sektorer i ekonomin. Tidigare var i princip alla offentligfinansierade 

verksamheter drivna i förvaltningsform. Så gott som hela infrastrukturen 

var delar av statliga myndigheter, inte bolag på en konkurrensutsatt marknad. 

Denna nya form av strukturomvandling har blivit en mekanism för utsortering 

av människor utifrån nya och mer arbetsmarknadspolitiskt svårfångade kriterier. 

Problemet är inte längre så mycket att människor befinner sig i fel yrke eller fel 

bransch. Resultatet av detta tycks vara att en viss grupp människor permanent hamnar 

utanför arbetsmarknaden eller med mycket svag anknytning till arbetsmarknaden. 

Antalet personer med svag anknytning ligger på närmare 300 000 personer1 . 

Problemet är i större utsträckning att enskilda individer inte klarar kraven i de 

yrken och branscher där de befinner sig. Inom arbetarrörelsen har detta mest diskuterat 

som ett arbetsmiljöproblem. Arbetsmiljölagen är vad facket ytterst har att luta 

sig emot när arbetsgivaren laborerar med olika arbetsformer och de anställdas allt 

färre timmar i företaget. 

Strukturomvandlingen är sällan kostnadsfri. Den innebär ofta stora omställningskostnader 

i form av uppsägningar, nedläggningar och geografiska omflyttningar. 

Dessa kostnader är inte kända på förhand och de bärs i första hand av individer. 

1 Nilsson, Nyström, Reformismens möjligheter, 2008 

99

DET NYA ARBETSLIVET 

Oftast inleds processen genom utslagning av jobb och företag, ibland hela sektorer, 

och först i ett följande skede tillkommer nya arbetstillfällen i andra sektorer som är 

framgångsrika i internationell konkurrens och förmår skapa högre förädlingsvärl- 

den. I nordiska länder har man skapat ett kollektivt riskbärande bland annat genom 

omfattande socialförsäkringssystem och intresse för vidareutbildning. Kostnaderna 

är lika stora, men de sprids ut på fler. Ett riskbärande som idag i allt högre grad 

individualiseras i takt med att välfärdsstatens fördelande effekter blir allt svagare. 

Vänstern pratar ofta om bättre arbeten. Med det menas att det sällan finns anled- 

ning av pressa fram dåliga, ofta lågavlönade jobb till vilket pris som helst. Det finns 

ett gemensamt intresse av att vi får ett så högt förädlingsvärde som möjligt för vår 

gemensamma och för den enskildes ekonomi. I en ekonomi som styrs av låga löner 

är det också låga löner som styr konkurrensen istället för effektiviseringen genom 

ett ökat förädlingsvärde. 

Från IndustrI tIll tjänstesektor 

För det första så har tjänster som utförs i nära anslutning till industrin i statistiken 

flyttats över från industri- till tjänstesektorn. Andelen av de sysselsatta som arbetar 

med tjänster till industrin har ökat kraftigt. Detta beror på att tjänsteproduktion som 

tidigare utfördes i den industriella sektorn (till exempel städning) nu utförs av själv- 

ständiga tjänsteföretag. Industrins nedgång handlar därmed om ett annorlunda sätt 

att organisera produktionen. För det andra att effektiviseringen av produktionen i 

industrin innebär att allt färre anställda kan producera allt mer. Slutligen är en del av 

det tidigare obetalda hemarbetet numera arbeten i den privata eller offentligfinan- 

sierade tjänstesektorn. Det handlar både om barnoch äldreomsorg och att mindre 

tid läggs på matlagning och att fler går på restaurang. Att fler arbeten flyttas ut från 

hemmen innebär att tjänstesektorns andel ökar. 

Andel som arbetar i olika sektorer i Sverige 1900–2005 

% 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

Källa: Edvinsson (2006). 

Jordbruk Tillverkningsindustri + bygg Privata tjänster Offentliga tjänster 

0 

1850 1860 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 

Källa: Edvinsson (2006). 

arbetare och tjänstemän 

3.2 Utbildningskraven i arbetet 

I dag utgör TCO och SACO tillsammans flertalet av löntagarna, förhandlar om den 

större 1900-talet delen har av präglats lönesumman av en och snabb har förändring högre organisationsgrad av produktionen. än LO. Många I början ar av - 

beten som var vanliga för hundra år sen har försvunnit. Samtidigt har det 

100 skett en tillväxt av nya arbeten. De jobb som på bred front försvunnit är 

jobb som inte krävde utbildning och de som har tillkommit har inneburit 

högre utbildningskrav. 

Under 1900-talet började allt fler utbilda sig allt längre. Fler skaade sig 

en längre teoretisk utbildning i de traditionella läroverken och gymnasierna. 

Parallellt med detta började också olika typer av yrkesskolor växa fram. I allt

EN FÖRÄNDRAD ARBETSMARKNAD 

1950-talet utgjorde LO-medlemmarna 78 procent av de fackliga medlemmarna i 

Sverige. År 2009 hade andelen LO-medlemmar sjunkit till 47 procent medan 50 pro- 

cent tillhörde antingen TCO eller SACO. En del av förklaringen är den strukturella 

förändring på arbetsmarknaden som innebär att andelen arbetare blir färre medan 

gruppen tjänstemän växer sig allt större. Men siffran grundar sig också på LO:s svå- 

righeter med att organisera stora arbetargrupper på dagens arbetsmarknad. Det finns 

samtidigt flera tecken på att skillnaderna mellan ”arbetare” och ”tjänstemän” är långt 

ifrån självklara. Mer än någonsin är det uppenbart att många sysselsättningar i dag 

innefattar en komplicerad blandning av intellektuella och fysiska yrkeskunskaper. 

Med utvecklingen följer också att många löntagare i dag har liknande upplevelser 

av arbetslivets villkor. Erfarenheter av slimmade organisationer, ökad tidspress, 

låga löner och lösare anställningar finns inte bara i traditionella arbetaryrken, utan 

delas också av stora tjänstemannagrupper. Många tjänstemän befinner sig lönemässigt 

dessutom på en lägre nivå än till exempel arbetarna i IF Metalls avtalsområde. 

Bekymret med allt kortare anställningsförhållanden delas idag av stora löntagargrupper. 

Å ena sidan sker det en proletarisering av vissa tjänstemannagrupper, 

medan många arbetaryrken å andra sidan blir allt mer tjänstemannaliknande. Ett 

typiskt exempel är Unionens callcenterarbetare som i själva verket är i större behov 

arbetarfacken kartellavtal än tjänstemannaavtalen. Samtidigt har vi arbetare som 

hanterar avancerade datorprocesser och flygtekniker. 

TCO konstaterar2 i en rapport att många arbetstagare har fått en ”svagare ställning 

gentemot sina arbetsgivare” som visar sig i en svag löneutveckling och relativt 

försämrade arbetsvillkor. Samtidigt har andra grupper blivit mer professionaliserade, 

vilket gjort dem mindre utbytbara och stärkt deras ställning på arbetsmarknaden. 

Utvecklingen har också en tydlig könsdimension. Det är framför allt de traditionellt 

manliga LO-yrkena som har fått påtagligt bättre villkor, medan många kvinnliga 

tjänstemän arbetar under förhållanden som ligger nära LO-kollektivets. Ett tydligt 

tecken på detta är att många kvinnor i TCO-förbund identifierar sig främst som 

arbetare. Enligt LO:s undersökningar känner sig hela 44 procent av de kvinnliga 

TCO-medlemmarna som arbetare, mot 27 procent av männen. I Vårdförbundet, ett 

av de mest kvinnodominerade TCO-förbunden, är arbetareindentifikationen allra 

tydligast. 66 procent av Vårdförbundets medlemmar, alltså två av tre, ser sig själva 

som arbetare3 . De LO-medlemmar som valde att rösta borgerligt i valet 2010 var 

i huvudsak män och tillhörde de grupper inom LO som tjänar något bättre, inom 

främst industrin och byggsektorn. 

Även om skillnaderna i förmåner och inflytande kan vara stora mellan arbetaroch 

tjänstemannagrupper, tampas många tjänstemän i dag med obetalt övertidsarbete 

och en rädsla för att bli av med jobbet. Överlag har tjänstemännens övertidsuttag 

ökat de senaste åren. Ofta ersätts inte heller det eftersom övertidsersättningen, 

framför allt på den privata tjänstemannasidan, har avtalats bort. TCO gör dock bedömningen 

att många tjänstemannagrupper har ökat sin faktiska arbetstid utöver 

den överenskomna. En annan anledning till att inte all övertid ersätts är att många 

uppfattar mer eller mindre uttalade krav på att göra samma arbetsuppgifter på kortare 

och kortare tid. I genomsnitt arbetade 18 procent av medlemmarna i TCOförbund 

övertid under 20094 . 

Enligt data från European Social Survey anser knappt 40 procent av de svenskar 

som är i arbete att jobbet skapar stress, vilket är högst bland de undersökta länderna. 

Kvinnor tycker generellt sett att jobbet är stressigare än män. Knappt hälften av 

2 TCO, Jobben och jobbet, 2011 

3 Rydstedt, Samverkan inte sammanblandning, 2011. 

4 TCO, TCO granskar nr 6, 2010. 

101


arbetstagarna i Sverige har de två senaste åren upplevt väsentligt ökade arbetsupp- 

gifter 5 . En stadigt större andel i alla grupper, förutom manliga högre tjänstemän, 

anger att de upprepar samma arbetsmoment många gånger per timme. Även när det 

gäller att själv kunna påverka arbetstakten och när olika arbetsuppgifter ska göras 

finns en försämring, främst bland tjänstemän (Trender i arbetslivet LO). Kvinnliga 

lägre tjänstemän hade 2007 nästan lika små möjligheter att påverka takt och upplägg 

av arbetet som manliga arbetare. Cirka en femtedel tjänstemännen anser att 

det finns ett krav att i hög utsträckning vara tillgängliga för arbete i samband med 

frågor både i arbetet och på fritiden. Möjligheten att lära nytt och utvecklas i arbetet 

följer trappan klass och kön. På nedersta trappsteget finns kvinnliga arbetare där 

27 procent år 2007 anser sig ha möjlighet att lära nytt. På översta trappsteget finns 

manliga högre tjänstemän där 70 procent anger detta. Arbetare inom industrin har 

den minsta andel som anger möjlighet att utvecklas i yrket, kvinnor allra minst6 . 

Andelen som har egen erfarenhet av arbetslöshet har fördubblats sedan början av 

90-talet7 . Det är dessutom fler tjänstemän än arbetare som ”upplevt sin anställning 

hotad av personalnedskärningar” och betydligt fler som ”påverkats av omorganisering”. 

Tjänstemän är på ett annat sätt än arbetare känsliga för individuella egenskaper 

och personliga relationer som till exempel ”social kompetens” på arbetsmarknaden, 

vilket gör dem på ett sätt mer sårbara för dagens strukturomvandling. Den 

socialpsykologiska dimensionen i omvandlingstrycket är mest utpräglad här. Men 

sammantaget kan man konstatera att arbetsgivarnas behov av flexibilitet drabbar 

breda löntagargrupper, om än på lite olika sätt. 

Likaså finns det fackliga problemet med arbetsgivares ovilja att teckna kollektivavtal 

i flera branscher. Problematiken förknippas ofta med LO-gruppers arbetsplatser 

inom t.ex. handels-, restaurang-, städ- och byggsektorn, men faktum är att den 

är minst lika påtaglig i ”nya” statusyrken inom it-, reklam- och konsultbranschen. 

Genomgående är att många unga människor arbetar i branscher som domineras av 

företag som inte har kollektivavtal. 

lön 

Enligt SCBs statistik var löneökningarna för tjänstemän (anställda i yrken inom 

TCOs och SACOs avtalsområden) procentuellt högre än för arbetare (yrken inom 

LOs avtalsområde) hela perioden 1997–2005. De största löneökningarna har gått 

till tjänstemannagrupperna, med särskilt påtagliga stegringar i de allra högsta grupperna. 

Det är också de grupper som har de största kapitalinkomsterna. År 2007 

är arbetsinkomsten i genomsnitt 202 900 kronor för arbetarkvinnor och 273 200 

kronor för arbetarmän. Bland lägre tjänstemän är motsvarande siffror 242 500 för 

kvinnor och 329 000 för män. För högre tjänstemän är kvinnornas arbetsinkomst i 

genomsnitt 390 700 och männens är 516 000 kronor. 

En faktor som spelar in är att merparten arbetare återfinns idag inom servicesektorn, 

med dess genomsnittligt sett något lägre lönebetalningsförmåga än industrin, 

medan tjänstemännens andel snarast ökar inom de branscher som har högst lönekapacitet. 

Vidare är det välbelagt att decentraliserade löneförhandlingar leder till 

större lönespridning, och alltså en naturlig konsekvens av att arbetsmarknadens 

parter på 1980-talet lämnade det centrala förhandlingssystemet. 

5 Kinsten, SLOSH 2006 - en riksrepresentativ studie av arbetsmiljö och hälsa, 2007. 

6 Gellerstedt, Trender i arbetsmiljön, 2007. 

7 Mörtvik, Rautio, Kompetent, lojal, otrygg – medelklassen i den nya globala ekonomin, 2007. 

102

Vem ska utbIlda 

arbetskraFten? 

VEM SKA UTBILDA ARBETSKRAFTEN? 

ökade kraV På yrkesutbIldnIng 

Arbetsgivarens strategi har länge varit att göra arbetstagaren så utbytbar och kon- 

trollerbar som möjligt. Helst ska vem som helst i produktionen omgående kunna 

bytas mot vilken arbetslös som helst. Det är en ambition som funnits både inom 

industri och inom servicesektorn. Ännu vid 90-talets början var skillnaden i syssel- 

sättningsgrad mellan de som hade och de som inte hade fullbordad gymnasieutbild- 

ning obetydlig. Idag är den skillnaden 20 % 8 . Sedan 1970-talets mitt har det skett 

en kraftig nedgång av antalet LO-jobb som inte kräver yrkesutbildning. Störst ned- 

gång har skett inom industrin där antalet sådana jobb har minskat från ungefär 600 

000 till 200 000. Inom byggsektorn och i den offentliga tjänstesektorn har antalet 

arbetarjobb som inte kräver utbildning följt samma trend. I den offentliga tjänste- 

sektorn ökade emellertid antalet sådana jobb till och med början av 1980-talet och 

därefter började de minska. I den privata tjänstesektorn har det däremot inte skett 

någon stor nedgång av antalet jobb som inte kräver yrkesutbildning. Där har antalet 

sådana jobb varit påfallande stabilt. De lågutbildades arbetsmarknad har således 

förskjutits från industri till privat servicesektor. Teknikutvecklingen har inneburit 

att enkla monotona arbetsuppgifter har kunnat ersättas av maskiner. De som ska 

sköta dessa maskiner behöver högre kvalifikationer. När nya jobb skapas idag är de 

mer komplexa än de jobb som ersattes. 

Arbetarrörelsens strategi har varit att öka det kvalitativa innehållet i jobben för 

att därmed göra arbetstagarna mindre utbytbara, eller endast utbytbara mot en min- 

dre grupp. Strategin som bland annat gått ut på att skapa legitimationer och certifi- 

kat för ett givet arbete, har ofta understötts av staten för att öka säkerheten för både 

arbetstagaren och allmänheten. Det råder således ett växelspel mellan å ena sidan 

arbetsgivarnas önskemål om att höja produktiviteten genom att minska beroendet 

av enskilda arbetstagare och å andra sidan arbetstagarnas behov av att stärka sin 

position på arbetsmarknaden genom att minska sin utbytbarhet. 

Detta leder till att strukturomvandlingen i första hand drabbar grupper med svag 

utbildningsbakgrund. Vi ser en ökning av andelen arbeten som kräver gymnasieutbildning 

respektive högskoleutbildning. Samtidigt har utbudet av arbetskraft som 

inte har någon yrkesutbildning varit högt allt sedan arbetslösheten steg i början av 

1990-talet. Till detta stora utbud bidrar utbildningssystemets utformning. Många 

lämnar gymnasiet i förtid, många går studieförberedande gymnasieprogram, många 

kommer från andra länder utan yrkesutbildning som är relevant i Sverige och de 

allra flesta av Sveriges 350 000 högskolestudenter vill arbeta extra och har sällan 

någon yrkesutbildning. Det är alltså många som konkurrerar om jobben utan specifika 

utbildningskrav. De förändringar som genomförts av A-kassan och arbetsmarknadspolitiken 

sedan den borgerliga regeringen tillträdde har ytterligare ökat 

konkurrensen om dessa jobb. 

den borgerlIga utbIldnIngsIdén 

Den borgerliga jobbpolitiken bygger på idén att ett ständigt ökat utbud av arbetskraft 

långsiktigt kommer påverka sysselsättningen och branschstrukturerna. Ökad 

lönespridning ska skapa låglönemarknader dit svagare grupper kan hänvisas. Job- 

8 Nilsson, Nyström, Reformismens möjligheter, 2008 

103


ben som skapas blir på så sätt en spegling av arbetskraftsutbudet och deras konkur- 

renskraft på marknaden. Ju mer aktivt de arbetslösa söker jobb med sjunkande an- 

språk på lön och arbetsvillkor desto fler jobb kan skapas. På så sätt bildas en slags 

matchning utan att man behöver anpassa arbetskraften till jobben, utan istället får 

jobben möta de låga krav som arbetslösa i det läget ställer. Det är en aktiverings- 

politik istället för en arbetsmarknadspolitik. Utbildningsfrågorna blir närmast be- 

tydelselösa. Arbetsmarknadspolitiken baserar sig i många delar på ett amerikanskt 

koncept från Clintonepokens 1990-tal med varumärket ”work first” med filosofin 

att den aktiva arbetsmarknadens utbildningsinsatser störde den fria prisbildningen 

på arbetsmarknaden. De ”låser in” människor i åtgärder när de istället borde stå till 

arbetsmarknadens förfogande. Alla som är arbetslösa är alltså i princip är anställ- 

ningsbara - det är bara en fråga om pris. 

104 

I verkligheten ser vi tämligen stabila trender vad gäller kvalifikationskraven i 

arbetslivet. Arbetsmarknaden är mer av ett pussel av olika kompetenser snarare än 

en rak spegling av ett arbetskraftsutbud. Det behövs en given mix av olika kvalifi- 

kationer för att samhället ska fungera. Den mixen förändras långsamt bland annat 

beroende på faktorer som teknikutveckling, globalisering men också arbetskraftsutbud. 

Det tar däremot ganska lång tid att sänka lägstalöner och det finns inga tydliga 

tendenser till att vi idag ser en sådan utveckling. Vad vi ser är allt större grupper 

som är löst knutna till arbetsmarknaden och arbetar allt färre timmar. Det är alltså 

inte i första hand löneskillnaderna utan inkomstskillnaderna som kraftigt har ökat. 

Många människor lever på både små och osäkra inkomster. 

När det gäller den grundläggande utbildningsnivån i Sverige har den successivt 

höjts under det senaste seklet. Vi har haft en utveckling av gymnasieskolan i riktning 

mot en allt mer allmänteoretisk och studieförberedande utbildning. Ett av de 

främsta uttrycken för detta var införandet av de 3-åriga och högskoleförberedande 

yrkesprogrammen i början av 1990-talet. Historiskt är det i många fall något av en 

slump vilka utbildningar som har räknats som högskoleutbildningar och vilka som 

har betraktats som yrkesutbildningar. Till de traditionellt akademiska utbildningarna 

har ett flertal nya utbildningar tillkommit. På 1970-talet blev lärar- och vårdutbildningar 

en del av högskolan. Det fjärde året på den tekniska gymnasieutbildningen 

gjordes under 1990-talet om till en högskoleingenjörsutbildning. Under de 

sista femton åren har framförallt de mindre högskolorna introducerat ett stort antal 

nya utbildningar. Samtidigt finns ett ökande antal eftergymnasiala utbildningar som 

ligger utanför högskolesystemet. Det är exempelvis utbildningar inom ramen för 

den nya yrkeshögskolan, folkhögskoleutbildningar och utbildningar i arbetslivet 

som det avtalsreglerade lärlingssystemet. När vi talar om ökade krav i arbetslivet 

är det alltså inte självklart att arbetena blir mer avancerade och krävande i termer 

av högskoleutbildning. 

synen På utbIldnIng 

Olika jobb kräver olika lång utbildning och färdighetsträning. Vissa kan vi lära oss 

snabbt, andra tar längre tid att lära sig. I vissa har man reglerat vägen in i yrket. I andra 

yrken består utbildningen i mycket större utsträckning av träning i anslutning till 

arbetet. I dessa yrken behövs både yrkesteori och färdighetsträning för att man ska 

kunna göra ett bra jobb – även om utbildningarna inte behöver knytas till högskolor. 

Utbildningspolitiken rymmer en rad perspektiv som i vissa fall kan korsar varandra. 

Arbetarrörelsen har influerats av olika strömningar. Beskrivningar av individuella 

klassresor illustrerar ofta motsättningen mellan två olika perspektiv. Dels det 

stora fokus på den sociala rörligheten och föreställningen om akademisk utbildning


som en väg upp i den sociala hierarkin. Dels den strömning som i första hand vär- 

desätter arbetaryrket med en tydligare betoning på ekonomisk utjämning. 

Detta kan sättas i relation till de olika synsätt som finns på vilken roll utbildning- 

en spelar och ska spela i produktionen. Ett sätt att se på det är att skolan ska fungera 

som grund för senare omskolning och växlande yrkesinriktningar längre fram i 

livet. I fokus står de breda färdighetsämnena istället för orienteringsämnena kopplade 

till specifika yrken. Det är ett synsätt som pekar på faran i att vara hänvisad 

till några få företag och deras dagsaktuella behov, vilket också har varit ett viktigt 

argument mot lärlingsutbildningar. Syftena har varit att öka kunskapsinnehållet i 

arbetslivet och stärka den enskildes position. 

I delvis motsatt riktning går de som har kritiserat de breda utbildningarna för att 

inte ge eleverna tillräckliga yrkeskunskaper för att kunna klara sig i arbetslivet. Man 

menar att arbetsmarknadsvärdet av gymnasieutbildningen har sjunkit och fungerar 

därför inte i sig positionsstärkande på arbetsmarknaden då den i minskande grad 

uppfattas som meriterande av arbetsgivarna. Kärnfrågan blir då när yrkesanpassningen 

ska göras. Om den sker först på arbetsplatsen kan det ju i själva verket leda 

till ett starkare beroende till den enskilde arbetsgivaren. Även högskoleväsendet 

har präglats av en diskussion mellan de som förespråkar ett bredare, reflekterande 

ämnesinnehåll och de som vill knyta utbildningen närmare till arbetslivet. 

Man behöver hitta ett sätt att orientera mellan dessa två inriktningar. Dels skapa 

ett utbildningssystem som inte underskattar yrkesvalets och yrkesutbildningens betydelse 

för den enskildes självförverkligande, identitetsskapande och positionsstärkande 

på arbetsmarknaden. Dels en utbildning som ger människor valmöjligheter 

att gå vidare i livet. Vi kan hursomhelst vara säkra på att om inte arbetarrörelsen 

står upp för att alla arbeten är viktiga kommer inte någon annan göra det heller. För 

att motivera små löneskillnader mellan arbetare och tjänstemän är det viktigt att 

betona den betydelse yrkeskvalifikationen har. 

PrIorIterIng aV kValIFIcerad 

yrkesutbIldnIng 

Subventioner till högre utbildning kan öka den sociala rörligheten direkt genom att 

göra det möjligt för fler att skaffa sig utbildning och indirekt minska löneskillnader. 

Men för att få denna effekt bör subventionerna kombineras med andra metoder 

för att minska hindren att genomgå högre utbildning för ungdomar från hem med 

begränsade studietraditioner. I annat fall riskerar de generella subventionerna bli 

mer eller mindre verkningslösa genom att huvudsakligen gå till ungdomar som 

ändå skulle ha studerat. För att ge önskad effekt på lönestruktur och sysselsättning 

behöver resurserna i första hand riktas till utbildningar med en efterfrågan som 

leder till matchning. 

Därmed finns det idag goda argument för att framför allt prioritera kvalificerad 

yrkesutbildning på olika nivåer. Under 2007 fanns majoriteten av de jobb där det 

var störst brist på utbildad arbetskraft inom LO-yrkena. Det var uteslutande jobb 

som krävde någon form av yrkesutbildning. Trots att efterfrågan är stor vet vi att 

yrkesutbildningen på gymnasial nivå under de senaste åren inte har fått tillräckligt 

med resurser för att hantera arbetslivets behov av yrkesutbildad arbetskraft. 

De flesta arbetsmarknadsprognoser visar att det är alldeles för få som genomgår 

dessa utbildningar. Genom att verka för en kvalificerad yrkesutbildning kan också 

marknadens orättvisa värdering av olika yrken balanseras. Statusen och värdet av 

traditionella arbetaryrken kan revalveras. En sådan satsning omfördelar resurser till 

de grupper som behöver mest stöd i övergången till arbetslivet. En större satsning 

105


på yrkesprogrammen kan ge bättre fördelningspolitiska konsekvenser. Den hamnar 

hos de som behöver mest stöd. 

gymnasIeskolan 

Införandet av en treårig gymnasieutbildning, som skulle ge allmän behörighet till 

högskolan, var det senaste steget i riktning mot att höja den lägsta utbildningsnivån. 

Kunskapslyftet som gav äldre möjlighet att komplettera sina gymnasiestudier var 

också ett steg i den riktningen. Införandet av den 3-åriga gymnasieskolan och en del 

samtida reformer ledde till att den stabila trenden att allt fler genomförde gymnasiet 

bröts9 . Sedan dess har andelen som inte har fullföljt gymnasiet vid 20 års ålder 

stannat på ungefär 20 procent. Avbrotten är tydligt kopplade till vilka kunskaper 

eleverna hade med sig från grundskolan, och den frågan är, alltjämt tydligt kopplad 

till social bakgrund. Av de elever som 2001 togs in i gymnasiet med ett grundskolebetyg 

som låg under meritvärdet 100 var det bara 21 procent som fem år senare 

hade en fullföljd gymnasieutbildning. Och av dem vars meritvärde låg över 160 var 

det 86,2 procent som fullföljde sin gymnasieutbildning. 

Synsättet bakom 90-talets gymnasiereform var att allmänutbildningen var viktig 

och att samhället skulle stå för den. Företagen skulle stå för den dyra färdigutbildningen 

ute på arbetsplatsen, något som den enskilde/skattebetalarna skulle slippa 

betala för. Idag ser vi svårigheter med att upprätthålla det synsättet. De företagsspecifika 

kvalifikationerna blir mindre betydelsefulla i takt med avregleringar och en 

teknik som är allt mer allmängiltig och används på samma sätt på hela arbetsmarknaden. 

För arbetsgivaren är det därför mycket olönsamt att investera i annat än de 

strikt företagsspecifika för verksamheten. 

Det innebär att gymnasieskolorna i mycket högre utsträckning behöver lära ut 

det som tidigare förlades på företagen. De yrkesspecifika färdigheterna kommer 

att behöva integreras i utbildningen för att eleverna ska kunna bli anställningsbara 

efter avslutad utbildning. I det arbetet behöver branschen och arbetsmarknadens 

parter involveras i syfte att ta ett större ansvar över utbildningens innehåll. Det 

finns också behov av att tydliggöra skolans krav och förbättra kvalitén på de praktikperioder 

eleverna genomgår under sin utbildning. I det avseendet föreslås inga 

förbättringar genom den nya gymnasiereformen (Gy11). Däremot förelås ett inrättande 

av nya nationella programråd bestående av arbetsmarknadens parter som ska 

få vissa möjligheter att tycka om utbildningarna. Det finns anledning att föreslå ett 

utökat mandat för dessa råd i utbildningsfrågorna. Det förutsätter att båda arbetsmarknadens 

parter naturligtvis har ett lika stort inflytande i de nationella programråden 

vilket inte har varit helt självklart. 

