Nydalaleden - läs mer Sevärdheter, kyrkor och sällsamheter

Nydalaleden - läs mer
Sevärdheter, kyrkor och sällsamheter
utmed vandringsleden från Markaryd till Nydala kloster
Många har engagerat sig kring byggandet av Nydalaleden; kommuner, hembygdsföreningar,
byalag och församlingar. Alla vill berätta om just sin hembygd, om stort och smått, så att du ska
få en intressant vandring. Här beskrivs olika platser och sevärdheter och om människor som en
gång har levt och verkat där det kanske idag är storskog.
Det extra material – Läs mer - som finns att läsa här nedan är skrivet av många olika personer och
texterna är inte alls sammanhängande. Men till för dig som söker fördjupning.
Vi hoppas att fler vill lämna sina skrivna bidrag till fler texter. Håll utkik på hemsidan -
www.pilgrim-smaland-oland.se
Markaryds kyrka # 1
Den första Markarydsbon, som vi känner till namn är Germundus de Madkaryd - Germund från
Markaryd - i en handling i vatikanarkivet i Rom. I sitt testamente 1350 skriver han ”Till
Markaryds kyrka ger jag för min egen själ och för mina föräldrars och min broders, vilka där ligga
begravna, sextio mark penningar till prästbordet”.
Man tror att Markaryds första kyrka byggdes i trä före 1350 i byn Oshult, sydväst om nuvarande
kyrka.På 1400-talet byggdes den första stenkyrkan. Inte ens kyrkan skonades i de många
gränsstriderna mellan Danmark och Sverige. I kyrkporten fanns hål efter kulor och under en
period lär danskarna använt den som stall. Men den klarade sig i alla fall utan att brännas ned.
Det skötte istället ett kraftigt åskoväder om, vid middagstid den 21 maj 1851. En månad senare
räknade sockenstämman ihop hur mycket medel det fanns till uppförandet av en ny kyrka. Det
lär inte ha tagit så lång tid i anspråk – det fanns sammanlagt 198 riksdaler i kontanter. Men till
slut i firades advent 1854 i en kyrka, visserligen utan läktare, utan altarprydnad och utan kors men
med en ny storklocka. Kyrkans egentliga invigning skedde den 30 augusti 1857
Utanför kyrkan står den sk. Hunestenen som enligt sägnen är rest över smeden Hune, som
använde sin hammare som vapen i orostider.
Hamneda kyrka
Hamneda och kyrkorna # 2
Den nuvarande kyrkan är byggd i nygotisk stil av oputsad granit. Den gamla kyrkan var placerad
något längre söderut på Lagans motsatta, västra strand. På den gamla kyrkoplatsen finns en
ståtlig ruin. När kyrkan fanns utgjordes den av en ståtlig östtornskyrka, där tornet var placerat
1

mellan långhuset och det smalare och rakt avslutade koret. Långhuset var försett med ingång i
såväl söder som norr och väster. Byggnadens murverk bestod av stora tuktade gråstenskvadrar i
jämna skift med huggen sandsten i hörn och omfattningar. En ny sakristia omtalas 1736. Ett
vapenhus av trä framför västingången tillkom 1716. Tornets övre del revs 1789 och tornpartiet fick
då gemensamt tak med långhuset. Kyrkan tillhör genom tornets placering landets fåtaliga och
exklusiva östtornskyrkor, som i vissa fall kunnat kopplas samman med den tidiga kungamakten.
Hamneda var tingsställe i Sunnerbo och den kastal som tycks ha funnits i direkt anslutning till
kyrkobyggnaden framhävde, liksom kyrkans utformning, ortens betydelse under medeltiden.
Kyrkan bör ha uppförts senast omkring 1200. Av de myntfynd som gjorts är det äldsta myntet
från 1240-talet. Den bevarade dopfunten dateras till tidigt 1200-tal och återfinns idag i nya
kyrkan. Anledningen till att kyrkan revs uppgavs vara att en ogenomtänkt planering av
kyrkogården underminerat kyrkans konstruktion och orsakat stora sprickor i fasaden. På
kyrkogården kvarstår idag koret och stora delar av långhusets norra och södra väggar. I koret står
det gamla murade altaret kvar. På kyrkogården finns ett antal äldre gravminnen bevarade. I
anslutning till kyrkogårdens tre ingångar fanns så kallade stigluckor av trä.
