S LAG UGG GLAN N (St trix u urale ensis s) - Lappuggla
05.09.2013 • Views
Share Embed Flag

S LAG UGG GLAN N (St trix u urale ensis s) - Lappuggla

S LAG UGG GLAN N (St trix u urale ensis s) - Lappuggla

S LAG UGG GLAN N (St trix u urale ensis s) - Lappuggla

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
lappugglan.se

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

START NOW

S<strong>LAG</strong><br />

<strong>UGG</strong><strong>GLAN</strong>N<br />

(<strong>St</strong> <strong>trix</strong> u<strong>urale</strong><strong>ensis</strong><br />

s)<br />

Faakta<br />

occh<br />

teorier<br />

om sslagugg<br />

glan i Noorrbotttens<br />

län n<br />

Ovve<br />

<strong>St</strong>efansson

Innnehåll:<br />

Inledning<br />

Allmmänt<br />

Histtorik<br />

och förekkomst<br />

Boval<br />

Bosttubbar<br />

Holkkar<br />

Revir<br />

Bobbiotop,<br />

häckningsbiotop<br />

ochh<br />

jaktmarker<br />

Föda<br />

Relaation<br />

till andraa<br />

arter<br />

Hot, , skador och ssjukdomar<br />

Ringgmärkning,<br />

återfynd<br />

och koontroller<br />

Någgra<br />

kompletterande<br />

fakta om<br />

slagugglan<br />

Slaggugglans<br />

framttid<br />

i Norrbotten<br />

Häckningar<br />

och ppopulationenss<br />

utveckling 19995‐2011.<br />

Diagram.<br />

Slaggugglans<br />

utbreedning<br />

i Norrbbottens<br />

län. Kaarta<br />

Lapppugglan<br />

är också<br />

en av skoggsbruket<br />

misssgynnad<br />

och hotad h art.<br />

Litteeratur<br />

och refferenser<br />

Bilagga:<br />

Kända obsservationer<br />

i lappmarkernaa<br />

och övre Tor rnedalen<br />

”Bjöörnugglan”.<br />

HHon<br />

fick det naamnet<br />

då jag hörde björna ar i närheten när hennes holk<br />

skulle sättas<br />

upp.<br />

Varje år sess<br />

björnar, spåår<br />

och spillningg<br />

av björn i björnugglans<br />

b<br />

revir men än har ingen bjö örn<br />

klätttrat<br />

i hennes bboträd.<br />

DENN<br />

SOM SÄTTTER<br />

UPP EN HOLK FÖR S<strong>LAG</strong><strong>UGG</strong>LA A MÅSTE VAARA<br />

MEDVETTEN<br />

OM VIL LKA<br />

KONNSEKVENSER<br />

DET KAN MEDDFÖRA<br />

OCH VVILKET<br />

ANSVA AR DET INNEBBÄR!<br />

© OOve<br />

<strong>St</strong>efanssson,<br />

Bodenn<br />

2011<br />

1<br />

Siddan<br />

2<br />

2<br />

3<br />

4<br />

4<br />

9<br />

14<br />

15<br />

18<br />

18<br />

18<br />

22<br />

24<br />

25<br />

29<br />

29<br />

30<br />

31<br />

32‐ ‐33

SLAAG<strong>UGG</strong>LLAN<br />

(<strong>St</strong>rixx<br />

<strong>urale</strong>nssis)<br />

I NOR RRBOTTEENS<br />

LÄN<br />

Akvarell aav<br />

Mats Åke BBergström<br />

INLLEDNING<br />

Jag vill med den här översikten<br />

redogöra föör<br />

slagugglans s historia och förekomst i NNorrbottens<br />

län.<br />

Det är ingen fulllständig<br />

redoggörelse<br />

utan bör ses som en sammanffattning<br />

av mmer<br />

eller mind dre<br />

kändda<br />

förhållanden<br />

delvis pubblicerade<br />

men i huvudsak in nte tidigare beeskrivna.<br />

En ddel<br />

av mina eg gna<br />

här beskrivna erffarenheter<br />

kaanske<br />

inte helt<br />

överensstämmer<br />

med andras<br />

uppfatttningar<br />

vilket t är<br />

försståeligt<br />

då dett<br />

säkert finnss<br />

många nyannser,<br />

detaljer och skilda toolkningar<br />

kringg<br />

ekologin så åväl<br />

under<br />

som utomm<br />

häckningstidden.<br />

Ett önskemål<br />

men tyv värr inte ekonomiskt<br />

möjlligt<br />

har varit att<br />

kunna<br />

radiopejla något eller nnågra<br />

väl kändda<br />

slagugglep par under något<br />

år för att ffå<br />

en bättre och o<br />

frammförallt<br />

mer objektiv kunsskap<br />

om etologin<br />

hos de båda könen.<br />

Sådan kunsskap<br />

skulle va ara<br />

särsskilt<br />

betydelseefull<br />

för fågelskyddsarbeteet<br />

då mina eg gna erfarenheter<br />

av slaguugglans<br />

och då d i<br />

förssta<br />

hand haneens<br />

relationer<br />

och influenns<br />

på andra arter a främst vvissa<br />

rovfåglaar<br />

och ugglor är<br />

subjjektiva<br />

och kaan<br />

därför inte exakt verifierras.<br />

Vinterekologin<br />

är dessuutom<br />

nästan hhelt<br />

okänd. Trots<br />

otaliga<br />

besök seedan<br />

början av 1970‐taleet,<br />

oftast till lsammans meed<br />

hjälpsammma<br />

vänner och o<br />

meddhjälpare,<br />

vidd<br />

mer än 90<br />

olika aktivva<br />

häckningsplatser,<br />

27 misslyckade häckningar och o<br />

ringgmärkning<br />

av ddrygt<br />

230 kulllar<br />

har jag somm<br />

alla andra många m kunskaapsluckor<br />

menn<br />

det är ju en del<br />

av ääventyret,<br />

att ha mycket kvar<br />

att lära.<br />

Jag har valt att mmed<br />

många bilder,<br />

tyvärr een<br />

del av säm mre kvalitet, viisa<br />

bl.a. ett antal<br />

exempel på<br />

holkkar,<br />

andra booplatser<br />

och nnågra<br />

häckninngsbiotoper<br />

som s slaguggloorna<br />

använt eeller<br />

fortfaran nde<br />

anväänder<br />

sig av.<br />

ALLLMÄNT<br />

Tyskken<br />

Peter Simon<br />

Pallas (17441‐1811)<br />

gav 1771 slagugglan<br />

artnamnet<br />

<strong>urale</strong>nsis. Deen<br />

har därefte er i<br />

olikaa<br />

regioner meellan<br />

Skandinaavien<br />

och Japan<br />

getts ett tiotal<br />

mer eller<br />

mindre lokaala<br />

och regionala<br />

rasnnamn.<br />

Även arrtnamnet<br />

har tillfälligt varitt<br />

föremål för förslag f till föräändringar.<br />

Deetta<br />

beror främ mst<br />

på aatt<br />

slagugglan förekommerr<br />

i ett flertal nnyanser<br />

av färg<br />

och storlek i bl.a. Japan, Manchuriet och o<br />

sydööstra<br />

Sibirien (Momiyama 1928) (12). Deet<br />

finns teorie er om de olikaa<br />

utvecklingsffaserna<br />

och so om<br />

baseeras<br />

på att slagugglan äär<br />

mycket sttationär<br />

och inte benägeen<br />

att migrera.<br />

Den sakn nar<br />

flytttningsbenägennhet<br />

och vanndrar<br />

därför inte långa sträckor s inomm<br />

utbredninggsområdet.<br />

Ba ara<br />

ensttaka<br />

i huvudsaak<br />

unga indiviider<br />

sägs ha emigrerat<br />

uppe emot ca 15000<br />

km i västra SSibirien.<br />

2

I Europa har bara ett långväga återfynd registrerats. Det var en ung slaguggla som ringmärktes i<br />

Estland 1986 och påträffades död i Sachsen‐Anhalt, Tyskland i februari 1987 ca 1050 km sydväst<br />

om födelseorten (6). För utförlig information om utbredning, biologi m.m. se (Mikkola 1983) (18).<br />

Slagugglans invandring till Skandinavien har på samma sätt som lappugglan sitt ursprung<br />

österifrån, alltså genom Finland innan den nådde Sverige. När i historien slagugglan beträdde<br />

Skandinavien kan förstås ingen veta. Den i Sverige först beskrivna slagugglan härrör från ett skjutet<br />

exemplar i Älvkarleby i norra Uppland mellan åren 1783‐1796 (5). Slagugglan bör ha funnits i<br />

Sverige i många hundra, kanske tusentals år.<br />

Slagugglans utbredning i Sverige sträcker sig från trakten av Polcirkeln i Norrbotten (66°33´N) ned<br />

till landskapen i höjd med Mälardalen (mellan 60°N och 59°N). Enstaka observationer görs årligen<br />

norr om Polcirkeln likväl som söder om 59°N. Populationen uppskattas till högst 2700 par (5).<br />

För utförlig information om ringmärkning och återfynd av slagugglor se Ringmärkningscentralens<br />

årliga sammanställningar över ringmärkning och återfynd (7) och Svensk ringmärkningsatlas (8).<br />

HISTORIK OCH FÖREKOMST<br />

Äldre rapporter om iakttagna slagugglor i Norrbottens län kan i några fall vara lappugglor som<br />

gemene man ibland kan förväxla den med. De flesta äldre rapporter grundar sig oftast på andra<br />

och tredje hands uppgifter och kanske missförstånd om arttillhörighet i några fall. En av de första<br />

rapporterna från Norrbotten härrör från en slaguggla (<strong>St</strong>rix litturata) som sköts vid <strong>St</strong>orsand nära<br />

lappmarksgränsen den 16 juni 1843 enl. Carl Gustaf Löwenhjelm (9). Uppgifter finns också om att<br />

en slaguggla skjutits vid Karesuando enl. August Wilhelm Malm (3). Den senare uppgiften gör att<br />

man lätt vill tro att det var en lappuggla som sköts med tanke på förekomsten av lappugglor i Torne<br />

och Kemi Lappmark vid den tiden. Samma tveksamhet infinner sig ang. påståendet att arten häckat<br />

vid Njunjes, Kvikkjokk (3). Uppgifter om en häckning vid Gransjö i Överluleå kan däremot inte<br />

ifrågasättas. Arvid Frisendahl 1907 (10) meddelar att ”Surnium <strong>urale</strong>nse (Pall) häckar här och där i<br />

de stora skogarne. Vid Åminne ha ofta kullar med fullväxta ungar, vanligen 2 till antalet, iakttagits<br />

och äfven vid Rosfors fanns den” och där häckar den fortfarande. Rapporterna om iakttagna<br />

slagugglor i lappmarkerna har alltid varit fåtaliga. Orsaken är att slagugglan för ett mycket<br />

undanskymt liv men främst för att den är förhållandevis ovanlig och därför sällan observerad i<br />

landskapet norr om Polcirkeln och i lappmarkerna.<br />

Under 1950‐, 1960‐ och början av 1970‐talet var observationer av slagugglor mycket ovanliga även<br />

i landskapet. Förmodligen avspeglar detta det både då och nu faktiska förhållandena att slagugglan<br />

alltid haft sitt kärnområde i den sydöstra landskapsdelen. Invandringsteorin motsäger inte detta.<br />

Under 1950‐ och 1960‐talet blev slagugglans biologi och beteenden studerade och beskrivna från<br />

skogarna omkring Harads av Arne Blomgren i boken Fåglar i Nordanskog (1). Från Bodentrakten<br />

har studier gjorts av Waldemar Berggren, Olle Hedvall och Jens Wahlstedt i boken Ladrikets fåglar<br />

(2). Gemensamt för båda böckerna är att beskrivningarna och berättelserna är fascinerande,<br />

mycket lärorika och oefterhärmliga. Jag rekommenderar alla att ta del av fantastiska berättelser<br />

om delar av Norrbottnisk natur som den en gång var och aldrig kommer att återuppstå.<br />