I Danmark och Norge finns ett betydligt mer mångfacetterat utbud av ungdomsutbildningar 

än i Sverige. De yrkesinriktade utbildningarna är i allmänhet fyråriga 

och genomförs växelvis i skola och i arbetslivet. Det är ingen tillfällighet att Danmark 

och Norge hör till de länder, som har den lägsta andelen ungdomar som vare 

sig arbetar eller studerar, medan Sverige har en hög andel10 . Det talar för en gymnasieskola 

som ger eleverna frihet att välja en regelrätt yrkesutbildning och möjligheter 

att få fotfäste på arbetsmarknaden direkt efter utbildningen. 

9 Bland annat ett förändrat betygssystem som i praktiken innebar att tröskeln in till gymnasiet 

höjdes eftersom ett godkänt betyg i svenska, engelska och matematik krävdes för att börja på ett 

nationellt gymnasieprogram. 

10 2008 var det 102 000 personer mellan 16 och 25 som varken arbetade eller studerade. Det 

var en ökning med 20 % från 2007. 

106


högskolan 

Samma tankemönster som låg till grund för gymnasieskolans omställning var sty- 

rande för förändringen av högskolan. Under 1970- och 80-talen försökte man i möj- 

ligaste mån anpassa högskolesystemet till behoven på arbetsmarknaden. I stället för 

fristående kurser skapades utbildningslinjer. I dessa ingick ofta praktik på någon 

arbetsplats. Under tidigt 1990-tal lämnades detta synsätt. Utbildningslinjerna skro- 

tades, givetvis med undantag för de traditionella yrkesutbildningarna i högskolans 

regi, som läkar-, lärar och civilingenjörsutbildning för att ta några exempel. Men 

samtidigt har också vissa av dessa utbildningar gått i samma riktning som utbild- 

ningssystemet i övrigt. Färdighetsträning har tonats ned i relation till övergripande 

teoretisk kunskap. 

dImensIonerIng och resursstyrnIng 

Att begränsa dimensioneringen på utbildningen för att därigenom reglera utbudet 

av vissa typer av yrkesarbetare har varit en klassisk strategi för att se till att efter- 

frågan på yrkesarbetare överstiger utbudet. Detta tillvägagångssätt har antagligen 

historiskt haft en positiv effekt på villkoren i jobben. I forskningen om professioner 

visar det sig tydligt att en yrkesgrupp som håller på att professionaliseras ofta börjar 

med att ta kontroll över hur utbildningen till yrket ska formas och dimensioneras. 

Detta förhållningssätt är starkt kopplat till yrkesidentitet och inte alls till om man är 

akademiker eller inte. Elektrikerförbundet arbetar minst lika aktivt med sin utbild- 

ning som vad Läkarförbundet gör. 

När en utbildning kan användas hos flera olika arbetsgivare kommer företagen 

inte i samma utsträckning vilja stå för utbildningskostnaden och ett riktigt dimen- 

sionerat utbildningssystem blir därför ännu viktigare. Styrningen och resursfördel- 

ningen i relation till utbildningsproduktionen är därför central. 

Regelverket kring fristående skolor och kommunaliseringen av skolan har lett till 

att det inte sker någon nationell eller regional styrning av vilka gymnasiala yrkesut- 

bildningar som erbjuds. Expansionen av friskolesystemet har därför haft en mycket 

negativ effekt på styrningen av antalet gymnasieplatser på de olika yrkesprogram- 

men. Det har funnits en stark tendens mot att prioritera billiga teoretiska utbild- 

ningar framför dyrare praktiska utbildningar. Måttstocken har varit helt inriktad på 

den egna skolans överlevnad istället för att dimensionera utbildningsplatserna efter 

arbetsmarknadens behov. Att förstärka övergången mellan skola och arbetsmark- 

naden är därför inte bara en teknisk och pedagogisk fråga utan också en fråga om 

möjligheten att kunna styra utbudet på svensk arbetsmarknad. Staten har naturligt- 

vis ett ansvar. Men i första hand är det arbetsmarknadens parter som behöver få ett 

förstärkt inflytande över hur yrkesprogrammen organiseras även på detta område. 

Dels innehållet i programmen, dels dess dimensionering. 

När efterfrågan på arbetskraft stiger blir det mer prioriterat att expandera kortare 

och dyrare yrkesutbildningar än att satsa på långa allmänna teoretiska utbildningar 

med oklar arbetsmarknadsrelevans. Självklart ska även fortsättningsvis olika ut- 

bildningsvägar och inriktningar finnas. Men det styrsystem över utbildningssyste- 

met som funnits för både gymnasiet och högskolan har i oroväckande hög grad styrt 

mot billiga utbildningar som inte efterfrågas på arbetsmarknaden11 . 

Man ska dock komma ihåg att en begränsad dimensionering av de svenska utbildningarna 

samtidigt kan leda till att inflödet av yrkesutövare från andra länder 

11 Undantaget från regeln är etablerandet av kvalificerad yrkesutbildning (KY) som skapades 

i nära samarbete med branscherna och villkoret för deras etablering var att det fanns en tydlig 

efterfrågan på arbetstagare med vissa givna kunskaper och färdigheter. 

107


ökar. Den behöver därför i viss mån kombineras med möjligheten för fler att få 

genomgå utbildningen i Sverige. 

yrkessPecIFIka och 

FöretagssPecIFIka kunskaPer 

Det finns en uppdelning i yrkesutbildningen mellan de yrkesspecifika kunskaperna 

som är kopplade till en viss profession och de företagsspecifika som rör i första 

hand färdigheter på den enskilda arbetsplatsen. De flesta jobb på svensk arbets- 

marknad kan inte tydligt uppdelas i den ena eller den andra av ovanstående katego- 

rier. De flesta är en mix. 

yrkessPecIFIka 

Fackförbund som i första hand baserar sin styrka på sin yrkesidentitet är t.ex. SA- 

CO-förbunden, Elektrikerna och Byggnadsarbetarförbundet. De som har utbild- 

ningen klarar jobbet, medan de som inte har den inte gör det. För att kunna köra 

buss krävs busskörkort, för att jobb som vvs-are och licenssvetsare krävs en yrkes- 

utbildning. De mest tydliga exemplen på yrkesarbeten inbegriper ofta någon form 

av legitimation, certifikat eller yrkesbevis. Det som är kännetecknande för denna 

typ av utbildningar är just att teori och praktik mixas genom hela utbildningen 

och att utbildningen ofta avslutas med någon sorts praktikperiod. Per utbildnings- 

timme blir dessa utbildningar betydligt dyrare än allmänt teoretiska utbildningar. 

Om många arbetsgivare konkurrerar om arbetskraften är det vidare rationellt för 

arbetsgivaren att i möjligaste mån försöka undvika att stå för utbildningskostnaden. 

I stället föredrar arbetsgivaren att anställa dem som är färdigutbildade. 

andra yrkescertIFIerIngsmodeller 

I Tyskland finns ungefär 340 statligt erkända yrken. Varje yrke är starkt reglerat och 

utbildningen är delad mellan arbetsplatsen och särskilda yrkesskolor. Upplägget 

utformas utifrån en samverkan mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter. 

Yrkesdefinitionerna uppdateras fortlöpande. En beräkning från år 2007 visade att 

drygt 65 procent av ungdomarna förr eller senare påbörjade en lärlingsutbildning 

inom ramen för det här systemet. 

Om Tyskland representerar en grupp länder med en mycket långtgående reglering 

av yrken och utbildningsskyldigheter kopplade till yrke, så utgör USA och England 

exempel på länder med motsatta traditioner. Även Sverige kan räknas som ett land 

med en betydligt mindre utvecklad offentlig reglering av yrken. Regleringen i USA, 

England och Sverige berör framför allt tjänster på arbetsmarknaden som ställer krav 

på längre utbildning (läkare eller lärare) liksom yrken som har omedelbar betydelse 

för individers liv och säkerhet (sjuksköterska, polis, elektriker med flera). 

Yrkesutbildningens positiva effekter tycks vara mest markanta i länder där den 

har en mer specifik än generell karaktär, där utbildningen är orienterad mot ett 

yrke och utformad i nära samverkan mellan skola och arbetsliv. Det finns också 

flera studier som pekar på svaga resultat av yrkesutbildning i länder med mera liberala 

arbetsmarknadsstrukturer och frivilliga utbildningsmodeller, som i England 

och USA. Problemen med yrkesutbildningen i dessa länder brukar förknippas med 

utbildningens begränsade omfattning, svaga reglering och långtgående decentralisering. 

Arbetsgivarnas och de fackliga organisationernas engagemang är begränsat 

och integrationen mellan skolutbildning och utbildning på arbetsplatsen är svag, 

för att inte säga obefintlig. Dessutom har yrkesutbildningen låg status och en tydlig 

orientering mot de socialt och studiemässigt svagaste grupperna. 

108

FöretagssPecIFIka 


Motsatsen till de färdigheter och kunskaper som är yrkesspecifika är de som bara är 

användbara i ett företag. I den typen av jobb sker i princip all yrkesutbildning och 

färdighetsträning i företaget – antingen i arbetet eller i företagsskolor. Det som be- 

hövs är en bra allmän utbildning som ger goda förutsättningar att tillägna sig utbild- 

ningen i företaget. Skälet till att det finns företagsintern utbildning är både att det är 

svårt för arbetsgivaren att begära att utbildningssystemet ska leverera personer som 

har kompetens att jobba på just dennes företag och att arbetsgivaren tycker det är 

rimligt att betala utbildningen eftersom den inte kan användas i andra sammanhang. 

Den höjer inte mer än marginellt den anställdes värde på arbetsmarknaden i övrigt. 

Ett exempel på detta är utbildningssystemet inom posten. Detta verk hade tidigare 

ett omfattande företagsinternt utbildningssystem med egna skolor och utbildningar. 

Idag kan vi se samma mönster inom pappersindustrin. Det finns tydliga 

skillnader mellan olika fackförbund i detta avseende. De två förbund där medlemmarna 

får mest personalutbildning är Pappers och Seko, medan Transport och Målarna 

får det i lägst utsträckning. 

I spåren av hårdare konkurrens och ökade omställningskrav har företagens benägenhet 

till långsiktiga anställnings- och utbildningsåtaganden minskat. Detta 

innebär också ökade svårigheter för unga med svag utbildningsbakgrund. De möjligheter 

som tidigare fanns att kompensera en bristfällig utbildning genom att få 

anställning i ett större företag och via erfarenhetsuppbyggnad på arbetsplatsen successivt 

öka sin kompetens och prestationsförmåga är idag ytterst begränsade. Företagen 

ställer krav på högre produktivitet och snabbare inlärningsförmåga – och därmed 

en högre utbildningsnivå – redan vid anställningstillfället. De med ofullständig 

grundläggande utbildning tillhör de som tidigt sorteras bort bland de jobbsökande. 

De hänvisas därmed till den sekundära arbetsmarknaden. 

Vi kan se en allt starkare skiktning i arbetslivet som formerar en primär och 

sekundär arbetsmarknad. De interna arbetsmarknaderna präglas av goda anställningsvillkor, 

bra löner och utvecklingsmöjligheter för de anställda. Hit rekryteras 

personal som arbetsgivarna är intresserade av att binda upp under längre tidsperioder. 

Det betyder också att företagen är beredda att investera långsiktigt i personalens 

kompetens. På de sekundära arbetsmarknaderna råder motsatta förhållanden. 

Dessa arbetsmarknader präglas av osäkra anställningsförhållanden, tidsbegränsade 

anställningar, vikariat etc. Lönerna är i allmänhet låga och anställningen medför 

inte samma sociala förmåner som för dem som är etablerade på den interna arbetsmarknaden. 

ProFessIonalIserIngstrategIer 

Det är lätt att konstatera att i jobb där manliga anställda dominerar har kraven på 

yrkesutbildning varit mer framgångsrika och har dessutom förstärkts av lagstiftning. 

I många manligt dominerade yrken ställs krav på certifiering, körkort eller en 

viss utbildning. För att köra truck krävs truckkörkort, för att vara ställningsbyggare 

krävs vid sidan av det avtalsbaserade yrkesbeviset också att man genomfört en av 

Arbetsmiljöverket godkänd utbildning. I mer kvinnligt dominerade arbeten finns 

inte samma starka tradition av tydliga utbildningskrav och i de fall de finns gäller 

de främst i tjänstemannajobb. Även om det givetvis finns utbildningar till jobb 

inom både förskolan och äldreomsorgen, är inte utbildning på samma sätt ett måste 

för att ha rätt att utföra arbetet. 

Om arbetsgivaren är tvungen att ge de anställda en minimiutbildning för att de 

ska kunna utföra arbetet eller om de bara kan anställa dem med en given utbildning 

109


har det en positiv effekt på arbetsvillkoren. När det gäller det förstnämnda leder 

det till att arbetsgivaren är mer mån om att behålla dem som fått utbildning. I det 

senare fallet leder det till att utbudet av dem som kan ta jobben minskas. Utbild- 

ningskraven som inte också bygger på vad som är rationellt för arbetsgivaren och 

det omgivande samhället är dock svåra att upprätthålla. Vidare måste sådana krav 

kombineras med goda möjligheter att skaffa sig den relevanta utbildningen. 

110 

Mycket tyder på att det finns en trend mot att yrkesfärdigheter har blivit allt vik- 

tigare. På en arbetsmarknad uppdelad efter yrkeslinjer är skillnaderna i anställnings- 

villkor mindre mellan olika företag eftersom löner och anställningsförhållanden i 

högre grad regleras via kollektivavtal. I länder med utpräglat yrkesbaserade arbets- 

marknader är i allmänhet partsorganisationerna starkare, vilket i sig bidrar till att 

förhindra framväxten av sekundära arbetsmarknadssegment med låga löner och låg 

effektivitet. Tyskland är ett bra exempel på ett land med en utpräglat yrkesbaserad 

arbetsmarknadssegmentering – starkt reglerad yrkesutbildning formad med inflytan- 

de av partsorganisationer och myndigheter. Medan USA visar ett tydligt dualt arbets- 

marknadsmönster, med parallella interna och sekundära arbetsmarknadssegment. 

Tydligare krav på yrkesfärdigheter och spärrmoment för att inträda yrket hänger 

också ihop med att ge arbetsmarknadens parter förstärkt inflytande över utbildning- 

arna. Exempel på nya professioner som har diskuterats var regeringens förslag på 

att införa yrkestiteln ”Äldreassistent” 12 . 

Vem ska stå För utbIldnIngen? 

Vägen in i arbetaryrken påverkar inte bara villkoren i jobben. Det påverkar också i 

hög grad identiteten och den kollektiva styrkan. Fler och fler av LO-jobben kräver 

yrkesutbildning, samtidigt som allt färre genomgår en sådan. Tidigare monopol, 

inom staten och kommunerna, har ersatts av flera konkurrerande bolag. Statliga 

verk och kommuner, som tidigare var villiga att stå för utbildningskostnaderna, vill 

inte längre göra det. 

Den offentliga ägandeformen innebar att arbetsgivaren kunde ta ett långtgående 

ansvar för utbildningen i sektorn. I vissa av dessa verksamheter hade man tillgång 

till ett omfattande utbildningssystem. I andra sammanhang, framförallt inom sjukvården, 

skapade arbetsgivarna skolor för att utbilda dem som skulle jobba där. I och 

med att det nu finns flera olika företag som bedriver verksamheter på samma område 

behövs ett tydliggörande av vem som ska stå för utbildningen i sektorn. Gamla 

system har bara delvis lyckats anpassa sig till en ny och förändrad verklighet. 

Utveckling har hanterats på olika sätt. Byggbranschen har avtal om färdigutbildning 

efter det att man gått ut byggprogrammet – lärlingsavtal. Dessa avtal innebär 

en kraftig reducering av lönekostnaden under lärlingsåren. Trots denna lönereduktion 

föredrar de flesta arbetsgivare att anställa färdigutbildade och det kan vara 

svårt att få fram lärlingsplatser i tillräcklig omfattning trots att det är brist på utbildade 

arbetstagare. Ett annat exempel är väktarbranschen där de viktigare aktörerna 

på området slutit ett avtal kring hur en gemensam utbildning ska finansieras och 

hur kostnaderna för utbildningen ska delas mellan olika företag och de anställda. 

Inom de flesta andra områden finns inte någon strukturerad färdigutbildning. Det 

är upp till enskilda företag att skapa traineeprogram eller liknande. Existensen av 

sådana bygger dock oftast på att jobbet karaktäriseras av företagsspecifika kunskaper 

eller att arbetsgivaren kan skapa en lojalitet till företaget. Den bristfälliga 

övergången mellan utbildning och arbete skapar etableringsproblem bland färdigutbildade 

från utbildningar på både gymnasie- och högskolenivå. 

12 Se bilaga 1.


Det finns en hel del indikationer på att vi är på väg mot en situation där mixen 

mellan yrkesspecifika och företagsspecifika kunskaper och färdigheter är på väg att 

vikta över mot de förstnämnda. Priset för det blir att individer och skattebetalare 

får stå för en större del av utbildningskostnaderna. Företagen kommer att vilja stå 

för mindre av de samlade utbildningskostnaderna när utbildningen kan användas 

hos konkurrerande arbetsgivare. Ju dyrare utbildning desto större kommer oviljan 

att vara. Även om alla arbetsgivare skulle gynnas av att fler utbildades till ett visst 

yrke kommer inte företagen inte frivilligt vilja stå för kostnaden. Det enda sättet att 

komma förbi problemet är att dessa utbildningar finansieras antingen gemensamt 

eller att det skapas avtal inom branschen som innebär en reglering av utbildningskostnaderna. 

senare utbIldnIng 

Utbildningssystemet måste också ge goda möjligheter för dem som behöver skaffa 

sig en yrkesutbildning senare i livet. Idag är dessa möjligheter mycket begränsade 

också till de jobb där det råder stor brist på yrkesutbildade arbetstagare. Det har 

dragits ner på Komvux som samtidigt har blivit allt mer inriktad på högskoleförberedande 

teoretiska utbildningar. Vill man istället läsa till frisör eller elektriker 

efter gymnasiet är det närmast omöjligt. Arbetsmarknadsutbildningarna har blivit 

väldigt mycket färre och är endast avsedda för dem som är arbetslösa. Kvalificerad 

yrkesutbildning (KY) har utvecklats i positiv riktning men har en liten omfattning, 

oklar styrning och uppföljning och är inte avsedd för de utbildningar som ligger på 

gymnasial nivå. 

arbetsmarknadsutbIldnIng 

Från mitten av 1950-talet till slutet av 1990-talet hörde den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen 

till arbetsmarknadspolitikens viktigaste instrument. De 

vuxnas möjligheter till att formellt utbilda sig eller komplettera sin utbildning vidgades 

radikalt med 1968 års vuxenutbildningsreform. På senare år har vi fått ett 

allt större allmänteoretiskt fokus på vuxenutbildningen. Kunskapslyftet som kom 

under 1990-talet var ett initiativ som bland annat finansierades genom en kraftig 

neddragning av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Mer än 100 utbildningscentra 

runt om i landet och med 100 000-tals deltagare årligen i korta, 

yrkesinriktade kurser, avrustades under 1990-talet, bolagiserades och kom i sin nya 

skepnad – Lernia – att prioritera privata uppdragsutbildningar framför yrkeskurser 

i AMS regi. 

Möjligheterna för de som är arbetslösa att skola om och upp sig till nya arbeten 

inom ramen för Arbetsförmedlingens verksamhet har praktiskt taget försvunnit. De 

redan begränsade antalet platser om 13 500 som fanns för arbetsmarknadsutbildning 

hösten 2006 har mer än halverats. Det genomsnittliga antalet deltagare per månad 

var 2010 ca 6 000. Det är färre än under arbetsmarknadsutbildningens första år 

på 1950-talet. Inriktningen av utbildningarna har dessutom förändrats. Tidigare var 

utbildningarna fokuserade mot flaskhalsar och bristyrken, nu handlar det mera om 

allmänt kompetenshöjande insatser. Målet om att 70 procent av deltagarna ska ha 

ett arbete eller bedriva reguljära studier 90 dagar efter avslutad utbildning har getts 

upp och resultaten för utbildningarna har kraftigt försämrats. Under första halvåret 

2010 fick två av tio deltagare arbete efter utbildningen13 . 

Trots att den empiriskt grundade forskningen visar att en efterfrågestyrd arbetsmarknadsutbildning 

väsentligen ökar möjligheterna att finna ett nytt arbete, har 

13 LO, Fler jobb – bättre jobb, 2007 

111


just den utbildningen krympts ihop till nästan ingenting. Den borgerliga regeringen 

betraktar utbildning som en temporär och konjunkturell insats inom arbetsmark- 

nadspolitiken – inte som ett permanent och strukturellt instrument för omskolning 

av arbetskraften. Vuxenutbildningen ses också som en konjunkturregulator och ko- 

ordineras inte med Arbetsförmedlingen, utan med kommunerna. Komvux har mins- 

kat med 100 000 heltidsplatser sedan den var som störst. Några ytterligare platser 

har däremot tillförts det som kallas ”yrkesvux”. Som i all annan vuxenutbildning 

anpassas ”yrkesvux” främst till vad den sökande vill läsa och sammankopplas inte 

till den akuta efterfrågan på arbetsmarknaden. Det är ett individuellt studieval och 

den enskilde får finansiera sina studier med hjälp av det s.k. högre bidraget, som 

motsvarar 80 procent av de vanliga studiemedlen, vilket inte är särskilt generöst i 

jämförelse med det aktivitetsstöd som utgått vid arbetsmarknadsutbildningar. 

lärandet På arbetsPlatsen 

Omställningsavtalen är ett resultat av förhandlingar mellan arbetsmarknadens par- 

ter. Kompetensuppbyggnad, omställningsförmåga och omställningsavtal för hela 

arbetsmarknaden är idag ytterst angeläget. Inom existerande omställningsprogram 

som finns på arbetsmarknaden finns det ofta mycket lite utrymme för att förändra 

en persons kompetens. Det handlar i större utsträckning om att utifrån de kunskaper 

de uppsagda redan har hjälpa dem att hitta nya jobb. 

112 

För dem som har en anställning sker vanligtvis en viss kompetensutveckling 

inom ramen för de ordinarie arbetsuppgifterna. Ett större problem är, som tidigare 

påpekats, bristen på investeringar i kunskap som är av mer allmänt intresse för ar- 

betsmarknaden och som ger arbetstagaren verktyg för att söka sig vidare i karriären. 

Den enskilda arbetsgivaren har inte ett lika stort utbyte av det. Samhället behöver 

gripa in och finansiera kompetensutvecklingen för att den ska genomföras. 

Arbetsförmedlingen behöver fungera mer i samverkan med de lokala och regio- 

nala utbildnings- och arbetsmarknaderna och förstärka kompetensen hos alla, inte 

bara vid arbetslöshet, utan också när man vill byta från ett arbete till ett annat eller 

när man vill omskola sig till ett nytt arbete. Lärande i arbetet och ett tillvaratagande 

av människors validerade realkompetens hör till de insatser som bör prioriteras. 

Studiefinansieringen är en nyckelfråga. De olika uppslagen till kompetensförsäk- 

ringar har tills vidare visat sig vara senvägar och på kortare sikt förefaller det enklare 

att gå en genväg genom att göra de offentliga studiestöden tillgängliga inte bara i den 

reguljära utbildningen, utan också för kompetensutvecklingen i arbetet. Personalut- 

bildningen skulle kunna fördelas mera rättvist om ett särskilt rekryteringsstöd kunde 

utgå och att skola upp, i stället för att säga upp, med bibehållet aktivitetsstöd vore ett 

sätt att frigöra medel kopplade till A-kassan till kompetensutvecklingen. 

En på så vis kombinerad arbets- och utbildningsförmedling skulle kunna bli den 

samhälleliga aktör som understödjer omställningsavtalens partbaserade samarbete, 

även finansiellt. Arbetsmarknadens parter skulle då åter bli delaktiga i arbetsmark- 

nadspolitikens utformning – en utveckling i linje med det större inflytande över gymnasieutbildningen 

som parterna förväntas få via de s.k. nationella och regionala programråden 

och som de redan har över yrkeshögskolan och borde få över högskolan. 

sammantaget 

Det är ytterst få som frivilligt väljer att trängas med åtskilliga andra om jobb som 

inte kräver utbildning. De allra flesta skulle istället vilja ha möjlighet att söka också 

andra jobb. Yrkesutbildningarnas omfattning har dock under senare tid minskat


radikalt. Det är idag svårt att skaffa sig en yrkesutbildning senare i livet som ger 

förbättrade möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Många av de yrken 

där det råder stor brist på utbildad arbetskraft är i princip stängda för dem som inte 

valde rätt på gymnasiet eller har mycket höga gymnasiebetyg. 

Gymnasial yrkesutbildning produceras idag på fyra håll. I gymnasiet, komvux, 

arbetsmarknadsutbildningar och i viss utsträckning KY-utbildningar. Det har an- 

setts vara mer prioriterat att hålla ihop ungdomsutbildningen än att hålla ihop yrkes- 

utbildningen. Det saknas därför ett sammanhållet ansvar över yrkesutbildningarna. 

Inte bara former och pedagogik har skilt sig åt, också innehåll och ambitionsnivå. 

Yrkesutbildningar är dyrare och har ständigt fått konkurrera med teoretiska utbild- 

ningar. Splittringen har lett till en utsmetning av strategiska resurser och dåligt utnyttjande 

av dem. Utvecklingen av antalet friskolor gör att dimensioneringen av 

bättre matchning mellan utbud och efterfrågan av arbetskraft blir allt viktigare. Det 

har dessutom varit jämförelsevis svårt för branscherna att få inflytande över utbildningarna. 

Vi vet idag att arbetsgivaren står för kompetensutveckling främst när det 

gäller företagsspecifika kunskaper, inte mycket utöver det. 

Det finns anledning att diskutera hur man kan skapa ett mer sammanhållet yrkesutbildningskomplex 

utan att det får segregerande effekter i gymnasieskolan. De nationella 

programråd som Gy11 föreslår ger branschinflytande för att fastställa krav 

på utbildningen. Det finns anledning att se på hur programråden skulle kunna få 

ett ännu större inflytande över yrkesprogrammen. Det borde vara möjligt att skapa 

centra som producerar bra yrkesutbildning för alla grupper och som bygger på kraven 

som fastställs av programråden. I samråd med programråden bör också gränsdragningen 

mellan gymnasiala utbildningar och yrkeshögskolan tydliggöras för att 

kunna staka ut karriärvägarna för yrkeseleverna. Att skapa stabila regionala yrkesutbildningscentra 

ska även inkludera integrering av arbetsmarknadsutbildningar 

och en tydligare styrning av dimensioneringen av den samlade yrkesutbildningen. 

Arbetsmarknadsutbildningarna, som tidigare erbjöd ett rikt utbud av kortare yrkesinriktade 

utbildningar, har krympt ihop till nästan ingenting. Neddragningarna 

och den förändrade inriktningen av komvux, mot att framförallt ge högskoleförberedande 

kurser, har ytterligare försvårat möjligheterna att skaffa sig en yrkesutbildning 

efter gymnasiet. Erfarenheten av den kvalificerade yrkesutbildningen (KY) 

är positiv, men antalet som har möjlighet att genomgå dessa utbildningar är litet 

och söktrycket är högt. Även inom högskolan är söktrycket högt till akademiska 

yrkesutbildningar med goda arbetsmarknadsutsikter. Platserna där behöver utökas. 

