Hur ser Sven Järverud på boxern som brukshund?

Hur ser Sven Järverud på boxern som brukshund?
av Sven Järverud
Sven Järverud är författare och mycket framgångsrik hundtränare med över 40 års erfarenhet av att
träna hundar och förare, både militärt och i Svenska Brukshundklubben.
Artikeln har tidigare publicerats i Boxer Illustrated (2003) och publiceras med tillstånd av redaktionen.
Boxern är en bra hund
Först vill jag säga att boxern i allmänhet är en trevlig hund att umgås med. Jag har träffat betydligt fler
boxer på mentaltester än på bruksprov. Mentalt har de övervägande varit alerta och engagerat sig i vad
som försiggått och löst testsituationerna på ett bra sätt. Som jag uppfattar boxer har den hög intensitet i
lek och social kamplust och startar ofta själv lek utan uppmaning. Jag har sällan mött boxer som i dessa
situation tar till dominans och aggressivitet. På kurser och träningar har jag träffat många boxer. Det
har inte varit så många att jag kan uttala mig generellt om rasen.
Stor leklust
Boxerns vanligen stora leklust kan bli till ett problem om den inte uppfattas och hanteras på rätt sätt.
Uppmuntras hundar redan i valpstadiet att ofta göra sådant de har lätt för, exempelvis att leka, kan
motivationen öka så kraftigt att det blir ett hinder om man vill bruksträna.
Leklust är absolut ingen negativ egenskap utan positiv för att få god kontakt. Vill hunden inte leka
är det ett minus. Leken måste dock nyttjas på rätt sätt och den ska styras av föraren. Samma gäller i
förstärkningssituationer eller vid uppmuntran där leken måste avpassas rätt kanske tom utelämnas. Blir
hunden för intensiv i lek förloras koncentrationen och den kan få svårt att fortsätta arbetet. Det kan
t.o.m. bli svårt för föraren att bryta lekandet.
Förare och medhjälpares röst och kroppsspråk har stor inverkan på hur en glad leksugen boxer uppträder.
Hos dessa leksugna hundar bör därför förstärkningen anpassas och varieras. Det kan vara att
lugnt ge en godbit eller ett föremål och inte svara på lekinviter. När det är läge kan hunden naturligtvis
få leka. Leken ska dock vara kort och under kontroll. Förare till sådana här ”spralliga” hundar måste
vara lugna och koncentrerade. I dressyrsammanhang kan ett moment störas direkt bara av uppsluppna
skratt. Det är klokt att avstyra för mycket lek redan när hunden kommer till träningsplatsen.
Öka uthålligheten
Balanserar föraren inte boxerns lätthet att leka i inlärningsskedet kan det bli svårt att få hunden målinriktad.
Lättaste förklaringen är att ge några praktiska exempel som inte avser att vara detaljerade
bruksanvisningar för träning av boxer.
I söket.
Om hunden vid första övningarna gärna vill leka har den svårt att koncentrera sig. Känner den inte
vittringen genast vänder den lätt sitt intresse mot föraren och vill leka. Det gäller att för sådana här
hundar ha figuranten i absolut rätt i vind och så nära att hunden hittar innan den får anledning att rikta
sitt lekintresse mot föraren. Grundövningarna med dessa hundar får bli lite bakvänt, dvs inte lägga
figuranter långt ut utan bit för bit öka avståndet.
När hunden hittar ska figuranten avstyra lek i kontakten men ändå förstärka på sådant sätt som hunden
uppskattar. Detta gäller också vid återgången och föreningen med föraren.
Får hunden redan i de första övningarna ta sig in till och stöka med figuranten kan det bli svårt att få
bort detta. Senare försvårar det också att lära hunden gripa egen rulle utan närkontakt. Det leder även
till att hunden ogärna, i senare utbildningssteg, vill återvända till föraren. Däremot har boxern ingen
svårighet att påvisa.
Jag har sett att det finns problem i att vilja fortsätta sökandet. Det verkar som överdriven lek inte
ökar motivationen till uthållighet. Möjligt är det så om hunden fått tillfredställa sitt behov av lek så är
den inte intresserad av att fortsätta. Kan leken tidigt bytas ut i förstärkningssituationer till andra medel
som hunden uppskattar har det visat sig vara lättare att få hunden motiverad att fortsätta.
1

I spåret
Egentligen är principen den samma som i söket. Vid upptaget ska hunden vara så nära spåret att den
direkt känner vittringen och inte ges tillfälle att börja spralla. Förstärkningen vid föremålen får heller
inte bli så uppsluppna att det försvårar att fortsätta spårandet. Slutet ska vara inriktat på gripande och
lek med föremålet och inte lek med föraren.
I lydnaden
Att se en gladlynt boxer som hellre leker än lyder kan se lustigt ut men är mindre roligt för föraren.
En sådan företeelse bottnar säkert just i att förstärkningen bestått för mycket av lek. Hunden har inte
fått arbeta sig målinriktat fram till en förstärkning som inneburit något mer bestående än lek. När
”kravfasen” kommer tycker hunden det är tråkigt och försöker avleda med lek.
Fungerande brukshund
Många har förstått boxern och lyckats verkligt bra. Rasen har absoluta förutsättningar att fungera
som en duktig brukshund. Rätt tränad har boxern bra kapacitet men den är lite speciell och det är nödvändigt
att analysera hunden redan från valpstadiet. Jag är inte insatt i hur mycket uppfödarna i rasen
har intresserat sig för att ta hänsyn till vad som beteendemässigt är bra eller inte bra för att få fram en
lämplig bruksboxer.
Jag hoppas att det i framtiden ska finnas fler traditionella bruksraser på tävlingar och inte minst
boxer. Lycka till!
2