Heda-Kulla - Varabygden

REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARV
Sidhänvisning till förteckning bak i häftet
1881-1896 1897-1915
1. Komosse ell. Lilla Snipen Heda
2. Snipen Heda 351 330
3. Stora Heden Heda 340 319
4. Lilla Heden Heda 339 318
5. St Heden Backstuga Tån Heda 341 321
6. Liden Heda 341
7. Fiskaretorpet Heda 343 323
8. Björsö Heda 352 332
9. Piggebacken Heda 353 333
10. Harabacken Heda 285 265
11. Kvarnbacken Heda 348 327
12. Siggesmad Heda
13. Storemad Larv
14. Hagen Heda 354 335
15. Backstuga under Hagen Heda 355
16. Holmen Heda 356 340
17. Holmen Torp Heda 357 342
18. Öjorna Heda 355 338
19. Käppabacken u Hubo Larv
20. Porsmaden Slättås se not 1
21. Långöhall Backstuga Kulla 366 360
22. Långöhall Torp Kulla 365
23. Östtorp ”Katos” Kulla 367 361
24. Kolöjorna Kulla 364 358
25. Kolöjorna Kulla 366-367 362
26. Sandliden Kulla 360
27. Harslätt m. Häddorna Kulla 362 356
28. Slongö Kulla 371-372 364
29. Orrebacken Malmened se not 2
30. Lunnakulle Backstuga Kulla 360 354
31. Lunnakulle Kulla 358 351
32. Lunnakulle Kulla 359 352
33. Syttorp Kulla 373 368
34. Okänt
35. Okänt
36. Soldattorp Kulla 390 383
37. Goda-Kajsa Kulla 382 376
38. Carl Larsons Lotta Kulla 386 379
39. Halta-Kajsa Kulla 361-366 360
40. Stora Onsjö Kulla 376 370
41. Tingshus Kulla 378 372-374
42. Garveri Kulla 381 378
43. Stora Onsjö Kulla 379 373
44. Sikan Kulla 385
not 1. Se Slättås rote sid 169 resp. 158
not 2. Se Malmeneds rote sid 453-454 resp. 438

NR 1
HEDA OCH KULLA ROTE
KOMOSSE ELL. LILLA SNIPEN HEDA ROTE
Omkring Stora Heden låg flera små ställen. Vid Komosse som var torp till
säteriet finns grunden av en liten stuga och en ladugård. De låg på var sin sida
om vägen som går in till Stora Heden. Stugans grund mäter cirka 3,50 x 6,50.
Här bodde till 1868 torparen Johannes Larsson och Cajsa Johansdotter. De
flyttade till USA.. Torpet försvann i slutet på 1800-talet. Marken tillhör idag
Gösta Olsson, Trädgården. (se Ryds rote nr 25).
NR 2
SNIPEN HEDA ROTE
Snipen har varit torp under Stora Heden, vilket man kan läsa i Larvs
Hembygdsbok. Ägareförhållandena på Stora Heden var tydligen komplicerade i
slutet av 1800- och början av 1900-talet.
Till Snipen kom som torpare Gustav Andersson och hans hustru Anna-Greta
Johansdotter på 1850-talet. De fick barnen Anders Johan, Klara Kristina och
August. Anders Johan gifte sig 1878 och flyttade via Liden till Kvarnbacken
(se nr 11). August flyttade till Storegården (se nr 15 Ryds rote). Han gifte sig
med Matilda Lundborg, som en tid var lärare i Ryd.
Från 1902 till 1908 brukades gården av Anders Nilsson och hans hustru Maja-
Stina Jakobsdotter. De flyttade härifrån till Sulevad (se Ryds rote nr 12).Nu
bodde Klara Kristina med sin son Klas Adolf kvar. Hon flyttade till Mjäldrunga
1908 och Klas Adolf brukade gården. Han flyttade 1916 till Mjäldrunga.
1916-17 brukades gården av Frans Oskar Augustsson och hans hustru Anna
Katarina Tid samt fyra barn. De inflyttade från Edsvära och återvände dit.
1920 köpte Arvid och Astrid Jonsson torpet av Ljunggren. De kom från
Enebacken, Trävattna resp. Finnestorp, Ryd (se Ryds rote nr 34) och de fick 6
barn: Ing-Mari f.1922, Maj-Britt f.1924, Nils f.1926, Egon f.1934, Gun f.1936
och Sture f.1941.

Sonen Nils blev sjuk och gick bort 1944, en svår tid för familjen, berättar
dottern Ing-Marie. Hon talar också om hur hennes föräldrar arbetade och
strävade för familjens försörjning. De var på St. Heden och arbetade när så
behövdes. Arvid körde i skogen åt Domänverket och skodde då och då hästar.
Astrid var flitig vid symaskinen. Ing-Marie minns mycket väl, hur man kom
med en bunke randigt eller vitt bomullstyg och ville få sytt vardagsskjortor. Det
blev nog en 6-7 stycken av varje bunt, tror Ing-Marie. Vid begravningar bakade
Astrid tårtor och de skulle vara garnerade med kors av mörk glasyr, gjord av
florsocker och kakaopulver. Barnen fick naturligtvis tidigt hjälpa till och Ing-
Marie flyttade hemifrån 16 år gammal för att kunna tjäna någon krona. Hennes
mor blev ledsen och tyckte att Ing-Marie var alldeles för ung. Arvid gick bort
1978. Astrid bodde inte kvar utan bodde växelvis hos sina barn en tid till hon
kom in på vårdhem. Hon gick bort 1986. Egon, som övertagit Finnestorp (se nr
34 Ryds rote), övertog också Snipen. Huset hyrdes ut något år men användes
också av Inger och Egon medan de reparerade huset i Finnestorp. Husen på
Snipen är numera sålda till Dick och Kerstin Aspenstet, som bor här på
somrarna. de arbetar båda i Alingsås. De är mycket omtyckta, som grannar.
Dick är en skicklig naturfotograf och han ses tidiga morgnar ute för att leta
motiv.
NR 3
STORA HEDEN HEDA ROTE
Nedtecknat av Ulla-Britta Andersson
Stora Heden, en av de äldsta gårdarna i Larvs kommun, med anor från 1600talet.
Förr räknades gården som en av de mäktigaste, en av de 3 säterierna som
då fanns i Larv, med en herrgårdsliknande byggnad. Förr fanns det även tre
intilliggande torp, vilka idag är rivna men dessa boplatser finns ”märkta”. På
gården finns en gammal byggnad kvar, det s.k. magasinet. Det ligger omgivet
av det gamla vårdträdet Asken, mitt på gården. ”Magasinet” användes förr även
som boningshus.
I den s.k. kammaren i den gamla mangårdsbyggnaden kunde man förr finna
ett s.k. ”lönnrum”, som fanns under golvtiljorna. Ingen kunde ana att det fanns
ett sådant rum, mycket väl fördolt. Om det behövdes fanns det även lämmar,
som man kunde sätta upp för fönstren. Detta rum användes bl.a. för att ”gömma
människor” för ev. faror.
Själva mangårdsbyggnaden tillhör en av de längsta byggnaderna i kommunen
med sina 22 meter. Att byggnaden är mycket gammal kan man bland annat se
på de gamla tjocka handtimrade ekstockarna som är väggar i alla rum samt på
alla bärande delar, vilka kan beses på vindsutrymmena. Huset är ett gammalt
korsvirkeshus. På byggnaden kan man även se tre skorstenar, vilket vittnar om
att det funnits tre eldstäder. Tidigare fanns även tre ingångar på husets
framsida.
Förr ägdes Stora Heden främst av adelssläkter. Själva mangårdsbyggnaden
användes mer som paradvåning för fester o.dyl.

Alfred Linnarssons son Hugo, f.1890, ägde Stora Heden några år, innan
Alfred övertog den 1921 som sterbhus och konkursbo. Alfred, f.1857, gifte sig
1883 med Matilda, f.1862, f. Karlsson, fick tio barn. Under Hugos tid anlades
en fin trädgård med bl.a. många fruktträd. Alfred innehade gården till sin död
1929. Bröderna Valdner och Elof Linnarsson övertog skötseln av Stora Heden
tills Valdner gifte sig 1937. Elof brukade då gården tillsammans med sin mor
Matilda och systern Maria.
Elof Linnarsson, f.1902, gifte sig 1946 med Svea, f.1912, f. Johansson, från
Sörby församling, Floby. Makarna Linnarsson bosatte sig på Stora Heden 1947.
Huset hade då genomgått en mindre renovering av halva mangårdsbyggnaden.
Matilda bodde tillsammans med dottern Maria i halva huset. Under alla år
brukades Stora Heden som sterbhus fram till Matilda avled 1956 (94 år). Elof
övertog hela gården 1958.
Vid denna tiden skulle själva mangårdsbyggnaden genomgå en renovering.
Det blev då diskussion på Landsantikvariatet, Skara, om man överhuvudtaget
skulle få restaurera byggnaden eftersom ”den fick ej röras”. Man ansåg att
mangårdsbyggnaden skulle ”stå som paradvåning”, precis som förr. Så
småningom gav myndigheterna med sig att en restaurering fick göras under
vissa villkor. Bland annat fick varken exteriör eller interiören rubbas alltför
mycket, vissa typiska detaljer skulle bevaras. Huset är s.k. minnesvårdat.
Elof och Svea fick sju barn: Ulla-Britta, Elisabeth, Margareta, Lennart, Dan-
Åke, Sven-Erik och Göran. Elof innehade gården till 1979, då sonen Lennart
med hustrun Inger övertog den. Lennart och Inger har tre barn: Marie, Terese
och Daniel. En son, Martin dog när han var ett år. I samband med överlåtelsen
av gården flyttade Elof och Svea till Falköping. Svea avled 1986, Elof 1992.
Makarna Elof och Svea gjorde Stora Heden till ett hem, där alla kände sig
välkomna, dörren stod alltid öppen. Många har avnjutit mat, dryck och logi hos
dem. Under årens lopp har även många pigor och drängar hjälpt till på gården.
Gården är ej belägen vid allfartsvägar utan i skogsbygden, men ändå med
mycket grönområden.
Förr brukades gården mycket manuellt, några moderniteter fanns ej i den
omfattningen. Typiskt för gården var det stora antalet hästar som
huvudsakligen användes som arbetshästar. Under 1950-talet kunde man ett par
gånger om året se en samling bönder som kom med sina hästar till Stora Heden
för att ”sko hästar”. Någon av de gamla hästarna användes även till ”ridning”,
dels av de egna barnen, dels av syskonbarn m.fl. Även hästar är kloka djur. Vid
ett tillfälle när Elof var ute på åkern och höll på att kalka åkrar, råkade han få
kalk i ögonen, vilket var förenat med fara. Hästen ”insåg” faran, travade hemåt.
Tack vara hästens kloka ingripande kom Elof under snabb läkarvård och synen
kunde räddas. 1952 gjorde traktorn sitt intåg i jordbruket.
Elof var mycket varmt kristen med de kristna idealen som sin stora förebild i
livet. Hans stora intresse var när han själv fick bege sig ut på sina s.k.
”predikoresor”. Under många år var Elof ordförande och föreståndare för
Trevattna fria församling. På Stora Heden fick Svea också ge uttryck för sitt
stora trädgårdsintresse med mycket blomstrande trädgårdsanläggningar och
stora grönsaksodlingar.
Under några somrar på 1960-talet tog Svea och Elof även emot stadsbarn,
som kunde få njuta av det ”fria livet” på landet, hur det var att leva på en
gammaldags bondgård.

I dag drivs Stora Heden under helt andra förutsättningar, helt efter moderna
principer. Men den gamla byggnaden finns kvar.
NR 4
LILLA HEDEN HEDA ROTE
Torpen under Stora Heden har tydligen avskilts och fått nya ägare i och
med att Stora Heden delades vid arvskifte och dyl. Lilla Heden hade tillfallit
Anders Gustav Andersson och hans hustru Stina Svensdotter på 1860-talet.
de fick 8 barn varav någon dog i späd ålder. Hustrun Stina dog 1871.
Troligen fick äldsta dotter träda i sin mors ställe. Yngsta sonen var bara 5 år.
1895 dog Anders Gustav och gården drevs nog som sterbhus tills sonen
Alfred övertog gården. Kvar bodde också hans bröder Sven och Efraim. De
gick bort 1911 och 1919. En av döttrarna flyttade till USA, en till Fyrunga
och en till Vilske Kleva den senare var gift Karlsson. Hennes son Zackarias
Karlsson ärvde sedan en del av gården av sin morbror Alfred, när han gick
bort 1940. Karl Thiel, Floby köpte av de övriga arvingarna resterande del av
gården. Det sägs att Alfred tidigare velat sälja sin gård, bl.a. till Arvid och
Astrid Jonson på Snipen för 12000 kr, men de vågade inte göra en så stor
affär. Alfred hade haft flera hushållerskor. Den sista var Ester Andersson
från Fiskartorpet, som nu vid hög ålder bor i en servicelägenhet i Floby. Hon
berättar att vid begravningen efter Alfred hölls minnesgudstjänsten på
Fiskareheden. Huset på Lilla Heden var så dåligt att det inte gick att vara
där.
Zackarias Karlsson och Karl Thiel sålde sedan gemensamt hela Lilla
Heden till prästgårdsarrendator Linus Jakobsson, Larv och handlande John-
E Johansson, Valeberg (se nr 12 Valebergs rote). Se köpekontrakt här
bredvid. Detta var 1942 och under andra världskriget. Linus och John-E
anställde genast folk, som högg gengasved. Till hjälp hade de bl.a. Nils
Jonsson från Snipen. Den uppodlade marken hade de utarrenderad bl.a. till
Hilmer och Verner Johansson, Trävattna.
Boningshuset, som man minns var en lång länga, och ladugården låg på var
sin sida om vägen. De var i mycket dåligt skick och revs ganska omgående.
Källaren fanns dock kvar och Sven Lindberg minns en gång, när han sådde
gödning i närheten, hur en kviga försvann ur han åsyn och han fruktade det
värsta. Hon hade ramlat ner i den djupa källaren, men kunde själv ta sig upp
i källartrappan. Källaren fylldes sedan igen.
1958 såldes marken på offentlig auktion, som hölls av Albert Leverin,
Levene. Linus Jakobssons son Ingemar och hans svärson Nils Fahlström
köpte den för 81 500 kronor. De hade en tid betesdjur där. 1975 delade de på
marken. Sven-Erik Linnarsson, St. Heden arrenderade jorden ett par år och
numera arrenderar hans bror Lennart Linnarsson. Ingemar sålde sin del till
sin son Mats 1993. Nils Fahlström köpte till den s.k. Skarakil 1:1, en mark
på 24 har för 135 000 kronor av kommunen. Larvs kommun hade köpt
marken 1932 av Edsmärens skifteslag.