Överhuvudtaget gäller det att riva barriärer mellan utbildning och arbete. En 

reformerad gymnasieskola som ger möjligheter till regelrätt yrkesutbildning skulle, 

med den nära kopplingen som finns till gymnasial vuxenutbildningen, samtidigt 

kunna utgöra basen för en reformerad arbetsmarknadsutbildning. 

I Danmark och i Norge har arbetsmarknadsutbildningen varit väl integrerad med 

den reguljära utbildningen. Resurserna har samordnats och kunnat utnyttjas mera 

effektivt. I viss mån är det liknande idéer som lagt grunden för det Teknikcollege, 

som IF Metall och Teknikföretagen gemensamt drivit fram i samverkan med kommuner 

och företag och som nu finns på flera håll i landet. Det finns även några 

Vårdcollege. Modellen bör kunna spridas till fler yrkesområden och branscher. 

113


Våra nya arbetstIder 

arbetstIder och FlexIbIlItet 

Strukturomvandlingen har gjort produktionen mer variations- och störningskänslig. 

Istället för att anpassa inflödet av jobb till bemanningen har man försökt anpassa 

bemanningen till inflödet av arbetsuppgifter. Tanken har varit att minimera alla 

dötider i produktionen. Blickarna har därmed vänts mot arbetstagarnas flexibilitet. 

Om man ska klara av en sådan produktionsprocess, ställs större krav på att arbets- 

tagarna ska kunna ställa om mellan olika arbetstider och arbetsuppgifter för att 

företaget hela tiden ska ha en optimal bemanning. 

114 

Inom servicesektorn har en delvis annan process bidragit till att utvecklingen gått 

i samma riktning. Kraven på ökad flexibilitet av arbetskraften är mer konsument- 

styrd. Det har från konsumenternas sida funnits en efterfrågan på att kunna uträtta 

olika ärenden vid betydligt fler tidpunkter än tidigare. Det är framför allt kvinnor 

i arbetaryrken som håller igång 24-timmarssamhället. I början av 1990-talet arbe- 

tade 75 procent av kvinnor inom handel, transport och service enbart dagtid. I dag 

är andelen nere på 34 procent. Samtidigt fortsätter fyra av fem tjänstemän att arbeta 

på sedvanliga kontorstider. Bland manliga arbetare arbetar 59 % enbart vardagar 

med dagtid 14 . 

Utvecklingen har gått hand i hand med ökade inslag av entreprenadlösningar, 

bemanningsföretag och tillfälliga anställningar som har inneburit att människor har 

blivit mer utbytbara för arbetsgivaren. Därmed blir det också svårare för arbetstagaren 

att opponera sig mot sämre villkor. En annan faktor som också möjliggjort 

denna utveckling är att det under dessa år har varit lätt att få tag på personal med 

rätt utbildning till jobben. Både den höga arbetslösheten och den kraftiga utbildningsexpansionen 

har gjort att det egentligen inte varit brist på någon kategori av 

arbetskraft under denna period. 

deltIder 

En miljon anställda i Sverige arbetar deltid, 340 000 är LO-medlemmar och 252 

000 är ej fackligt anslutna arbetare. På hela arbetsmarknaden arbetar 36 procent 

av kvinnorna och 11 procent av männen mindre än 35 timmar i veckan. Bland LOkvinnor 

jobbar hela 50 % deltid, vilket alltså är dubbelt så många som genomsnittet15 

. Alla som jobbar deltid gör det inte mot sin vilja, men alltför många. Statistik 

visar att två av tre deltidsarbetande LO-medlemmar egentligen skulle vilja jobba 

mer. I princip anges två orsaker till att man inte arbetar heltid. Antingen att det 

saknas den typen av tjänster eller att man inte orkar eller är sjuk. Unionen har tagit 

fram en rapport som visar att var tredje medlem tycker det är svårt att kombinera 

förvärvsarbete med familjeliv16 . 

Andelen deltidsarbetande kvinnor inom LO har inte minskat under de senaste 

femton åren. Skillnaderna i arbetstid har ökat mellan kvinnor i LO-förbund och 

kvinnor i tjänstemannaförbund. Sedan 1980-talet har kvinnor i tjänstemannaförbund 

ökat sina genomsnittliga arbetstider, medan utvecklingen har stått stilla i LOförbunden. 

Könsskillnaderna ser trots detta likadana ut i TCO och SACO. Bland 

kvinnor i LO-förbund är inte heller deltidsarbetet knutet till att man har små barn 

utan det är lika vanligt bland andra grupper. 

14 Gullstrand, Ehlin Kolk, Arbetstiden och ett hållbart arbetsliv, 2011 

15 LO, Arbetstider år 2009, 2010. 

16 Unionen, Grönslösa föräldrar, 2010.

VÅRA NYA ARBETSTIDER 

tIdsbegränsade anställnIngar 

Av samtliga anställda är andelen tidsbegränsat anställda drygt 14 procent. Bland 

arbetare är den 19 % och bland tjänstemän 11 %. 23 % av arbetarkvinnorna är tids- 

begränsat anställda medan 16 % av männen är det. Andelen med tidsbegränsade an- 

ställningar har ökat starkt för unga och uppgår nu till ca 50 procent i åldrarna under 

25 år. Genomsnittligt är arbetslöshetsperioderna för unga och unga vuxna betydligt 

kortare än för medelålders och äldre. Medeltalet för samtliga åldersgrupper var 76 

dagar år 2004 medan motsvarande uppgift för personer i åldrarna 18-24 var 35 dagar. 

Begreppet ”tidsbegränsade anställningar” rymmer en flora av icke-fast anställ- 

ningar: projekt, vikariat, timanställning, behovsanställning, olika typer av arbets- 

marknadsåtgärder och så vidare. Inom kategorin ”tillfälliga anställningar” har tim 

och behovsanställningarna ökat kraftigt sedan 1990-talets början och utgör nu cirka 

1/3 av alla tillfälliga jobb. Mindre än 1/3 av säsongs- eller behovsanställda får nå- 

gon gång fast jobb 17 . 

Den högre andelen arbetare i tillfälliga anställningar förklaras främst av att det 

är en hög andel av de icke- yrkesutbildade arbetarna – och framför allt kvinnliga 

arbetare – som bara har tillfälliga jobb, medan siffran för de facklärda arbetarna 

inte avviker nämnvärt från siffrorna för tjänstemännen. För de facklärda arbetarna 

är siffran till och med lägre än för gruppen högre tjänstemän, 11,2 respektive 16,2 

procent. Den höga siffran för de högre tjänstemännen kan dock sammanfattas i 

beteckningen ”konsulter”. 

Hotell och Restaurang Facket är det LO-förbund som har störst andel tidsbegränsat 

anställda bland sina medlemmar, 16 procent. Det är dock nästan en halvering 

jämfört med bara tre år tidigare då andelen var 28 procent. Stramare skrivningar 

gällande så kallade extra anställningar i kollektivavtalet är troligen förklaringen till 

minskningen. Närmast efter HRF kommer Handels och Transport med 12 procent. 

Lägst andel har Målareförbundet och Elektrikerna med fyra procent tidsbegränsat 

anställda medlemmar18 . 

Andelen tidsbegränsat anställda är högre på små arbetsplatser än på stora arbetsplatser. 

Bland samtliga anställda är det ett ganska tydligt samband mellan andel 

tidsbegränsat anställda och arbetsplatsens storlek. På de minsta arbetsplatserna 

med 1-5 anställda är i genomsnitt 17 procent av de anställda tidsbegränsat anställda. 

Därefter minskar andelen tidsbegränsat anställda ju större arbetsplatsen är för att 

slutligen plana ut runt tio procent för arbetsplatser med mer än 100 anställda. 

Mellan år 2005-2008 ökade antalet tidsbegränsat anställda kraftigt och år 2007 

nåddes toppnoteringen 622 000 tidsbegränsat anställda. 

Sedan 2007 har Sverige ett av Europas mest frikostiga regelverk för tidsbegränsade 

anställningar. Det ger arbetsgivaren alltför stora möjligheter att anställa arbetstagare 

på upprepade tidsbegränsade anställningar samtidigt som de undviker de 

regler som ger de anställda rätt till tillsvidareanställning. De behöver finnas en tydligare 

övre tidsgräns för olika tidbegränsade anställningar hos samma arbetsgivare. 

EU-kommissionen har riktat kritik mot de svenska reglerna om anställningsskydd 

som man menar bryter med EU:s direktiv om visstidsanställning. 

annan schemaläggnIng 

Varningssignaler om mer begränsande arbetstider kommer även från andra sektorer. 

Inom Kommunals avtalsområde kan vi se en stor ökning av delade turer. Det 

innebär att arbetsdagen är uppdelad på två arbetspass, oftast kring arbetstopparna 

17 Larsson, Anställningsformer år 2011, 2011. 

18 Larsson, Anställningsformer år 2011, 2011. 

115


på morgon och kväll, med obetald paus däremellan. Tre av fyra av Kommunals 

sektioner i landet uppger att det förekommer delade turer – och där det förekommer, 

där ökar andelen 19 . Särskilt utsatt är personal i hemtjänsten, på äldreboenden och i 

kollektivtrafiken. Facket har dock små möjligheter att agera så länge arbetsgivaren 

följer arbetstidslagens regler om dygnsvila. I hemtjänsten märker man också hur 

arbetstiden blir mer pressad. Där arbetar man i allt högre utsträckning efter tids- 

schabloner där varje moment är tidssatt och steg för steg ska avrapporteras. Det har 

blivit en minutstyrd verksamhet där personalen får ta ansvaret för att arbetet går 

ihop. Liknade arbetsmiljöproblem finns i callcenterbranschen. 

tjänstemän 

Det är dock inte bara arbetargruppernas arbetstider som det finns anledning att upp- 

märksamma. Även tjänstemännens arbetstider förskjuts, både till innehåll och till 

förläggning, om än på ett lite annat sätt. TCO-förbundet Unionen har i flera studier 

visat hur arbetslivet för många tjänstemän har förändrats – från tydliga ramar för 

var, när och hur arbetet utfördes, till allt större inslag av gränslöshet och flexibilitet. 

En förändring som både har haft sina för- och nackdelar. Mobiltelefoner och datorer 

har gett en flexibel arbetssituation, men också inneburit att många förväntas vara 

tillgängliga utöver den ordinarie arbetstiden. Följden blir att arbetsliv och privatliv 

allt mer växer samman och att risken för stress ökar. En tydlig tendens är att övertiden 

ökar i breda tjänstemannaskikt. Enligt en kartläggning som Unionen presenterade 

i november 2010 arbetar 84 procent av de privata tjänstemännen regelbundet 

övertid – i strid med gällande regler. Både arbetstidslagen och EU:s arbetstidsdirektiv, 

som innebär att övertid endast får förekomma vid tillfälliga arbetstoppar, sätts 

ständigt ur spel på arbetsplatserna. 

(TCO Övertid trots lågkonjunktur). Framförallt är det män i privata tjänstemannayrken 

som arbetar övertid. I början av 2000-talet arbetade cirka 13 procent av 

TCO-anslutna män övertid mot cirka 8 procent av kvinnorna. 2009 var motsvarande 

siffror 21 procent för män och 16 procent för kvinnor. Det sker framför allt 

en ökning av övertidsarbete utan ersättning. Detta fenomen gällde tidigare främst 

SACO-anslutna, men blir allt vanligare i större löntagargrupper. En viktig iakttagelse 

är att en ökad efterfrågan i ekonomin inte leder till nyanställningar i samma 

utsträckning som tidigare, utan snarare till en mer intensiv användning av redan 

anställd personal20 . 

tjänstemän – arbetare 

Det är framför allt människor i lågkvalificerade arbeten som hänvisas till ett mer 

styrt arbetsliv, präglat av obekväma arbetstider, ofrivillig deltid och uppstyckade 

scheman. 76 % av manliga tjänstemän tycker att de har ett visst eller stort inflytande 

över arbetet, medan den siffran ligger på 39 % för kvinnliga arbetare. För 

båda grupper tenderar privatliv och arbetsliv att flyta in i varandra. Tjänstemännen 

genom sitt gränslösa arbete och för många vårdbiträden och busschaufförer genom 

delade turer eller osäkerheten kring nästa veckas schemaläggning. Känslan av att 

inte kunna råda över sin tid delas av många. 

19 Kommunalarbetaren, Delad arbetsdag allt vanligare, 2010-06-23 

20 TCO, Övertid trots lågkonjunktur, 2010 

116


arbetstIden Idag 

Idag är arbetstiden främst reglerad genom EU:s arbetstidsdirektiv, den svenska ar- 

betstidslagen, arbetsmiljölagen och genom kollektivavtal. Arbetstidslagen är dispo- 

sitiv i sin helhet med arbetstidsdirektivet som EU-spärr. I EU-domstolen har man 

främst tagit hänsyn till direktivets hälsoskyddande aspekter genom att till exempel 

definiera jourtid som arbetstid och alltså inte som viloperioder. 

bemannIngen 

Sammantaget finns ingen tydlig tendens mot minskade lägstalöner trots den ökande 

konkurrensen om jobben. Kollektivavtalstäckningen är fortfarande god, även om 

vissa branscher har svårigheter att upprätthålla den på små arbetsplatser (i synner- 

het i HRF:s avtalsområde). Det som däremot har varit betydligt svårare att upprätthålla 

är bra anställningsförhållanden. Arbetsgivarna haft ett synnerligen stort 

intresse av att öka inflytandet över bemanningsfrågorna. 

Företagen kan på så sätt erbjuda dem med deltid heltid när det behövs – det innebär 

att arbetsgivaren inte behöver betala någon övertidsersättning. Vidare väljer 

man att kalla in fler behovsanställda som villigt tar på sig fler timmar. I denna typ av 

arbeten får alltså inte arbetstagaren kompensation för arbetsgivarens möjlighet att 

bemanna organisationen efter dennes behov. Det har lett till mer obekväm arbetstid 

och fler tillfälliga anställningar. De förändringar i arbetsmarknadspolitiken som nu 

genomförs kommer inte att ge lägre löner under de kommande åren, däremot kommer 

stora grupper att få låga och osäkra inkomster genom sin svaga anknytning till 

arbetsmarknaden. 

Det arbetsgivarna efterfrågar är ett stort inflytande över arbetstidsförläggning 

och anställningsformer. Helst vill de decentralisera beslutsfattandet till företagsnivå. 

Från facklig sida har man lika tydligt framhållit att det behövs en nationell 

reglering, antingen genom lagstiftning eller genom riksavtal. Konflikterna kring 

arbetstiderna, rätten att arbeta heltid såväl som vad som ska kvalificera till övertidsersättning, 

har ökat. Arbetsgivarna har velat att den ska variera med arbetsbelastningen, 

utan att de behöver betala övertidsersättning. 

På kvinnligt dominerade LO-arbetsplatser är det största problemet att stora grupper 

inte får arbeta heltid. Det gör att många får låga och osäkra inkomster. De 

arbetsplatser som har de största problemen i detta avseende är också de som kännetecknas 

av att ingen yrkesutbildning krävs i arbetet och att arbetskraften i stor 

grad är utbytbar. Ju högre kvalifikationskrav arbetet ställer desto lättare har det 

varit att genomdriva fasta heltidsanställningar, och ju lägre krav desto sämre anställningsvillkor. 

Kopplingen mellan kön och arbetsmarknadssituation verkar i stor 

grad förmedlas via arbetets utbildningskrav. Om det inte finns något överutbud 

på personer med en viss utbildning är det helt rationellt att ge de anställda fasta 

heltidsanställningar. I dessa fall vill man knyta upp arbetstagare med rätt kunskaper 

och färdigheter till företaget i så stor utsträckning som möjligt. Däremot finns det 

fortfarande starka drivkrafter hos företaget att se till att arbetsgivaren har maximalt 

inflytande över hur denna arbetstid förläggs. 

Arbetsgivarna har ett antal strategier för att maximera sitt inflytande över arbetstidens 

förläggning. Den första är att driva igenom förändringar i avtalen. I de 

senaste avtalsrörelserna har arbetsgivarna försökt driva igenom ökade möjligheter 

att förlägga arbetstiden så att den i större utsträckning kan anpassas till säsongsvariationer 

och tillfälliga störningar utan ökad kostnad för arbetsgivaren. Relativt 

små förändringar på det arbetsrättsliga eller arbetstidsområdet kan emellertid få 

stora konsekvenser för maktbalansen, till exempel möjligheten att få kompensa- 

117


tion för förändringar i bemanningen och försämrad trygghet för arbetstagarna. Vän- 

sterpartiet bör titta på hur en sådan regelförändring kan se ut. En lagstiftning om 

exempelvis rätt till heltid bör kombineras med ett stort inflytande över arbetstidens 

förläggning. Risken är i annat fall att den får oacceptabla konsekvenser sett i hur 

arbetsgivaren sedan väljer att lägga ut timmarna. Att konstruera den så att det blir 

möjligt att göra avsteg ifrån den kan ge en ökad kompensation för dåliga arbetstider. 

Det är således en fråga om inflytande och makt över den egna arbetstiden snarare 

än att det alltid kan komma att innebära heltidsanställning för samtliga. I många fall 

kan det kanske ha att göra med att nå en lång deltid, istället för en kort. LO:s förslag 

är att anställningar på deltid ska kunna ingås om det finns särskilda skäl och ska då 

ha ett fastställt arbetstidsmått. Den enskilde ska efter ett års deltidsanställning ha 

rätt att få sin deltidsanställning prövad. Arbetsgivaren ska då kunna visa att han/hon 

inte kan anställa på heltid. 

Den andra strategin är att alltid underbemanna produktionen för att sedan använda 

visstidsanställda eller bemanningsbolag för att hantera topparna. Arbetsgivaren 

betalar mer per timme för de bemanningsbolag som hyrs in, men vinsten i att bara 

behöva använda dem när de behövs gör det lönsamt. Denna utveckling har gjort det 

allt viktigare att reglera bemanningsbolagens verksamhet. Kryphålen i LAS kring 

anställningar via bemanningsföretag bör täppas igen och allmän visstidsanställning 

avskaffas. 

Det tredje sättet att öka flexibiliteten hos bemanningen har blivit att använda 

utländsk arbetskraft eller utländska underentreprenörer. Inom byggbranschen där 

arbetsgivarna i dag upplever att det är brist på flera kategorier av yrkesarbetare 

arbetar allt fler från andra länder. Möjligheten till fri rörlighet inom den europeiska 

unionen och de ökade möjligheterna för arbetskraftsinvandring kommer att göra 

det betydligt lättare att fylla vakanser med personer från andra länder Möjligheten 

att tillämpa svenska eller likvärdiga avtal kommer att vara avgörande för maktbalansen 

mellan arbetsgivare och arbetstagare framöver. 

ProFessIonalIserIng aV yrken 

utan utbIldnIngskraV 

En annan mer långsiktig väg för att minska problemen är att verka för att jobben 

i större utsträckning ställer krav på utbildning. I dag lämnar ingen sin bil på reparation 

till någon som inte har utbildning för att reparera bilar. För att ta hand om 

våra barn och föräldrar ställs dock inga tydliga utbildningskrav. På förskolor och i 

äldreomsorgen arbetar många som inte har någon utbildning för jobbet. Genom att 

i alla fall uppställa modesta utbildningskrav i dessa jobb skulle möjligheten att på 

bred front använda ”timmisar” minska högst påtagligt. Utbildningskrav som inte är 

tydligt kopplade till ökad produktiv förmåga eller önskemål från dem som konsumerar 

tjänsterna är dock, som tidigare påpekats, svåra att upprätthålla. 

arbetstIdsFörkortnIng 

Forskningen är tämligen överens om att arbetstidsförkortning inte är något effektiv 

metod för att öka sysselsättningen21 . Man menar att den tenderar att öka produktionskostnaderna 

vilket gör att arbetstimmarna istället subventioneras med övertid, 

kapital eller minskad produktionsvolym. Konjunkturinstitutets analys från 2002 

visar däremot att produktiviteten förblir oförändrad vid en lagstiftad arbetstidsförkortning. 

De menar att det eventuellt också kan ha tillfällig positiv effekt på syssel- 


118


sättningen på kort sikt. En minskning av arbetstiden kan ske på olika sätt. Oavsett 

metod kan man förvänta sig att utvecklingen av löner kommer att vara lägre direkt 

efter arbetstidsförkortningen . 

euroPeIska exemPel 

• Frankrike – man minskade arbetsveckan från 39-35 timmar under åren 1997- 

2000. I samband med arbetstidsförkortningen fick också företag som tecknade 

kollektivavtal om minskad arbetstid skattereduktion genom minskade sociala 

avgifter. Kostnaderna för detta var 10 miljarder euro. 

• Nederländerna – har Europas största andel deltidsarbetande. De har en kol- 

lektivavtalad normalarbetsvecka på 38 timmar. 2000 införde man en lag som 

gjorde det möjligt att gå ner till deltid ytterligare, med det främsta motivet att ca 

30 % ville det. Lagen reglerar både möjligheten att gå upp och gå ner i arbetstid, 

men en arbetsgivare kan bara neka en löntagare att gå ner i arbetstid om minskningen 

leder till allvarliga problem. 

• Tyskland – lagstadgad normalarbetsvecka på 48 timmar, men kollektivavtalen 

ligger på en ungefärlig genomsnittlig arbetstid på 38 timmar. Tyskland är mest 

likt Sverige, med skillnaden att fackföreningsrörelsen har prioriterat arbetstidsförkortning 

i centrala avtal. Argumentet har varit att dela jobben, samt att bevara 

jobb i lågkonjunktur. Stödet för ytterligare minskad arbetstid bland medlemmar 

har dock blivit svagare på grund av rädslan för ökad intensitet i arbetslivet. 

Dessa länder har också lägst årsarbetstid i Europa. Sverige hamnar något under 

genomsnittet22 . Kärnfrågan har i de flesta sammanhang när man diskuterar arbetstidsförkortning 

varit hur man utformar ett förslag som tar hänsyn till produktivitetsökningen 

i samhället och samtidigt sparar utrymmet för reallöneökningar. 

lag eller aVtal? 

Arbetsmarknadens parter behöver ha det huvudsakliga ansvaret för arbetstidsfrågorna 

för att skapa långsiktighet och flexibilitet i branscherna. Det handlar inte om 

att politiken ska avsäga sig något ansvar. Men parterna känner bäst sina medlemmars 

intresse. Arbetstiden är också det mått som används för att bestämma någons 

lön. Det är inte rimligt att förvänta sig att arbetsmarknadens parter skulle kunna ansvara 

för lönebildningen utan att själva kontrollera arbetstidsfrågan. Sedan 1970-talet 

har alla arbetstidsförkortningar skett genom partsgemensamma förhandlingar. I 

många fall ser vi en normalarbetstid på mindre än 40 timmar, särskilt i de företagen 

där det sker skiftarbete. 

Det har varit svårt för löntagarsidan i Sverige att få fram en minskning av arbetsveckan. 

Ett starkt skäl till det är att de grupper som har störst behov av minskad 

arbetstid också har ett starkt behov av höjd lön (t.ex. kommunal och handels). Ett 

annat är förstås arbetsgivarnas hårda motstånd. Det skulle mycket väl kunna vara 

så att en arbetstidsförkortning som sköts av arbetsmarknaden parter bara då skulle 

ske i de branscher där löntagarna idag har en starkare position. Att staten tar initiativet 

kan båda för likvärdighet mellan branscherna. Staten kan då också erbjuda 

kompensationsformer som ändrade arbetsgivaravgifter eller bolagsskatter i likhet 

med det franska exemplet. Kärnfrågan om att minskad normalarbetstid inte får ge 

negativ reallöneutveckling behöver dock fortfarande hanteras. 

Handels23 menar att rätten till heltid bör kombineras med stegvist införande av en 

22 Intressant att notera är att Grekland har den absolut högsta genomsnittliga årsarbetstiden i 

Europa. 

23 Vedin, Handelsmedlemmars anställningsformer och arbetstider, 2005 

119


kortare normalarbetstidsvecka. Vad det gäller stödet för det första så är det massivt. 

Däremot vad gäller synen på arbetstidsförkortning, när det ställs mot en kostnad i 

form av minskat löneutrymme, är bilden splittrad. 

120 

Om rätten till heltid finns torde stödet för en normalarbetstidsförkortning kunna 

öka. Kan den enskilde få inflytande och makt över arbetstidens längd och därmed 

nå en ökad lön, kan ”betalningsviljan” för arbetstidsförkortning komma att öka. 

Det torde också vara ett nödvändigt inslag i framtida arbetstidsdiskussioner när det 

kommer till att hålla ihop medlemsgrupperna, såväl inom Handels olika avtalsom- 

råden som mellan olika LO-förbund. 

Det rationella för Handels del är vidare att i första hand verka för detta lagstift- 

ningsvägen med motiveringen att det är en solidaritetsförmåga. En arbetstidsför- 

kortning skulle annars kosta väl mycket för vissa arbetstagargrupper som kvinnor 

och i viss mån LO-kollektivet i stort. 

FörändrIngar I arbetstIdlagen 

Man ska komma ihåg att på stora delar av arbetsmarknaden avtalas arbetstidslagen 

bort till förmån för parternas egna skrivningar. Det kan ha att göra med allt från vad 

som definieras som nattarbete, beräkningsperioder för normalarbetsveckan, till hur 

övertid ska kompenseras och beräknas. Vänsterpartiet behöver rikta in förändrings- 

arbetet på följande områden: 

• Man behöver se på ändringar i arbetstidslagen för att stärka löntagarnas infly- 

tande över arbetstiden förläggning. 

• Titta på modeller som bygger på att arbetsgivaren är skyldig att pröva lönta- 

garens önskemål om att gå upp eller ner i arbetstid mot verksamhetens behov. 

Arbetstiden kan ju variera över livscykeln. 

• Tydligare genom arbetstidslagen ge löntagare möjlighet till flextid och att ar- 

betsgivaren bör pröva detta mot produktionens krav. 

• Verka för att människors inflytande över arbetstidens längd och förläggning 

maximeras, även om det leder till ingripanden i produktionen. Undantag kan 

göras i de fall det får allvarligare konsekvenser. Press behöver sättas på näringslivet 

i denna fråga. 

• se arbetstidens roll som ett sätt att skapa ett hållbart arbetsliv 

Bland tjänstemännen är problemet, som tidigare diskuterats, ett gränslöst arbetsliv 

som handlar om att arbetet blir mer flytande mellan arbetsliv och fritid, mellan 

platser och organisationer. Det spelar ingen roll vart arbetet utförs eftersom det 

finns trådlösa nätverk överallt som kan kopplas upp mot företaget. I dessa fall är 

det vanligt att normalarbetstiden försvinner, då övertiden inte märks. Det är svårt 

att avgöra vad som är rimlig arbetsbelastning, samtidigt som det är stressande att 

alltid vara närvarande. 

