Nr 4, december 2012 - Sällskapet för studier av Ryssland, Central

24
Min far anmärkte då att det snarare var segrarens sak att komma med fredsförslag./…/
Efter hela denna komedi bad min far honom om ett pass för att kunna lämna Moskva./…/
Napoleon tänkte efter och ställde plötsligt en fråga:
-Kan ni åtaga er att överlämna ett brev från mig till tsaren? På det villkoret skall jag
låta utfärda ett pass för er och hela ert hushåll.
-Jag skulle gärna antaga Ers Majestäts erbjudande, - anmärkte min far, - men det är
svårt för mig att ge några garantier.
-Ger ni mig ert hedersord på att ni kommer att begagna alla medel för att personligen
överlämna brevet?
-Je m´engage sur mon honneur, Sire.
/…/ De här dagarna hade elden antagit fasansfulla proportioner: den rödglödgade luften,
ogenomskinlig för all rök, hade nu blivit outhärdligt het. Napoleon var fullt påklädd och
gick orolig och ilsken omkring i sitt rum, han började känna att hans svedda lagrar snart
skulle frysa till is och att han här inte skulle komma undan lika lätt som i Egypten. Hans
krigsplan hade varit absurd, det visste alla utom Napoleon: Ney och Narbonne, Berthier
och officerarna av lägre rang; alla invändningar hade han besvarat med besvärjelsen:
”Moskva”. I Moskva gick sanningen upp också för honom.
I bildkonstens spegel
Förödelsen i Moskva det brinnande året 1812, plundringarna och övergreppen,
om vilka Herzen låter sin barnsköterska berätta, finns återgivna åtskilliga
gånger i folkliga tryck och i bilder, framställda av numera okända konstnärer.
Märkligt nog reproducerades sedermera flera av dem i vykortsform (se nedan)
av firma ”Granbergs brefkort” i Stockholm. 16
16 Granbergs lilla officin fanns länge kvar som en enklare cigarrhandel i hörnet av Odengatan
och Roslagsgatan!