under min tid i Big Brother - BBKenneth

27 dagar- i Big Brother 2005 

Förord 

Castingansvarige, Johan, undrade om inte en kille som jag inte skulle kunna tänka sig att 

skriva en bok om mina tankar kring deltagande i en dokusåpa. – Nej, sa jag. För att det skulle 

fungera måste jag ha tillgång till penna och papper. I Big Brother har jag inte tillåtelse att ha 

det. Efteråt kom jag på att min tid i Big Brotherhuset blev filmat och dessutom var jag där 

tillräckligt lång tid för att mina tankar skall vara meningsfulla nog att få i tryck. Det är min 

förhoppning att denna dagbok över de 27 dagar jag deltog, ska kunna ge en inblick i Big 

Brother på ett sätt som inte skildrats tidigare och delge läsaren ett och annat att fundera över. 

Tänk på att det ni ser, ser inte jag. Det jag ser, ser inte ni. Vi tolkar och omtolkar allt på olika 

sätt. Därför finns det knappast ett tolkningssätt som är rätt för alla. Kanske har jag inte exakt 

koll på vilka dagar som hände vad? 

Färjestaden, juni 2005-06-05 

Kenneth M Forsberg

Del 1 

När de ber hör jag det långt innan Gud hör det – de små liven…/ Big Brother 

Årets stora bluff 

Varje år har Big Brother utsatt deltagarna för en ordentlig bluff. En av producenterna ringde 

mig och undrade om jag kunde tänka mig att agera teurapevt. Tanken var bra! Dels hade 

deltagarna varit instängda tillsammans över halva tiden, dels kunde det bli bra tv och dels var 

det ett sätt för mig att får en uppfattning om dem samtidigt som de fick en relation till mig. 

Emellertid var det en svår uppgift. Jag skulle verkligen låta dem prata med mig i syftet att de 

skulle få prata med en utomstående, samtidigt skulle jag överdriva min roll för att deltagarna 

skulle kunna fatta misstankar och för att kliniskt verksamma teurapevter skulle förstå att det 

”bara var en lek”. Det var viktigt för mig att få till ett ”möte” med samtliga, att ha som grund 

då jag skulle komma in som deltagare några dagar senare. Jag skrev en plan över min roll som 

”teurapevt” (kartläggning av Big Brotherdeltagare 2005). Därefter delgav jag deltagarna 

reflektioner grundade på vårt korta möte (Att tänka på...) 

Yttre miljö 

Kartläggning Big Brotherdeltagare 2005 

Försök ge ett professionellt intryck men ge varje deltagare en liten anledning att ifrågasätta om teurapevten 

verkligen var riktigt seriös. Detta kan uppnås genom att bl.a. att teurapevten får fem minuter mellan varje klient 

som han formellt använder till att sammanfatta intryck. Under dessa fem minuter spelar teurapevten en säregen 

låt med igenkänningspotential, ex Kim Larsens odödliga liveversion av ”Jeg kom till verden..” En manlig 

teurapevts uniform består av kavaj (gärna manchester) med en penna nedstucken i bröstfickan (jag föredrar 

reservoarpenna), neutral skjorta och jeans med svarta snörskor. Dessa yttre förutsättningar får inte vara mer 

utmärkande än det som beskrivits ovan. Miljön där jag som person ingår, får inte ta plats från samtalet. Trots att 

jag gärna vill det…, får jag inte underskatta klienternas intelligens i detta fall. Rollen som teurapevt i detta fall 

blir att lyssna och ställa frågor som kan ge mig en bild av deltagarens upplevelse i stunden. I detta skede skall jag 

inte ge några vägledande råd. Jag tycker om att använda journalistikens viktigaste ord, ”Hurdå”. Mina 

inläggsfrågor blir styrda och antagande i den bemärkelsen att jag medvetet utgår från att en företeelse är på ett 

viss sätt. Jag frågar inte alltså ”är det någon du inte tycker om”. Jag frågar istället ”vilka tycker du inte om”…., 

”Hurdå?”. Jag styr samtalet på ett diskret sätt inom ramarna för det jag vill få reda på i den begränsade tiden.

Grov mall 

Small talk 

Hur känns det att komma hit för att prata med mig? 

Tror du att ditt beteende påverkas av det du tror att andra tycker om dig? 

Beskriv dina relationer med de övriga deltagarna! 

Vilka i gruppen vill du helst undvika? Hurdå? 

Vem känner du starkare för? Hurdå? 

Vem är du rädd för? Hur då? 

BB är ju ganska elaka mot er ibland och kan ju bestämma vad som helst. Vad tycker du om att 

du inte kan kontrollera någonting? 

Vem av deltagarna tror du att du skulle kunna bli vän med efter BB? 

Efter de båda intervjudagarna skrev jag följande reflexioner till deltagarna.

Att tänka på… 

Liselotte. 

Du är helt klart en erfaren skönhet- erfaren i avseendet sociala sammanhang. För vissa skulle 

du kunna ikläda dig en ställföreträdande mammaroll. Eftersom allt blir tuggare ju längre tiden 

går- kommer någon eller några snart att behöva den omvårdnad du kan förmedla. Jag kan 

dock tänka mig att några av killarna kommer helt ur balans av att associera dig som 

traditionell mamma med förkläde och scafes som täcker håret samtidigt som de vet att det 

under denna uniform finns den Liselotte de inte enbart möter dagtid, utan även nattetid i sina 

drömmar- förföriskt leende, vacker och iklädd stringtrosor….Växla mellan rollerna så går du 

ut ur huset som segrare. Lycka till! / Kenneth 


Patrick 

Du är en ulv förklädd till (får) lamm. Du ser inte bara snäll ut- du är dessutom snäll! De andra 

vet inte att i den VW Bubbel (en bil som många tjejer klassar som söt och därför använder 

pojkvännens pengar till en sådan)= Patric finns en Porsche 911 turbomotor= den potente kille 

du är i verkligheten. Din fördel är alltså att du är mycket mer kompetent än vad någon tror att 

du är. Detta leder till att de övriga deltagarna kommer att underskatta dig när det blir allvar. 

Du lär ha lätt för att alliera dig med tjejerna. Du kan mycket väl bli ensam kille kvar- skyddas 

av tjejerna som utan att tänka sig för låter dig vinna. Lycka till! / Kenneth 


Kristian 

Du inger ett mycket lugnt, stabilt och förtroendeingivande intryck. Du ser bra ut på ett 

klassiskt manligt sätt. När stämningen i gänget blir sämre kommer du att vara en trygghet för 

dem som är mindre trygga (John Bowlbys bindningsteori). Därmed är du ett attraktivt byte för 

alla tjejer i huset. Din tid att träda fram ur din avvaktade roll kommer alltså när andra börjar 

må dåligt. Den som står för tryggheten röstas inte ut. Lycka till! / Kenneth


Laila 

Du är unik, en mörk, vacker fröken, bland de yngsta och den i gänget som (vad jag förstårkan 

försäkra att jag inte tittat) vågar duscha naken. Det finns inget i livet som är rättvist- tro 

mig! Att du är mer ”naturmänniska” än de övriga, betyder mycket för om tittare skall 

nominera dig eller ej. Din anpassningsförmåga är väl utvecklad. Detta är viktigt för din 

nuvarande situation. För att förbättra dina chanser att stanna kvar är det viktigt att du inte har 

en ”dålig dag”. Ge framförallt inte tittarna något som de kan reta sig på. Däremot kan du få en 

fördel om du vågar argumentera för något som du tror att andra uppfattar som etiskt korrekt. 

Tänk på att (bortsett från elaka BigBrother) det är ”Pöbeln” som har makten. Ge dem vad de 

vill ha! Lycka till! / Kenneth 


Britt 

Du är en av de yngsta som kan placeras in mellan den rutinerade lite äldre damen och ”den 

obligatoriska dockusåpeb(r)imbon”. Ditt sätt är spontant, du har charm och det är svårt att inte 

tycka om dig. Utanför BigBrotherhuset har du lätt att få kompisar och pojkvänner. Problemet 

är att du inte längre klarar dig med dessa egenskaper. Hittills är du inget hot, utan helt enkelt 

en uppskattad medlem bland andra uppskattade. Jag vet inte…, men kanske har det varit så att 

de som lämnat er hittills, varit antingen en plåga eller ett slags hot för några? Genom att 

använda din kvinnlighet mot killarna förbättrar du dina odds att kunna klara dig kvar. Den 

rutinerade damen har ju pojkvän med brandslang och ”Brimbon” tycks ju vara mycket 

svårflirtad- att döma av det program jag sett, söndagen ¾. Du har goda chanser. Lycka till! / 

Kenneth 


Klas 

Bigbrother måste ha lagt ned stor möda för att kunna hitta dig! Du är en väluppfostrad 

överklassflickas drömgodis. Säkerligen ett potentiellt byte för många östermalmsflickor i

åldern 30+. (Tänk på att östermalmsdamerna är kända för att inte föröka sig förrän i 37- års 

ålder). Detta vet du redan! Du vet att tjejer gillar artiga, lite farliga killar som innerst inne är 

rättvisa med ett hjärta av guld. (Tänk vad lättlurade de små liven är…;). Du är ensam om att 

ha den för tjejerna attraktiva egenskapen av ”farlighet”. Använd detta väl så blir det till din 

fördel. Överdriver du, tenderar det istället att bli till din nackdel. En ”drummel” blir oftast en 

reell ”looser”. Lycka till! / Kenneth 


Dennis 

Av det som du berättade, förstår jag att du är skicklig på att anpassa dig. Du har varit med om 

mer än de flesta. Detta är en styrka! En enkel men rimlig definition av intelligens är ”förmåga 

till anpassning”. Problemet med definitionen är att även råttor skulle vara intelligenta 

eftersom de finns där människor finns. Råttor slipper ni i huset men möss finns det! Du gav 

mig ett förtroende jag förvaltar väl då du antydde att du hade bekantat dig med en mus i huset 

tidigare;). Du har en egen stil- det är bra! Kör ditt egna race och förbli unik och på så sätt 

förblir du en tillgång i gruppen. Tänk på Montey Pythons -We’re all different! – I’m not. 


Anders 

Du är en stor, trevlig och trygg man som är viktig för stabiliteten i gruppen. Det är först då 

andra börjar må dåligt som din styrka kommer till sin rätt. Först då kommer du att få ta ett 

delat informellt men reellt ledarskap. Det blir delat tillsammans med Kristian. De som mår 

dåligt söker sig till någon trygg och stabil. Fortsätt visa den bild du visar, så har du stora 

möjligheter att vara den som får en segerkram av vår store fete, skäggige men uppskattade 

och goe svenska programledare. Lycka till! / Kenneth


Carl-Fredrik 

Du är den av deltagarna som är minst påverkbar för förändringar i huset. Jag tror att om de så 

skulle riva huset, så skulle du ändå hitta ett skrymsle där du i lugn och ro kunde iaktta det som 

sker. Möjligen kunde du bringas ur fattningen om du nekades öl- man är ju bara människa! 

Sååå elak kan ingen vara- inte ens BigBrother! Du har hittat ett sätt att undertrycka sexuella 

behov. Detta, i kombination med ditt lugn, gör att kvinnor gärna pratar med dig om allt. Du är 

viktig för kvinnorna. Det ger dig makt över dem. Använd denna makt vid behov. Lycka till! / 

Kenneth 


Elita 

Din skönhet kan vara en tillgång i Bigbrotherhuset man kan även vara en risk eftersom du 

konkurrerar med andra om uppmärksamheten. Du är rädd för det du inte kan styra över, ex 

hur folk uppfattar dig. Jag håller med dig om att du är maktlös gällande detta. Problemet är att 

du aldrig kan veta om folk reagerar alls! I sanning! Du kan inte veta någonting! Så varför då 

lägga energi på att oroa sig över detta? Behöver du inte denna energi till att påverka det du har 

kontroll över? Du anser att andra deltagare inte gillar när du gnäller över saker som du själv 

intellektuellt vet är just ”småsaker”. 