Arbetsgivarnas ansvar måste förtydligas när det gäller arbetsmiljö och riskbedömningar 

i dessa fall. Det är kanske framför allt en facklig fråga för det systematiska 

arbetsmiljöarbetet, där arbetstiden måste vara en naturlig del. Arbetsmiljöverket 

bör få i uppdrag att göra mer riktade inspektioner just mot dessa problem. 

oFFentlIg sektors roll 

Staten är en viktig part på arbetsmarknaden. Ungefär en tredjedel av alla löntagare 

arbetar i offentlig sektor med stor andel av både deltidsarbete och arbetstid på obekväm 

arbetstid. Deltidsarbete är de facto allra störst inom den offentliga sektorn 

och handelssektorn. Det är också till allra största del kvinnor som arbetar inom


den offentliga sektorn som arbetar deltid (55 % kvinnor och 24 % män) 24 . Här kan 

Vänsterpartiet ha tydliga visioner kring hur den bör styras och fungera för arbetsta- 

garna. Den offentliga sektorn bör sätta riktmärket i arbetsmiljö på arbetsmarknaden 

att konkurrera med god arbetsmiljö. Man behöver arbeta för att driva igenom ett 

omfattande arbetsmiljöarbete innehållandes ett antal reformer. I det arbetet behöver 

följande ingå: 

• att ge alla rätt till deltid och heltid 

• testa nya metoder och integrera ny teknik för schemaläggning, skiftarbete och 

följa upp vad det får för effekter på flextid. 

• prova en satsning på mönsterarbetsplatser genom att knyta arbetslivsforskning 

till ett antal arbetsplatser och se om det går att utveckla på olika sätt (både pri- 

vata och offentliga). Fack, arbetsgivare, offentlig sektor tillsammans. 

Det finns ett stort behov av att diskutera arbetstidsfrågorna, vilket de senaste årens 

debatt om livspusslet visar. Borgerligheten har valt att söka sina svar på problemen 

med stressen i arbetslivet utanför själva arbetslivet – med skatteavdrag för hushåll- 

snära tjänster. Det handlar om hur individen bättre ska kunna anpassa sin fritid efter 

ett allt mer krävande arbetsliv. Det är fel väg att gå – lösningen på ett att intensivare 

arbetstempo måste lösas just i arbetslivet. 


121


arbetslöshets- 

FörsäkrIngen 

FörsäkrIngsIdén 

Arbetslöshetsförsäkringen har tre huvudsyften: 

1. Trygghet för individen. 

122 

2. Stödja en strukturomvandling av ekonomin. 

3. Motverka klyftor i samhället. 

Den ska förhindra att människor hamnar i en situation där de måste ägna sig åt att 

lämna hus och hem. Ersättningen är därför relaterad till den tidigare inkomsten, 

vilket gör att alla känner att de vinner på att bidra till försäkringen. Den ska också 

motverka utvecklingen mot låglönesegment på arbetsmarknaden. En låg nivå i Akassan 

kan driva fram en situation där arbetslösa tvingas bjuda under varandra i 

löner vid arbetslöshet. Den höga A-kassan gör alltså att lönerna hålls uppe för dem 

som arbetar. All forskning är i princip enig om att en bra A-kassa ger en arbetslinje 

för ökad produktivitet. Den som har skaffat sig en utbildning ska ha tillräckligt hög 

ersättning under en period av arbetslöshet för att kunna söka arbeten som motsvarar 

utbildningsnivån. Tesen som idag råder ”kortast möjliga tid i arbetslöshet är alltid 

bäst” leder därför både privatekonomiskt och samhällsekonomiskt helt fel. 

Ansvaret för arbetslöshet ska vara ett gemensamt ansvar och kostnaden behöver 

delas solidariskt. Den som arbetar i en bransch med hög arbetslöshetsrisk ska 

inte bära en större del av risken genom att få betala en högre avgift till A-kassan. 

Tvärtom ska avgiften finansieras solidariskt och merparten via skatt. Egenavgiften 

bör dessutom vara avdragsgill. 

ersättnIngsnIVåer och tak 

Taket avgör hur stor del av inkomsten som är försäkrad. Ju färre som kan försäkra 

en tillräcklig del av sin inkomst i arbetslöshetsförsäkringen, desto starkare blir 

trycket på framväxten av privata försäkringslösningar, vilket i sin tur underminerar 

det generella välfärdssystemet. 

Ersättningsnivån ska vara rimlig. Kontrollreglerna bör vara att den arbetslöse 

aktivt söker arbete och är beredd att ta arbete. För den som uppbär arbetslöshetsersättning 

är det A-kassan som avgör vad som är ett lämpligt arbete. Eftersom Akassorna 

organiseras av fackföreningar finns det kompetens om villkoren i den 

egna branschen i dessa kassor. Arbetsförmedlingen prövar om den som är arbetslös 

står till arbetsmarknadens förfogande genom aktiviteter av olika slag. 

A-kassan ska skapa incitament för utbildning och kompetensutveckling. Den ska 

också vara en försäkring för den utbildade mot arbeten den är överkvalificerad till. 

Vi ser nämligen en utveckling där också välutbildade människor i allt större utsträckning 

blir arbetslösa under kortare perioder. Högt inkomstskydd och möjlighet 

att tacka nej till arbeten som understiger individens kvalifikationsnivå, för de allra 

flesta under en tid av arbetslöshet, är helt nödvändigt. 

År 2007 genomfördes en rad förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Den förhöjda 

ersättningen de hundra första dagarna av arbetslöshet avskaffades och dagpenningen 

maximerades till 680 kronor per dag. Det motsvarar ett takbelopp på 18 

700 kronor per månad. Ersättningsgraden maximerades till 80 procent av tidigare 

inkomst med en avtrappning av ersättningsgraden till 70 procent efter tvåhundra 

dagars arbetslöshet och 65 procent efter 300 dagars arbetslöshet. Den arbetslöse

ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN 

kan alltså som mest få 80 procent av takbeloppet, det vill säga knappt 15 000 kronor 

per månad före skatt, från den statligt finansierade arbetslöshetsförsäkringen. Er- 

sättningsperioden maximerades till 300 ersättningsdagar, motsvarande 13,4 kalen- 

dermånader. Man är berättigad till en ny ersättningsperiod endast om man uppfyller 

ett arbetsvillkor däremellan. 

arbetsVIllkoret 

100 000 personer får idag någon slags inkomstbortfallsförsäkring. Grundförsäk- 

ringen som är obligatorisk för alla har ett arbetsvillkor som innebär att arbete måste 

ha utförts i minst 6 månader (minst 80 timmar/månad) under en ramtid av 12 månader 

närmast före arbetslöshetens inträde. Beräkningen av normalarbetstiden har 

höjts från 6 till 12 månader, vilket betyder att individen i praktiken måste arbeta 

12 månader för att få full ersättning. Man ska även vara inskriven på arbetsförmedlingen. 

Givet att dessa villkor är uppfyllda har den arbetslöse rätt till ersättning enligt 

arbetslöshetsförsäkringens allmänna grundförsäkring som innebär en ersättning 

som uppgår till maximalt 320 kronor per dag. Tidigare fanns ett studerandevillkor 

som möjliggjorde för studenter att få tillgång till lägstanivån i arbetslöshetsförsäkringen 

utan att de uppfyllde arbetsvillkoret. Detta är nu borttaget. 

Arbetsvillkoret innebär att den som ska få tillgång till försäkringen först ska etablera 

sig och stå till förfogande för att få ersättning. Detta fungerar som ett incitament 

för att arbeta. Det är en positiv effekt av arbetsvillkoret. Samtidigt fungerar 

det utestängande. Alla som arbetar uppfyller inte arbetsvillkoret utan kan bli utan 

ersättning om de blir arbetslösa. Det handlar om en avvägning mellan att motivera 

människor att genom arbete kvalificera sig och vad som ur rättvisesynpunkt ger en 

god trygghet åt arbetslösa. 

medlemsVIllkoret 

För att få inkomstrelaterad ersättning ska också ett medlemsvillkor uppfyllas. Medlemsvillkoret 

innebär att den som är medlem i en a-kassa under 12 månader kvalificerar 

sig för inkomstrelaterad ersättning. Även om arbetslöshetsförsäkringen är 

frivillig skiljer den sig från privata försäkringar i och med att försäkringen inte nekar 

någon inträde. Den som uppfyller arbetsvillkoret och har varit medlem i minst 

ett år får en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet, oavsett risk för att råka ut 

för arbetslöshet. Detta kallas för att försäkringen är generell, samma regler gäller 

för alla, utan diskriminering mellan olika gruppers risk. 

en FacklIg kassa 

Ett starkt argument för en facklig arbetslöshetsförsäkring är att den fackliga organisationen 

har ett intresse av hur arbetsmarknaden fungerar eftersom dess uppgift 

är att tillvarata medlemmarnas intressen i arbetslivet. Facket är en part som både 

förhandlar om lönerna och är intresserad av att upprätthålla reservationslönerna 

och får därför ett än större intresse av att människor kommer tillbaka i arbete. De 

fackliga a-kassorna har också en nära koppling till avtalsområdet och känner till 

vad som är ett lämpligt arbete. Ett annat argument är att fackligt administrerade 

a-kassor sannolikt bidrar till att upprätthålla en hög organisationsgrad. Medlemmarna 

har ett stort förtroende för a-kassorna. Enligt en undersökning bland dem 

som mottagit ersättning föredrar en kraftig majoritet att a-kassorna sköter arbetslöshetsförsäkringen 

även i fortsättningen. A-kassorna har högre förtroende än både 

Skatteverket och Försäkringskassan25 . 

25 SO, Lägesbeskrivning av arbetslöshetsförsäkringen våren 2011, 2011 

123


FrIVIllIg eller oblIgatorIsk a-kassa? 

Teoretiskt fungerar inte en frivillig men generell socialförsäkring. Men varför fung- 

erar då A-kassan? Den är fri för alla att gå med i och den är inte obligatorisk. Ett 

svar är att försäkringen fram till idag har varit kraftigt subventionerad. Det har 

inte varit förknippat med någon större kostnad att gå med i en A-kassa och även 

den med låg risk har försäkrat sig. Den använder sig också av jämförelsevis tuffa 

inträdeskrav. Ett annat svar är att facket, som administrerar arbetslöshetsförsäk- 

ringen, upprätthåller en norm av att alla ska vara med i A-kassan. Ett tredje svar 

är att arbetslöshet är en risk som många vill försäkra sig för. För många fungerar 

medlemskapet i facket och i A-kassan som ett sammanhållet paket. Därför fungerar 

medlemskapet i A-kassan även som ett rekryteringsargument för facket. På så sätt 

kan arbetslöshetsförsäkringen fungera utan att vara obligatorisk. 

Fördelen med en obligatorisk A-kassa är att fler skulle kunna få tillgång till ett 

inkomstrelaterat skydd mot arbetslöshet. Med en frivillig försäkring finns det risk 

att det uppstår ett skevt urval, att det i större utsträckning är de med hög risk att 

drabbas av arbetslöshet som ansluter sig. När avgiften för försäkringen var mycket 

låg var det problemet mindre. Nu är försäkringen i betydligt högre grad avgiftsfinansierad, 

vilket ger incitament till den som löper svag risk att träda ur försäkringen. 

Om människor med liten risk att bli arbetslösa träder ur A-kassan kan det komma 

att krävas ännu tuffare inträdeskrav för att undvika att det i större utsträckning är 

de med svag anknytning till arbetsmarknaden som är medlemmar. Annars blir det 

till slut svårt att finansiera försäkringen. Den risken undviks med en obligatorisk 

försäkring. Då kommer alla att vara med. De hårda kvalificeringsregler som råder 

idag skulle kanske inte behöva vara fullt lika hårda om försäkringen var allmän. 

Det är dock inget som följer per automatik med ett obligatorium. 

60 % av de som var inskrivna på arbetsförmedlingen 2010 fick ingen ersättning 

alls26 . Den gruppen faller alltså på inträdesreglerna – inte medlemskapet. En stor 

mängd är idag också utförsäkrade enligt reglerna om deltidsarbete som endast berättigar 

till 75 dagars försäkring istället för 300 dagar. Man räknar med att ungefär 

10 000 personer skulle vinna på ett obligatorium i dagsläget vilket är en ganska låg 

siffra. Inträdesreglerna är således ett betydligt större hinder än medlemskapet. 

En facklig obligatorisk A-kassa är dock förenad med en rad problem. För det 

första finns det några principiella problem. Arbetslöshetskassorna är föreningar. 

Tanken är att människor som slutit sig samman i frivilliga föreningar, med föreningsstadgar 

och medlemsvillkor, också är bärare av organisationens regler. Om 

medlemmarna inte har gått med frivilligt i A-kassan, utan det blir en facklig uppgift 

att driva in medlemsavgifter, finns det en stor risk att kassornas förtroende 

undergrävs. Risken är att obligatoriska kassor därför på sikt oundvikligen kommer 

att leda till ett förstatligande. Det finns även de som hävdar att direktiven till den 

utredningen som regeringen tillsatt för att utreda A-kassan egentligen syftar till att 

införa en statlig A-kassa. Den förhöjda finansieringsavgift som individerna får bära 

strider dessutom mot principen att välfärden ska finansieras solidariskt. Avgifterna 

riskerar dessutom att tvinga fram ett val mellan A- kassa och fackföreningsavgift. 

En annan fråga är hur avgifterna ska krävas in av den som inte vill vara med men 

tvingas in. De fackliga arbetslöshetskassorna kommer att bli förknippade med en 

försäkring som tvingar in medlemmar i föreningar med höga avgifter. 

trösklarna In behöVer sänkas 

Kvalifikationskraven måste alltid balanseras så att de mobiliserar och motiverar, 

utan att stänga ute grupper. Inom sjuk- och pensionssystemet är trösklarna låga för 


124


att etablera sig. Det räcker ofta med en inkomst en enstaka månad för att kunna 

kvalificera sig. A-kassan är det trygghetssystem som har klart högst kvalificerings- 

trösklar för de försäkrade för att få ersättning. För många kan säkert den mobilise- 

rande kraften hos trösklarna ha en funktion, men för dem som har svagast anknyt- 

ning till arbetsmarknaden upplevs trösklarna antagligen ibland mer som en mur. 

tjänstemännen 

När en del av befolkningen får en snabbare inkomstökning än andra uppstår sam- 

manhållningsproblem med andra delar av löntagarkollektivet. Det blir svårare att 

tillfredställa deras krav på alltmer kvalificerade tjänster inom ramen för ett soli- 

dariskt finansierat välfärdssystem med lika tillgänglighet för alla. Det skapar ett 

minskat intresse för att betala skatt och ett ökat intresse för ”valfrihet”. Att då gå 

den lönegruppen till mötes blir kontraproduktivt eftersom skatteviljan sjunker yt- 

terligare. Moderaternas strategi har varit just att skapa en klassallians ovanifrån 

med överklassen, medelklassen och arbetarklassens överskikt mot ”underklassen”. 

Vi kan konstatera att tjänstemännen har fått en större andel av reallönestegringarna 

än arbetare. Men deras otrygghet har ökat mer, relativt sett. De är i stort behov 

av förstärkta trygghetslösningar som vi idag ser i en utveckling mot större andel 

privata försäkringar hos dessa grupper. De underminerar ytterligare den klassammanhållningen 

underifrån som arbetarrörelsen alltid har värnat. 

A-kassetaket har varit lågt satt sedan mitten av 1990-talet, sett i relation till löneutvecklingen. 

Genom att någon bortre parentes inte fanns tidigare, kom A-kassan 

att bli till nytta främst för arbetstagare med förhållandevis låga löner men som var 

arbetslösa under långa perioder. 

Men även medlemmar i TCO-förbunden27 har fått ett ökat antal arbetslöshetsperioder 

under 2000-talet, dessa perioder är dock förhållandevis korta. Inte minst gäller 

detta mönster unga högskoleutbildade personer i privat sektor. Dessa personer 

arbetar inte sällan inom nya kunskapsintensiva branscher. Många företag läggs ned 

ganska snabbt. Av det skälet förändras tjänstemannagruppernas arbetslöshetsmönster 

i riktning mot fler, men korta arbetslöshetsperioder. 

Under de senaste åren har en ”bortre parentes” i A-kassan funnits vilket har satt 

en tidsgräns för inkomsttryggheten. Samtidigt har takbeloppet (för de hundra första 

dagarna av arbetslöshet) sänkts. Från att ha varit en bra inkomsttrygghet för lågutbildade 

inom industrin, ger A-kassan idag således bara en begränsad inkomsttrygghet 

för alla arbetstagargrupper. 

TCO-medlemmar får ut i genomsnitt 33 procent av sin tidigare lön före skatt 

under den första månaden av arbetslöshet. År 2011 är det nionde året i rad som 

dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen inte höjs. Under dessa nio år har lönerna 

ökat med omkring 30 procent28 . 

hur många Får ut ersättnIngen? 

En minoritet av de som är inskrivna på Arbetsförmedlingen och är arbetslösa på heleller 

deltid har kvalificerat sig för arbetslöshetsersättning från A-kassorna. Deras 

andel är endast 4029 procent av de arbetslösa. Av de som hade förlorat ett heltidsarbete 

hade endast en av tio 80-procentig ersättning av tidigare inkomst, som är 

syftet med arbetslöshetsförsäkringen. Deras andel av det totala antalet arbetslösa är 

under 4 procent. Inte ens i mycket lågavlönade kollektiv, ofta kvinnodominerade, 

27 Essemyr, Ny arbetslöshet kräver ny A-kassa, 2011 

28 SO, Lägesbeskrivning av arbetslöshetsförsäkringen våren 2011, 2011. 

29 Siffran beräknas uppgå till endast 25 % 2012. 

125


kan försäkringen garantera en 80-procentig kompensation vid arbetslöshet. SO:s 

prognos pekar mot att andelen kommer att sjunka till ca 3 procent under 2011. Den 

svenska A-kassan är idag bland de absolut sämsta i Europa efter länder som Slova- 

kien, Ungern och Tjeckien 30 . 

a-kassan behöVer Förändras 

Ett återupprättande av försäkringen måste innehålla förenklingar och förändringar 

av reglerna. De försäkrade ska ha en rimlig chans att kunna förutse vilken ersätt- 

ning de kan erhålla. En årlig indexering skapar stabilitet i arbetslöshetsförsäkringen. 

För att nå det primära målet att 80 procent av A-kassornas medlemmar ska få 80 

procent av tidigare inkomst vid arbetslöshet måste dagpenningen indexeras. Ge- 

nom att låta indexeringen följa löneutvecklingen på arbetsmarknaden kommer den 

arbetslöse att kunna hantera omställningen mellan två jobb utan alltför stor oro för 

sin privatekonomi. Om dagspenningen hade höjts i takt med lönernas utveckling 

skulle den ha varit ca 885 kr (Det motsvarar 80 procent av en månadslön på 24 300 

kr). 

Flera av de regelförändringar som genomförts de senaste åren har knuffat ut 

arbetstagare från arbetslöshetsförsäkringen. Den mindre generösa beräkningen av 

arbetsvillkoret och normalarbetstiden är också skäl till att bara ett fåtal har 80 procent 

i ersättning vid arbetslöshet. Idag finns kollektivavtalsområden där en heltid 

innebär 37,5 timmars arbetsvecka. I arbetslöshetsförsäkringen antas en arbetsvecka 

vara 40 timmar och man måste arbeta minst halvtid för att kunna få ersättning. Den 

som arbetar haltvid i en bransch med kortare avtalad arbetsvecka uppfyller inte 

alltid arbetsvillkoret, vilket innebär att den inte har rätt till någon ersättning alls. 

En större andel av de arbetslösa borde ha möjlighet att få ersättning från Akassorna. 

Därför måste ett antal regler ändras. Bland dem ingår förändring av arbetsvillkoret 

och bestämmelserna för normalinkomstens beräkning, slopande av 

nedtrappad kompensationsnivå och begränsningen av ersättningsdagar till deltidsarbetslösa. 

normalarbetstId 

Beräkningen av normalinkomst avviker från arbetsvillkoret. Normalinkomsten är 

individens genomsnittliga inkomst under hela ramtiden på 12 månader, inte bara 

under de 6 månader som ingår i arbetsvillkoret. Bestämmelserna för beräkning av 

individens normala inkomst före arbetslösheten drabbar individer negativt som inte 

har haft inkomster under ramtidens samtliga 12 månader. De som har sämst villkor 

på arbetsmarknaden eller svag anknytning till arbetsmarknaden drabbas hårdast av 

denna regel. Under 2006, året innan denna beräkningsmodell infördes, var den genomsnittliga 

dagpenningen: 621 kr. Under år 2008, året efter beräkningsmodellens 

införande, var den genomsnittliga dagpenningen: 583 kr. 

egenaVgIFterna 

Målet bör vara att sätta egenavgifterna på en nivå som syftar till hög anslutning. 

Förändringen av avgiftssystemet innebar en ökad egenfinansiering. Medlemmarna 

skulle finansiera en större andel av försäkringens kostnader för arbetslöshet via 

avgiften. Därmed sjönk den andel som finansierades av arbetsmarknadsavgiften i 

arbetsgivaravgifterna. A-kassan har därför gått med gigantiska överskott varje år 

sedan avgiftsförändringen31 . 

30 SO, Lägesbeskrivning av arbetslöshetsförsäkringen våren 2011, 2011. 

31 Se bilaga 2. 

126


Priset för försäkringen har ökat kraftigt för de flesta löntagare. En konsekvens 

har blivit att spännvidden mellan avgifterna till olika A-kassor har ökat dramatiskt. 

Det kan nu skilja flera hundra kronor i avgift per månad mellan kassorna. Följden 

har blivit att nära en halv miljon löntagare lämnade arbetslöshetsförsäkringen. En 

majoritet av dessa var lågavlönade, hade månadsinkomster under 20 000 kronor 32 . 

Det blev också vanligare att yngre medlemmar lämnade A-kassan än äldre. De låg- 

avlönades andel av medlemskåren i A-kassorna, de medlemmar som har störst be- 

hov av en arbetslöshetsförsäkring, har minskat och utgör nu endast en tredjedel. År 

2006 utgjorde dem nära hälften av medlemsantalet. 

LO:s önskemål gällande regelverket i A-kassan är 80 % i ersättning till de allra 

flesta och individen ska vid A-kasseperiodens slut garanteras fortsatt aktivitetsstöd 

på samma nivå som arbetslöshetsförsäkringen inom ramen för arbetsmarknadspo- 

litiken. Den som är arbetslös ska ha rätt att begränsa till geografiska och yrkesmäs- 

siga sökområde de första 100 dagarna. Avgiftsfinansiering ska gå tillbaka till vad 

den var innan den borgerliga regeringen ändrade det. Vänsterpartiets vision bör 

ligga i närheten av dessa önskemål. 

sammanFattnIngsVIs 

Under de senaste 15 åren har produktiviteten utvecklats snabbt. Det har både gett 

höjda reallöner och ökade vinster. För att detta har kunnat uppnås har kontrollen 

över bemanningen blivit allt viktigare. Samtidigt kan vi se att en trend på arbets- 

marknaden är att andelen mindre och medelstora arbetsplatser ökar mer än de riktigt 

stora. Många fackförbund vittnar om att det därför blivit svårare att upprätthålla ett 

lokalt fackligt arbete som kan bevaka att kollektivavtalen efterlevs. Det får effekten 

att allt fler arbetar inom branscher med lägre organisationsgrad, som handel, hotell, 

restauranger och med personliga tjänster, där det traditionellt har varit svårare att 

rekrytera medlemmar. 

Det bästa ur arbetsgivarsynpunkt är att de anställdas arbetstid fritt kan förläggas 

och att arbetskraften är så utbytbar som möjligt. Arbetstagarna har det rakt motsatta 

intresset – man vill ha kontroll över sin egen arbetstid och i så liten grad som möjligt 

vara utbytbar. Ett sätt måste hittas på vilket arbetstagarna får ökad kompensation 

för att arbeta oregelbundna arbetstider. Det kanske allra mest akuta frågan är 

hur fler människor ska komma ur de tidsbegränsade anställningsformerna, som är 

allra svårast att kombinera med fritid och privatliv. Frågan om stressen på jobbet 

och livspusslet behöver lösas i arbetslivet istället för utanför. 

Det har funnits en stark trend mot att kvalifikationskraven i jobben höjs. Allt fler 

jobb på den svenska arbetsmarknaden kräver utbildning. Kraven har också i större 

utsträckning blivit yrkesspecifika istället för företagsspecifika – samma teknik används 

i flera företag och de tidigare monopolen har försvunnit. Utbildningarna har 

dock utvecklats i motsatt riktning. De har gett mindre av yrkeskunskaper och mer 

av allmänna teoretiska kunskaper. Detta har skapat en brist på yrkesutbildad arbetskraft, 

samtidigt som stora grupper slåss om jobben som inte kräver yrkesutbildning. 

Det finns en uppenbar risk att skillnaden i villkor ökar mellan olika jobb och att 

helt olika problem blir viktiga i olika sektorer. I jobb som kräver yrkesutbildning 

kommer frågan om villkoren för utländsk arbetskraft och bemanningsbolag vara 

vitala frågor. I de sektorer som är dominerade av jobb som inte kräver yrkesutbildning, 

kommer många bli löst knutna till arbetslivet för att möjliggöra en flexibel 

bemanning för arbetsgivaren. Lönerna kommer antagligen att kunna upprätthållas, 

men stora grupper kommer få låga och osäkra inkomster. 


127


128 

Starka yrkesidentiteter ger goda förutsättningar för gemensamt agerande. Sådana 

uppnås bland annat genom att professionalisera LO-förbundens yrken. Genom ut- 

bildningskrav som speglar både arbetsgivarens, arbetstagarnas och allmänhetens 

behov och ett större ansvarstagande för utformningen av yrkesutbildningen kan 

jobben utvecklas. 

Vi har konstaterat att A-kassan numera är en slags grundförsäkring för de flesta, 

långt ifrån den inkomstbortfallsfilosofi som ligger till grund för inkomstförsäkringen. 

Den utredning som regeringen nu har tillsatt som bland annat ska se på 

förändringar i A-kassan kommer i första hand att titta på hur ett obligatorium för 

A-kassan skulle kunna se ut. Det är i grunden en sekundär fråga. De flesta uppfyller 

inte ens inträdeskraven för att få ut grundförsäkringen. Förutom arbetsvillkoren är 

de differentierade egenavgifterna en starkt bidragande orsak till att många väljer att 

ställa sig utanför försäkringen. Det är därför angeläget att i första hand diskutera 

arbetsvillkor, egenavgifter och ersättningskonstruktioner för att öka uppslutningen 

till försäkringen. Ett obligatorium svarar inte på några av dessa centrala frågor.

ett sexPunkts- 

Program För 

VänsterPartIet 

ETT SEXPUNKTSPROGRAM FÖR VÄNSTERPARTIET 

1. Arbetsmarknaden är idag i stort behov av kvalificerade yrkesarbetare. Det är 

helt irrationellt att yrkesutbildningarna ska behöva slåss om resurser med de be- 

tydligt billigare teoretiska programmen. Vänsterpartiet bör arbeta för att ett resurs- 

styrningssystem som riktar medel till efterfrågade yrkesutbildningar inrättas. 

2. På flera olika håll, både på gymnasial och på eftergymnasial nivå, produceras 

det idag yrkesutbildningar. För att mer strategiskt använda medlen finns det anled- 

ning att titta på hur man kan skapa sammanhållna regionala yrkesutbildningscentra 

som producerar bra yrkesutbildning för alla grupper. Det kan även inkludera inte- 

grering av arbetsmarknadsutbildningar och en tydligare styrning av dimensione- 

ringen av den samlade yrkesutbildningen. 

