2011-05-30 Loggbok 173 Ruttberäkningar - Stressless

Förlåt, det var alldeles för länge sedan som vi skrev en loggbok. Tyvärr så kommer jag inte
ihåg mycket utav den förra loggboken. Visst, alla upplevelser på vägen hem och ner sitter ju
där, men inte mycket mer. Kan du inte titta på den då? Detta med fler datorer är ett problem
ibland. Vi har en ganska stor bärbar som vi bland annat kör vår videoredigering på, och där
ligger loggboken. Datorn stannade hemma för att slippa släpa onödiga kilon. Det blev svenskt
kaffe istället.
2011-05-30 Loggbok 173
Vi kom ner till vår båt nästan mitt i natten, beroende på en liten taximiss. Vi hade
beställt en taxi från Antalyas flygplats i Finike. Dels blir det billigare och dels så slipper vi
leta taxis som är villiga att köra de 13 milen der till Finike.
Det strulade lite för oss så vi var något sena igenom tullen och inte hittade vi någon taxi.
Har de alla redan åkt, undrade vi. Det var bara att bita huvudet av sillen och börja diskutera
priset ner till Finike. Efter mycket ”tjöt” så blev prisskillnaden ca 25 € en ganska smärtsam
upplevelse i den sena kvällsstunden. Halvvägs ner så började det störtregna och chauffören
trodde han var någon superchaffis, så i en kurva gick det så fort att Gun-Britt som ockuperat
baksätet ramlade ner mellan sätena och så gott som fastnade. Vi kom fram!
Båten såg ut att ha väntat på oss och det luktade gott inne i båten i stället för den vanliga
källarlukten. Vi hade ju inte varit iväg hem så värst många veckor. Vi stöp direkt i sängarna
och vaknade pigga och friska. Det var bara att knalla till den lilla butiken och köpa in lite så vi
inte svalt ihjäl. Vi hade ju bunkrat upp innan vi reste hem, men bröd mm måste vi ju ha.
Ruttberäkningar
Ja som vi skrutit vitt och brett om så skulle det seglas och det runt om. Ut igenom
Gibraltar och så vidare norrut. Vi slog i alla våra böcker och kollade det mesta vad som finns
på Internet. Vindarna kan ju vara lite plågsamma ibland när de inte vill dra oss åt rätt håll. Vi
bestämde att vi skulle ta höjd genom att gå genom Korintkanalen och sedan genom
Messinasundet. Skall inte tynga er med detta, för det blev ändring.
Nu var det kanaler som gällde. Nu studerades höjder och djupgående och vi hade ju
lättat vår båt genom att ta med massor hem i husbilen ifall vi skulle gå kanalen. Det var
jättebra nu får hux flux så såg vi vår målade vattenlinje som lyst med sin frånvaro i 13 år. Vi
konstaterade att vi nu gick mellan 1.83-1.85 en någorlunda god siffra, men egentligen lite för
mycket. 1,75 är väl egentligen den maximala siffran för att ha något så när koll på nerverna.
Masten ville vi inte ha på däck. Därför jagade vi upp en transportfirma som bara kör
master mellan Port Louis (utanför Marseille) och upp till Travemünde. Han skulle ha nästan
10000 kronor för vår mast och det var lite väl i överkant tyckte vi. Så skulle det ju gå åt en
massa diesel. Nu förstår ni nog varåt det barkar. Vi har ändrat oss igen!
Ja, vad finns det för fler alternativ. Ett par seglare som låg i marinan i Finike hade
berättat att det går bra att ta båten på lastbil från Slovenien och upp till Travemünde. Vi skrev
till en firma vi sett en annons om men fick aldrig något svar. Av en händelse så pratade vi
med Kerstin och Christer, gamla JSS-seglare och som har sin båt nere i Medelhavet. Han hade
en adress och där fick vi svar.