Jag tror, liksom du, att du kan vara den som har störst press på sig. Du är dock härdad nog att 

klara mer psykisk press än de flesta andra. Du vet att du är ditt eget ansvar. Blir du förbannad 

och väljer att visa det- är det ditt val som du är ansvarig för. Ditt val att vara försiktig med 

intimitet i BigBrother, ger dig en moralisk poäng. Eftersom du vet att du inte förlänger din tid 

i BigBrother genom att agera moraliskt korrekt, måste du kompensera detta med något annat. 

Kanske genom att lägga mer energi på att grälla mindre? Du är en av de tio bästa. Ni är alla 

mycket trevliga och starka. Snart betyder några mindre väl valda ord eller en dålig halv dag 

att man blir utröstad. 

Lycka till i BigBrother och i livet! / Kenneth

8/4 Entré 

Klockan var 19.30 den där fredagskvällen när jag satt och pratade med ”Big Brother” själv, 

producenten, Stein. Vi väntade på att deltagarna skulle bli lagom fulla innan jag trädde in i 

som deltagare. Under vårt samtal kunde jag inte låta bli att imponeras av denne mans 

livserfarenhet och ödmjuka inställning till livet. Vi pratade om resor och om olika sorters Öl. 

Vi pratade även om förväntningar som inte uppfyllts, så som att Kristian visade mer 

handlingskraft och ledaregenskaper under slutcastingen. Strax efter kl 20, klev jag in till de 

övriga deltagarna. Festen var i full gång och jag omringades genast av nyfikna deltagare. Till 

min stora glädje tycktes ingen deltagare (undantaget fk. Elita som gick in och lade sig) tagit 

illa upp av det jag gjort. Carl-Fredrik och jag fann varandra snabbt. Kanske berodde det på 

vårt gemensamma intresse för hattar och laxfiske? Kom i säng framåt 04- tiden. 

9/4 Min plats? 

Vilken roll skulle jag få? Jag visste att de övriga ville få pejl på mig. De ville självklart få en 

uppfattning om mig som hos dem själva var så stabil att de inte behövde fundera mer över 

mig. Helt enkelt att skapa en slags trygghet! Jag ville helst ha en avvaktande roll, lära mig 

mer av dem eftersom de var intressanta människor. Hade tänkt, att bara berätta så lite om mig 

själv som jag måste göra. Den största missen man gör i fråga om relationer är att man tror sig 

veta vad den andre tycker och kommer att göra. Det bäddar för misstag, ovänskap, 

kränkningar och såsmåningom ointresse varvid vänskapsband och äktenskap upplöses. Jag 

har en mindre trevlig sida i min personlighet, att jag kan ”slänga ut en verbal fackla” för att 

styra diskussionen in på något annat eller bara för att se vad som händer. I Big Brother 

förekom ett fenomen som inte alls är representativt för livet utanför Big Brotherhuset, att det 

fanns överflöd av siliconbröst i huset! För egen del är jag befriad från att fängslas av stora 

bröst men det hindrade mig inte från att ge små ”gliringar” om ämnet. Jag vet att jag inte var 

ensam om detta. Anders upphöjde detta till en konstform. Han blev något av specialist på 

siliconbröst! Detta ämne hade tv kunnat göra något rolig av. Företeelser blir ofta humor när 

det fokuseras på företeelsen och lyfter ut det ur sitt sammanhang samt förekommer i 

koncentrerad form. Att göra humor av mängden silikon i Big Brotherhuset, skulle dessutom 

ha fått folk att inse att Big Brother inte alls är representativt för verkligheten i Sverige eller 

Norge. Siliconbröst kan möjligen vara representativ för vissa subkulturer som finns i vissa 

storstäder. Därmed inte sagt att jag är emot siliconbröst. Det kan väl knappast vara fel att en

tjej får konstgjorda större bröst för 25 000 kr jämfört med att få gå hos en teurapevt under ett 

par år till den dubbla kostnaden och inte ens ha någon garanti för att hon ska må bättre! Livet 

är alldeles för kort för att slösas bort! Nu var jag några år äldre än de flesta andra, det 

påverkade säkert saker men oavsett vilket, skulle jag absolut inte gå i intim närkamp med 

någon dam i huset ens om det hade funnits någon där som skulle ha kunnat få mig att bli 

hjälplöst förälskad (förälskelse är psykos och då är man inte sig själv) och känslorna vore 

ömsesidiga. Jag skulle hellre gå ut ur Big Brother frivilligt! Det motiverar jag med att, 

alldeles oavsett hur mycket det uppskattas av tittare att ett par har sex i tv, så är det en sak att 

uppskatta det som underhållning. Det är en helt annan sak om frågan kommer till att den som 

gillade underhållningen verkligen vill ge förtroende till den som haft sex i huset? På ett djupt 

plan fungerar många människor på så sätt att de kan uppskatta ”kontroversiella” personer (att 

ha sex iför 400 000 Norrmän och 500 000 svenskar är ganska kontroversiellt) men att de facto 

ha med dessa personer att göra och därmed riskerar att förknippas med det som de står för- är 

helt otänkbart. Detta gäller i synnerhet dem som tänker sig arbeta inom den offentliga sektorn 

med förtroendearbeten, eller kan tänka sig bli ingift i en släkt som ”håller lite högre klass” än 

den enkla arbetarklass jag tillhör. Ni minns säkert hur försiktig Anders var med sitt beteende. 

I hans fall handlar det dessutom om att han är utrustad med välutvecklad både moral och 

samvete. Allt är så mycket lättare i livet om man kan lyckas ignorera sitt samvete och 

förtränga att man har en moral som envist ”knackar” bakom pannbenet och uppmanar en till 

att hålla en beteendeklass än ett djur. Djur har ingen moral och kan därmed inte heller vara 

elaka! 

10/4 Fröken Tinas återinträde 

Jag visste ju om att hon hade stora chanser att återinträda och jag tyckte at hon var värd en ny 

chans. Tjejen hade ju på ett fantastiskt sätt klarat av att vara sig själv, blivit mobbad men ändå 

inte gett upp. Hon vägrade låta sig bevekas! För mig var det viktigt att hon kom in, inte bara 

för hennes egen skull, mest för att hon gett mobbingen ett ansikte och hon hade kompetens 

nog att genom sin blotta närvaro ge styrka åt andra som mobbas på något sätt i samhälle. För 

ingen är väl så naiv att man tror att samhället skyddar den svage? Dessutom behövdes Fk. 

Tina i gruppen av rent praktiska skäl. Anders och jag kunde fixa mat men vi var dåliga på att 

hålla ordning i huset. Damen i fråga var en klippa i allt hushållsarbete! Tänk efter lite 

nu…Vem ä den viktigaste i ett företag? Ni lär säkert hålla med mig om att utan någon som 

städar och håller ordning, kan ingen vistas i företaget utan att missämjan och vantrivseln 

sprider sig som morgonfogen i Rom en februaridag. Fröken Tina hade så många fina sidor

som jag ville hon skulle få chansen att visa. Jag tycker att hon gav prov på det ett par gånger 

när vi hade något av de djupaste diskussionerna som förekom i Big Brotherhuset 2005. Jag 

gillar verkligen fröken Tina! 

11/4, 12/4 och 13/4 Extreme make over 

Första dagen på extreme makeover veckan. erbjöds vi piercning, läppförstoring och tatuering. 

För mig som med en rasande hastighet närmar mig 40 år, inslaget ögonbryn, knäckt näsben 

och icke söndertatuerad, var det inte några svåra beslut. Det skall erkännas att jag ändå 

kollade lite med grabbarna vad de hade tänkt sig för egen del. För mig handlar det om att jag 

inte bryr mig så mycket. Jag menar.., ”jag” sitter knappast inte i mitt utseende. Dessutom är 

jag själv inte rätt man att avgöra hur jag ska se ut, när det finns proffs inom området. Att våga 

förändra sig är att våga visa andra sidor av sig själv. Carl- Fredrik var den som var modigast 

av alla. Tänk på att han inte har så stark skäggväxt och att han haft sitt kindskägg i åtta år! 

Uppdragsveckan avslutades på onsdagen med att vi fick nya kläder. Vi gick ut i 

belöningsrummet och tog de som fanns. Vi killar hade inga problem att dela upp kläderna. 

Faktum var att några tröjor och skor blev utan ägare. Tidigare under veckan hade tjejerna fått 

olika skönhetsprodukter. Det blev en ganska lång ”tjejkvällssnack” av det hela varvid 

damerna isolerade sig i sovrum två som fick utgöra skådeplatsen för deras verbala krig. Alla 

tycktes ha klart sig någorlunda helskinnade från fighten. Nu upprepade sig historien! 

Slagfältet var flyttat till sovrum 1. Fröken Lotta hade fått grepp på en militärgrön indians topp 

som verkligen klädde henne. Hon förklarade att de var det enda plagget hon ville ha. 

Dessvärre resonerade Fk. Elita på samma sätt. Fröken Lotta är en klippisk dam som tog 

tillflykt till mig som så ofta annars hade en meditativ stund då jag diskade. Av hela mitt hjärta 

höll jag med damen om att hon skall försvara sin topp till varje pris. Det är få gånger 

samhället ger en något som man vill ha frivilligt. Det kunde ha varit en annan sak om det var 

en dam som inte hade några kläder alls att ta på sig som bad om toppen. För min del resonerar 

jag som så, att avseende materiella ting, övertyga mig om att du absolut behöver min alldeles 

för dyra klocka bättre än mig- så får du den av mig! Anders tog en röd T-shirt som han blev 

mycket nöjd med. Jag vet att han inte är perfekt, men han är verkligen en kille som är en bra 

förebild på alla sätt! Klas gav mig ett förtroende som gjorde att jag kände mig välkommen. 

Han menade att han hade pratat med en annan deltagare och de var överrens om att det hade 

blivit lugnare i huset sedan jag kom in. Det var detta jag hade i åtanke när programledaren,

Adam under livesändingen den 24/4, frågade mig om mina chanser att få stanna kvar, varvid 

jag svarade: - Jag vet inte om tittarna vill ha ett vandrande valiumpiller i Big brotherhuset! 

13/4 Mikrofonjakten 

Allt började med att några, i synnerhet Klas, trodde att jag var skådespelare. Ett av Klas 

argument var att Big Brother inte hade bett mig rätta till mikrofonen ed. någon gång. 

Tillsammans utarbetade några deltagare en plan för att testa mig och Big Brother. Snäll som 

jag var vid tidpunkten, anade jag inget när fk. Britt kom fram till mig och snabbt ryckte åt sig 

min mikrofon. Klas och fröknarna Laila, Britt, Lotta och Elita kastade mikrofonen mellan sig. 

Jakten blev dock kortvarig och jag fick tag i den inom ett par minuter. När jag hade lagt mig 

smög sig fk. Lotta fram till min säng och tog mikrofonen. En stund senare hördes Big 

Brothers känslokalla stämma i huset – Ni bryter mot reglerna. Sluta genast! Fröken Lotta 

skyndade sig att återlämna mikrofonen till den alljämnt sovande Kenneth. 

