Läs mer om fjordhästens historia (pdf, 686 kB) - Svenska ...
Läs mer om fjordhästens historia (pdf, 686 kB) - Svenska ...
Läs mer om fjordhästens historia (pdf, 686 kB) - Svenska ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ursprung.<br />
FJORDHÄSTEN – FÖRR OCH NU<br />
Av Helena Kättström<br />
Fjordhästen anses vara en av de äldsta och renaste hästraserna i världen. Centrum för<br />
aveln har varit det norska Vestlandet, och rasen har därför även kallats Vestlandshäst.<br />
Ursprunget är osäkert och <strong>om</strong>diskuterat. Det finns många likheter med den enda vilda<br />
hästarten Thaki, eller Przewalskis häst, i Mongoliet, bland annat den blacka färgen och<br />
de primitiva tecknen, men fjordhästen stammar inte från denna häst, s<strong>om</strong> har 66 kr<strong>om</strong>oso<strong>mer</strong>.<br />
Fjordhästen och alla andra tamhästar har 64. Tarpanen, den europeiska vildhästen,<br />
har liks<strong>om</strong> fjordhästen 64 kr<strong>om</strong>oso<strong>mer</strong>, och det ligger alltså närmare till hands att<br />
söka likheter i ursprung här.<br />
Man tror att fjordhästen k<strong>om</strong> till Norge österifrån. Både i Danmark och i Sverige fanns<br />
det troligen vildhästar ända sedan isen drog sig tillbaka efter den senaste istiden. Från<br />
tidig bronsålder finns det gott <strong>om</strong> fynd efter vildhästar. Arkeologiska fynd talar för att<br />
det har hållits tama hästar i Norge sedan bronsåldern, ca 1200 f. Kr. Från vikingagravar<br />
har man dragit slutsatser att det har avlats tamhästar i Norge i 2000 år, och allt tyder på<br />
att fjordhästen stammar från denna ursprungliga norska häst. Gen<strong>om</strong> tiderna har utbyte<br />
av avelsmaterial skett gen<strong>om</strong> flitig sjöfart till Island och de Brittiska öarna. Hästar på<br />
dessa platser har därför troligen påverkat <strong>fjordhästens</strong> utveckling, och <strong>om</strong>vänt har fjordhästblod<br />
tillförts dessa länder.<br />
Utbytet av hästar mellan länder finns bland annat dokumenterat i berättelser <strong>om</strong> hingstkamper,<br />
s<strong>om</strong> var ett kungligt nöje. Av Aron Hjörleivssons saga <strong>om</strong> en hästkamp 1238<br />
vid Bergen framgår att även en isländsk hingst deltog. Kung Haakon Haakonssons<br />
hingst lyckades till slut bita ihjäl sin motståndare.<br />
Släktskapet med keltiska ponnyer studerades innan den moderna DNA-tekniken kunde<br />
hjälpa till, bland annat gen<strong>om</strong> att studera förek<strong>om</strong>sten av kastanjer. Hos den keltiska<br />
ponnyn ska kastanjer saknas på bakbenen, och sporrar ska inte finnas alls. Samma fen<strong>om</strong>en<br />
förek<strong>om</strong><strong>mer</strong> hos en del fjordhästar. Senare tids forskning med hjälp av DNAteknik<br />
har visat att det finns släktskap mellan dessa hästar.<br />
Gårdshästen.<br />
Innan mekaniseringen av lantbruket slog igen<strong>om</strong>, var fjordhästen en väl lämpad och<br />
anpassad häst för arbetet på de små gårdarna på Vestlandet. Fjordhästens lättföddhet,<br />
hårdhet, uthållighet och goda terrängsinne k<strong>om</strong> här väl till nytta. S<strong>om</strong> gårdshäst användes<br />
den för ved- och tim<strong>mer</strong>körning på vintern, skördearbete <strong>om</strong> s<strong>om</strong>maren, klövjning<br />
och för att köra till kyrkan. Fjordhästen användes också mycket s<strong>om</strong> skjutshäst<br />
över hela Norge, samt för transport av post och andra varor. Den var också ofta använd<br />
s<strong>om</strong> klövjehäst över den besvärliga fjällterrängen.