Som vanligt så försöker jag ju påverka mig till att ta det lataste och minst kostsamma
projektet, plussa på alla möjliga kostnader för kanalturen för att lastbilstransporten skall
framstå som ett vasst alternativ. Det var masttransport, diesel, Ny VHF (måste ha ATRISfunktion)
mm mm.

På väg
Vi laddade upp med massor av frukt, mjölk och juce och vad det månde gå åt. Bestämde
att klarera ut en lördag för att gå till Keckova och där stanna över natt tillsammans med Hilda
som gått någon dag innan.
Tidigt på söndagsmorgonen så slet jag Gun-Britt ur sängen och hon deltog till slut
ganska självmant. Nu skulle vi iväg och det innan vinden pep i mitt emot.
Vi kunde lossa våra förtöjningar och backa ur planteringen som varit Stressless plats
ganska länge. Vi satte oss tillrätta och autopiloten styrde och alla system fungerade. Däremot
var jag inte speciellt nöjd med ett nytt ljud. Det vibrerade och det kom från transmissionen till
propellern. Jag har bytt propeller till en trebladig och den går väldigt nära skrovet. Kan
möjligen vara det. Vi får väl fundera på saken. Det hände nämligen en liten malör. Jag slog
till strömbrytaren-säkringen till ankarspelet (det finns inne i en gardrob) Gick ut och efter en
stund kunde jag konstatera att det lät något konstigt. Ankarspelet hade startat och matade ut
ankaret medan vi gjorde 6 knop framåt. Hur jag kom ner och bröt strömmen, vet jag inte, men
ca 50 meter kätting hängde rakt ner. Fick kolla med fjärrmanövreringen och förmodligen hade
den hängt sig. Nästa gång stod i alla fall spelet still när vi släppte på strömmen. Jaha, då var
det bara att spela upp det. Uppknappen trycktes in och spelet var dött! Hur gör man nu då? Jag
fick ta en kättingkrok och sedan en lina till vinschen för att vinscha hem 8 meter åt gången.
Till slut så satt ankaret där det skulle.
Vi letade oss in på en ankarplats där vi såg Hilda och ut gick det att få ankaret. Det blev
för mig att stå i ankarboxen resten av dagen och montera ner spelet, och jag kunde snart
konstatera att en av anslutningarna var avbruten och det på insidan av motorn. Jag kunde i alla
fall borra och gänga i det lilla som fanns kvar och på så vis få kontakt igen. Återställning av
allt och sedan var det dags att lägga sig. Nästa dag startade vi för att segla till Simi som skulle
bli vår första hamn i Grekland. Det blev en nattsegling och det var i tidig morgon då vi
stävade in i lagunen och ankrade.
Inklarering
Det går en buss in till standen, var det någon som påstod. Den skulle komma först 11
men sedan 12 varför vi haffade en taxi som tog oss på slingrande, hisnande vägar till staden
där vi uppsökte hamnpolisen. Vi skulle fylla i namn mm och så visa att vår båt var försäkrad.
Olyckligtvis så hade jag det pappret i en annan pärm, varför jag fick nästan en utskällning och
ett otrevligt bemötande. Det var bara att packa ihop och jag bestämde mig omgående att hi
kommer jag aldrig mer.
Vi seglade iväg både Hilda och vi och här skildes våra vägar. Vi fortsatte upp till Kos
och hade bestämt oss för att checka in där. Vi hade en fin dag och snart kunde vi i
kastvindarnas våld ta oss in till en hamnplats längs en kajkant. Vi ropade upp marinan på
VHF och fick som vanligt proffshjälp att lägga till. Allt gick som smort här och jag tog taxi in
till färjeterminalen och möttes av bara trevliga människor. Jasså, sa en av officerarna,
ytterligare en som sluppit ut (han åsyftade på Turkiet). Allt ordande sig raskt och snart satt jag
hos tullaren. Inga problem där heller. Har du något att förtulla frågade han, och det var ju nej.
Så var det klart.