14/4 Mikrofonjaktens avslut 

Fröken Lotta är en envis liten varelse som tyckte om att retas med mig. Jag visste ju om att 

hon spelade bimbo så jag kunde spela med henne, vilket hon visste. Leken fortsatte på olika 

sätt under dagen och kvällen. Kan tänka mig att kanal5 skulle ha kunnat klippa ihop det till att 

betyda nästan vad som helst. Sent på kvällen höll Klas, Carl-Fredrik, Patric och jag rådslag. 

Klas tyckte jag kunde testa fk Lotta lite genom att ha dubbla kalsonger, smyga mig in till 

hennes säng, dra ned ett par för att skapa illusionen att…osv, samt krypa ned i hennes säng. 

Jag tyckte att det lät som en rolig idé och gjorde så. Fk. Lotta blev på sätt och vis ”tagen på 

sängen”. Hon fnittrade extra mycket och spände kroppen. Lockade alltså fram en slags 

reaktion! Åter till rådslaget för att utvärdera attacken kom vi fram till att det inte var nog. 

Anders som var en känd ”femte kollonare” från fk. Lotta och de övrigas sovrum försökte 

snappa upp något av det vi sysselsatte oss med. Han gjorde sig frekventa ärenden till 

badrummet och köket men öronen formade som jättelika trattar när han ansträngde sig för att 

inte missa något. Efter vetskapen om det som hände Anders, Carl-Fredrik och Kristian efter 

vatten incidenten, valde vi att göra ett lugnare bus som ändå skulle vålla Fk Lotta och de 

andra besvär. Under en halvtimme rev vi sönder papper till små bitar som vi samlade i en

unke. Det blev ganska effektfullt när vi slet upp dörren till Fk. Lottas sovrum i natten och lät 

våra papperslappar lägga sig som ett vitt töcken i sovrummet. 

15/4 San Troupé fest 

Det var fredag och likt råttor i bur hade vi blivit betingade att sikta in oss på fest. Suget efter 

några läskande öl var påtaglig i huset. När vi förstod 80-tals temat och bekantade oss med de 

kläder som utvalts åt oss, växte förväntan om 80-tals musik. Fröken Elita hoppades på et hel 

annat stuk men fröken Isabelle. Jag drömde mig för ett ögonblick bort i en helt annan del av 

mitt liv, då Bruce Springsteens ”Born in USA” förgyllde nattklubbskvällarna. Så som den 

lutiga oh avvaktande individ jag är, iakttog jag hur de övriga placerade sig vid borden på 

uppdragsgården dit en viss charmör Olivier, hade dukat upp tillfest. Det förvånade mig inte att 

fröken Tina blev den som fick ett eget bord. Jag hade tur att platsen bredvid henne var ledig 

och att det var ok för mig att göra henne sällskap. När sedan de utröstade deltagarna kom 

kände nog både jag och fk. Lotta oss lite utanför. Vi hade ju ingen relation till de övriga. Ja 

fick ett tillfälle att möta Örjan och testa lite vart hans gränser låg. Gillade honom starkt, kom 

på att hans gränser i vissa avseenden låg bortom mina, åtminstone vad som kan anses vara ok 

att förmedla via media. Örjan visade prov på en otrolig energi! En Örjan eller en Dennis är 

perfekta ”vitamininjektioner” i ett halvdött program. De båda tillsammans kan lätt bli 

överkurs. 

17/4 Avsked Patrik och Fk. Lotta 

Denna söndag var alla utom jag nominerade och de två som var minst önskvärda enligt 

tittarna skulle lämna huset. Jag tror inte någon kände sig säker på att få stanna kvar. Denna 

söndag var stämningen verkligen låg. Den ende deltagaren som var lite gladare än vanligt var 

Kristian som hade hämtat sin förlovningsring i Confession och hade siktet inställt på att få 

påbörja ”AB familjeprojektet” med sin trolovade. Fröken Lotta förstod att det är en mycket 

svår uppgift att få tillräckligt starkt förtroende av tittarna eter en månad, att de är beredda att 

rösta ut någon annan som de haft en relation till under 2,5 månader. Hon var inte nervös för 

att inte veta om hon skulle stanna kvar eller ej. Hon var nervös över att möta publiken och 

direktsändningen utanför. När fk. Lotta lämnat stod det mellan Patrick och Anders. Vi hade 

en känsla av att det kunde bli vem som helst. Jag tänkte att jag skulle sakna Anders mest, 

kanske för att vi hade en del gemensamt, kanske för hans skicklighet i köket? Ja tyckte synd 

om Patrick som var uppenbart nervös när han med snabb och oavbrutet prat förklarade att han

inte alls var nervös. Ja såg på Anders att han spände sig till den grad att han knappt kunde 

andas. När liven var slut, lutade sig Kristian mot köksbänken, drog en djup suck och sa något 

om att försöka klara en vecka till. Jag sa att jag förstod att han kände sig besviken över att inte 

få komma hem till sin Vibecke. 

19/4 Praktikanterna och nominering 

Livet är en tragedi för människor som känner och en komedi för de som tänker. 

Denna förmiddag förstod vi att något skulle hända. Kamerorna i huset fokuserade på dörren 

till Confession. Plötsligt fanns en bedårande vacker fk. Jenny hos oss. På sedvanligt sätt 

hälsades hon välkommen genom att vi alla samlades runt henne så hon inte kom någonstans. I 

ett försök att avdramatisera allt för henne, gav jag henne en kopp kaffe och hoppades få henne 

att sätta sig ned i soffan så att hon fick lite utrymme. Jag minns inte säkert om jag lyckades 

med mitt uppsåt. Några timmar senare kom fk. Madelene in i huset. Jag gillade hennes stil 

med sitt ödmjuka och forskande sätt iklädd cowboyboots och jeans. Samtidigt tyckte jag det 

hela var komiskt. Här skickar Big Brother in skönheter på löpande band! Vad vill de med 

detta? Vem av oss killar försöker de få totalt ur fattningen? Ett problem var att Fk Madelene 

skulle sova någonstans. Carl- Fredrik hade lämnat vår dubbelsäng till förmån för en 

enkelsäng. Det fanns inte så många alternativa sängplatser. Jag ville absolut inte att ”Madde” 

skulle dela säng med mig. Detta av djup respekt gentemot hennes pojkvän som följt med 

henne till Stockholm och sannolikt inte skulle uppskatta att ”farbror Forsberg” delar säng med 

damen ifråga. Jag pratade med Klas om det hela. Det gick upp för Klas att han kunde få dela 

säng med Fk. Tina. Han insåg att han därmed skulle vara ett lätt byte för henne. Då i 

synnerhet när han visste om sin ovana att av ren omedveten automatik krama allt som ligger 

jämte honom. I ren desperation visade Klas manlig stabilitet när han övertygade Carl- Fredrik 

om att han fick lämna sängen till ”Madde” och återta sin gamla plats. Jag tror att klockan var 

närmare sju när Fk. Annicka gjorde entré. Den första tanken som slog mig, i mitt närsynta 

tillstånd (är faktiskt ordentligt närsynt, möjligen förklarar det att jag ser världen lite 

annorlunda än många andra;-), var att de hade råkat skicka in Lena, (fingerat namn) en av mitt 

livs få svagheter förutom whiskey. På sedvanligt vis såg jag till att visa att hon var 

välkommen innan jag avvaktade och iakttog gruppen på avstånd. Anders skulle gå på date. 

Det syntes på honom att han redan hade bestämt sig (vissa frågor berättar bara att man redan 

tagit beslut i det frågan handlar om – men man vill ändå ha stöd och inte höra en avvikande 

mening). Anders frågade även Kristian om råd. Då tyckte jag det var mycket spännande! Jag

hade en känsla av att Kristians sätt att resonera skulle kunna lära mig något nytt. Kristians råd 

till Anders var ungefär följande: -Ta Annicka så får du en trevlig kväll, men erkänn.., kollar 

du bara på första intrycken, kropp och utseende så skulle du ta Jenny! – Ja! Du har rätt, 

svarade Anders. För mig var det ändå smickrande att han frågade mig om råd. När han senare 

kom in i huset, tror klockan var runt 01.30, var jag 100% ärlig och gjorde mitt för att få 

honom att ta för sig av de möjligheter livet gav. Tror han fick ett par – i hans fall överflödigatips 

om hur han kunde göra damen ifråga mer välvilligt inställd för ordentlig närkamp. Då 

hade jag ingen alls relation till damen men det hade jag däremot till Anders som jag gillade 

skarpt och i skrivande stund alltjämt gör. 

Denna dag nominerades jag tillsammans med fröknarna Tina och Laila. Jag hade goda skäl 

att tro att min tid i huset skulle ta slut inom fyra dagar, på söndag. I mitt inre anpassade jag 

mig till livet utanför Big Brother. Inom en vecka skulle allt vara som vanligt och jag skulle 

vara igång i arbete och skola. När fk. Tina blev ledsen över att ”aldrig” slippa bli nominerad, 

försökte både jag och fk. Laila trösta henne. 

21/4 Date 

Det är med den sanna kärleken som med spöken. Alla talar om den, men få ha sett den. 

Det var dags för mig att välja date. Dagen innan hade fk. Jenny varit på date med Klas. För 

mig stod det klart att förvisso hade jag förstått att damen var mkt intressant som människa 

(detta efter det att hon på andra dagen, börjat visa vem hon var- inte alls egotrippad jetsettjej). 

Detta bedömde jag inte var det enda av Klas skäl att välja just henne. När Klas valde Jenny så 

valde han den som stod fk. Elita närmast. Han visste att fk. Elita kunde känna sig i trygg 

förvissning om att han icke skulle riskera sin gemenskap med henne genom att komma fk. 

Jenny lite för nära. Jag ville gärna välja ”Madde”, för att jag ville veta mer om henne, för att 

jag tyckte synd om henne som inte hade fått gå på date. Jag förklarade för henne att jag inte 

kunde välja henne av respekt för hennes pojkvän. Hon uppskattade att jag förklarade det för 

henne. Mitt val föll på fk. Annicka eftersom jag trodde hon skulle vara lättast att prata med. 

Dessutom ville jag se om hon var så stabil som jag trodde hon var. Min tanke var att om hon 

får se mer av mitt innersta ”jag” och kan bevara det för sig själv- är hon sannolikt så stark och 

speciell att hon kan tillföra gruppen något viktigt i den extrema situation som det innebar att 

vara instängd i Big Brotherhuset. Jag hade inget dåligt samvete över detta. Damen ifråga var 

ju vuxen och har frivilligt gett sig in i detta. Till vuxenhet hör att vara medveten om att allt 

inte alltid är som det ser ut att vara. Man bör dessutom ha självdistans till sig själv och vara 

medveten om att man har klivit in i en science fiction värld tillika socialt experiment som

skall ha ett underhållningsvärde. Det ställer krav i form att kunna spela med i viss mån. Dagen 

efter daten tyckte jag att jag kunde ”bjuda lite på mig själv”. På frågan om hur daten var, 

svarade jag att jag upplevt en ny religion. De gånger jag gick in i confession var de gånger då 

jag ville få till en reaktion eller då jag trodde att det förväntades det av mig. Självklart är det 

intressant för media att veta hur jag tyckte om daten. Självklart ville jag förmedla något som 

innehåller humor, självdistans och ett visst mått av sanning. Jag menade att jag upplevt 

samma känsla som barn upplever kvällen innan julafton när de ser på julklapparna, vet att de 

inte får röra dem och börjar ana att julklapparna förlorar sin magi när man öppnar dem. Livet 

är faktiskt till viss del lite åt detta håll. Illusionerna om livet är ofta vackrare än vad själva 

livet är. Problemet är att om man lever i illusionen, rusar livet förbi innan man fattat vad som 

hänt. 

