Lurbo GPL Fo47 Berghangarerna på F18 Batteri Dalom ... - Gearhead

Mars 2008
nummer 1,årgång 1
Lurbo GPL Fo47
Berghangarerna på F18
Batteri Dalom
Studiebesök i Stockholm

Inledningsvis vill styrelsen för Svensk fortifikationshistorisk
förening (SFHF) rikta ett tack till dig som
läser detta. Du har redan från starten av föreningen
tagit till dig SFHF’s idéer och blivit medlem.
Föreningen är ung men har hunnit knyta ihop ett
stort antal fortifikationsintresserade som förut mestadels
haft sitt intresse för sig själv eller i mindre
grupper. Genom föreningens forum, FortForum, på
Internet, studiebesök och konferenser kommer föreningen
och dess medlemmar att växa i styrka och få
ökad kunskap under de kommande åren. Föreningen
kommer genom sin forskargrupp att stödja de medlemmar
som vill forska inom fortifikationshistoria
genom att bl.a. hjälpa till med arkivsökning och
tryckning.
Föreningen bildades vid ett möte i Stockholm den
20 oktober 2007 där den dåvarande styrelsen, förutom
Tim Eriksson, drog upp riktlinjerna och målen
med föreningen. Under resten av hösten fortsatte arbetet
att sjösätta föreningen genom att stadgar m.m.
utarbetades och utarbetande av villkoren för förenings
övertagande av FortForum. Den 1 februari öppnades
föreningen för medlemmar och det har sedan
dess strömmat in medlemmar. Styrelsen hoppas att
detta skall fortsätta och vill bidra härtill genom att
bl.a. fortstätta att anordna intressanta studieresor
och konferenser.
Styrelsen består av:
Ordförande Terje Mörnholm, 38 år, bor i Danderyd
norr om Stockholm. Han är, efter tingstjänstgöring
på Södra Roslags tingsrätt, biträdande jurist på en
advokatbyrå i Stockholm med inriktning mot affärsjuridik.
”Jag forskar om civilmilitär samverkan på
lokal, regional och högre nivå i MILO B och är i
övrigt intresserad av arméanknuten fortifikation.”.
Sekreterare Lars Hansson, 35 år, bor utanför Nyköping
och jobbar som hårdvarukonstruktör. ”Jag
har alltid varit militärhistoriskt intresserad, främst
på den tekniska sidan från andra världskriget och
framåt. Genom bevarandet av Femörefortet har jag
hittat likasinnade, först inom kustartilleriets men på
senare tid även inom andra delar av fortifikationshistorien.”.
Ledamot Tim Eriksson, 35 årig smålänning, jobbar
som samordnare på ett elektronikföretag. ”Jag är intresserad
av modern svensk militärhistoria i allmänhet
och kustförsvar i synnerhet. Fortifikationshistoria
är intressant, ju mer man lär sig desto mer inser
man hur mycket mer det finns att lära.”.
SFHF’s första medlemsnummer
2
Kassör under föreningens uppstart har varit Jesper
Häggroth som tyvärr har varit tvungen att avsäga
sig uppdraget.
Redaktion
Den medlemstidning du nu läser är endast gjord som
pdf eftersom föreningen är nystartad och inte vill
tynga ekonomin med tryckavgifter. Det långsiktiga
målet är att göra en tryckt tidning och för det behövs
en redaktion.
Därför söker vi fortintresserade som också vill
utrycka sig i ord. Du behöver inte vara proffs på
att skriva, det är bättre att det kommer reportage
än inga alls. Du ska heller inte skriva allt utan förhoppningsvis
mest vara koordinator och få andra att
skriva reportage.
Om du behärskar programmet InDesign eller Page-
Maker är det ett plus. Om du hanterar något av programmen
men inte vill skriva så är det också av intresse.
Kontakta Lars Hansson via sekreterare@fortifikatio
n.se för mer information.
Tidningen har även intresse av enskilda skribenter
som skriver om ett besök eller sin forskning.
Medlemsvärvare
SFHF söker Dig som vill hitta på nya vägar att värva
medlemmar till föreningen. Det stundar en museisommar
där svensken besöker våra museer och där
ska föreningen synas.
Du jobbar tillsammans med styrelsen fram ett koncept
med posters och informationsbroschyr. Om
Du även kan göra layout är det ett plus men inte ett
krav.
Onödigt vetande?
Att AML 701 var KA’s första avståndsmätare laser
är känt för många men hur många visste att det
också är en moped av 2007 års modell, hemmahörande
i Småland!
SFHF’s medlemstidning distribueras inom föreningen
och denna första tidning finns som pdf på
föreningens forum för nedladdning för medlemmarna.
Ansvarig utgivare: Terje Mörnholm (08-54568642)
Kontakt: sekreterare@fortifikation.se
Foto framsidan: Centraltunneln i Lurbo. Baksidan: Gamla
berget på F18 sett från skyddschefen rum.
Foto Lars A. Hansson