Fjordhästen – Förr och nu - Kättström<br />
Man menar att det varit viss skillnad i typ mellan de norra och södra delarna av Vestlandet.<br />
I Sunnhorland var hästen mindre, lättare och av en ädlare typ, medan man i<br />
Nordfjord och Sunnmöre hade en större, grövre häst med kraftigare hårväxt. Rosendalsborken,<br />
s<strong>om</strong> var född 1863, är ett exempel på den lättare typen. Dagens fjordhäst är<br />
dock <strong>mer</strong>a präglad av avelsmaterialet från Sunnmöre och Nordfjord.<br />
Aveln organiseras.<br />
2 (8)<br />
Rosendalsborken<br />
En <strong>mer</strong> organiserad avel påbörjades först på 1840-1850-talen. 1843 bestämdes att det<br />
skulle startas ett stuteri på Hjerkinn på Dovrefjäll, 1000 meter över havet, för att förbättra<br />
den norska hästaveln. Det köptes in en hingst och sex ston av ”den ursprungliga<br />
norska rasen”, men efters<strong>om</strong> man inte hade kunskap <strong>om</strong> färgernas genetik, och då den<br />
vitblacka färgen stod högt i mode, var alla de inköpta hästarna just vitblacka (48% av<br />
avelshingstarna och 47 % av de registrerade stona födda mellan 1857 och 1879 var vitblacka).<br />
Av de 32 föl s<strong>om</strong> föddes vid stuteriet var 15 vitfödda med glasöga. På grund<br />
av detta och då stuteriet inte ansågs välskött lades det ner. Det bestämdes i stället att<br />
staten skulle köpa in hingstar s<strong>om</strong> uppfödarna kunde nyttja gratis eller mycket förmånligt.<br />
Statsagron<strong>om</strong>en Lindeqvist sade sig då inte finna några fjordhingstar s<strong>om</strong> han<br />
ansåg kunna duga för att förbättra rasen. Mellan 1859 och 1861 köpte staten in några<br />
dölehingstar s<strong>om</strong> placerades på Vestlandet, och därmed hade statsmakterna lagt grunden<br />
för korsningsavel.<br />
Rimfakse-striden.<br />
Av de fyra första dölehingstarna var det egentligen bara en, nämligen Harald Viking,<br />
s<strong>om</strong> fick någon större betydelse. Han lämnade bland annat sonen Odin, s<strong>om</strong> i sin tur<br />
fick stort gen<strong>om</strong>slag gen<strong>om</strong> sönerna Osman Pascha, Kong Sverre, Erling Skjalgsson<br />
och Rimfaxe. Dessa hästar lämnade ofta bruna eller fuxfärgade avk<strong>om</strong>mor, vilket blev<br />
populärt en tid.<br />
Till att börja med var resultatet av korsningsaveln god, men det blev allt större strid <strong>om</strong><br />
det lämpliga att fortsätta med den, när uppfödarna såg nackdelarna, framför allt i andra<br />
och tredje led. Totalt femton dölehingstar köptes in under 1857-1861. Efter hand blev
Fjordhästen – Förr och nu - Kättström<br />
det uppenbart även för Lindeqvist att de inte uppfyllde förväntningarna, och hingstarna<br />
mönstrades ut efterhand. Den sista såldes 1871. 1907 kallades det samman till ett möte<br />
i Innvik i Nordfjord. På mötet k<strong>om</strong> det fram olika uppfattningar, men mötet ledde fram<br />
till att man hädanefter skulle bedriva renavel med fjordhästen. Striden k<strong>om</strong> att kallas<br />
Rimfaksestriden, efter en känd korsningshingst vid namn Rimfakse 146 (bilden), s<strong>om</strong><br />
var sonson till dölehingsten Harald Viking.<br />
Fjordhestlag, utställningar och stambok.<br />
3 (8)<br />
Rimfakse 146<br />
1862 föreslog Lindeqvist att man istället för att stationera ut hingstar skulle ge privata<br />
hingsthållare ett stöd av offentliga medel. Det varade i några år, men upphörde 1868.<br />
1875 började staten köpa in rena fjordhingstar, s<strong>om</strong> placerades i avels<strong>om</strong>rådet. Runt<br />
1870-1880 började även fylkena på Vestlandet köpa in hingstar, s<strong>om</strong> liks<strong>om</strong> statshingstarna<br />
utstationerades på olika platser. Den siste hingsten i detta system mönstrades ut<br />