23/4 Smärtsam lek 

Big Brother gav oss ett smärtsamt uppdrag sent denna kväll. Vi fick in en ask som det stod 

olika ord på med ett plus eller ett minus framför. Det kunde exempelvis stå – Hygien eller + 

Hygien. Alla deltagare drog en lapp, läste på lappen och gav den till den deltagare som denne 

tyckte mest gjorde sig förtjänt av den. Min vän Carl-Fredrik samt fk. Tina drabbades hårdast 

och samlade på minuslappar. Det märktes att Carl-Fredrik tog illa vid sig. När jag drog lappen 

” + Givmild” var det en lättnad eftersom det var självklart för mig att ge Carl-Fredrik den. 

Han hade varit mycket envis med att ge mig en märkesträningströja som han menade passade 

mig bättre. Fröken Tina visade prov på stor viljestyrka. Jag trodde hon skulle strunta i allt, 

men det gjorde hon inte. Jag fick två minus lappar. Ett fick jag från fk. Annicka. Jag minns 

inte själva ordet men det hade med ”taskig attityd” att göra. Tidigare under dagen hade jag 

provocerat lite genom att hävda att det är helt ok att ”göra slut” via SMS. När fk. Annicka 

delgav mig mitt välförtjänta ”minus av någonting”, hänvisade till att det inte alls var ok att 

”göra slut” via SMS. Jag tyckte det var bra att vissa av damerna i sällskapet höll med fk. 

Annicka men hade lite svårt att hålla mig för skratt när jag tänkte: Det är tur att lögnen finns, 

för tänkt om allt man hörde var sant! Min andra välförtjänta minus lapp minns jag. Från fk. 

Elita fick jag – kameleont. Då förstod jag det eftersom jag hade redan fått klart för mig att 

vissa, helt korrekt, tyckte att jag var en tämligen ”hal typ” som inte försökte ”inrätta mig i 

ledet”, inta någon definierad plats i gruppen. Jag försökte ju faktiskt att inom vissa gränser, 

inte anpassa mig till de inofficiella ”spelreglerna” som gällde i gruppen.

24/4 Den stora livesöndagen 

Klas hade ångest för att han visste att hans imitation av helikopter skulle visas på liven. I mitt 

tycke var det viktigt för Klas att det verkligen visades. Klas hade börjat bli allt mer 

tillbakadragen och ägnade den mesta tiden att gosa med fk. Elita i sovrummet. En gång varje 

dygn gjorde Klas något- oftast kom han helt enkelt ut och skrek- som visade att han ändå 

fanns med! Jag var alldeles mörkbrun/orange samt blänkte som en spegel. Detta var en följd 

av att gänget- till fk. Elitas stora glädje- försökt förvandla mig till mörk morot genom att 

dränka in mig i ”brun utan sol spray”. Jag hade kommit fk. Laila närmare då vi badade 

tillsammans och pratade på ett sätt vi inte gjort tidigare. Det gjorde att jag började uppskatta 

henne på ett annat sätt. Jag blev förundrad över hennes fina personlighet och gladde mig över 

att hon hade den eftersom den i kombination med hennes utseende och ringa ålder, borde ge 

henne bra förutsättningar att kunna fortsätta inom skönhetsvård/hårvård. Fröken Laila hade 

dessutom antytt att hon trodde att jag hade andra, lugnare sidor. Denna söndag började jag 

förstå hur nära fk Laila och Carl- Fredrik stod varandra. När fk. Laila snarare blev glad åt att 

komma ut ur Big Brother huset, blev jag på samma gång förvånad och lättad. Hur kunde det 

bli så att jag var kvar? Anders hade en teori att det var de medelålders tjejerna som röstat för 

att jag skulle vara kvar. Jag är inte alls någon charmör och hade svårt att tro att de kunde vara 

så, å andra sidan visste jag att det enligt produktionspersonalen, mest var kvinnor i 35– års 

åldern som tittade på Big Brother. Ur detta perspektiv kunde det ha lockat fler tittare om Big 

Brother tog in fler i samma ålder som mig. Fröken Aylar gjorde entré. För min del var det 

bara ytterligare en i raden av trevliga tjejer med onaturligt stora bröst. Det som förvånade var 

dels att hon såg mycket ung ut och att hon visade att hon verkade känna de flesta av oss 

deltagare. Hur skulle jag kunna smälta att jag var kvar och hade dessutom att lägga min röst 

för att praktikant Annicka skulle få stanna kvar eftersom jag trodde hon skulle vara viktigast 

för gruppen men mest till besvär för mig? Röstningen blev jämn. I detta läge brydde jag mig 

inte längre alls. Jag hade gjort det som stod i min makt mer kunde jag inte göra. Kände nog en 

slags befriande känsla över att omröstningen kunde utfalla hur som helst. Kan inte påstå att 

jag blev glad för egen del att praktikant Annicka vann. Däremot var jag glad för gruppens del. 

Det faktum att jag själv utgjorde en del av gruppen fick jag fundera vidare på. Jag tyckte det 

var orättvist att de övriga praktikanterna skulle lämna oss. Min vana trogen, gör jag saker jag 

som många andra inte skulle göra. Ett exempel är att jag sa till ”Madde” att hon absolut är den 

vackraste som någonsin gått in i ett Big Brotherhus! Under natten började många deltagare 

spela en slags ”sanningslek” i Sverige kallas den ”sanning eller konka”. Alla sitter runt ett

ord. Man snurrar en flaska på bordet. Den som flaskan pekar ut har att välja på att svara 

sanningsenligt eller ta ett slags straff. När frågorna allt mer inriktades på att försöka klargöra 

vem som, under dödshot, skulle kunna tänka sig att ha sex med vem, valde jag att ”kasta in 

handduken”. Dels var leken nu absurd. Dels skulle svaren enbart kunna komma att leda till 

konflikter i form av svartsjuka od. Det var inga aspekter jag efterfrågade i gänget under 

rådande förutsättningar. De hade varit instängda lång tid under stor press och längtan efter 

någon kunde vara mycket stor. Vad som helst skulle ha kunnat hända! Apropå desperat 

längtan! Något av det roligaste som fk. Elita sa under sin tid i Big Brother var något som 

Patrick eller Anders hade börjat säga och som utspelades sig när de spelade ett slags spel: - 

Efter 70 dagar är man inte kräsen! Förloraren får tillbringa natten med Elita! Detta var ett 

litet exempel på att fk Elita hade en härlig humor där hon ibland drev med sig själv. Hur 

många är tillräckligt stabila för att fixa det? Jag tänkte en del den natten innan jag somnade 

innan jag lyckats ladda om inför den kommande absolut sista veckan för min del om inte Big 

Brother ämnade förändra utröstningsreglerna helt. Jag konstaterade att jag blir kvar i Big 

Brotherhuset längre tid är 14 dagar. För mig innebar det att jag skulle försöka visa lite mer av 

mig, så mycket att man kan identifiera sig med mig. Jag bör kunna skratta, vara cynisk, 

kanske lite elak i någon mån men även kunna vara ledsen och gråta. Det sistnämnda hade jag 

inte gjort på flera år och det skulle kunna bli svårt eftersom det krävs större styrka för mig att 

kunna gråta. Innan sömnen infann sig hann jag tänka på fk. Tina som i avsaknad av både fk. 

Line och fk. Laila, inte hade någon alls att ty sig till. Jag visste att hon uppskattat ett par av 

våra samtal, men det var på ett mer intellektuellt plan. Jag kunde aldrig gå in på ett 

emotionellt plan och det var det som fk Tina skulle ha behov av. 

25/4 Fröken Elita dissar Klas. Gymnastik 

Denna morgon satt Klas, Anders och jag ensamma på terrassen. Vi försökte förstå varför fk 

Elita inte pratade med Klas. Det ingen av oss hade i åtanke var möjligheten att damen inte 

hade uppskattat att Fk. Aylar hade visat intresse för Klas. 

En stund senare fick alla deltagare in kläder som vi skulle ha på ett förväntat hårt 

träningspass. Jag tog på mig det som var utvalt till mig. Tyckte inte riktigt om byxorna och fk. 

Tina undrade om vi skulle byta. Jag sa att det finns nog en tanke med att jag ska ha just dessa. 

Efter att ha sprungit lite i dem, började jag fundera på om jag inte skulle förvandla dem till 

kortbyxor. Jag valde istället att ta av mig dem och träna i badbyxorna jag hade under. Fröken

Tina fick mina byxor eftersom hon klädde bättre i dem. Jag tränade inte på något sätt 

maximalt men passet var ändå tillräckligt hårt för att få några av oss att må dåligt, till den 

grad att de inte kunde äta den lunch som Big Brother hade förberett åt oss. Under lunchen 

berättade fk. Elita om att om hon vore kille så skulle gympapassets ledare vara en drömtjej. 

Jag hade svårt att hålla med i detta. Gillar inte tanken på att ha en tjej som kan vara mer 

vältränad och starkare än jag själv är. Jag menar.., det kan ju rent av vara direkt farligt! Måste 

ju ha en chans att kunna springa från henne om hon blir förbannad;-). 

26/4 Paintboll 

Det var aktionsveckans andra dag och jag såg verkligen fram emot att få göra något fysiskt 

om än bara för någon timma. När vi förstod att det skulle bli paintboll, blev de flesta 

entusiastiska. Några at tjejerna blev lite fundersamma över risken att få blåmärken. Det 

hindrade ändå inte fröknarna Elita och Aylar att gå in för uppgiften på ett sätt som skulle ha 

gjort vilken legosoldat som helst avundsjuk. ”CombatElita” var en rolig uppenbarelse. En så 

liten tjej iklädd camoflagekläder och ett litet gevär som ändå såg allt för stort ut för henne! 

Fröken Elita fick in en hygglig träff på fk. Britt till den grad att fk. Elita skämdes tillräckligt 

för att genast skänka bort sin plattång till den ”vingklippte” fk. Britt. För min del tänkte jag att 

attack är bästa försvar. Lyckades lura Carl-Fredrik i min första fight. Carl-Fredrik hade då 

redan vunnit över Anders. Min nästa fight var mot Klas. Jag mjukade upp honom med 

psykologisk krigsföring. – Jodå Klas, du kan visst vinna…om du har tur. Klas vann fast han 

tillkännagav efteråt att jag borde ha vunnit eftersom jag träffade honom först. En del av 

kvällen ägnades åt att jämföra olika krigsskador. 

27/4 Scurd och spöken 

Scurd visade sig innebära att man hissades upp till 47 meter över havet och föll fritt ner i ett 

nät 17 meter över havet. Fritt fall i 30 meter alltså. Den som hade lägst puls precis innan fallet 

skulle utses till segrare. Fröken Tina inledde med en puls på 118, därefter föll fröken Annicka 

mot marken med en puls på 116. Alla vet dock numera att allt som krävs för att fk. Annickas 

puls att tangera maxpulsen-är att säga –BUU! Helt otroligt! Vad var detta för damer, tänkte 

jag! Jag vet att personer med antisocial personlighetsstörning (psykopater) ofta bli lugnare i 

en extrem situation. Fysiskt vältränade som dessutom tränat mentalt kan också förmå pulsen

att ligga lågt trots det aderenalinpåslag som blir följden av situationen i sig, att personalen 

jobbade duktigt för att skrämma oss och att det var mycket kallare 47 meter upp. Jag hade 118 

när jag hoppade, men tycker jag borde ha haft ett lägre värde. Kanske var jag alltför 

konfunderad över damernas oväntat låga värden;)? När de som ville falla fritt hade fått göra 

det, riktades blickarna mot Kals, som inte hade fallit. Efter att personal och några deltagare 

hade tjatat en stund, tyckte jag att det räckte. Jag menade att vi måste respektera Klas val. Jag 

imponerades över att fk. Aylar aldrig någonsin tvekade att falla fritt 30 meter. -Jag är inte så 

oskuldsfull som jag verkar, sa hon när jag förklarade att hon gjort något jag inte trodde hon 

skulle göra. Vid denna tidpunkt såg jag henne som en liten, bräcklig tjej. I Min värld kunde 

jag absolut inte förknippa henne med den skådespelarkarriär hon haft. Norrmännen som 

tidigare varit snabba på att klassificera mig som skådis, visste alltså om fk. Aylars tidigare 

yrke, men de gjorde ingen min av att berätta det för mig. 

