I takt med tiden - FMT metoden

6
fanns, vi fick pengar från kyrkorådet och kunde köpa trummor, förstärkare mm.
Det var början till en verksamhet som kallades för ”spelhålan”. Till spelhålan
kom ungdomar på håltimmar och efter skoltid. Det förekom även skolk, vilket
skedde med lärarnas goda minne. De här ungdomarna orkade inte med skolan
och såg spelhålan som en frizon, De kom bort från en stökig skolmiljö och
kunde spela sin musik, mest hårdrock och rap. Många gånger lät de som en
fabrik, men efterhand var de med och spelade i gudstjänsterna. En rapgrupp
sjöng ”Snälla farsan kicka inte ut mej” - en talande text för dessa ungdomars
vardag, där många fungerar som föräldrar till sina egna föräldrar. Föräldrar
som är så fyllda av skam, att de har ett skamlöst beteende. Allt detta berörde
mig djupt. Att göra vad många inom kyrkan kallar ”kvalitetsmusik” var
omöjligt, men detta diakonala arbetssätt kändes alldeles rätt. Åter väcks frågan:
Kan man göra något mer med verktyget musik? Svaret låg där, djupt i myllan.
Under ett utvecklingssamtal fick jag frågan om jag ville gå någon fortbildning.
Jag hade svaret klart. Jag ville bli FMT-terpeut. Det var efter en föreläsning av
Lasse Hjelm, som fröet såddes. Fröet till svaret hade legat 15 år och grott, och
nu hade det fått ny jordmån och ny näring. Jag ville arbeta med en metod som
var tydlig och konkret, alltså skulle FMT-metoden passa mig.
En klasskamrat som gått utbildningen talade sig varm för metoden. Jag gjorde
en kursansökan. Kyrkorådet beviljade mig kursen och äntligen spirade fröet.
Jag startade utbildningen år 2000. År 2002 sökte jag en nyinrättad tjänst, och
arbetar nu 50 % som barn och ungdomskantor och 50 % på sjukhuskyrkan där
FMT är inlagt i tjänsten. Under studietidens gång har jag praktiserat metoden,
och fått positiv ”feedback” från adepter, föräldrar och lärare. FMT-metoden
fungerar.