1937. Fjordhingstar har också sedan länge hållits av ”lag” eller föreningar. 1943 fanns<br />
i Norge 130 lokala sammanslutningar s<strong>om</strong> sammanlagt hade 165 hingstar. Det vanligaste<br />
var att man hade en eller två hingstar, och det största laget hade elva hingstar. 2002<br />
fanns 51 lag, varav några inte hade hingst, utan hade s<strong>om</strong> mål att jobba med andra aktiviteter<br />
runt fjordhästen. Norges fjordhästförening, s<strong>om</strong> heter Norges fjordhestlag bildades<br />
1919. Sedan 1949 har det varit erkänt s<strong>om</strong> huvudorganisation för fjordhäst i<br />
Norge.<br />
Den första utställningen på Vestlandet hölls i Förde 1864. Utställningsverksamheten<br />
fortsatte först s<strong>om</strong> en årlig utställning, och utvecklades senare till att hållas på flera platser<br />
varje år. Från 1895 hölls årliga utställningar i alla de fyra fylkena på Vestlandet.<br />
Vid den andra utställningen, år 1865, vet man att det premierades åtta hingstar, varav tre<br />
var dölehingstar.<br />
Den första stamboken för fjordhäst utgavs 1910. Den <strong>om</strong>fattar 308 hingstar, födda<br />
1857-1904. Bland annat finns här hingsten Njål 166, född 1891, s<strong>om</strong> förek<strong>om</strong><strong>mer</strong> i<br />
stamtavlan för alla idag levande fjordhästar. I denna första stambok kan man läsa att<br />
medelstorleken för fjordhäst 142 cm. Färgen är vid denna tid oftast någon variant av<br />
black, men det förek<strong>om</strong><strong>mer</strong> andra färger. Det finns exempel på brun, fux och till och<br />
med en brunskimmel. Dock ska färgangivelserna läsas med försiktighet och bakgrundskunskap.<br />
En stor del av hästarna beskrivs s<strong>om</strong> borket, och de delas in i lysborket, gulborket,<br />
graaborket och samborket, på samma sätt s<strong>om</strong> de blacka delas in lysblak, mörkblak<br />
och samblak. Det skulle leda för långt att reda ut vad alla dessa motsvarar idag,
Fjordhästen – Förr och nu - Kättström<br />
men enligt dåtidens språkbruk på Vestlandet var borket inte ett namn för en gulbrun<br />
häst (vilket det var på Östlandet i Norge!). Idag har man <strong>mer</strong> enhetliga benämningar<br />
s<strong>om</strong> vi lättare översätter.<br />
”En äkta fjordhäst”.<br />
Njaal 166 född 1891 Haakon 302, född 1904<br />
Vid tiden för den första stambokens utgivande var medelstorleken på en ”äkta” fjordhäst<br />
(det står så med tanke på Rimfaksestriden) ca 142 cm. Det kan vara spännande att läsa<br />
hur de beskriver fjordhästen sås<strong>om</strong> den såg ut i Söndre och Nordre Bergenhus amt vid<br />
denna tid:<br />
”Fjordhestens bygning er kraftig og velsluttet. Hodet er i almindelighet litet, markeret<br />
og fint, panden bred og näseryggen like, store fr<strong>om</strong>me öine og särdeles godt gemyt.<br />
Örene noget korte og vidt fra hinanden stilte, nästen altid meget behaaret invendig.<br />
Halsen er i almindelighet kort og bred med höi reisning, forbindelsen mellem hode og<br />
hals vil, paa grund av halsens bredde, ofte bli noget tvungen. Luggen (pandehaarene)<br />
er s<strong>om</strong> oftast kort. Manen jevnlig noget tynd og stiv, manken er ofte noget lav og<br />
avrundet. Gjennemsnitlig kan man vel sige, at skuldren heller er kort end lang,<br />
brystdybde og bredde er i almindelighet meget god, med god plads for de invendige<br />
deler, ryg og länd av passende längde og bredde. Krydset er toppet og avskydende, saa<br />
det vel maa kunne kaldes et race<strong>mer</strong>ke, men i almindelighet bredt, muskelfyldig og<br />
kraftig, lange muskelfylde underar<strong>mer</strong>, laar og underlaar kraftige og brede. Benene<br />
törre og sterke, hasene oftast krokete og knudrede, spat forek<strong>om</strong><strong>mer</strong> dog sjeldnere.<br />
Benene vises späde, men ved maalinger viser det sig at benförheten er upaaklagelig, da<br />