Från slutet av 1960‐talet och framåt har slagugglan allt mer uppmärksammats i Norrbotten främst<br />

inom Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommun ”Fyrkanten”, vilket beror på att det under lång tid<br />

funnits flera rovfågel‐ och uggleintresserade personer där. Dessutom bedrivs sedan början av<br />

1970‐talet ett inofficiellt pågående och sedan 1980‐talet två olika från varandra åtskilda projekt<br />

verksamheter i huvudsak inom Fyrkanten området med slagugglan som studieobjekt.<br />

För rapporter från Norrbottens Ornitologiska Förenings (NOF) projekt Slaguggla (11), se Litteratur<br />

och referenser. Summorna i rapporterna har beaktats vid uppskattningen av antalet revir och<br />

slagugglor i Norrbotten.<br />

Förhållandena i länets inland är mycket svåra att överblicka då mina upprop (14) och andra<br />

efterfrågningar inte gett något resultat och uppgifterna i övrigt är fåtaliga. Jag har tidigare haft<br />

förmånen att få besöka häckningar i Lule lappmark.<br />

3

I de norra och östra delarna av landskapet är bara ett litet antal häckningsplatser kända genom<br />

tiderna och i dagsläget endast tre‐fyra. I lappmarkerna har också bara ett fåtal häckningar<br />

påträffats tidigare och av olika rapporter att döma är de flesta lokalerna även där inaktiva och<br />

saknar troligtvis reproducerande slagugglor.<br />

Jag uppskattar att det i Norrbottens län finns 100‐110 olika slagugglerevir eller par med mer eller<br />

mindre regelbunden produktion av ungar varav 60‐70 par i de sydöstra delarna, och ca 20 par i<br />

resten av landskapet. I Pite lappmark beräknar jag att det finns ca 5 par och i Lule lappmark ca 10<br />

par. I Torne lappmark förekommer troligen inte några parbildade och häckande slagugglor. Den<br />

mycket höga tätheten aktiva revir i syd och sydost är enbart en följd av den stora mängden holkar<br />

som satts upp i området med början tidigt under 1970‐talet. Utan holkar hade den häckande<br />

populationen i länet i dagsläget sannolikt inte överstigit 25‐30 par eller maximalt 150‐200 individer.<br />

Antalet enskilda slagugglor i Norrbottens län torde hösten efter en god häckningssäsong uppgå till<br />

närmare 500 individer, årsungar och ett osäkert antal inte parbildade och mer eller mindre<br />

kringströvande slagugglor inräknade.<br />

Beräkningsgrund: 100 par (200 ex), 80 lyckade häckningar x 2,8 ungar i medeltal (224 ex.) och ca<br />

80 oparade ”kringströvande” individer = ca 500 slagugglor vilket kan vara något i överkant.<br />

Det är inte möjligt att göra en mer pålitlig beräkning av populationsstorleken eftersom kunskap om<br />

slagugglans faktiska förekomst saknas för huvuddelen av Norrbottens län.<br />

BOVAL<br />

Tiden före 1970‐talet var slagugglorna med något enskilt undantag helt hänvisade till att häcka i<br />

naturligt utvecklade bostubbar, andra håligheter (sidohål) i grova träd och större risbon av<br />

rovfåglar, korp och kråka. Häckning i risbon är mycket ovanligt och har troligen inte konstaterats<br />

mer än 10‐15 gånger i Norrbotten. Själv har jag och mina medhjälpande vänner funnit slagugglor<br />

häckande i risbon sex gånger och i en bolåda avsedd för lappuggla. Numera är häckningar i stubbar<br />

eller sidohål sällan påträffade och förekommer vad jag känner till endast i ett fåtal av de för<br />

närvarande kända häckningsreviren i landskapet. Orsaken är inte enbart den områdesvis mycket<br />

höga koncentrationen av holkar utan bristen på naturligt utvecklade och utvecklingsbara<br />

trädstammar och stubbar i samma område.<br />

Under 1960‐ och början av 1970‐talet konstruerades holkarna med ledning av de invändiga måtten<br />

hos stubbar med häckande slagugglor. Det innebar att holkarna ofta gjordes höga och smala.<br />

Ganska snart upptäckte vi fördelen med rymliga och grunda holkar och framförallt holkar med<br />

frontöppning och heltäckande tak. Anledningen är att taklösa holkar liksom sk skorstensstubbar<br />

oftast blir snöfyllda och frusna med isbildning i botten. Holkarnas väggar kan dessutom inte som<br />

stubbarnas släppa något material (mulmen) som ugglorna kan riva loss med klorna för att bilda och<br />

forma bobalen. Som bonus, om uttrycket tillåts, blir förutsättningarna för äggens utveckling bättre<br />

då mulmen skyddar äggen mot kylan underifrån under tiden som snön och isen smälter.<br />

BOSTUBBAR<br />

Häckningar i naturligt bildade bostubbar av tall (torrfuror), asp och björk i nämnd ordning har varit<br />

vanligast. Ett slagugglepar har sällan möjlighet att välja mellan olika alternativ. Därför kan en<br />

bostubbe se ut nästan hur som helst, huvudsaken är att underlaget för äggen är någorlunda plant<br />

och utrymmet för honan att lägga och vända på äggen är tillräckligt. Om hon sedan ungen eller<br />

ungarna har kläcks kan föda och vårda dem under de kommande 3‐4 veckorna i stubben är en<br />

annan sak. Är utrymmet för litet riskerar ungar att dö under tillväxten eller häckningen att<br />

misslyckas. 15 cm i diameter torde vara nära gränsen för att en häckning med en men inte två<br />

överlevande unge skall kunna genomföras. 25‐30 cm diameter eller ytan 7‐8 dm² är annars ett<br />

lämpligt utrymme. Djupet från där honan tar sig ner till balen kan variera betydligt från 2‐3 dm till<br />

1m och kanske något mer. Bobalens höjd över marken beror också enbart på vad det finns för<br />

utbud av bostubbar. Häckningar allt ifrån ca 2‐12 m över marken har jag själv träffat på.<br />

Ska man ge en ”rekommendation för slagugglans bygglov i stubbar” är höjden ca 4‐6 m, 25‐40 cm<br />

ner till balen, gärna med någon kikspringa och balens diameter ca 30cm idealiska mått.<br />

Betydelsen av ett bra utrymme är också att honan lättare kan hålla rent i boet, alltså äta upp<br />

ungarnas avföring, spybollar och rester efter byten.<br />

En bra bostubbe kan användas av slagugglor under många år förutsatt att bobalen är intakt och<br />

inte sjunker ihop vilket den alltid gör efter en tid då underlaget förmultnar och faller ihop. När en<br />

