Porträtt i konsten – med fokus på genus och identitet

Lärarhandledning
Porträtt i konsten – med fokus på genus och identitet
Till läraren:
Arbetsmaterialet kring temat porträtt i konsten kan användas när ni arbetar på
egen hand i museet. Eleverna kan gå runt i konstsamlingen och titta, samtidigt
som textmaterialet berättar översiktligt om respektive tid.
Till texten finns ett antal diskussionsfrågor. Välj någon eller några frågor att
diskutera eller dela in klassen i grupper som tar varsin tidsperiod.
Jämför dåtidens ideal med dagens!
Vill ni kan ni arbeta vidare med att göra egna porträtt (se övning).

Porträtt i konsten – med fokus på genus och identitet
1700‐tal
Under 1700‐talet var det populärt med porträtt‐ både att inreda med och att själv bli avbildad.
Många konstnärer på den tiden tog uppdrag som porträttmålare. Det var t ex vanligt att rikare
familjer lät måla av sina unga döttrar för att ha ett fint porträtt att visa upp för män som kanske
kunde tänka sig att gifta sig med henne.
Tittar man på porträtten i länsmuseets 1700‐talskonst ser man att både kvinnor och män bar peruk.
De var sminkade och hade kläder i exklusiva tyger och med mycket spets. Männen skulle gärna visa
upp vackra välformade ben i vita knästrumpor. Män och kvinnor avbildades på liknande sätt och i
liknande positioner. Från tavlorna ser de på oss med skarp blick. De stora modefärgerna under 1700‐
talet var milda pastellfärger som rosa, lila, ljusblått och ljusbrunt. Det var den franska rokokostilen
som inspirerade.
De ljusa färgerna signalerade framtidstro. Under den här perioden romantiserade man landsbygden
– man ville bort från städerna och ut på landet. Det lantliga herdelivet var idealet. Man ordnade till
och med maskerader där man klädde sig i herdekläder.
Målningarnas bakgrund var ofta mörk och diffus – det var personen som skulle framhävas.
Tavlorna hade ofta stora och utsmyckade guldramar.
Det var förstås inte alla som kunde låta sig avporträtteras i vackra kläder – det var en lyx för de rika.
De fattiga hade kläder i enklare material och hade sällan råd att få sitt porträtt målat.
1800‐tal
Under 1800‐talet var det fortfarande populärt att inreda med konst, särskilt med porträtt. De
välbärgade familjerna kunde ha porträtt av både egna familjemedlemmar och av helt okända
personer. Nu var porträttet som var det viktigaste, inte personen. Fortfarande skulle man ha stora,
utsmyckade ramar och i hemmen hängde tavlor överallt, till och med över dörrposterna!
Under 1800‐talet förändrades sättet att måla män och kvinnor. I 1800‐talsporträtten sitter männen
ofta i mörk kostym och tittar rakt på oss. Kvinnorna tittar i stället lite snett åt sidan. Ofta halvsitter de
i en vilande position. Om de arbetar med något är det kanske ett handarbete av något slag. Idealet
var att kvinnor skulle vara bräckliga och svaga – för ”en dam av klass” var det viktigt att vara klen.
Men det finns undantag: högt uppsatta kvinnor med makt eller kvinnor gifta med en känd man t ex,
kunde avbildas med blicken mot betraktaren/konstnären.
Kläderna började göras i enklare material. Ull och bomull ersatte 1700‐talets siden och sammet.
Färgerna i männens kläder gick i en mörkare färskala. För kvinnorna var vitt den stora modefärgen – i
början av 1800‐talet skulle man t ex ha långa vita klänningar. Men modet förändrades ofta och
stilarna växlade under hela 1800‐talet.
Senare kom mer färgstarka kläder – men bara för kvinnorna. Männen skulle vara mörkt klädda för att
markera allvar och pondus.
Det var förändringarnas tid. Industrialismen kom, samtidigt som man sökte sig bakåt mot äldre ideal
– nu uppstod nya varianter av äldre stilar – nybarocken, nyrokokon och nyrenässansen.