Ett stort inslag i att vara deltagare i Big Brother var att kunna hantera all tid. Kreativiteten tar 

snabbt slut och möjligheterna att kunna göra något är starkt begränsade. Vi pratade ofta om 

olika filmer. Längtan efter att få se en film var stor. I vårt naiva tillstånd trodde vi att Big 

Brother gjorde oss till viljes när en- bland deltagarna berömd och fruktad skräckfilm skulle 

visas. Fröknarna Laila och Annicka kan inte ha sett så mycket av filmen eftersom de under 

större delen av filmen, gömde sig under en filt i soffan. För fk. Annickas del spelade det 

säkert inte så stor roll eftersom det var fjärde gången hon såg filmen. Ändå skrek hon med 

skräckblandad förtjusning varje gång filmens regissör hade tänkt sig att publiken skulle 

skrika! Efter filmen var fk. Elita märkbart skakad. Det var tur att hon satt i soffan och skakade 

eftersom den tämligen mjuka soffan gjorde att hennes skakningar inte fortplantade sig i huset. 

Jag och Carl- Fredrik planerade ett ”spök”. Carl-Fredrik snodde den vita morgonrock som 

Dennis fått med sig från något hotell, sas det, men som Anders som av en slump kom in till 

oss och letade efter. Konstigt att han just då ville ha en vit morgonrock som (fanns i tryggt 

förvar under Carl- Fredriks täcke) som han dessutom hävdade var hans! Carl-Fredrik och jag 

hade planerat att hävda vår rätt att få sova, varvid alla utom vi i sovrummet skulle somna, 

därefter skulle han ta på sig morgonrocken över huvudet och smyga fram till sängen där de 

två största ”hararna”, fröknarna Laila och Annicka, låg. Under tiden skulle jag åla mig fram 

till deras säng. När jag utifrån min låga position, skulle dra av dem täcket, skulle ”det norska 

spöket Carl- Fredrik” göra ett spök (norsk uttryck). Nu blev det inte så. När vi förstod att Big 

Brother hade tänkt ”köra ett spökrace”, så ansåg vi att vår plan var överflödig.

28/4 Champangefrukost och tjejsnack 

I den tidiga Big Brothergryningen, runt kl 10, bjöds aktionsveckans segrare på 

Champangefrukost. Anders, fröknarna Tina och Annicka blev ombedda att genast beger oss 

till uppdragsgården. Där väntade en klassiska champangefrukost som förutom de ädla 

bubblorna bestod av jordgubbar, kex och ost, olika sorters bröd, ägg, frukt, bacon och… Där 

tog mitt minne slut eftersom Anders och jag vid denna tidpunkt hunnit en bra bit in på den 

sista champagneflaskan. Jag försökte styra över våra samtalsämnen till att handla om annat än 

kärlek, exempelvis att prata om vad äldre släktingar har lärt oss. Det var ett lönlöst försök av 

mig. Diskussionen ”halkade” genast in på gängets ”favoritämne”. I detta läge valde jag att i 

mitt halvdimmiga tillstång försöka lyssna och lära mig. Anders resonemang imponerade ånyo 

på mig. 

Vet inte hur fan jag lyckades trassla in mig i följande situation och jag vet inte hur väl jag 

lyckades hantera den. Så här var det! När jag satt i soffan var jag plötsligt utsatt för en verbal 

attack från fk. Annicka. Hoten var tuffa! – Du berättar saker, men aldrig när man frågar dig! – 

Du tänker alltid innan du svarar! – Du säger ingenting! Nu hade även fk. Elita bestämt sig att 

förstärka attacken. Tror att hon visste att redan i 10-års ålder är flickorna verbalt överlägsna 

och vi män har sedan inte en chans att ens bli jämbördiga. Fröken Elita hade ett slugt 

ögonblick och bedömde att jag var så skum att den biologiskt kvinnliga överlägsenheten 

kanske ändå inte var given. Därför inledde hon med ett slag under bältet. – Sååå hemlig som 

du är, är ingen annan! Fröken Elitas privata leksak- Klas, försökte ta mitt parti. Han sa något i 

stil med; - Man ska inte berätta allt! Fröken Elita puttade bort honom och menade att ”detta är 

tjejsnack”. Det kan man lugnt säga att det var! Så långt hade jag inte haft en chans att försvara 

mig och jag var alltjämt överraskad över den snabba och oväntade attacken. Snart hade jag 

lyckats resa mig, något groggy över den snabba slagserien. Försiktigt började jag ”spegla” det 

damerna sa. –Hurdå.., att jag aldrig säger någonting? Denna metod var verkningslös på fk. 

Annicka som genast använde ett annat kvinnligt elakt trix. – Du vet vad jag menar, men du 

låtsas inte förstå mig! – Du var helt annorlunda när vi var på date- som två olika personer! – 

Här inne spelar du! Nu försökte jag hitta en lucka i attackerna stor nog att vifta med en verbal 

vit flagga. – Jag saaa ju till dig att jag inte visar den sidan för alla som jag visade för dig, det 

var ju en helt annan situation! –Jag är mer skämtsam här inne! Detta ignorerade damerna 

fullständigt och fortsatte istället attacken med en rak höger från fk. Elita. – Jag vet ingenting 

om dig och du har varit här i flera veckor! Mitt sista försvar innan jag ”avancerade bakåt”,

var: - Man ska inte berätta allt för alla människor hur som helst, då är man distanslös! Några 

minuter senare sökte Klas upp mig och undrade vad jag hade gjort med tjejerna. – De är ju 

helt i trance! – Du måste lära mig hur man gör men du får inte prata med dem mer, sa Klas. 

Därefter gick han till tjejerna som stumma över sin egen förmåga, låt oss kalla det för 

”kvinnlighet”, låg på soffan, tittade framför sig och började så smått förvandlingen åter till de 

små ljuva varelser de egentligen är. 

29/4 Manipulation 

Jag har haft mer besvär med mig själv än med någon annan människa jag någonsin träffat. 

De senaste dagarna skrämde mig. Fröken Annicka och jag hade pratat för mycket för mitt 

bästa. Jag trivdes i hennes närhet och jag var rädd att jag skulle kunna få känslor för henne på 

riktigt. Det jag sagt tidigare var mest för att få till lite dynamik i gänget. Tidigare hade jag 

förklarat för henne att jag kan bete mig lite konstigt och ta avstånd gentemot henne eftersom 

hon påminner om en fd. Det kändes som hon förstod och respekterade detta. Jag planerade 

mitt utspel under eftermiddagen genom att tangera gränsen för att ge henne förvisso ärligt 

menade komplimanger in absurdum. Under kvällen kom mitt tillfälle att effektivt göra ett 

dramatiskt utspel. Jag visste att fk. Elita och Klas lyssnade…, så jag och Carl-Fredrik drack 

mkt rödvin och jag talade om en fd. men tänkte på något helt annat, och sa att fk. Annicka 

liknar henne samtidigt som jag svalde all manlighet och lyckades gråta lite för första gången 

på fyra år (då handlade det om en dam som tog min värdighet till att torka upp min manlighet 

när hon var klar med mig.) Jag var inte ärlig den gången, så jag förtjänade det). Jag trodde att 

fk. Elita och Klas lyssnade. Efter det skulle allt vara fixat! Jag tror att damen ifråga märkte att 

det omedelbart blev ett betydligt större avstånd mellan oss. Samtidigt hade jag redan 

manipulerat mig känslomässigt genom en teknik som jag beskriver nedan. 

Orange soffsömn 

Anders blev ordentligt full. När festen drog sig mot slut, gick Anders och lade sig hos fk. 

Annicka. Jag visste om att han var svag för henne och tänkte att jag kan passa på att göra ett 

litet utspel- man vet aldrig vad som kan hända om man ”kastar in några spelmarker”. Sagt och 

gjort, gick jag till sovrummet, såg till att de övriga såg mig och lämnade sedan sovrummet för 

att tillbringa natten i den orange soffan. Jag hade hoppats att mitt beteende skulle väcka

undran och någon kreativ fundering hos de övriga. Vid denna tidpunkt hade jag gjort något 

tämligen otäckt. Jag talar om en metod att manipulera sitt egna känsloliv! Principen är enkel 

och enormt effektiv- så effektiv att den är en välbevarad teurapevtisk metod som folk tjänar 

pengar på. Nu lär jag ut den gratis! Förälskelse sker oftast på ett omedvetet plan. Likaså sker 

det omedvetet när förälskelsen upphör. Det går dock att styra det hela. Alla förstår att ingen är 

fullkomlig. Vi har alla egenskaper som någon upplever positiva och som någon upplever 

negativa. Genom att fokusera på det som man gillar hos en person kan man lura sig själv att 

bli förälskad. Efter ett tag blir man så förblindad att man inte gärna ser annat än positiva 

egenskaper hos föremålet för sin kärlek. I denna fas är man fast! Motparten har kanske till och 

med börjat skicka ut besvarande känslor- man säger att ”personkemin är i samklang”. I detta 

läge kan man faktiskt mäta det fysiologiska svaret på känslorna. Omvänt går det att fokusera 

på de negativa egenskaperna hos en person. Det tillsammans med kall logik (logik och kärlek 

hör inte alls ihop och ska inte heller göra det) dödar effektivt och skoningslöst alla andra 

potentiella förälskelsekänslor. Detta är det effektivaste vapnet när vårdaren börjar bli 

förälskad i patienten eller klienten. Ett problem är att när väl den nyframkallade bilden av den 

man tidigare höll på att glorifiera (bli förälskad i) är befäst, är den mycket svår att omändra 

till en mer nyanserad och neutral bild av personen ifråga. Denna dag, 18, var jag i detta 

stadium. Jag hade manipulerat mig själv till att definitivt hålla fk. Tina högre och närmare 

mig känslomässigt. Jag försökte verkligen maskera detta. I sanning! Vid tillfället hade jag gett 

fan i om fk. Annicka hade haft gruppsex med Carl- Fredrik, Tina och Anders. Jag vill bestämt 

avråda någon att använda mig av denna teurapevtiska metod utan att ha stöd av en teurapevt. 

Man vet aldrig hur man själv kommer att reagera när man jobbar med sig själv känslomässigt! 

Då skall man inte vara ensam med jobbet. 

1/5 Karrantären 

Jag och Carl-Fredrik var inställda på att få lämna Big Brotherhuset. Vi visste att Tina hade 

överlägset stöd utifrån. När programledaren, Adam förklarade att vi inte alls var ute ur 

produktionen- vi skulle sättas i karrantär- blev jag överraskad. Jag hade ju planerat kvällen 

med ett par stora whiskey tillsammans med Carl-Fredrik, för att dagen därpå lämna allt 

bakom mig. I ett närmast drömlikt tillstånd, gjorde jag som jag blev tillsagd. Väl inne i 

karrantären fann jag snart regelboken som skulle styra vår tid. När jag inledningsvis läste att 

vistelsen skulle vara i tre dagar, började jag ställa om siktet. Tre dagar skulle inte vara några

problem för oss om vi hade mat, torrt och slapp frysa. Snart förstod jag att det var lite 

jobbigare än så. I regelboken stod att Big Brother förväntade sig att vi skulle följa allt som 

sker via en tv-skärm och flera högtalare. Utifrån detta skulle vi analysera, diskutera och agera 

genom att ge bestraffningar, beordra uppdrag och sköta ljud, ljus, vatten och el till spisen för 

de övriga deltagarna. Big Brother inledde vår vistelse med att visa vilka som nominerat oss 

och deras respektive skäl till nomineringen. Carl- Fredrik blev illa berörd för ett kort 

ögonblick. Jag blev snarare lättad av att Annicka inte gav mig några nomineringspoäng. 