4

ebodd<br />

bostubbee<br />

friställs i enn<br />

gallring elleer<br />

i ett bestån nd med fröträäd<br />

kan stubbben<br />

användas av<br />

ugglorna.<br />

Tas frröträden<br />

bortt<br />

kommer boostubben<br />

att t överges occh<br />

oavsett deetta<br />

senast när n<br />

ungskogen<br />

nått een<br />

höjd av ca 11,5‐2<br />

meter. AAvståndet<br />

till äldre ä skogsbeestånd<br />

har stor<br />

betydelse.<br />

Denn<br />

här mycket smala och trrånga<br />

bostubbben<br />

lämnades s på hygget mmed<br />

några fröötallar<br />

som in nte<br />

synss<br />

på bilden. Taallarna<br />

avverkkades<br />

senare. . Bobalen ligg ger ungefär enn<br />

halv meter uunder<br />

ingången.<br />

Slaggugglorna<br />

gennomförde<br />

häcckningen<br />

och ffick<br />

två ungar r. Efter avverkkningen<br />

har innte<br />

slagugglor rna<br />

häckkat<br />

i det fd reviret.<br />

På den högra bilden sser<br />

man av de en kraftigare rödbruna färggen<br />

att en del l av<br />

mullmen<br />

har krafs fsats loss. Dett<br />

är lätt att föörstå<br />

att de fö örsta holkarnaa<br />

som tillverkaades<br />

ibland blev b<br />

smaala<br />

och trångaa<br />

eftersom liknnande<br />

stubbarr<br />

ibland fick st tå modell.<br />

Häcckningen<br />

upptäcktes<br />

under avverkning dåå<br />

personalen såg s att en stor<br />

fågel flög ivääg<br />

från stubben.<br />

Denn<br />

avverkningsaansvarige<br />

hoss<br />

det statligaa<br />

skogsbolage et ringde och berättade attt<br />

man minsa ann<br />

hadde<br />

lämnat någgra<br />

träd runt sstubben.<br />

Två tallar blev kv var. Slaguggloorna<br />

födde uppp<br />

en unge i den d<br />

myccket<br />

trånga sttubben.<br />

Ungeen<br />

klättrade uupp<br />

till stubb bens topp därr<br />

den satt enn<br />

dag innan den d<br />

hoppade<br />

ner och lufsade iväg dde<br />

300 metraarna<br />

till skogen n. Fröträden, även de närmmast<br />

stubben har<br />

h<br />

Sveaaskogs<br />

entrepprenör<br />

avverkaat.<br />

5

Spårren<br />

efter slaggugglans<br />

krafssande<br />

på stubbbens<br />

innervä äggar avslöjarr<br />

att här är deet<br />

häckning el ller<br />

häckkningsförsök.<br />

Tyvärr hjälptte<br />

det inte uggglorna<br />

denna a gång heller då även den här stubben av<br />

någon<br />

skoterbureen<br />

vedtjuv annsågs<br />

lämpliggare<br />

som bras sved redan årret<br />

efter senaaste<br />

häckningen.<br />

Att båda ungarna<br />

försvann nåågon<br />

dag efteer<br />

att bilden med m ungen toogs<br />

är en gåtta<br />

även om vi i är<br />

säkrra<br />

på att männniskor<br />

var innblandade.<br />

Deen<br />

lavrika skogen<br />

kalavverkkades<br />

2010 aav<br />

Sveaskog so om<br />

kommmer<br />

att ”natuurvårdsbränna”<br />

området. BBilden<br />

med un ngen är tagen av Östen Freddriksson.<br />

Det finns snart inget<br />

utbud allss<br />

av bostubbaar<br />

i produktion nsskogarna. TTorrstubbar<br />

avv<br />

grövre aspar r är<br />

utmmärkta<br />

men innga<br />

uthålliga boplatser dåå<br />

mulmen är mycket poröös<br />

och aspstubbar<br />

kortlivade.<br />

<strong>St</strong>ubbben<br />

i contortta<br />

planteringeen<br />

resulteradee<br />

senast i tre ungar men bllåste<br />

omkull eefter<br />

häckning gen<br />

1981.<br />

Det fanns fflera<br />

utmärktaa<br />

häckningsstubbar<br />

inom avverkningen<br />

mmen<br />

alla utomm<br />

den här och en<br />

till ssom<br />

ugglornaa<br />

tidigare häcckat<br />

i kördes ttyvärr<br />

ner me ed skogsmaskkinerna.<br />

Skogeen<br />

i bakgrund den<br />

tillhör<br />

det 2004 bildade natuurreservatet<br />

RRenskinnskölen<br />

norr om Boden.<br />

I bevarandeplan<br />

20 000<br />

uppger<br />

Länsstyreelsen<br />

att där häckar bl.a. flera arter ugglor. u Senastt<br />

av mig kända<br />

häckninga ar i<br />

omrrådet<br />

som unnder<br />

mitten aav<br />

1970‐talett<br />

kalavverkad des och plantterades<br />

med nordamerikan nsk<br />

conttortatall<br />

är laappuggla<br />

i konnstgjort<br />

bo i skogskanten 1977, hökugggla<br />

1980, ev. 1987, jorduggla<br />

1981<br />

och slagugggla<br />

1988. Natturreservatet<br />

Renskinnsköle en har andra kvaliteter ochh<br />

är väl värt att<br />

besööka<br />

liksom den<br />

nu 35 åriga contortatallskogen<br />

för den n som vill upplleva<br />

skrämmaande<br />

kontraster.<br />

6

På dden<br />

vänstra 112<br />

m höga asspstubben<br />

häcckade<br />

slagugg glorna 1982 ooch<br />

fick två uungar<br />

innan den d<br />

blåsste<br />

omkull. I dden<br />

högra häcckade<br />

ugglornna<br />

vid kröken 1974 1 och 19788<br />

innan stubben<br />

föll.<br />

Furuustubben<br />

till vänster anväändes<br />

inte eftter<br />

1988 då hygget h tillkomm.<br />

I sidohålett<br />

på aspstubb ben<br />

häckkade<br />

slagugglorna<br />

inte eftter<br />

avverkninggen<br />

1991. Sen nare gick stubbben<br />

av vid håålet<br />

och tornf falk<br />

häckkade<br />

två gångger.<br />

Andra gånngen<br />

föll stubbben<br />

och unga arna omkom.<br />

Om skogen lämnnas<br />

orörd kaanske<br />

det tarr<br />

200 år till innan den ca<br />

300 år gamla<br />

tallen med m<br />

branndljudet<br />

rötarr<br />

och dör. I bbästa<br />

fall medd<br />

1/1000 chans<br />

inträffar fö förhoppningsvvis<br />

ett stambr rott<br />

efteer<br />

några tiotall<br />

år. Torrakann<br />

blir därefter, , om möjligt en e bostubbe ssom<br />

passar slaagugglorna.<br />

Om<br />

O<br />

intee<br />

kommer den som på den aandra<br />

bilden aatt<br />

inta ett våg grätt läge i deen<br />

biologiska mmångfalden.<br />

7

Häcckningar<br />

av sllaguggla<br />

på björkstubbar är sällan påträffade.<br />

Denn<br />

här stubbenn<br />

är 20‐25 cm m i<br />

diammeter<br />

i toppenn<br />

där två unggar<br />

föddes 20004.<br />

Den ena ungen u (hona) ) återfann jagg<br />

2007 häckan nde<br />

27 kkm<br />

från den hhär<br />

födelseplaatsen.<br />

Ortsbeffolkningen<br />

so om hittade hääckningen<br />

sattte<br />

upp en holk<br />

i<br />

trakkten<br />

dit paret fflyttade.<br />

Denn<br />

här häckningsplatsen<br />

i ett<br />

sommarstuugeområde<br />

20 010 är verkliggen<br />

udda. Rooger<br />

Söderströ öm<br />

visaar<br />

var bobalenn<br />

är belägen. IIngången<br />

är uuppe<br />

i förgren ningen. Honann<br />

och de tre uungarna<br />

satt den<br />

d<br />

20 juni<br />

tillsammaans<br />

i björkskoggen<br />

i bakgrundden<br />

där vi kun nde ringmärkaa<br />

dem.<br />

8

HOLKAR<br />

I hoolkar<br />

där bomaterialet<br />

försvvunnit<br />

eller saaknats<br />

har häckningar<br />

missslyckats<br />

då hoonan<br />

inte kunn nat<br />

hållaa<br />

äggen samlade<br />

och varmma<br />

varvid fosterutvecklinge<br />

en avstannat vvilket<br />

jag har konstaterat hos h<br />

två misslyckade hhäckningar<br />

i hholkar.<br />

I den eena<br />

holken fanns<br />

två ägg mmed<br />

nästan helgångna<br />

fost ter.<br />

Medd<br />

nytt bomateerial<br />

i holken lade<br />

honan enn<br />

ny kull och fick<br />

två ungar.<br />

Jag har sedan 19770‐talet<br />

haft fflera<br />

häckninggar<br />

i bräd‐ och h plyfaholkar utan tak och ssenast<br />

2010 i en<br />

taklös<br />

brädholk ssom<br />

jag tillsammmans<br />

med Fältbiologerna a satte upp i en gran i mittten<br />

av 70‐talet.<br />

Somm<br />

kuriosa kan nämnas att nnär<br />

jag kompleetterade<br />

holk ken med en mmed<br />

tak valde ugglorna den nna<br />

menn<br />

när honan oomkom<br />

intog dden<br />

nya honan<br />

den gamla taklösa t holkenn.<br />

En sslaguggleholkk<br />

får faktiskt sse<br />

ut hur som helst men de et är inte säkeert<br />

att den koommer<br />

att beb bos<br />

av sslagugglor.<br />

Huuvudsaken<br />

är att holken ärr<br />

säker för fåg glarna. Den skka<br />

inte vara ooproportionerligt<br />

storr<br />

eller djup. Den blir bbara<br />

onödigtt<br />

jobbig att transporteraa<br />

och sätta upp. Det jag<br />

”rekkommenderarr”<br />

för bostubbbar<br />

gäller ockkså<br />

för holkar. . Holkarna häär<br />

uppe i norrr<br />

bör förses med m<br />

fronntöppning,<br />

takk<br />

och bra bommaterial.<br />

Jag fföredrar<br />

ett ca a 15 cm lagerr<br />

torr motorsåågsspån<br />

av bjö örk<br />

somm<br />

kompletteraas<br />

eller byts vvid<br />

behov. Hoolkens<br />

öppnin ng kan med föördel<br />

förses mmed<br />

en ståen nde<br />

skärrm<br />

om några ccm<br />

(5‐7) på bååda<br />

eller den högra sidan sett s inifrån holken.<br />

Skärmenn<br />

fungerar så att<br />

ungarna<br />

kan läggga<br />

sig på den sidan (i hörnet)<br />

för att tidvis<br />

få skugga vid starkt sollljus<br />

om holke ens<br />

öpppning<br />

är vänd mot syd eller väst. Det är bbra<br />

om botten n förses med många hål (t. .ex. ca 8mm) för<br />

genomluftning<br />

avv<br />

bomaterialet.<br />

Jag har prövat mmånga<br />

olika mmodeller<br />

och olika biotoper<br />

bl.a. de på nedanståendde<br />

bilder. En del<br />

holkkar<br />

har blivit aaningen<br />

grundda<br />

beroende ppå<br />

virkesbrist eller att jag oockså<br />

har anväänt<br />

modellen till<br />

tornnfalk<br />

och hökuuggla.<br />

Alla moodeller<br />

har funngerat<br />

alldele es utmärkt ochh<br />

de grunda oofta<br />

bättre än de<br />

djuppare.<br />

Nedan fföljer<br />

några eexempel<br />

på hholkar<br />

som jag<br />

och i någraa<br />

fall mina mmedhjälpare<br />

eller<br />

meddarbetare<br />

i vårt<br />

inofficiella projekt har saatt<br />

upp.<br />

En eeller<br />

flera spriingor<br />

eller annnan<br />

öppning i holkväggen har de flestaa<br />

konstruktöreer<br />

försett holk kar<br />

medd.<br />

Nyttan förr<br />

ugglorna äär<br />

kanske intte<br />

uppenbar men kan hjäälpa<br />

till att lufta och hå ålla<br />

bommaterialet<br />

torrrt.<br />

Det underläättar<br />

när mann<br />

ska kontrolle era om holkenn<br />

är bebodd soom<br />

i denna ho olk.<br />

Ett bbra<br />

tak av t.exx.<br />

plyfa eller kkraftig<br />

tjärpappp<br />

på takbräd dorna förlängeer<br />

holkens livsslängd<br />

betydli igt.<br />

Holkken<br />

ska spikass<br />

fast så att dden<br />

blir stabil. . Om det är ett e växande trräd<br />

måste uppphängningen<br />

ses<br />

s<br />

överr<br />

med några åårs<br />

mellanrumm.<br />

9

Undder<br />

mitten av 1970‐talet saatte<br />

jag bl.a. tillsammans med m Fältbioloogerna<br />

i Luleåå<br />

och Boden upp u<br />

fleraa<br />

liknande slaaguggleholkarr.<br />

Några av hoolkarna<br />

blev aldrig a beboddaa,<br />

troligen p.gg.a.<br />

fel placer ring<br />

menn<br />

främst för aatt<br />

slagugglepopulationen<br />

iinte<br />

var så sto or som nu. Iblland<br />

tog det 55‐10<br />

år innan ett<br />

slaggugglepar<br />

etablerade<br />

sig. I ett par fall kkonstaterade<br />

jag j att det beerodde<br />

på attt<br />

deras ordina arie<br />

bosttubbe<br />

hade tjjänat<br />

ut eller förstörts och ett par föred drog att ett åår<br />

häcka i ett duvhöksbo men m<br />

återrgick<br />

därefter till att häcka i holken. Denn<br />

taklösa holk ken på bilden satte jag och Fältbiologern na i<br />

Bodden<br />

upp i mittten<br />

av 1970‐taalet.<br />

Den funggerade<br />

faktisk kt senast år 22010.<br />

Slaguggglorna<br />

har and dra<br />

holkkar<br />

att välja mmellan<br />

och soom<br />

det här reeviret<br />

också utnyttjar u iblannd.<br />

Holken koommer<br />

att göras<br />

oanvändbar<br />

då dden<br />

och platsenn<br />

inte längre äär<br />

säker för ug gglorna.<br />

Häcckningen<br />

i ”laappugglelådann”<br />

resulteradde<br />

i fem flygga<br />

ungar. Tyyvärr<br />

gillade antagligen in nte<br />

marrkägaren<br />

det utan högg ner granen ssamma<br />

höst och ställde den prydligt mot en ann nan<br />

kvarrlämnad<br />

gran intill. Slaguggglorna<br />

fick en holk på en an nnan skogsägares<br />

mark ochh<br />

där har mån nga<br />

kullaar<br />

vuxit upp och säkert fåångat<br />

hundratals<br />

sorkar på å den kanskee<br />

ugglehatandde<br />

skogsägare ens<br />

marrker.<br />

Efter tvåå<br />

häckningar av slagugglorr<br />

i den bara 18cm 1 vida expperimentholkeen<br />

intogs den av<br />

en kknipa<br />

samtidigt<br />

som en sstor<br />

myrstackk<br />

byggdes upp p vid trädrotten.<br />

Numera används holk ken<br />