3. Vänsterpartiet behöver ta initiativ till en dialog med arbetsmarknadens parter i 

syfte att utöka deras ansvarstagande för yrkesutbildningarna. Former behöver hittas 

för fler lärlingsavtal och andra typer av avtal för färdigutbildning i likhet med de 

som finns inom byggbranschen. Näringslivet behöver bli betydligt öppnare för att 

bli en kvalitativ del av de moderna yrkesutbildningarna. De nyinrättade programrå- 

den kan bli goda verktyg i detta arbete. 

4. En betydande andel av löntagarna arbetar oregelbundna arbetstider idag. Pro- 

blemet är att människor i för liten utsträckning blir kompenserade för den typen av 

schemaläggningar. Vänsterpartiet bör titta på vilka förändringar i arbetstidslagen 

eller andra regelverk som fordras för att stärka löntagarens inflytande över arbetsti- 

dens förläggning. I en sådan strategi kan ingå en lagstiftning om rätt till heltid, rätt- 

en att gå ner till deltid och ökad flextid. Utgångspunkten bör alltid vara löntagarnas 

önskemål, medan arbetsgivarens uppgift blir att pröva detta mot verksamhetens 

behov. 

5. Var tredje person jobbar inom offentlig sektor. Det bör formuleras en vision om 

hur den offentliga sektorn ska få den mest attraktiva arbetsmiljön. En självklarhet 

bör vara att erbjuda alla rätt till heltid. Men här finns också möjligheter att testa nya 

metoder och integrera ny teknik för schemaläggning, skiftarbete och följa upp vad 

det får för effekter på flextid. Man kan prova en satsning på mönsterarbetsplatser 

genom att knyta arbetslivsforskning till ett antal arbetsplatser och se om det går att 

utveckla på olika sätt (både privata och offentliga). Fack, arbetsgivare, offentlig 

sektor tillsammans. 

6. Regeringen har nu tillsatt en utredning som ska se på möjligheterna att göra 

arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk. Det finns i dagsläget ingenting som tyder 

på att det skulle innebära särskilt stora förändringar i hur många som får ut försäk- 

ringen vid arbetslöshet. Vänsterpartiet bör i första hand titta på hur en uppmjukning 

av arbetsvillkoret skulle kunna se ut samt driva frågan om en minskning av egenavgifterna 

till försäkringen. För att behålla försäkringens legitimitet kommer höjda 

tak också att bli en central fråga. 

129


bIlaga 1 

att InFöra en ny yrkestItel 

– ”äldreassIstent” 

Regeringen utredde 2008 ett förslag på att införa en ny yrkestitel de kallade Äldre- 

assistent. En yrkeskår som beräknades omfatta närmare 185 000 personer. 

130 

Man tog där fram ett antal nationella yrkeskrav som skulle uppfyllas för att få 

ett kompetensbevis och yrkestiteln Äldreassistent. De elva yrkeskrav som skulle 

ställas innehöll bland annat kunskaper om lagar och regler, åldrandets sjukdomar, 

kroppsnära omsorg, måltid, kost och näring. Endast den som blev Äldreassistent 

skulle bli behörig att arbeta ensam med de arbetsuppgifter som framgick av lagen 

och yrkeskraven. En person som inte hade kompetens som Äldreassistent skulle 

kunna anställas som trainee. 

För att uppnå kompetens enligt yrkeskraven föreslogs en utbildningsväg respek- 

tive en valideringsväg. Utbildningsvägen skulle vara gymnasial utbildning med 

inriktning mot arbete för äldre och som skulle vända sig både till ungdomar som 

skulle välja gymnasieutbildning och till dem som ville utbilda sig i vuxen ålder. 

Valideringsvägen innebar att den som anställdes som trainee i omsorg och vård för 

äldre kunde få sin kompetens bedömd och dokumenterad och vid behov genomgå 

kompletterande kompetensutveckling för att uppnå de nationella yrkeskraven. I 

syfte att säkerställa likvärdighet och kvalitet skulle Socialstyrelsen ges i uppdrag 

att ansvara för nationell kvalitetssäkring genom att fastställa nationella riktlinjer 

för genomförande av validering. Det skulle vara kommunerna i slutändan som tog 

beslutet om utfärdande av kompetensbevis utifrån riktlinjerna. 

Kommunals remissyttrande till utredningens förslag var övervägande positiva. 

Att genom lag ange vilka yrkeskrav som krävdes togs väl emot. Yrkestiteln i sig 

tyckte man däremot hörde till förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter. 

Man föreslog också att Socialstyrelsen istället för kommunerna skulle godkänna 

ansökningarna om kompetensbevis för att stärka den nationella likvärdigheten. Det 

skulle ske i samråd med branschens parter vilket man särskilt betonade som bra 

och nödvändigt. 

Kommunal hade heller inga större invändningar gällande karriärvägarna för yr- 

ket. Man tyckte att även högskola och universitet behövde öppna upp för fler att va- 

lidera sina kunskaper. Utredningens förslag om att utöka det gymnasiala program- 

met med en inriktning mot äldre tyckte man var bra men ansåg att valet skulle göras 

andra året istället för första. Remissyttrandet innehöll även ett tydligt önskemål 

om att säkerställa kompetensnivån genom en färdighetsträning liknande det system 

som används bl.a. inom byggsektorn. Tillägget var dessutom att vuxenutbildningen 

och gymnasieutbildningen i lika hög utsträckning behövde genomföras i samarbete 

med branschen. 

I propositionen valde dock regeringen att inte gå utredningsförslaget tillmötes. 

Regeringen lyssnade till SKL som inte ville har yrkeskrav och yrkesbenämning reg- 

lerat i lag och man hänvisade till uppbyggnaden av s.k. vård- och omsorgscollege.

Ilaga 2 

sIFFror om a-kassan 

kassor med mInst andel underFörsäkrade, heltId: 

Småföretagarnas: 48 procent underförsäkrade. 

Svensk Handels- o arbetsgiv 58 proc. 

Hotell och restaurang: 69 proc. 

kassor med högst andel underFörsäkrade, heltId: 

Hamnarbetarnas: 100 procent underförsäkrade. 

Ledarnas: 99 proc. 

Akademikernas: 97 proc. 

Seko 97 proc. 

Journalisternas 97 proc. 

andelen arbetslösa InskrIVna hos arbetsFörmedlIngen 

som har ersättnIng Från arbetslöshetsFörsäkrIngen: 

2006: ca 80 procent 

2010: ca 40 procent 

2011: ca 33 procent (prognos) 

2012: ca 25 procent (prognos) 

BILAGA 2 

aVgIFt tIll a-kassorna, FörändrIngar: 

Den 1 januari 2007 ändrades avgifterna till a-kassorna. Så här såg det ut före och 

efter: 

2006: 

Minsta avgift: 84 kr (ST) 

Högsta avgift: 120 (Säljarnas) 

Skillnad: 36 kr 

2011: 

Minsta avgift: 85 kr (Finans & Försäkring) 

Högsta avgift: 444 kr (Musikernas) 

Skillnad: 359 kr 

Kassor med över 400 kr i avgift per månad är Musikernas och Teaterverksammas. 

Vem gIck ur under åren 2007 och 2008, Inkomstanalys? 

Så här fördelade sig medlemsminskningen i de två grupperna med lägst respektive 

högst inkomst åren 2007 och 2008: 

Lön under 20 000 kr: 257 000 pers, 60 proc. av medlemsminskning 

Lön över 41 600 kr: 25 000 pers, 6 proc. av medlemsminskning 

andel aV arbetskraFten som är medlemmar 

I a-kassan noVember 2010 

Organisationsgrad: 70 procent 

Utanför a-kassan: 30 procent 

arbetsmarknadsaVgIFtens utFall I statsbudgeten, Prognos: 

2011: 36,2 miljarder kr 

2012: 37,6 

131


2013: 39,2 

2014: 40,9 

arbetslöshetens beräknade kostnader: 





132

SAMMANFATTNING 

133


134

erIk berg 

SAMMANFATTNING 

135

allt På rött 

ALLT PÅ RÖTT 

Det här är en rapport om miljöfrågan till Vänsterpartiets framtidskommission. Mitt 

mål har varit att lämna en orienterande beskrivning av den övergripande situationen 

inom det område som kan sammanfattas under beteckningen miljöpolitik, samt att 

utifrån den beskrivna terrängen skissa på nödvändiga, realistiska och några mer 

spekulativa politiska strategier i förhållande till de stora frågeställningarna och utmaningarna. 

Miljöpolitik inkluderar i sig ett mycket brett fält av frågor som både handlar om 

vår överlevnad som art och som samhälle och om en rättvis fördelning av världens 

resurser och utvecklingsmöjligheter. Det är omöjligt att tala om miljöpolitik 

utan att samtidigt tala om ekonomi. Samhällets ekonomiska metabolism är intimt 

sammantvinnad med det ekologiska kretsloppet, med hela biosfären. Kapitalismens 

historia är samtidigt en historia om ekologisk förödelse. Världsmarknadens globala 

utbredning är en historia om en riskspridning som i slutändan genererat en våldsam 

riskökning. 

Det är likaledes omöjligt att tala om miljöpolitik utan att beröra de teknologier 

som idag uppträder sammanvuxna med ekonomin, med de stora sociala institutionerna 

och med vår användning av naturen. Teknologin på samma gång möjliggör 

och förutsätter den ohållbara förbrukningen av naturresurser och teknologin tilldelas 

samtidigt huvudrollen i de flesta lösningsscenarier. En progressiv vänster måste 

förhålla sig kritiskt och medvetet till teknologins väsen. 

Till sist är det helt nödvändigt att lyfta frågan om jämlikhet. I bristen på grundläggande 

jämlikhet kan miljökrisens sanna ansikte avläsas. En seriös strategi för utrotande 

av fattigdomen och för en global jämlikhet rymmer också början till ett svar 

på frågan: Hur blir det möjligt att öka alla människors livskvalitet och maximera 

vår lycka utan att det sker till priset av att vi ödelägger hela världen? Hur kan vi 

utforma ett ekonomiskt system som på samma gång tillgodoser människans behov 

och förvaltar världen ansvarsfullt. 

Varje försök att skissera politiska handlingsstrategier tvingas göra antaganden 

om framtiden. Idag har situationen, med utgångspunkt i miljöfrågan, antagit en 

karaktär som tvingar alla framtidsgissningar att välja mellan två huvudfåror. 

Det ena huvudscenariot utgår från att samhället i allt väsentligt kommer att präglas 

av kontinuitet. I det scenariot ser världen om tjugo år i sina huvuddrag ut ungefär 

som idag, de förändringar som infallit har skett genom successiva övergångar 

inom ramen för en övergripande stabil världsordning. Antar vi ett sådant scenario 

bör våra politiska strategier utformas för ett ”normaltillstånd”. 

Det andra huvudscenariot gör antagandet att vi befinner oss i upptakten till en 

global kris. En kris som omfattar hela världssystemet i dess betydelse av en ekologisk-ekonomisk 

produktionsordning. Krisscenariot innebär i korthet att vi rör oss in 

i en politiskt extraordinär situation, som präglas av bruten kontinuitet, instabilitet, 

osäkerhet och hastiga förändringar. Och, naturligtvis, mycket stora faror. 

Den här rapporten argumenterar för att ”normaltillståndsscenariot” i nuläget saknar 

realism och att det därför är både direkt farligt och politiskt kontraproduktivt 

att utforma politiska strategier baserat på antaganden om en övergripande stabil 

världsordning. 

De miljökriser och de energi- och ekonomikriser som beskrivs i rapporten kan 

bara förstås som en sammanhängande helhet. Motsättningarna mellan den dominerande 

ekonomiska logiken och det omgivande ekosystemets entropigränser har nått 

en punkt där de blivit olösliga inom ramen för den rådande ordningen. Kapitalis- 

137

MILJÖ- OCH KLIMATPOLITIK FÖR JÄMLIKHET 

mens utvägar är igenbommade och det medför att vi idag befinner oss i upptakten 

till en världskris. Alla siffror faller ner mot rött. Någonting måste ge vika. 

Miljökrisen, som slår mot hela biosfären, består i sin tur av ett antal allvarliga 

delkriser. Rapporten behandlar särskilt biosfären, klimatet och maten. För de 

mänskliga samhällena utgörs miljökrisernas syskon och följeslagare av energikrisen 

och den ekonomiska krisen. 

Världskrisen innebär en ödesutmaning för människan. Allt står på spel. Allt är 

på väg att komma upp på bordet. Riskerna är oerhörda. I krisens undantagstillstånd 

ryms samtidigt stora möjligheter för en offensiv vänster med en genomtänkt strategi 

att stärka sina positioner, gripa tag i det handlingsutrymme som öppnas upp 

och sätta en egen dagordning för reell förändring. Eftersom en reeell förändring är 

vad som är nödvändigt, det är inte längre tillräckligt med mindre justeringar inom 

ramen för ett havererat system. Klarar vi av att planera för handling och därefter gå 

från ord till handling, kan en annan värld bli verklighet. Det senaste årets globala 

gatuprotester, från den arabiska våren till occupy-rörelsen visar på möjligheterna. 

Detta är inte en rapport som rabblar igenom förslag på satsningar på olika miljöprojekt 

eller grottar ner sig i de konkreta aspekterna av olika omställningsinvesteringar 

och effektiviseringar. I den mån som konkreta förslag förekommer här och 

där i texten så handlar det om exemplifieringar eller om förslag på åtgärder av stor 

strategisk betydelse. Min ambition har varit att, istället för att fokusera på miljöfrågans 

delar, föra övergripande resonemang om några frågeställningar av strategisk 

karaktär och att lyfta infallsvinklar som kan användas för att resonera vidare om 

och formulera en ny radikal politik kring miljön. 

Det är ett stående problem både inom Vänsterpartiet och i miljö- och klimatdebatten 

i stort att miljöfrågor tenderar att behandlas som tekniska problem, uppdelade 

i smådelar utan sammanhang, ofta separerade från behandlingen av ämnen 

som ekonomi, demokrati och teknologi. Den uppdelningen drar ett skynke mellan 

de nödvändiga frågorna och de möjliga svaren. Förhoppningsvis kan den här rapporten 

bidra till att resa några byggställningar som kan användas i formulerandet 

av ett ramverk, en radikal helhetssyn på miljöfrågor och på den krissituation vi rör 

oss in i. 

138

VärldskrIsen 

VÄRLDSKRISEN 

“We’re trapped in the belly of this horrible machine, and the machine is bleeding to 

death.” Godspeed You Black Emperor 

I nuläget använder mänskligheten naturresurser och ekosystemtjänster motsvarande 

1,6 jordklot. Förutsättningen för sådana konsumtionsnivåer är en löpande förbrukning 

av lagerresurser (t ex fossila bränslen) och ett överutnyttjande av fondresurser 

(t ex fiskbestånd), som undergräver beståndens resiliens och på sikt kan leda till 

deras utplåning. Vi lever över våra tillgångar genom att plocka ut årmiljoners besparingar 

från banken. Vi festar upp våra barnbarns tilltänkta arv och vräker över 

det giftiga avfallet efter partyt till, den fattiga, grannens tomt. År 2030 kommer vi, 

med nuvarande trender behöva två jordklot (WWF, 2010). Sedan mitten på 1970-talet 

har vi årligen använt resurser motsvarande mer än ett jordklot. Skulle alla människor 

leva på samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig svensk skulle det 

behövas ungefär 3-4 världar. Skulle vi allihop bli amerikaner skulle det behövas 5-6 

jordklot. Skulle vi alla leva som en genomsnittlig indier skulle vi däremot kunna 

klara oss på bara en halv jord. Detta är inga nyheter. Allt är numera välkänt. Ändå 

fortsätter vi på samma väg. 

Ett sätt att konkret beskriva världens ekologiska budgetramar har utvecklats vid 

Stockholm Resilience Centre (SRC) av Johan Rockström et al. SRC har identifierat 

nio kritiska ”planetära gränser” eller ”potentiella biofysiska tröskelvärden” som 

inte får överskridas: (1) klimatförändring, (2) förlust av biodiversitet (3) kväve och 

fosforcykeln (4) havsförsurning, (5) förlust av atmosfäriskt ozon, (6) global färskvattenanvändning, 

(7) landanvändning (8) kemiska föroreningar (9) atmosfärisk 

aerosol. (Rockström et al, 2009) För var och en av gränserna kan miljöforskningen 

identifiera ett kritiskt approximativt gränsvärde och en ”safe operating margin”. 

Passeras någon av gränserna hotas säkerheten också för övriga processer, och oöverskådliga 

processer kan sättas igång till följd av tröskeleffekter, exempelvis klimatskred. 

I nuläget har vi enligt SRC överskridit det säkra gränsvärdet för tre av de 

planetära gränserna: klimatförändring, förlust av biodiversitet och en rubbning av 

den biogeokemiska cykeln (kvävecykeln). 

stIger VI? – nej! tVärtom! VI sjunker! 

Ökar eller minskar vi vår miljöpåverkan idag? Av rapporteringen kan man få intrycket 

att vi betett oss oansvarigt förr, men att vi nu ändå i huvudsak är på väg åt 

rätt håll. Det är fel. Vår globala miljöbelastning är idag större än någonsin tidigare. 

Den stora skillnaden är att den ändrat karaktär. Om miljöproblemen historiskt var 

lokala är de idag främst globala och samtidigt förskjutna bortom de rika ländernas 

omedelbara horisont. Om de historiskt varit koncentrerade till närområdet runt en 

föroreningskälla är de idag utspridda, om de historiskt var förbundna främst med 

produktionen är de idag konsumtionsdrivna. Om de historiskt yttrade sig relativt 

omedelbart och direkt så uppträder de stora miljöproblemen idag med en fördröjd 

sprängverkan. 

Sedan 1970 har biodiversiteten – en beskrivning av djur- och växtlivets ”totala 

hälsotillstånd” – i de rika länderna ökat något, medan den har minskat med hela 

60% i de fattigaste länderna. Trots en viss minskning av faktorbelastningen per 

BNP-enhet så fortsätter den samlade resursförbrukningen både i den svenska och i 

den globala ekonomin att öka från år till år. Sedan 1966 har mänsklighetens totala 

ekologiska fotavtryck vuxit till det dubbla. Under samma period har vårt globala 

139


koldioxidfotavtryck tiodubblats. Denna ökning beror på att den totala konsumtionen 

och produktionen ökar. Vi äter idag mer kött, reser mer, oftare och längre, bor 

större och konsumerar fler varor än någonsin tidigare. Det handlar både om länder 

i snabb tillväxt som höjer sina resursanspråk och om de rikaste länderna, däribland 

Sverige, som kontinuerligt fortsätter att öka sin konsumtion istället för att genomföra 

en ansvarsfull omställning och minskning. 

Tittar vi, som ett exempel, på materialanvändningen i Sverige så har successiva 

effektiviseringar inneburit att volymen material i relation till det samlade förädlingsvärdet 

halverades mellan 1957-96. Men samtidigt ökade användningen i absoluta 

tal med 50 procent under samma period (Hermele, 2002). Ändå presenteras det 

i debatten som att vi går åt rätt håll. 

Regeringens officiella statistik ger bilden av att vi i Sverige minskar våra koldioxidutsläpp 

från år till år. Detta ser sant ut bara så länge som man undviker att inkludera 

de utsläpp som orsakas i samband med produktionen av våra importvaror. 

Alltså utsläpp som sker för vår konsumtion. Detta är utsläpp som i ökande utsträckning 

flyttar till tillverkningsländerna, i takt med att den globala varuproduktionen 

omstruktureras. Om vi räknar in importen i statistiken och samtidigt räknar bort exporten 

var svenskarnas koldioxidavtryck år 2008 c:a 80 miljoner ton, medan utsläppen 

inom Sveriges gränser stannade på 48 miljoner ton, enligt en ny rapport från 

norska klimatforskningsinstitutet Cicero (Peters et al, 2011). Andra uppskattningar 

pekar mot att skillnaden mellan inhemska och externa utsläpp är ännu större och 

snarare ligger i intervallet 65-100% (Warlenius, 2011). 

Samma räknetrick utförs av regeringarna i alla rika länder. I Storbritannien slår 

sig regeringen för bröstet och hävdar att utsläppen minskat med 15 % sedan 1990, 

men inkluderas utsläppen från import och utlandsresor har de i själva verket istället 

ökat med 19 % under samma period. 

På samma vis har ”koldioxidhandelsbalansen” för Sverige blivit allt sämre över 

tiden, innebärande att vi i takt med den ekonomiska tillväxten har importerat allt 

mer varor med stora inbäddade koldioxidutsläpp, samtidigt som vi rest allt mer 

och givit upphov till utsläpp i samband med våra resor. Sedan 1990-talets början 

har både utrikeshandeln och utrikesresorna fördubblats. Enbart utrikesflyget svarar 

ensamt för 10 procent av våra utsläpp av växthusgaser (Warlenius, 2011). 

bIosFären 

Biosfären är det rum som livet har skapat och inrett åt sig självt. Det har byggts 

ut under miljarder år, men upptar fortfarande bara en mycket smal remsa inskjuten, 

mellan hotande avgrunder. Mellan rymdens absoluta nollpunkt några kilometer 

ovanför och de sista bakteriesamhällena några kilometer ner i marken. Ett kosmiskt 

undantag, en ö av liv i ett sterlit hav. En ö där livsvillkoren som gör det möjligt för 

människor och andra däggdjur att överleva oändligt mödosamt har rests av livet 

självt. Villkoren i detta rum har via krokiga vägar, långa cykler, successivt justerats 

mot dagens balans, en atmosfärssammansättning och en temperatur som passar oss 

människor optimalt. Det är livet självt som har fyllt atmosfären med syre och byggt 

upp ett ozonlager som gjort det möjligt för flercelliga organismer att utvecklas, det 

är livet självt som har justerat in koldiodixnivåerna till den nivå där de ger klimatförhållanden 

som råkar vara optimala för däggdjuren (Malm, 2007). 

Denna tunna hinna av livsuppehållande system, kaskadkopplade i näringskedjor 

och sammantvinnade i komplexa beroenden genom livsvävar, är idag under direkt 

hot. Det har varit på gång länge, ur perspektivet av ett människoliv, men gått 

svindlande fort ur ett geologiskt perspektiv. Att grundläggande variabler förändras 

140

VÄRLDSKRISEN 

så fort som sker nu inträffar bara i samband med planetära katastrofer. Det utsätter 

ekosystemet för stora påfrestningar och har föranlett forskare att döpa vår tidsålder 

till ”den sjätte massutrotningen”, en våg av artdöd som hotar att överträffa tidigare 

geologiska epokers massutrotningar, varav den senaste inföll när dinosaurierna utplånades 

för omkring 65 miljoner år sedan. 

Växt- och djurarter försvinner nu på grund av mänsklig påverkan i en hastighet 

som överstiger den naturliga med mellan 100 och 1000 gånger. Sedan 1970 har den 

globala biodiversiteten som WWF mäter genom sitt Living Planet Index minskat 

med 30% (WWF, 2010). I tropiska regioner har minskningen varit hela 60%. En 

studie 2009 uppskattade att över 17000 djurarter och växter befinner sig inom akut 

risk för utrotning. Mer än var femte av alla kända däggdjursarter, en fjärdedel av 

alla reptiler och 70 procent av växterna befinner sig under hot enligt samma studie 

som dessutom utökades med 2800 nya hotade arter jämfört med föregående år (Jorans, 

2009). 

En tredjedels Sverige försvinner från de tropiska skogarna varje år. Det motsvarar 

att skära ut bitar ur lungorna: regnskogen står för 30% av jordens syreförsörjning 

och 25% av den globala sötvattensreserven. Som helhet har det globala 

skogsbeståndet ungefär halverats jämfört med beståndet för några tusen år sedan. 

De akuta hoten mot djur och växter är ännu inte främst klimatförändringar, även 

om klimatförändringen redan krympt livsrummet för många arter, utan mer direkt 

de mänskliga aktiviteternas utbredning över land och hav. Skogsbruk, jordbruk, 

gruvdrift, oljeutvinning, utbyggnad av vägar, stadsutbredning och andra aktiviteter 

krymper successivt utrymmet för naturliga habitat. 

När arter försvinner börjar ekoystemens funktionalitet, som är beroende av en 

mångfald av arter, att degraderas. Detta medför en akut resilienskris, naturens förmåga 

att hantera förändringar försämras och ekosystemens stryktålighet sätts på 

svåra prov. 

klImatet 

Sedan år 1900 har jordens yttemperatur ökat med i genomsnitt 0,74 grader. Den 

största delen av ökningen, runt 0,6 grader, har skett efter 1970. Uppvärmningen 

drivs av människans utsläpp av växthusgaser. Sedan 1750 har vi släppt ut i runda 

slängar 550 miljarder ton koldioxid, som under normala förhållanden skulle vara 

bundet i litosfären, till atomsfären. Idag släpper vi ut mer än någonsin tidigare och 

om nuvarande trender fortsätter kommer vi att ha släppt ut 750 miljarder ton år 

2028. De varmaste 10 åren sedan 1880 har alla infallit efter 1996. Halten koldioxid 

i atomsfären har ökat från omkring 280 ppm år 1760 – innan den industriella epoken 

– till 391 ppm år 2011, den högsta koldioxidhalten på 3 miljoner år. De årliga 

utsläppen av koldioxid överskrider nu naturens förmåga att absorbera utsläppen 

med ungefär det dubbla varje år. 

I ett scenario då kraftfulla åtgärder för att snarast minska mängden klimatgaser 

i atmosfären uteblir kan temperaturen enligt FN:s klimatpanel IPCC komma att 

öka med upp till 6 grader under de närmaste hundra åren. Under samma period kan 

issmältning och havsvattnets större volym till följd av en högre medeltemperatur, 

höja havsnivåerna med upp till sju meter. I nuläget räknar Arktiska Rådet med en 

vattennivåhöjning på 1,5 meter under de kommande hundra åren baserat på nuvarande 

trender (Belamy, Magdoff, 2011). Det skulle lägga områden där hundratals 

miljoner människor bor – inklusive många av världens största städer – under vatten. 

En stor del av de låglänta kustområdena är idag jordbruksmark som spelar en avgörande 

roll i den globala livsmedelsförsörjningen. Till exempel så skulle en höjning 

141


av havsnivån på bara en meter dränka hälften av Bangladesh risodlingar. 

142 

Det råder idag en stor enighet bland forskarna om att följderna kan bli katastro- 

fala om medeltemperaturen tillåts stiga mer än 2 grader. Upp till en tredjedel av 

växt- och djuarterna kan då gå förlorade, jordbruket kommer att drabbas av omfattande 

störningar, stora oväder och torka kommer att bli både mer våldsamma och 

mer frekventa, ökenspridningen accelererar, skadedjuren blir fler och de tropiska 

sjukdomarna mer virulenta, hundratals miljoner människor kommer behöva flytta 

till följd av stigande havsnivåer och urholkade försörjningsmöjligheter. När koldioxidhalten 

i atmosfären ökar försuras samtidigt haven och korallreven dör. Många 

av dessa effekter är irreversibla. När skogar övergår i öken kan det ta tusentals år att 

återställa marken till sitt tidigare tillstånd igen. När arter dör ut kan de aldrig föras 

åter till livet igen. När fintrimmade och komplexa livsvävar av ömsesidiga ekosystemtjänster 

rivs isär kan de inte återupprättas genom aldrig så många investeringar 

och punktinsatser – de fungerar bara som helheter och helheterna tar miljontals år 

på sig att växa fram. 