Däremot gjorde det lite ont en stund av att höra inte bara bli klassad som ”konstig” av Anders, 

Klas och fröknarna Elita och Annicka- jag klassades som ”konstig” i negativ bemärkelsetrots 

att jag hade skäl att tro att några skulle tänka lite djupare om mig. Fröken Elita ”räddade 

jag bl.a. livet på” genom att ge henne mina bommullspads och att ge henne mina Losec. 

Apropå fk. Elita…, hon har många sidor som är roliga. Dels har hon en härlig cynisk humor 

som inte kom fram i Tv och dels är hon ibland roligt trots hon inte menat det. När hon sa- 

”Han ska inte säga något som kommer från en liten jävla ö” och syftade då på att jag kommer 

från Öland, ja just i detta ögonblick skrev hon in sig i mediehistoriens humorkategori. Anders 

och jag tänkte på samma sätt och lät etiska motiv gå först och fk. Annicka hade jag förklarat 

för att jag inte kommer att visa riktigt vem jag är annat än för henne på vår date. Jag visste att 

det inte säkert går att fästa stor vikt vid deras beteende, för att de är i en pressad situation (att 

vara inlåst med kameror och mikrofoner dygnet runt under tre månader) och att det därmed 

lockas fram deras sämre sidor. Det är inte rätt att döma andra hårdare än man dömer sig själv! 

Snarare bör man vara hårdare i sin bedömning om sig själv än man är om andra. När man ser 

de sämre sidorna hos andra kan man fundera på om det är sidor man kan acceptera eller om de 

är så svårhanterliga att det är bättre att undvika kontakt i framtiden. Addison på siten 

Bloggi.se, som diskuterar media, reagerade: 

måndag, Maj 02, 2005 

Big Brother-Kenneths allsvenska status 

"No offense Kenneth, men Annicka är lite out of your league." - Elita Löfblad Jag är lite 

skrämd av mig själv. Detta är det andra - andra - inlägget om Big Brother jag skriver. Men jag 

blev irriterad på dagens sekvens där Elita, Klas och Flanders konstaterade att Annicka skulle 

spela så mycket högre, vara så mycket bättre, i en annan liga än Kenneth. Varför? Kanske för 

hennes enorma godhet, utvecklade intellekt, moraliska överlägsenhet, stora hjärta? Eller för 

hennes utseende? Jag tror inte jag riskerar några svidande förluster om jag sätter en peng på

det sistnämnda. Utseendet - förresten, inte ens det; varken Elita eller Annicka är några 

skönheter som skulle kunna sjösätta tusen skepp. De har stora bröst, däremot, det kan ingen ta 

ifrån dem (förutom plastikkirurgen). Bara för att Moore-Slitz-FHM-the-whole-tit-shebang vill 

plåta dig betyder det inte att du är en bra människa. Kenneth är en märklig snubbe, och jag har 

svårt att tänka mig honom utvikt i Slitz, men om jag var han skulle jag vara glad om jag inte 

bedömdes spela i samma liga som Annicka, än mindre samma lag. 

Min kommentar är att jag inte tycker att Addison menade att rikta kritik mot fk. Annicka. 

Visst var hon tyst när kritik mot mig framträdde (men det var ju starkt av henne- hon ville inte 

säga att hon vet mer om mig än de övriga- vilket gjorde henne förvirrad!). Det är möjligt att 

Addison ändå riktade missvisad frustration mot fk. Annicka. Det hade säkert inte undgått 

Addison att Expressens rubrik- som vi deltagare var ovetande om- när fk. Annicka gick in i 

produktionen, hade innebörden att hon kunde tänka sig att ha sex i huset för att få stanna kvar. 

I skrivande stund vet jag inte om rubriken var sanningsenlig. Är så fallet- har jag missbedömt 

fk Annicka grovt. I min värld är det en grov missuppfattning som ligger bakom rubriken! Så 

är det med den saken! 

2/5 Apor i bur 

Carl-Fredrik och jag hade planerat att vi allt eftersom tiden går, utöka våra ”bus” med de 

övriga deltagarna. Vi bröt sannolikt några gränser för vad som kan anses vara etiskt korrekt;-). 

När vi gav de övriga några musikfrågor, kunde vi själva inte svaret på några av de frågor vi 

ställde. Det spelade mindre roll eftersom vi ändå hade tänkt belöna dem med lite bananer. 

Eftersom både Carl-Fredrik och jag tidigare under vår vistelse bland de öviga, hade pratat en 

del om att vi är som ”apor i bur- vi dansar när vi får en banan”, fanns risken att någon av de 

övriga skulle kunna börja misstänka om det inte allt var för osannolikt för att vara en slump. 

De kunde ju knappast undgå att inte fundera över varför Big Brother plötsligt börjar djävlas så 

mycket i samband med att Carl-Fredrik och jag försvann! Vi iakttog alltså de övriga 

deltagarna och styrde till viss del över dem. Big Brother styrde både över oss och de övriga 

deltagarna. Vi fick kanske igenom hälften av våra planerade ”bus”. Frågan är om det inte var 

Carl-Fredrik och jag som var mest ”apor i bur”?

3/5 Fröken Elitas legendariska citat 

Carl-Fredrik visade ånyo sidor som han tidigare varit tämligen försiktig med att visa. Han 

berättade för mig och alla i Norge samt Sverige, att de övriga deltagarna tror att de känner 

honom. Det är fel. Han menade att han inte alltid berättat sanningen! I denna stund 

imponerades jag ännu mer av min karrantärskamrat! Han är mycket kreativ! Det var han som 

var ”hjärnan” bakom flertalet av de uppdrag som Big Brother lät oss genomföra. Jag tror att 

hans uppdrag då fk. Annicka skulle få andra deltagare att hjälpa henne att städa, var ett av de 

absolut roligaste i Big Brother 2005. För min del låg nog det jag bidrog med till största delen 

som en slags kommentator- då skall ni veta att jag i vanliga fall har en än mer snabb käft än 

jag har hjärna, jag hade alltså mycket mer att ge! När vi satt och såg hur Klas tappert jobbade 

sig igenom en mycket konstig bok som jag hade med mig, kände säkert både Carl-Fredrik och 

jag att vi på något sätt i stunden kom Klas närmare. Vi visste båda att Klas sagt att Carl- 

Fredriks historiebok på norska, var en av de mycket få böcker Klas läst. Klas var på väg att 

skaffa sig en ny god vana! Det kanske roligaste som hände denna dag var en legendarisk 

betraktelse av fk. Elita. – Jag önskar att min IQ kunde sjunka lite så att jag också kunde tycka 

att det var roligt här! Detta uttalande tillsammans med de jag tidigare skrivit om –Vad vet han 

om Stockholm! Han kommer ju från en liten jävla ö! och –Efter 70 dagar är man inte kräsen. 

Förloraren får sova med Elita!; är i sanning härliga uttalanden som visar att fk. Elita tveklöst 

borde kunna göra mer än att fotograferas och åka runt och hälla upp öl på olika nattklubbar. 

Jag tycker absolut att hon kan få tillåtas prata lite ibland. Visst har hon en omedveten ådra av 

naturlig komik i sig! Det går ju faktiskt inte heller att bli arg på henne på riktigt. Inte när hon 

på sitt speciella sätt säger- Vill inte det. Man behöööver inte det! Jag kommer att sakna 

henne! 

Live söndag 

Efter några diskussioner med projektledningen medverkade jag på söndagsliven. Jag tog med 

mig min dotter (det var då Klas ena lillebror, redan flickjägare, fick syn på henne). 

Producenterna hade ursprungligen velat att jag skulle prata med de övriga i huset men jag 

valde bort det. Tyckte att det var fel tillfälle. Däremot visste jag att fk Annicka saknade 

halsband, hon hade sagt det vid något tillfälle. Jag hade hyfsad pejl på hennes smak och 

lyckades få fatt i ett par halsband till henne. Ett skäl är att jag är löjligt snäll, ett annat är att 

det är onödigt att hon inte har något halsband och ett tredje skäl är att jag hade lite dåligt 

samvete för att jag delvis utnyttjat henne för att få lite dynamik i tillvaron. Jag visste också att

Carl- Fredrik gillade min speciella rakhyvel. För mig var det därför självklart att se till att 

producenten lägger presenterna i confession och kallar in mina dåvarande vänner tillsammans. 

Jag tyckte att det inte behöver framgå att det var från mig. Dels för att det viktigaste för mig 

var att de får prylarna jag visste att de ville ha och dels för att jag inte att de skulle behöva 

tacka mig. Innerst inne förstod jag att de skulle förstå att det var från mig i alla fall. När jag 

skulle chatta dagen därpå, förklarade Mr. Big Brother att Carl- Fredrik genast förstod att det 

var från mig och blev glad. När jag kollade på liveinspelningen såg jag att fk. Elita hade ett 

likadant halsband som ett av de jag köpt till fk. Annicka. Det visade sig att det var fk. 

Annicka som hade gett henne det innan hon gick ut. Jag hade alltså analyserat fk Annickas 

smak perfekt. Hon kan ha trott att fk Elita hade lämnat tillbaka det hon gett henne tidigare. 

Jag har inte pratat med fk Annicka mer än att jag hälsade på henne på avslutningssöndagen 

när hon kom till hotellet iklädd svart tröja och halsbandet ifråga. 

Big Brotherfinal 2005 

Äkta är den sorg som man bär utan vittnen. 

Under söndags eftermiddagen samlades alla tidigare deltagare och de fyra finalisternas 

anhöriga på ett hotell. Jag såg speciellt fram emot att få träffa dem jag inte träffat tidigare, så 

som Sebastian, Denis och Dennis. Vi bjöds på en ordentlig middag. Till bords fick jag 

Sebastian och Klas anhöriga. Klas anhöriga hade jag träffat tidigare och jag kunde ännu en 

gång konstatera att jag gillade dem skarpt. Den ena av Klas lillebror (13 år) hade ”lagt 

vantarna” på Elitas söta lillasyster som han valt till bordsdam. Ändå frågade han genast mig 

varför jag inte hade med mig min dotter. Den killen kommer att bli något speciellt!! Dagen 

efter kollade han och jag in Big Brotherhuset. Efter middagen, lätt styrkta av ett par öl, gick 

vi, deltagare de 200 meterna till Big Brothers stora utomhusscen. Vi deltagare skulle stå på 

scen under hela sändningen mellan 20-22. Det var en halvtimma kvar till sändning när vi 

äntrade scen under stort jubel av den stora massan yngre tonåringar. Fröken Lotta var som 

alltid ordentligt nervös men avledbar (jag hoppas hon får fler chanser i ”dokusåpeland”). Det 

enda som jag var lite förundrad över var att inte fk. Aylar fanns på plats men däremot Mike. 