NR 5
STORA HEDEN BACKSTUGA (TÅN) HEDA ROTE
Detta var en backstuga där det sägs ha bott en skomakare, som kallades Håla-
Johan. Han dog 1873 och hustrun Maja 1874. Från Piggebacken inflyttade
änkan Anna-Stina Svensdotter med två barn 1874. Dottern Klara flyttade redan
1877 till Björsö och sonen Anders-Gustav flyttade till USA 1888. Anna-Stina
bodde kvar här till sin död 1903. Spår efter grund och källare finns ännu kvar.
Grunden mäter ca 7 x 4,5 meter och huset hade stensatt murning.
NR 6
LIDEN HEDA ROTE
Soldaten Johan Svensson Rask bodde här redan 1860. Han dog 1874 och hans
hustru Anna Kajsa Andersdotter dog 1878.Efter kom Anders Johan Gustavsson
och hans hustru Anna Charlotta Johansdotter från Snipen. De flyttade efter två
år till Kvarnbacken 1880.
Under något som är nämnt som Liden backstuga finner vi Anders Johansson
och hans hustru Annika Andersdotter redan 1860. Anders dör 1881. Annika
levde som änka i tio år. Dottern Charlotta flyttade till Ullene 1884 och efter
dessa har ingen bott här.
Enligt Larvs Hembygdsbok var alla hus på torpen mycket torftiga och var i
det närmaste helt fallfärdiga. Vi har idag inga möjligheter att förstå, hur fattigt
det var vid den här tiden.
NR 7
FISKARTORPET HEDA ROTE
Fiskartorpet var också ett torp under Stora Heden. Här bodde 1861 Johannes
Jansson med hustrun Stina Lisa. Han dog 1870 och hustrun och barnen flyttade
till Floby.
1870 inflyttade från Evatorp Johan Andersson och Johanna Johansdotter. De
hade tre barn när de 1876 flyttade till Edsvära.
Karl Peter Lindström och hans hustru Anna-Greta Jonsdotter kom från Slongö
Häddorna 1876, men flyttade till Björsjö 1881.De efterträddes av Per Gustav
Jonsson och hans hustru Johanna Charlotta Andersdotter 1883. Per Gustav
Jonsson kom från Björnholmen (se Valebergs rote nr 10) och Johanna
Charlotta Andersdotter från Kaggården, Slättås (se nr 37 Slättås rote). Till
Kaggården flyttade familjen 1886.

Härefter finner vi Anders Andersson och hans hustru Anna Stina
Johansdotter. De kom från Trävattna 1890 och hustrun flyttar till Slätten
efter makens död 1909. Deras son Oskar Linus Alexander Andersson och
hustrun Anna Maria Sjögren brukar stället till 1916, då de flyttar till
Trävattna.
1918 kom Karl Adolf Andersson 1883-1954 som var född på Kvarnbacken
och hans hustru Elin Maria Gustavsson 1886-1975, från Edsvära. De blev
ägare till stället 1920. De fick tre barn, Ester f.1910, Sven f.1911 och Maja
f.1916. Ester som bor i servislägenhet i Floby kan berätta att boningshuset
var mycket gammalt och dåligt. Adolf och Elin planerade att bygga ett nytt,
men det var inte så lätt, ont om pengar, som det var. Det tog från 1924 till
1929 innan man sparat ihop pengar och virke att bygga för. Ester berättar
hur man bl.a. kärnade smör och gick till affären i Ryd och sålde. Naturligtvis
var det också skogsarbete som gällde. Det var många som arbetade i
kronoparken. Ester berättar också att det var Gusten Persson, Karl Olsson,
Ture Olsson och Karl Larsson, byggmästare från bygden, som uppförde
stommen till huset. Detta arbete kostade 600 kronor. Inredningen utfördes
sedan av Artur Johansson, Sulevad.
Ester och Maja fick var sin son, Tore f.1930 resp. Sven-Erik f.1934. De
växte upp som bröder på Fiskartorpet. Ester gifte sig med Nils Ek och
flyttade till Ugglum, Maja med Artur Johannesson och de flyttade till
Småland. Sven gifte sig med Elsa Brink. De arrenderade flera olika gårdar
av kronan för att 1959 överta arrendet på Kvarnbacken av Svens farbröder.
Adolf gick bort 1954 men dottersonen Sven-Erik var kvar och brukade
gården tills han gifte sig och flyttade. Sven och Elsa köpte då gården. Elin
bodde själv kvar på Fiskartorpet till sin död 1975, utom sista tiden då hon
vistades på Gudmundsgården. Huset stod sedan obebott. Sven och Elsa stod
i begrepp att flytta dit, men innan dess gick Sven bort 1976. Dottern Birgitta
ärvde då Fiskartorpet efter sin far. Hon sålde huset till Frost , som var
snickare och reparerade en del på huset. Han sålde sedan till Peter
Lorensson, som bor där nu.
Det gamla boningshuset, som är ett av de äldsta i Larv, har bevarats och
ägs nu av Ryds Hembygdsförening. Birgitta har sålt marken till bröderna
Kjell och Åke Bender 1990. Jorden arrenderas av Egon Jonsson, Finnestorp.
Marianne Lundmark har ett minne från ett barndop, antagligen 1934, då
hon fick följa med prästen, som grindvakt, när han for till Fiskartorpet. Det
fanns många grindar på den tiden genom kronoparken men det Marianne
minns bäst var de 18 sorters kakor, som det bjöds på. Det var naturligtvis en
omöjlighet att orka med alla. I samband med detta minne berättar Gösta
Johansson hur han, en gång som grindvakt åt fiskhandlaren var lovad 1 kr
för besväret. Fiskhandlaren hade pakethållare på bilen och såg inte att
fisklådan råkat kom på sned och att sillen trillade ut en efter en. Det blev till
att gå tillbaka, plocka upp sillen, tvätta av den nödtorftigt i bäcken och
fortsätta. När rundan var färdig fick inte Gösta sin krona, utan betalningen
blev ett kilo sill till Göstas stora besvikelse.

NR 8
BJÖRSJÖ HEDA ROTE
1862 köptes Björsjö av Andreas Andersson och hans hustru Magdalena
Svensdotter. Deras dotter Augusta Sofia Andreasdotter född 1868 gifte sig
med August Johansson, född 1859 i Larv. De övertog gården 1896. De fick
barnen Märta, Hilda, Ester Matilda, Karl, Anna och Samuel. Märta flyttade
till Skattegården Karlsberg. Hilda dog i späd ålder. Ester Matilda
adopterades av släkt på Staffanshagen i Vånga. Karl utbildade sig till diakon
och hamnade i Uppsala. Anna gifte sig med Oskar Gustavsson från
Blackeryd och Samuel gifte sig med Ester Cecilia Tid, Ängabo och de
övertog gården. De fick en dotter, Eleonor född 1933.
Eleonor berättar, att det fanns två drängar som hette Ture och Harry i
hennes barndom. Senare kom också Axel Gillgren, som var ett s.k.
barnhusbarn. Han hade kommit till Krogstorp men trivdes inte där utan
hamnade så småningom här på Björsjö. Han var kvar i några år, högg i
skogen för domänverket, men hjälpte också till i jordbruket. Han blev sedan
byggnadsarbetare hos Artur Johansson i Sulevad men bor numera i Karlstad
och har fortfarande kontakt med Eleonor.
I lillstugan på gården bodde tidvis flera olika personer. Bl.a. Luffar-
Karlsson, som många i Larv minns. Han var dikesgrävare och dikade ut
mossen på Björsjö. Han flyttade när arbetet var färdigt. Han vistades på
Siggesmad den sista tiden före sin död.
1919 byggdes ett nytt hus på Björsjö. För att få pengar till bygget såldes
den s.k. Björsjömarken till domänverket för 6000 kronor. Samuel talade ofta
om att hade de haft den marken kvar hade gården haft ett helt annat värde.
Åkrarna var magra och svårbrukade. Mossen var ofta så vattensjuk att det
var inget annat än lien som gällde. När slåttermaskinen kom hade hästarna
”trygor (tôfflor) på fôttera” för att inte sjunka ner för djupt minns Eleonor.
Det fanns många djur på gården, kor höns och grisar men framför allt hästar,
ston som fick föl. Hundar hörde också till gårdens djurbestånd.
Eleonor berättar också om Samuels intresse för stora bilar. Ford Custom
och liknande. Han tyckte om att stoltsera med de blänkande vidundren.
Detta tyckte mamma aldrig om säger Eleonor. Ester Cecilia fick
hjärnblödning och vistades på sjukhem de två sista åren innan hon gick bort
1978. Samuel blev ensam, men fick hjälp av Maj Johansson, Tomten,
Karlsberg, på Eleonors inrådan. Han dog 1980 också av hjärnblödning.
Eleonor som arbetar som servitris, bor i Skara och har en dotter, Rosita.
Eleonor sålde gården med undantag av gårdstomten till Kjell och Åke
Bender 1988. De har öppnat ett grustag och levererar sand till olika
ändamål. Eleonor berättar att i sommar (1995) har det varit inbrott i huset tre
gånger under loppet av fem veckor. Många kära saker som hon ärvt har
därmed försvunnit.

NR 9
PIGGBACKEN HEDA ROTE
Litet torpställe under Björsjö. Hit inflyttade 1861 från Fiskartorpet
Johannes Magnusson och hans hustru Anna Stina Svensdotter. De fick
barnen Anna Kajsa f.1854, Klara f.1859 och Anders Gustaf f.1864. Mannen
avled 1874 och hustrun och två barn flyttade till en backstuga under St.
Heden. Dottern Anna Kajsa hade tidigare utflyttat till Edum Jonagården.
1881 inflyttade från Fiskartorpet Karl Peter Lindström och hans hustru
Anna Greta Jonsdotter samt fyra barn. De stannade bara två år sedan flyttade
de till Kolöjorna. De var troligen de sista som bodde här.
NR 10
HARABACKEN HEDA ROTE
Längre in i skogen låg ytterligare ett litet torpställe. Från Floby kom 1875
Anders Johan Johansson och hustrun Matilda Petersdotter. De hade barnen
August Alfred f.1865, Karl Johan f.1869 och Selma Josefina f.1872. 1885
blev de i kyrkboken överflyttade till socknens fattiga. Idag finns endast lite
rester av en grund på ca 5 x 8 meter, samt något äppelträd.
NR 11
KVARNBACKEN HEDA ROTE
Kvarnbacken ägs av domänverket och har utarrenderats under många år.
1861 finner vi här Sven Andersson och hans hustru Greta Andersdotter. De
var födda 1811 båda två. Greta dog på Kvarnbacken och Sven Andersson
med sina barn flyttade till Evatorp 1870.
Härefter kom Johannes Svensson med hustrun Maja Svendotter. Maja dog
1870 och Johannes gifte om sig med Lotta Johansdotter. De flyttade till
Långehall 1879.
Anders Johan Gustavsson med hustru Anna Charlotta arrenderar här
från1880. De fick många barn varav August, Emil, Vilhelm och Ester blev
kvar. Adelia gifte sig och flyttade till Bäcken (se nr 48 Malmeneds rote ).
Emelia hamnade på Finnestorp (se nr 29 Ryds rote). Karl Adolf kom till
Fiskartorpet.
Bröderna på Kvarnbacken var mycket skickliga med allt skogsarbete och
de arbetade för domänverket i kronoparken Edsmären. Emil var
skogsförman. Det var inte bara att arbeta med träden, utan det byggdes
mycket vägar och broar och grävdes diken. Allt arbete gjordes för hand på
20-30 talen.

Det berättas också att de kunde vara lite fulla i sjutton och driva med dem,
som inte var så van vid arbete i skogen, t.ex. de slättbönder, som kom för att
hämta timmer. De intalade dem att det bästa var att fälla timret direkt på
vagnen. Slättbonden fick naturligtvis se resultatet genast. Det kändes nog
inte så roligt att bli så lurad.
Ester, som skötte hushållet, fick två söner. Karl f.1911 blev elektriker.
Robert f.1922 blev kvar på Kvarnbacken och arbetade också i skogen.
Vilhelm gifte sig med Judit Emilsson från Finnestorp, men han dog på 40talet.
Familjen flyttade till Ullene 1959. Alla är nu döda. Karl Adolfs son
Sven Karlsson och hans hustru Elsa Brink övertog arrendet. De brukade
Kvarnbacken till 1976. De hade övertagit fiskartorpet i mitten av 60-talet
och planerade att flytta dit, men hann inte innan Sven gick bort 1976. Elsa
flyttade till Grästorp, där enda dottern Birgitta f. 1938 också bor.
Kvarnbacken arrenderades därefter av Sven-Erik Linnarsson och numera
av Lennart Linnarsson, St. Heden. Huset är uthyrt, som sommarbostad till
Olle Hellström, Göteborg.
NR 12
SIGGESMAD HEDA ROTE
Fastigheten ligger i kronoparken Edsmären, äges av AssiDomän. Några
tunnland mark har under åren brukats. Husen på Siggesmad byggdes 1921-
22. Boningshus och en ladugård med plats för 3-4 kor och 2 hästar. Gotthold
Persson (fr. Småland) med familj bodde här först. Sonen Sigge föddes här.
Familjen flyttade sedan till Kåryd.
1927 flyttade Paul och Elna Johansson hit. De kom närmast från
Rosenlund Edum. Paul föddes 1897 i Finnestorp, Ryd. Elna kom från
Gökhem, född 1902. Paul var hästkarl, han körde mjölk till Trädgårdens
mejeri i Ryd. Senare under många år för omlastning och vidare transport till
Bäckaskogs mejeri i Larv. Paul hjälpte även flera mindre lantbrukare med
höstplöjningen och en del andra körslor. Skogskörning var den viktigaste
inkomstkällan för familjen.
Elna och Paul hade två barn. Ulla född 1927 flyttade ganska tidigt till
Göteborg. Hon har jobbat inom resturangbranchen. Ulla är gift med Gunnar
Grimling från Marka utanför Falköping. Gunnar är polis, de bor i Göteborg
och har två döttrar, Susanne och Lena.
Sonen Bengt född 1931 bor i Siggesmad. Han är ogift (ensamstående ),
skogsarbetare åt AssiDomän. Numera pensionär.

