Man saknar inte kon förrän båset är tomt - Reaktion.nu
Man saknar inte kon förrän båset är tomt - Reaktion.nu
Man saknar inte kon förrän båset är tomt - Reaktion.nu
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Man</strong> <strong>saknar</strong> <strong>inte</strong> <strong>kon</strong><br />
<strong>förrän</strong> <strong>båset</strong> <strong>är</strong> <strong>tomt</strong><br />
Tal i Köpenhamns kulturhus den 4 april 2007<br />
av John J<strong>är</strong>venpää<br />
Vissa av de längre parenteserna samt de flesta fotnoterna <strong>är</strong> sådant som togs upp i frågestunden,<br />
efter talet. Texten får spridas under förutsättning att copyright och källa anges:<br />
© John J<strong>är</strong>venpää och <strong>Reaktion</strong> punkt <strong>nu</strong> 2007 ─ www.reaktion.<strong>nu</strong>
Jag vill börja med att tacka Den Danske Förening för denna inbjudan, som känns både<br />
smickrande och utmanande. Jag har blivit ombedd att tala om situationen i Sverige efter<br />
att den borgerliga alliansen vann valet i höstas. Denna allians består av moderaterna,<br />
folkpartiet, centern och kristdemokraterna. Jag kommer att ta upp invandringsfrågan för<br />
att se om det finns några skillnader i synen på denna mellan den borgerliga regeringen<br />
och den förra, som leddes av socialdemokraterna med stöd av vänsterpartiet och miljöpartiet.<br />
För två år sedan var jag h<strong>är</strong> i Köpenhamn och talade på ett möte arrangerat av Trykkefrihedsselskabet<br />
af 2004 1 . Då hade jag <strong>inte</strong> tid att presentera mig själv. Idag har jag det<br />
och tänker ge en kort bild av mig själv, innan jag ger mig i kast med det som jag <strong>är</strong> h<strong>är</strong><br />
för. Jag börjar med att poängtera att jag <strong>är</strong> sociologiskt skolad, och mitt främsta intresse<br />
<strong>är</strong> att granska makt och maktmissbruk. Som sociolog vill man g<strong>är</strong>na väva in de fenomen<br />
man granskar i ett större sammanhang. Utöver att granska svenska förhållanden<br />
kommer jag att ge en inblick i hur tendensen verkar vara inom EU och globalt sett, vad<br />
gäller invandringsfrågan. Jag talar i generella termer om tendenser och avser <strong>inte</strong> att<br />
presentera exakta siffror och detaljkunskaper.<br />
N<strong>är</strong> jag var h<strong>är</strong> för två år sedan presenterade jag en modell som jag kallar Den politiska<br />
korrekthetens logik, en modell som låg till grund för en magisteruppsats som jag samtidigt<br />
skrev i sociologi vid Lunds universitet. Modellen låg även till grund för den bok<br />
som jag skrev om pk-fenomenet med titeln Politisk korrekthet. Likriktning, åsiktsförtryck<br />
och dikotomisering (Reson Produktion 2006). I den delar jag upp politisk korrekthet<br />
dels i en åsikt, som anses vara god, sann och korrekt, dels i en metod som grundar<br />
sig i första hand på associering, moralisering och begreppsmissbruk. Som vi ser i modellen<br />
<strong>är</strong> metodens uppgift att försvara och sprida den politiskt korrekta åsikten. Detta<br />
leder till en dikotom – svartvit och förenklad - uppdelning av synen på invandringen,<br />
och i boken ger jag <strong>kon</strong>kreta exempel på hur detta går till. Sammantaget kan man säga<br />
att åsikten och metoden samspelar med varandra i syfte att uppnå hegemoni över debatten<br />
och <strong>kon</strong>troll över samhället.<br />
Sedan min bok publicerades i ja<strong>nu</strong>ari 2006, har jag haft mycket svårt att komma till tals<br />
i etablerade media. Vid universiteten har man underkänt min forskning på politiskt korrekta<br />
grunder. Det gäller två magisteruppsatser i sociologi. Den första 2001 tog upp<br />
etniska aspekter vid personrån, och den ovan nämnda handlade alltså om politisk korrekthet.<br />
Examinatorn underkände denna med ”motiveringen” att den var för lång – fast<br />
det fanns andra uppsatser som var lika långa.<br />
Jag <strong>är</strong> <strong>nu</strong> <strong>inte</strong> ensam om att drabbas av den h<strong>är</strong> sortens repressalier och jag ska snart ge<br />
fler exempel. Hursomhelst har repressalier som dessa blivit en drivkraft för mig. De<br />
visar ju att något <strong>är</strong> fel i de etablerade förklaringarna, ja i själva systemet som sådant. I<br />
en öppen demokrati, i ett öppet samhälle behövdes nämligen ingen censur eller underkännanden,<br />
ja såvida uppsatserna <strong>inte</strong> var så dåliga att de förtjänade det.<br />
Första gången trodde jag att min uppsats var dålig, även om det var <strong>kon</strong>stigt att handledaren<br />
lät den gå vidare till examination. Jag tog då <strong>kon</strong>takt med några forskare, som jag<br />
<strong>inte</strong> kände personligen, men visste hade gått emot den politiska korrektheten. Dessa,<br />
liksom flera andra initierade bedömare, ansåg att uppsatsen var mycket bra och att den<br />
1 Jyllands-Posten skrev på sin kultursida om detta möte (050430). Trykkefrihedsselskabet arrangerar<br />
möten för dissidenter från olika länder såsom Iran.<br />
2
<strong>inte</strong> alls borde ha underkänts (detta finns bl a redovisat på hemsidan www.reaktion.<strong>nu</strong><br />
och länken Personrån och etnicitet). Det gav mig kraft att kämpa vidare mot maktens<br />
anspråk på att monopolisera sanningen.<br />