Fortnyheter från Sverige och övriga Europa
Hemsös pjäser plomberas?
När fastighetsverket övertog de två batterierna på
Hemsö gjordes inga större ingrepp på pjäserna. Nu
har museet fått skriftligt besked om att alla sex pjäser
(tre st dubbelpjäser 15,2 cm m/51 och tre st 7,5
cm m/57) ska göras obrukbara. Som det verkar ska
det göras genom att stänger eller liknande ska borras
in i eldrören och svetsas fast.
Museet hälsar att de kommer att överklaga så länge
och långt det går och SFHF’s styrelse kommer att
hjälpa till om den kan.
BALTFORT – ny lettisk tidskrift
“In magazine the life and events of modern Armies
and Fleet of all countries of Baltic Sea, questions
of a military politics, a military infrastructure, a
hardware of armed forces will be covered. In maga-
zine articles
about events
in a life of
the state law
enforcement
parts, border
guards, saving
services
and a coast
guard also are
planned.”
Detta är enligtpublicisterna
bakom
BALTFORT
målet med
den nya tidskriften.
Ett
första nummer, helt på ryska, utkom i slutet av 2007.
Mer information kommer att komma på www.baltfort.com.
I nästa nummer kommer det att finnas en
text om SFHF i tidningen.
Letter gräver fram KA batteri
Under tiden 10-17 Maj i år kommer lettiska entusiaster
gräva fram återstoden av ett kustbatteri från
andra världskriget utanför Liepaja. Förra året gjordes
en liknande aktion vid Ventspils med lyckat resultat.
Alla intresserade är välkomna att medverka.
Transport från Riga finns och mat, te och en spade
finns på plats, allt enligt en av organisatörerna Yury
Melkonov.
3
Foto: Melkonov
Östtyska museer bildar nätverk
Bunkrar, oftast stabsplatser, i forna östtyskland försvinner
sakta men säkert. Endera plomberas de eller
övergår till privata ägare som inte vill ha besökare.
Ett fåtal blir dock museum eller öppningsbara efter
överenskommelse. Ett antal av dessa har nu startat
ett nätverk för att marknadsföra varandra. Några av
dessa listas nedan.
Wünsdorf var Sovjetiska arméns huvudstabsplats
och även för luftförsvaret. Arbete pågår att rusta
museet. Wollenberg är ett nästan helt komplett
museum över en länkstation för Warzawapaktens
BARS nätverk som knöt ihop alla länder och där
trådarna ledde tillbaka till Moskva. Harnekop, huvudstabsplats
för östtyska försvarsministeriet i en
trevåningsbunker. Machern, är en av endast två
kvarvarande Stasi anläggningar, öster om Leipzig.
Söllichau, ett större östtyskt komplex för det södra
militärdistriktet. Grossenhain är en fd Sovjetisk
flygbas med överjords granitbunkrar för kärnvapenförråd.
Kolkwitz är en östtysk stabsplats i närheten
av Cottbus för luftförsvaret i södra delen av landet.
Garzau är en bunkeranläggning där östtyskland
hade sin datacentral, i närheten av Berlin. Ladeburg,
östtysk luftförsvars anläggning, nodöst om
Berlin.
Källa: Mike Barton
Riksbunkern ännu inte stängd
Östtysklands ledare Erich Honeckers riksbunker,
5001, har ännu inte plomberats utan det är senarelagt
till sommaren 2008. Medlemmar på FortForum
genomförde en resa till 5001 under 2007 och ett reportage
finns klart men inväntar stängningen. 5001
är den mest avancerade bunkern inom hela Warszawapakten
utanför Sovjet, med tre stora våningar.