Hamneda gästgivaregård
Är utmärkt på lantmätare Rohmans karta från år 1677. Gården var vid den tiden belägen nära
den nuvarande kyrkan. Gästgiveriet flyttades på 1700-talet till den nuvarande platsen mellan den
gamla kyrkan och galgbacken. Enligt brandförsäkringshandlingar uppfördes den byggnad som
finns kvar idag år 1833. Det har även funnits affär och postkontor i byggnaden.
Gästgiveriverksamheten lades ner omkring år 1900, medan skjutsverksamheten drevs fram till
1920-talet. Byggnaden är såväl interiört som exteriört orörd sedan början av 1900-talet. Vid vägen
intill byggnaden står en milstolpe av järn med inskriften ¼ mil. Guidning och visning Ring
0730-65 19 67
Hembergs museilanthandel
En unik gammal lanthandel i orört skick som, iordningställts av Hamneda hembygdsförening, nu
är det ett värdefullt minnesmärke från svunna tider.
Bokning för grupper och enskilda besök. Guidning och visning Ring 0730-651967
Kånna kyrka # 3
Troligen har denna stenkyrka uppförts någon gång på 1100-talet. Nyligen har det gjorts fynd som
tyder på att det funnits en stavkyrka på samma plats som den nuvarande. Den vitkalkade
stenkyrkan har skepp, kor och en absid med ett unikt blytak. Altartavlan är från 1700-talet, ett
träsnideri som föreställer nattvardens instiftande. Skepp och kor skiljs med en trium%åge med
målningar från 1200-talet. Predikstolen är från 1600-talet och dopfunten av sandsten är från
slutet av 1200-talet.
Kyrkan har under en tid från mitten av 1800-talet varit försedd med en tornhuv för klockorna.
1964 uppfördes en ny tjärad klockstapel och kyrkans ursprungliga form återställdes.
2

Mariakyrkan
Kyrkan ligger på Dackevägen 16 och byggdes från början som en stadsdelskyrka när Ljungby
växte och en helt ny stadsdel kom till på 1970-talet. 1975 köpte man då in en s.k. vandringskyrka
från Bergsjöns församling i Göteborg. Denna uppfördes och blev då Mariakyrkan.
2001 invigdes den nuvarande församlingskyrkan, som är ritad av arkitekt Agneta Holmquist.
Kyrkorummet är enkelt, i huvudsak i trä vilket leder tankarna till våra första stavkyrkor. Den är
också utsmyckad med ett trium&ors av Eva Spångberg och ett antal ikoner av Dieter Kunz. På
kyrkotorget hänger på ena väggen en skimrande mosaik föreställande berättelsen om Marias
bebådelse gjord av ljungbykonstnären Sven Ljungberg.
Ljungby kyrka
Ljungby kyrka reser sig ljus och vacker när du kommer från centrum och går Storgatan norrut.
Här fick den sin placering när den byggdes 1857-1859 då Lagastigen mötte nuvarande Storgatan
och där det sägs att Ansgar en gång passerade på sin väg norrut.
Den nuvarande kyrkan ersatte en gammal medeltidskyrka som tidigare fanns på den gamla
kyrkogården bakom prästgården. Kyrkan är rikt utsmyckad med bland annat glasmålningar i
korets fönster av göteborgskonstnären R. Callmander. I taket finns två medaljonger av Alf
Munthe. Den ena återger Emmauslärjungarnas oväntade möte med den uppståndne och den
andra bygger på en kristen legend om den helige Kristoffer.