Detta med sanningen, eller kanske snarare själva sanningssökandet, <strong>är</strong> nog den främsta<br />
drivkraften för mig. Underkännandena visade att sanningssökandet <strong>inte</strong> <strong>är</strong> så fritt som<br />
man vill göra gällande. Och den nesliga behandlingen av mig, och andra systemkritiker,<br />
sporrade mig som sagt att forska vidare, skriva böcker, artiklar och driva en hemsida –<br />
vid sidan av familj och ett heltidsarbete.<br />
Jag vill också framhålla att det <strong>inte</strong> bara <strong>är</strong> sanningssökandet som driver mig. Sedan<br />
snart två år <strong>är</strong> jag far till en underbar son, nyfiken och kreativ. Och jag och min k<strong>är</strong>a<br />
fästmö väntar ett till barn, en av livets absolut främsta grundpelare och glädjespridare.<br />
Som för varje förälder <strong>är</strong> min ambition att trygga mina barns och i förlängningen mina<br />
barnbarns framtid. I ett vidare perspektiv <strong>är</strong> mitt engagemang tillägnat allas våra förfäder,<br />
de som kämpat och slitit för att skapa fred, frihet, stabilitet och välstånd i Norden,<br />
det Norden som jag ser som mitt hemland. Att tänka på detta vis <strong>är</strong> förkastligt i Sverige<br />
d<strong>är</strong> alla <strong>nu</strong>varande riksdagspartier <strong>är</strong> mer eller mindre oikofobiska (ett begrepp myntat<br />
av den brittiske filosofen Roger Scruton, 2005). Förenklat handlar oikofobi om fientlighet<br />
mot det egna, i detta fallet mot den traditionella västerländska och svenska v<strong>är</strong>degrunden.<br />
Jag ska snart visa på riksdagspartiernas oikofobi men först ett par ord till om mig själv.<br />
Jag <strong>är</strong> nyfiken av naturen och vill g<strong>är</strong>na veta vad som döljer sig under det som vi tar för<br />
givet. Det finns många saker som svenskarna l<strong>är</strong>t sig att ta för givet. Invandring och<br />
mångkultur <strong>är</strong> typexempel på detta. Den etablerade sanningen, den politiskt korrekta<br />
sanningen <strong>är</strong> att mångkulturen <strong>är</strong> det sanna, korrekta och goda. Och visst låter det fint<br />
på papperet, att människor med olika etniska och kulturella bakgrunder kan leva i fred<br />
och harmoni med varandra. Men verkligheten har visat sig vara annorlunda. Lagen om<br />
oavsedda <strong>kon</strong>sekvenser, som inneb<strong>är</strong> att goda avsikter kan få oavsedda eller oönskade<br />
följder, <strong>är</strong> det som generellt har kommit att prägla det mångkulturella experimentet.<br />
Etniska spänningar <strong>är</strong> idag en del av vardagen i Europa. Detta yttrar sig i att tusentals<br />
européer varje dag hånas och trakasseras av invandrare som kommit hit. Det yttrar sig i<br />
kravaller och upplopp. I t ex Frankrike bränns varje år upp omkring 28 000 bilar i<br />
främst invandrartäta förorter, och i Sverige vågar sig räddningspersonal <strong>inte</strong> in i vissa<br />
områden utan poliseskort, eftersom de attackeras av invandrarungdomar. I krig <strong>är</strong> räddningspersonal<br />
fredad, men <strong>inte</strong> i dagens Sverige, i fredstid. Och det yttrar sig i att européer<br />
varje dag misshandlas och utsätts för etniskt relaterat våld - misshandel, personrån,<br />
gruppvåldtäkter mm - av invandrare, invandrare som egentligen borde vara tacksamma<br />
för att Europa hjälpt dem, gett dem en fristad undan förtryck och förföljelse. Till stor<br />
del beror allt detta på en oikofobisk politik, d<strong>är</strong> politikerna manat fram bilden av att<br />
invandrare <strong>är</strong> förtryckta och diskriminerade, och att de har rätt att förlita sig på sina<br />
känslor av att vara det.<br />
Vi ser också att för varje dag växer européers frustration, en motreaktion skapas till<br />
detta otacksamma beteende. Hade invandrarna tagit till sig de västerländska traditionerna<br />
och sederna och haft arbeten i större utsträckning, dvs hade reciprociteten varit ömsesidig,<br />
så hade européerna antagligen varit mer välvilligt inställda till mångkulturen.<br />
3
Emellertid kompliceras bilden av evolution<strong>är</strong>a och genetiska aspekter som de politiskt<br />
korrekta har undvikit, och undviker. Den moderna genforskningen visar oss att skepsis<br />
mot den andre, mot främlingen, tycks vara genetiskt rotad i oss; etniska känslor och<br />
etnisk altruism, d<strong>är</strong> man favoriserar den egna gruppens medlemmar, <strong>är</strong> biologiskt latenta,<br />
enligt denna forskning (Vanhanen 1999; MacDonald 2002, de Waal 2006). Ett starkt<br />
stöd för detta <strong>är</strong> att uppemot 90 procent av alla förhållanden i liberala, multietniska<br />
samhällen, grundar sig på rasendogami, dvs vita väljer vita partners, svarta väljer svarta,<br />
asiater asiater osv.<br />
Till detta kan läggas socialpsykologiska studier som gränsar till evolutionspsykologisk<br />
forskning. Vanligtvis går sådana studier ut på att deltagarna får se på positivt respektive<br />
negativt laddade ord vilka sedan, snabbt och muntligt, kopplas ihop med bilder av personer<br />
från olika rasgrupper. Om det, för exempelvis vita deltagare, tar längre tid att<br />
koppla ihop ett positivt laddat ord med en bild på en svart person än på en vit, så anses<br />
det vara uttryck för implicita, omedvetna attityder som har att göra med stereotypisering<br />