NR 13
STOREMAD LARVS ROTE
Detta torp hör egentligen till Larvs rote under Bäsingen. Vi vet att en torpare
hette Johannes Johansson och hans första hustru Britta Svensdotter. Hon dog
1892. Han gifte om sig med Johanna Lundborg. Torpet ligger 6-7 km från
Bäsingen och det måste blivit långa dagar, när man måste gå så lång väg två
gånger om dagen. Torpet försvann nog i början på 1900-talet.
NR 14
HAGEN (LÖNEBOSTÄLLE) HEDA ROTE
Nedtecknat av Karl-Arvid Lidén.
Hagen ägs av Larvs pastorat och var löneboställe för komministern i
Längjum, dvs. avkastningen skulle bidra till lön av komministern, någon präst
torde väl inte själv ha bott på Hagen. Pastoratet hade Hagen utarrenderad, siste
arrendatorn var Karl Svantesson som flyttade till Hagen troligen 1889.
Karl Svantesson var gift 2 gånger, först med Inga Kajsa Johansdotter. I första
giftet blev det sju barn. Thilda f. 1874, Alma f. 1875, Karl f. 1878 d. 1893,
Anna f. 1882, Emil f. 1885, Gustav f. 1888 och Johannes f. 1891 d. 1891. Alma
blev bosatt i Kvarnabo. Thilda, Anna och Emil emigrerade till USA. Gustav ,
mera känd som Gustav på Flycke, blev sedermera min svärfar.
Karls första hustru dog då barnen var små, år 1893. 1902 gifte Karl om sig
med Anna Jonasdotter från Vånga. Med Anna fick Karl fyra barn : Elsa, Albert,
Edit och Bertil (Se foto). De jag minns bäst är Elsa och Albert. Båda hade en
konkret livssyn och kunde komma med dräpande kommentarer. Albert sade att
”en sa se te så en får gödsla efter främmat folk”, måhända med tanke på att de
magra tegarna behövde detta extra tillskott, tiden var kärv inget fick förfaras.
Efter Karls död 1929 upphörde bosättningen på Hagen. Stugan blev sedermera
flyttad till Tråvad där den är uppbyggd som fornstuga.
Några år under 30-40 talet användes Hagen som betesmark av arrendatorn på
Längjums prästgård, Erik Björndahl och även Linus Jakobsson, Larvs prästgård
arrenderade, men är nu av stiftsnämnden planterad med granskog.
Några grundstenar och en surapel är allt som nu minner om en tid som trots
all strävan ändå fostrade en viss förnöjsamhet.
K.A. Lidén

Tidigare arrenderades Hagen av flera olika familjer under kortare
tidsperioder. Från omkr. 1860-1862 av en Pehr Andersson, som med familjen
emigrerade till USA. Från 1862 av en Anders Hansson från Faleberg. De
flyttade till Norra Vånga 1865. 1866 kom Anders Andersson med hustru Anna
Stina Kristiansdotter från S.Lundby. De flyttade 1870 till Karlsberg Larv. 1870-
1880 arrenderades stället av Johannes Persson från S.Lundby. De flyttade till
Edum Mellomg. 1880 inflyttade Anders Karlsson från Längjum. Med var även
hustrun Johanna Persdotter och en son, Karl Johan. Sonen flyttade till USA och
makarna 1889 till Skatteg. Karlsberg.
NR 15
BACKSTUGA UNDER HAGEN HEDA ROTE
Utefter vägen mellan Hagen och Holmen låg en liten backstuga. Där
inflyttade 1867 Per Johansson och hans hustru Johanna Larsdotter från Olof
Svensgården Karlsberg. De hade barnen Klara, Johan August, Wilhelmina och
Anna Lovisa. De två äldsta barnen flyttade till Längjum 1875 resp. 1876.
Övriga familjen flyttade till USA 1886. Det finns idag inga synliga rester av
stugan.
NR 16
HOLMEN HEDA ROTE
Holmen ägs från 1863 av Johannes Hansson och hans hustru Maja-Stina
Andersdotter. Johannes dog 1883 och 1889 flyttade änkan till USA. Gården
övertogs av sonen Otto Johansson och Klara Sofia Andreasdotter 1884, men de
flyttade till Sktivaregården 1889. Ny ägare blev Karl Gustaf Johansson och
hustrun Maja Lena Johansdotter från Jung. De stannade endast två år sedan
flyttade de till Valeberg. 1891 inflyttade från Ryssby Anders Andersson och
hustrun Greta Jonsdotter samt åtta barn. Greta dog 1892 och Anders 1901.
Sonen August Herman står som hemmansägare 1891 och han gifter sig 1900
med Ida Emelia Andersdotter från Lassagården. 1932 flyttade familjen fram till
Lassagården Malmene. Under några år på 30-talet fanns det arrendatorn på
Holmen. Det var Karl Ejnar Klasson och Anna Hedvig Johansson. De flyttade
till Jällby.
Utvandrarkvinnan från Holmen berättat av Ulla Bengtsson.

Det är min mormors mormor Maja-Stina på Holmen. Hon föddes i Tråvad
1825 och gifte sig 1845 med Johannes Hansson från Ranahult. De brukade
gårdar bl.a. i Edsvära, Hulegården, Skaven och Skattegården De flyttade senare
till Östergården Edum och 1863 köpte de Holmen i Larv. Hon födde från 1846
till 1868 11 barn varav endast 5 uppnådde vuxen ålder. En son och en dotter
emigrerade till USA. Kvar blev Otto Johansson i Bo Håkansgården S.Lundby,
Johan Johansson i Anders Olofsgården S.Lundby och dottern Anna-Kajsa på
Lunnakulle.
Efter makens död 1883 bodde Maja-Stina som undantagsägare på Holmen till
1889, då emigrerade hon vid 64 års ålder. Hon åkte ensam över Atlanten till
dottern Emma Kristina, som bott i East Union, Minnesota sedan 1888. Sonen
Albert hade utvandrat 1885 till samma ställe. Maja-Stina kunde varken läsa
eller skriva, men hon lärde sina barnbarn att sjunga psalmer och läsa böner.
Dottern Emma avled 1897 endast 32 år och då fick Maja-Stina hjälpa till i
hemmet i flera år. De sista levnadsåren tillbringade hon på Augustanahemmet i
Minneapolis. Enligt hennes dotterson pastor Daniel Nyström, lär hon ha blivit
90 år. Samtliga Maja-Stinas syskon från Tråvad utvandrade också. Hennes
övriga släktingar i Amerika tog sig namnet Holmqvist. (Efter gården Holmen).
År 1889 utvandrade över 30 000 personer till det stora landet i väster.
Minnen från Holmen av Anders Nilsson.
JAG HAR HÖRT BERÄTTAS…………..
August Herman Andersson kom till Holmen 1891.
Hans föräldrar var ursprungligen från Längjum, från Ingemarsgården närmare
bestämt. Där kom de emellertid på obestånd och tvingades flytta. Hela familjen
blev smålänningar, kom till Tutaryd i Ryssby socken, några mil från Ljungby.
Härifrån flyttade barnen så småningom ut, flera hamnade i Göteborg. Så gjorde
även August Herman men han stannade endast en kort tid.
August Herman Andersson var min farfar. Varför han lämnade Göteborg och
flyttade till Holmen vet jag inte. Han var 20 år då, möjligen hade han träffat
farmor Ida som var fyra år yngre.
Vid sekelskiftet hade emellertid familjebildning skett, 1901, 1906 och 1910
föddes barnen Nils, Karin och Greta.
Idag ger Holmen ett intryck av att ligga mycket ensligt i skogen. Så var inte
fallet i början av århundradet. Visst var det skog runtom, men ändock nära.
Granngårdarna Hagen, Öjorna, Storemad, Käppabacken, Stora och Lilla
Kvarnåsen och Slätten var alla bebodda.
NÄR VI SITTA I VÅR BÄNK
Jag har hört berättas om hur barnen gjorde sällskap i träskor till skolan i Larv,
en sträcka på omkring fyra kilometer. Det kunde vara både åtta och tio barn i
klungan när de kom fram. Ibland gick de via Knapetorp mot Larv, ibland
nuvarande vägen över Lassagården. Den senare vägen var dock riskfylld. Min
farmors släkt bodde i Lassagården höll gäss och de kunde gå till anfall!

Någon gång runt 1915 måste det ha skett en skolreform i Larv för att använda
dagens språkbruk! Min far, Nils, gick varannan dag i skolan, medan faster
Greta som var yngst fick gå varje dag.
EN SUP I BJÖRNGÅRDSVILLAN!
Det var svårt att klara familjen på de inkomster Holmen gav. Även om det
mesta som behövdes ingick i naturahushållningen, den tidens kretslopp, fanns
det ting som krävde kontanter, räntebetalningar och vissa inköp.
Under sin tid i Göteborg hade farfar lärt upp sig och arbetat som kypare. Det
fortsatte han med även som hemmansägare i Holmen. I slutet av veckan gick
han över skogen till Källeryds station, tog tåget till Göteborg och arbetade
lördag-söndag på någon restaurang, bland annat på Björngårdsvillan i
Slottsskogen. Söndag kväll eller måndag morgon reste han tillbaka till Holmen.
Logi i staden var inget problem, han hade flera syskon där.
När farfar berättade om denna tiden sa han alltid att han tjänade mer under två
dagar som servitör än vad han gjorde på en hel månad i Holmen! Ändock
stannade han kvar vid jordbruket!
TRÄTOFFELFABRIKEN.
Det fanns även andra sätt att klara sin försörjning. Några av farfars bröder
började en tillverkning av träskor i Larv. De byggde en vattendriven verkstad
eller fabrik vid ett litet vattenfall i Gullbäcken, någon kilometer söder om
Knapetorp. Idag finns inget spår av verksamheten men den blomstrade en tid.
Sanfrid och Ernst hette de trätoffel tillverkande bröderna. De svarade för
produktionen medan farfar reste omkring med häst och vagn på marknader och
sålde varorna. Det blev stundom ganska långa och tidsödande resor men jag har
en känsla av att August trivdes bra med kombinationen bonde - försäljare.
Sannolikt gick det ganska bra för ”fabrikörerna”. Läget var emellertid inte det
bästa och vattentillgången i Gullbäcken både liten och ojämn. Sanfrid flyttade
därför till Herrljunga och Ernst till Mellerud. På båda platserna startade de
tillverkning av träskor och fritidsskor i förhållandevis stor skala.
LIVET PÅ LANDET
Livet i Holmen följde sannolikt samma mönster som i övriga delar av
socknen och bygden. Vad jag minns av berättelserna är att familjen i Holmen
hade täta kontakter med syskon, kusiner och andra anförvanter i Göteborg och
att dessa ofta och gärna kom till Holmen. Kräftfisket i augusti var
uppenbarligen en av årets höjdpunkter!
Samarbetet med grannarna var väl utvecklat. Alla arbetsmoment som krävde
många personers insatser skedde i samverkan med grannarna. ”Hjälper Du mig
så hjälper jag Dig!”

Rädslan var stor för okända människor och för okända och oväntade
händelser. Av min farmors berättelser har jag förstått att t.ex. jordskalvet 1912
var en fasansfull och olycksbådande händelse. Jag tror också att både August
och Ida under hela sin levnad trodde på andar, spöken och varsel, dock inte i
den meningen att de var rädda. Snarare tog de dessa företeelser som en del av
vardagen, något naturligt! Det kändes tryggt att veta att andarna fanns på plats
på vägen över ”Breeslätt”! (En åker på vägen mot Kvarnåsen)
TILL SLUT!
Så småningom blev livet i skogsgårdarna runt Holmen allt hårdare - eller -
vilket är troligare - fick människorna andra och större anspråk på tillvaron. Ett
efter ett av boställena avfolkades och blev öde. Så småningom planterade
ägaren skog och nu bor ingen kvar i den delen av Larv.
Våra värderingar om det varit en god eller dålig utveckling skiftar. Alldeles
ostridigt är dock att 1900-talet inneburit en total förändring av fastigheten
Holmen 1:1 och livet där!
Kvänum 960227 Anders Nilsson.
NR 17
TORP UNDER HOLMEN HEDA ROTE
Det fanns även ett litet torp eller backstuga i utkanten av Holmens marker.
Här bodde 1861 Olaus Gunnarsson och hans hustru Johanna Andersotter, båda
födda i Larv. Deras söner Sven och Carl bodde också här. Olaus dog 1883 och
Johanna 1885. Sonen Carl flyttade 1878 till Edum Mellomgården och Sven
bodde här till 1898, då han flyttade till Ljusdal.
NR 18
ÖJORNA HEDA ROTE
Öjorna ägdes 1861 av Anders Alm och hustrun Katharina Andersdotter. Han
dog 1863 och sonen, Sven f. 1842, blev ägare. Svens hustru hette Johanna
Andersdotter och kom från Edsvära. De flyttade till St. Knapetorp 1878. Det
var nog tomt något år, till 1881 då Johannes Andersson och Lotta Johansdotter
flyttade hit från Edum. De stannade till 1892 då de flyttade till Kvarnåsen,
Malmened.

1892 kom Klas Vilhelm Svantesson från Vinköl till Öjorna. Med sin hustru
Maja Kristina hade han fyra barn, Karl Joel, Karl Hjalmar, Anna Karolina och
Gustaf Emil. Den äldsta sonen Karl Joel var inte med hit. Maja Kristina dog
1893. Klas Vilhelm gifte om sig 1895 med Maria Stina Johansdotter. Klas
Vilhelm hade varit dräng i Staragården (se Malmened nr 43) innan familjen
flyttade till Vinköl. Från Öjorna flyttade de 1898 till Jung. Om sönerna Karl
Hjalmar och Gustav Emil vet man att de flyttade till USA, tog sig namnet
Malmkvist och blev metodistpastorer.
Johannes Gustavsson och hans hustru Johanna Johansdotter kom till Öjorna
från Utskåpen 1898 (se Ryds rote nr 4). Johannes var född 1832 och Johanna
1837, så de var ganska till åren komna. De hade 13 barn varav tre tvillingpar.
Några dog i späd ålder och många av de andra flyttade till USA. Kvar på
Öjorna blev Emil, hans tvillingsyster Elin och hans syster Augusta Maria. Elin
var emellertid sjuk och vistades sista tiden på sjukhus i Jönköping.
Johannes dog 1911 och Johanna 1916. Emil hade två gånger begärt attest för
att följa sina syskon till Amerika, men återlämnade attesten båda gångerna.
Man kan ju bara gissa att det var för sina åldriga föräldrar och sin sjuka systers
skull, som han blev kvar. Han levde hela sitt liv på Öjorna. Hans syster
Augusta Maria fick hjärnblödning och låg till sängs i tre år och sköttes då av
Emil.
Syskonen Margit och Karl-Erik Hermansson, som bodde grannar med Emil
berättar att han var en fin, vänlig och försynt man, intressant att tala med. Han
hämtade alltid sin post i Lassagården. De minns att det ofta kom brev från
Amerika. Han cyklade någon gång i veckan till Svenssons affär och mejeriet i
Larv.
De som minns Emil kommer också ihåg hans häst, Tor, som tydligen var
Emils verkliga kamrat under många år. När Tor blev gammal och inte orkade
längre tog Emil bössan och sköt honom inne i stallet. Karl-Erik berättar att han
och Nils Andersson Lassagården blev ombedda att gräva ned Tor. Det var
under någon av de stränga vintrarna på 40-talet och det var mycket svårt att få
ut den stelfrusna hästen ur stallet. Emil var inte med. Det var nog svårt att inte
ha kvar sin gamla trotjänare längre.
Emil bodde kvar till hög ålder, ville inte gärna lämna sitt hem. Han kom till
ålderdomshemmet, men levde sedan endast en vecka.
Öjorna såldes vid en auktion i församlingshemmet i Larv 1957, där Ingemar
Jakobsson i Fruasgården Längjum köpte gården. Av husen finns bara rester
kvar.