Vid den senaste renoveringen 1965 uppförde ljungbysonen Sven Ljungberg en skimrande
guldmosaik som skildrar Frälsarens sista vandring "Via Dolorosa" - smärtornas väg med sina
'orton stationer och krönt med uppståndelsens under. Kyrkan präglas i övrigt av vackra
takmålningar gjorda av konstnären Alf Munthe. I koret finns tre glasfönster gjorda av konstnären
R. Callmander, Göteborg. Det mittersta fönstret är numera dolt av altaruppsatsen i guldmosaik
gjord av Sven Ljungberg.
Annelundskyrkan
Kyrkan är sedan våren 2002 rikt utsmyckad med målningar av ljungbykonstnären Sven Ljungberg.
Utöver korets rika utsmyckning finns på sidoväggarna elva målningar från Golgatavandringen.
Annelundskyrkan uppfördes 1972 på Skogskyrkogården i Ljungby, efter ritningar av länsarkitekt
Hans Lindén. Ursprungligen var kyrkan tänkt som ett nytt gravkapell eftersom det gamla
gravkapellet, öster om kyrkan, var för litet. Under byggnadsskedet ändrades planerna och den
invigdes som kyrkobyggnad. Dess båtliknande exteriör skall symbolisera Noaks ark. Ovanför
entrén finns också en stiliserad fisk, en gammal kristen symbol, utförd av konstsmeden Tommy
Wremp, Angelstad. Inne i kyrkan finns utsmyckningar av Eva Spångberg och Åke Wremp.
Ursprungsillustrationerna för Sven Ljungbergs Golgatavandringsmålningar finns i Bo Setterlinds
diktverk "Via dolorosa", från 1963. Genom målningen i koret har konstnären Sven Ljungberg
återgett sin bild av paradiset som det avbildas på Bibelns första blad i Eden. "Målningarna andas
lugn och harmoni. I paradiset finns inga motsättningar. I paradiset finns inte den gnagande
3

längtan som förgör utan allt är klart, rent och harmoniskt. Djuren vilar sida vid sida och
människan är placerad i mitten. Hon är skapelsens krona och råder med ansvar över Guds
skapelse. Gud är närvarande på ett påtagligt sätt i sin skapelse. Det var så han ville ha det innan
syndens splittring smugit sig in i skapelsen. Människan vandrar sida vid sida med sin Skapare.
Över allt vilar himmelen och universum. Gud är den som väver samman allt. Han har gett oss liv
men han har också placerat ut stjärnorna och råder över universum, världsalltet."
Berga kyrka # 5
1815 fattades beslut om byggandet av en ny kyrka, den gamla raserades 1819. Byggmaterialet fick
man från den gamla kyrkan. Två år senare togs kyrkan i bruk, men då utan någon inredning.
Templets högtidliga invigning ägde rum först 22 maj på pingstdagen 1825 av stiftets nye biskop
Esaias Tegnér, som inledde med - Uti vad hus I kommen, sägen först: Frid vare detta hus!
Klockorna: Storklockan göts 1587 (omgjuten 1619 och 1643 och omgjutna i Jönköping av Ionas
Magnus Fries 1784 och 1794.) Mellanklockan göts 1619, omgjuten 1793 av samma gjuteri.
Lillklockan är från 1952 med inskription av Folke Fridell (författare från Lagan).
Inventarier: Dopfunten från 1100-talet, kyrkans äldsta och mäktigaste inventarium, romansk
ornamentik och fantastiska djurbilder under åtta rundbågar. Madonnan med Kristus i knäet och
den helige S: t Sigfrid (aposteln) från 1200-talet. Krucifix från 1400-talet. Offerkista i ek från
1600-talet. Predikstolen är från 1707, glaskronan över dopfunten 1760. Golvuret i koret är från
1772.
Textilier: Den äldsta mässhaken, röd, är från 1693 och den svarta från 1700-talet. Kalk: av särskilt
intresse är den sockenbudskalk som är från 1599.