och skepsis mot den andre (genetikens magnetkameror visar att h<strong>är</strong> aktiveras hj<strong>är</strong>nans<br />
mellersta/bakre subcorticala regioner, t ex amygdala som <strong>är</strong> starkt k<strong>nu</strong>ten till känslor). I<br />
USA har man gjort omfattande studier av detta slag. De visar att omkring 80 procent av<br />
de vita reagerar på beskrivna sätt (McDonald, w<strong>inte</strong>r 2006/07). 2<br />
Det har även gjorts tester d<strong>är</strong> deltagarna har betydligt längre tid på sig att tänka igenom<br />
svaren, och exempelvis skriva ner dem. Då pekar resultaten på det omvända, dvs en klar<br />
majoritet uppger att man <strong>inte</strong> hyser några negativa tankar mot den andre. Detta ringar in<br />
explicita, medvetna attityder, man skulle kunna säga politiskt korrekta attityder, d<strong>är</strong><br />
prefrontala cortex <strong>är</strong> aktivt för att trycka ner det omedvetna på samma sätt som n<strong>är</strong> vi<br />
undertrycker sex- och våldsorienterade känslor och attityder (ibid).<br />
Den mångkulturalistiska eliten trodde att ju fler invandrare som Europas urbefolkningar<br />
tvingades möta, desto mer tolerans och förståelse skulle bli följden. Istället har n<strong>är</strong>varon<br />
av den andre väckt till liv tankar och känslor om vem man <strong>är</strong>, etniskt och kulturellt. Den<br />
latenta skepsisen mot den andre väcks till liv i mötet med den andre. Detta gäller generellt<br />
för alla jordens folkslag och visar oss att arv och miljö samspelar med varandra. 3<br />
2 Svarta såväl som andra icke-vita rasliga och etniska grupper reagerar på ungef<strong>är</strong> samma sätt som vita,<br />
n<strong>är</strong> undersökningar av detta slag görs. I Sverige har socialpsyklogiska experiment visat att invandrare har<br />
stereotypa och diskriminerande attityder i samma grad som etniska svenskar (Esaiasson/Westholm/<br />
Ribbhagen, DN-Debatt 060709)<br />
3 I den efterföljande diskussionen togs följande resonemang upp: Inom evolutionspsykologisk forskning<br />
råder bred enighet om att klimatförhållanden spelat en avgörande roll för hur människan har utvecklat<br />
sina kognitiva förmågor och andra egenskaper. Så har karga och hårda klimat tvingat i synnerhet nordliga<br />
folk att vara kreativa och utveckla kognitiva förmågor på ett sätt som skiljer sig från folkslag som bott i<br />
mer behändiga klimat. En följd av det senare, generellt sett, <strong>är</strong> att speciellt folken i Afrika söder om Sahara,<br />
<strong>inte</strong> tycks ha utvecklat <strong>inte</strong>lligensen i samma omfattning som de förra, enligt bl a psykologiprofessor<br />
Richard Lynn (2006), en av de främsta inom fältet. Allt som oftast ligger dessa folkslag, n<strong>är</strong> de testas i<br />
<strong>inte</strong>lligenstester, även de som anpassats till deras respektive kultur, minst en standardavvikelse under de<br />
förra, vilket inverkat menligt på utvecklingen i deras länder (Lynn 2006; Lynn/Vanhanen 2002; jfr Rushton/Skuy/Fridjhon<br />
2003). En ytterligare iakttagelse <strong>är</strong> att svarta män i allmänhet verkar ha en något högre<br />
halt av testosteron än nordfolk som japaner och skandinaver (Rushton 1995). För mycket testosteron <strong>är</strong><br />
kopplat till aggressivitet, vilket tycks bidra till att undertrycka <strong>inte</strong>lligens såväl som tolerant beteende.<br />
Följaktligen verkar det rimligt att den latenta skepsisen mot den andre väcks till liv snabbare hos många<br />
svarta än hos västerlänningar och nordasiater. Jag vill komplettera resonemanget med att främst f<strong>är</strong>gade<br />
invandrare har rätt att förlita sig på sina känslor av att vara diskriminerade och kränkta, bl a enligt svensk<br />
lagstiftning som <strong>är</strong> i paritet med flera EU-länders, samtidigt som de vita uppmanas att hålla sina känslor i<br />
schack. Detta visar sig i att exempelvis etniska (heterosexuella) svenskar <strong>inte</strong> kan åberopa lagparagrafen<br />
4
<strong>Man</strong> <strong>saknar</strong> <strong>inte</strong> <strong>kon</strong> <strong>förrän</strong> <strong>båset</strong> <strong>är</strong> <strong>tomt</strong><br />
Biologin och genetiken <strong>är</strong> alltså viktiga faktorer, och runtom i Europa börjar människor<br />
att fundera på vilken etnisk grupp man tillhör. N<strong>är</strong>varon av den andre får vårt identitetstänkande<br />
att blomma ut. Att tänka ”etniskt” var <strong>inte</strong> något som gemene man behövde<br />
göra förut, för såd<strong>är</strong> 40 år sedan, då invandringen, s<strong>är</strong>skilt från utomeuropeiska länder,<br />
var nästintill obefintlig jämfört med idag. Britten, dansken eller svensken behövde <strong>inte</strong><br />
fundera på vem man var, utan det var alltså något som väcktes till liv med massinvandringen.<br />
Denna paradox återkommer ofta i det mänskliga beteendet. Så sägs det att man<br />
<strong>inte</strong> l<strong>är</strong> sig uppskatta livet ordentligt <strong>förrän</strong> man sett döden i vitögat. Eller att man <strong>inte</strong><br />
<strong>saknar</strong> friheten <strong>förrän</strong> man <strong>är</strong> på väg att förlora den. I Sverige finns ett gammalt ordspråk<br />