NR 19
KÄPPABACKEN LARVS ROTE
Detta torp under Hubo hörde egentligen till Larvs rote. Det tjänstgjorde som
skogvaktarboställe. Här bodde Anders Gustav Johansson och hans hustru Inga
Kajsa Svensdotter något år under det de byggde hus vid Porsmaden och flyttade
dit 1885. De kom från Kolöjorna.
Efter dem kom Anders Svensson med hustru Inga Kajsa Svensdotter. De kom
från Habo, Malmene rote, där Anders står som backstugesittare. De hade två
söner, som blev soldater och fick soldatnamnen Hägg och Bäck. Anders hustru
Inga Kajsa dog 1896 och han gifte om sig samma år med Inga Kajsa
Svantesdotter. De flyttade 1904 till Sandliden.
1904 kom Anders Bäck och hans hustru Johanna hit från Längjum, där han
varit soldat. Här kom han att tjänstgöra som skogvaktare. De hade sex barn alla
utflyttade före de kom till Käppabacken. Johanna dog 1917 och Anders levde
ensam, men hade hjälp av sina dotterdöttrar Viola och Greta, som bodde i
Borås. De kallades ”Käppabacka töser”. De byttes om att vara hos sin morfar.
Anders flyttade till ålderdomshemmet 1922 och han gick bort 1930.
Det berättas att Anders försökte stävja tjuvskyttet på Hubo skog. Det fanns
gott om skogsfågel vid den här tiden och gränserna var det kanske inte så noga
med. En tjäder var säkert också välkommen på många ställen, där det kunde
vara knappt om maten. För att lura Anders gick man ut tidigt, innan Anders
hunnit upp och fick ofta sin fågel utan upptäckt. Efter Anders död har ingen
bott här och numera har skogen tagit över.
NR 20
PORSMADEN SLÄTTÅS ROTE
Porsmaden hör egentligen till Kaggården i Slättås rote, men ligger insprängd i
Kulla rote så vi valde att föra den till denna.
Anders Gustav Johansson och hans hustru Inga Kajsa Svensdotter kom från
Kolöjorna och efter att ha bott något år på Käppabacken, uppförde de hus här
omkring 1885 och flyttade hit med sina fem barn.

Anders Gustav dog 1913 och Inga Kajsa efter 1915. Av barnen var det en son,
Karl Albert f. 1883 som for till Amerika, de två döttrarna Klara Olivia f. 1880
och Ellen Maria f. 1885 flyttade till Stockholm resp. Trökörna. Sonen Fritz
Adolf f. 1879 arrenderade Kolöjorna 1910. Den äldste sonen Johan Sanfrid f.
1872 gifte sig med Klara Karlsdotter, Isaberga (se Ryds rote nr 3). De flyttade
dock hit till Porsmaden på 1940-talet. Efter deras död stod huset tomt i många
år tills Inga-Lill Malmgren, Vartofta köpte Porsmaden 1961, som
sommarbostad. Inga-Lill och hennes man Bengt har sina får här någon månad
varje sommar.
NR 21
LÅNGEHALL BACKSTUGA KULLA ROTE
Här har legat en backstuga, men nu syns inga spår efter huset. Vi tror att här
har bott Olof Johansson f. 1819 och hans hustru Katarina Karlsdotter f. 1817.
De inflyttade 1868 från Kvarnbacken. De dog 1904 resp. 1899. Deras dotter
Maja Kajsa Olausdotter bodde också här. Hon var stickerska och flyttade 1915
till Svenstorp Malmene rote. De tre sönerna Svante, August och Henrik flyttade
redan på 1870-talet till olika gårdar för att ta drängplats.
NR 22
LÅNGÖHALL TORP KULLA ROTE
Här inflyttade 1879 från Kvarnbacken Johannes Svensson och hans hustru
Lotta Johansdotter samt deras sex barn. Johannes flyttade 1881 till USA men
återkom efter ett år. 1885 flyttade hela familjen till Carver Co, Minnesota,
USA. Kyrkstigen från Tomten Ryd till Lassagården gick över Långöhall. Idag
finns endast rester av en stenfot samt 10 m norrut från stenfoten rester av en
brunn.
NR 23
ÖSTTORP KATO KULLA ROTE
Hit flyttade 1886 från Längjum Hans Kato. Han var född i Mjäldrunga och
hette då antagligen Larsson. Han blev gratialist d.v.s. pensionerad soldat 1897.

Hans första hustru hette Maria Andersdotter och var 14 år äldre. Hustrun dog
1900 och Hans Kato gifte om sig med Augusta Abrahamsdotter 1903. Hon var
änka med sex barn och kom från Malmene allmänning. Hans Kato dog 1913.
Han hade dessförinnan annonserat ut Östtorp och sålde till högstbjudande, som
var hustruns två barn Frans August Lundqvist och Anna Elisabet Karlsdotter.
De betalade 1600 kronor. Anna Elisabet och Frans August kom från Göteborg.
Frans August var gift med Berta Emelia Jönsson, som var född i Ängelholm.
De hade flera barn. Anna Elisabet, som står som strykerska, sålde sin del till
brodern 1915. Frans August med familj stannade dock inte kvar så länge. De
sålde till Joel Persson 1918 och flyttade till Prästgården Larv. Katos änka
Augusta bodde kvar till 1921, då hon flyttade till försörjningshemmet. Husen
stod kvar, ladugård och lada användes medan boningshuset stod tomt. Det revs
i början på 1930-talet. Sedan 1975 äger Per-Ove Larsson, Valeberg marken.
NR 24
KOLÖJORNA ELLAMOSSEN KULLA ROTE
Här finner vi 1861 som hälftenägare Sven Svensson med hustru Maria
Svensdotter. De var födda 1829 resp. 1828. De fick fem barn, varav den äldsta,
Anna Maria, förblev ogift och kvar på gården. Lotta Kristina flyttade till
Jultorp, Ida Matilda till Finnestorp och sonen Sven Johan till Slättås (se Slättås
rote nr 6). Maria Svensdotter dog 1904 och Sven Svensson 1917, över 88 år
gammal.
Dottern Anna Maria övertog då gården och var kvar till 1930 då hon flyttade
till Jultorp. Gården arrenderades ut till Karl Larsson och hans hustru Ellen
Maria. Ellen var född i Finnestorp (se Ryds rote nr 35) och systerdotter till
Anna Maria. De hade 6 barn, Folke f. 1922 (Ellens), Greta f. 1925, Gunnar f.
1928, Torborg f. 1930, Sven f. 1933, som dog endast ett år gammal och så Åke
f. 1934. Karl Larson kom från Storegården, Ryd (se nr 6 Ryds rote). Vi har
funnit att Karls morfar var Anders Johan Jansson, soldat från Gantagården
Borga och en av dem som gick ned sig på Lidans is 1860 (se nr 17 Borga rote).
Dottern Maria Kristina (Karls mor) föddes ett par månader senare.
Karl och Ellens dotter Torborg berättar barndomsminnen. På vintern kom det
alltid ett par luffare, som fick ligga i la´gården. De fick aldrig komma in utan
fick äta och tvätta sig därute. Torborg minns att hennes mor tog på sig ett stort
förkläde och kammade lusen av dem. Detta så sent som på 30-talet. Hon minns
också hur ”Käppabacka töser”, som bodde i Borås kom med kläder och fick
hela korgar med kantareller, som det fanns gott om i skogen, i utbyte. Hon
berättar också om en uppskakande händelse, som hennes syster Greta var med
om en gång, när hon cyklade till skolan. I en backe låg det en papperspåse. När
hon stannade för att titta efter vad det var, rusade en maskerad man fram och
försökte gripa tag i henne, men hon lyckades slita sig loss och kunde återvända
hem. Efter den otäcka händelsen såg syskonen till, att de alltid hade sällskap till
skolan.

Ellen gick bort 1946. Då var alla barnen utflugna utom den minste, Åke.
Torborg, som hade flyttat till Göteborg, fick komma hem och bli i mors ställe.
1947 flyttade de till Jultorp. Gården ägdes av bröderna Sven och Bertil
Svensson, Slättås, som ärvt den och löst ut de övriga arvingarna.
1957 köpte Anders och Gurli Andersson i granngården stället, men de bodde
aldrig här. Gurli blev änka 1970. Hon renoverade så småningom huset, som
stått tomt i många år. Hon sålde huset till Lasse Pettersson 1981. Han har
fortsatt renoveringen och även byggt till i omgångar. Marken köptes 1988 av
Stig Svensson, Harslätt, bror till Gurli.
NR 25
KOLÖJORNA KULLA ROTE
Här har vi Sven Ört som står som ägare redan 1860. Han dog 1883. Gården
brukades då under ett år av Karl Peter Lindström. Anders Gustav Johansson
och hans hustru Inga Kajsa Svensdotter kom från Jungstorp Hubo och brukade
också endast något år. De byggde hus på Porsmaden och flyttade dit.
Anders Andersson och hans hustru Maja Stina Svensdotter förvärvade nu
gården. De kom från Tomten i Ryd. De var födda 1822 resp. 1827 och hade fått
nio barn. Några hade dött i späd ålder. När de flyttade till Kolöjorna var endast
sonen Johan Alfred med. Dottern Maja Lisa, som gift sig och flyttat till Ullene,
hade dött vid dottern Hilma Maria Augustas födelse 1881. Eftersom även
fadern dog, när Hilma var tre år blev hon fosterdotter i Kolöjorna 1884.
Hustrun Maja Stina dog 1890 och Anders gifte om sig 1892 med Anna Kajsa
Jonasdotter från Ullene. Anders dog 1913 över 91 år gammal. Änkan flyttade
tillbaka till Ullene 1915. Fosterdottern och tillika dotterdottern Hilma hade gift
sig med Frits Adolf (Adel) från Porsmaden och de arrenderade Kolöjorna 1911
och köpte 1914. De fick tre barn, Greta f. 1911, Anders f. 1913 och Gustav f.
1916. Adel var byggmästare och ofta ute på arbeten i bygden. Han var känd för
att vara godmodig och mycket barnkär. Han lekte gärna med barn om han fick
tillfälle.
Gustav gifte sig 1940 och flyttade. Anders gifte sig 1949 med Gurli Svensson
och bosatte sig på mejeriet i Ryd. De flyttade dock till Kolöjorna 1951 och
bodde i nedervåningen. Hilma var då sjuklig och avled 1954. Greta arrenderade
gården och skötte den med hjälp av fadern samt Anders och Gurli. Anders hade
även arbete, som montör på cementfabriken i Herrljunga. Han var därför borta i
veckorna. Greta hade tidigare varit ute och haft hembiträdesplats någon tid.
Hon stickade så fina vantar och sockor, minns man. Hon sprang också så lätt på
stigen över Kato´s till affären i Valeberg och var ofta inne på Björnholmen och
hjälpte till (se Valebergs rote nr 10). Det var mycket primitivt på Kolöjorna.
Det fanns inget vatten inne. Allt vatten till djur och människor fick hinkas upp
ur brunnen. Elektricitet kom till gården 1965.

Anders avled 1970. Gurli sålde sin del av Kolöjorna och flyttade till sin mor i
Faleberg. Adel var 97 år när han gick bort 1976. Greta, som blir 85 år i år, har
installerat toalett och elvärme för att få det bekvämare. Hon har dock flyttat till
Herrljunga och bor här endast på sommaren. Nuvarande ägare av gården är
Greta och hennes brorsdotter Aina. Brodern Gustav avled på juldagen 1995.
Gösta Johansson arrenderade jorden i många år. Arrendet har övertagits av
hans son Kjell.
NR 26
SANDLIDEN KULLA ROTE
På 1870-talet bodde här Johannes Svensson och hans hustru Anna Stina
Andersdotter. Johannes flyttade till USA 1878 och två år senare flyttade Anna
Stina till fattigstugan. Det kanske var så att pengarna inte räckte till två
biljetter. De hade en son Sven, som flyttade till Malmö och tog sig det bekanta
namnet Hedin. (Han var dock inte den kände forskningsresande).
1904 inflyttade Anders Svensson och Inga Kajsa Svantesdotter från
Käppabacken. Det berättas att Anders bröt lårbenet och var sängliggande i åtta
år och sköttes av Inga. Anders dog 1929 och Inga flyttade till
ålderdomshemmet 1934. Hon dog 1941. Huset flyttades till Tomten av Sven
Johansson, som använde det som hönshus. Han flyttade det en gång till, till
Brännet (se Ryds rote nr 9).
ÖDETORPET
Jag kommer genom skogen Där det var dans på logen
i skymningen dit fram i farmors ungdomstid
till mark ej rörd av plogen nu återtager skogen
på många år. En stam med ränta sin likvid.
med virrvarr utav gren Ett grävlingpar haft ungar
och äpplen här och där där Majros åt sitt hö
intill där växer enar och spindelväven gungar
med vildmarksfräna bär. med last av maskrosfrö.
Där eldens flamma väcktes Det enda som ej tiden
i tidig morgonstund har kunnat plåna ut
och torra stickor bräcktes är lugnet här och friden
syns nu en sotig grund. som fanns vid stugans knut.
Av taket murkna stockar Fast torpets folk är döda
är allt som återstår. Och huset rasat ned
Jag ifrån hällen plockar det ligger icke öde
en spiskrok mörk av år. I minnenas kvarter.

Sven Vandrare
NR 27.
HARSLÄTT KULLA ROTE
Här på Harslätt fanns på 1800-talet en kronolänsman Gustav Jakobsson. Han
dog 1871. Mellan 1871 och 1878 brukades gården av Johan Isaksson och
hustrun Johanna Pettersson. De flyttade till Faleberg.
Efter dem kom Sven Svensson och hans barn Anna Stina, Johan August,
Emma Lovisa, Frans Erland och Magdalena. De kom från Kvarnåsen
Malmeneds rote 1878. Svens hustru Johanna avled på Kvarnåsen 1867. Sven
Svensson dog 1894.
Sonen Frans Erland och hans hustru Olivia Maria tog då över gården. De fick
10 barn födda mellan 1890 och 1909. De föddes med två års mellanrum utom
en gång då det blev tre år. En son dog i späd ålder och en dotter 1918 i spanska
sjukan. Döttrarna Greta f.1907 och Signe f.1909, de två av barnen, som
fortfarande lever berättar, att deras mor ändå hann med att väva, gardiner, lakan
och mattor och att spinna och sticka till sin stora barnskara och till att plocka
bär fanns inte hennes like. Alla barnen fick naturligtvis tidigt hjälpa till.
Signe berättar att föräldrarna var mycket gudfruktiga och alla gick ofta i
kyrkan, där Erland en tid var kyrkvärd. Båda berättar också hur glada de var,
när mor och far hade varit ute och handlat i Vara, Vedum eller kanske
Falköping. De kunde då ha med sig någon nyttosak, klädesplagg eller dylikt.
Alla gick då fram till mor och far tog i hand och tackade.
Vid julen fanns det alltid julgran med ljus och glitter och alla fick julklappar.
Julkalasen avlöste varandra. Mest var det hos grannarna.
Moster Emelia var gift med Efrim Larsson i Kaggården (se Slättås rote nr 37)
och det var ofta de kilade dit på stigen, som gick tvärs över Slongös marker.
Det fanns många stigar, som gick kors och tvärs. Ja, vi har bara goda och
varma minnen från vår barndom, säger Greta och Signe.
Boningshus byggdes 1909 och ladugård 1920.
Av barnen blev det Karin, Hildur och Sven, som var hemma längst. De övriga
skaffade sig varierande utbildningar och flyttade hemifrån. Alla hade kallat sig
Erlandsson redan i skolåldern även om lärarinnan inte ville det, men pappa stod
på sig, säger Greta, och så fick det bli. Maria gick bort 1936.Hon hade varit
sjuklig en längre tid. Erland dog c:a ett år efter.
Efter faderns död övertog Karin, Hildur och Sven gården. Deras syster Ellen
gift i Trädgården, Ryd hade tidigt blivit änka och hennes äldste son, Rune kom
till Harslätt och växte upp här. 1947 arrenderade Gustav och Ingrid Johansson
gården och hade den i fem år. Mellan 1955-57 var Karl-Erik och Greta
Lundgren arrendatorer.
Sven gifte sig 1958 med Ellen Jonsson från Hoffmansgården, Valeberg.