Framförallt oroar sig forskarna för att en höjd medeltemperatur bortom en viss 

tipping point leder till en positive feedback loop, till återkopplingsmekanismer 

där de stigande temperaturerna resulterar i fler skogsbränder som i sin tur minskar 

mängden koldioxidabsorberande växtmassa, där bortsmält inlandsis minskar reflektionen 

av solljus, där mer vattenånga i atmosfären hindrar värme från att stråla 

ut i rymden, där surare hav hindrar havets organismer från att binda kol i sina skal 

och där den fruktade metangasbomben briserar då permafrosten under den arktiska 

tundran tinar upp och i mycket stora mängder lösgör metan som är en kraftig växthusgas. 

Den här typen av svårförutsebara återkopplingsmekanismer kan resultera i ett 

klimatskred; en ökad uppvärmning sätter igång mekanismer som ytterligare ökar 

uppvärmningen i en dynamik som är bortom alla möjligheter till mänsklig kontroll. 

Jordens klimat kan slå över i ett nytt tillstånd: ett växthus som upprätthåller sig 

självt på en högre temperaturnivå. 

Ny forskning pekar mot att den stora artutrotningen i slutet av den geologiska 

perioden perm för 250 miljoner år sedan, då 90-99% av allt liv på jorden utrotades, 

kan ha varit resultatet av ett sådant ”superväxthus”. Halten koldioxid och 

metan i luften steg då kraftigt inom loppet av några tusen år utan att några spår 

efter stora meteoritnedslag kan förklara varför det skedde så plötsligt. Ett forskarlag 

som lyckats tidsbestämma händelserna mer exakt pekar mot en annan möjlig orsak: 

Den sibiriska trappen, bolmande industrifält av vulkaner i nuvarande Sibirien vars 

utsläpp av växthusgaser på kort tid höjde jordens medeltemperatur tillräckligt för 

att frigöra mer kol i form av fruset metan från havsbottnarnas bottensediment. En 

återkopplingsmekanism som fick katastrofala följder. 

Klimatsystemet är inte en förutsägbar maskin där människan kan ställa in önskad 

temperatur genom att vrida på en central termostat – det utvecklas genom mer 

komplexa återkopplingar än sådan kausal mekanik. Och klimatet är direkt sammankopplat 

med biosfären, med livet självt, vars reaktioner på förändringar i de mest 

tongivande styrvariablerna – temperaturen – är dubbelt oförutsägbara. Gränsen vid 

2 graders ”säker” uppvärmning må se tydlig och klar ut, men grundar sig i sin tur 

på osäkra antaganden. Ett klimatskred kan utlösas redan innan dess. Kvalitativa 

skiften i dynamiska system sker inte stegvis, de sker genom fasförändringar; genom 

plötsliga språng när en tilräcklig potential har byggts upp och jämvikten är rubbad. 

Då utlöses skredet, våldsamt. Och därför kan en situation se stabil ut, från en 

mänsklig horisont, ända fram till det sista ögonblicket innan den stora förändringen 

inträffar, precis som när en lavin utlöses.

VÄRLDSKRISEN 

Det vetenskapliga underlaget för att det pågår en mänskligt inducerad global 

uppvärmning är idag mycket väl underbyggt av både evidensdata och avancerade 

datormodeller. Enigheten om hur trenderna ska tolkas är också mycket stor bland 

klimatforskarna. Det svåra är framtidsprognoserna. Där genererar den vetenskapliga 

metoden en ofrånkomlig bredd av scenarier. 

IPCC, som består av mer än 2500 forskare från hela världen, kritiseras av fossilindustrins 

lobbyister för att överdriva sina prognoser, men minst lika vanligt är 

att IPCC kritiseras för att vara överdrivet försiktiga och konservativa i sina bedömningar. 

De senaste årens utveckling har också givit den senare gruppen av kritiker 

rätt. Sedan IPCC:s fjärde rapport 2007 har både utsläppen och halten koldioxid 

i atmosfären överträffat klimatpanelens värstafallsscenario. Under 2010 var den 

globala ökningen av koldioxidutsläpp rekordstora 6%, en större ökning än något 

scenario förutspått. 

Idag räknar IEA med att de globala människoskapade årliga koldioxidutsläppen 

kommer öka från 42 miljarder ton 2007 till 55 miljarder ton år 2020. Om temperaturökningen 

ska hållas under 2 grader behöver de globala utsläppen av koldioxid i 

princip minskas med 60-80% redan idag. I Sverige behöver vi minska koldioxidanvändningen 

med 7,5 % per år eller ett ton CO2 per individ och mandatperiod om 

utsläppen ska ner till 0 i en jämn takt 2050. Även om vi skulle lyckas minska mängden 

nya koldioxidutsläpp orsakade av människan kommer det ta mycket lång tid 

att återfixera den mängd växthusgaser som redan höjt växthusgaskoncentrationen i 

atmosfären till förhistoriska nivåer. Ett idag vedertaget mål är att halten koldioxid 

måste ner till 350 ppm för att inte klimatuppvärmningen ska fortsätta. På enbart 

geologisk väg skulle det ta hundratusentals år. Ska det gå fortare krävs massiva 

insatser för att fixera koldioxid – och minska utsläppen ytterligare. 

maten 

Miljökrisen slår inte bara mot de övriga livsformer som vi delar den här planeten 

med. Och klimatkrisen är inte den enda miljökris som utgör ett allvarligt hot mot 

människan. Idag är det akut nödvändigt att ta mycket allvarligt på livsmedelskrisen. 

Den kris som riskerar att få de mest traumatiska och våldsamma effekterna för stora 

delar av världens befolkning, inom en snar framtid. 

Livsmedelskrisen är redan idag en realitet. År 2009 räknades ungefär en miljard 

männniskor som kroniskt hungrande. Motsvarande en sjättedel av mänskligheten. 

Det är en ökning från 825 miljoner i mitten på 1990-talet och omkring 860 miljoner 

i början av 00-talet (FAO, 2009). Utvecklingen under 00-talet har varit särskilt 

katastrofal. Håller nuvarande trender i sig kan antalet hungrande komma att öka till 

1,2 miljarder eller mer före 2015 (Brown, 2010). Detta kan ställas mot World Food 

Summits mål om 420 miljoner hungrande 2015. 

Livsmedelstrygghet är ett av de mest grundläggande behov som måste vara tillgodosedda 

för att annan utveckling ska vara möjlig. Utan livsmedelstrygghet kan 

varken självbestämmande eller en fungerande demokrati utvecklas. Idag undergrävs 

livsmedelstryggheten både av en växande global efterfrågan på jordbruksprodukter 

och av ett antal miljö- och resurstrender som försämrar förutsättningarna för 

den globala jordbruksproduktionen. 

Den ökade efterfrågan och konkurrensen om jordbruksprodukterna har tre huvudorsaker: 

att världens befolkning ökar med omkring 80 miljoner individer varje 

år (i nuläget motsvarande lite drygt 1 % befolkningsökning per år, vilket innebär att 

vi kan komma att vara dubbelt så många som ska få plats på jorden om 70 år, om 

inte ökningen planar ut kring 10 miljarder, vilket är långt ifrån säkert), att alltfler 

143


strävar efter att äta mer spannmålsintensiva djurprodukter och att livsmedelsproduktionen 

i ökande grad måste konkurrera med bränsleproduktion om den bästa 

jordbruksmarken. 

Till miljötrenderna hör en fortgående jorderosion som successivt minskar produktiviteten 

hos drygt 30 procent av världens åkermark, förbrukning av grundvattenreserver 

, värmeböljor som en följd av ett allt varmare klimat, stigande havsnivåer och 

bortsmältande glaciärer som, efter en tid av höjda flöden i samband med avsmältningen 

istället leder till permanent minskade vattenflöden i de stora floderna. För 

varje grad över det normala som temperaturen ligger under en växtperiod beräknas 

avkastning för vete, ris och majs minska med i genomsnitt 10 % (Peng et al 2007). 

Till resurstrenderna hör att jordbruksmark omvandlas till annat än jordbruk (t ex 

stadsutbyggnad, vägar, logistikcentra mm), att städerna ökar sina anspråk på det 

grundvatten som också behövs för bevattning och att oljan, som jordbruket är direkt 

beroende av för att upprätthålla sin nuvarande avkastning, blir allt dyrare (Brown, 

2010). 

Den ökade efterfrågan i kombination med miljö- och resurstrenderna tvingar 

fram en uppodling av nya markytor. Det innebär i praktiken att man etablerar jordbruket 

i allt sämre lämpade områden, där det leder till än värre jorderosion, grundvattenuttömning 

och miljöskador. När skogar huggs ner för att ge plats åt jordbruk 

så minskar samtidigt planetens förmåga att absorbera och binda koldioxid. 

den FörrädIska gröna reVolutIonen 

Det som brukar föräras benämningen den ”gröna revolutionen” var en mekanisering 

och industrialisering av jordbruket som ökade den globala skördeavkastningen 

per ytenhet med i genomsnitt 2,6% per år mellan 1950-80. Det var tillräckligt för 

att hålla jämna steg med befolkningsökningen och skjuta exempelvis Romklubbens 

förutspåelser om en nära föresteående global matkris in i framtiden. Men priset 

för den gröna revolutionen har varit högt: En ökad användning av maskiner 

som drivs med fossila bränslen, odling i stora monokulturer och en långt driven 

förädling av utsädet som gör jordbruket beroende av konstgödsling, besprutning 

och konstbevattning. Mellan 1950-80 ökade insatsen av kvävegödsel med 600%, 

fosforgödslingen med 250% och den konstbevattnade arealen med 70%. Den gröna 

revolutionen har därigenom drivit den biogeokemiska cykeln bortom det planetära 

gränsvärdet (Rockström et al, 2009). 

Resultatet sett som helhet är att energiinsatsen i jordbruksproduktionen idag ofta 

är mångdubbelt större än det skördade energivärdet. Mer än 60% av världens årliga 

vattenförbrukning går till konstbevattning. Konstgödslingen resulterar i övergödning 

som kväver fiskar i utsatta sjöar och hav och den extensiva odlingen leder 

till erosion som årligen genererar förluster av 10-15 miljoner hektar odlingsmark. 

Enbart i Indien beräknas idag över 30 procent av den konstbevattnade arealen ha 

förstörts genom jorderosion. 

Idag klingar effekterna av den gröna revolutionen av (Magdoff, Tokar, 2010). 

Några ytterligare ökningar har visat sig mycket svåra att åstadkomma och inte ens 

genmanipulation förmår förädla utsädet mer än vad den traditionella växtförädlingen 

redan gjort. Samtidigt har befolkningarna i de rika länderna på några decennier, 

pådrivna av den gröna revolutionens ökade avkastning och sänkta matpriser, 

lagt sig till med matvanor som är befriade från säsongernas utbudsbegränsningar 

(Olofsson, Öhman, 2011) och har ett ständigt allt större inslag av kött. Sedan början 

på 80-talet har den globala köttkonsumtionen mer än dubblerats. Köttindustrin 

har en mycket stor klimatpåverkan och en hög energianvändning som är svår att 

krympa med andra åtgärder än att vi lägger om vår kost. 

144

ska VI odla bränsle eller mat Idag? 

VÄRLDSKRISEN 

Den tilltagande konkurrensen om odlingsmark för att framställa biologiska drivmedel 

för fordon har varit en av de faktorer som drivit upp priset på livsmedel på 

världsmarknaden under senare år. Utvecklingen illustrerar med smärtsam tydlighet 

de målkonflikter som blir vardag då vi försöker ersätta högenergisamhällets uttag 

från den koncentrerade fossila energibanken med nyttjande av de beståndsresurser 

som ryms på jordytan vid ett visst givet ögonblick. Fossilbränslena har gjort det 

möjligt för oss att leva över jordytans tillgångar under några decennier. När den 

smitvägen inte längre kan användas och hela behovet ska tillgodoses via den biologiska 

produktion som ryms på jordens yta idag räcker resurserna inte längre till. 

Enbart den svenska förbrukningen av drivmedel skulle, översatt i biobränslen, 

kräva mer än dubbelt så stor åkerareal som finns i Sverige idag, eller nästan hela vår 

årliga skogsavverkning. Och då är vi ändå ett gynnat land med en liten befolkning 

på en stor biologiskt produktiv yta (Hornborg, 2010). 

energIn 

Längst ner i botten av världsekonomin ligger ren fysik: energin. Användning av 

energi är inblandat i alla ekonomiska processer; från produktion och reproduktion 

via distribution till konsumtion. Alla aktiviteter förutsätter användning av energi, 

även aktiviteter som brukar hänföras till kunskaps- och tjänstesamhället. I det senare 

fallet är energianvändningen dock oftast skjuten in bakgrunden på ett sådant 

vis att den blivit mycket svårare att urskilja. Det innebär inte att den är försvunnen. 

Det högteknologiska industrisamhället har sedan den industriella revolutionen 

vuxit fram hand i hand med en ökad energianvändning. Vårt beroende av energi är 

idag många gånger större än vad det var redan under våra far- och morföräldrars 

uppväxt. En enskild individ i Sverige är idag beroende av motsvarande 60 000 kWh 

primärenergi per år. Det motsvarar ungefär 80 000 ”hästkraftstimmar”, eller 400 

människors årsarbete. Det är därför relevant att tala om vårt samhälle som ett högenergisamhälle. 

Energimängderna kan vara svåra att föreställa sig, men vi kan som 

ett exempel ta de turister som under ett år flyger från Los Angeles till Egypten för 

att beundra pyramiderna. Det behövs samma mängd energi för deras resor under ett 

år som en gång användes av de 100 000-tals arbetare som under loppet av decennier 

släpade, bar och lyfte sten till den stora pyramiden i Giza. Det är vad som krävs för 

att hålla 500 ton stål, snabbmat och turister på tolvtusen meters höjd i åtta timmar. 

Också den fattigaste svensken är idag direkt eller indirekt beroende av energi i 

mängder som överskuggar vad som var tillgängligt för de allra rikaste för 500 år 

sedan. Men högenergisamhället är inte bara ett ”nu” utan också ett ”här”. I Indien 

eller Tanzania är energianvändningen per capita knappt en tiondel av vad den är i 

Sverige. 

I den globala energimixen står olja, kol och gas idag tillsammans för 80 %. Kärnkraft 

svarar för 6 % och förnyelsebart för 14 %. Inom gruppen förnyelsebart utgörs 

11 av de 14 % av biobränsle (allt från ved till torv), 2 % av vattenkraft och omkring 

1 % av sol och vindkraft. Under de senaste 150 åren har energimixen kompletterats 

med nya energislag, utan att gamla någonsin har fasats ut. Övergången från en kolbaserad 

ekonomi till en oljebaserad innebar inte att kolet försvann ut ur ekonomin, 

tvärtom så använder vi mer kol än någonsin idag. 

Till åtta tiondelar är vi alltså beroende av fossila bränslen – uttag från ett bankkonto 

som inte fylls på – för vår energianvändning. I de rika länderna har vi sedan 

länge vant oss vid tillgången till stora mängder billig energi. På den grunden har 

det etablerats en teoretisk förståelse av världen som säger att vi idag inte längre är 

145


begränsade av den tillgängliga biologiskt produktiva jordytan. Men i samma ögonblick 

som de billiga fossila bränslena måste börja ersättas med förnybara energikällor 

som hämtar energi ur flöden och beståndsresurser blir motsättningen mellan vårt 

energiberoende och jordytans begränsningar konkreta igen. Det finns en absolut 

gräns för ett hållbart utnyttjande av biobränsle när återväxten blir mindre än konsumtionen. 

På flera håll i världen är den gränsen redan passerad. 

Peak oIl 

Långt innan de fossila bränslena tar slut i absolut mening så förändras den ekonomiska 

dynamiken i fossilbränsleekonomin av ett annat skeende: peak oil. Peak oil 

infaller när vi förbrukar olja i snabbare takt än nya fyndigheter identifieras. Idag 

pekar produktionsstatistiken mot att den punkten passerades redan kring 2004 (Fantazzini, 

Höök, Angelantoni, 2011), sedan dess har produktionen fluktuerat inom ett 

och samma intervall kring 86 miljoner fat per dag. Enligt ett meddelande från Internationella 

Energimyndigheten, IEA 2010 passerades peak oil för konventionell 

oljeproduktion 2006. Efter peak oil är endast ett säkert: Fossilbränslepriset kommer 

aldrig bli lägre igen, det kommer enbart att stiga. Och det kommer att stiga allt hastigare 

i takt med att klyftan mellan den oelastiska efterfrågan och det minskande utbudet 

växer. Den ekonomiska krisen dämpade tillväxten i efterfrågan under en period, 

vilket resulterade i ett prisfall på olja 2008, men priset har sedan dess stigit till nya 

rekordnivåer och i takt med fortsatt ekonomisk tillväxt ökar den globala efterfrågan 

igen. Från och med 2014 kommer oljeproduktionen enligt flera rapporter att börja 

minska (UK Industry Taskforce on Peak Oil and Energy Security, Second Report). 

När den totala globala produktionen inte klarar av att producera den mängd olja som 

världsmarknaden efterfrågar så hårdnar konkurrensen. Snart tvingas de fattigaste ut 

ur kampen om energin vilket ytterligare ökar den globala klyftan på ett brutalt sätt. 

Priset slår hårt mot jordbruket: Maten blir dyrare när insatsen av fossil energi i det 

industriella jordbruket blir dyrare, samtidigt ökar konkurrensen om marken för framställning 

av biologiskt baserade drivmedel, som även de ökar snabbt i pris. 

Olja står för 34 % av den totala tillförseln av primärenergi globalt sett och 90% 

av energin för transportsektorn (Sorell et al, 2009). Det gör att oljepriset och oljetillgången 

också har en avgörande betydelse för de andra energislagen: Olja används 

för brytning av kol, utvinning av uran och även för produktion och distribution av 

alternativa energislag (Fantazzini, Höök, Angelantoni, 2011). Blott 500 stora oljefält 

står idag för 2/3 av all oljeproduktion. De mest lättillgängliga och koncentrerade 

tillgångarna är de som har utvunnits först, men idag minskar produktion från 

de stora oljefälten med ungefär 4-8 % årligen. På en planet som redan finkammats 

efter oljeresurser måste vi de närmaste 25 åren upptäckas oljefält motsvarande fem 

Saudiarabien – världens största oljeproducent – för att hålla jämna steg med konsumtionen 

(World Energy Outlook 2010, IEA). 

Peak Oil innebär fundamentalt ändrade spelregler. Varje gång som trenden med 

billigare energi har brutits, som i samband med oljeprischocken på 70-talet, har 

ekonomin kastats ut i kris. Enligt forskaren James D Hamilton har 11 av 12 ekonomiska 

nedgångar i USA sedan andra världskriget föregåtts av höjda oljepriser. 

Också i den amerikanska subprimekraschen, som utlöste den senaste finanskrisen, 

spelade oljepriset en indirekt avgörande roll. Under våren 2008 skenade oljepriset 

upp till 130 dollar per fat. De hastigt och kraftigt stigande bensinpriserna slog hårt 

mot de bilpendlande bostadslånetagarna under sommaren före kraschen. Grupper 

med små marginaler – på den amerikanska bostadsmarknaden oftast samma grupper 

som har längst bilpendlingsavtånd – tappade i det läget förmågan att betala 

räntorna på sina lån. 

146

VÄRLDSKRISEN 

Vårt djupa ekonomiska beroende av stora mängder billig energi är det led i hela 

krisekvationen som gör det särskilt svårt att finna tillräckligt snabba lösningar på 

klimatkrisen. Så länge som alternativen till de fossila bränslena allihop är mindre 

mobila, mindre koncentrerade, tekniskt outvecklade, dyrare att producera och svårare 

att framställa i masskala, så innebär varje inskränkning i fossilbränsleekonomin 

ett slag mot hela det ekonomiska systemet. Kraftigt stigande energikostnader 

som fortplantar sig genom hela ekonomin och resulterar i en forcerad kontraktion 

som slår över i ekonomisk kris och minskad produktion. Priset för långväga transporter 

kommer att stiga när bränslebriset går upp, gamla geografiska begränsningar 

gör sig åter gällande på världsmarknaden. Just-in-time-produktion med lager rulllande 

på vägen kommer utsättas för stora påfrestningar och geografiskt utsträckta 

produktionskedjor kommer få problem att fortsätta fungera. 

Förhoppningen från marknadsfokuserade miljödebattörer är att prisökningarna 

på fossila bränslen driver på snabbare innovationer av hållbara och förnybara energislag, 

men det är inte säkert. En ekonomisk kris till följd av stigande energikostnader 

innebär samtidigt att de ekonomiska förutsättningarna för utveckling 

av alternativen försämras. Tillgången till investeringskapital försämras och konsumenternas 

möjligheter att efterfråga nya elbilar minskas om kostnaden för att ta lån 

ökar kraftigt. Totalt rullar idag omkring 800 miljoner oljedrivna fordon som skall 

ersättas med nya inom loppet av några år efter peak oil. 

Att ta implikationerna av peak oil på allvar ur ett avgränsat nationellt perspektiv 

innebär att urskilja att vår energisäkerhet är akut hotad och att inleda en omedelbar 

anpassning och omställning. Även ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv är därför 

en mycket snabb minskning av vår fossilbränsleanvändning och vårt oljeberoende 

önskvärd. 

147


sex aVgörande 

Frågor 

148 

”I denna tävlan har de idéer som står på verklighetens grund en strategisk fördel, men 

de enbart acceptabla idéerna har alla de taktiska fördelarna.” John Kenneth Galbraith 

I alla politiska läger finns numera grupperingar och individer som blivit medvetna 

om miljökriserna. Från våra olika politiska utgångspunkter ritar vi sedan upp olika 

färdvägar till ett hållbart samhälle. Alla är inte realistiska. För borgerliga miljövänner 

står omhuldandet av det kapitalistiska ekonomiska systemet i vägen för reella 

fungerande lösningar. Man försöker förtvivlat inpassa sina omställningsåtgärder 

inom systemets ramar. Man skruvar på rattar för att ”internalisera kostnader” och 

”dämpa excesserna”, men utan att göra upp med de grundläggande drivkrafterna 

och ekonomiska spelreglerna. Det kommer inte att gå. 

Men även den miljömedvetna vänstern har sina kulturella och politiska skygglappar. 

En gemensam nämnare från höger till vänster är en övertro på teknologiska 

mirakellösningar och en ovilja att acceptera att människan som en art bland andra i 

ekosystemet måste finna sig i att det finns gränser för vår expansion. Tillväxtfrågan 

är en kollektiv akilleshäl: Ännu saknas ett riktigt bra svar på frågan om hur en jämviktsekonomi 

utan ekonomisk tillväxt kan fungera på ett sätt som samtidigt gör det 

möjligt att finansiera välfärden och åstadkomma full sysselsättning. 

I det här kapitlet lyfter jag sex avgörande frågor som vi enligt min mening måste 

förhålla oss aktivt och genomtänkt till. De sex frågorna är på en och samma gång 

mentala och strukturella vägblockader och politiska möjligheter, de rymmer utkast 

till strategier. Tar vi dem på allvar är det min övertygelse att vi på den grunden kan 

formulera ett starkt och sammanhängande politiskt svar på miljökrisen. 

den galoPPerande ojämlIkheten 

“Wealth, if limits are not set for it, is great poverty.” Epicurus 

Från handlIngsFörlamnIng tIll handlIngsgemenskaP 

Av den moderna idén om framåtskridandet återstår idag bara den individuella framgången. 

En ynklig rest av en stor dröm, förvrängd till oigenkänlighet. Det moderna 

projektet bars fram av moraliska frågor om rättvisa och allas frihet, om ett bättre 

samhälle och en bättre värld för var och en. De frågorna finns inte längre kvar på 

dagordningen. De ställs inte. Istället uppmanas vi, från prästerskapet i de mediala 

och politiska predikstolarna, att ägna oss åt en individuell nyttomaximering och 

privat lyxkonsumtion. Det är skitdrömmar! utbrister Nina Björk: Vi har byggt ett 

samhälle av skitdrömmar. Ja, kanske det, säger de liberala predikanterna och ler 

överseende åt församlingsmedlemmens utbrott, men hänger vi oss bara tillräckligt 

mycket åt våra hedonistiska skitdrömmar då kommer vi automatiskt att bidra till 

utveckling för alla människor. Genom vår konsumtion! 

Problemet med den religionen är att den inte har något med verkligheten att 

göra. Den vilar på föreställningen att jorden är oändlig, när planeten i själva verket 

har givna biofysiska gränser. Den föreställer sig att mänsklig kreativitet kan flytta 

gränserna i sista sekunden, men sanningen är att också människans rika kreativitet 

är underordnad naturlagarna. Istället för att hjälpa sina fattigare syskon ockuperar 

världens rika genom sin konsumtion en allt större del av det begränsade miljöutrymme 

de fattiga skulle behöva använda för sin utveckling. Istället för att bidra till

SEX AVGÖRANDE FRÅGOR 

en lösning på miljöproblemen så ökar de rikas konsumtion miljöbelastningen och 

gör miljökrisen allt värre för varje år som går. 

20 % av jordens befolkning förbrukar ungefär 85 % av naturresurserna medan 

den fattigaste femtedelen får dela på 1,3 %. De fattigaste länderna har mellan 1961 

och 2008 fått ett något minskat ekologiskt fotavtryck. Samtidigt har de rikaste ländernas 

ökat sin miljöbelastning kraftigt och gått från att vara ungefär 2,5 gånger 

större än de fattigaste i början av 60-talet till ungefär 6 gånger större idag. Samtidigt 

är skillnaderna i miljöpåverkan inom de rika länderna mycket stora. Enligt en Kanadensisk 

studie använder den översta percentilen i landet nu nio gånger mer naturresurser 

än den fattigaste percentilen. I USA spenderade 2006 de översta 20 % 3-4 

gånger mer på hus och kläder och 6 gånger mer på transporter än vad de fattigaste 

20 % gjorde (Foster, Magdoff, 2011). Flyttar man fokus från hushållens privatkonsumtion 

till hushållens förmögenhet och förutsätter att förmögenheten på ett eller 

annat sätt omsätts i konsumtion med miljöeffekter (konsumtion plus investeringar 

av förmögenheten) var det ekologiska fotavtrycket för de rikaste 1 % i USA lika 

stort som för halva befolkningen i övrigt (Domhoff, 2007, Jonsson, 2011). 

Människan står inför sin största utmaning någonsin. Vi måste agera gemensamt. 

Men vi står inför hotet handfallna, handlingsförlamade. Liberalismen har nedrustat 

förmågan till kollektiv handling, och ersatt den med kollektivets vanmakt. Vad gör 

det för skillnad vad jag gör, om så många andra ändå gör situationen etter värre genom 

sitt beteende? I frånvaron av utsikter till reell förändring tar vi vår tillflykt till 

de skitdrömmar vi anvisats. Det är ju ändå vad alla andra också gör. 

Beteendevetaren Lars Lundgren observerar att få människor är beredda att offra 

sitt kortsiktiga egenintresse om inte andra också gör det samtidigt: 

Det är en sak att veta vad som bör göras, en annan sak att göra det. Och även om vi vet 

vad som bör göras kan vi uppträda som om vi inte vill veta eller inte bryr oss, om bara 

tillräckligt många andra i vår omgivningen också gör det. Mycket få människor är beredda 

att offra sitt kortsiktiga egenintresse om inte andra gör det samtidigt. (Lundgren, 

1999) 

Om många individer samtidigt måste ändra sitt beteeende för att uppnå en miljöeffekt, 

är incitamentet för den enskilda individen att ändra sitt eget beteende för den 

allmänna nyttan litet. Men på samma vis som omgivningens beteende kan göra det 

jobbigare för en individ att göra det bästa för miljön, kan en grupp som gemensamt 

utarbetar en plan för förändring öka individernas motivation att ändra sitt beteende. 