Fröken Aylar kom senare. Det visade sig att hon hade missat flyget från Norge. Jag var lite

smått irriterad över att Mike fanns på plats. Vilka signaler sänder kanal5 ut när man ånyo 

belyser en kille som ljugit för hela produktionen och därmed både Svenska och Norska 

folket? Sitt straff har han redan delvis sonat och är inte så intressant i sak! Jag försökte 

undvika honom och hoppades bara att han skulle hålla en låg profil. Anders förstod att han 

skulle ”grillas” av programledarna angående sina ”kvinnoaffärer” i Big Brotherhuset. Han 

förklarade då att han var förälskad i fröken Annicka. Det kom inte som en nyhet för mig. Jag 

förstod det tidigare när han efter en fest gick in och lade sig i hennes säng. Dagen efter 

undrade han om man kan få en ”back out” av rödvin och paracetamol. Jag svarade att jag inte 

kunde tänka mig det. När jag såg att han lade sig i hennes säng, passade jag på att ”dissa” 

sovrummet helt föreliggande natt till förmån mot den orange soffan i vardagsrummet. Till 

mitt försvar sa jag dagen efter att ”det hör till att tillbringa minst en natt på soffan i Big 

Brotherhuset”. När det blev dags för mig att prata med programledaren, Adam tänkte jag 

försöka göra det jag lovat Klas anhöriga- att berätta att Klas stod sin mormor mycket nära och 

att hennes sista önskan innan hon dog var att Klas skulle stanna kvar i Big Brotherhuset. Det 

är en förklaring till att Klas inte alltid mådde så bra. Det glade mig att Carl- Fredriks bror och 

kompisar mötte upp honom när han kom ut. Carl-Fredrik hade berättat för mig att hans 

föräldrar inte skulle komma. Någon hade träffat hans far vid ett tidigare tillfälle och fått 

intrycket att han var en fin mogen man. Det är lite mycket begärt att förvänta sig att lite äldre 

människor skall utsättas för långa resor, väntan och sena kvällar varje gång en deltagare blir 

nominerad. När sändningen var över kom en buss och hämtade oss deltagare för att ta oss till 

festen. Den unga publiken skrek efter oss, ville ta i oss och ville ha våra autografer. Jag tyckte 

att det var helt otroligt att VI- enkla människor- kunde vara så intressanta för den unga 

publiken. Samtidigt kände jag mig smickrad och skrev så många autografer jag kunde tills en 

ordningsvakt förde in mig i bussen. Dessförinnan hade jag räckt över en autograf till en ung 

tjej och sa att hon var söt. – Det är du också! Blev det överraskade svaret. Säger man 

verkligen så om en gubbe som absolut kunde vara hennes pappa? Festen blev delvis som jag 

hade hoppats på. Flera personer som jobbat med produktionen kom fram för en pratstund. 

Men en mamma till en deltagare kom fram och berättade att hon ”hittade” Tina sittande 

bakom scen när vi andra hade åkt därifrån. Något hade gått fel! Tina hade många släktingar på 

plats. För att återgå till festen, så hade jag turen att få tillbringa den till stor del med Laila och 

Jossan. Tiden gick snabbt och när jag lämnade Jossan som skulle ta taxi hem vid 05-tiden, 

kunde jag konstatera att vi tillbringat större delen av kvällen tillsammans. Då kände jag mig 

som en vän till henne och jag lärde mig mycket av det vi pratade om. Tänk att tjejen bara är 

lite över 20 år! Något som jag tänkte en del på var att en fd. vinnare av Big Brother i Norge

och en fd. vinnare av Big Brother i Sverige var ensamma och såg uttråkade ut de gånger jag 

såg dem. Anders och jag delar tveklöst på många värderingar. Kanske var det just det han 

ville förmedla när han kom fram till mig och sa att han aldrig nominerat mig- han sa att han 

helt enkelt inte kunde det! Några timmar senare satt många av oss deltagare i hotellets café. 

Vi väntade alla på rätt taxi som skulle ta oss till Arlanda flygplats. Diskussionerna pendlade 

mellan olika arbetsuppdrag i sommar till att Aftonbladet och Expressen lyckats göra helt olika 

analyser rörande vilken slags relation Fröken Elita och Klas hade. Emellertid fanns det en 

känsla av vemod över allt vi pratade om. Allt var ju slut och många förstod att man aldrig mer 

kommer att träffa de flesta av de övriga. De som man på något sätt vuxit tillsammans med och 

delat en stor livshändelse med. Allt har ett slut.

Del 2 

Vad jag delgav media 

Big Brother väcker medialt intresse. Det innebär att olika tidningar vill ha synpunkter från oss 

deltagare, såväl innan som efter vårt deltagande. Till stora delar valde jag att skriva ner 

journalisternas frågor, återkomma skriftligt till dem och i vissa fall därefter låta dem intervjua 

mig. Följande rubriker är material jag skickat till journalister.

Ut med gubben! 

Du er atypisk, sa den norske producenten. – Det kan du ge dig fan på att jag är..., men varför 

har ni redan lagt ut så många vackra svenska hundralappar på mig?, tänkte jag. Senare läste 

jag att den typiske Bigbrotherdeltagaren är runt 20 år och är tämligen outbildad. Efter att ha 

analyserat dvd från föregående säsonger, är jag villig att hålla med samt tillägga följande 

karaktäristika; distanslös, omogen och naiv. För visst är det naivt av deltagaren att tro sig bli 

bemött med respekt från sin omgivning (inte minst potentiella arbetsgivare) efter en 

”krogturne med B-stjärna och grabbarna”, som har befäst bilden av den typiske 

dokusåpadeltagaren! Är inte min medverkan ett resultat av naiv dumhet? Nej! Förvisso är 

370p på universitet ingen garanti för intelligens. Vill ändå hävda att jag försöker motionera de 

hjärnceller jag har- kallas ibland för att vara intellektuell. Mitt val är alltså medvetet 

intellektuellt förankrat. Men.., är inte gubben lite speciell som ”alla andra” 

dokusåpadeltagare? Jodå! Jag kan säkert erövra någon diagnos av någon doktor med god 

fantasi! Ett drag hos individer med Aspergers sjukdom är att de ser yngre ut än de är. 

Självfallet är det så…Gubben har en psykisk sjukdom, Aschpberg..någonting! 

Docenten i sexologi tyckte att det ska bli roligt att jag är med i BigBrother. – Deltagande 

forskning!, sa han. Jag vet inte riktigt vad den gode docenten tänkte på men i ett avseende tar 

han en poäng! Ingen etisk nämnd skulle godkänna forskning på en grupp individer som är 

instängda och övervakade dygnet runt samt utsätts för oemotståndliga ”input” i form av sprit 

som i sin tur förändrar deras beteende. Synd att jag inte tillåts ha en penna med mig in i huset. 

Etiska nämnden har rätt! Det är enormt psykiskt tufft att deltaga i BigBrother. För att kunna 

hantera situationen är det rimligt att antaga att deltagarna är mer psykiskt kompetenta än de 

flesta andra. Fast å andra sidan.., kan det fungera lika bra om deltagen är så dum att denne inte 

kan förstå hur tufft det är. I sanning, vem av er läsare kan med gott samvete fördöma en 

individ som är för dum för att förstå det absurda i sitt handlande? Jag har haft förmånen att 

träffa deltagarna utan att de vet om att jag går in som deltagare. Min erfarenhet från dessa 

möten är att det är ett trevligt och kompetent gäng. Jag tror att den norske producenten, Stein 

håller med mig när jag menar att –Hele BigBrother 2005 er atypisk! Nu säger jag adjö till 

verkligheten för en tid. // Kenneth m Forsberg

Karrantärutspark 

Visst var det ett konstigt uppträdande av mig.., att bli förbannad när jag blev utslängd från Big 

Brother! Frågan är om det var rättvist av mig att bli förbannad på någon (Big Brother) som i 

sin hjälplösa dumhet inte inser det absurda i sitt agerande? 

Det är väl bara att gå ut om man inte accepterar allt! Nja.., jag ser det inte på så sätt. För det 

första står det inget i avtalet om extra isolering av klassisk hjärntvättsmodell. När Carl-Fredrik 

och jag klev ut i liven tillfrågades vi inte om villkoren eller om vi hade lust att vara med på en 

karrantärsvistelse. Inför kanske 500000 tittare är det heller inget man för en dialog om. Vi 

klev in och fann att vistelsen styrdes av en speciell regelbok där det framstod att vår tid skulle 

vara tre dagar. Det är något som jag bedömde att Carl-Fredrik o jag fixar utan större problem. 

I synnerhet eftersom vi skulle få möjlighet till avkoppling och fritid i vårt mycket begränsade 

utrymme. Det gick dock knappt att gå i rummet. Vi fann att vi knappast kunde få avkoppling 

eftersom vi dygnet runt hörde de övriga deltagarna genom olika mikrofoner och när vi riktade 

blicken mot den mest naturliga delen i rummet så gick det inte att undgå att se de övriga. I 

regelboken stod att Big Brother förväntar sig att v i noga följer det som sker och sägs i huset 

för att därefter diskutera, planera och genomföra våra "attacker". De hade alltså ingen avsikt 

att låta oss få paus från vår ideliga kontakt med samtliga! En deltagare i huset kan alltid gå 

bort från de övriga och på så sätt få distans. Vi hade inte denna möjlighet. Dag två 

förändrades Carl-Fredriks mimik och beteende. Han blev spänd, talade inte lika mycket, blev 

mer rastlös och orolig. Slutligen lade han sig på golvet mellan ett litet utrymme mellan vår 

säng och toaletten. Först då tyckets Big Brother förstå att de rimligen borde ha agerat tidigare. 

Jag bad om någonting att träna med för att få cirkulation i andra delar än mage och hjärna- en 

hantel. Efter tjat från Carl-Fredrik och mig, skickade de äntligen in lite nikotin till Carl- 

Fredrik i form av en dosa snus. Carl-Fredrik hämtade sig snabbt. Sista dagen fick han en 

downperiod till men efter att vi snackat om att "oavsett vad som händer, har vi klarat något 

som inte får förekomma annat än i dokusåpeland- vi har klarat en extrem och olaglig isolering 

på ett mycket bra sätt." När man går ut på ”liven” har man haft tid på sig att packa sina saker 

och dagar på sig att avsluta de sociala relationerna man har med de övriga. I vårt fall fortsatte 

relationerna, vilket deltagarna förstod när Carl-Fredrik berättade om vad vi gjort. Det innebär 

att de vet att jag sett och tolkat saker de sagt och att de med denna vetskap mycket väl 

kan känna sig fundersamma på hur jag tolkat dem. Ett par av dem, som tidigare sagt att de 

gillar mig, sa saker som de kanske inte riktigt menar och därför skulle ha velat förtydliga för 

mig. En deltagare tolkar jag som att hon känner sig lurad av mig " han var ju så trevlig då..."

Big Brother slängde ut mig hastigt utan att jag åtminstone fått chansen att fixa ett socialt 

avslut. Det hade ordnat sig om jag varit med på festen varvid allt eftersom fyllan tilltar kunde 

mycket väl de som ville snacka göra som de gjorde ibland- söka upp mig under 

förevändningen att de tagit "snackölen". Denna chans går inte att efterskapa. Allt är förbi och 

relationer som avslutats på ett mindre lyckat sätt får efterverkningar och är inte mycket att 

göra något åt. De slängde ut mig på baksidan av Big Brotherhuset, en sen kväll i en hamn i 

Stockholm. Inga eventuella anhöriga eller andra närstående fanns på plats. Jag hänvisades till 

att tillbringa natten själv på ett hotell med alla de sannolika tankarna som kunde komma och 

bjuda på ångest. Vad hade kunnat hända om det vore någon annan än mig- som är alldeles 

onödigt för psykiskt stark.? När man har folk isolerade i Big Brother måste man ha 

beteendevetare som granskar deltagarna. När man isolerar folk på ett sätt som aldrig får 

förekomma inom polis, vård eller militärt (geneveprotokollet) måste man vara enormt lyhörda 

och hög kompetens måste bevaka de isolerade. De förtjänar verkligen att jag blev ordentligt 

förbannad- inte för min egna del- utan för att de gett sig på något de inte kunde hantera och 

därmed riskerade att försätta deltagare i psykisk reell fara. 