1960-65 arrenderade Svens systerson Stig gården. Sven gick bort 1966. Hans
hustru Ellen flyttade till Vedum. I fem år arrenderade Gustav Jansson, Valeberg
tills Stig Svensson kom tillbaka och köpte Harslätt 1971. Stig är gift med Inga-
Lill och de har tre barn Göran, Peter och Karin.
Sedan 1995 arrenderar äldste sonen Göran gården.
NR 28
SLONGÖ KULLA ROTE
Nedtecknat av Ulla Bengtsson.
Gården ligger på en mycket gammal boplats och heter i Lundahls ortnamn år
1567 Slungö och på Kettil Felterus karta år 1655 Slugön. Den ligger vid en
markerad höjd vid ett vattendrag. Gården har varit säte för adelsmän bl.a. Claes
Dankvart Liljeström. Namnet Slungö förekommer i boken ”Nådiga Luntan” av
Bruzelius Uppsala år 1899 i avsnittet ”Den sista av sin ätt” och likaså nämns en
kyrka troligen Valebergs, där man lär ha påträffat rester av kyrkplatsen.
Min morfars far Johan August Persson köpte på offentlig auktion Slongö den
13 mars 1874 och fick lagfart å 1/8 kronoskatte nummer ett Slongö, Larvs
socken Laske Härad. Ägaren var då änkan Charlotte Pettersson jämte omyndiga
barn. Deras far var kronolänsman G H Zettergren som varit ägare sedan 1864.
Johan August Persson kom från Matsagården i Södra Lundby. Han ägde även
Gantagården 1896-97. Morfarsfar avled 1902 i S.Lundby. Efter hans bortgång
beviljades Axel Johansson lagfart å 1/192 dels mantal vilken hemmans del
hemkommit i arv. 1903 flyttade han till Slongö. Tidigare var gården troligen
utarrenderad.
För att komma i tillfälle erhålla lagfart ingav Axel Johansson med begäran om
gemensam lagfart för sin mor Maja-Kajsa Andreasdotter och hans syskon,
varav fyra vistades i Nord-Amerika. Maja-Kajsa hade Värmlands anor av
snickar-vallonsläkt. Sönerna i Nordamerika blev framgångsrika byggare. Axel
Johansson gifte sig 1904 med Annie från Lunnakulle.
Deras yngsta dotter Karin berättar att familjen bestod av åtta barn, äldsta
dottern Signe avled vid 16 års ålder i spanska sjukan 1919, en son Åke dog vid
3 månaders ålder.
Vi gick i skolan varannan dag och på vintern fick vi åka med häst och vagn
eller släde. Vi är alla konfirmerade i Larvs kyrka. På Slongö hade vi tvätt och
lakesjå varje höst, det varade i två dagar. Far hade hästar, kor, får, grisar, höns
och kaniner. Under krigsåren saknades elström och vi fick mjölka 100 liter för
hand då bröderna John och Karl var inkallade. Min syster Inga harvade med en
vit gammal märr. Vi hade också lärt oss att rida. Vår far var sjuk en period då
fick vi göra det mesta själva.
Johan Adolf (d.1986) blev handlare i Längjum och var gift med Lilly
Karlsson (d.1989) Larv. Affären upphörde 1977 och makarna flyttade till Vara.
Karl (d.1986) blev bonde på Ledsberget och gift med Sigrid (d.1982). På
Ledsberget bor dotter Eva-Lisa, som är labratorieassistent i Vara. Erik blev
bonde på Slongö och är gift med Ingeborg, född Ask, makarna bor i Vara.
Deras son Stig är brukare av Slongö.

Ingrid Johansson arbetade i föräldrahemmet till mor Annie gick bort 1947,
hon utbildades till missionsarbetare i Örebro och England. Hon har varit
verksam i Etiopien och Sierra Leone. Karin var hemma dotter till 1955 då far
Axel gick bort. Hon gifte sig med Sven Claesson (d.1995) och bosatte sig i
Hagäng, Essunga. Min mor Anna (d.1981) var född på Slongö 1905 och gifte
sig med Karl-Anders Andersson (d.1941) och de blev bönder på Mellomgården
Faleberg. Far hade en tärande sjukdom så vi måste bo på Jonagården från 1930
till 1941 då far avled. Vi vistades ofta under barn- och ungdomsåren på Slongö,
där rådde alltid en positiv anda, så vi Annas fyra barn har ljusa minnen
därifrån.
Borga Larv februari 1996 Ulla Bengtsson
NR 29
ORREBACKEN KULLA ROTE
Detta ställe hör till Backgården och skulle egentligen tagits med i Malmene
rote.
Här bodde på 1800-talet Anders Gustav Andersson och hans hustru Anna
Cajsa Svensdotter med söner, som troligen flyttade till USA. Anders Gustav
och hans hustru flyttade till Ryds Åsa 1894 (se nr 10 Ryds rote) Anders Gustav
kom att kallas "den lille mannen i dalen" eftersom han var så osedvanligt liten.
På 1870-talet bodde en man, som hette Johan Andersson. Han flyttade 1881
till Norge och kallade sig Orre..
NR 30
LÄTTMANS KULLA ROTE
Här bodde Anders Johansson, som kom från Valeberg. Han flyttade med två
döttrar till Malmene allmänning 1903 (se Malmene rote nr 24 ). Efter detta har
ingen bott här.
Varför det kallades Lättmans är det ingen som vet.

NR 31
LUNNAKULLE KULLA ROTE
Nedtecknat av Karl-Erik Gustavsson.
Den 12 juni 1882 flyttade min farfar Gustav Adolf Svantesson och min
farmor Anna Kajsa Johansdotter till Lunnakulle i Larv. De kom från
Hulegården i Edsvära. Gården, ¼ dels mantal Lunnekulla som den då hette
utgjordes av 7,5 ha åker och 18 ha skog.
Mina farföräldrar fick sju barn varav bara två levde till vuxen ålder. Anna
Otilia född 1880 (gift med Axel på Slongö) död 1947 och min far Karl Emil
född 1889 död 1971.
Min farfar var i yngre dar under en kortare tid lärare vid en byskola i Jultorp i
Larv. Han var också en mycket anlitad auktionsropare under många år. Farfar
odlade upp ett område i skogen 200 m söder om husen om ett ha till åker i
slutet av 1800-talet. Detta var i bruk som åker till i mitten av 1960 talet då jag
planterade igen det med gran. Vi har de senaste åren gallrat denna granskog och
då fått en del massaved. Området kallas alltjämt för ”Utmarksmossen”.
Öster om bostaden ligger en hög kulle. Denna är R-märkt som fornminne och
kallas för Skarpabacken. Min farfar frösådde denna med granfrö under de första
åren han var här. Den granskogen avverkades i början på.1950 talet.
Min farmor Anna Kajsa dog 1903, 48 år gammal. Min farfar levde till 1939
och var vid sin död 85 år.
Min far var lantbrukare på Lunnakulle från 1915 till 1955, alltså i jämt 40 år.
Han gifte sig 1915 med Anna Andersson från Hansagården i Larv. Två söner
föddes i detta äktenskap, en dog endast några dagar gammal, den andra levde i
fyra år då han dog i difteri. Anna dog 1920 i Spanska sjukan.
1923 gifte min far om sig med Märta Karlsson från S.Lundby som blev min
mor. De fick fyra barn Maj, Karl-Erik, Margareta och Olof, de två yngsta är
tvillingar. Några veckor efter tvillingarnas födsel, i januari 1931 dog vår mor i
barnsängsfeber endast 28 år gammal.
1940 gifte vår far sig med Villy Hermansson från Önum, de fick två pojkar
Bo och Allan. Villy född 1911 bor kvar i gamla bostadshuset tillsammans med
Allan född 1947 och hans dotter Linda född 1980.
År 1940 elektrifierades bygden här. Andra världskriget hade då pågått i ett år
och det blev ont om lysfotogen. Förutom elektriskt ljus drog det med sig så
mycket annat som var bra såsom självrensande tröskverk, kvarn,
mjölkmaskiner samt olika hjälpmedel inom hushållet. Jag bedömer detta som
en av de allra största och betydelsefullaste händelser under 1900-talet för vår
bygd.
Jag köpte gården 1955 och äger och brukar den fortfarande. Jag gifte mig
1957 med Gudrun Persson från Kyrkestätta i Larv. Vi har två barn Per och
Birgitta.

År 1956-57 byggdes bostadshus. Potatislager 1961. Djurhållningen upphörde
1967. Lagård och lador revs i slutet av 60-talet. 1970 och 1988 byggdes
maskinhallar. 1979 grävdes en damm i anslutning till bäcken nere på mossen.
Ytan på dammen är ett tunnland och den är två meter djup. Gräskarp har
inplanterats i den för att hålla den ren. Varma sommardagar kan man se många
karpar simma i vattenbrynet. På en ö i dammen har de senaste fem åren häckat
kanadagäss. Dammen är grävd som bevattningsdamm och användes för detta
ändamål varje sommar.
Från 1960 till i början av 1990-talet har det odlats mycket potatis här. Under
en 20-årsperiod från slutet av 1960-talet till slutet av 1980-talet odlades också
jordgubbar. Numera odlas mest spannmål och en del mark ligger i EU-träda.
Åkerarealen är nu ca 70 ha varav en del är arrenderad mark.
Karl-Erik Gustavsson
NR 32
LUNNAKULLE KULLA ROTE
Nedtecknat av Maja Karlsson.
Den 5 juni 1841 söktes vid ting i Onsjö, fasta på ett fjärdedels mantal av förra
Kronoskogvaktarebostället, Lunnakulle, vilket Sven Svensson och hans hustru
Märta Svensdotter köpt av Expeditionskronofogden Friberg, för 358 riksdaler.
1868 köptes så hemmanet av mina morföräldrar, Sven Andersson och hans
hustru Maja Stina Persdotter, för 1100 riksdaler. Säljare var en Johannes
Svensson och hans hustru Cajsa Johansdotter. Sven och Maja fick följande
barn: Ida Maria f.1870, Klas Erland f.1873, Ture Emil f.1875, Anna Kristina
f.1877 och Tulli Sofia f.1879.
Båda sönerna utvandrade till Amerika i unga år. Även dottern Anna Kristina
var många år i Amerika men kom hem i slutet av 30-talet. Ida Maria var en
kortare tid däröver. 1882 avled Sven Andersson, då var alltså barnen mellan 12
och 3 år.
1883 företogs laga skifte av hemmanet. Handlingarna upprättades av
kommisionslantmätare Axel Linde.
Maja Stina gifte senare om sig med Johan Johansson. De fick tillsammans
döttrarna Ester och Hanna. 1915 avled Maja-Stina. Sedan var gården
utarrenderad till bland andra Sanfrid Andersson, Syttorp.
1918 tillträdde mina föräldrar, Emil Klasson och Tulli Klasson född
Svensson. De fick en dotter som dog vid födelsen. Sen tog de en fosterson,
Birger, som efter avslutad skolgång flyttade hemifrån och arbetade som dräng
på diverse gårdar.

1922 föddes jag, Tulli Maria, och 14 dagar därefter dog mamma. Pappa låg
sjuk i Spanska sjukan och kunde inte ens vara med vid jordfästningen. Min
moster Ida, gift med Svante Svensson i Tubbetorp, Ö.Bitterna, tog hand om
mej. Pappa hade olika hushållshjälp. Så kom en hushållerska Beda Johansson
från Saleby. Så småningom förlovade de sig och gifte sig 1924. Så fick jag
komma hem igen. De fick inga barn. När Arne och jag övertog gården 1946
företogs en ombyggnad av boningshuset. Far och mor flyttade då upp i andra
våningen. 1962 dog mor Beda i cancer. Far levde till 1970.
1946 gifte vi oss, min make Arne Karlsson och jag Maja Karlsson född
Klasson. Arne kom från Flycke. Våra barn, Inger född 1947 och Bengt född
1949. Inger är gift med Stig Rydberg från Naum. De bor i Slättås, på Lars-
Persgården (Snipen). Bägge arbetar på Vedums kök. Bengt är gift med Irene
född Johansson från Bitterna. De bor på Flycke, Arnes föräldrahem. Bengt
arbetar på Rana i Tråvad.
Berättat och nedskrivet efter bästa förmåga, med hjälp av gamla lagfarter och
köpekontrakt.
Maja Karlsson, Lunnakulle.
NR 33
SYTTORP KULLA ROTE
Detta ställe var ett så kallat ensamhemman. Här bodde och brukade Johannes
Andersson och hans hustru Maja Stina i slutet av 1800-talet. De hade flera
barn. Johannes Andersson dog 1897. Änkan och flera av barnen bodde kvar,
men när en son dog 1905 och sedan även Maja Stina år 1907, flyttade alla ut.
En del till USA.
Härefter kommer Johan Sanfrid Karlsson med hustru Helga Charlotta
Svensson. De ägde gården till 1916 då Anders Sanfrid Andersson och hans
hustru Frida Matilda Andersdotter blev hemmansägare. Sanfrid var född i
Frälsegården, Malmene och Frida i Marbogården, Slättås.
Sanfrid var en mångsidig man, som sysslade med mycket. Han körde posten
någon tid, han var fjärdingsman, brandsyningsman och han var ombud för
äggföreningen och körde omkring och hämtade upp ägg i gårdarna. Många
minns Sanfrid, när han kom körande ned häst och vagn med ägglådorna och
vågen. Han tillverkade också vagnar och hans sonson Karl-Åke berättar, att det
fortfarande finns ett par kvar mycket välgjorda. Sanfrid gick bort 1946 och
Frida 1958. Sanfrid och Frida hade tre barn: Karl f.1902, Hilda f.1904 och
Karin f.1907. Hilda flyttade hemifrån tidigt. Karl och Karin var kvar hemma.
Karl övertog ägg hämtningen, men bytte så småningom ut hästen mot en traktor
"Grålle".