som l<strong>är</strong> oss att ”man <strong>saknar</strong> <strong>inte</strong> <strong>kon</strong> <strong>förrän</strong> <strong>båset</strong> <strong>är</strong> <strong>tomt</strong>”. Innebörden <strong>är</strong> att man<br />
<strong>inte</strong> m<strong>är</strong>ker hur självklart något var, eller hur mycket något betydde, <strong>förrän</strong> det har försvunnit,<br />
och <strong>är</strong> borta.<br />
Detta ordspråk ringar egentligen in vad det hela ytterst handlar om, eller rättare sagt vad<br />
som blir <strong>kon</strong>sekvensen av det mångkulturella/multietniska projektet: att svenskarna och<br />
de vita befolkningarna riskerar att raderas ut från v<strong>är</strong>ldens karta av mångfald (även om<br />
genetiska faktorer alltså talar emot detta). I Sverige beräknar forskare att svenskarna<br />
blir en minoritet i mitten av 2050, alternativt kring 2100, beroende på graden av invandring<br />
och födelsetalen hos svenskarna, som i många år varit betydligt lägre än hos invandrarna<br />
(Björkman/Elfverson/Friedman/Wedin 2005; Wedin 2006). I alla händelser<br />
kommer inslaget av blonda och blåögda att ha minskat kraftigt kring 2050, till förmån<br />
för nordafrikanska och muslimska invandrare (Thoma Lind vid institutet för framtidsstudier,<br />
Metro 050929). Tendensen <strong>är</strong> likartad i de flesta västeuropeiska länder liksom i<br />
USA, d<strong>är</strong> de vita garanterat kommer att bli en minoritet under detta århundrade (se t ex<br />
Patrick Buchanan 2006).<br />
Likriktningen i Sverige<br />
I kvällens tal har jag alltså ombetts att tala om situationen i Sverige sedan den borgerliga<br />
alliansen vann regeringsmakten i höstas. I min redogörelse utgår jag från ett pragmatiskt<br />
(realistiskt, ändamålsenligt) och nationalistiskt synsätt. Detta inneb<strong>är</strong> att jag granskar<br />
i vilken grad politikerna driver en politik som gynnar det svenska folket, dess kultur<br />
och det svenska samhället. 4 Omvänt kan man säga att jag granskar graden av oikofobiska<br />
tendenser hos makthavarna. Som jag nämnde tidigare handlar oikofobi om fientlighet<br />
mot den egna v<strong>är</strong>degrunden. Detta i sin tur ger negativa effekter på det svenska<br />
hets mot folkgrupp. Att invandrare med lagens hjälp har rätt att förlita sig på sina känslor och upplevelser<br />
av att vara kränkta bidrar sannolikt till att ”trigga” latent frustration och ilska (jfr kognitiv/kognitionspsykologisk<br />
teori; se även J<strong>är</strong>venpää 2006, s 166f). Psykologiprofessor Kevin MacDonald<br />
(w<strong>inte</strong>r 2006/07) menar, utöver de nämnda evolution<strong>är</strong>a och genetiska faktorerna hos vita och andra<br />
nordfolk, att liberala och toleranta ideologier såsom mångkulturalismen har socialiserat västerlänningen, i<br />
synnerhet tiden efter andra v<strong>är</strong>ldskriget, mot än mer tolerans. H<strong>är</strong>till <strong>är</strong> individualismen och självcentreringen<br />
betydligt starkare i Västerlandet än i flertalet icke-vita kulturer; d<strong>är</strong> har man ofta en traditionell<br />
syn på kollektiva identiteter såsom religionen, (stor)familjen, stammen, folket, etniciteten - och hotas<br />
dessa så sluter man upp bakom dem. Detta förklarar sannolikt, enligt MacDonald, att det så att säga krävs<br />
mer utlösande faktorer för att hos vita väcka den latenta skepsisen mot den andre.<br />
4 I diskussionen som följde efter talet, påtalade jag åter att stora delar av frågan kan hänskjutas till det<br />
pragmatiska synsättet. Lagen om oavsedda <strong>kon</strong>sekvenser - på det sociala, e<strong>kon</strong>omiska, demografiska,<br />
rättsliga planet etc - samt den genetiska faktorn med latent skepsis mot den andre leder sannolikt till att<br />
resultatet av det mångkulturella experimentet blir katastrofalt. Detta pragmatiska synsätt ska <strong>inte</strong> förväxlas<br />
med rasism. D<strong>är</strong>emot kan även rasisten ha vettiga synpunkter. Kommer han eller hon fram till att två<br />
plus två <strong>är</strong> fyra, så bör vi lyssna.<br />
5
samhället, den svenska urbefolkningen, som utgörs av etniska svenskar och samer, men<br />
också för nya medborgare.<br />
Den borgerliga alliansen vann valet genom att göra anspråk på typiska vänsteråsikter.<br />
Moderaterna förklarade sig vara det nya arbetarpartiet. Samtidigt har socialdemokraterna<br />
gått mer åt höger. Statsvetare pekar på att tendensen <strong>är</strong> att de ideologiska skillnaderna<br />
mellan höger och vänster suddas ut alltmer. Likriktning, eller ensretning som det<br />
heter på danska, <strong>är</strong> ett viktigt begrepp som jag använder i min bok om politisk korrekthet.<br />
Ensretningen kan sägas prägla det svenska debatt- och samhällsklimatet i invandringsfrågan,<br />
även om vissa öppningar har skett det sista året.<br />
Social utfrysning av invandringskritiska politiker<br />
I frågan om det mångkulturella <strong>är</strong> riksdagspartierna oerhört likriktade. Mångkulturalismen<br />
<strong>är</strong> sedan några år en ny överideologi, d<strong>är</strong> demokrati och mångfald jämställs med<br />
varandra (prop1997/98:16 som samtliga riksdagspartier antagit). Demokratiska principer<br />
har frångåtts för att förverkliga mångkulturalismen. Någon öppen och saklig debatt<br />
har <strong>inte</strong> förts. Det finns många exempel på hur folk inom riksdagspartierna blivit utfrysta<br />