Thomas Fredengren, Lars A. Hansson
I januari 2008 fick delar av den nybildade föreningen
möjlighet att göra en rek-resa till Lurbo, dörröppnare
var en av hyresgästerna i berget.
Lurbo är mest känd som stabsanläggning för försvarsområde
47 (Fo 47) men bergets kammare
innehåller en hel del annat också, vilket framkom
i december 2007 genom några medlemmar på Fort-
Forum som forskat fram dokument på Krigsarkivet.
På ritningar och dokument från 1966 där stabsuppgifter
beskrivs står det att vid överbeläggning i anläggningen
kan ”vissa viloutrymmen kunna ordnas i
Pharmacias och Universitetets tunneldelar”.
Detta skapar naturligtvis funderingar om vad dessa
tunneldelar, nedan benämnda kammare, användes
till. Anläggningen är betydligt större än vad som
behövs för en Fo-stab. Många frågor är fortfarande
obesvarade och mycket forskning återstår men lite
fakta finns ändå.
Anläggningens byggnadsritningar är uttagna 1945
och fastställda mellan 1951 och 1954 som ammunitionsförråd.
Möjligen är det sedan ändrad till stabsanläggning,
vilket förklarar att berget verkar stort
för en Fo-stab.
Redan under andra världskriget hade universitetet
haft behov av att skyddat kunna förvara viktiga föremål
och dokument. Detta gjordes i Kvarnbolund,
en mindre anläggning som också dokumenterats av
medlem i SFHF.
I dokument från tiden direkt efter kriget går att utläsa
att universitetet tyckte att denna anläggning var
för liten och att de ville samgruppera med ”den planerade
anläggningen i Lurbo”.
Anläggningen som sedan byggdes är placerad vid
Lurbo, SV Uppsala, insprängd i ett relativt stort
berg med gott skydd. Här fanns då redan ett mindre
bergrum avsett för riksbanken under kriget. Den
lilla anläggningen är idag plomberad och syns på
ritningen nedan som den isolerade tarmen in mellan
de två större inslagen.
Placeringen nära en trevägskorsning gör att transporter
snabbt kan komma till och från anläggningen.
Hågaån rinner precis öster om berget och har grävt
ner sig i Uppsalajorden, vilket torde försvåra övergång
av ån på annat ställe än den lilla bro som finns
i nära anslutning till inslagen.
På armehandbok.se ökar personalen i Fo47 staben
den 1 april 1956, vilket skulle passa in i tiden med
inflyttning i Lurboberget men detta är inte bekräftat.
På dokumenten från 1966 finns parkeringsplatser
utsatta vid Balingsta skola, ca 10 km SV om Lurbo.
Lurbo i Uppsala - GPL för Fo47
4
Personer som besökt systeranläggningen inom an-
dra Fo’n beskriver transport med mörklagda fönster
fram och in i anläggningen för att på så sätt inte röja
platsen. Troligtvis var det samma princip här. Anläggningen
har två inslag stora nog för bussar. De är
placerade på vardera sidan vägen, vilket underlättar
in- och utfart åt båda håll.
En udda maskeringsport
Inslag 1 är porten som ligger i höjd med vägbanan
och får anses vara huvudinfarten. På återfunna ritningar
finns här en udda detalj, benämnd ”maskeringsport
vid inslag I”. Ritningen på nästa sida visar
porten från sidan och dess infattning i berget i övre
delen. I en annan sektion beskrivs portens material
som ”sprutbetonglagret bör ej överstiga 3 cm”, som
bärs upp av 3 mm plåtar och ytterst ett finmaskigt
trådnät.
Det skjul som finns där idag skulle troligen rivas vid
en krigssituation och denna port är det yttersta låset
för anläggningen som med sitt kamouflage skulle se
ut som en fortsättning på den branta bergväggen.
Porten vilar i sitt nedfällda läge av sin egentyngd och
måste winschas upp vid passage. Detta underlättas
av den elmotor som finns tillgänglig på ritningen.
Vid inspektion av denna del kan inga spår av porten
eller elmotor återfinnas. Däremot finns de etage och
delar av infästningar monterade, vilket tyder på att
arbetet avstannat innan färdigställande.
Som synes blir den fria höjden för trafik 2700+100
mm (2.8 meter) och på en annan ritning syns att
bredden är 3 meter.
Vandring in i berget
Vid besöket började vår vandring genom inslaget på
östra sidan om vägen. Innanför plåtdörrarna sluttar
tunneln sakta uppåt och viker efter cirka 30 meter
45 grader åt höger och sedan ytterligare 45 grader
för den längre raka tunneldelen, som är ca 100 me-
ter lång. Vid den första vinkeln finns rakt fram en
stötvågsficka.
Vid båda vinklarna
finns små
rum med skottgluggar.
De fyra större
kamrarna hänger
ihop med centraltunneln
och
de tre första ingångarna
finns i