Min tid i Big Brother 

De öviga 

Samtidigt som alla som vad med från start fick besked om att de skulle vara med (050120), 

fick även jag besked om att de ville ha med mig på något sätt längre fram. För att ha så lite 

förutfattade meningar som möjligt, valde jag att inte titta på programmet innan min 

medverkan. Det undgick mig ändå inte att Dennis, och fröknarna Tina och Lotta tycktes vara 

just precis de typer av individer man kan göra bra tv av. Produktionen behöver tämligen 

stabila men spännande personligheter. Just spännande personligheter, är något jag saknade. 

De flesta var för trevliga, väluppfostrade och aktade sig för att använda kreativitet och våga 

agera på alternativa sätt. Det finns en sanning som är universell ”för att komma lika långt som 

andra- skall man göra som dem. Vill du uppnå något annat- måste du söka egna vägar- vara 

unik”. Gunde Svan är ett bra exempel på detta förhållningssätt. I ”dokusåpeland” finns 

Robban, Sebastian och fröken Olida. En producent förklarade för mig att exempelvis Kristian,

visade sig vara helt annorlunda än de hade hoppats på. I Big Brother 2005, var Tina en 

spännande personlighet. En annan var fk. Lotta- som medvetet överdrev sin ”Bimboimage”. 

Jag visste om detta eftersom jag hade intervjuat henne och visste att hon medvetet spelade 

över. Jodå! Visst spelade jag också över i viss mån. Jag sa saker ibland för att få in samtal på 

något annat eller för att få en reaktion. Jag passade även på att i viss mån använda mig av att 

jag tyckte det var jobbigt att ha fk. Annica nära mig. Hon var en härlig tjej som påminde mig 

mycket om en jag varit känslomässigt bunden till i ett tidigare förhållande. Jag ville visa att 

jag inte är mer än människa och kunna visa alla möjliga slags känslor, skratt, cynisk elakhet, 

ilska, förlägenhet och även gråt. Det sistnämnda var inte helt lätt men ett bra tillfälle 

uppenbarade sig och jag tänkte inte riktigt på min fd just då- men jag ville att det skulle 

framstå som det. Fröken Annicka då? Självklart gillade jag både den person jag trodde hon är 

(olik fk. Elita), det hon berättat om sig och hennes utseende. Där tar det stopp! Vi lever olika 

liv. I de kretsar jag figurerat i ( i synnerhet, främst inom nattklubbsbranshen), är det vanligt att 

killen är kanske upp till 15 år äldre, men jag är ingen som ”väljer”. Snarare har det varit jag 

som blivit vald och jag har faktiskt, löjligt nog, haft svårt för att ”tacka nej”. Fröken Annicka 

är inte min fd och jag valde att fokusera på hennes mindre bra sidor för att ”immunisera” mig 

mot henne! Jag tycker jag har bett om ursäkt för att jag ”spelade lite på henne”. I en dokusåpa 

kan ju allt hända och man kan inte ta det som händer där för allvarligt. Det är ju faktiskt en 

lek som inte går att överföra till verkligheten! Vem tror jag då kommer att vinna? Jag tror att 

Anders får kliva ut nu på onsdag. Klas är ingen vinnare- han har varit så dämpad att inte ens 

producenterna lyckats klippa ihop tillräckligt för att vinkla bilden så att han visar en speciell 

personlighet. Dessutom har han gjort misstaget att i fk Elitas närhet förvandlas till en mesig 

hundvalp. Det är det många som inte gillar. Min vän Carl-Fredrik, är en underskattad 

deltagare med mycket humor och kreativitet (han har berättat att de övriga inte alls vet vad 

han tycker om olika saker- de har missbedömt honom). Dessvärre kommer det inte att räcka 

till för att vinna! Britt är en naiv, snäll och glad tjej men har ändå pejl på att folk kan 

underskatta hennes beteende så att hon riskerar bli utnyttjad. Folk tar fk. Britt till sitt hjärta! 

Fröken Tina har allt som en dokusåpedeltagare bör ha, mental styrka, speciell personlighet, 

anpassningsbar och kan styra sitt beteende, är lätt att identifiera sig med och samtidigt 

kontroversiell. Därmed borde hon vinna! Nu kommer hon ändå att förlora mot fk. Britt. 

Många gillar fk.Tina men många andra ogillar henne. De flesta gillar fk. Britt även om vissa 

lär anse att hon är naivt mesig.

Övrigt 

Närmast ser jag fram emot avslutningsfesten på söndag. Jag har inget större behov av att 

”frottera” mig med de övriga deltagarna. Däremot hoppas jag att jag kan träffa många av den 

150 personer starka personalstyrkan. Jag ser verkligen fram emot att få träffa dem! De har 

säkert mycket att lära mig. Två veckor senare har jag tänkt tacka ja till en annan stor fest som 

jag är bjuden till- med kanal 5. Jag åker dit av samma skäl som jag åker till Big Brotherfesten. 

Det är mycket osannolikt att jag kommer att försöka hålla mig kvar som ”e-kändis” genom att 

gå på ”rätt fester”. Jag är en kille som vill bli ihågkommen och uppskattad/hatad för den 

person jag är och inte för att jag råkat vara med i Big Brother 

Dokusåpeskådespelare-medial sprattelgubbe! 

Inför mitt deltagande i Big Brother 2005 (en fantastisk upplevelse!) instruerades jag att en 

dokusåpedeltagare skall spela sig själv, dvs. vara sig själv utan att följa något manus som är 

bestämt av produktionsledningen. Så långt är nog alla med i resonemanget! Frågan är om det 

är en lögn? Big Brother sänds live via Internet och via Canal digital dygnet runt men 

programmet som visas i kanal 5 dagligen klockan 19 är ihopklippt av föregående dags 

händelser. I detta avseende blir journalistiken vinklad till att väsentligen göra avsteg från 

objektiviteten. Produktionsledningen bestämmer hur de vill vinkla deltagarna. Därför visas 

ofta endast en liten del av deltagarens personlighet i koncentrerad form. I vissa fall vinklas en 

deltagare på ett sätt som gör att ingen i deltagarens vardagliga närhet känner igen den bild av 

deltagaren som media förmedlar, fröken Elita är endast en i en lång rad. I dessa fall menar jag 

att produktionsledningen därmed får deltagaren ifråga att spela en roll. Produktionsledningen 

gör deltagaren till en dokusåpeskådespelare utan manus. De flesta deltagare är medvetna att 

det på något sätt har blivit accepterat att så sker. I en tävling som Big Brother, röstas deltagare 

ut beroende på hur de vinklats. I denna journalistiska träskmark kan produktionsledningen i 

mångt och mycket välja vem som skall bli älskad/ hatad, respektive vinna tävlingen. 

Dokusåpedeltagaren har lika lite makt som en sprattelgubbe. 

Vad händer med dokusåpedeltagaren när ”lamporna släckts”? Offentligheten och 

”kändisskapet” har ett pris. Media som skapat ”kändisen” vill ha betalt. Betalningen sker på 

olika sätt, varav ett kan vara att avtal ingås om att den fd. dokusåpedeltagaren inte skall göra

något framträdande alls som inte är sanktionerat av produktionsledningen ensamrätt. Ett annat 

pris att betala är den fd. dokusåpedeltagaren kan tvingas avstå från vissa arbetsuppgifter inom 

den offentliga sektorn så som utredningsarbete. Den offentliga personen har även mindre 

skydd gentemot oseriös journalistik. Därmed ingår det som offentlig person att i värsta fall 

acceptera att någon journalist i något avseende vill skriva en artikel där journalisten snarare 

ikläder sig rollerna åklagare, domare och bödel, än att granska en företeelse om ”kändisen” 

objektivt. Det sistnämnda gäller för alla ”kändisar”, från ”a-kändisar till ”d- kändisar”. Det 

tycks råda stor statusskillnad mellan olika kategorier av ”kändisar”. Jag, så som ”e-kändis” 

befinner mig på upptäcktsfärd i ”mediedjungeln” och gillar att ta lärdom. En ny kunskap som 

ger blandade känslor är att tittare engagerar sig till stor del i den ”fiktionvärld” som Big 

Brother utgör. Jag som deltagare blev säkert avskydd, omtyckt av vissa och kanske till och 

med en slags förebild för andra (känns konstigt att skriva det). Det är smickrande, men 

innebär det inte att jag inte endast var en produkt att användas, innebär det inte också att jag 

kan ha ett ansvar som förebild? För min del kan jag konstatera att jag inte ens vågat kolla hur 

jag vinklades. Jag vet dock att media kan göra mig till medial sprattelgubbe, men de kan 

aldrig få mig att se på mig själv som annat än en enkel arbetargrabb./ Kenneth m Forsberg

Slutord 

Det kan väl inte vara speciellt jobbigt att vara med i Big Brother! Ni såg ju ut att ha 

roligt nästan hela tiden! Jag kan förstå att många kan tycka så. Det är lätt att glömma bort att 

produktionsbolaget klipper ihop det dom vill ska synas i Kanal 5 kommande dag. Jag vet att 

det funnits dagar då vissa bakom kameran till och med tyckt att det var jobbigt att tvingas 

filma ”positiva Britt”. För deltagarna var det ännu värre. Det fanns de som hela tiden var 

oroliga över att inte ha koll på det sätt som de kunde vinklas på. Det fanns de som hade svårt 

att gå på toaletten. Det var säkert inte lätt för kvinnorna att sköta underlivshygienen, vi män 

har inte riktigt samma problem. Jag skulle tro att exempelvis fk. Elita bekymrade sig över det 

faktum att man ser kraftigare ut i tv än i verkligheten. Det beror på att tv-formatet ”trycker 

ihop” individen. Jämfört med andra sk. ”dokusåpor” som visats i Sverige, är Big Brother helt 

unikt. I ingen annan ”dokusåpa” inskränks friheten till samma grad, som deltagare finns det 

alltid en mikrofon och en kamera som övervakar dig. Ingen annan ”dokusåpa” innebär att du 

kommer i närheten av den inskränkning av fysisk aktivitet som det innebär att deltaga i Big 

Brother. På gott och ont finns det heller ingen annan ”dokusåpa” där deltagaren exponeras ens 

25 % av den tid som deltagaren exponeras i Big Brother. Ett deltagande som innebär en dylikt 

exponering innebär också att deltagaren kan få avstå från vissa yrkesuppdrag i den offentliga 

sektorn för en tid framöver. Tänk er själva! Skulle du ha förtroende för en jurist eller polis 

som ”kört ett race” i Big Brother? Nej, det skulle du icke ha! Det är därför ingen slump att det 

oftast är studenter eller ”individer mellan två jobb” som är deltagare. På något sätt känns det 

som om Big Brother har nått sin klimax och måste förändra sig radikalt för att överleva. 

Kanske borde produktionsteamet fundera lite mer över vem den vanligaste tittaren var? Enligt 

säkra källor var den vanligaste tittaren i april 2005, en kvinna i 30- års ålder. Varför inte ta in 

lite olika deltagare i åldern 30-40 år till kommande år? Jag vet inte vad som kommer att ske i 

framtiden. Däremot är jag övertygad att fenomenet ”dokusåpa” kommer att finnas kvar och 

utvecklas. Jag önskar er alla ett bra liv! 

Tack för mig! / Kenneth m Forsberg

under min tid i Big Brother - BBKenneth

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?