och utslängda ur sina partier n<strong>är</strong> de tagit upp frågan. Ett av de främsta fallen gäller<br />
centerpartisten Sven-Olle Olsson som 1998 drev fram en folkomröstning om flyktingmottagande<br />
i Sjöbo kommun. För detta blev han utfryst ur sitt parti och i massmedia<br />
kallad för Svin-Olle.<br />
I min bok ger jag flera andra exempel. Ett av de senaste exemplen gavs i höstas, i samband<br />
med valet. Det gäller det moderata kommunalrådet Agneta Östman-Wenger i Nykvarn,<br />
som <strong>är</strong> en liten stad i mellersta Sverige. Hon hade läst ett reportage från skolstarten<br />
i Länstidningen i Södertälje, och reagerade på att i första hand barn med invandrarbakgrund<br />
exponerades. I ett brev till tidningens redaktion, med rubriken Omvänd rasism,<br />
uttalade hon sig positivt om dem, då hon skrev: ”Idel mörkhåriga, söta barn med<br />
främmande namn.” Hon tog också upp det faktamässigt riktiga att etniskt, svenska barn<br />
nästan helt saknades på bilderna och skrev: ”Jag älskar att se små lintottar; <strong>är</strong> det fel i<br />
ett land som ursprungligen kryllade av dessa?”<br />
N<strong>är</strong> moderaternas dåvarande partisekreterare, Sven-Otto Littorin som <strong>nu</strong> <strong>är</strong> arbetsmarknadsminister,<br />
fick höra detta, sade han: ”Jag blir så förbannad att jag kokar…<strong>Man</strong> säger<br />
<strong>inte</strong> så, man skriver <strong>inte</strong> så och man tänker <strong>inte</strong> så om man <strong>är</strong> moderat” (Aftonbladets<br />
nätupplaga 060831). Agneta Östman-Wenger tvingades dra in sin kandidatur och hon<br />
riskerade att uteslutas ur partiet, men hon valde själv att avgå. Det ironiska <strong>är</strong> att moderaterna<br />
säger sig stå för frihet, men man får tydligen <strong>inte</strong> tänka fritt i frågan om man<br />
tycker om sitt eget folk.<br />
Ett annat exempel gäller folkpartiet, som ingår i den borgerliga alliansen. I sitt kampanjarbete<br />
hade partiet tryckt upp en tidning på 300 000 exemplar. Den drogs dock in<br />
eftersom man i en mening uttryckte sig positivt om den svenska befolkningen. I tidningen<br />
hade man nämligen listat ”tio bra saker” som fp ”har kvar” i framtiden. Det<br />
gällde sådant som bra l<strong>är</strong>are och lingon. På åttonde plats kom det som gjorde att man<br />
drog tillbaka tidningen. Fp hade d<strong>är</strong> nämligen skrivit att en bra sak som skulle finnas<br />
kvar i framtiden var ”svenskar”. ”Några har uppfattat det som om man genom att säga<br />
att Sverige och svenskar <strong>är</strong> bra, skulle ha en annan uppfattning om något annat land<br />
eller folk”, kommenterade folkpartiets dåvarande partisekreterare Johan Jakobsson<br />
(Svenska Dagbladet 060902).<br />
6
Efter valsegern reste Sveriges nye statsminister, moderaten Fredrik Reinfeldt, runt på<br />
turné i olika städer, orter, skolor osv. I november besökte han Ronna, en av Sveriges<br />
mest invandrartäta stadsdelar. Ett år dessförinnan, hösten 2005, omtalades Ronna i alla<br />
nyhetssändningar, efter att kravaller startats av ett invandrargäng. Gänget hade kallat en<br />
svensk tonårsflicka för ”hora” och på andra sätt trakasserat henne och hennes kompis.<br />
N<strong>är</strong> polisen kom till platsen för att reda ut händelsen svarade gänget med sin egen lag:<br />
stenkastning och upplopp. Tre personer greps och fördes till Södertälje polisstation,<br />
som senare samma dag besköts med ett automatvapen. N<strong>är</strong> Reinfeldt <strong>nu</strong> besökte Ronna<br />
kunde han tagit tillfället i akt och poängterat att i Sverige gäller svensk lag. Men <strong>inte</strong>.<br />
Istället sade han: ”Ursvenskt <strong>är</strong> bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån”<br />
(TT 061115). Regeringschefen tycks alltså mena att svenskarna och deras kultur<br />
<strong>inte</strong> duger.<br />
Kampen mot (påstådd) diskriminering<br />
Parallellt med detta instämmer den nya regeringen i den politiskt korrekta beskrivningen<br />
av Sverige som ett mot invandrare diskriminerande samhälle, s<strong>är</strong>skilt på arbetsmarknaden.<br />
Att Sverige tagit emot för många invandrare i förhållande till antalet arbeten,<br />
och att företag flyttar produktionen utomlands, vilket bidrar till f<strong>är</strong>re arbeten, den förklaringen<br />
vill regeringen <strong>inte</strong> kännas vid. I Regeringsförklaringen talar man istället om<br />
krafttag mot diskriminering (s 7). Och n<strong>är</strong> Reinfeldt för första gången debatterade med<br />
Mona Sahlin (Aktuellt, SVT 19/3) efter att hon valts till ny partiledare för socialdemokraterna,<br />
så invände han <strong>inte</strong> mot hennes beskrivning, eller snarare smutskastning, av<br />
Sverige som ett samhälle präglat av strukturell diskriminering.<br />
Moderaterna har antytt att man <strong>är</strong> emot kvotering av invandare på arbetsmarknaden.<br />
<strong>Man</strong> har också gjort klart att det <strong>är</strong> viktigt att invandrare får jobb. Vecka 13 framförde<br />
regeringen d<strong>är</strong>för ett alternativt förslag för detta. Det går ut på att subventionera för<br />
kommuner och arbetsgivare som anställer invandrare. Detta inneb<strong>är</strong> att skattemedel i<br />
praktiken kommer att användas för att betala (delar av) invandrares löner alternativt<br />