troliigen<br />

bara av ggetingar<br />

och kkanske<br />

någon rödstjärt.<br />

10

Månnga<br />

slaguggleekullar<br />

har föttts<br />

upp i de hhär<br />

konstiga holkarna h som en ”expert” aanser.<br />

Jag kal llar<br />

moddellen<br />

för Kommbiholken<br />

då de fungerar aalldeles<br />

utmär rkt för tornfalkk<br />

och hökuggla.<br />

Har man in nte<br />

alltiid<br />

råd med nnytt<br />

virke ochh<br />

tycker att återvinningsm modellen är bbra<br />

så blir kkonstruktioner<br />

rna<br />

däreefter.<br />

Man tar<br />

vad man haar<br />

ibland! Holkkarna<br />

är väl använda a och nnötta.<br />

Den höögra<br />

m.fl. holk kar<br />

har vi tvingats flyytta<br />

eftersom vi tyvärr inte ffår<br />

ha dem oc ch slagugglornna<br />

i fred.<br />

De sstörre<br />

gamla ffula<br />

holkarna har också dee<br />

fungerat i många,<br />

mångaa<br />

år. I den vännstra<br />

kan man n se<br />

en sskymt<br />

av honnan.<br />

Förrestenn<br />

när jag stodd<br />

20 m från holken h och tittade<br />

med kiikaren<br />

snudda ade<br />

hanen<br />

mitt huvuud<br />

med ena vingen då hhan<br />

försökte skrämma boort<br />

mig. Tyväärr<br />

kalavverka ade<br />

Sveaaskog<br />

områdeet<br />

som ligger i en Ekopark ddå<br />

det ska naturvårdsbrännnas.<br />

Ur den anndra<br />

holken flög f<br />

det plötsligt ut enn<br />

massa dagsllumrande<br />

frosstfjärilar<br />

vilke et ”holkinspektören”<br />

och rinngmärkaren<br />

Lars<br />

Håsteen<br />

inte veerkar<br />

vara säärskilt<br />

förtjusst<br />

över. Den holken har också varit väl använd av<br />

slaggugglorna.<br />

Denn<br />

modifierade ammunitionsslådan<br />

är flitiggt<br />

använd och h nyss repareerad<br />

efter att en björn rivit av<br />

takeet<br />

och tagit unngen,<br />

dock intte<br />

den som man<br />

kan skymt ta huvudet av i öppningen. Den föddes året å<br />

efteer<br />

björnattackken.<br />

Jag har mmånga<br />

gånger<br />

undrat över r om björnen åt upp slaguggleungen<br />

då å vi<br />

baraa<br />

hittade ensttaka<br />

dun efter<br />

den. Se bild d av björnspår r i holkträdet ssidan<br />

19. ”Polisholken”<br />

kal llas<br />

den eftersom en iintresserad<br />

poolisman<br />

byggdde,<br />

satte upp och o underhålller<br />

bl.a. dennaa.<br />

11

För slagugglorna har holkens uutseende<br />

ingeen<br />

betydelse. Det är bara bbristen<br />

på lämmpligt<br />

utforma ade<br />

bosttubbar<br />

som ggör<br />

att slaguggglorna,<br />

liksomm<br />

så många andra a hålhäckkande<br />

arter, är hänvisade till<br />

att hhäcka<br />

i olika mmer<br />

eller minddre<br />

”konstiga” ” artefakter. ”Överkalixmod<br />

”<br />

dellen” uppe ttill<br />

vänster.<br />

Jag fick tre sådaana<br />

här fantaastiskt<br />

fina naaturstamholka<br />

ar av naturskkyddaren<br />

Björrn<br />

Mildh i Pit teå.<br />

Holkkarna<br />

fungeraar<br />

naturligtviss<br />

alldeles utmärkt<br />

även om m jag fått flyttta<br />

dem flera ggånger<br />

på gru und<br />

av aavverkningar.<br />

Jag har själv ppå<br />

1970‐talett<br />

satt upp någ gra holkar av ggrov<br />

ihålig graanstam<br />

utan tak<br />

t<br />

och utan att slaguugglorna<br />

blevv<br />

intresserade. .<br />

12

När r jag satte uppp<br />

holken på stuubben<br />

1977 satt<br />

en hökugg gla i tallarna bbakom<br />

och förrhoppningen<br />

om o<br />

häckkning<br />

av hökuuggla<br />

tändes mmen<br />

den 11 juuni<br />

1978 kund de två slagugggleungar<br />

ringmmärkas.<br />

De ha ade<br />

då llämnat<br />

holkenn<br />

och satt 50 m därifrån. TTilläggas<br />

bör att a Domänverrket<br />

hade lämmnat<br />

mängder r av<br />

torrrstubbar<br />

och ttorrakor<br />

i omrrådet,<br />

även såådana<br />

som sla agugglorna occh<br />

hökugglor tidigare häcka at i<br />

menn<br />

tyvärr samtliga<br />

brännbaara<br />

togs omhhand<br />

efter avverkningen<br />

a<br />

av skoterburrna<br />

vedsamla are.<br />

Fröttallarna<br />

avverrkades<br />

tyvärr oockså<br />

så att innte<br />

ett enda ”naturvärdestr<br />

”<br />

räd” blev kvarr.<br />

Slagguggleungen<br />

hhar<br />

hittat restterna<br />

efter enn<br />

sönderkörd högstubbe h påå<br />

hygget som kamouflage och o<br />

behöver<br />

ugglemoors<br />

stöd då denn<br />

har en bra bbit<br />

kvar och nå ågon dag för aatt<br />

nå den skyyddande<br />

skogen.<br />

13

Denn<br />

gamla holken<br />

har jag nyliigen<br />

bytt ut effter<br />

lång och trogen tjänst.<br />

”<strong>St</strong>ridsvagnssugglan”<br />

kalla ade<br />

jag henne, den fförsta<br />

honan i reviret, efteersom<br />

hon va ar rätt våldsamm<br />

och inte enns<br />

skyggade för f<br />

striddsvagnar.<br />

Denn<br />

har ersatts aav<br />

en modernaare<br />

som liknar r holken till hööger.<br />

Hannen<br />

anländer r med en sorkk<br />

till den ruvaande<br />

honan. Lådan som äär<br />

uppsatt avv<br />

fotografen var<br />

egenntligen<br />

avseddd<br />

för tornfalk men fick helt andra hyresg gäster. Foto deenna<br />

bild Larss<br />

Nilsson.<br />

REVVIR<br />

Häckningsreviretts<br />

storlek är ssvårt<br />

att definniera<br />

eftersom m det varieraar<br />

betydligt i sstorlek<br />

från ca a 3<br />

km² ² till uppemot ca 7 km². <strong>St</strong>oorleken<br />

berorr<br />

bl.a. på boplatsens<br />

placerring<br />

och läge i förhållande till<br />

och kvalitén på jaaktmarkerna.<br />

Det finns ett vissst<br />

förhållandee<br />

mellan olikaa<br />

slagugglerev vir. I ett par fall<br />

har slagugglepar<br />

samtid digt<br />

häckkat<br />

2,3 km frrån<br />

varandra medan avstååndet<br />

ca 4 km m (2,5‐5,5 kmm)<br />

i medeltall<br />

är ett norm malt<br />

acceepterat<br />

avstånd.<br />

Avstånden<br />

är relaterade<br />

till i första a hand topoggrafin<br />

och varr<br />

boplatserna är<br />

beläägna.<br />

Etableraade<br />

slaguggleepar<br />

är utprägglat<br />

hemortsb bundna men kkan<br />

ibland flyytta<br />

mellan olika<br />

närliggande<br />

boplatser<br />

och i säällsynta<br />

fall till<br />

ett närliggande<br />

revir somm<br />

permanent eller tillfälligt t är<br />

obesatt.<br />

Ny parbbildning<br />

och upprättande<br />

av<br />

nya revir ka an ske under såväl hösten, , vårvintern so om<br />

den tidiga våren.<br />

14

Vannligtvis<br />

är väl etablerade paar<br />

försiktiga ooch<br />

tystlåtna under hela häckningstidenn<br />

men pratgla ada<br />

undantag<br />

finns. EEn<br />

del par höörs<br />

nästan barra<br />

när de kom mmunicerar mmed<br />

varandra i samband med m<br />

bytees<br />

överlämninng<br />

och parningg.<br />

Därför kan mman<br />

lätt tro att<br />

reviret är öövergivet<br />

ellerr<br />

obesatt.<br />

En ddel<br />

slagugglehhanar<br />

bevakarr<br />

reviret mycket<br />

bestämt mot<br />

andra slagugglehanar<br />

mmedan<br />

andra i väl<br />

etabblerade<br />

par innte<br />

verkar ”brry<br />

sig” särskiltt<br />

mycket om en främmandde<br />

hane tillfälligt<br />

kommer in i<br />

reviret,<br />

huvudsakken<br />

den inte ggör<br />

anspråk påå<br />

hans boplats s och/eller hoonan.<br />

I ettt<br />

fall misstänker<br />

jag att i ett revir där honan omkommit<br />

under hhösten<br />

har reevirhanen<br />

und der<br />

vårvvintern<br />

med kraftiga spel lockat till sigg<br />

honan från närmast intilliggande<br />

revvir.<br />

Hanen i det d<br />

”förrlorande”<br />

reviret<br />

uppträddee<br />

också spelande<br />

(lockande e) ungefär mitt<br />

emellan revviren.<br />

Det är 4,4 4<br />

km mellan boplaatserna.<br />

Hanen<br />

som var uttan<br />

hona satt vid flera tillffällen<br />

lockandde<br />

1‐1,5 km fr rån<br />

bopplatsen<br />

i riktniing<br />

mot den aandra<br />

hanen som satt ung gefär 2 km fråån<br />

sin boplatss.<br />

Den ensamma<br />

hanen<br />

fick en hoona<br />

och häckaade<br />

samma åår.<br />

Tyvärr kun nde jag inte kkontrollera<br />

heenne<br />

då hon var v<br />

ovanligt<br />

skygg occh<br />

häckade i hholken<br />

utan taak.<br />

Den andra a hanen som aantagligen<br />

förrlorade<br />

sin ho ona<br />

tystnade<br />

ganska ssnart<br />

och häckade<br />

inte. Jagg<br />

fann en del bytesrester b soom<br />

visade att han eller kans ske<br />

en aannan<br />

slagugggla<br />

besökt holken<br />

under sommaren.<br />

Jag har alltså ett par utmaninggar,<br />

nämligen att<br />

ta reeda<br />

på om hoonan<br />

har bytt ppartner<br />

och reevir<br />

eller om hon h är kvar i ssitt<br />

gamla revir.<br />

BOBIOTOP,<br />

HÄÄCKNINGSBBIOTOP<br />

OCHH<br />

JAKTMAR RKER<br />

Efteersom<br />

slaguggglan<br />

i grundeen<br />

är beroennde<br />

av tillgån ngen av stubbbar<br />

sk högsttubbar<br />

med för<br />

ugglorna<br />

passandde<br />

utformningg<br />

blir häckninngsbiotopen,<br />

alltså a hela revvirets<br />

utformnning,<br />

till viss del<br />

av uunderordnad<br />

bbetydelse.<br />

Den<br />

optimala booplatsen<br />

(bobiotopen)<br />

är näär<br />

bostubben eller holken är ä<br />

placcerad<br />

i eller i ddirekt<br />

anslutning<br />

till äldre eeller<br />

minst 80‐ ‐100 årig inte alltför tät skoog.<br />

Naturtyper rna<br />

i ansslutning<br />

till sjäälva<br />

boplatsenn<br />

varierar bettydligt.<br />

Det fin nns alltså ingen<br />

specifik ”slaagugglebiotop<br />

p”.<br />

Vikttigast<br />

är tillgång<br />

till varieraande<br />

goda smmågnagarmark<br />

ker som gamlaa<br />

utmarker, fuktig<br />

skogsmark<br />

medd<br />

diken och mmindre<br />

vattenndrag<br />

inom nnågot<br />

hundrat tal meter. Slaagugglorna<br />

unndviker<br />

att fly yga<br />

över<br />

eller jaga byytesdjur<br />

på öpppna<br />

ytor. De håller sig hela a tiden i eller mycket nära skyddande sk kog<br />

och är därför svååra<br />

att upptäccka.<br />

Slaguggloor<br />

som ses jag ga exponerat och oskyggt äär<br />

nästan alltid<br />

i<br />

myccket<br />

dålig konndition.<br />

Ett ofta<br />

förekommande<br />

bytesdjur<br />

är vattensoork<br />

vilket visaar<br />

att slagugglan<br />

gärnna<br />

jagar i anslutning<br />

till fukttiga<br />

marker.<br />

15

Biottopen<br />

eller habitatet<br />

i ansslutning<br />

till bboplatsen<br />

är inte i av underrordnad<br />

betyydelse.<br />

Även om o<br />

stubbben<br />

eller hollken<br />

finns på ett hygge 25 m, 50 m från n sammanhänngande<br />

skog mmåste<br />

det finn nas<br />

äldrre<br />

skog och större<br />

trädsammlingar<br />

intill ooch/eller<br />

mån nga fröträd oomkring<br />

stubbben<br />

eller holk ken<br />

alternativt<br />

liknande<br />

det som bilderna<br />

närmaast<br />

nedan visa ar. Slagugglepparet<br />

måste haa<br />

god tillgång till<br />

”kommmunikationssträd”<br />

för parrningsceremonnier,<br />

bytes överlämning<br />

ochh<br />

barnvaktspoositioner.<br />

Bildderna<br />

är bara exempel på miljöer där sllagugglor<br />

gär rna häckar föörutsatt<br />

att sjjälva<br />

boområd det<br />

intee<br />

är isolerat för<br />

långt från omgivande<br />

sluten<br />

skog och lämpliga l jaktmmarker<br />

16

Tillggång<br />

till lugna<br />

och skyddaande<br />

miljöer under jakten och intill booplatsen<br />

är ovvärderliga<br />

vilket<br />

förstås<br />

gäller allaa<br />

fåglar och ddjur<br />

särskilt i samband me ed reproduktiionen.<br />

Hanen, , som på bild den,<br />

måsste<br />

ha möjliggheter<br />

att sittta<br />

i skyddannde<br />

träd i anslutning a tilll<br />

boplatsen sså<br />

att han kan k<br />

kommmunicera<br />

meed<br />

honan i ochh<br />

intill boet. HHonan<br />

måste också kunna sitta i skydd vvarifrån<br />

hon kan k<br />

hållaa<br />

uppsikt över<br />

ungarna. Näär<br />

ungarna läämnat<br />

boet måste<br />

de snabbbt<br />

kunna hittaa<br />

möjligheter att<br />

klätttra<br />

upp i trääd,<br />

gärna luutande,<br />

på sttubbar<br />

och rotvältor. r Attt<br />

sitta i skydddande<br />

skog är<br />

betyydelsefullt<br />

förr<br />

många arter<br />

inte minst rrovfåglar<br />

och h ugglor och dderas<br />

ungar ssom<br />

annars lätt<br />

l<br />

upptäcks<br />

och mobbbas<br />

av andraa<br />

arter och djuur<br />

vilket stör både b vilan ochh<br />

jakten.<br />

17

FÖDA<br />

Bytena utgörs i huvudsak av smågnagare men också andra smådäggdjur t.ex. ekorre, harungar,<br />