den raka tunneldelen. Vid den tredje finns en längre
lastkaj och dörren in till den kammaren finns uppe
på lastkajen. Den fjärde kammaren ligger lite förskjuten
mot norr och för att komma till den passerar
man det andra inslaget med ytterligare en liten
stötvågsficka. Denna ficka är inklädd med träväggar
som bildar två rum, ett större och en toalett.
Anläggningen har för närvarande minst två användare
varav vår dörröppnare är den ene. Därför kom
vi inte in i det heligaste och mest intressanta, de två
sydliga kamrarna med nummer 13, 14, 15 och 17.
Utifrån ritningsunderlag är troligen den sydligaste
den som använts av Pharmacia. Här finns rum beskrivna
som ”laboratorium”, ”sterildisk”, ”efterarbete”
och ”fyllning, syning, förslutning”. Skissen
visar undervåningen men det finns också en mindre
övervåning på ca 1/3 yta av undervåningen.
Från denna kammare finns en parallellgång (kammare
17) över till kammare 13 och 14, vilket enligt
flertalet dokument är Fo-staben. Från centraltunneln
går diesel- och vattenrör, samt kraftkablar genom
väggen och direkt innanför stötvågsdörren finns generatorer,
ställverk etc. Här visar skissen också att
övervåningen är ca ¾ av undervåningen. Där kammare
17 kommer in på undervåningen finns början
av den spiraltrappa som leder upp till nödutgången,
som också är luftintag.
Kontorsdelen av undervåningen innehåller 32 rum
där de mest spännande beskrivningarna är ”riksbanksvalv”
och ”riksbank”. Övervåningen innehåller
lite över 40 rum och var den operativa delen
med rumsnamn som ”SJ”, ”Sv. Radio”, ”4. milbef
samlingsrum”, ”Landshövd.”, ”Fobef” och längst in
det operativa rummet ”Oprum”.
De två övriga kamrarna är rejält stora och rymliga,
den längst i norr är på två våningar i sin fulla längd.
Dessa antas ha varit för Universitetet men det är inte
till helt klarlagt vad man skulle lagra här. Troligen
skulle inte personal befinna sig i dessa kamrar då de
helt saknar logement och toaletter.
Bilder föregående uppslag: Östliga respektive västliga (nummer 1)
inslagen, ritning över maskeringsport, kammare 11, ingång kammare
13-14.
Denna sida: ingångtunnel, centraltunnel från kammare 15, stötvågsficka
med toalett, centraltunnel från kammare 6-11, kammare 16.
6

Berghangarerna på F18 Tullinge
Bernt Thörnell, Lars A. Hansson
1946 sätts flygflottilj F18 upp
på Tullinge söder om Stockholm
efter tre års arbeten på
platsen. Redan 1946 görs en
detaljerad utbyggnadsplan
av chefen för flygvapnet för
skyddade hangarer vid flottiljer
och flygbaser. I F18’s fall
ska en bergsanläggning byggas
vid fältet för 45 st J 21 med
en total yta på 36 100 m 2 .
1948 görs nästa inventering av
behovet på nationell nivå och
då har F18 fått en utökning av
utrymmet till att kunna förvara
65 st. J21 med anmärkningen
”Fördelas på två berghangarer,
en under byggnad och en ny”.
Under byggnationen av berghangaren
på F18 visar det sig
alltså att behovet är större än
vad som projekterats och en
utbyggnad krävs. Resultatet av
detta blir vad som senare har
benämnts som ”gamla berget”
och ”nya berget”.
1950 är det gamla berget klart
och börjar användas, samtidigt
som arbetet i det nya berget
fortsätter med modernare krav
och önskemål.
Till skillnad mot F 9 där de två
bergen är separerade byggdes
dessa två ihop. Tanken var att
modernisera det gamla berget
till samma krav som det nya
med anseende på till exempel
kärnvapensäkerhet och kunna
använda båda delarna som en
enhet. 1958 beslutas att detta
inte är ekonomiskt försvarbart
och arbetet avstannar. Samtidigt
har behovet av hangarplatser
på F 18 minskat och
det gamla berget räcker till för
flottiljen.
F 18 läggs ned 1974 och den
gamla berghangaren har sedan
dess används till diverse förråd
och den nya delen har hela
7