arbetsgivarens kostnader för dessa anställda. (I DN-debatt 070405 klargör regeringen<br />
att förslaget kostar uppemot 4 miljarder under mandatperioden.) I valet mellan svensken<br />
och invandraren <strong>är</strong> det <strong>inte</strong> svårt att lista ut vem arbetsgivaren kommer att anställa.<br />
Tilläggas kan också att den nya regeringen gett Diskrimineringsombudsmannen, DO,<br />
ytterligare anslag om flera miljoner för att fortsätta slåss mot väderkvarnarna. Alltså det<br />
diskriminerande svenska samhället, d<strong>är</strong> DO anser det vara diskriminering att sjunga<br />
Den blomstertid <strong>nu</strong> kommer vid skolavslutningarna, för att ta ett bland otaliga exempel.<br />
I såväl min bok som i en efterföljande uppsats visar jag hur DO <strong>kon</strong>struerar diskriminering,<br />
dvs definierar allt möjligt, även neutrala lagar och regler som just diskriminerande.<br />
Parentetiskt kan sägas att den förre DO, Margareta Wadstein, precis som statsminister<br />
Reinfeldt, har förklarat, att ursvenskt <strong>är</strong> endast barbariet. 5<br />
Invandrare har mer yttrandefrihet än svenskarna?<br />
N<strong>är</strong> man sysslar med dessa frågor får man ibland intrycket av att de enda som tycks få<br />
tala någorlunda öppet om mångkulturens baksidor <strong>är</strong> invandrare. Folkpartisten Mauricio<br />
Rojas, med rötter i Chile, har lyft fram att utomeuropeiska invandrare <strong>är</strong> kraftigt<br />
överrepresenterade vid grova brott. Regeringens nya jämställdhetsminister, folkpartis-<br />
5 N<strong>är</strong> Kuba i mars 2007, inför FNs generalförsamling anklagade Sverige för att vara ett rasistiskt samhälle,<br />
tog utrikesminister Carl Bildt <strong>inte</strong> upp sakfrågan och invände mot denna lögn, utan han svarade bara<br />
att det <strong>är</strong> ett ”oacceptabelt språkbruk”.<br />
7
ten Nyamko Sabuni, h<strong>är</strong>stammar från afrikanska Burundi d<strong>är</strong> hon växte upp i en s k<br />
hederskultur. Hon går till skarpt angrepp mot delar av islam, och har för detta blivit<br />
mordhotad och uthängd som främlingsfientlig. Nyamko Sabuni har mörk hudf<strong>är</strong>g, så ni<br />
kan tänka er vilket liv det blir n<strong>är</strong> en etnisk svensk, med vit hudf<strong>är</strong>g, tar upp dessa saker.<br />
Då <strong>är</strong> man <strong>inte</strong> bara främlingsfientlig, utan rasist och t o m nazist, effektiva stämplar<br />
för att tysta kritik. Etniska svenskar har alltså väldigt svårt att yttra sig i dessa frågor.<br />
Det verkar som om ju mörkare hudf<strong>är</strong>g man har, desto mer yttrandefrihet tillförsäkras<br />
man.<br />
Nu ligger ju Sverige långt efter andra länder i dessa avseenden. Debatten <strong>är</strong> ganska livlig<br />
runtom i Europa, och jag vet att det <strong>inte</strong> längre bara <strong>är</strong> holländskan Ayan Hirsi Ali<br />
som tillåts kritisera mångkulturalismen, utan att även vita européer <strong>nu</strong> får vara med och<br />
diskutera.<br />
De borgerliga vill ha än mer öppna gränser<br />
Men trots att viss kritik tillåts även i Sverige, så <strong>är</strong> det ingen av <strong>nu</strong>varande riksdagspartier<br />
som berör k<strong>är</strong>nfrågan, d v s antalet invandrare i förhållande till de etniska svenskarna<br />
(och hur detta på sikt inverkar på det svenska samhället, socialt, e<strong>kon</strong>omiskt, kulturellt,<br />
demografiskt). Förra året slogs nytt rekord, då invandrade drygt 96 000 personer<br />
invandrade till Sverige. I år beräknar man att omkring 40 000 kommer, varav flertalet<br />
utomeuropeiska asylsökande.<br />
I Regeringsförklaringen och d<strong>är</strong>efter har alliansen <strong>inte</strong> sagt ett ord om att minska invandringen.<br />
Istället talar man om vikten av än mer öppna gränser (Rf, s 7). Vidare klargörs<br />
att man ska arbeta mot EU-länder som driver en mer restriktiv invandringspolitik. 6<br />
Regeringen räknar alltså med en stor invandring även i år och man gör inget för att politiskt<br />
sätta stopp för det, vilket vore naturligt med tanke på den höga arbetslösheten<br />
bland såväl svenskar som invandrare. Sverigedemokraterna, det enda parti som har<br />
chans att nå riksdagen, vill kraftigt minska invandringen för att lösa befintliga problem<br />
och hindra att svenskarna blir en minoritet. Utöver att partiet nästintill <strong>kon</strong>sekvent bemöts<br />
med anklagelser om främlingsfientlighet, så har moderaternas nya partisekreterare<br />
Per Schlingmann, kommit med det löjliga påståendet att sd ”vill isolera Sverige från<br />
omv<strong>är</strong>lden”.<br />
Moderaterna, som leder den nya regeringen, har <strong>inte</strong> skiljt sig från de andra partierna<br />
ifråga om invandring. Liksom alla riksdagspartier anser man den vara god och berikande.<br />
N<strong>är</strong> partiet sist hade makten 1991-1994, under Carl Bildt, tog man beslut om att låta<br />
60 000 kosovoalbaner stanna permanent. Detta till skillnad från flera andra EU-länder<br />
som gjorde klart att de fick stanna tills förhållandena i ex-Jugoslavien blivit bättre varpå<br />
de repatrierades.<br />
6 Beträffande EU-samarbetet vore det naturligt om medlemsländerna kom överens om att använda sig av<br />
varandras arbetskraft i de områden d<strong>är</strong> det behövs. Områden med ett stort utbud av arbeten kunde använda<br />