hermelin. Fåglar som kricka, järpe, nötskrika, olika trastarter, finkar, hackspettar, morkulla,<br />

pärluggla och sparvhök är exempel på mer eller mindre vanliga fåglar jag själv har träffat på bland<br />

bytena. Vingen av en tornseglare fann jag bland ungarna i ett bo. Om den tagits av slagugglan bör<br />

det i så fall ha skett när tornseglaren legat på marken. En jägare uppgav att han sett en slaguggla<br />

äta av en orrhöna. Om ugglan dödat den visste han förstås inte. Även om slagugglan lever på andra<br />

byten än sorkar, möss och näbbmöss påverkas den i lika hög grad av smågnagarna som andra<br />

stationära skogslevande ugglearter. Slagugglan reagerar på samma sätt som övriga ugglearter och<br />

predatorer som följer svängningarna hos smågnagarna och avstår från att häcka eller häckar i litet<br />

antal och får små kullar när tillgången på smågnagare och därmed basfödan för ungarnas<br />

uppväxt når en alltför låg nivå. I ett revir där hanen omkommit när de tre ungarna var ca 3 veckor<br />

gamla hade honan lagt in tre ekorrar i boet. Ekorrarna var för stora för ungarna som inte själv kan<br />

stycka byten. De blev i stället till mat åt asbaggar och fluglarver. I ett par häckningar har döda, helt<br />

eller delvis av ugglorna själva uppätna halvvuxna ungar påträffats. T.ex. i holken utan tak fanns vid<br />

ringmärkningen den 8 juni 2010 en nästan helt uppäten och en andra död unge tillsammans med<br />

en överlevande. I december 1946 fann konservatorn John Hansson kött och dun av tjäderhöna i<br />

krävan på en död slaguggla från Brännberg (17).<br />

RELATION TILL ANDRA ARTER<br />

Kunskap om slagugglans ”dolda” liv är liten särskilt utanför häckningstiden. Det gäller också hur<br />

slagugglan förhåller sig till vissa andra arter och vice versa. Var finns t.ex. toleransgränsen under<br />

häckningen gentemot andra konkurrerande arter och arter som utgör mer eller mindre presumtiva<br />

hot mot ungarna t.ex. berguv, duvhök, ormvråk, fjällvråk, bivråk och blå kärrhök? Lika intressant<br />

vore det att veta mer om det omvända förhållandet och för arter som t.ex. sparvhök, tornfalk,<br />

jorduggla, hornuggla, pärluggla och sparvuggla. Det är svårt att verifiera slagugglehanens influens<br />

på dessa arter under häckningstiden. Jag har vid många bon av bivråk, ormvråk och pärluggla<br />

konstaterat att när slagugglepar etablerat revir i närheten har dessa arter inte längre använt sina<br />

bon förutom att risbon någon gång varit lätt påbyggda av rovfåglarna. Pärluggleholkarna och<br />

hålträden har inte använts även om pärlugglorna spelat flitigt i omgivningen. I några fall har jag<br />

funnit att pärlugglor besökt holkar, balat grop och i något fall lämnat en sork där men inte häckat<br />

närmare än en km från samtidigt häckande slagugglor. Det förekommer säkert avvikelser men jag<br />

har inte den kunskapen. Då slagugglehanens revir kan sträcka sig uppemot 1,5‐2 km från boplatsen<br />

har jag tolkat det som att det hos slagugglans uppträdande och beteende förekommer inslag som<br />

mer eller mindre skapar osäkerhet hos en del av de nämnda arterna. Roger Söderström, Boden<br />

fågelspanade från ett älgtorn då han bevittnade en slagugglehanes upprepade attacker av ett par<br />

jordugglor som uppenbarligen hade för avsikt att häcka där då iordningställd bogrop hittades.<br />

Syftet med attackerna gick inte att avgöra men slagugglorna häckade en km från platsen.<br />

Forskning kring slagugglans beteenden och influens på andra arter är mycket angelägen inte minst<br />

med avseende på att det sätts upp stora mängder holkar från Mälardalen och norrut och att<br />

slagugglan och då speciellt hanen är mycket dominerande i häckningsreviret och påverkar flera av<br />

andra orsaker mer eller mindre hotade och missgynnade arter negativt.<br />

HOT, SKADOR OCH SJUKDOMAR<br />

Slagugglan har försvunnit som häckfågel på tidigare kända lokaler och områden där den inte har<br />

gynnats genom uppsättning av holkar och restaurering av stubbar. Orsaken är den minskade<br />

tillgången på naturliga bostubbar. När grov gammal barrblandskog med inslag av rötade stammar<br />

som har förutsättningar att bilda bostubbar avverkas försvinner underlaget för slagugglorna att<br />

kunna reproducera sig på lokalen. Det är bara en bråkdel, kanske 1/1000 av de naturligt avbrutna<br />

grova och kraftigt rötade tall och lövträdsstammarna som har haft förutsättningar att utvecklas till<br />

lämpliga bostubbar för större hålhäckare och i synnerhet sådana som kunnat utvecklas till<br />

slagugglestubbar. Å andra sidan har slagugglan gynnats genom omfattande uppsättning av holkar<br />

bl.a. i tätortsnära områden och i områden där häckande slagugglor inte påträffats tidigare. Väg‐<br />

och tågtrafiken, transformatorer, frånskiljare och andra anläggningar i eldistributionsnäten dödar<br />

årligen många slagugglor. Dödligheten hos årsungarna kan på goda grunder antas vara hög i<br />

synnerhet gäller det ungfåglar som fötts sommaren innan eller i samband med en sorkkrasch.<br />