Karin gifte sig med Karl Lindelöf 1952 och flyttade till Vitemosse (se
Malmene rote nr 27). Samma år gifte sig Karl med Signe Brink, Borghem. De
fick sonen Karl-Åke.
Karl gick bort 1962. Karl-Erik Gustavsson, Lunnakulle arrenderade av
sterbhuset i fem år. Därefter har Karl-Åkes halvbror Gunnar Brink, Jultorp
arrenderat gården.
Karl-Åke köpte 1975. Signe gick bort 1979. Karl-Åke flyttade till Vårgårda
och hade Syttorp som sommarhus, men har nu flyttat hem igen. Det har han
inte ångrat, säger han, vackrare boplats är svårt att hitta.
Vi har nu kommit till Larva hed, som är en historisk plats och står att läsa om
i Larvs hembygdsbok. Här har också legat många torp och backstugor, som
hört till Larvs, Malmeneds och Kulla rotar. En lista på stugor och dess
innevånare upptecknad av Johannes Onsjö efter Spetsa-Pettersson (se Malmene
rote nr 11) ser ut så här:
1 Hacke Bengt 9 Kransson
2 Malma Magnus 10 Måsa Sven
3 Karl Larsson 11 Holm
4 Sammels (sen. Goda Kajsa) 12 Orren
5 Smea Gustav 13 Busen
6 Rättarn (Janne Boos far) 14 Skarin
7 Stares Svante 15 Hasessen
8 Stares
Dessa skulle ha bott från gamla vägen till "Slongös hag".
NR 34 OCH 35
OKÄNDA TORP KULLA ROTE
Till dessa torp har vi inga säkra namn. Det fanns ju många, som endast bodde
en kort tid och sedan flyttade. När stugorna ligger så nära varandra är det också
svårt att placera de rätta personerna på rätt ställe, men i utdragen från
församlingsbok och husförhörslängder längst bak finns alla namn.

NR 36
SOLDATTORP KULLA ROTE
Här fanns det en soldat vid namn Anders Petter Lindqvist med hustru Anna
Kajsa Holmström. Hon var född i Råneå i Västerbotten. Hur hon hamnat här
kan man undra. Hennes mor bodde också här en kort tid. Anna Kajsa och
Anders Petter fick många barn. I kyrkoboken hittar vi en son och sju döttrar. De
flesta av barnen flyttade tidigt till bl.a. Göteborg och vidare till USA. Efter det
att Anders Petter blivit gratialist 1905 flyttade familjen till Kåryd 1907 och
boplatsen försvann. Anders Petter tjänstgjorde som soldat i över 30 år.
NR 37
TORP UNDER BÄCKAGÅRDEN KULLA ROTE
Detta torp försvann nog redan i början av 1900-talet. Man minns en kvinna,
som kallades Goda Kajsa. Möjligen var det Inga Kajsa Andersdotter Rang, som
var gift med torpare August Svensson. Inga spår syns nu efter boplatsen.
NR 38
CARL LARSSONS LOTTA KULLA ROTE
Carl Larsson står som torpägare. Han var född 1839 och var gift med Inga
Kajsa Olausdotter. Inga Kajsa dog 1901. Han gifte då om sig med Maja Lotta
Johansdotter 1902. Hon kom från Bäckebo i Längjum. Hon hade en dotter
Albertina (Tina) Augustdotter född 1880. Carl dog 1905 så Lotta blev änka
efter endast ett par år. Dottern Albertina var ute och tjänade och var många år i
familj i Göteborg. Hon kom emellertid hem för att vara hos sin mor, när hon
blev äldre. Lotta dog 1938 och då flyttade Albertina fram till en liten stuga nära
kyrkan i Larv. Det är många, som minns Albertina. Hon kunde laga så god mat,
vilket hon antagligen lärt sig på sina platser i Göteborg. Hon var ofta ute och
hjälpte till, när det behövdes extra hjälp vid kalas eller andra liknande tillfällen.
Hon var också en stor djurvän och stack gärna ner en smakbit under bordet till
gårdshunden. Tina hade det så fint och prydligt i sin stuga och var alltid vänlig
och välkommen dit hon kom.

NR 39
HALTA-KAJSA KULLA ROTE
Maja Kajsa Olausdotter, som bodde i stugan före Carl Larssons Lotta från
stora vägen räknat, var född i Rydsåsa. Hon hade varit piga på Lunnakulle, men
flyttat hem till sina föräldrar, som bodde på Kolöjornas allmänning. Där,
berättar Nanny Albertsson, Hubo, hade hon ramlat ner från hörännet och brutit
benet. Någon doktor var det naturligtvis inte tal om, utan benet fick läka ihop
som det kunde. Hon förblev ofärdig i hela sitt liv. Hon kom hit 1915 och
försörjde sig som stickerska. Nanny berättar att hon alltid satt med benet takt
ut. 1922 flyttade hon till ålderdomshemmet.
Hon hade också "Vassa-Lotta (se nr 25 Malmene rote), som inneboende en
tid. Vassa-Lotta hade också sin dotterdotter hos sig. I den lilla stugan fick de bo
i köket, säger Nanny, som var konfirmationskamrat med dotterdottern. Hur
man i gången tid kunde leva och försörja sig i dessa stugor är en gåta. Det
talesätt som Nanny återberättar kanske belyser lite hur man hade det. "Äta lite,
ligga rent, och skita lortar som hampafrö". Numera äger Karl-Erik Gustavsson
marken på Hederna. Han hade en mycket fin jordgubbsodling här i många år.
NR 40
ONSJÖ GÄSTGIVERI KULLA ROTE
Den stora allfarvägen Skara - Lödöse gick genom Larv och då blev här
gästgivaregård, skjutsstation och postgård på hemmanet Onsjö. När det också i
mitten av 1700-talet blev tingsplats och på 1800-talet även marknadsplats kan
man förstå att här var ett centrum för bygden för ett livligt och rikt folkliv.
Detta står att läsa om i Larvs hembygdsbok.
I senare hälften av 1800-talet var Johannes Andersson och hans hustru Maja-
Stina tillsammans med Johannes bror Anders Andersson och hans hustru Anna-
Sofia gästgivare. Johannes dog 1880 och Anders 1893 men gästgiveriet
fortsatte om än i mindre omfattning eftersom tinget flyttade till Vedum och
marknaderna upphörde. Maja-Stina dog 1914 för övrigt samma år som sin
svägerska Anna-Sofia. 1915 gifte sig Gustav Bernhard (Gusten) med sin kusin,
Anders och Anna-Sofias dotter, Anna Charlotta (Lotten). Även under deras tid
hände det att de fick ta emot gäster som hade ärende i bygden. Gusten och
Lotten fick 2 barn, Johannes f.1918 och Marianne f. 1919. Gusten gick bort
1939. Då övertog Johannes (gästgivarn) gården. Han gifte sig 1941 med Karin
Johansson. Karin och Johannes har alltid varit gästfria så man kan säja att den
gamla gästgiveri traditionen har fullföljts även in i vår tid.
Karin och Johannes fick 2 barn, Inger f.1942 och Karl-Gösta f.1944. Karin
gick bort 1995. Johannes bor kvar, men gården ägs gemensamt av Inger och
Karl-Gösta.

1916 byggdes en s.k. statarstuga på samma sida av vägen som tingshuset.
Dess förste inneboende var Karl Darell. Efter honom var Karl Hollberg med
hustru Lisa arrendatorer i ca 10 år. De flyttade 1931 till Herrljunga. Stugan har
sedan varit uthyrd och även fungerat som undantagsstuga. Numera är den borta.
På Onsjö har bott och verkat en hel del människor. I slutet av foldern har vi
utdrag ur kyrkoböcker där man kan finna alla de som under årens lopp bott här.
Minnen från vår barndom.
Nedtecknat av Marianne Lundmark och Johannes Andersson.
Jag växte upp på Onsjö gästgivaregård. Familjen bestod av mor, far, min äldre
bror Johannes och en syster till mamma, moster Elin.
Gästgivaregården: Vår farfar och farmor bedrev gästgiveri. De var döda när vi
föddes. Benämningen på rummen i huset vittnar om att där bedrivits gästgiveri;
stugan, rummet där utskänkning av öl och dyl. ägt rum, matrummet där maten
serverats och så salen. Pappa berättade om när fina herrar kom på besök skulle
det dukas till dem i salen. Efter ett sådant ”fint” besök var silver och andra
värdesaker stulna. På vinden fanns två gästrum och handkammare där
linneförrådet förvarades. På den öppna vinden fanns vid sidan av rummen
garderober, en benämndes brännvinskontoret och en smutskontoret där
smutskläder förvarades tills det var dags för stortvättarna som ägde rum vår och
höst.
I ett av uthusen fanns vedbod, snickarbod där det stod en stor stenmangel. Vid
mangling var man fyra personer för att dra. I samma hus fanns också
drängstugan och innanför den en köttbod. Där stod ”sältebaljor” och
mjölbingar. Ofta fick jag följa med mor kvällen före baket och lysa med lykta
när hon siktade upp mjöl till baket. Vid jul var det särskilt mycket bakning. Då
skulle det göras i ordning julhögar med bröd och vetebröd till några som bodde
ensamma, till barnfamiljer som också fick särskilda högar till barnen, och till
sådana som hjälpt oss under året.
Det förekom föredrag och annan underhållning i skolan ibland och då kunde
vi få agera gästgivare för föredragshållaren. Hjalmar Ahleman, vissångare och
författare, övernattade en gång i Onsjö. Vi blev förärade med en peng när han
for, Johannes som varande äldst fick fem öre och jag två öre. Glädjen över
denna oväntade gåva går ej att beskriva.
Onsjö fungerade också som luffarhotell. I ladugården fanns alltid en kätte
med ren halm och ett täcke till vägens riddare. Det var alltid spännande med
luffarbesök. Särskilt roligt var det om de hade något att sälja. ”Kåstakalle” hade
egenhändigt gjorda kvastar av kråkris att sälja. ”Göteborgskalle” gick med en
låda i vilken han hade diverse; säkerhetsnålar, knappnålar, näsdukar, strumpor
och kalsonger av ”mackolamé-stickning” för att nämna något av hans
sortiment. Jag minns hur min bror och jag lekte luffare och gick ut på kvällen,
knackade på dörren och frågade ”ligga lagårn natt”. Särskilt bör nämnas en som
hette ”Gärdhemskalle” som kom varje storhelg och låg över och skötte
ladugården, allt utom kraftfodergivning och mjölkning.

På kvällen när luffarna kom fick de en halvkaka bröd med pålägg, sedan gick
de till ladugården och köpte en liter mjölk för sex öre. När luffarna på
morgonen lämnade gården kom de alltid in och fick kaffe och smörgås. Med
sig skulle de ha en luffarsmörgås som bestod av en kaka bröd med smör och
pålägg, vad huset hade. Den klövs på mitten och lades i tidningspapper. Dylika
smörgåsar fick de hos både Hollbergs och Bergmans, vilka var våra grannar.
Brunnen, vattenhämtning: Brunn fanns på gården men vattnet var dåligt och
ansågs ej lämpligt för matlagning. Vatten till detta hämtades från en källa vid
Carlens.
Risbrasor: Särskilt glada var vi barn när pappa tog in ”stickekorgen” med
björkris och eldade risbrasor i kakelugnen. Veden kördes hem okvistad. På
vedbacken kvistades den och grov ved sågades, riset höggs och buntades och
dessa buntar hässjades.
Ett av våra vinternöjen när vi var barn var att räkna åk på vägen. Från
Bjertorp, Skulltorp, Karstorp kom de i långa rader, förspända höhäckar med
hästar för att hämta ved i kronoparken Edsmären.
Marianne Lundmark, Johannes Andersson
I gamla tider låg Laske Härads tingsplats i Larv.
Nedtecknat av Svante Forslid.
I den äldre västgötalagen finns en lag från Larv, den s.k. Lekardrätten. (Lekare
= gycklare). 1448 fanns fortfarande ting i Larv. Den 28 januari utfärdades ett
fastebrev på en gård i Södra Lundby av häradshövding Anders Svensson på
tinget i Larv. 1642 var Vedum ”rättan tingsplats” ända till 1750, då tingshuset
och gästgivaregården brann ner efter en mordbrand den 10-11 april av
gästgivaren Magnus Andersson.
Tinget den 18 maj 1750 hölls dock i Onsjö gästgivaregård och då bestämdes
att tingshus och fånghus skall byggas i Larv. Eventuellt kvarbliven tegelsten
från tingshuset i Vedum skall användas i Larv. Finansieringen ordnades genom
utdebitering på fastigheterna inom tingets område (häradsborna).
Hösten 1751 hölls tinget åter i Onsjö gästgivaregård. Den 12 februari 1752
invigdes det nya tingshuset i Onsjö. Tingen hölls sedan i Onsjö till 1887, då de
flyttades till Vedum, som hade ting till 1897, då flyttning skedde till Vara nya
tingshus.
Att tingen i Larv hölls i Lunnatorp 1780-1781 samt 1797 finns ingen
förklaring till.

Utdrag ur ”Ridt Skara-Leckö-Göteborg” af Claes Bratt.
Svenska Turistföreningens årsskrift 1902.
I sydligaste spetsen av Larvs Hed ligger Larvs Kyrka och Onsjö
gästgivaregård, vid vilken vi senare bestämt oss för att göra vår middagsrast.
För att icke få en alltför lång ritt på eftermiddagen hade önskligt varit att kunna
förlägga rasten något längre bort, men detta förbjöds av de ”lokale forhold”.
Onsjö är nämligen en av den gamla goda sortens gästgivaregårdar, där man får
utmärkt snygga rum och präktig husmanskost samt ett gott och tjänstvilligt
mottagande, och där man således stannar med nöje, då däremot på den
återstående delen av vägen intet lämpligt rastställe finnes. Det blev visserligen
stor uppståndelse i Onsjö när vi redo in på den välkrattade gården, och den
hederliga mor Andersson, som kände mig från mina föregående ritter och från
”beväringsinskrivningsresorna”, slog med båda händerna mot oss och
förklarade det vara - som hon uttryckte sig - absolut omöjligt att så oförberett
servera så höga herrar middag. Men jag försäkrade, att jag i ty fall kände henne
bättre, samt bestämde helt enkelt att middagen skulle vara färdig om halvannan
timme, vartill den goda frun helt gladeligt genmälde: att detta var en helt annan
sak, ty i så fall kunde hon kanske hinna ”te nacka nôka kycklinga”.
Sedan vi tillsett att hästarna blivit behörigen omskötta, företogo vi vandring
till ”Onsjökulle” där en av ”Zätas” förfäder, som varit prost i Larv, var gravsatt.
Efter besöket vid den ganska ståtliga, ehuru av tidens tand något medfarna
gravmonumentet, gjorde vi en tur ned mot Larvs kyrka, där i den bredvid
liggande Bäsingekullen, enligt sägen, trollen fordom haft sina ”bäsahjordar”
och fårahjordar infållade om nätterna. Nu såg här jämförelsevis ganska bäsfritt
och därtill föga trolskt ut, men under den lugna ytan gömdes kanske mycket,
som icke kom till synes ovanpå.
Efter något mer än en timmes bortavaro vore vi tillbaka vid Onsjö, där vi efter
en hastig toalett gingo att intaga vår middag. Det befanns emellertid att, som
jag förutspått denna var helt enkelt excellent. Bländvit bordduk, enkel men
snygg servis med Nordenskiölds och Palanders välkända bilder, blankskurade
knivar, nyputsat silver, blommor på bordet. Därtill smörgåsbord med, utom
smör, ost och bröd - (brännvin och sherry hade vi medfört i våra pluntor) -,
spickeskinka, inlagd sill och oskalad potatis, briljanta filbunkar, kyckling med
pressgurkor och potatis, och sist men inte sämst: de allra magnifikaste
astrakaner - alltsammans väl och hyggligt serverat. Ja, säkert är att mor
Andersson är en krona och att Onsjö borde stå med stjärna för i Sv.T.F:s
resehandböcker för trötta och hungriga resande att beakta.
Anm. Mor Andersson var Marianne Lundmarks farmor.