Sociala normer, kommunikation mellan gruppmedlemmar och utsikten till ett framgångsrikt 

resultat kan främja positiva miljöbeteenden (Lundgren, 1999). 

Att bekämpa ojämlikheten mellan länder och inom länder och att göra upp med 

de stora globala orättvisorna är därför ett nödvändigt första steg i varje miljöprogram 

som påverkar hur vi lever. Så länge som ojämlikheten består blir alla andra 

mål omöjliga att uppnå. Utan känslan av gemensamma mål och ett ömsesidigt beroende 

är den kollektiva handling som behövs i omställningen omöjlig att åstadkomma. 

I ett sekulärt samhälle kan känslan av ett gemensamt öde bara åstadkommas 

genom en reell jämlikhet (Judt, 2011). 

Klimat- och miljöfrågan börjar och slutar med avståndet mellan den första och 

den sista människan. Avståndet kan mätas på olika sätt: som tillgång till teknologi, 

hälsovård, utbildning, som skillnader i köpkraft, som skillnader i makt, som 

förbrukning av miljöutrymme. Hur man än mäter är avståndet idag större än vad 

det varit någon gång tidigare under mänsklighetens historia. Världens idag rikaste 

person, Carlos Slim Helú i Mexiko, kan med sin privata förmögenhet kommendera 

400 000 landsmäns arbetskraft. En sådan köpkraft mätt i potentiellt arbete har ingen 

tidigare person i historien besuttit. De rikas köpkraft köper också makt att förändra 

149


den politiska dagordningen, förhindra en omfördelning av resurser och en ökad 

jämlikhet. Klassamhället och det ekonomiska system som skapar och upprätthåller 

klassamhället måste bekämpas om miljökrisen ska kunna lösas. 

ojämlIkheten drIVer konsumtIonen 

Ojämlikheten rustar inte bara ner vår förmåga till kollektiv handling, den fungerar 

också som den motor som driver konsumtionssamhället vidare över alla gränser. 

Wilkinson och Pickett konstaterar att ”en stor del av konsumtionen drivs av statustävlan”, 

även om denna statustävlan för de flesta av oss ”känns mindre som att vara 

konkurrenskraftiga och mer som ett slags självförsvar: Om vi inte höjer vår standard, 

hamnar vi efter och allt börjar se sjaskigt, slitet och omodernt ut.” (Wilikson, 

Pickett, 2010). Ekonomen Robert H. Frank (2007) har beskrivit hur vår upplevelse 

av materiell standard till sin natur alltid är relativ och bygger på jämförelser med 

omgivningen: 

”Ingen förnekar att en bil som 1950 skulle ha ansets ha en en god accelerationsförmåga 

av dagens förare skulle uppfattas som trög. På samma vis kommer 

storleken på ett hus av en given storlek att bedömmas i relation till de andra husen i 

omgivningen. Och en framgångsrik kostym för en jobbintervju är en som faller väl 

ut i jämförelser med de som bärs av de andra jobbsökande. I korthet: våra bedömning 

av en pryl är överallt och alltid avhängiga kontexten.” 

Att ojämlikheten i sig ökar trycket att konsumera mer underbygger Wilkinson 

och Picket med data från USA och Storbritanien, där tillväxten i hushållens skuldsättning 

skuggat den växande ojämlikheten under 80- och 90-talet. Frank (2007) 

observerar att 1998, samtidigt som den amerikanska ekonomin befann sig i en extrem 

högkonjunktur, ansökte fyra gånger fler familjer om konkurs än innan ojämlikheten 

började växa kraftigt i början av 1980-talet. Ökningen var störst i de delar 

av USA där ojämlikheten ökat mest. Den växande ojämlikheten gjorde det svårare 

för amerikaner att hålla uppe en ”hygglig standard” i jämförelse med de som hade 

det bättre ställt. Det drev på en lånebaserad konsumtiom som höll igång hela den 

långa högkonjunktur som tillslut tog sin katastrofala ände med finanskraschen. 

En ökad jämlikhet minskar statusstressen och ökar därigenom allas välmående, 

det minskar tvånget att konsumera för att hålla jämna steg med omgivningen. 

Medan ojämlikhet driver fram en ökad total resursanvändning gör en ökad jämlikhet 

det istället betydligt lättare för individen att acceptera en minskad konsumtion. 

Vänsterpartiet har en viktig roll att spela i miljö- och klimatdebatten genom att 

synliggöra hur ojämlikheten både orsakar miljökrisen och förhindrar dess lösning. 

Bara Vänsterpartiet kan föra fram ett politiskt program som i grunden gör upp med 

ojämlikheten och dess orsaker. 

den ohållbara kaPItalIsmen 

150 

“This is the law which gives capital no rest and continually whispers in its ear: ‘Go on! 

Go on!” Karl Marx 

Ojämlikheten uppstår inte ur ingenting. Den växer fram ur ett specifikt ekonomiskt 

system med en inneboende logik och moral. För att förstå varför ojämlikheten ökar 

och varför ekonomin har sprängt alla förnuftiga ramar måste vi våga tala om elefanten 

i rummet: kapitalismen. Något som verkar märkvärdigt svårt numera, ju mer 

total kapitalismen har blivit, desto ovanligare har det blivit att tala om den. 

Kapitalismen som system utmärks av att den ekonomiska aktiviteten drivs framåt 

av en strävan från de enskilda aktörerna att ackumulera kapital. En strävan som i sin


tur driver på en ständig tillväxt. Att ständigt öka vinsten, genom att ständigt stärka 

förmågan att ackumulera kapital, är inte bara upphöjt till en dygd, det är också en 

direkt överlevnadsnödvändighet för var och en av den kapitalistiska marknadens 

aktörer. På marknaden gäller att äta eller ätas. Växa eller krympa. Det finns inget 

mittemellan. Företag strävar efter monopol och dominans genom att slå ut eller 

köpa upp sina konkurenter; företag med lägre lönsamhet slås ut eller blir uppköpta 

och nedlagda av mer framgångsrika konkurrenter. Därför blir tillväxt och kapitalackumulationen 

en primär och överordnad målsättning för alla företag. Kapitalismen 

har mycket litet utrymme för idealistiska projekt. 

En framgångsrik kapitalackumulation vilar på tre strategier: 1) en externalisering 

av kostnader, 2) ett upprättande av stora ojämlikheter och 3) ett förnekande av offentliga 

behov till förmån för privat konsumtion. Tre strategier som allihop befinner 

sig vid miljökrisens absoluta kärna. 

• Externaliseringen av kostnader sker genom att undvika att vara med och betala 

för den sociala reproduktionen, genom en kontinuerlig exploatering av människor 

och naturresurser och genom dumpande av verksamhetens negativa sociala 

och ekologiska effekter på det omgivande samhället och på ekosystemtjänsterna. 

• Ojämlikheten driver kapitalet fram för att öka sin andel av det värde som skapas 

i arbetet och pressa tillbaka löntagarnas andel. Växande ojämlikhet åstadkoms 

genom (bl a) antifacklig kamp, politisk styrning, medveten arbetslöshet, koncentration 

av ägandet och undandragande av profit ur cirkulationen. 

• Strävan efter att ständigt öka omsättningen i den privata konsumtionen gör kapitalet 

fientligt inställt till utveckling av offentliga nyttigheter (skola, vård, omsorg, 

fri kultur och idrott, naturvård osv), då alla sådana nyttigheter kan medföra 

en minskning av individernas köpkraft. Social konsumtion som finansieras via 

skatten innebär en avtappning av mervärde och förhindrar att en del av den individuella 

köpkraften spenderas på kapitalisternas varor. Alla penningströmmar 

som är undandragna marknadslagarna och därför inte är tillgängliga för ackumulationen 

står därför i potentiell motsättning till den kapitalistiska ekonomin 

och till kapitalets intressen. 

En vanlig hållning från liberala miljörörelser är att kräva en ”internalisering av företagens 

externa kostnader”. Om kapitalet bara kan tvingas bära sina kostnader fullt 

ut istället för att tillåtas smita och dumpa dem på omgivningen, så kan kapitalismen 

förenas med ett hållbart samhälle, lyder tesen. Som strategi bygger denna idé på ett 

förnekande av kapitalets natur. Kapitalet kan till sin natur inte acceptera att stillasittande 

se sina profitmarginaler permanent beskurna. Det strävar därför ständigt efter 

att hitta nya sätt att externalisera kostnaderna. I en globaliserad värld är en mycket 

flitigt utnyttjad strategi att flytta produktionen till fattigare länder och till korrupta 

stater, där kraven är lägre och kontrollen svagare. Ojämlikheten och bristen på demokrati 

används som verktyg för att möjliggöra externalisering av kostnader. 

De omedelbara miljökostnaderna är dessutom bara den ena sidan av externaliseringsmyntet. 

Att förmå de globaliserade multinationella koncernerna att betala 

sin del av kostnaderna för den sociala reproduktionen är förenat med andra, ännu 

större, svårigheter. Det gobala kapitalet spelar ut stater mot varandra för att minimera 

sin skatt. I slutändan vältrar företagen över alla kostnader som äter av profiten 

på konsumenterna, samtidigt som kampen mot facket skärps och kapitalet går på 

politisk offensiv när dess intressen hotas. Så länge som privatkapitalet i kraft av 

sin ekonomiska styrka kan köpa politisk makt kommer alla försök att leda in den 

privata ackumulationen i samhällsnyttiga och hållbara fåror att vara förgäves. 

151


den oundgänglIga och omöjlIga tIllVäxten 

Men det slutar inte med exploateringen. Kapitalismens mest problematiska karaktärsdrag 

i en värld med givna biofysiska gränser är dess beroende av en evig 

ekonomisk tillväxt. Kapitalackumulationen och tillväxten är två sidor av samma 

mynt. I samma ögonblick som den ekonomiska tillväxten avstannar så drabbas kapitalismen 

av kris. Detta har flera skäl. Ett är att marknaden redan har intecknat den 

framtida tillväxten och värderar tillgångarna utifrån förvätningar om deras framtida 

tillväxt. Ett annat är att den samlade skulden i ekonomin är större än BNP och bara 

kan återbetalas genom att ekonomin fortsätter att växa. Ett tredje skäl är att det utan 

en kontinuerlig expansion inte längre är möjligt att öka profitutrymmet utan att 

samtidigt driva upp den absoluta nöden. När den absoluta nöden ökar så urholkas 

konsumenternas möjligheter att efterfråga företagens varor– krisen är ett faktum. 

Kapitalismen måste därför ha en ständig tillväxt. Men det är numera en tillväxt 

av ett slag som enbart är till glädje och nytta för kapitalet, inte för folket eller 

för samhällets utveckling. För de rika länderna, på vår nuvarande materiella nivå, 

är sambandet mellan ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom brutet. Tillväxten 

gör oss inte lyckligare eller helare i någon mänsklig mening. Tillväxten bidrar inte 

till någon ytterligare behovstillfredsställelse. Kanske gör tillväxten oss inte heller 

rikare. Ekonomen Herman Daly har myntat termen oekonomisk tillväxt som en 

beskrivning av ett tillstånd där ekonomins kvantitativa expansion i själva verket 

genererar värre miljöskador och sociala kostnader än de produktionsfördelar den 

ger. En tillväxt som alltså gör oss fattigare, inte rikare. Dalys tes är svår att leda i 

bevis med konventionell ekonomisk statistik, eftersom BNP helt enkelt klumpar 

samman tillväxtens alla destruktiva och konstruktiva aktiviteter i ett enda mått som 

enbart mäter den ekonomiska aktivitetens storlek och struntar i om den härrör från 

bra eller dåliga grejer. 

Tillväxtberoendet är ytterligare ett av de karaktärsdrag som placerar den kapitalistiska 

ekonomin i en olöslig konflikt med biosfärens begränsningar. Kapitalismen 

förutsätter en gränslös expansion, men på en planet med givna gränser och en viss 

maximal ekologisk bärförmåga är utrymmet för expansion begränsat. Ju mer ekonomin 

närmar sig jordens egen skala, desto mer måste ekonomin med Herman Dalys 

ord också ”överenstämma med jordsystemets fysiska beteende.” Och jordsystemets 

beteende är, konstaterar Daly, ”ett jämviktsssystem (”steady-state system”) 

som tillåter kvalitativ utveckling, men inte kvantitativ tillväxt.” 

Detta är kapitalismens olösliga dilemma. För kapitalismen är tillväxten oundgänglig, 

för planeten är den omöjlig. 

kan tIllVäxten blI hållbar? 

Att rädda den eviga ekonomiska tillväxten är alltså nödvändigt för den som vill rädda 

kapitalismen. Sedan länge är den dominerande uppfattningen på högsta policynivå 

att en stark ekonomisk tillväxt både i fattiga och rika länder är en nödvändighet 

för att ”klara miljökrisen”. Enligt denna uppfattning är det bara genom tillväxten 

som det kan ”skapas resurser” som ”med tiden” kan omvandlas till investeringar i 

human och ekologisk utveckling. Från och med Brundtlandkommisionen och FN:s 

miljökonferens i Rio 1987 är tron på den hållbara tillväxten också en del av FN:s 

definition av Hållbar Utveckling. 

Dessvärre resulterar varje procentenhets BNP-ökning i ett land som Sverige fortfarande 

i en ökad användning av naturresurser och en ökning av koldioxidutsläppen 

med cirka 500 000 ton (Laestadius, 2011). Ska tillväxten vara hållbar måste de ekonomiska 

aktiviteterna orienteras om från miljöbelastande varuproduktion, byggande 

och transporter till mindre resurskrävande och mindre koldioxidintensiva typer 

152


av konsumtion. Som... meditation? Förespråkarna för den hållbara tillväxten talar 

om frikoppling – decoupling. Sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursanvändning 

ska brytas genom skiftet till en ”informationsekonomi” som ska ”dematerialisera” 

tillväxten, frikoppla BNP-ökningen från den materiella verkligheten. 

Enkel aritmetik kastar visst tvivel över rimligheten i sådana antaganden. Med 

nuvarande ekonomiska tillväxt och befolkningsökning skulle CO2-utsläppen per 

dollar behöva minska från dagens c:a 700 gram till 6 gram per dollar 2050. För att 

uppnå det måste koldioxidutsläppen per BNP-enhet minska med omkring 7 % per 

år, vilket kan ställas mot nuvarande effektiviseringshastighet på under 1% per BNPenhet 

och år (Warlenius, 2011). 

Skulle vi framöver tillåta Sveriges ekonomi att växa med omkring 3% på årsbasis, 

med målet att detta ska bli en hållbar tillväxt, så måste koldioxidintensiteten 

per BNP-enhet minskas med 45 gånger (från c:a 20 ton Co2 per miljon kronor ner 

till 0,45 ton) fram till 2050 om vi ska klara de globala utsläppsmålen i ett scenario 

med ett rättvist fördelat globalt miljöutrymme. Ingen liten utmaning. Skulle vi istället 

rikta in ekonomin på ett jämviktstillstånd där BNP håller sig kring nuvarande 

nivåer räcker det med en minskning med 12,5 gånger ner till omkring 1,6 ton CO2 

per miljoner kronor (i dagens penningvärde). Ingen liten utmaning det heller, men 

en mindre. Ju större tillväxt vi tillåter desto större blir omställningsutmaningen 

(Warlenius, 2011). 

Den hållbara tillväxtens förespråkare framställer gärna en kunskaps- och tjänsteekonomi 

som koldioxidneutral. Men även tjänsteproduktion förutsätter transporter 

av människor och varor som resulterar i koldioxidutsläpp. Även en kunskapsekonomi 

behöver lokaler och ny utrustning, belysning och serverhallar, kylrum och 

storkök mm. Ytterst kan arbetskraft bara frigöras till ”den nya ekonomin” genom 

fler maskiner i produktionen, vilket i sin tur innebär en ökad energianvändning. 

Dessutom: Glöm inte bort konsumenterna! För i slutändan, i takt med att den 

tjänstebaserade BNP växer och vi ökar vår relativa köpkraft, ökar även vår förmåga 

att efterfråga råvaror omvandlade till konsumtionsartiklar. Detta märks på att varorna 

ser allt billigare ut i handeln, samtidigt som tjänsterna stadigt stiger i pris. 

Följden av tjänsteekonomin är därför inte att vi minskar vår varukonsumtion, utan 

precis tvärtom – att vi ökar den. Ytterligare pushade av statushets, marknadsföring 

och de allt kortare varucyklerna i handeln. 

Samtidigt som losskopplingens reella utfall är begränsat så äts de faktoreffektiviseringar 

som ständigt sker genom produktionens strävan efter ökad produktivitet 

upp, när det nya konsumtionsutrymme som effektiviseringarna skapar omvandlas i 

ökad konsumtion. Detta samband mellan höjd effektivitet och ökad resursanvändning 

är en variant av Jevons Paradox: då ny teknik möjliggör en effektivare användning 

av en resurs tenderar det att medföra ökad, snarare än minskad, konsumtion 

av resursen (Foster, Clark, York 2011). Skälet är enkelt: höjd effektivitet reducerar 

kostnaden per enhet, konkurrensen pressar då priset och frigör konsumtionsutrymme 

som – om det inte beskattas – omsätts i en ökad konsumentefterfrågan på nya 

varor och tjänster. 

Trots att de empiriska bekräftelserna för losskopplingsförhoppningarna hittills 

har lyst med sin absoluta frånvaro samlar idén om en hållbar tillväxt som kan förena 

kapitalismen med en ekologisk hållbarhet, fortsatt brett stöd på policynivå. Men 

den tidpunkt då den hållbara tillväxten förväntas leverera synliga resultat i form 

av en minskad absolut resursanvändning skjuts ständigt allt längre in i framtiden. 

FInns det alternatIV tIll tIllVäxten? 

Vi hamnar så tillslut vid frågan om det går att klara sig utan tillväxten. Kapitalismen 

153


gör det inte, men skulle en annan sorts samhälle kunna göra det? Och hur skulle isåfall 

det samhället behöva se ut? Den brittisk-kanadensiske ekonomen Peter Victor har 

utvecklat teoretisk ekonomisk modell för att pröva vad som händer med faktorer som 

arbetslöshet, statsskuld och fattigdom. Den har applicerats på svenska förhållanden 

av Mikael Malmeus (Malmeus, 2011). Inom ramen för den teoretiska modellen tycks 

ett samhälle med låg eller ingen tillväxt gå att förena med full sysselsättning och hållbara 

statsfinanser, en förutsättning för det är dock allmänna arbetstidsförkortningar. 

Att föreställa sig och mentalt acceptera en ekonomi utan tillväxt har visat sig 

mycket svårt för en civilisation som levt länge med tillväxt som en självklarhet. Vi 

har haft en tillväxtbaserad ekonomi i åtminstone 200 år och de historiska erfarenheterna 

av nolltillväxt begränsar sig till tillväxtekonomins recessionsperioder, det 

vill säga perioder av ett misslyckat tillväxtsamhälle, det som på engelska kallas för 

”failed growth”. 

Minnena från recessionernas ökade arbetslöshet och minskade försäljning lämnar 

både befolkningar och företag med negativa associationer till konsekvenserna 

av ett nolltillväxtsscenario. Men en jämviktsekonomi ska inte förväxlas med recessionsperioderna 

i en misslyckad tillväxtekonomi. Det är helt enkelt, precis som ett 

flygplan och en helikopter, två helt olika saker. Ett flygplan är utformat för framåtrörelse, 

om det skulle försöka sväva på en plats utan att röra sig framåt så trillar 

det i marken. Att föreställa sig en helikopter som ”ett flygplan som misslyckas med 

att röra sig framåt” är inte meningsfullt eftersom helikoptern är en designad för att 

kunna sväva över en punkt istället för en ständig framåtrörelse. På samma vis är en 

jämviktsekonomi utformad för att kunna stå stilla på en punkt utan att behöva växa. 

Många hinder måste övervinnas om en jämviktsekonomi överhuvudtaget ska 

vara möjlig att åstadkomma. Flera grundläggande inslag i kapitalistismen och 

världsmarknadssystemet så som det nu är utformat lägger hinder ivägen för den 

nation som vill ge sig på att på egen hand skapa en ekonomi utan tillväxt. 

Hindren innebär inte att ett samhälle utan ekonomisk tillväxt är omöjligt att 

åstadkomma, människan har levt större delen av sin tid i världen utan ekonomisk 

tillväxt. Vi kan göra det igen. 

den oFFentlIga nöden I det 

PrIVata öVerFlödet 

154 

“Let us fight for a new world, a decent world that will give men a chance to work.” 

Charlie Chaplin 

Alla som från olika håll funderar över lösningar på miljökrisen landar tillslut i frågan 

om fördelningen mellan privat och offentlig konsumtion. Detta är inte bara, 

vilket vi i vänstern är medvetna om, en strategisk maktfråga. Det är även en direkt 

miljöfråga. Det handlar om hur vi använder resurser och utifrån vilken värdeskala 

vi gör prioriteringar med de begränsade resurserna. Expansionen av den privata 

lyxkonsumtionen är moraliskt försvarbar (nåja) bara så länge som myten om ett 

oändligt tillväxtutrymme upprätthålls. Skulle det bli allmänt erkänt att tillväxten 

måste begränsas, eftersom naturresurserna är begränsade, skulle den privata lyxkonsumtionen 

framstå som en absurd och orimlig prioritering. Därför är näringslivet 

så måna om att tillväxtkritiken inte ska få fotfäste. Allt som erkänner planetens 

gränser hotar ackumulationen. 

Men ännu har överklassen köpfest och den privata sektorn expanderar på bekostnad 

av den offentliga servicen. John Kenneth Galbraith beskrev läget träffande med 

sin formulering om ”den offentliga nöden i det privata överflödet”.


Fördelningen av konsumtionsutrymme och investeringsförmåga är en miljöfrå- 

ga. Att å ena sidan genomföra ekologiskt och socialt förnuftiga investeringar i kollektiva 

nyttigheter som både minskar vår totala klimatpåverkan och ökar flertalets 

livskvalitet, och att samtidigt å andra sidan begränsa de privata investeringarna i 

spekulation, slöseri och lyxkonsumtion, är två sammanhängande delar i en strategi 

för minskad miljöpåverkan genom ett minskat resursslöseri. 

En privat konsumtion på nuvarande nivåer är ohållbar och kommer att behöva 

begränsas, vare sig vi vill det eller ej, men samtidigt kan nya allmänna nyttigheter 

och friheter öppnas. En gemensam lyx i det privata slöseriets ställe. Att försvara, 

och att bygga ut, den offentliga välfärden är därför en viktig beståndsdel i en rödgrön 

offensiv politik för minskad miljöpåverkan och ökad hållbarhet. Detta är den 

tredje stora fråga som Vänsterpartiet måste lyfta in i miljödebattens centrum. 

Inhägnadernas tragedI och nya kollektIVa nyttIgheter 

Vad är egentligen problemet? Problemet är, skulle en av näringslivets organisationskonsulter 

kunnat säga, slöseriet. Med fingret pekande mot fikarummet. De har 

rätt angående slöseriet, men helt fel om dess orsaker. Det stora slöseriet uppkommer 

på på andra håll än löntagarnas fikaraster. Resursslöseri uppstår när tillgängliga 

resurser inte används optimalt och därigenom tvingar fram en ohållbar användning 

av andra resurser. På samma sätt som naturresurser kan överutnyttjas, kan ett 

redan i anspråkstaget miljöutrymme även underutnyttjas. Hållbarhet innebär att vi 

måste sträva efter en optimal användning av alla tillgängliga resurser. Kollektiva 

nyttigheter kan bli ickeoptimalt utnyttjade om de beläggs med för höga avgifter 

(kollektivtrafiken är ett ständigt exempel) eller genom att otillräckliga investeringar 

begränsar kapaciteten (järnvägsnätet är ett just nu aktuellt exempel) i nyttjandet 

av redan gjorda investeringar. Marginalkostnaden för ytterligare kollektivrafikresenärer 

är mycket låg när huvuddelen av de fasta kapitalinvesteringarna i spår och 

fordon är gjorda, medan kapitalkostnaden blir högre om resurserna underutnyttjas. 

Ju fler som åker kollektivt, desto färre väljer samtidigt bil, vilket sänker vägslitaget 

och miljöpåverkan. 

Privatkontrollerade resurser utnyttjas ickeoptimalt när de stängslas in och reserveras 

för ett fåtal. En bit strand som skurits av genom uppförandet av en strandnära 

villa med privat mark ner till vattnet ger ägaren tillgång till en egen strand som 

används några dagar per år, samtidigt får tusentals medlemmar i allmänheten försämrad 

tillgång till samma strand. I alla sådana lägen resulterar det privata ägandet 

i ett mindre optimalt utnyttjande av stranden och driver samtidigt andra som önskar 

sig lika god tillgång till havet att skaffa sig egna strandtomter, vilket försämrar 

allmänhetens tillträde ytterligare. En privatkontrollerad resurs som stängslas in utmärks 

av att den används mindre effektivt än en delad resurs. Ju mer betydelsefull 

den privatiserade resursen är för många människors välbefinnande, desto större blir 

denna ”inhägnadens tragedi”. 

Att omvandla inhägnade privata resurser till öppna gemensamma och att maximera 

tillträdet till de kollektiva nyttigheterna är alltså mycket god miljöpolitik. 

Att bryta de privata inhägnadernas tragedi är den väg som den svenska arbetarrörelsen 

följde under en stor del av 1900-talet. Genom kollektiva lösningar på delade 

problem åstadkom den generella välfärden en ökad total frihet. Samtidigt som 

högenergisamhället i Sverige blev jämförelsevis mer resurseffektivt i förhållande 

till ett land som USA, där de offentliga välfärdslösningarna varit mer begränsade. 

Generell välfärd är en modell som kan lösa delade problem och tillgodose många 

människors behov på ett resurseffektivt sätt, samtidigt som de ger individerna möjlighet 

att utveckla sin särart och personlighet. 

155


156 

I nuläget är det dock inte tillräckligt att enbart förespråka en expansion av be- 

fintliga välfärdsinrättningar. En offensiv och klimatsmart politik som minskar resursslöseriet 

innebär att vi aktivt måste förskjuta fördelningen mellan privata och 

gemensamma lösningar genom att bredda begreppet välfärd till att inkludera helt 

nya områden. Alltså även sådant som idag betraktas som privat lyx. Ett sådant utökat 

offentligt uppdrag, hamnar i direkt konflikt med privatkapitalet, som strävar 

efter att ständigt öka den andel av det totala överskottet som omsätts i konsumtion 

av företagens varor och tjänster. Ur kapitalets perspektiv utgör all ökad offentlig 

konsumtion ett hot mot den privata ackumulationen. Varje utbyggnad av offentliga 

tjänster och nyttigheter som bidrar till att tillgodose människors behov berövar 

samtidigt kapitalisterna möjligheter att tjäna pengar på samma behov. Idag har det 

europeiska kapitalet varit framgångsrikt i att säkra upp en successiv förskjutning 

av ekonomin i riktning mot ständigt fler marknadslösningar genom den institutionaliserade 

nyliberala modell som EU påtvingar sina medlemsstater. Denna modell 

innebär i praktiken att den offentliga sektorn ofta är direkt förbjuden att utveckla 

kollektiva lösningar på delade problem som skulle kunna minska den totala resursanvändningen, 

om det finns privata aktörer som är verksamma inom samma 

område. Den absurda ordningen är nödvändig att utmana, gång på gång. 