Runsten vid kyrkan intill kyrkans södra kyrkogårdsmur står två runstenar från yngre järnålder
(500-1050 e Kr). Båda stenarna har flyttats från sin ursprungliga plats och hittades inmurade i
kyrkan. Det inhuggna korset på den ena stenen vittnar om att den restes på 1000-talet då man
vartefter övergav den hedniska religionen och blev kristna. På den ena stenen står: Denna sten
efter Önd…död. Den andra stenen har texten: Tord reste denna vård…dog i England. Runorna
berättar att någon från trakten deltagit i ett av vikingatågen till England.
Hallsjö kyrkoruin
Ha"sjö kyrkoruin och Dörarps kyrka # 6
Föregångaren till dagens kyrkoruin var troligtvis en träkyrka som byggdes under tidig medeltid i
närheten av en omfattande hedniskt gravfält som i dag ligger direkt söder om kyrkoruinen. På
norra delen av kyrkogården finns också en gravhög. Kyrkan som ersatte träkyrkan var en
4

ektangulär salkyrka av sten och bör ha uppförts under senmedeltiden. Murarna var av vald och
kluven marksten med hörn och dörromfattningar av tuktad sten. Vid den södra ingången fanns
ett murat vapenhus. Det existerar inga avbildningar av hur kyrkan en gång sett ut. Mitt för
kyrkan skall det ha legat en prästgård. Det skall också ha funnits en "helig källa" i kyrkans närhet.
Enligt tradition skall danskar ha demolerat kyrkan under 1560-talet, varpå den övergavs. 1966
renoverades ruinen, och man hindrade förfallet genom att gjuta betong över de resterande
murarna. Man frilade även kyrkans ursprungliga golv. I dag finns det både bänkar, krucifix och
altare av trä i ruinen.
Dörarps kyrka
Den stora klockan är omgjuten och förbättrad 1703. Lillklockan är i sitt slag unik. Den är
hemförd som krigsbyte från Ryssland. Krucifix och dopfunt av sandsten från 1200-talet. Från
samma tid är Madonnabild med Jesusbarnet. Ny bänkinredning men med bibehållna gamla
dörrar, gjordes 1932. Då togs det gamla korfönstret från 1500-talet fram, och de gamla
väggmålningarna, även de från 1500-talet. Målningarna är fragmentariska. Bland motiven märks
Marie bebådelse, Jesu födelse, de vise männen samt symboler ur Uppenbarelseboken.
To#aholm # 7
Området, som är 83 hektar stort, består av ett naturskönt odlingslandskap med åker, betesmark,
betad lövskog och stränder. Reservatet ligger till stor del på markerna till en medeltida by, som
under 1400-talet ombildades till en storgård. Här finns ett stort antal kulturhistoriska lämningar,
t ex gravfält från järnålder. Det visar att markerna här varit brukade mycket länge. En aktivt
jordbruk med betesdjur är en förutsättning för områdets bevarande. Den näringsrika
berggrunden med inslag av hyperitdiabas ger karaktär åt växtligheten. Gamla och grova ekar
utgör livsmiljö för många hotade vedlevande insekter, lavar m.m. I reservatet finns inte mindre än
19 hotade skalbaggsarter, bland annat riktiga rariteter som svart guldbagge och läderbagge. På
träden växer också ovanliga lav- och svamparter, t.ex. den sällsynta saffranstickan.
Runsten ena sidan av stenen fylls nästan helt av runristningen. Runorna är ristade inuti ett
skriftband som har formen av en rektangel som är öppen i botten. Texten lyder: V satte stenen
efter sin broder Fåve, Gud hjälpe anden. I slutet av ristningen kan man ana formen av ett djur
och i mitten finns ett kors. Runslingan är mer dekorativt utformad än de flesta av runstenarna i
Småland. Både korset och ristningens formuleringen om Guds hjälp visar att åtminstone en del
här i trakten var kristna under slutet av vikingatiden (ca 1000 e Kr) då stenen restes.
Sväng till vänster vid Toftaholms Herrgård. Runstenen står väl synlig på en gräsmatta strax intill
vägen.
5

Stenhusholmen
Sväng vänster vid Toftaholms herrgård. Från parkeringsplatsen går en stig norr ut mot borgen.