Utdrag ur Linnarssons bok: By, bygd och gård, del 1.
Genom Onsjö ägor rinner Afsån. Från Onsjö i Larv kan man följa Afsån till
Long, där den rinner ut i Lidan. Så sent som på 1850-talet förekom vargar i
Larvs socken. På våren 1861 rev ett par vargar en ko för en fattig
backstugesittare i en grannsocken. En av dessa fick kort därpå sin bane och på
hösten samma år sköt Henrik Andersson på Bäsingen en varg vid Onsjö bro.
Det var den andra av dessa vargar som blev skjuten, sedan hördes ingen varg av
varken här eller där.
Onsjö marknader: Marknaden var ett stort evenemang. Marknadsafton och
marknadsdagen räknades som helgdagar för såväl husbonde som dräng. Det var
självklart att man skulle ha ledigt, åtminstone endera marknadsdagen om inte
bådadera. På gästgivaregården kunde den resande få mat och logi och här
kunde han få skjuts till nästa gästgivaregård. Gästgivaren i Onsjö anlitade
aldrig någon reserv. Han höll så många hästar på stall att han ensam kunde
upprätthålla skjutsningen. Men han hade en särskilt bra gård och inbärgade
ofantliga grödor i såväl goda som svaga år. Han kunde hålla både hästar och
drängar.
År 1750 flyttade tingsstället till Onsjö. I början av 1800-talet kom
marknaderna till Onsjö. Onsjö marknad var en av de största inom provinsen.
Här salufördes framför allt rikligt med spannmål. Där såldes hästar och svin, på
höstmarknaden gäss, stutar och kvigor. Från sjuhäradsbygden kom
gårdfarihandlare, tyghandlare från Borås, garvare från Lidköping, Vänersborg
och Skara. De köpte upp hudar och sålde läder. Det fanns hatt- och
handskmakare, sadelmakare, smeder, kopparslagare, karamell- och pepparkaksgummor.
På den tiden förekom inget finbak i allmogehem men (1860-
1870-talet) hade far och mor varit på marknaden skulle de ha något gott med
hem som marknadsgåva till barnen och övriga hemma. Till och med en och
annan guldsmed sökte sig hit. Fästfolk kunde alltså köpa ring, och blivande
brudpar gjorde ofta sina inköp här i stället för att resa till staden. Även
psalmbok var en marknadsvara, den ingick i den s.k. brudbegåvningen som
bestod av handskar, bok och ringar. Husgeråd som träsnidaren, slöjdaren laggat
och format fanns också att köpa.
Bland böckerna på bokhandlarens bord fanns bl.a. Arndts postilla, Arndts
sanna kristendom, Scrivers Själaskatt och andra andaktsböcker.
Bondepraktikan, Skillingtryck m.m.
Hade en häst eller ko bytt ägare, skulle man dricka köpeskål. Den pengarna
får / han köpeskål består. Då gick man in på gästgivaregården, gästgivaren hade
rättigheter att servera öl och brännvin. Sista marknaden i Onsjö hölls 1886 och
sista tinget 1888.

NR 41
TINGSHUSET KULLA ROTE
Tingshuset uppfördes i mitten av 1700-talet och här hölls ting till 1887 då
tinget flyttades till Vedum. Mycket om detta står att läsa i Larvs hembygdsbok.
Huset användes också som bostad. Här bodde på 1800-talet Anders Andersson
med hustru Anna-Sofia. Han kallades Stor-Anders till skillnad från Lill-Anders
som bodde i Neregården. Anders och hans bror Johannes drev gästgiveriet
tillsammans och det finns skäl att förmoda att gästgiveriet fortsatte även efter
Johannes död 1880. Anders dog 1893 och rörelsen förlorade alltmer i
betydelse, när tinget flyttade och marknaderna så småningom upphörde.
Anna-Sofia dog 1914 samma år som sin svägerska Maja-Stina. 1915 gifte sig
dottern Anna Charlotta med sin kusin Gustav Bernhard i grannhuset och de
övertog Onsjö. In i tingshuset flyttade då Karl Bergman med hustru Ester Maria
Johansdotter. De hade fem barn, Inga f.1902, Anders f.1903, Per f.1906, Stina
f.1907 och Greta f.1908. Karl var skräddare och av barnen var det Anders och
Greta som gick i sin fars fotspår. Det finns fortfarande de som minns
verksamheten hos skräddaren, det stora bordet, pressjärnet där det pyste ånga,
alla tyger och halvfärdiga plagg och familjen som arbetade tillsammans i den
förutvarande tingssalen. Greta gifte sig 1940 med smeden Anders Gustavsson
och de bodde här några år innan de byggde och flyttade till ett hus vid
nuvarande Borgavägen.
Det berättas att under Bergmans tid ordnades baler i tingshuset. Där hölls
också religösa möten innan missionshus och Salem byggts. Det fanns inte så
många samlingssalar på den tiden utan de fick hålla till där utrymme fanns.
Efter Karl Bergmans död köptes huset av Johannes Onsjö, som restaurerade
huset och det var sedan uthyrt tills Sverker och Berit Sondén köpte det 1970.
De har pietetsfullt bevarat det och det är roligt att ett sådant kulturminnesmärke
har kunnat bevarats.
Den intilliggande fångstugan eller arresten har också bevarats och där kan
man begrunda forna tiders fångvård eller snarare brist på fångvård.
NR 42
ONSJÖ STORA NEREGÅRD (BJÖRKEDAL) KULLA ROTE
Det sägs att rackar´n bodde här på den tiden det fanns bödel. Hur det var med
den saken vet man väl inte säkert. Under sista halvan av 1800-talet var här
garveri. Jöns Hegnander hette en. Han hade även gesäller, Albert Wilhelm
Hedengren från Strängnäs och Carl Wilhelm Klingberg från Boda i Värmland.
Den senare flyttade till Köpenhamn. Det var flera stycken garvare under kortare
perioder till 1876 då inflyttade Theodor Bäckström från Lysekil. Han kom att
stanna till 1894. Hustrun hette Emma Justina Forsberg. Husen låg nära
Larvaån, så platsen var nog lämplig för garveri. Det fanns många barn i
familjen, men flera dog i späd ålder Far, mor och fyra barn flyttade till
Göteborg 1894.

Vem som bodde här i början på 1900-talet är oklart. 1914 flyttade Anders
Gustaf Carlén med hustru Klara Sofia Johansdotter hit. Carlén hade varit
folkskollärare och organist i Larv under många år. De bodde då på
organistbostället Lockebacke. Båda makarna dog 1922.
Några år efteråt kom Ernst Gustavsson med hustru Anna Helena Viding. De
hade fyra barn, Sonja f.1921, Lennart f.1923, Lisa f.1924 och Vera f.1928.
Ernst var snickare. Familjen byggde ett hus närmre kyrkan och flyttade dit
1933. Annas syster Ellen Viding bodde också här en tid. Hon var finsömmerska
och hade tidvis syelever. Hur kunde alla få plats i detta hus med tre små rum
och kök?
Nu flyttade Sven Vinge med hustru Ida Sofia Wäring hit. De hade barnen
John f.1909, Gustav f.1914, Elsa f.1915, Anna f.1918, Edit f.1925 och Olof
f.1926. Av dessa blev John, Anna och Olof kvar i hemmet. John var
la´gårdskarl på Hubo i många år. Olof arbetade hos Johannes och Karin i
Onsjö. Nu är John och Anna döda och Olof vistas på vårdhem i Vara. Huset är
också borta och endast något träd minner om boplatsen och den bro och stig,
som John dagligen använde på väg till sitt arbete är heller inte så flitigt brukad.
NR 43
ONSJÖ STORA KULLA ROTE
Gårdarna i Onsjö bildade en liten by till enskiftet 1822, då den här gården
flyttades ut till nuvarande plats. Brukare här på 1860 -70-talen var Anders
Andersson och hans hustru Anna Maria Johansdotter. De hade tio barn. 1880
sålde de gården för 21000 kronor och flyttade till Assarsgården Borga. Köpare
var Johan August Johansson och hans hustru Matilda Andersdotter. De fick sju
barn varav en son dog i späd ålder. Barnen var födda mellan 1881 och 1895.
Johan August Johansson född 1857 gick bort 1913. Hans hustru Matilda var
född 1856 och gick bort 1933. Hon och de övriga barnen sålde gården till
yngste sonen Johannes 1917 för 27000 kronor. Gården var då taxerad i 15300.
Matilda flyttade in i den s.k. undantagsstugan på gården. Johannes fortsatte i
sin fars fotspår och blev auktionsförättare och kommunal förtroendeman,
landstingsman och riksdagsman mm. Han uppförde också ett sågverk på
gården. Det såldes 1937 till Nils Andersson Sikan och Olof Larsson,
Kaggården.
Johannes gifte sig med Edit Larsson, Backgården (se Malmene rote nr 51). De
fick fyra flickor födda 1928-30-33 och 38 varav den näst yngsta dog vid 17 års
ålder. 1937 antogs namnet Onsjö.
En arbetarbostad uppfördes 1936-37 och de första som bodde där var John
och Natalia Dahlöv. John var en trogen arbetare under många år.
Ett nytt boningshus byggdes på det gamlas plats 1939. Äldsta dottern Inga-
Lisa och hennes man Olof Andersson arrenderade gården 1953 för att överta
1965. Olle och Inga-Lisa har fem barn: Hans f.1950, Margareta f.1952, Elisabet
f.1957, Gunnel och Maria f.1958.

Sonen Hans och hans hustru Karin köpte gården 1989. De har tre barn Jonas,
Pontus och Pernilla, som alla fortfarande går i skolan. Olle och Inga-Lisa
flyttade 1991 till Sjötorp.
Under Olles och Inga-Lisas tid ändrades gårdens inriktning från mjölkproduktion
till svinproduktion. Ladugården gjordes om till svinstall i ett par
omgångar och nya svinstallar har byggts. Även Hans och Karin har byggt nya
svinstallar och har nu en modern, integrerad svinproduktion. 1976 köptes
Sikan, som gränsade till gården. Den forna arbetarebostaden är uthyrd till Kent
Österberg och Jeanette Visenstam.
Ur ”Minnesanteckningar 1968” gjorda av Johannes Onsjö kan man läsa:
Min fader Johan August Johansson var född i Dränggården Naum, äldst bland
åtta syskon.--------
Far var vidsynt och klartänkt, ville gärna diskutera olika problem, politiskt
moderat-liberal. Han hade inte lätt för att tala offentligt men däremot hade han
mycket lätt för att komma i kontakt med människor enskilt, fin humor,
sällskapsmänniska, lite bohem, känslomänniska, slog lätt över åt ena eller
andra hållet. I sin gärning var han mångbetrodd, landstingsman, nämndeman,
ordf i Laske härads vägstyrelse, auktionsförättare, boutredningsman m.m.
Som jordbrukare var han i viss mån en föregångsman. Han dikade gården
fullständigt med öppna diken och var bland de första som började täckdika
(1902). Han köpte slåttermaskin bland de första i bygden (1896) och det var ju
första steget till jordbrukets rationalisering. Jag hörde berättas att en
slåttermaskin då ansågs vara en så märklig och komplicerad maskin så att
t.o.m. den som körde maskinen blev särskilt uppmärksammad när han var ute
bland folk. En tid drev far tillsammans med en kompanjon mejerirörelse i
Hubo. Det engagemanget vållade honom och hela familjen en hel del obehag
och tråkigheter, delvis kanske beroende på att far ej var tillräckligt hård och
uthållig.
Far hade dålig lust och fallenhet för kroppsarbete. Han hade säkerligen
kommit på fel plats i livet vilket kanske i sin tur bidrog till att han i många år
hade besvär med spriten. Spritmissbruket var ju ganska allmänt på den tiden.---
Mor var född i Möllentorp, Önum. Hon var arbetsam, sparsam och uthållig.
Hon gjorde allt vad hon kunde för de sina och för att hålla ihop hemmet. Hon
var sluten och allvarlig, nästan lite tungsint. Gammaldags kristen, gick ofta i
kyrkan och missionshuset, läste regelbundet i någon andaktsbok.
Besök på Onsjö av Gudrun Onsjö-Wäpling
Två gånger om året åkte vi till Larv och Onsjö, som var min fars, Herman
Onsjös, barndomshem.
Jag minns julbesöken bäst. Min syster och jag packades ner i en stor
fårskinnsfäll, föräldrarna tog på kappa respektive rock med pälsfoder - och så
bar det av i den iskalla Forden. Någon värme i bilarna existerade inte på 30talet.