tiden stått obebodd. De kala
bergtunnlarna har inte skrotats
fullt ut och på senare tid har
endast en liten del i mitten på
tunnlarna varit säker för passage.
Under början av 2000-talet
bebyggdes fältet och mer och
mer av området förändrades
från flottiljområde till bostadsområde.
Under 2007 gjorde
FortV en miljöinventering av
berghangarerna inför plomberingen
av kontorsdelen i gamla
delen. Vad som kommer att
ske med hangarerna är fortsatt
inte bestämt.
Den gamla delen har två portar
och hangaren börjar direkt
innanför, vilket medför att
hangargolvet mer eller mindre
ligger på marknivå (1.1 resp.
2.5 meter under plattan utanför).
Bergtäckningen är cirka
10 meter. Inuti går hangaren
i en fyrkant med viss servicefunktion
i fyrkanten men med
merparten utanför i små skepp
och rum. Förutom hangaren
upptas det största utrymmet
av kontorsdelen som nås genom
några dörrar i bakkant av
hangaren. Här finns större förråd,
verkstäder, BC (BasCentral)
med tillhörande kartrum
och kommunikationsrum etc.
Logement och sanitet för manskap
finns på övre våningar.
Till detta byggdes också en
luftförsvarscentral inom Stril
50 systemet för område O 2
med kodnamn ”Falken”. Kärnan
i denna lfc är ett större rum
där kartor visade läget inom
centralens sektor av Sverige.
Runt om finns en öppen övervåning
(balkong) där man kan
se ner i det stora rummet. I dag
är denna sal helt tom och ödslig
i sin storhet.
Ute i hangaren finns en liten
dörr i ena väggen som från
början ledde in till kraftcentralen. Efter starten av den nya delen är detta
också förbindelsegången och snart sänker sig den kala bergstunneln brant
ner cirka 10 meter till den lägsta delen av den nya berghangaren.
I denna del är det fuktigt, kallt och mörkt, endast en enkel rad med glödlampor
lyser upp. Här finns en korsning där en transporttunnel fortsätter
bort till det SV inslaget och rakt fram fortsätter centraltunneln till det SÖ
inslaget, närmast banänden. Endast en liten rad med glödlampor leder
vägen genom centralgången upp till den moderna stötvågsporten där en J
35’a i miserabelt skick står. Längs vägen syns de skepp som byggt in på
sidorna som hangarer.
Källa: Bernt Thörnell/Flygvapnets befästningar för flygplan – berghangarer,
betonghangarer och bergtunnlar. Utkommer inom Svensk flyghistorisk
revy’s ramar.
Foton: J 35’or bogseras ut ur den gamla delen (Flygvapnet, via Bernt Törnell), samma vy
2007, den gamla hangardelen, tunneln sänker sig ner mot nya hangardelen, lfc rummet i
Falken. Övriga bilder Lars A. Hansson 2007 (godkända av FortV februari 2008)
8

Lars A. Hansson
Dalomsbatteriet var den första större försvarsanläggningen
inom det som sedan blev Hemsö fästning.
Hit fördes två av pansarbåten Sveas 15,2 cm
kanoner för att monteras som kustartilleri. 1922 är
detta gjort och samtidigt är resten av batteriet klart.
Batteriet placerades på nordvästra delen av Hemsö,
som försvar av Indalsälvens utlopp. På samma sätt
som på stora delar av ön är terrängen även här brant
och varierande. Vid ett besök idag slås man av höjden
över havet och utsikten mot norr är enastående.
Förutom en centralanläggning
med de två pjäsplatserna, logement,
generator och stridsledning
fanns också en observationsplats
ännu längre upp på
berget och några hundra meter
från centralanläggningen.
Batteriet ingick i krigsorganisationen
tills dagens museum
Hemsö fästning med de tre
dubbeltornen 15,2 cm m/51
stod klar 1957.
När batteriet återställdes 1976
gjordes en förenklad återställning.
Obs-platsen högt uppe
på berget är kvar någorlunda
orörd, troligen på grund av den extrema placeringen.
Av de två pjäserna syns ingenting och områdena
runt pjäsbrunnarna är övertäcka med jord och sten.
Alla ingångar är också övertäckta med jord och sten
men över det kompakta området syns fortfarande
spår efter det förstärkta berget och den lilla mätstationen,
troligen för en lodbasmätare.
Räknat från land börjar anläggningen med 2.pjäs.
Båda pjäserna ligger i linje med strandlinjen vilket
Nytt liv för batteri Dalom?
9
högre. Inuti anläggningen fanns en högre trappa upp
till tornet och en ammunitionshiss i trä! Den är i förvånansvärt
fint skick 50 år efter nedläggningen.
Den centrala anläggningen ligger i samma plan med
gångar som förbinder allt på en yta av maximalt
30x30 meter. Här fanns, förutom de två pjäserna,
rum för logement, kök och stridsledningen. Från
stridsledningsrummet går en spiraltrappa upp till
mätstationen. Tunneln från huvudinslaget ansluter
också till denna del. I angränsande rum fanns luftanläggning,
värme- och elgenerering.
Batteriet liknar Siarö i funktion men är mindre i yta.
När man här hade en god höjd över havet har anläggningen
delvis byggts på höjden mot Siarös utspridning
på bredd och längd.
Ritningar visar att det från centraldelen går en sluttande
tunneln rätt brant nedåt 5-6 höjdmeter som
slutar i en rå tunnelgång med räls på golvet. Rälsen
slutar inåt i tunnelns slut och i andra änden fortsätter
den ut genom ett plomberat inslag. Rälsens längd är
10-15 meter.
Från detta plan går en ny, betydligt brantare trappa
ner till ännu ett plan, cirka 6-8 höjdmeter under. Här
upprepas rälsen på golvet som fortsätter ut genom
ytterligare ett inslag.
Dessa utrymmen var för två 150 cm strålkastare som
ingick i batteriet.
gör att 2.pjäs sköt över 1.pjäs och således ligger den Foton: Obs-platsen högt uppe på berget, utanför och innuti.