Borgen nämns första gången år 1477 som sätesgård för riksrådet och riddaren Gustav Olsson
Stenbock. Den mäktiga huvudbyggnaden var flera våningar hög. De bevarade murarna är helt i
sten och runt om borgen kan man hitta medeltida tegel som visar att huset har varit exklusivt.
Under husets östra del finns en källare med den enda bevarade ingången. Intill stenhuset har det
troligen legat ett eller flera trähus. Borgen är skild från resten av udden genom en vallgrav. Borgen
på holmen var en stark befästning och läget vid Lagastigen, den stora färdleden mot Skåne, var
strategiskt viktig. På 1500-talet härjades borgen av danska trupper, men den fortsatte att vara
sätesgård under Vasatiden.
Karlfors, Hörle Bruk och bruksherrgård # 8
Karlfors
Verksamheten i Karlsfors ingår i Hörle Bruks. År 1733 flyttades den så kallade Östra hammaren
från bruket i Hörle, 2,5 kilometer uppströms till fallet i Karlsfors. Skälet var ett säkrare
vattenflöde då Härån /Fryeledsån flyter samman med Lagan och bildar en damm. Tidigare fanns
där en mjölkvarn. 1736 fick man tillstånd att upprätta ett knip- och manufakturverk för
tillverkning av bl.a. takplåtar, spik och hästskor. Två år senare installerades en tredje hammare.
1828 lät dåvarande ägaren till bruken Jakob Hamilton rusta upp smedjan och anlägga en större
damm, 172 alnar lång, 10 alnar bred och 7 alnar hög. 1836 gick stångjärnshammaren sönder.
1886-1901 lät ägaren Carl Jehander bygga en såg med 4 ramar, ett eget järnvägsspår till Hörle
station, en snickerifabrik som tillverkade fönster och dörrar för export till Tyskland, England och
Sydafrika. Omkring 20 personer arbetade i fabriken.Under de följande år byggdes
kontorsbyggnad, arbetarbostäder och skogsförvaltarbostad.
Mellan åren 1905-1917 fanns Fiona tapetfabrik i Karlsfors. Den flyttades till Malmö. Fiona tapeter
tillverkas fortfarande.
1916 byggdes kraftstationen. Då hade bruket fått norska ägare. En fransisturbin installerades och
1956 en kaplanturbin. Fallhöjden är 6 meter. 1942 flyttades sågen till Hörle.
Pingstförsamlingen
Annandag påsk 1921 hölls det första bönemötet i Karlsfors under ledning av Georg Gustavsson,
(senare föreståndare för pingstkyrkan, Jönköping).
Församlingen som hade 20 medlemmar blev filial till den i Svenarum. En bagarstuga utgjorde
församlingens kapell. 1925 flyttades verksamheten till Betel, Värnamo. Själva stugan flyttades till
Apladalen i Värnamo 1998.
Se artikeln ”Domkyrkan ” i Hörle och Kapellet i Karlsfors – samlingsplatser kring förra
sekelskiftet” av Ingrid Böhn-Jullander i boken Värnamo Hembygdsförening ”Ny kunskap om
Hörle Bruk och dess herrgård” tryckt av Fälth & Hässler i Värnamo 2003.
6

Hörle bruk
Redan 1360 fanns det en kvarn vid Lagans vattenfall i Hörle, vilken skänktes till Nydala kloster.
1659 fick holländaren Justus Baak, ägare till Tabergs bruk, i sonen Lorenz namn, tillstånd att
bygga stångjärnshammare vid fallet. 1708 blev Hindrich van Lindt ägare till bruken och byggde
ytterligare en stångjärnshammare m.m. vid fallet i Karlsfors, ca 2,5 km nedströms. Hörle bruk
blev centrum i Tabergs bergslag.