18

En ssällsynt<br />

fin intte<br />

längre aktiiv<br />

bostubbe soom<br />

SCA tyvär rr enligt skogssbrukets<br />

normmala<br />

rutiner in nte<br />

tog någon hänssyn<br />

till. Den senaste häckningen<br />

före e avverkningeen<br />

resulteradde<br />

i fem ung gar.<br />

Slaggugglorna<br />

kann<br />

naturligtvis aldrig mer annvända<br />

den gamla<br />

boplatseen<br />

då stubbenn<br />

inte finns kv var<br />

efteer<br />

de 70‐80 åår<br />

det tar förr<br />

den nya skoogen<br />

att väx xa upp Eftersoom<br />

de kvarvaarande<br />

träde en i<br />

omggivningen<br />

skaall<br />

avverkas koommer<br />

det innte<br />

att bildas några nya boostubbar<br />

i ommrådet.<br />

Så län nge<br />

stubbben<br />

står kvaar<br />

och innanmmätet<br />

eller muulmen<br />

inte sju unker ihop föör<br />

mycket kann<br />

stubben und der<br />

någon<br />

period anvvändas<br />

av torrnfalk<br />

och hökkuggla.<br />

Slagu ugglehonan soom<br />

häckade 22005<br />

när de ru unt<br />

stubbben<br />

avverkadde<br />

träden stodd<br />

kvar återfannn<br />

jag 2007 hä äckande 6 km bort.<br />

Månnga<br />

större uggglor<br />

har omkkommit<br />

i bl.a. elnätets stol lptransformattorer.<br />

Bara enn<br />

liten del hit ttas<br />

ellerr<br />

rapporteras av elnätsägaarna.<br />

Tyvärr hhar<br />

jag sett många m berguvaar,<br />

lappugglorr<br />

och slagugg glor<br />

somm<br />

skadats occh<br />

dödats frrämst<br />

i Bodeens<br />

energi AB A oisoleradee,<br />

alltså intee<br />

fågelskydda ade<br />

anlääggningar.<br />

Dee<br />

allra flesta har varit rinngmärkta<br />

och h beträffandee<br />

berguvarna i de flesta fall f<br />

projjektuvar<br />

som varit uppföddda<br />

och/eller uttsläppta<br />

i läne et. På den vännstra<br />

fann perssonalen<br />

som tog t<br />

ner slagugglan även<br />

ben med ring från en aav<br />

de ungar som s föddes 1, ,7 km därifrånn<br />

tre år tidiga are.<br />

Trannsformatorernna<br />

är trots flerra<br />

eldödade få fåglar ännu int te fågelsäkradde<br />

med ”Huveen<br />

Uven”.<br />

19

I fyrra<br />

träd, två taallar,<br />

en gran och en björk med slagugg glor häckandee<br />

i holkar har björnar klättr rat.<br />

Holkken<br />

i granen blev delvis söönderriven<br />

avv<br />

björnen som m också rövadde<br />

bort ungenn<br />

som det fan nns<br />

dunrester<br />

av på ooch<br />

under holkken.<br />

En kull mmed<br />

fyra ungar r klarade sig kkvar<br />

i holken uuppe<br />

till vänst ter.<br />

Antaagligen<br />

attackerades<br />

björnnen<br />

av slaguggglehonan<br />

så att den fick avbryta plunddringsförsöke<br />

et. I<br />

björrken<br />

och talleen<br />

uppe till hhöger<br />

hade bbjörnen<br />

klättr rat efter ringmmärkningen<br />

aav<br />

ungarna och o<br />

kansske<br />

efter det att ungarna rredan<br />

hade läämnat<br />

holkarn na. Björnattaccker<br />

är att bettrakta<br />

som ud dda<br />

och fullt naturliga<br />

företeelser och inte somm<br />

något konst tant hot mot sslagugglan.<br />

VVi<br />

har också sett s<br />

spårr<br />

av björnklor I boträd medd<br />

ungar av kunngsörn,<br />

fiskgju use och lappugggla.<br />

Det är ovanligt att<br />

påbörjade häckningar mmisslyckas.<br />

Öv vergivna äggkuullar<br />

kan beroo<br />

på att äggen n är<br />

obefruktade,<br />

att hanen omkommmit<br />

eller av någon anledn ning inte förmmår<br />

att förse hhonan<br />

med föda.<br />

Dödda<br />

ungar i boeet<br />

kan bero ppå<br />

minskad tillgång<br />

av bytesdjur<br />

och fleera<br />

dagars, kaanske<br />

en veck kas<br />

dåliggt<br />

väder (regnn,<br />

blåst, kyla). Ungar som dör<br />

i boet blir ofta o (inte alltid)<br />

föda till överlevande<br />

ung gar<br />

och/ /eller honan. Hos en kull mmed<br />

sex ungarr<br />

fann jag året t efter häckniingen<br />

skeletteet<br />

av den minsta<br />

ungen<br />

på marken<br />

intill boträddet.<br />

Omkommmer<br />

hanen nä är ungarna ärr<br />

minst tre veeckor<br />

gamla kan k<br />

honan<br />

ensam klaara<br />

av att jagaa<br />

och försörjaa<br />

ungarna för rutsatt att häcckningsplatsen<br />

är störningsfri<br />

och väderläget goott<br />

så att honaan<br />

inte behövver<br />

försvara oc ch skydda unggarna<br />

hela tiden.<br />

20

Slaggugglan<br />

uppehhöll<br />

sig en tidd<br />

intill en fågelmatning<br />

men n blev så svagg<br />

att den inte kunde flyga och o<br />

hadde<br />

också svårtt<br />

att komma upp på greneen<br />

där den sitter.<br />

Ugglan ( (hane) var mager<br />

(475g) och o<br />

hadde<br />

en del fotspprickor<br />

och söndervittrade<br />

kklor<br />

och trolig gen både infekktioner,<br />

inflammmation,<br />

svam mp<br />

och bakterieangrrepp<br />

i tår och fotsulor. Uggglan<br />

var helt apatisk. a Allt ddetta<br />

kan kansske<br />

vara orsak kat<br />

av aatt<br />

ugglan blivit<br />

utsatt förr<br />

elström. Deetta<br />

är dock bara b spekulattioner<br />

säger TTorsten<br />

Mörn ner,<br />

tidiggare<br />

veterinärr<br />

vid SVA som sett bilderna. . Han har sett t liknande skaddor<br />

hos djurpaarksfåglar.<br />

Denn<br />

här slaguggglehonans<br />

föttter<br />

har mjukddelsskador<br />

på å fötterna occh<br />

dessutom een<br />

gammal lä äkt<br />

några<br />

månader ggammal<br />

skadda<br />

vid alulanss<br />

mjukdelar. Hon vägde 7775g<br />

vilket ärr<br />

ca 200g und der<br />

meddelvikt.<br />

Min teeori<br />

är att uggglan<br />

utsatts fför<br />

ström i en<br />

stolptransfoormator<br />

men att skadan in nte<br />

döddade<br />

henne. SSkada<br />

vinge‐foot<br />

visar strömmmens<br />

ut och h ingång (eller<br />

vise versa) genom kropp pen<br />

vilkeet<br />

jag sett på fflera<br />

andra fååglar<br />

bl.a. lapppugglor,<br />

slagu ugglor och berrguvar.<br />

Denn<br />

här slaguggllehonan<br />

häckaade<br />

1999 i enn<br />

bostubbe ior rdningställd aav<br />

naturvårdaren<br />

Björn Mildh.<br />

Honn<br />

kunde inte kknäppa<br />

med nnäbben<br />

på gruund<br />

av att den n var missbilddad<br />

eller kansske<br />

deformera ad i<br />

sammband<br />

med nnågon<br />

olycka. . Hennes endda<br />

unge 1999 9 påträffadess<br />

(endast ringgen)<br />

2002 i ett<br />

kunggsörnbo<br />

9 mill<br />

därifrån. Jagg<br />

känner tyvärrr<br />

inte till någo ot om hennes vidare öde.<br />

Mann<br />

får aldrig slarva<br />

med upppmärksamheeten<br />

när man n uppehåller ssig<br />

nära slaguugglans<br />

boplats<br />

och särskilt hennnes<br />

ungar. Bara tack vaare<br />

glasögon nen fick jag behålla syneen.<br />

Glasögon nen<br />

däreemot<br />

tog slaggugglan<br />

den 226<br />

maj 2004 ooch<br />

har ännu inte i återfunnits,<br />

trots fleraa<br />

eftersök.<br />

21

RINGMÄRKNING, ÅTERFYND OCH KONTROLLER<br />

I runda tal 7500 slagugglor har ringmärkts i Sverige varav omkring 500 är återfunna eller<br />

kontrollerade. Huvuddelen av slagugglorna har återfunnits eller kontrollerats mindre än 100 km<br />

från märkplatsen eller födelseplatsen. Bara något tiotal slagugglor har återfunnits 200‐400km från<br />

födelseplatsen. För information om svensk ringmärkning se även http://www.nrm.se/rc<br />

Unga slagugglor flyttar tydligen bara i sällsynta fall till avlägsna trakter från födelseplatsen vilket<br />

den förhållandevis omfattande ringmärkningen har visat. Man kan utan tvekan säga att slagugglan<br />

är mycket stationär vilket bl.a. ställer frågan hur detta på lång sikt påverkar morfologin hos<br />

slagugglan även här i Norden. Kanske vi redan nu kan finna morfologiska skillnader mellan den<br />

nordliga populationen i Fennoskandia och den sydliga i Skandinavien. Rasuppdelningar av olika<br />

fågelarter har blivit allt vanligare eller kanske rättare sagt allt mer uppmärksammats. Slagugglan är<br />

alltså även den en utmaning för morfologisk forskning här i väst.<br />

97 olika häckningsplatser har registrerats och besökts sedan 1972 varav 17 är utanför länet. 80<br />

häckningsplatser har eller har vi haft uppsikt över inom uppföljningsområdet i Norrbotten. De har<br />

besökts regelbundet tills reviret upphört eller förändrats av någon anledning. För närvarande är 54<br />

av häckningsplatserna intakta. Häckning sker förstås inte varje år i alla revir. Exempelvis år 2010<br />

fick 23 av revirparen ungar och två par avbröt häckningen efter äggläggningen. Dessutom hade<br />

flera holkar haft besök av slaguggla. I övriga revir fanns inga säkra tecken på besök i holkarna under<br />

häckningstiden även om ugglorna uppehöll sig i reviren. 2010 var ett medelgott år för slagugglorna<br />

i uppföljningsområdet med 2,40 ungar i medeltal som lämnade boplatserna.<br />

2011 var ett extremt bra år hos smågnagarna i hela Norrland. Det resulterade i många häckningar<br />

och stora kullar inom uppföljningsområdet. Hos 27 av 35 lyckade häckningar var kullstorleken 4,0<br />

ungar i medeltal. 10 inom området normalt besatta revir var obebodda av för närvarande okänd<br />

anledning. I några fall kan andra ha satt upp holkar som vi inte känner till och som slagugglorna<br />

använt. I ett revir hade troligen hanen omkommit 2010.<br />

751 (68 adulta och 683 pulli) slagugglor i 237 kullar har hittills ringmärkts av mig och mina<br />

medhjälpare med märkarlicens. Medelkullen har varierat mellan 1,50 och 4,0 (medel ca 3).<br />

76 individer har återfunnits varav 36 påträffats döda och 40 har kontrollerats häckande vid ett<br />

eller flera tillfällen. Av de slagugglor som återfunnits döda är minst 25% trafikdödade/‐skadade och<br />

minst 25% eldödade enligt återfyndsrapporterna. I några fall är dödsorsaken inte känd. Sex av de<br />

ringmärkta boungarna har påträffats omkomna innan de lämnat boet. En av dem ingick i en 6‐kull<br />

och var den minsta ungen när jag fann den död vid roten av boträdet.<br />

Medhjälpare med ringmärkarlicens som också har ringmärkt slagugglor som ingår i summorna<br />

ovan är Sören Berggren Luleå, Lars Håsteen Älvsbyn, Lars Larsson Överkalix, Roger Söderström<br />

Boden, Inge Westerberg Vuodnajaur samt Håkan Engström Ostvik, Västerbotten och Dan<br />

Henriksson <strong>St</strong>ugun, Jämtland. Alla har också satt upp egna holkar i sina resp. områden. Dessutom<br />

har andra hjälpsamma vänner satt upp holkar som de själva underhållit och årligen kontrollerat<br />

samt ibland hjälpt till vid ringmärkningen som de gett tillåtelse till.<br />

Tyvärr är bara ett litet antal vuxna slagugglehanar ringmärkta och i samband med ringmärkningen<br />

av ungarna har ingen könsbestämning gjorts. Dessutom har i bara något fall återfunna döda<br />

slagugglor ringmärkta som boungar blivit könsbestämda. Det är alltså bara honorna som<br />

representerar arten i denna sammanställning.<br />

Av de inom uppföljningsområdet hittills återfunna/kontrollerade slagugglorna har ingen förflyttat<br />

sig någon längre sträcka. Ungar födda i uppföljningsområdet och som senare etablerat häckning<br />

har åtta honor påträffats 14‐30 km och i ett fall 4,5 km från födelseplatsen. Nio ringmärkta<br />

häckande honor har påträffats häckande på nya platser 2‐7 km från märkplatsen.<br />

22

Ett urval återfunna och kontrollerade slagugglor<br />

Ringnummer Märkdatum Ålder <strong>St</strong>atus<br />

År. månader Fynddatum<br />

Döds‐/Fyndorsak<br />

9212664 1974‐05‐23 Pulli Bounge<br />

0. 4 1974‐09‐17 1K Trafikdödad i Lassbyn.<br />

9212660 1974‐05‐19 Pulli Bounge<br />

6. 0 1980‐06‐02 5 K Funnen död vid rivning av hus i Gäddvik.<br />

9224727 1981‐06‐15 Pulli Bounge<br />

0. 2 1981‐08‐14 1K Flugit mot ledning på Hertsön.<br />

9224715 1981‐06‐13 Pulli Bounge<br />

0.11 1982‐05‐22 2K Funnen död vid järnväg. Bergträsk Älvsbyn.<br />

9224721 1981‐06‐14 Pulli Bounge<br />

6. 0 1987‐05‐24 7K Hona. Kontrollerad häckande.<br />

9237068 1988‐06‐14 Pulli Bounge<br />

0. 5 1988‐11‐17 1K Trafikdödad E4.<br />

9227127 1984‐06‐14 Pulli Bounge<br />

6.11 1991‐05‐31 8 K Hona. Bränd i stolptransformator (BEAB).<br />

9238276 1991‐06‐13 2+ Hona. Häckande<br />

0. 6 1991‐12‐06 2+ Trafikskadad, fastnade i skidstället. Avlivades.<br />

9248761 1996‐06‐01 Pulli Bounge<br />

0. 2 1996‐08‐11 1K Bränd i stolptransformator (BEAB).<br />

9248760 1996‐06‐01 Pulli Bounge (kullsyskon med föregående)<br />

0. 8 1997‐01‐27 1K Död i samma transformator som föregående.<br />

9248753 1996‐05‐31 Pulli Bounge<br />

1. 1 1997‐06‐19 1K Trafikdödad E4.<br />

9259735 1999‐05‐27 3+ Hona. Häckande.<br />

1. 0 2000‐06‐11 4+ Kontrollerad häckande<br />

2. 0 2001‐05‐27 5+ ”<br />

3. 0 2002‐05‐18 6+ ”<br />

3. 2 2002‐07‐26 6+ Trafikdödad.<br />

9259737 1999‐06‐11 Pulli Bounge<br />

3. 0 2002‐06‐17 4K Ringen hittades intill ett kungsörnbo.<br />

9260784 2001‐05‐25 Pulli Bounge<br />

2. 3? 2003‐09‐18 ? Bara skelett med ring på transformator(BEAB)<br />

På transformatorn låg även en nyligen dödad<br />

omärkt hane. Se vänstra bilden sidan 16.<br />

9282167 2004‐05‐24 Pulli Bounge<br />

1. 0 2005‐05‐26 2K Hona. Kontrollerad häckande som ettårig.<br />

3. 0 2007‐05‐24 4K Kontrollerad häckande.<br />

9150156 2005‐05‐14 Pulli Bounge<br />

0.11 2006‐04‐28 1K Funnen död under en gran (troligen svältdöd).<br />

9287008 2005‐05‐14 2+ Hona. Häckande i stubbe. Skogen avverkades.<br />

2. 0 2007‐05‐22 4+ Kontrollerad häckande i holk.<br />

3. 0 2008‐05‐20 5+ ”<br />

4. 0 2010‐05‐28 7+ ”<br />

9287009 2005‐05‐16 2+ Hona. Häckande i holken utan tak.<br />

2. 0 2007‐06‐01 4+ Kontrollerad häckande.<br />

3. 0 2008‐05‐22 5+ ”<br />

4. 6 2009‐11‐20 6+ Transformatordödad (BEAB).<br />

9287016 2005‐05‐22 Pulli Bounge<br />

2. 3 2007‐08‐28 3K Dödsorsak okänd (Trafik?)<br />

9287183 2007‐05‐23 Pulli Bounge från samma boplats som föregående<br />

0. 5 2007‐10‐26 1K Dödsorsak okänd. Plats trol. som föregående<br />

9287161 2007‐05‐21 Pulli Bounge<br />

2. 0 2009‐05‐24 3K Tvärån. Dödsorsak okänd.<br />

9287560 2007‐05‐27 Pulli Bounge<br />

2. 8 2010‐01‐19 4K ”Flög i bilens backspegel och dog”.<br />

23<br />

Avst.<br />

Km<br />

60<br />

12<br />

3<br />

45<br />

17<br />

35<br />

20<br />

1<br />

6<br />

6<br />

38<br />

0,3<br />

2<br />

0,2<br />

3<br />

90<br />

1,8<br />

14<br />

14<br />

13<br />

7<br />

7<br />

7<br />

0<br />

0<br />

6<br />

30<br />

30<br />

68<br />

33

Honorna fångas in, kontrolleras, ringmärks och vägs alltid i samband med ringmärkningen. Hon<br />

hålls ”fången” tills ungarna ringmärkts och satts tillbaka i boet/holken såvida inte ungarna redan<br />

lämnat boet. Det finns ett antal faktorer som kan påverka när ungar lämnar boet t.ex.<br />

kullstorleken, hur trångt det är i boet, födotillgången, vädret (värme, solexponering eller kraftig<br />

nederbörd) och om störningen är påtaglig. Ungarna på bilden och deras två kullsyskon lämnade<br />

boet efter nästan två veckor. Honan (bilden) vägde endast 800 g men var ändå inte mager.<br />