Hamnpolisen var en snygg ung dam hon oxo med glimten i ögat. På almanackan hade
hon den i alla fall inte. Man måste ju ha en typ av kryssningstillstånd och för att få denna bok
måste man till skattekontoret och betala ca 30€. Men det är stängt tills måndag, påstod hon.
Dagen efter var det bara att konstatera att torsdagen var fredag, hon var en dag vill. Så vi har
fortfarande ingen bok och vi klarerade ut från Kos på söndagen. Det var en hel del pengar

som flydde sin kos där. Ca 50€ om dagen kostade det att ligga där men då ingick el och
vatten.
Väder och vind
Om det kan det sagas mycket. Har man inget vettigt så är ju vädret ett oändligt
samtalsämne. Skall ni norr i Greklands arkepilag, ja då är det att stångas mot vågor och vind.
Andra säger, det blåser aldrig eller för mycket.
Vår rutt var fastlagd att ta oss från Kos till Leros ankra i viken Xerokambos. Därifrån
vidare mot Patmos och i viken Levadhia. Nu tyckte vi att vi tagit tillräckligt med höjd och
skulle gå vidare Mikonos. Vi startade förväntansfulla för detta är just den blåsigaste passagen
(enligt vissa). Början gick bra och vi motorseglade med bra fast men som vanligt så mötte en
del stora vågor och farten minskade ner till 4 knop. Ni som varit med och vet hur det känns
när det ligger 40 Nm framför och att detta skall fortgå i 10 timmar och det är mörkt när man
är framme, hur lätt det är att övertyga sig själv om att det är är ju vansinne. Vrid på ratten och
få en fin gång ner till Dhenoussa istället.
Vi svepte in i en öde vik och vi var helt ensamma sånär som på några fasta bosättningar
på land. Här i Grekland är det lite besvärligt när man ankrar i vikar som omges av höga berg.
Ibland så dånar det till och nerför berget rullar kastvindar, som kan vara ganska kraftfulla.
Tack och lov så har vårt Deltaankare suttit alla gånger, men det är ju alltid oroligt när detta
fenomen kommer när det är mörkt.
Dagen efter fick vi en fin segling ner mot ön Sifnos. Det var segling för vi tappade ändå
mer i höjd. Nu undrar kanske ni vad som menas med tappa höjd. Om man siktar på ett mål
och vinden kommer på sånt sätt att vi inte kan komma dit utan sikta nedanför, då återstår två
saker. Segla så vinden fyller seglen och ger båten fart annars så får vi kryssa. Det här blev
invecklat, vi släpper ämnet och startar motorn istället och går rakt på.
Det behövde vi inte mot Sifonos utan att vinden bar nästan ända fram. Vi fick lite regn
på oss och åskan mullrade på avstånd. Men vi slapp undan med några regndroppar .
Från Sifonos var det motorgång hit upp till Norra Cycladerna och ön Kithnos där vi
ligger nu i en trevlig vik som heter Fikiadha Cove väldigt omtyckt av chaterseglare för vi var
13 båtar i natt. Vi kom som nr 2 efter en kanadick som låg något före oss.
Vi beslutade att njuta av denna fina omgivning samt att baka bröd till 11-kaffet. Det blev
verkligen ett internationellt bröd. Rågsikt från Australien, Vetemjöl från Turkiet, Solrosfrön
från Sverige, torrjäst från Thailand, lite farinsocker från Malaysia. Jäste bra och blev lyckat.
Smakade också förträffligt i en solbelyst sittbrunn. Här nere är det lite över 30 så det är god
jästemperatur.
Där vi ligger nu har vi ca 75 Nm till Korintkanalen som vi troligen tar på två etapper.
Första går till spetsen på fastlandet och nästa till kanalmynningen. VI får se hur det går.
Väderprognoserna talar om nordligt och inne i viken söder Aten blir det troligen växlande.
Det var lite av vad vi hade. Ledsamt att inte få med några bilder, men vi ligger på öde
ställen och har inte Internet. Vi har det svettigt och gott.
Hälsningar
Gun-Britt och Ingmar