Hindrich van Lindt gifte sig 1726 med Anna Margareta Lilliecreutz och paret bestämde sig för att
bygga en representativ bostad. 1746 stod bruksherrgården färdig. Arkitekt var
fortifikationsofficeren och stadsarkitekten i Göteborg Bengt Wilhelm Carlberg. Inredningen
ritades av överintendenten Carl Hårleman, Stockholm och dörröverstycken målades av Johan
Pasch, Stockholm. Herrgården restaurerades senast i början av 1990-talet.
1746 blev Hörle bruk och Tabergs bruk fideikommiss för släkten Lilliecreutz. 1819-1857 ägdes
bruken av släkten Hamilton. Järnbruken lades ner omkring 1870. Skogsbeståndet som mest
producerat träkol och virke för husbehov blev brukets råvarukälla. En ramsåg byggdes vid fallet i
Karlsfors och en snickerifabrik för tillverkning av fönster och dörrar. Järnvägsbyggaren Carl
Jehander blev ägare till bruket och fortsatte driften 1886-1901. Danska ägare bildade 1902 AB
Hörle bruk. 1912 köptes bruket av norrmän. 1916 byggdes en kraftstation i Karlsfors, och 1922 en
i Hörle.
Sågverket i Karlsfors revs och flyttades till Hörle i början på 1940-talet. Hitom fallet ses
murrester från kvarnen som brann 1961.
Sedan 1938 ägs AB Hörle bruk av familjen Bön. Verksamheten har förändrats och består f.n. av
kraftproduktion, skogsbruk och genom ett dotterbolag tillverkning av stallar och lagerbyggnader.
NYDALA KLOSTER - HISTORIA # 16
Dagens kyrkobyggnad är den återstående delen av kyrkan i Nydala kloster, som grundlades av
cisterciensermunkar år 1143. Kyrkan är öppen dagligen från 15 april till 30 september. Övrig tid
vid gudstjänster och förrättningar.
Nydala församling ingår i Värnamo kyrkliga samfällighet inom Svenska kyrkan.
Pastorsexpedition tel 0370-300 400
Kyrkvaktmästare tel 070-385 10 03
Kyrkan rymmer max 205 personer,.
NYDALA KLOSTERS HISTORIA
Linköpingsbiskopen grundar Nydala
År 1143 kom en skara munkar från klostret Clairvaux i Burgund vandrande till den plats vid sjön
Ruskens strand som skulle komma att bli deras nya hem. Till minne av moderklostret Clairvaux,
på latin Clara-Vallis (den ljusa dalen), kallade man sitt nya hem Nova-Vallis (den nya dalen),
7

Nydala. Mitt i Småland grundade man sitt kloster på mark man fått av Linköpingsbiskopen
Gislo. Biskopens donation utökades av kung Sverker den gamle († 1156) med bl a den sk
kungstredingen i allmänningsskogarna Flata och Nutahult i Östbo härad. Senare skänkte Gislo
även gårdarna Sunnerby, Lundby, och ’Witanzby’ i Vrigstad socken, en gård (Hubbestad?) i
Svenarums socken, Linneryd i Tofteryds soken, Nöthult i Byarums socken, ’Hömundeboth’ i en
okänd socken och slutligen Järnboda i Hagshults socken.
Donationer från när och fjärran
Under kung Karl Sverkerssons regeringstid (1161-67) fick munkarna också fiskerätt i Rusken av
bröderna Peter och Germund, ”hövdingar” (lokala stormän) i bygden. Även ärkebiskop Absalon i
Lund och hans efterträdare Andreas Sunesson var klostrets vänner. De utfärdade gåvor och
skyddshandlingar till Nydalas förmån under sent 1100-talet och tidigt 1200-tal.
Under resten av medeltiden fick klostret en jämn ström av donationer, stora och små, från
adelsfamiljer, borgare, präster och storbönder i Göta- och Svealand. Egendomarna var
huvudsakligen belägna i Småland men enstaka gods återfanns på mycket avlägsna platser som t ex
på Selaön intill Strängnäs och på Öland. Man donerade allt från jordbruksmark, skogsmark,
fiskerätter och kvarnar till lösöre och reda pengar. Ofta var det fråga om testamentsdonationer
som var knutna till en begäran om själamässor och förböner som gravplats i klosterkyrkan eller på
klostrets kyrkogård.