Några kompletterande fakta om slagugglan<br />

Honor Hanar<br />

Spännvidd* 1180 mm (1110‐1220) 1160 mm (1130‐1205)<br />

Vinglängd* 366 mm (350‐380) 356 mm (340‐367)<br />

Totallängd* 58 cm (53‐59) 56 cm (55‐57)<br />

Vikt 990 g (775‐1225)** 660 g (450‐820)* / 550 resp. 800g (2 ex.)<br />

Könsmognad 1 år 1 år<br />

Högsta (kända) ålder 23 år 10 mån. i Finland (8) Okänt<br />

Kullstorlek<br />

Antalet ägg och ungar varierar mellan 1‐6 och beror av födotillgången<br />

och honans kondition tiden före och i samband med äggläggningen.<br />

Förutom förändringar i bytestillgången under häckningen kan bobalens<br />

beskaffenhet avgöra hur många ungar som paret kan föda upp. Liten<br />

boyta kan resultera i färre överlevande ungar, oavsett hur många ägg<br />

som läggs eller kläcks. Mycket god bytestillgång under vårvintern<br />

resulterar ofta i tidig äggläggning och alltid större kullar i medeltal.<br />

Anm. Honor är fertila våren efter födelseåret och häckar ibland redan i sitt andra kalenderår (2K).<br />

Hanar är också fertila som ettåriga. För att bilda par och häcka krävs dock att fåglarna och framför<br />

allt hanarna utvecklats ytterligare och skaffat sig erfarenhet och ett eget revir. Detta brukar<br />

vanligtvis inträffa först efter 2‐3 år. ”Regeln” gäller för alla ugglor, även berguv. I avel har t.ex.<br />

berguvar av båda könen häckat som 2K och även lappugglor under toppår hos smågnagarna.<br />

* Spännvidd, vinglängd, totallängd och hanarnas vikt baseras på Naturhistoriska Riksmuseets<br />

(NRM) uppgifter för ett antal döda fåglar insamlade under åren 2003‐2005. Ugglornas vikt varierar<br />

mycket eftersom de har varit döda olika lång tid innan de hittades och sändes till Riksmuseet.<br />

Siffrorna har avrundats och följer därför inte exakt NRM:s uppgifter. Medelvikten hos levande<br />

hanar är troligen 10‐15 % högre.<br />

** Honorna är vägda (132 vägningar av 60 häckande honor) i samband med ringmärkning och<br />

kontroller (maj‐juni). Vikterna varierar mycket beroende på kroppsstorlek, kondition och hur<br />

mycket de har i matsmältningssystemet vid vägningen.<br />

24

Det skiljer bara ca 2 cm i totallängd i medeltal mellan könen och då vikten hos i synnerhet honorna<br />

kan variera mycket är det inte alltid möjligt att se skillnaden mellan könen. Däremot avslöjar deras<br />

beteende oftast vem som är vem även om det i vissa situationer t.ex. då båda ugglorna samtidigt<br />

försvarar ungarna kan uppstå problem. Här sitter honan ovanför hanen.<br />

S<strong>LAG</strong><strong>UGG</strong>LANS FRAMTID I NORRBOTTEN<br />

Vid populationsstudier där holkar, konstgjorda risbon och andra artefakter sätts upp enbart i syfte<br />

att öka en lokal population kan man inte få en objektiv kunskap om de ekologiska grunder och<br />

problem som ofta är mer eller mindre statiska när en arts förekomst och utveckling baseras på<br />

naturliga förhållanden. Egentligen förekommer inga sådana statiska situationer någonstans under<br />

längre tidsperioder och i synnerhet inte i de skogliga miljöer där slagugglan har sin egentliga<br />

hemvist och reproduktionsbas, de överåriga barrblandskogarna. Dessa naturmiljöer har bara under<br />

de senaste 40 åren som jag kan överblicka kraftigt och osmakligt ofta hänsynslöst och medvetet<br />

reducerats av skogsbruket och detta fortgår tyvärr ännu idag, varje dygn och i en allt snabbare takt.<br />

Otaliga utvecklingsbara och aktiva bostubbar har avverkats, vräkts omkull eller ställts fria långt ut<br />

från sammanhängande äldre skog. Vi har många gånger sett både upplag och enstaka torrstubbar<br />

och hålträd vid avverkningsplatser och hur torrakor och bostubbar tagits till ved och förts bort med<br />

släpvagn och skoter. Detta är tyvärr inte historia. Produktionsskogarna omöjliggör tillväxt av nya<br />

träd i den mängd, variation och kvalitet som krävs för att boträd och häckningsstubbar ska kunna<br />

nybildas och utvecklas.<br />

25

Aspen är det viktigaste och kanske enda trädslaget som har förutsättningar att utveckla<br />

boträd/hålträd och bostubbar i produktionsskogarna. Detta förutsätter att i princip alla grövre<br />

aspar, enskilda och i grupper fortsättningsvis undantas från avverkning men också att redan<br />

utvecklade hålträd och äldre rötskadade tallar skyddas genom att t.ex. ett antal fröträd i närheten<br />

lämnas för fri utveckling. Samma bör gälla omkring aspgrupper. I samband med markberedning<br />

och plantering måste hänsyn tas till aspens behov för överlevnad i den uppväxande skogen.<br />

Kvistbrott men framför allt spillkråkans bobygge på ungefär 7‐12 meters höjd är den viktigaste<br />

parametern för att träd, framförallt grova redan rötskadade stammar ska försvagas, brytas av och<br />

efter en tid förhoppningsvis utvecklas till bostubbar för bl.a. slagugglan.<br />

26

När r planskogen ooch<br />

som bildenn<br />

visar, contortatallen<br />

oms sluter kvarlämmnade<br />

aspar ddör<br />

asparna ef fter<br />

15‐220<br />

år. Efter ytterligare<br />

någrra<br />

år hade de fflesta<br />

döda as sparna knäcktts<br />

eller ramlatt<br />

omkull.<br />

Att skogsbruketss<br />

påverkar slaagugglan<br />

negaativt<br />

är väl kä änt och dessutom<br />

på mycket<br />

kort tid vilket<br />

frammgår<br />

bl.a. av FFolke<br />

Larssons<br />

(4) undersöökning<br />

”Under r en intensiv uugglelyssning<br />

vårvintern 19 987<br />

lyckkades<br />

jag idenntifiera<br />

åtta ssammanhängande<br />

revir av v slaguggla i ett område mmellan<br />

Lule‐ och o<br />

Piteeälven<br />

i Bodenns<br />

och Älvsbyyns<br />

kommunerr.<br />

När jag gjo orde om sammma<br />

sak 1992, , 1993 och 19 994<br />

hörddes<br />

inte en ennda<br />

slaguggla” ”. <strong>St</strong>ubben är tyvärr ett av miljontals m moonument<br />

över det norrländs ska<br />

skoggsbrukets<br />

obeefintliga<br />

faunaavård.<br />

27

Slagugglor häckade 2011 i det här fina duvhöksboet som också lappugglor häckat i många gånger.<br />

Det är viktigt att hanen under ruvningstiden kan sitta dold i skogen i närheten av boet då han inte<br />

är ute på jakt eller bevakar reviret mot oönskade konkurrenter.<br />

28

40<br />

35<br />

30<br />

25<br />

20<br />

15<br />

10<br />

5<br />

0<br />

Häckningar och populationens utveckling inom<br />

uppföljningsområdet 1995‐2011<br />

1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012<br />

Den positiva trenden hos slagugglan i Norrbottens södra och sydöstra delar är enbart en följd av<br />

mer eller mindre regelbundna häckningar i holkar som satts upp sedan1970‐talet. Den branta<br />

trendlinjen är inte helt rättvisande då den borde utgå ifrån situationen under 1960‐70 talet men vid<br />

den tiden var förekomsten av slagugglor känd bara från ett fåtal platser. Utvecklingen fram till<br />

början av 1990‐talet då allt fler holkar placerades ut gav ett osäkert och oregelbundet mönster. Det<br />

finns flera slagugglerevir med häckningsplatser som vi inte har någon kännedom om inom<br />

uppföljningsområdet men trenden är ändå tydlig. Den syd‐norrbottniska populationens täthet har<br />

ökat påtagligt och fortsätter att öka, både på gott och ont.<br />

Fiktiv karta över slagugglans kända utbredning i Norrbottens län år 2010.<br />

Röd markering: Väl dokumenterad population med mycket hög täthet och regelbundet häckande.<br />

Ofylld markering: Huvudsakligen okänd förekomst men med årliga observationer av revirhanar,<br />

enstaka par och ett fåtal mycket spridda häckningar. Tunn linje: Okänd förekomst men enstaka<br />

individer observerade/hörda och troligen men mycket sällsynt häckande. Tillfälliga observationer<br />

kan förekomma även utanför de markerade områdena inom Pite och Lule Lappmarker.<br />