I skogen norr om Larv fanns en stor sten, som lutade starkt utåt vägen. Det
såg ut som den när som helst skulle trilla och krossa de förbipasserande. Den
stenen hade skrämt pappa, då han som liten hade fått följa med ut och köra
mjölk. Stelfrusna tumlade vi ur bilen på Onsjö och mottogs av faster Edit,
farbror Johannes och fyra blonda kusiner: Inga-Lisa, Anne-Marie, Margareta
och så småningom lilla Kerstin.
Måltiderna på Onsjö var något alldeles extra. Som vuxen har jag förstått
vilken duktig husmor faster Edit måste ha varit. Det skrattades och skämtades
runt det stora matsalsbordet. Pappa och farbror Johannes pratade politik och
diskussionerna kunde stundom bli ganska häftiga. Ingen brydde sig om vad
bordsgrannen åt eller inte åt. Ingen sa: Äter du inte upp den riktiga maten, blir
du utan efterrätt. Jag kunde i lugn och ro specialisera mig på faster Edits
tunnbrödskakor, de där stora, vita, runda. Efter maten vilade pappa och farbror
Johannes middag. -Det var gott det här, var ska jag ligga, var ett uttryck som
myntades efter pappa. Kusinerna växlade om med att diska, vi andra fick torka.
Tallrikarna skickades ut genom en lucka, som förband matsalen med köket.
Den sparade många steg.
En av dagarna hölls stort gästabud. Då fylldes huset av fastrar, farbröder och
nya kusiner. Fram emot kvällen pratade man minnen och erinrade sig de
människor, som levat och verkat på Onsjö i gången tid.
Min farfar, landstingsman, nämndeman i Laske härad, auktionsförrättare,
mejerist, lantbrukare och glad sällskapsbroder och farmor, som var sin mans
raka motsats. Lugn, allvarlig med en närapå sträng framtoning. Farfar, Johan
August Johansson, hade vuxit upp på Dränggården i Naum, äldst av en
syskonskara på åtta.
1881, endast 24 år gammal, inköpte han Onsjö. Strax innan hade han gift sig
med Matilda Andersdotter från Möllentorp. Möjligen var det hennes hemgift
som finansierade gårdsköpet. Av alla de sysslor och uppdrag som Johan August
innehade, var det lantbruket som intresserade honom minst, trodde hans sentida
ättlingar. Det berättades också anekdoter:
Då kusin Walters mor dött, var det farmor som fick ta hand om dottersonen.
Till den ändan förärade pappa och farbror Johannes henne en bok om
barnuppfostran. Vid ett senare besök kunde de konstatera, att Walter utvecklats
till ett riktigt A-barn och kunde inte annat än berömma farmor. - Ja har inte gått
ett ord efter boka, meddelade hon torrt.
Så var det ånyo dags för fårskinnsfäll och hemresa. Men innan hade jag i all
hemlighet dokumenterat besöket genom att vända på en tavla i trappuppgången
och anteckna datum.

NR 44
SIKAN KULLA ROTE
Nedtecknat av Ingemar Andersson.
Sikan, en lanthandel.
Här fanns en lanthandel. Ifrån början byggdes huset för brännvinsförsäljning,
men då detta blev förbjudet någon gång under 1800-talet blev det en
traditionell lanthandel. Det viktigaste sortimentet bestod av fotogen, kaffe,
socker, salt, jäst, kryddor, såpa, tändstickor o.dyl.
Ägaren från slutet av 1800-talet hette Anders Andreasson, sedermera kallade
han sig för Andersson.
I rörelsen ingick även ett litet jordbruk på några få tunnland. Marken och
tomten där husen stod ägdes av Vedums kyrka. De hade en till två kor samt en
häst vilket var en nödvändighet, eftersom de allra flesta varorna fick hämtas på
järnvägsstationen i Fåglavik. Dit kördes var och varannan dag.
Min far, Erik Andersson, kom till Sikan år 1901, 14 år gammal, som
bodknodd. Han kom från Lerum där han hade haft plats i ett år. Han var född
på Östra Bodane i Hemsjö socken strax utanför Alingsås och uppväxt på
Östads Barnhus vid västra sidan av Mjörn.
1913 blev Anders Andersson änkman och anställde hushållerska, den som var
längsta tiden hette Ida Ljungqvist. 1919 började bensin säljas, bolaget hette
Bratts.
1926 ersattes hästen av bil, en T-Ford årsmodell 1921, vilken köptes av en
bilhandlare i Herrljunga som hette Pettersson. Priset var 400 kr och då ingick
även körkort för min far.
1928 dog Anders Andersson och då fick min far överta affären.
Jordbruksdelen övertogs av Nils Andersson.
1933, samma år som jag föddes, lades affären ned och vi flyttade 600 m söder
ut till Ängabo som var en ännu äldre handelsplats. Efteråt användes huset som
bostad i några år. De som bodde där var bl.a. en snickare som hette Widing,
John Dahlöv som arbetade på Onsjö och Folke Johansson. Sist bodde en familj
som hette Sandberg och kom från Finland som krigsflyktingar.
1941 revs husen ned av trädgårdsmästare Karl Jonsson för att användas som
bränsle i växthus.
Västergården Edum februari 1996
Ingemar Andersson

Efter Anders Anderssons död köptes jordbruket av Nils Andersson från
Karlsberg. Han uppförde ett boningshus på andra sidan vägen från ladugården
och affären räknat. 1930 gifte han sig med Elsa Johansson från Jon
Börjesgården (se Valebergs rote nr 6). Nils hade olika jordbruksmaskiner, som
han tillsammans med sin bror Aron körde omkring i bygden med. Det sägs att
de var bland de första att skaffa traktor. Bl.a. hade de tröskverk, som de
forslade runt till olika gårdar.
1937 köpte Nils, tillsammans med Olof Larsson, Kaggården, sågverket, som
Johannes Onsjö hade uppfört på 1920-talet. Här har sågats mycket virke under
årens lopp. Det var ett tungt arbete att rulla de tunga stockarna fram till
sågklingan. Det fanns inget av den maskinella utrustning, som numera
underlättar arbetet.
Nils dog 1973 och Elsa 1975 och därefter köptes Sikan av Olof och IngaLisa
Andersson och hör numera till Onsjö. Sågverket köptes av Einar Larsson,
Svartkärr, som hade det i några år tills Tomas Gilbertsson övertog 1986. Han
har rustat upp sågen och installerat en hel del modern utrustning. De tunga
lyften är nu helt borta. Tomas hyr också huset på Sikan som bostad.

NR 45
BOSTADSFASTIGHETER PÅ ONSJÖ KULLA ROTE
Följande sidor innehåller en förteckning över bebyggelse på Onsjö, Prästgården
och Hubo. Vi har tagit med den som byggde och nuvarande ägare.
1:12 Snickerifabrik Borgavägen 5
Byggår: 1946 Larvs Byggnadsfirma, E.Björndal
Fabriken sysselsatte 5-6 arbetare under ca. 20 års tid, bl.a. tillverkades fönster.
Senare och fram till nu har byggnaden fungerat som byggvarulager. I en mindre
del av fabriksbyggnaden drev K.G. Svensson speceriaffär under åren 1950 till
1960.
1:13 Bilverkstad Borgavägen 7
Byggår: 1975 Anders o. Arne Johansson
1:28 Jerker o. Marita Nilsson Borgavägen 9
Byggår: 1960 Tage o. Birgit Svensson
1:14 Gillis o. Inger Gustavsson Borgavägen 11
Byggår: 1946 Paul Johansson
1:15 Paul o. Gunnel Johansson Borgavägen 13
Byggår: 1953 Paul Johansson
Paul hade först moped o cykel verkstad på Borgavägen 11, men sålde 1953 och
byggde här. Under senare delen av 50-talet startade han även TV-försäljning.
Under fotbolls VM 1958 fanns en TV placerad i skyltfönstret så att
allmänheten kunde se. Paul ordnade även visningar i bygdegården på lördags
kvällar. Bygdegården var då full av nyfikna besökare. I början på 60-talet
byggdes källaren ut till bilverkstad. Sonen Anders övertog verkstaden 1971.
1975 byggdes en ny bilverkstad på gamla bygdegårdstomten. Pauls son Arne
började arbeta hos Anders 1972. Arne startade egen bilförsäljning 1984.
1:16 Henrik Johansson o Kirsi Kinnunen Borgavägen 15
Byggår: 1947 Sven o. Alfhild Johansson
1:17 Folke o. Anna Dahlöv Borgavägen 17
Byggår: 1955 Folke Dahlöv
1:18 Anders o. Elisabeth Sturkell Borgavägen 19
Byggår: 1947 Olof o. Agnes Karlsson
1:19 Berglunds Ellager Borgavägen 21
Byggår: 1978 Inger o. Kent Berglund

1:14 Kerstin o. Anna-Greta Ekblom Borgavägen 6
Byggår: 1948-49 A. Gustavsson
Detta hus ligger på Larvs rote. Här byggde Anders Gustavsson en smedja 1940
för att 1948 uppföra boningshuset.
1:23 Ove o. Kristina Larsson Borgavägen 8
Byggår: 1949 Carl o. Edit Jonson
Här uppförde Carl Jonsson växthus och bedrev under flera år handelsträdgård.
1:24 Lars-Ove o. Ing-Britt Larsson Borgavägen 10
Byggår: 1952 Gustav o. Helga Vinge
1:25 Elsy Ivarsson Borgavägen 12
Byggår: 1961 Ingvar o. Elsy Ivarsson
1:21 Gösta o. Svea Berglund Borgavägen 14
Byggår: 1947
1:20 Bengt o. Birgitta Onsjö Borgavägen 16
Byggår: 1948 Evert o. Maj Björndahl
1:9 Karl-Gustav o. Maud Svensson Småkullavägen 3
Byggår: 1944 Helge Hellander
1:42 Lars-Olof o. Christina Larsson Småkullavägen 4
Byggår: 1972
1:35 Kennet Ivarsson Småkullavägen 6
Byggår: 1970 Larvs bostadsstiftelse
1:36 Elvy Björklund Småkullavägen 8
Byggår: 1970 Larvs bostadsstiftelse
1:37 Evert o. Vera Gidstedt Småkullavägen 10
Byggår: 1970 Larvs bostadsstiftelse
1:38 Rune o. Karin Dahlöf Småkullavägen 12
Byggår: 1970 Larvs bostadsstiftelse Ägare: Lars Ljungman
1:39 Nils-Åke o. Barbro Schörling Småkullavägen 14
Byggår: 1971 Larvs bostadsstiftelse
1:32 Arne o. Iréne Johansson Anderstorp
Byggår. 1970 Anders Johansson
1:34 Pensionärslägenheter + Bibliotek i källaren Småkullavägen
Byggår: 1971 (4 lägenheter + 2 något senare) Larvs kommun
Ägare: Vara kommun.

1:30 Jan o. Ulla Olsson Lassagårdsvägen 4
Byggår: 1971 Lars Göran Blank
1:22 Larvs skola
Byggår: 1954 Larvs kommun Ägare: Vara kommun
1:62 Inger o. Ove Sandsjö Lekvägen 5
Byggår: 1954 Larvs kommun
1:65 Förskola Lekvägen 3
Byggår: 1954 Larvs kommun Ägare: Vara kommun
1:65 Gunnar o. Enis Johansson Lekvägen 1
Byggår: 1954 Larvs kommun Ägare: Vara kommun
1:65 Ella Nyström Lekvägen 1
Byggår: 1954 Larvs kommun Ägare: Vara kommun
1:27 Folke o. Ami Persson Lekvägen 2
Byggår: 1954
1:46 Leif o. Barbro Johansson Furuvägen 1
Byggår: 1974
1:43 Alf o. Kristina Arvidsson Furuvägen 2
Byggår: 1974
1:47 Åke Jönsson Furuvägen 3
Byggår: 1976
1:44 Bengt o Marie-Louise Jonsson Furuvägen 4
Byggår: 1974
1:48 Anders O. Nilsson o. Ann-Sofie Olsson Furuvägen 5
Byggår. 1984 Lars-Ove Larsson
1:45 Göran o. Lillian Karlsson Furuvägen 6
Byggår:1976
1:52 Sverker o. Lotta Alfredsson Movägen 1
Byggår: 1976 Stig Karlsson
1:49 Kjell-Åke o. Sonja Karlsson Movägen 2
Byggår: 1976
1:53 Jakob o. Gun-Britt Jakobsson Movägen 3
Byggår: 1978

1:55 Kent o. Inger Berglund Hedvägen 1
Byggår: 1974
1:59 Anders o. Karin Johansson Hedvägen 2
Byggår: 1977
1:56 Sven-Erik o. Inga-Karin Johansson Hedvägen 3
Byggår: 1975 Lars Göran Blank
1:60 Bengt-Åke o. Ingrid Svensson Hedvägen 4
Byggår: 1975 Christiansson
1:57 Hans o. Anita Gidstedt Hedvägen 5
Byggår: 1975 Lars Göran Blank
1:61 Peter o. Carina Sandsjö Hedvägen 6
Byggår: 1974 Kjell Borg
1:58 Börje o. Berit Andersson Hedvägen 7
Byggår: 1974
Bostäder på Larvs rote.
1:66 Ulf o. Maria Lundmark Järnåldersvägen 3
Byggår: 1984
Parhus 4 st. Järnåldersvägen
Byggår: 1987-89 Stiftelsen Varabostäder Ägare: AB Varabostäder
Parhus 5 st Bronsåldersvägen
Byggår: 1991 Ägare: Tage Brolin, Främmestad
Bostad på Malmene rote.
2:8 Valter o. Alice Gidstedt Solgläntan
Byggår: 1954

TORP OCH GÅRDSINVENTERING I LARV
1995 - 1996
Vår studiecirkel har i år gått igenom Heda och Kulla rotar. Vi har
som tidigare försökt få fram något om de som bott och verkat på
de olika ställena. Det blir av förklarliga skäl endast glimtvis, men
kanske det speglar något hur livet kunde gestalta sig förr.
Vi har i slutet på foldern utdrag ur olika kyrkoböcker där det går
att finna namn och årtal på de som bott på de olika ställena.
Från Onsjö i Kulla rote har sålts en hel del tomter. Där har en
liten villabebyggelse vuxit upp. Vi har valt att anteckna de som
byggt husen och nuvarande ägare. En del av denna bebyggelse har
även skett på Prästgården och Hubo. För att få en enhetlighet har
vi tagit med alla i denna folder.
Det är en del utom cirkeln, som skrivit ner sina barndomsminnen.
Vi tackar för detta. Ett stort tack också till konstnär Bror Halldin,
som även i år tecknat titelbladet.
Deltagare i cirkeln har varit:
Inga-Lisa Andersson Sjötorp Larv
Åke Andersson Hansagården Larv
Ulla Bengtsson Jonagården Larv
Rune Fridén Smedegården Larv
Karl-Erik Gustavsson Lunnakulle Larv
Gösta Johansson Gärdhem Ryd Larv
Herbert Johansson Mellomgården Längjum
Ella Johansson Björkehed Larv
Karl-Erik Johansson Björkehed Larv
Ove Johansson Lönnebo Larv
Bengt Kjell Nyhem Ryd Larv
Karl-Arvid Lidén Solhem Larv
Sven Lindberg Lillegården Ryd Larv
Lennart Linnarsson St. Heden Ryd Larv
Marianne Lundmark Kaggården Larv
Helge Svantesson Kruthusg. 14 Kvänum

ÖDETORPET
Jag kommer genom skogen Där det var dans på logen
i skymningen dit fram i farmors ungdomstid
till mark ej rörd av plogen nu återtager skogen
på många år. En stam med ränta sin likvid.
med virrvarr utav gren Ett grävlingpar haft ungar
och äpplen här och där där Majros åt sitt hö
intill där växer enar och spindelväven gungar
med vildmarksfräna bär. med last av maskrosfrö.
Där eldens flamma väcktes Det enda som ej tiden
i tidig morgonstund har kunnat plåna ut
och torra stickor bräcktes är lugnet här och friden
syns nu en sotig grund. som fanns vid stugans knut.
Av taket murkna stockar Fast torpets folk är döda
är allt som återstår. Och huset rasat ned
Jag ifrån hällen plockar det ligger icke öde
en spiskrok mörk av år. I minnenas kvarter.
Sven Vandrare