Pensionär i klostret
Var man välbärgad kunde man på ålderdomen bli en sorts ’pensionär’ i klostret. Genom att göra
en större donation till klostret fick man munkarnas tillstånd att på klostrets mark bygga sig ett
hus som man sedan bebodde så länge man levde. Munkarna åtog sig å sin sida att föda och våda
dessa ’pensionärer’ livet ut och ärvde hus och lösöre efter donatorns död.
Munkarna bygger i sten
Sin vana trogen började munkarna omedelbart efter ankomsten till Nydala med arbetet att
uppföra klosteranläggningen i sten. Arbetet att fullborda den centrala anläggningen tog dryga 100
år. Före mitten av 1300-talet kan man räkna med att hela klosteranläggningen var fullt utbyggd.
Munkar från Nydala grundar kloster på Gotland
Efter bara drygt 20 år i Småland, just som munkarna som bäst höll på att bygga klosterkyrkans
östra delar, skickade man en grupp munkar till Gotland för att grunda ett nytt kloster. Den 8
september 1164 räknas i de medeltida krönikorna som Roma klosters grundläggningsdatum.
Alvastra, som med tiden kom att räknas som cisterciensernas huvudkloster i Sverige, hade redan
vid mitten av 1140-talet och år 1160 grundat sina första dotterkloster. Att munkarna i Alvastra
och Nydala efter så kort tid klarade av, inte bara att bruka jorden och bygga storartad
stenarkitektur, utan även att grunda egna dotterkloster under uppbyggnadsfasen av sin
verksamhet i Sverige visar styrkan i den cistersiensiska ’väckelserörelsen’ under 1100-talet.
8

Kristian Tyrann och morden i Nydala
I slutet av Nydala klosters historia, bara några år innan reformationen och klosterväsendets
upplösning i Sverige, inträffade en tragisk händelse som blev uppmärksammad i hela Norden.
Följande berättas i olika skrifter från 1520-talet:
”På väg tillbaka till Danmark efter Stockholms blodbad tar unionskungen Kristian II (Kristian
Tyrann) vägen förbi Nydala. De blir väl mottagna av munkarna och kungen begär att få klostrets
bästa vin till kvällsvarden. Morgonen därpå, just som man håller morgonmässan i klosterkyrkan,
låter kungen fängsla abboten Arvid Håkansson och munkarna. Man för ut flera av munkarna på
Ruskens is och kastar dem bundna i en vak. Abboten Arvid, som lyckas slita av sig repen, tar sig
upp ur vaken men överfalls av soldaterna som med sina svärd driver honom tillbaka i vaken och
därefter håller honom under vattnet med lansar tills han drunknar.”
Berättelserna om vad som hände i Nydala skrevs ner av Nydalamunkarna själva i en kort
anteckning i klostrets kopiebok. Det hela skildras utförligare i en framställning som utfärdats av
det svenska riksrådet i juni 1523, när man på riksdagen i Strängnäs just valt Gustav Vasa till svensk
kung. I vissa av de skriftliga källorna anges tidpunkten för morden på munkarna till 25 och 27
januari eller 2 februari och antalet munkar som mördades varierar i de olika berättelserna mellan
6 och 12.
Gustav Vasa stänger klostren
Bara några få år efter morden på abbot Arvid och hans munkar avslutas de medeltida klostrens
historia i Sverige. Det var inte först och främst Martin Luthers reformation som orsakade de
svenska klostrens stängning, snarare var det så att Gustav Vasa i reformationens släptåg passade
på att lägga beslag på kyrkans och klostrens gods och guld. Det hela inleddes vid ett riksmöte i
Västerås år 1527, av eftervärlden känt som Västerås Recess, då kungen skaffade sig förfoganderätt
över all kyrklig egendom. Kungen tillsatte redan samma år världsliga administratörer och
förvaltare för många av landets kloster och dessa fogdar drev in klosterjordbrukens avkastning,
ädelmetallföremål och pengar till statskassan.