29

LAPPP<strong>UGG</strong>LAN<br />

ÄR OCKSÅ EN AV SKOOGSBRUKET<br />

T MISSGYNNNAD<br />

OCH HHOTAD<br />

ART<br />

Efteersom<br />

beståndet<br />

av risbobbyggande<br />

rovvfåglar<br />

som duvhök, d ormvvråk,<br />

fjällvråk och bivråk och o<br />

deraas<br />

ofta speciffika<br />

häckninggsbiotoper<br />

haar<br />

minskat dr ramatiskt i Norrbottens<br />

kuust‐<br />

och inland,<br />

särsskilt<br />

under dee<br />

senaste 30‐440<br />

åren, har uutbudet<br />

av bo oplatser minsskat<br />

i motsvarrande<br />

grad äv ven<br />

för lappugglan soom<br />

är beroennde<br />

av deras stora risbon.<br />

<strong>Lappuggla</strong>nn<br />

använder ibbland<br />

toppen av<br />

grunnda<br />

olika högga<br />

stubbar soom<br />

boplats påå<br />

samma sätt t som slaguggglan.<br />

Då sådaana<br />

stubbar in nte<br />

helleer<br />

kommer attt<br />

nybildas i prroduktionsskoogarna<br />

minska ar även lappugglans<br />

möjligheter<br />

ytterliga are<br />

att kkunna<br />

upprätthålla<br />

en godttagbar<br />

numerrär.<br />

Hela trakt ter där lapp‐ ooch<br />

slagugglor<br />

häckade und der<br />

1960‐talet<br />

och fraam<br />

till slutet aav<br />

1980‐talet är numera he elt utan i natuurliga<br />

bon häcckande<br />

lapp‐ och o<br />

slaggugglor<br />

då bådde<br />

rovfågelboon<br />

och utveckllade<br />

bostubba ar helt saknass!<br />

I delar av områdena<br />

häckar<br />

de bbåda<br />

uggleartterna<br />

enbart i uppsatta och<br />

underhållna a artefakter mmen<br />

på behörrigt<br />

avstånd fr rån<br />

varaandra.<br />

Av bbilderna<br />

framggår<br />

att lappuggglan,<br />

på sammma<br />

sätt som slagugglan, rriver<br />

med klorrna<br />

i den murk kna<br />

vedeen<br />

på insidan av stubbarnaa<br />

när de ”bädddar”<br />

inför äggläggningen.<br />

TACCK!<br />

Jag tackar alla som<br />

var och en på sitt sätt har<br />

bidragit me ed uppgifter oom<br />

slagugglorr<br />

och framförallt<br />

ni soom<br />

har hjälptt<br />

till i det prakktiska<br />

arbetet själva eller tillsammans<br />

med<br />

mig. Utan hjälp i samba and<br />

medd<br />

ringmärkninngen<br />

hade jagg<br />

säkert haft ytterligare ett e antal klommärken<br />

i huvuudet<br />

och kans ske<br />

t.o.mm.<br />

förlorat, föörhoppningsvvis<br />

bara, glasöögonen<br />

fler gå ånger. Min huustru<br />

Anna‐MMärtha<br />

har hjä älpt<br />

till mmycket<br />

underr<br />

alla år i sammband<br />

med riingmärkningsp<br />

procedurernaa.<br />

Hon var ockkså<br />

med när jag<br />

satte<br />

upp ”Björnugglans”<br />

holkk<br />

och när Bjöörnugglan<br />

stal<br />

mina glasöggon<br />

men ocksså<br />

ett par and dra<br />

gångger<br />

då jag gjoort<br />

misstaget att inte ha full<br />

kontroll och h därför fick dden<br />

tveksammma<br />

förmånen att<br />

känna<br />

på slaguggglehonornas<br />

klor<br />

i huvudet.<br />

Ett särskilt Tackk<br />

till Kjell Patomella,<br />

Bodden<br />

för perso onliga exaktaa<br />

rapporter aav<br />

flera hund dra<br />

obseervationer<br />

fråån<br />

1968 och framåt, främmst<br />

inom Bodens<br />

och Luleeå<br />

kommun ooch<br />

senare äv ven<br />

Pajaala<br />

kommun. TTack<br />

också till Mats‐Åke Beergström<br />

för den d jättefina illustrationen<br />

jjag<br />

får använd da.<br />

30

Litteratur och referenser<br />

1. Blomgren, A. 1958. Fåglar i Nordanskog. Harads<br />

2. Hedvall, O. & Wahlstedt, J. 1969. Ladrikets fåglar 1969<br />

* 3. Holm, B. 1970. Fåglar i Norrbotten. Norrbottens Natur årgång 26, nr 2. Norrbottens läns<br />

naturvårdsförbund. Boden.<br />

* Holm har i sin redogörelse om slagugglan sidan 96 refererat till olika källor som återfinns i<br />

tidskriftens litteraturförteckning.<br />

4. Larsson, F. 1995. Försvinner slagugglan från inlandet? Fåglar i Norrbotten (FIN) nr 1.1995.<br />

5. Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld supplement<br />

31. <strong>St</strong>ockholm.<br />

6. Mebs, T. & Scherzinger, W. 2000. Die Eulen Europas. Franckh‐Kosmos Verlags–GmbH & Co.,<br />

<strong>St</strong>uttgart.<br />

7. Fransson T. m.fl. XXX‐XXX. Report on Swedish Bird Ringing for xxx‐xxx. Swedish Museum of<br />

Natural History. Bird Ringing Centre. <strong>St</strong>ockholm. (Årliga sammanställningar).<br />

8. Fransson, T., Österholm, H. & Hall‐Karlsson, S. 2008. Svensk ringmärkningsatlas. Vol. 2.<br />

<strong>St</strong>ockholm.<br />

9. Löwenhjelm, C. G. 1846. Anteckningar i Zoologi under en resa i Norrland och Luleå Lappmark,<br />

sommaren 1843. K.V. Akademins handlingar(sid. 389).<br />

10. Frisendahl, A. 1907 i Om fågelfaunan i södra Norrbotten. Arkiv för zoologi. Band 4. N:o 2.<br />

11. Rapporter från Norrbottens Ornitologiska Förening (NOF) Projekt Slaguggla, sammanställda i<br />

Fåglar i Norrbotten (FiN) av <strong>St</strong>efan Selstedt: nr 2.1986, nr 4.1986, Lars Harnemo: nr.3 1987, nr<br />

1.1991, nr 4.1997, nr 1.2004, nr 1.2005, nr 1.2006, nr 1.2007, nr 1.2008, nr 1. 2009, nr 1.2010 och<br />

nr 1.2011. Se även http://nof.nu/<br />

11A. Källor i Bilagan: RRK:s årliga Fågelrapport för Norrbottens län. Fåglar i Norrbotten (FiN).<br />

12. Athenæi Ornithologici Momiyamici, 1146 Sasazka, Yoyohata‐mati, Suburb Tokyo, Japan 9th<br />

August, 1927<br />

13. Patomella, K. 1998. Fågelobservationer från Pajala kommun. Fåglar i Norrbotten (FIN) 1.1998.<br />

14. <strong>St</strong>efansson, O. Upprop: Slagugglans förekomst i Norrbottens inland förr och nu. FiN 2.2008,<br />

www.lappugglan.se<br />

15. Leidgren, A. 1966. Fågelobservationer i Dokkastrakten. Norrbottens Natur 1.1966. Norrbottens<br />

läns Naturvårdsförbund.<br />

16. Leidgren, A. 1966. Om fågelfaunan kring Övertorneå. Norrbottens Natur 1.1966. Norrbottens<br />

läns Naturvårdsförbund<br />

17. Hansson, J.1947. Ur naturens värld. Norrbottens Natur 2.1947. Norrbottens biologiska förening.<br />

18. Mikkola, H. 1983. Owls of Europe <strong>St</strong>affordshire England.<br />

Övriga:<br />

Selstedt, S. 1992. Slagugglan ‐ skogens gråa spöke. Fåglar i Norrbotten (FiN) 1.1992.<br />

Carlsson, T. 2005. På besök hos slagugglan. FiN 4.2005.<br />

<strong>St</strong>efansson, O. Jämförelse mellan häckningsresultatet hos lappugglor, slagugglor och tornfalkar.<br />

(FiN) 1.2008 och www.lappugglan.se<br />

NRM = Naturhistoriska Riksmuseet, <strong>St</strong>ockholm.<br />

31

Bilaga<br />

I litteraturen förekommer ett antal odaterade uppgifter som troligen härrör från 1940‐60 talet:<br />

”Häckar den t.o.m. allmänt i trakten av Bönträsk” i Gällivare socken (3), (före 1949).<br />

”God förekomst i de östra delarna av Jokkmokks och Gällivare socknar. Efter pärlugglan allmännaste<br />

ugglan” (3), ( före 1963).<br />

Häckning har observerats bl.a. på Pahtavaara, Lina kronopark i Lule Lappmark (15).<br />

Kända observationer i lappmarkerna och övre Tornedalen<br />

Lpm<br />

Pite<br />

Lappmark<br />

Lule<br />

Lappmark<br />

Torne<br />

Lappmark<br />

Övertorneå<br />

kommun<br />

År Observation Område Källa<br />

1927<br />

1950‐51<br />

1991<br />

1994<br />

2000 maj<br />

2005 6/8<br />

2005 25/10<br />

2005 5/11<br />

2005 25/11<br />

2006 22/4<br />

2008 14/10<br />

2009 7/1<br />

2010 5‐11/3<br />

2010 9/16/3<br />

1965 21/5<br />

1982<br />

1984<br />

1986<br />

1987 30/3<br />

1987 april<br />

1988<br />

1992 15/12<br />

1993 vårvin.<br />

1994 3/4<br />

1994 29/9<br />

1995<br />

1996 25/12<br />

2002<br />

2003<br />

2007 5/7<br />

2008 8‐23/3<br />

1996 augusti<br />

2005 23/6<br />

2008<br />

Bo med 3 ungar<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

1 ex. död<br />

1 ex.<br />

1 hane<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

1 ex. trafikdödad<br />

1 hane<br />

1 hane<br />

1 ex.<br />

1 häckning<br />

1 häckning<br />

3 hanar<br />

1 spelande<br />

1 spelande<br />

Bo med 1 unge<br />

1 ex. död<br />

1 hane<br />

1 spelande<br />

1 ex.<br />

1 Häckn. (2 ungar)<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

1‐2 hanar<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

1 ex.<br />

Skatträsk (Arvidsjaurs kn)<br />

”<br />

Glottje 9 km V Arvidsjaur<br />

Brännbacken (Arjeplog)<br />

Moskosel (Arv.)<br />

Ackerforsen Laisan(Arj.)<br />

Abborrträsk (Arv.)<br />

Saltmyran (Arv.)<br />

Rånlund<br />

Rånlund (Arv.)<br />

Arvidsjaur C<br />

Kalvträsk (Arv.)<br />

Gallejaur (Arj.)<br />

Mellanström‐Lövlund (Arj.)<br />

Dokkas bebyggelse<br />

Jokkmokks kn<br />

NV Vuollerim<br />

Koikul, Slakka, Polcirkeln<br />

Valtaberget (Jok.)<br />

Blåberget (Jok.)<br />

Ö Vuollerim<br />

Vuollerim<br />

Lagnäsån (Jok.)<br />

Dokkas (Gäl.)<br />

Bielnenjarka–Saltoluokta(Jok.)<br />

Rimjokk (Jok.)<br />

Jokkmokk<br />

Gällivare kn<br />

Kaalasluspa (Gäl.)<br />

Porsi (Jok.)<br />

Kåikul resp. Vuollerim (Jok.)<br />

Vittangi<br />

<strong>St</strong>ordalen<br />

Kiruna C<br />

”Saknas inte heller i dessa väldiga skogsmarker. Vi observerade<br />

den senast i maj 1965 nära Kuusijärvi”. Arten har också påträffats<br />

häckande”.<br />

32<br />

3<br />

3<br />

11A<br />

11A<br />

NRM<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

Fennoskandia Birds<br />

”<br />

15<br />

2:a handsrapport<br />

I. Westerberg<br />

I. Westerberg<br />

11A<br />

11A<br />

I. Westerberg<br />

NRM<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A+I. Westerberg<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

11A<br />

16

Pajala<br />

kommun<br />

1941<br />

1955<br />

1987 19/4<br />

1987 2/5<br />

1988 6/4<br />

1989 1/5<br />

1993<br />

1994 15/10<br />

1995<br />

1997<br />

2008<br />

2010<br />

2010 26/2<br />

Hörda fl. ställen<br />

Hörda<br />

1 hane<br />

1ex.<br />

1 hane<br />

2 hanar<br />

1 ex. död<br />

1 ex<br />

1 hane<br />

1 hane<br />

1 hane<br />

1 hane<br />

1 hane<br />

Pajala kn<br />

Kaunisjoki & Muodoslompolo<br />

Karivaara<br />

Sattajärvi by<br />

Karivaara<br />

”<br />

Kaunisvaara<br />

Suorsapakke<br />

Karivara<br />

Pimpiö<br />

Käymäjärvi<br />

”<br />

Junosuando<br />

33<br />

3<br />

3<br />

K. Patomella<br />

”<br />

”<br />

”<br />

NRM<br />

K. Patomellla<br />

”<br />

”<br />

”<br />

”<br />

Artportalen Svalan

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!