sig av den arbetskraft som finns i områden d<strong>är</strong> det <strong>är</strong> hög arbetslöshet. Istället tycks EU-eliten mån om<br />
att få hit fler utomeuropeiska invandrare. Detta får två effekter: 1) det ökar <strong>kon</strong>kurrensen och driver ner<br />
reallönerna (så även för den svenska medelklassen, enligt TCO-rapport DN-Debatt 070314); 2) Det bidrar<br />
till att många utvecklingsländer dräneras på kompetent folk, humankapital. Dessa länder hamnar<br />
d<strong>är</strong>med än mer på efterkälken, se t ex WHOs rapport Migration of healthworkers<br />
(http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs301/ en/index.html).<br />
.<br />
8
Utfrysning <strong>inte</strong> bara på det politiska planet<br />
Jag nämnde tidigare att personer som kritiserat invandringen uteslutits ur sina partier.<br />
Detta <strong>är</strong> en strategi som även flera fackförbund har antagit på senare år. <strong>Man</strong> har helt<br />
enkelt börja utesluta folk som den politiska vägen arbetar mot riksdagspartiernas syn i<br />
frågan. Samtidigt finns många exempel på hur folk som begått kriminella handlingar på<br />
sina arbetsplatser tas i försvar av facket. Ofta får de behålla sina jobb och får samtidigt<br />
ganska stora skadestånd. Facket tycks anse att ”fel” åsikt <strong>är</strong> v<strong>är</strong>re än en kriminell handling.<br />
Folk riskerar också att bli av med sina arbeten om de kritiserar den förda invandringspolitiken.<br />
Sverigedemokraten Kenneth Sandberg <strong>är</strong> nog det främsta exemplet. Han arbetade<br />
tidigare på Invandrarverket, <strong>nu</strong>varande Migrationsverket, och blev efter en lång<br />
process sparkad från sin tjänst, <strong>inte</strong> p g a att han var inkompetent utan p g a sina åsikter<br />
(Björkman m fl 2006). Hans partikamrat Rickard Jomshof har flera gånger blivit av<br />
med sin l<strong>är</strong>artjänst, efter att det uppdagats att han <strong>är</strong> aktiv i sd. Jomshof har <strong>inte</strong> pratat<br />
politik i klassrummen och eleverna har ansett honom vara en bra l<strong>är</strong>are. Han har hållit<br />
sina åsikter utanför jobbet (ibid).<br />
Att han, Sandberg och andra sparkas kan väl <strong>inte</strong> ges någon annan tolkning än att de,<br />
genom sin blotta uppenbarelse, tros kunna smitta människor som de möter i sina arbeten,<br />
smitta dem med (deras förmenta) främlingsfientlighet, som ju <strong>nu</strong>mera har förklarats<br />
vara en sjukdom. Skämt åsido, att de sparkas handlar om att signalera till folk om vilka<br />
åsikter man ”får” ha.<br />
Det tycks dock finnas lite ljus i mörkret. Nyligen beslutade Arbetsdomstolen att polismannen<br />
Bengt Lindström ska ha tillbaka sitt jobb som polis. Han hade nämligen avskedats<br />
för att han h<strong>är</strong>omåret skickade ett privat brev med invandringskritik till ett par av<br />
Malmös ledande politiker. Istället för att bemöta synpunkterna i brevet gjorde politikerna<br />
som i DDR, man angav Lindström och polisanmälde honom för hets mot folkgrupp,<br />
ett tankebrott som kan ge upp till fyra års fängelse. 7 Vilket <strong>är</strong> v<strong>är</strong>re än normalgraderna<br />
av misshandel, dråp och narkotikabrott. Lindström åtalades och fälldes i tingsrätten men<br />
friades i hovrätten. Trots frikännandet beslöt hans arbetsgivare att avskeda honom. Att<br />
han hade 17 års prickfri tjänst bakom sig ansågs ovidkommande. Samtidigt finns exempel<br />
på hur polismän som begått brott fått behålla sina jobb. Återigen ser vi hur ”fel”<br />
åsikt anses vara v<strong>är</strong>re än allvarliga kriminella handlingar.<br />
Viss kritik tillåten, men <strong>inte</strong> på den politiska arenan (om hetsparagrafen och ramlagstiftning<br />
inom EU)<br />
Med en välvillig tolkning skulle Arbetsdomstolens utslag som sagt kunna ses som ett<br />
ljus i mörkret, om man jämför med fallen Sandberg och Jomshof. Men, det finns en<br />
väldigt viktig skillnad h<strong>är</strong>: polismannen <strong>är</strong> <strong>inte</strong> politiskt engagerad i invandringskritiska<br />
sammanhang, till skillnad från Jomshof och Sandberg. Detta, menar jag, bör sättas<br />
in i ett större perspektiv, EU, d<strong>är</strong> tendensen <strong>är</strong> att frågor som rör sig inom begreppet<br />
mångfald <strong>inte</strong> ska få ifrågasättas den politiska vägen.<br />
7 <strong>Man</strong> kan ha invändningar mot beteckningen tankebrott, <strong>inte</strong> minst eftersom det med juridiska termer<br />
handlar om ett yttrandefrihetsbrott. Ur demokratisk synvinkel låter det sistnämnda dock absurt, men det<br />
<strong>är</strong> <strong>inte</strong> mitt främsta skäl till användandet av begreppet ”tankebrott”. Skälet <strong>är</strong> logiskt: eftersom tanken<br />
föregår själva yttrandet så <strong>är</strong> det – i grunden – ett tankebrott.<br />
9
Inom EU diskuteras en ramlagstiftning, som ska gälla för alla medlemsländer. Det gäller<br />
<strong>inte</strong> bara historiska skeenden, d<strong>är</strong> granskare som visar på brister i den officiella versionen<br />
av för<strong>inte</strong>lsen redan <strong>nu</strong> döms till fängelse inom flera EU-länder - nyligen dömdes<br />
Ernst Zundel i Tyskland till fem års fängelse, och i februari 2006 historikern David<br />