Bakgrunden i porträtten var viktig – det skulle finnas många detaljer och saker att fundera kring. En
målning var något man kunde prata om och diskutera. De fungerade lite som dagens tv‐program.
Föremålen i bakgrunden hade ofta en symbolisk betydelse. De berättade om vem personen på bilden
var eller hur man ville uppfattas. En lärd person som studerat ville gärna visa det och kunde därför ha
till exempel böcker och pennor med i målningen.
Ibland ville man också visa upp sina dyrbaraste möbler eller ägodelar i porträttmålningarna.
1900‐tal
Från början av 1900‐talet finns många målningar av män i kostym, med blicken riktad rakt fram. Och
flera målningar av kvinnor som ser lite åt sidan.
Bakgrunderna skiljer sig också åt. Kvinnor och flickor sitter ofta vid ett bord med blommor eller
liknande, medan männen ofta sitter vid ett skrivbord eller har böcker i bakgrunden.
Det finns även skillnader i målningarnas titlar. En målning av en man kan t ex heta ”Herr Andersson”
medan en målning av en kvinna ofta fick namn som ”Dam i blått” eller Flicka i blommig klänning” .
Som om kläderna och bakgrunden var viktigare än personen på bilden. Med männen var det tvärtom.
Under den här perioden förändrades sättet att måla ganska mycket. Olika stilar som kubismen (när
bilderna var uppdelade i geometriska former) surrealismen (mer drömlika och surrealistiska bilder)
och expressionismen (där färgen var det viktiga)blev populära i början av 1900‐talet.
Man använde färgerna på ett annat sätt än under 17 ‐1800‐talet. Då målade man noggranna bilder
med färg i tunna lager, som man sedan fernissade (lackade) men under 1900‐talet blev det istället
mer färg och tjockare, friare penseldrag.
Under andra hälften av 1900‐talet, från ca 1960 och framåt experimenterade man mer inom konsten.
Det blev vanligt med s k happenings och att blanda material. Porträttkonsten hamnade lite i
skymundan för mer samhällskritisk konst. Gruppen var viktigare än individen. Nu ville man göra
konst för alla, för ”det arbetande folket” .
Under slutet på 1970 och 1980‐talet blev den postmodernistiska konsten stor. Det handlade om
konceptbaserad konst där själva rummet, platsen kunde vara utgångspunkten.
På 1990‐2000‐talet svängde det igen och i dagens konst är det mycket fokus på individen. Många
konstnärer utgår ifrån sig själva när de gör konst. Självporträtten kan se ut på många olika sätt – allt
ifrån att visa en film om hur man klipper sina tånaglar eller klipper sig i tårna så att blodet rinner, till
att fotografera sig själv utklädd till djur osv.

Diskussionsfrågor
I 1700‐talets porträtt var människorna uppklädda, sminkade och bar peruk.
‐Vilka var dessa människor? (Rika, fattiga, arbetare eller kungligheter…)
‐Hade kläder och färger någon speciell betydelse?
‐Vissa porträtt målades av en speciell anledning – vilken?
Under 1800‐talet och början av 1900‐talet målades män och kvinnor på olika sätt.
‐Hur kunde porträtten av en man och en kvinna skilja sig åt? (Hur sitter personerna, hur ser kläderna
och bakgrunden ut?)
‐Hade det någon betydelse vem personen på bilden var? Hur visade man det?
‐Jämför äldre porträtt med porträtt gjorda av konstnärer idag – vilka likheter och skillnader kan du
se?
Porträtten kunde användas som en statussymbol, för att visa sin identitet – vem man var eller
kanske vem man ville vara.
‐På vilket sätt visar vi vår identitet idag? Hur markerar vi status och grupptillhörighet?
‐Jämför äldre porträttmålningar med dagens tidningsreklam. Finns det några likheter/skillnader i hur
människorna på bilderna framställs? Finns det likheter/skillnader mellan män och kvinnor?
‐Vilka prylar använder vi idag för att markera status och grupptillhörighet?
‐Hur skulle du själv vilja bli avbildad? Vad vill du framhäva och visa? (Finns det särskilda färger,
former eller prylar som visar vem just du är?)
‐Kan man jämföra t ex inredningsreportage, bloggar och ”dagens outfit” i modebloggar, med
dåtidens porträttkonst?
ÖVNINGAR:
Gör ett självporträtt. Försök få med sådant som speglar vem du är – eller kanske vem du vill vara?
Jobba två och två och gör porträtt av varandra. Diskutera – tycker du att vännen uppfattat dig ”rätt”?
Varför/varför inte?