Hemsö fästning har återigen
engagerat sig i batteriet efter
att ha fått några foton till museet.
De visar 1.pjäs halvvägs
övergrävd. Fotot är skickat
anonymt till museet. Det finns
alltså en chans att pjäsen inte
togs bort (som man gjorde
med 2.pjäs) utan att den finns
kvar under stenmassorna. Vidare
undersökningar kommer
att ske och om pjäsen återfinns
finns planer att flytta den till
det tunga museet.
Våren får utvisa om det finns
någon pjäs kvar vid Dalom.
Om så lär alla KA intresserade
få reda på det!
Källor: Kustförsvar – från
kustbefästningar till amfibiekår,
Hemsö fästning
Foton: Platsen där 2. pjäs stod,
utsikt från batteriområdet mot norr,
anonymt fotografi visar 1. pjäs halvt
övergrävd. Huv ovanpå tornet synligt
i mitten av bilden, del av eldröret till
höger i bild.
10

Studiebesök vid Borgen och Hornstull, Stockholm
Terje Mörnholm
Söndagen 2 mars 2008 var det
dags för det första studiebesöket
i föreningens historia.
Klockan 10 på den mulna förmiddagen
samlades cirka 15
medlemmar (jämte undertecknad)
för att lyssna på K-G Norén
som berättade om delar av
Stockholms försvar under det
andra världskriget. Fokus var
på den anläggning vi befann
oss vid; Borgen i utkanten av
Gärdet i centrala Stockholm.
Denna del av dagen var utlyst
som ett ovanjordbesök men under
det sista dygnet före besö-
ket kontaktades undertecknad
av ett hemvärnsbefäl som välvilligt erbjöd
sig att komma till platsen med en uppsättning
nycklar; alltså uppkom en chans att
även komma ner i anläggningen. Vi letade
efter och fann en ingång, en lucka i marken,
diverse rester från luftvärnsställningar
med mera samt, till vår stora glädje,
en ingång med gallergrind. Spänningen
var hög och förhoppningarna byttes mot
mild besvikelse när det visade sig, efter ett
antal försök med låsen och efterföljande
telefonsamtal, att de hade blivit utbytta i
december 2007.
Besöket var likväl lyckat och föreningen
hoppas på en fortsättning med rätt nycklar
under året.
Efter gemensam lunch med intensivt bunkersnack
fortsatte besöket vid Hornstull
och det skyddsrum tillika förråd som nu
håller på att tömmas av hemvärnet. Klockan
13 mötte tre man från Stockholms
hemvärn upp och vi fick en föredragning
angående skyddsrummets/HV-förrådets
historia med mera. Förrådet är ett skyddsrum
med väggar och tak huvudsakligen
av råberg. En renovering skedde på 80-talet
och stötvågsport med gastätning finns
jämte reglerutrusning i ett särskilt rum.
Skyddsrumsutrustningen fanns i gallerbur
och verkade intakt. Förrådet är relativt litet
och verkar inte haft någon annan funktion
än just skyddsrum/förråd då varken logement
eller reservelverk fanns på platsen.
Foton: Inslag vid Borgen och K-G Norén med Gärdet i bakgrunden.
11

www.fortifi kation.se