Det humanistiska perspektivet

Freuds fasteori
Sigmund Freuds teori om barnets utveckling
har utformats mor bakgrund av hans
mångåriga arbete med vuxna klienter som
led av psykiska störningar. Han har även
gjort många studier på sina egna barn. Freud
menade att barndomen har en
grundläggande betydelse för individens
fortsatta liv och han menade att det är
sexualitetens utveckling som ligger till stor
grund för barnets utveckling. Sexualiteten för
Freud var den livgivande urkraften som han
kallade libidon. Libidon är inte bara sex utan
alla livgivande kraft. Libidon kan knytas till
olika delar av kroppen och dessa delar
kallade Freud för de erogena zonerna.
Freuds utvecklingsteori är central inom
psykoanalysen och är starkt kopplad till hans
teori om detet, jaget och överjaget.
Freuds fasteori - Sexuallitetens utveckling
ligger till grund för barnets utvekling
• Faserna
- Den orala fasen (ca 0-1½ år)
- Den anala fasen (ca 1½-3 år)
- Den falliska fasen (ca 3-5 år)
- Latensperioden (från ca 6-8 års åldern till
puberteten)
- Adolescensen
(vid ungefär 12 års ålder)
Nästa fas kallade Freud för den anala fasen. Denna fas har fått sitt
namn eftersom det nu är ändtarmsöppningen som är den erogena
zonen. Här börjar barnet bli moget för att kontrollera sin urin och
avföring och det upptäcker även att de kan producerar något ur sin
egen kropp. Detta brukar ofta väcka ett stort intresse hos barnet. Detta
är barnets första led i en självständig utveckling. Barnet märker att det
har makt och kontroll över något och denna make och kontroll blir
ännu starkare då föräldrarna ständigt försöker få barnet att uträtta sina
behov på pottan. Vid denna tid utvecklas även ambivalensen, dvs.
motstridiga känslor hos barnet. Barnet känner både vrede och kärlek
mot föräldrarna och det är en känsla som kommer att följa oss genom
hela livet. Egenskaper som snålhet, överdriven sparsamhet och
oförmåga att ge något ifrån sig är exempel på anal fixerade
personlighetsdrag.
Utvecklingen börjar enligt Freud med den orala fasen. Alla
upplevelser är knutna till munnen och det är därför munnen
är den erogena zonen i den här fasen. Barnets första kontakt
med yttervälden är att ta in den via munnen, antingen genom
moderns bröst eller via nappflaska. Här är det inte bara
hungern som stillas utan barnet får även uppleva värme,
trygghet, välbefinnande och njutning. Barnet använder även
munnen för att undersöka omvärlden och sin egen kropp.
I den nästkommande fasen som kallas den falliska fasen är det
könsorganen som utgör den erogena zonen. Detta kan man nästan
höra på namnet eftersom phallos på grekiska just betyder det manliga
könsorganet. I den här fasen blir barnet medveten om skillnaden
mellan könen och det leder till ett stort intresse både av det egna
könsorganet och av andras könsorgan. Här ansåg Freud att pojkar får
erotiskt laddade känslor mot sin mor. Detta brukar kallas

Oidipuskomplexet. På senare år har även flickors erotiska känslor emot pappan fått ett namn nämligen
Elektrakomplexet. Freud ansåg att flickor ofta känner en svartsjuka på pojkarnas penis så kallad
penisavund. Han menade också att pojkarna i sin tur var mycket rädda för att bli av med sin penis och
bli som flickorna. Detta kallade Freud för kastrationsångest. I den här fasen av livet utvecklas
svartsjukan hos barnen.
I den latenta fasen ligger barnets libido i vila. Sexuellt sett är perioden utan dramatik men det händer
istället mycket annat i barnens liv. Enligt Freud utvecklades jagfunktionen och överjaget blir mycket
starkare än vad det tidigare har varit.
Det tillkom på senare tid ytterligare en fas i livet som Freud kallade den genitala
fasen men som idag brukar kallas för adolescensen. I den genitala fasen hamnar
könsorganen åter i centrum. Detta sker vid puberteten och alla lustupplevelser är
här knutna till könsorganen. Skillnaden här mot i den falliska fasen är att
sexualiteten allt mer börjar likna den vuxnes och målet är att sammansmälta med
en annan människa. Adolescensen är för många en påfrestande rid och det är
viktigt att den unge lyckas hitta en egen identitet.