Nydalas gods borförlänas
Hösten 1527 förlänade Gustav Vasa Peder Skrivare, som han tidigare på året tillsatt som klostrets
administratör, Nydalas gårdar och inkomster. Peder beordrades i förläningsbrevet att försörja
munkarna. I mars 1529 förlänades fogden Gottfrid Sure Nydalagodsen och även han instruerades
att sörja för munkarnas behov. När smålänningarna senare detta år startade sitt uppror mot
Gustav Vasa slog man sonika ihjäl Sure för de brott han begått på order av kungen eller i dennes
namn.
Munkarna tvingas bort från klostret
Efter att ha kväst upproret förlänade Gustav på hösten 1529 klostergodsen till Gudmund
Pedersson Slatte som fick behålla dem till 1536. Upprorsmakarna hade varit katolskt- och
klostervänliga och eftersom många av de småländska präster hade varit engagerade i upproret kan
an räkna med att munkarna har blivit bortdrivna från klostret redan 1529. Att Slattes två
förläningsbrev, från 1529 och 1533, inte längre innehåller några instruktioner om att munkarna
9

skall ha sin nödvändiga försörjning kan tas som bevis på att de ftt ge sig av från klostret redan
hösten 1529.
Adliga ägare
Från 1530-talet vandrade klostrets egendomar, som korttidsförläningar från kungamakten, mellan
6-7 olika adliga innehavare fram till 1610-talets slut. Bland innehavarna under 1500-talet hittar
man några medlemmar av ätterna Leijonhufvud och Stenbock. Under 1600-talets andra hälft
ägde ätten Ridderhjelm Nydala och man lät uppföra det första herresätet i klosterområdets södra
delar. Under 1670-talet och 80-talet lät Hans Isaak Ridderhjelm restaurera ruinerna av
klosterkyrkans östparti och inrättade i detta den nuvarande församlingskyrkan som 1688 invigdes
av Växjöbiskopen Samuel Wiraenius.
Den nya herrgården
En ny huvudbyggnad för Nydala gods uppfördes under 1790-talet, av dåvarande ägaren Claes
Stedt, söder om den gamla 1600-talsherrgården. Det putsade timmerhuset i två våningar stod
färdigt år 1800. Under 1800-talet bytte Nydala gård ofta ägare. 1946 såldes huvudbyggnaden till
kommunen som byggde om herrgården till skola. 1969 lades skolan ner.
ÖRTAGÅRDEN # 17
Väster om Nydala klosterkyrka och i direkt anslutning till den sk portkapellet och resterna av
klostermuren ligger den ört- och kryddgården som är anlagd efter medeltida förebild. Layouten
bygger på en klosterplan från 800-talet från klostret Sankt Gallen i Schweiz. De växter som finns
på plats ska så långt möjligt kunna kopplas till medeltida källor och representeras av exemplar
som är av äldre arter och sorter. Våren 2007 började ört- och kryddgården att anläggas och har
sedan dess byggts ut successivt.
Örtagård - en av många trädgårdar under medeltiden
Klostret hade ursprungligen flera olika odlingar, troligtvis både innanför och utanför
klostermuren. De medeltida trädgårdsbegreppen utgick ofta från det växtslag som var vanligast i
odlingen. Några exempel på detta är t.ex. fruktgård, kålgård, lökgård, humlegård, vingård och
örtagård. Kålgård och örtagård är exempel på trädgårdstyper som kunde omfatta ett flertal olika
växter och med olika användningsområde, men där vi idag har svårt att definiera exakt vad. Den
trädgårdstyp som anläggs i Nydala kan närmast beskrivas som ört- eller kryddgård. Här odlades
växter för medicinskt och kulinariskt syfte och av den anledningen var det troligen en
trädgårdstyp som framförallt fanns vid klostren, slott och större herrgårdar. Troligtvis odlades här
de mer sällsynta eller känsliga växterna som inte kunde samlas in från naturen eller som inte
passade att odla med mer storskaligt i t.ex. kålgården.
10