mangler fanehaar og har sparsamt kodehaar. Hovene er ikke store, men meget starke<br />
og gode.”<br />
I Stavanger, där <strong>mer</strong>a korsningsavel förek<strong>om</strong>mit var hästen betydligt större, i snitt 146<br />
cm. De var också <strong>mer</strong> rikligt behårade, och <strong>mer</strong>a högbenta, men med en svagare resning,<br />
och ofta med mindre djup och bredd i bålen.<br />
4 (8)
Fjordhästen – Förr och nu - Kättström<br />
5 (8)<br />
Nordmöre 251 född 1898.<br />
När Rimfakse-striden avgjorts till fördel för avel med den rena fjordhästen, minskade<br />
populariteten för fuxar och bruna. Det blev åter populärt med de rena blackfärgerna. På<br />
grund av risken för vitfödda hästar var man inte lika förtjust i alltför många vitblacka,<br />
men däremot ville man gärna ha ljusa, klara färger på hästarna. Det visade att det var en<br />
fjordhäst utan inblandning av döleblod. Av samma skäl ansågs vita tecken inte önskvärda,<br />
och i den mån de förek<strong>om</strong>, skulle de begränsas till ett minimum – helst inte <strong>mer</strong><br />
än en stjärn.<br />
Småbrukarhästen.<br />
Gårdshästen från det norska Vestlandet exporterades under nittonhundratalet till många<br />
länder. Bland de första var Danmark, s<strong>om</strong> har bedrivit en organiserad fjordhästavel<br />
sedan 1930-talet. I Sverige var det först på 1950-talet s<strong>om</strong> några lantbrukare i Bohuslän<br />
k<strong>om</strong> på idén att prova fjordhästen s<strong>om</strong> en lämplig småbrukarhäst. Naturligtvis var det<br />
inte första gången det togs in fjordhästar till Sverige, utan det har skett i mindre <strong>om</strong>fattning<br />
under alla tider. Det sägs att dessa hästar varit <strong>om</strong>tyckta och gjort intryck gen<strong>om</strong><br />
sin hårdhet och uthållighet. I allmänhet hade de dock ansetts s<strong>om</strong> alltför lätta i typen för<br />
att duga till tungt jordbruksarbete.<br />
Under den första halvan av nittonhundratalet hade det dock skett successiva förändringar<br />
av <strong>fjordhästens</strong> typ. Den eleganta typ, s<strong>om</strong> bland annat Rosendalsborken representerar,<br />
hade fått ge vika för tyngre hästar med avsikt att duga till tyngre lantbruksarbete.<br />
Man strävade efter att göra <strong>om</strong> den lilla gårdshästen till en rejäl småbrukarhäst. Detta
Fjordhästen – Förr och nu - Kättström<br />
arbete pågick både i Norge och i Danmark, och man kan i stamböckerna se hur allt kraftigare<br />
individer premieras.<br />
Denna förändring av typ gällde fler raser än fjordhäst vid denna tid. Längre tillbaks<br />
hade ofta oxar använts för det tyngre jordbruksarbetet, medan hästen används för vägtransporter<br />
och liknande. Sedan upptäckte man att tunga hästar var effektivare än oxarna,<br />
vilket banade väg för raser s<strong>om</strong> ardenner. På de mindre lantbruken var en så stor<br />
häst alltför dyr att föda, och man hade därför behov av en ”småbrukarhäst”.<br />
Den svenska aveln<br />
1953 bildades Fjordhästföreningen, s<strong>om</strong> fick tillstånd av Kungliga lantbruksstyrelsen att<br />
starta försöksavel med fjordhäst (på den tiden var det inte fritt att importera en ny hästras),<br />
till en början bara till Bohuslän. Man hade då redan importerat några ston, för att<br />
pröva hur de fungerade i arbete i jord- och skogsbruk. Hästarna hade visat sig vara lätta<br />
att köra, lugna och energiska, och blev allmänt <strong>om</strong>tyckta. 1954 importerades den första<br />
hingsten Linjar 1, och det var med hon<strong>om</strong> aveln kunde ta sin början.<br />
1961 beslutade Lantbruksstyrelsen att fjordhästen fick premieras i Sverige. Detta första<br />
år premierades sju hingstar, varav tre svenskfödda. På s<strong>om</strong>marpremieringarna visades<br />