Att föreslå nya typer av offentliga nyttigheter och bredda vad som ryms inom 

det eftersträvansvärda respektive det minsta acceptabla välfärdsåtagandet har 

gjorts förr. När Gustav Möller som socialminister efter kriget argumenterade för, 

och lyckades genomdriva, en med tidens mått mycket hög generell folkpension, 

allmän sjukförsäkring och andra statsfinansiellt kostsamma sociala reformer, var 

den långsiktiga finansieringen ännu inte färdig. Det antagande som gjordes var helt 

enkelt att reformerna var mycket viktiga för folkets ekonomiska trygghet och att de 

därigenom skulle medverka till att stärka den ekonomiska utvecklingen tillräckligt 

för att finansiera sig själva. Det visade sig stämma. 

Nya offentliga nyttigheter kräver både fantasi om vad som har potential att bli 

slagkraftigt och politisk eftertanke om vad som är prioriterat. Socialdemokraternas 

förslag om butlertjänster i tunnelbanan i valet 2010 är ett exempel på ett trippelfel: 

det fjantiga namnet, den udda idén och den märkliga prioriteringen. En mycket 

bättre ansats är den som Josefin Brink föreslagit: 

I varenda kommun finns fullt utrustade skolkök med kunnig personal – varför inte utnyttja 

deras kapacitet till att också erbjuda matlådor att köpa med sig hem? Det skulle 

lätta många föräldrars stress att någon eller några dagar i veckan slippa svänga ihop middag 

till hungriga barn efter jobbet. Förslaget skulle innebära mycket små extrakostnader 

för kommunerna – några extra tjänster kanske behöver inrättas, men inga investeringar 

i övrigt behövs. 

Genom att på detta här viset fokusera på byggandet nya kollektiva resurser kan vi 

ställa upp ett positivt och framåtriktat program för en omställning som möjliggör 

en utökning av majoritetens frihet på ekologiskt hållbara villkor. Ett program som 

samtidigt kan tillgodose tidigare negligerade behov och de kvalitativa behov som 

den kapitalistiska ideologin idag undertrycker (Gorz, 1964). 

Ett exempel på en kollektiv resurs med potential att utvecklas och politiseras i 

denna anda är kollektivtrafiken och frågan om nolltaxa. En avgiftsfri kollektivtrafik 

innebär en ökad rörelsefrihet för den enskilde, samtidigt som det leder till ett effektivare 

resursutnyttjande av den allmänna nyttigheten. Undersökningar visar att 

biljettavgifterna är den främsta faktor som får människor att resa mindre kollektivt 

(Planka, 2011). Trots det väljer den politiska majoriteten, pådriven av organiserade 

kapitalintressen som vill förhindra expansion av den offentliga delen av ekonomin, 

att upprätthålla fortsatt höga taxor i kollektivtrafiken. Enligt den nyss refererade


undersökningen har SL:s priser under den senaste 20-årsperioden ökat snabbare än 

både inflationen och bensinpriset. 

För att öka den totala effektiviteten i resursanvändningen är det nödvändigt med 

en rödgrön produktionsväxling. Ett BNP-neutralt skifte från privata investeringar 

och privat lyxkonsumtion till resurseffektiva och nödvändiga varor och offentliga 

tjänster. Genom en produktionsväxling kan effektiviseringar i produktiuonen växlas 

om till klimatsmarta offentliga nyttigheter och investeringar i ytterligare omställningsåtgärder 

istället för att omsättas i en ökad varukonsumtion som äter upp 

effektiviseringarnas potentiella bidrag till en minskad resursförbrukning. 

öVertro På teknIken 

”We have developed speed, but we have shut ourselves in. More than machinery, we 

need humanity” Charlie Chaplin 

Människan är ensam bland arterna om förmågan att expandera sitt eget livsrum 

genom att med arbetets kraft och olika teknologier omforma miljön omkring sig. 

Teknologi kan i sin vidaste bemärkelse defineiras som exosomatiska strategier för 

att övervinna begränsningar i tid och rum (Hornborg, 2010). Tekniken är i den meningen 

en förlängning av människan själv. 

Teknologin har givit oss mycket. Framförallt har teknologin givit mycket till de 

rika ländernas befolkningar. Men vi har samtidigt, i takt med att tekniken kommit 

att omsluta oss alltmer, blivit allt mindre medvetna om vad den i sin tur egentligen 

förutsätter och vilka föråhllanden den stödjer sig mot. Alf Hornborg bidrar med 

en viktig problematisering då han pekar på att det finns ett specifikt bytesförhållande 

inbäddat i all teknologi som ”i sig och av nödvändighet inbegriper ett fortsatt 

ojämnt utbyte”. Detta bytesförhållande har drivit råvaruexploateringen vidare ut 

mot världssystemets periferi och medfört att periferin (i den analytiska bemärkelsen 

av nettoexportör av tids- och rumsresurser, snarare än som geografiskt avgränsningsbar 

population) är dömd att förbli ”underutvecklad”. På grund av, inte trots, 

vår användning av modern teknologi. 

En vida spridd föreställning i miljödebatten är idén om ekologisk modernisering 

som säger att vi nog trots allt kan investera oss ur resurskrisen genom tillräckligt stora 

satsningar på ny miljöteknik. Det är lätt att förstå varför uppfattningen är populär: 

det är både en optimistisk och ganska bekväm ståndpunkt som kan göra alla glada 

och undviker all direkt konflikt med tillväxtparadigmet och masskonsumtionssamhället. 

Vi behöver bara ersätta den dåliga tekniken med bra teknik. Simple as that! 

I stort sett antas redan känd teknik kunna användas för att genomföra ett sådant 

teknikskifte. Successivt fasas fossilbränsleekonomin ut och ersätts med förnyelsebara 

energikällor. Vägtransporter flyttas till järnvägar. Datorer optimerar energiförbrukning 

och systemdrift efter behov. Bränsleslukande flygplan ersätts med bränslesnåla 

flygplan. Gamla glödlampor ersätts med nya lågenergilampor. Och så vidare. 

Etablerade miljöorganisationer och tidigare systemkritiska partier som det svenska 

Miljöpartiet, delar idag i stor utsträckning den ekologiska moderniseringens föreställningar. 

Även Vänsterpartiet ansluter sig till perspektivet i partiprogrammet: ”Genom 

en framåtsyftande samhällsplanering och en rättvis fördelning kombinerat med utveckling 

av ny teknik är det fullt möjligt att anpassa vårt samhälle till vad naturen tål.” 

Den ekologiska moderniseringen erbjuder onekligen ett attraktivt scenario. Den 

utlovar en grön industrialism. En ny guldålder med smart och optimal teknik istället 

för föregående epokers klumpiga och slösaktiga teknik (rätt ful var den också). Vi 

måste dock hålla oss vaksamma här och inte luras att tro att det är tillräckligt med 

157


tekniska innovationer och skiften för att lösa miljökriserna. För föreställningen om 

ny teknologi som lösning på den befintliga teknologins problem är inte en uppfattning 

utan egna problem. 

Ekologisk modernisering innebär ett stort fokus på tekniska lösningar som samtidigt 

skjuter frågor om fördelningen av resurser, behovet av en kraftigt minskad 

resursförbrukning, ökad återanvändning och förändrade ekonomiska och sociala 

mål, i bakgrunden. Det är frågor som, om de istället gavs vår fulla uppmärksamhet, 

skulle kunna minska vår miljöpåverkan snabbare än vad en ekologisk modernisering 

– som förutsätter att befintlig teknik ersätts med ny teknik istället för att helt 

enkelt avvecklas – kan göra 

Den ekologiska moderniseringen möter samma problem som teorierna om hållbar 

tillväxt: trots en minskad faktormiljöpåverkan per BNP-enhet så kan miljöpåverkan 

i ett högenergisamhälle ändå aldrig bli noll. Också vindkraftverk och 

solpaneler resulterar i koldioxidutsläpp och andra miljöeffekter vid produktion, 

distribution och underhåll. Så länge som tillväxtfrågan inte ges en hållbar lösning 

kommer en stor del av den nya teknikens minskade miljöpåverkan ätas upp av den 

totalt sett växande teknomassan och köpkraften i en allt större ekonomi. 

Det är inte heller känt hur långt den ekologiska moderniseringen egentligen kan 

nå. I nuläget råder det brist på brytbara tillgångar av några av de grundämnen som 

är nödvändiga för grön teknologi, såsom inidium som behövs vid tillverkning av 

nästa generation solceller och neodymium och dysprosium, som behövs vid tillverkning 

av vindturbiner. Och med nu kända och tillgängliga reserver av lithium 

kan inte mer än några miljoner elbilar tillverkas samtidigt i världen. 

Den ekologiska moderniseringen innebär en utveckling av ständigt nya generationer 

av produkter som många gånger gör gamla teknologier inkompatibla med 

nya standarder eller jämförelsevis ineffektiva. Det tvingar fram att befintliga system 

måste ersättas med nya system många år innan de har nått sin fulla livslängd 

och medan de ännu fungerar väl. Om utvecklingen går så väl som teknikutvecklingens 

förespråkare hoppas kommer hela den första generationens elbilar behöva bytas 

ut efter bara några år. 

Den sista stora stötestenen för den ekologiska moderniseringen är dess beroende 

av att en redan skakig världsmarknad under överskådlig tid kan fungera tillräckligt 

friktionsfritt för att moderniseringen ska kunna genomföras. För att forskning och 

investeringar i ny teknologi ska kunna ske måste det finnas fritt riskkapital och 

investeringsvilja. I en värld präglad av en kaotisk världskris, med hastigt stigande 

kostnader som slår igenom över hela linjen, och kraftigt krympande ekonomi – till 

följd av peak oil, akut livsmedelskris, omfattande geopolitiska oroligheter och/eller 

ett sammanbrott för det globala finansiella systemet – försämras förutsättningarna 

för investeringar i ekoteknik och forskning drastiskt. Den ekologiska moderniseringen 

som en huvudstrategi för omställning är därför sårbar för störningar och kan 

kvävas redan i sin linda. Lärdomen är att det inte finns några enkla lösningar och att 

vi måste förhålla oss med ett skeptiskt sinne till teknikens utfästelser. 

3.5 Vår själVbIld och Vår VärldsFörståelse 

158 

“Economists have focused too much on the economy’s circulatory system and have neglected 

to study its digestive tract.” Herman Daly 

Vår självbild – vår föreställning om oss själva i världen – befinner sig i allvarlig 

konflikt med verkligheten. Vi vill gärna föreställa oss själva som burna av en 

oändlig uppåtstigande rörelse, driven av människans egen makalösa kreativitet.


Idén att vi är ensamma i världen och att ett ständigt allt högre välstånd och lycka 

är möjlig att uppnå genom att ”erövra”, ”kontrollera” och ”utnyttja” den övriga 

naturen. Detta synsätt formulerades skoningslöst kärnfullt av empirismens fader 

Francis Bacon: 

”Naturen måste besegras och undertryckas, vi måste rentav rubba hennes grundvalar.” 

Det låter brutalt, men samma perspektiv har sedan dess upprepats oräkneliga 

gånger, outtalat eller mer rakt på, som då Moderata ungdomsförbundet 2007 gav ut 

en rapport om miljöpolitik där grundmaximen löd: 

”Människan måste exploatera och forma om naturen efter hennes behov och syften.” 

Vad vi än vill tro om oss själva: Vi har allihop liknande föreställningar djupt inbäddade 

i oss. Föreställningen att människan trots allt står vid sidan av naturen och 

inte riktigt omfattas av de regler som gäller för övriga delar av ekosystemen, utgör 

ett metanarrativ i hela vår världsförståelse. Den kapslar in samhällsdebatten och 

begränsar vår förmåga att se världen omkring oss. 

För att göra upp med den föreställningen behöver vi upprätta andra berättelser, 

ersätta den ekonomiska tillväxtens värderingar med nya värden och andra målsättningar. 

Vi behöver ersätta den linjära föreställningen om ett oändligt uppåtstigande 

med en genuin insikt i ekosystemets kretslopp, insikten att organisk och 

ickeorganisk materia är kaskadkopplad och att människan ingår som en art bland 

miljarder andra arter i biosfärens totala väv av beroenden mellan levande organismer, 

där det är samspelet mellan organismerna som konstituerar en fungerande 

biosfär. 

Det vetenskapsområde som avskurit sig allra mest från verkligheten är ekonomivetenskapen, 

ekonomismen. På grund av ekonomismens stora inflytande över 

politiken är behovet av en annan förståelse av sammanhangen som allra mest akut 

överhängande där. Så länge som ekonomerna envisas med att betrakta alla varor 

som substituerabara, så länge som den ekonomiska sfärens behov är överordnade 

det omgivande ekologiska sammanhangets behov, så länge som valet mellan ekonomisk 

tillväxt och minskad miljöbelastning alltid resulterar i att tillväxten ges företräde, 

så länge som frihet förväxlas med ekonomisk frihet, så länge kommer vi 

inte kunna komma någon vart med ekonomin. Endast då vi förmår inse att ekonomin 

ingår i ett jordsystem där hela systemets behov måste vara överordnade – också 

över ekonomin – har vi en chans att fatta rätt beslut när de skarpa målkonflikterna 

dyker upp. Att på det viset sätta in det ekonomiska kretsloppet som ett subsystem 

i ekosystemets större kretslopp, istället för att studera ekonomin utbruten ur och 

isolerad från helheten, medför både att vi kan nå en större förståelse för hur skeenden 

i ekonomin påverkar de omgivande ekosystemen, men också att vi kan studera 

samhället som en komponent i ett ekosystem, få en sannare bild av människans 

värld genom att betrakta hela jordsystemet. 

En sådan ”humanekologisk ekonomi” eller ”ekologisk ekonomi” höjer blicken 

från nationalekonomiska bruttoräkenskaper och riktar istället fokus på det samlade 

nettot, mätt som biologisk bärkraft, resiliens, ekosystemets och människans 

välmående. Andra måttstockar än de strikt monetära ges en större tyngd. Att kasta 

av sig vårt ensidiga fokus på BNP-måttet är nödvändigt om vi ska kunna byta 

fokus i samhällsdebatten och skifta värderingar i riktning mot en mer ändamålsenlig 

mänsklig utveckling. Vidare måste nya grundläggande principer för det 

ekonomiska kretsloppet formuleras. Herman Daly, pionjär inom den ekologiska 

ekonomin, formulerar principerna för ekologisk hållbarhet såhär: 

159


1. Förnybara resurser (flöden- och beståndsresurser) förbrukas inte snabbare 

än de nybildas. 

2. Icke förnybara resurser förbrukas i samma omfattning som förnybara ersättningar 

kommer fram. 

3. Utsläpp överstiger inte naturens förmåga att åter inpassa dem i kretsloppet. 

Tillsammans med den ansats till planetära gränser som behandlades i kapitelet 

Världskrisen kan det här perspektivet användas för att definiera de ekologiska budgetramarna 

för vår ekonomi. I förhållande till de budgetramarna är det nödvändigt 

att upprätthålla en absolut budgetdisciplin. Den sortens budgetdisciplin (som framförallt 

innebär begränsningar för den privata konsumtionen) talas det mindre sällan 

om i politiken. 

Förstå krIsen som en VärldskrIs 

160 

“There is a fundamental question that environmentalists are not very good at asking, let 

alone answering: ‘Why is this, the destruction of the natural world, happening?’” Curtis 

White 

Det är, till sist, nödvändigt att inse att vi står inför en kris som omsluter hela vår 

värld. En världskris. En kraftig justering av vår resursanvändning kommer att inträffa 

vare sig vi vill eller ej. Det val vi står inför, i den mån som det inte redan är 

försent, är att antingen genomföra omställningen genom en ordnad nedjustering, eller 

att invänta ett kaotiskt sammanbrott. Antingen så bromsar vi i tid för att inte köra 

rakt in i bergväggen och då kan vi också få också tid att titta på kartan och hitta en 

ny meningsfull riktning att köra i. Eller så bromsar vi genom att köra in i bergväggen. 

Valet står mellan en demokratisk omställning där bördorna delas jämlikt och 

rättvist eller en omställning som följer principen om den starkes rätt. 

Läget är allvarligt. Att ta försiktighetsprincipen på allvar innebär att utgå från att 

miljöforskningen har rätt i sina värsta scenarion tills motsatsen har bevisats. Det är 

den mest ansvarsfulla och riskbegränsade positionen i klimatfrågan och i de övriga 

miljöfrågorna. 

Ska vi få till stånd en jämlik och rättvis omställning måste vi göra upp med 

den kollektiva passiviteten och röra oss från att beskriva problemen för varandra 

på ändlösa seminarier till att lägga upp konkreta handlingsplaner som vi börjar 

genomföra. Vi står inför ett gigantiskt ombyggnadsprojekt av historiska proportioner. 

I det arbetet måste alla delta och bära sin del av ansvaret. Alla kan bidra, alla 

behövs. Utmaningen innebär att varje materialflöde i samhället måste plockas isär, 

byggas upp efter nya principer och ledas om för att ingå som konstruktiva delar i 

fungerande kretslopp. 

Genom att analytiskt koppla samman de stora kriserna för miljön, energiförsörjningen 

och ekonomin skapas förutsättningar för att formulera ett politiskt sammanhängande 

svar. Ett sådant svar har de största förutsättningarna att bli verkligt 

politiskt slagkraftigt om det kan samlas i ett program. En tydlig och klar plan för 

handling. Där fokus kan skjutas från delfrågorna till helheten. Från vad som är 

möjligt och realistiskt idag till vad som är nödvändigt för att klara en rättvis omställning. 

Kalla det, med anspelning på arbetarrörelsens betydelsefulla efterkrigsprogram, 

för ett krisprogram eller ett klimatkrisprogram. 

Det måste vara ett program som är så offensivt och så skarpt att det förmår röra 

om och blåsa in ny luft i den politiska debatten. Som innebär en uppfordrande uppmaning 

till handling, som skapar markerade politiska skillnader och placerar sig i


debattens mittpunkt med ställningstaganden som blir kontroversiella genom att de 

är tillräckligt ansvarsfulla. Ett program som tydliggör vägvalen och vad vägvalen 

faktiskt innebär. Ett program som formulerar ”provisoriska utopier”. Väl utmärkta 

delmål att ta ut den politiska kursen mot. Men också reformer som kan genomföras 

inom nuvarande system, konkreta svar på specifika problem. 

Lösningarna sitter ihop på samma vis som problemen gör det. I den meningen 

måste lösningen vara en annan världsordning. Det är ett vägval: bergväggen eller 

socialismen. En annan värld är nödvändig – vi vill bygga den idag. 

161


rekommendatIoner 

Avslutningsvis önskar rapportören med bakgrund mot den ovanstående framställningen 

i all ödmjukhet lämna ett antal rekommendationer och förslag till Vänsterpartiets 

Framtidskommission, med avseende på hur Vänsterpartiets miljöpolitik 

skulle kunna utvecklas och formuleras i framtiden. Håll till godo. 

1. Ta ett helhetsgrepp på trippelkrisen (miljö- energi och ekonomi). Synliggör 

kopplingarna mellan världskriserna och lägg fram en sammanhållen politisk strategi 

för en medveten och ordnad omställning genom ett krisprogram. Gör krisprogrammet 

till ett nationellt projekt med tydliga och mätbara mål för att bryta 

nyliberalismens kollektiva passivitet. Ett delmål i programmet bör vara att Sverige 

slutit alla sina kretslopp, inräknat den koldioxid som ligger inbäddad i importen, år 

2020. 

2. Ta fram en ekonomiskt genomarbetad strategi för utvecklad välfärd, livskraftigt 

näringsliv, full sysselsättning och ökad livskvalitet i en jämviktsekonomi utan 

ekonomisk tillväxt. Inslag i strategin bör vara sänkt arbetstid, ökade offentliga investeringar 

och en produktionsväxling. Svårigheterna i att åstadkomma en lågtillväxtekonomi 

inom ramen för en global kapitalistisk ordning måste erkännas och 

behandlas seriöst, men kan få inte utgöra ett hinder för att angripa frågan. 

3. Ta fram en aktionsplan för fullständig energiresiliens och fossiloberoende i det 

svenska samhället 2020 och ett snabbprogram för att hantera kraftigt stigande oljepriser 

redan kring 2014. Inbegrip också andra resurser i resiliensmålen: Planera för 

att framtiden kommer innebära en resursbrist inom många olika områden. 

4. Utveckla användningen av ekologisk ekonomi som ett analysverktyg för att 

beskriva en hållbar rödgrön ekonomi. Fördjupa diskussionen om samhällets ekonomiska 

och sociala målsättningar med utgångspunkt i en kretsloppsbaserad världsförståelse 

präglad av respekt för naturen och respekt för alla människors behov. 

Lyft alternativa mått till BNP och tillämpa ett ekologiskt ekonomiskt perspektiv i 

kommande budgetmotioner. Överväg att använda de ”ekologiska budgetramarna” 

och behovet av en ekologisk budgetdisciplin för att belysa det ohållbara i skattesänkningar 

som ökar den privata konsumtionen. 

5. Lyft förslaget om en BNP-neutral produktionsväxling, innebärande en omflyttning 

från privata investeringar och lyxkonsumtion med stor klimatpåverkan till offentliga 

nyttigheter och offentliga tjänster som minskar vår klimatpåverkan och 

underlättar för individerna att leva mycket mer resurseffektivt och klimatneutralt 

med en bibehållen och kvalitativt utvecklad livskvalitet. Omvandla industrins produktivitetsutveckling 

i offentliga nyttigheter, välfärd och arbetstidsförkortning. 

6. Föreslå absoluta tak och överväg att använda aviserade skattehöjningar för att 

i ordnad form påskynda utfasningen av fossil energi och begränsade naturresurser. 

Föreslå kilometerskatt för vägtransporter framför generella bränsleskatter, för att 

stötta framväxten av regionala ekonomier. 

7. Tydliggör och utred vidare klimatfrågans koppling till klass och ojämlikhet, 

lyft politiskt ökad jämlikhet som en nödvändig strategi för minskad miljöpåverkan. 

162

REKOMMENDATIONER 

Fördjupa den egna förståelsen av den dessa frågor och kapitalismens betydelse för 

miljöproblemen genom framtagande av studiematerial. 

8. Utarbeta i samarbete med representanter för våra ”långivare” i syd en avbetalningsplan 

för Sveriges ekologiska skuld. 

9. Ta strid för rätten till kunskap och fri information som fundamentala resurser 

för en rättvis utveckling och ett hållbart samhälle. Motarbeta intellektuella patentent 

som begränsar tillgången till kunskap. 

10. Utveckla subnationella strategier för omställning när den nationella och internationella 

nivån inte fungerar. Utarbeta stadshandlingsplaner för hur svenska kommuner 

kan sluta sina kretslopp på lokal och regional nivå och genom mellankommunal 

samverkan skapa lokala resilienta ekonomier. 

11. Öka det offentliga ägandet i ekonomin. Använd statens ägarmakt för att genomdriva 

stora gröna spjutspetssatsningar (t ex genom Vattenfall). Genomför stora 

investeringar i offentlig infrastruktur med målet att minska resursåtgången för resor 

och boende, underlätta att lämna bilberoendet och påskynda omställningen till en 

förnybar energiproduktion. 

12. Sätt Sverige på tåget i tillväxten av den globala marknaden för förnyelsebar 

energi genom teknikupphandlingar och omfattande offentliga av beställningar förnyelsebara 

installationer. Överväg att använda statligt ägande för att ställa om fossilålderns 

industriinfrastrukturer (t ex SAAB) mot en grön produktion. 

13. Stötta och underlätta framväxten av socialt riskkapital, regionala och kooperativa 

banker. Tillför nytt offentligt riskkapital till lokalt förankrat och medarbetarägt 

företagande. Stötta återuppbyggnaden av ett småskaligt jordbruk för återupprättad 

lokal och nationell livsmedelstrygghet och levande landskap. 

163


reFerenser 

Bellmay, Foster John, Magdoff, Fred (2011) What every environmentalist needs to 

know about capitalism, Monthly Review Press, New York 

Bellamy Foster, John, Clark, Brett, York, Richard (2010). The ecological Rift, 

Monthly Review Press, New York 

Brown, R. Lester (2010) Plan B 4.0: Mobilizing to Save Civilization, Earth Policy 

Institute 

Daly, Herman(1996). Beyond Growth: The Economics of Sustainable Development. 

Beacon Press, Boston 

David Cay Jonsson (2007), “Income Gap Is Widening” New York Times 29 mars 

2007 

Domhoff, G. William (2011). ”Wealth, Income and Power” Januari 2011, 

Fantazzini Dean, Höök, Mikael, Angelantoni, André (2011). Global oil risks in the 

early 21st Century, Energy Policy Volume 39, Issue 12, December 2011, P 7865- 

7873 

Frank, H. Robert (2007). Falling Behind: How rising inequality harms the middle 

class min översättning. Även Our Climb To Sublime; Hold On. We Don’t Need to 

Go There (1999), Washington Post 

Galbraith, John Kenneth (1958). Överflödets samhälle, Prisma, Stockholm 

Gorz, André (1964). Arbetarrörelsen i överflödes samhälle, Rabén & Sjögren, 

Stockholm 

Hermele, Kenneth (2002). Vad kostar framtiden? Ordfront, Stockholm. 

Hornborg, Alf (2010). Myten om maskinen, Daidalos, Stockholm 

Jackson Timothy( 2009). Prosperity without growth? The transition to a sustainable 

economy. Sustainable Development Commission, UK. 

Jorans, Frank (2009). ”17000 species threatened by extinction”, Associated Press, 

3 November 2009. 

Judt, Tony (2011), Illa far landet, Karneval Förlag, Stockholm 

Laestadius, Staffan (2011). Hjulen snurrar på fel sätt, Svenska Dagbladet 1 mars 

2011. 

Lundgren, Lars (1999): “Changing lifestyle: desires and opportunities”, in Lundgren, 

Lars (ed): Changing Environmental Behaviour, Stockholm: Swedish Environmental 

Protection Agency et al, 1999, p 9-37. Egen översättning, via Dick Urban 

Vestbro Saving by Sharing. Collective Housing for Sustainable Lifestyles 

Magdoff, Fred, Tokar, Brian (2010) Agriculture and food in crisis, Monthly Review 

Press, New York 

Malm, Andreas (2007). Det är vår bestämda uppfattning... Arena, Stockholm 

Malmeus, Mikael (2011). Ekonomi utan tillväxt. Cogito, Stockholm 

Olofsson, Malin, Öhman, Daniel (2011). Matens pris, Reporto Förlag / Bonnierförlagen 

Peng, Shaobing et al (2007). Climate Change 2007: The physical Science Basis. 

Contribution of Working Group I to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental 

Panel on Climate Change, Cambridge University Press, Cambridge. 

Peters, P Glen, Davis, J Steven, Caldeira, Ken (2011). The supply chain of CO2 

emissions, Proceedings of the National Academy of Sciences 

Planka.nu (2011). Trafikmaktordningen, Korpen Koloni, Göteborg 

Rockström, Johan (2009) A safe operating space for humanity, Nature 461, 472- 

475 (24 September 2009) 

Warlenius, Richard (2011). Ekonomi utan tillväxt (förord). Cogito, Stockholm 

164

REFERENSER 

Victor, Peter (2008), Managing without growth. Slower by design, not disaster, Edward 

Elgar, Chetenham 

Wilkinson, Richard, Picket, Kate (2010). The spirit level, why equality is better for 

everyone, Penguin Books, London 

WWF (2010). Living Planet Report 2010. 

165

Ladda hem Framtidskommissionens slutrapport som ... - Vänsterpartiet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?