samma år 168 fölston och unghästar, och det betäcktes 301 fjordston. Detta blev också<br />
året då Fjordhästföreningen övergick från att vara en lokal intresseförening till att bli<br />
<strong>Svenska</strong> fjordhästföreningen.<br />
Tillbaka till ursprunget<br />
Linjar 1 född 1949 i Norge Leung 9 e. Linjar 1<br />
Den tyngre modellen av fjordhäst, s<strong>om</strong> gjort stor nytta i småbruket, k<strong>om</strong> efterhand att<br />
bli till stor del utkonkurrerad av traktorn. Det var dags att ånyo revidera avelsmålet, och<br />
det låg nära till hands att titta på ”den äkta fjordhästen” sås<strong>om</strong> den sett ut ungefär hundra<br />
år tidigare. S<strong>om</strong> alltid vid förändringar gick debattens vågor stundtals höga, och kanske<br />
var det svårast i Bohuslän, där man lanserat hästen s<strong>om</strong> en rejäl småbrukarhäst.<br />
6 (8)
Fjordhästen – Förr och nu - Kättström<br />
Snabbast att hitta till en lättare typ var nog danskarna, s<strong>om</strong> förut var de s<strong>om</strong> haft de<br />
tyngsta fjordhästarna. Efter lantbrukets mekanisering fanns det inget behov av en sådan<br />
häst, och man fann i stället att fjordhästen var en tilltalande allround- och sporthäst.<br />
Samma utveckling skedde dock även i andra länder där fjordhästavel bedrevs.<br />
Familjehästen<br />
Under 1980-talet arbetade man fram en ny rasbeskrivning och avelsmålsättning i<br />
Sverige. Denna grundades på den norska rasbeskrivningen, och står fast ännu. Härvid<br />
konstaterades att man skulle arbeta för den ursprungliga fjordhästtypen, och på så sätt få<br />
fram en allsidigt användbar familjehäst, s<strong>om</strong> kunde fungera väl till både ridning och<br />
körning. Precis s<strong>om</strong> hundra år tidigare, finns det en viss variation i typen, vad gäller<br />
hästens tyngd, men man är mån <strong>om</strong> att bevara det karaktäristiska ”preget”. Viktigt för<br />
detta är huvudets form och uttryck. Man är mån <strong>om</strong> att huvudet ska vara trekantigt,<br />
både framifrån och från sidan. Pannan ska vara bred och ganascherna väl markerade,<br />
dock utan att underkäken blir så grov att huvudet blir tungt. En god resning är också<br />
typiskt och önskvärt i rasen.<br />
Tidigare har man haft problem med alltför korta och grova halsar, och man har arbetat<br />
för att få dem smidigare och bättre ansatta. Det är dock viktigt att en fjordhäst har en<br />
välmusklad hals, s<strong>om</strong> inte är tunn. I rasbeskrivningen står inget <strong>om</strong> att fjordhästar ganska<br />
ofta har en något tät benställning, framför allt bak, men det är en naturlig följd av<br />
7 (8)
Fjordhästen – Förr och nu - Kättström<br />
deras liv i besvärlig fjällterräng, och inget man ser allvarligt på så länge benen för övrigt<br />
är korrekta och välställda. Bra hovkvalitet är viktigt.<br />
Internationellt är inga vita tecken godkända på avelshingstar. Ston får inte ha <strong>mer</strong> än<br />
stjärn. Man är däremot mån <strong>om</strong> att bevara primitiva tecken (zebratecken), och anser att<br />
tydliga zebratecken ska värderas.<br />
Fjordhorse International.<br />
En internationell organisation för fjordhästen, vid namn Fjord Horse International,<br />
bildades 1997 s<strong>om</strong> ett aktiesällskap, och ändrades till att bli en medlemsorganisation<br />
2001. FHI arbetar bland annat med d<strong>om</strong>arutbildning, och har tagit fram en handbok för<br />
fjordhästd<strong>om</strong>are. Organisationen arbetar också för att skapa enhetlighet i synen på<br />
fjordhäst, och diskuterar avelsvärderingsgrunder, bruksprov mm.<br />
Källor:<br />
The Official Handbook for Fjord Horse Judges, Fjord Horse International<br />
Stambok over Fjordhesten (vestlandshesten) I. Hingster, 1910<br />
Stambok över hästar av fjordras, band I<br />
8 (8)