Irving till tre år för att han 17 år tidigare, i Österrike, kritiserat delar av den officiella<br />
för<strong>inte</strong>lseversionen. Inom politiken har tidigare den franske politikern Jean-Marie le<br />
Pen dömts till böter. I ja<strong>nu</strong>ari i år dömdes hans partikamrat tillika universitetsl<strong>är</strong>aren<br />
Bruno Gollnisch för att han i en <strong>inte</strong>rvju i oktober 2004 sagt att antalet dödade i för<strong>inte</strong>lsen<br />
kan vara lägre än vad som gjorts gällande. Han ansåg vidare att historikerna borde<br />
få bedöma frågan 8 (Expo hemsidan 061111).<br />
För<strong>inte</strong>lsen, eller snarare det sätt som den används på, <strong>är</strong> <strong>inte</strong> oviktig för invandringskritiker.<br />
I kapitel 9 i min bok visar jag att för<strong>inte</strong>lsen används för att kollektivt skuldbelägga<br />
Europas folk som medskyldiga, för att på så sätt få oss att okritiskt acceptera<br />
massinvandringen (som ett sätt att sona för<strong>inte</strong>lsen). Med pk-termer används för<strong>inte</strong>lsen<br />
som ett moraliskt instrument. Det finns också många exempel på hur invandringsförespråkare<br />
gjort gällande att invandringskritikern <strong>är</strong> en potentiell anhängare av en ny för<strong>inte</strong>lse,<br />
d v s man associerar för att knyta an till den politiskt korrekta metoden.<br />
Alla medlemsländer har redan <strong>nu</strong> krav på sig att instifta s k hetslagar. I praktiken används<br />
dessa endast mot de vita urbefolkningarna eftersom endast vita per definition<br />
anses vara rasister. EUMCR, EUs center mot rasism och främlingsfientlighet, har klargjort<br />
att rasism utgår från de vita majoritetsbefolkningarna. Hursomhelst, hetslagarna<br />
kväver en fri diskussion inom frågor som rör sig inom mångfaldsspektrat. N<strong>är</strong>aliggande<br />
till detta <strong>är</strong> att Högsta domstolen i Belgien 2004 förbjöd landets största parti, det invandringskritiska<br />
Vlaams blok, med motiveringen att det var rasistiskt. Emellertid fortsatte<br />
partiet sin verksamhet efter att det bytt namn till Vlaams belang.<br />
Frågor inom mångfaldsspektrumet handlar <strong>inte</strong> bara om invandring. Sexuella minoriteter<br />
har under senare år lyckats åtnjuta status som folkgrupp. På så sätt kan de åberopa<br />
hetslagen för att tysta kritiker, som i grunden vill bevara den traditionella synen på<br />
k<strong>är</strong>nfamiljen. H<strong>är</strong>omåret stoppade EU-kommissionen den italienske regeringspolitikern<br />
Rocco Buttiglione från att bli ordförande för kommissionen. Orsaken var att han privat<br />
anser att homosexualitet <strong>är</strong> en synd och att äktenskapet ska vara förbehållet mannen och<br />
kvinnan. Nyligen dömdes den franske parlamentspolitikern Christian Vanneste till böter<br />
och skadestånd på 120 000 kronor, för att han sagt att heterosexualiteten <strong>är</strong> ”moraliskt<br />
överlägsen” den homosexuella livsstilen. Detta <strong>är</strong> i enlighet med en lag mot homofobi<br />
som antogs i Frankrike 2004 (V<strong>är</strong>lden idag 070131). Dessa exempel, d<strong>är</strong> försvar för den<br />
traditionella synen på k<strong>är</strong>nfamiljen undergrävs, ger en vink om att ”homofoblagarna”<br />
används som oikofobiska instrument.<br />
8 Gollnisch leder den i EU-parlamentet nybildade (v<strong>inte</strong>rn 2006/07) gruppen Identitet, Tradition, Suveränitet.<br />
På socialdemokraternas hemsida (070123) kommenterar riksdagspolitikern Inger Segelström domen,<br />
som hon knyter till denna grupp: ”Det <strong>är</strong> en stor besvikelse och en skam att en sådan politisk grupp<br />
har bildats men det känns bra att det <strong>nu</strong> <strong>inte</strong> råder några tvivel om vem Gollnisch <strong>är</strong> och vad han står för.”<br />
Vad gäller antalet dödade i för<strong>inte</strong>lsen så har flera (icke-revisionistiska) forskare, även med judisk bakgrund,<br />
såsom professor Raul Hillberg, reviderat siffrorna för exempelvis Auschwitz. Fram till 1990 hade<br />
lägret uppsatt skyltar på 19 olika språk, på vilka det stod att fyra miljoner människor mördades d<strong>är</strong>. Skyltarna<br />
togs ner och ersattes av nya som gjorde gällande att 1,5 miljoner mördades. D v s utan förklarings<br />
ströks 2,5 miljoner mördade.<br />
10
I Sverige har hetslagen uppm<strong>är</strong>ksammats kraftigt de senaste åren i samband med två<br />
fall. Det ena gällde pastor Åke Green, som i en predikan h<strong>är</strong>omåret yttrade sig negativt<br />
om den homosexuella livsstilen. Han åtalades i tre rättsinstanser och friades slutligen av<br />
Högsta domstolen, HD, i november 2005.<br />
I min bok jämför jag denna dom med fyra ungdomar, som tillhör en politiskt inkorrekt<br />
organisation med s k högerextrema åsikter. Utifrån ett politiskt perspektiv hade de spridit<br />
ett flygblad med ett innehåll som var ganska likt (men mildare än) Greens predikan,<br />
som bl a talat om homosexualitet som en ”abnormitet”. Ungdomarna fälldes i tingsrätten<br />
men friades av hovrätten, som hänvisade till HDs friande av Green. Ungdomarnas<br />
fall togs upp av HD. I juli 2006 fällde en oenig HD, tre mot två justitieråd, dem för hets<br />
mot folkgrupp. Straffet blev skyddstillsyn, villkorlig dom och böter. Det förhållandevis<br />
milda straffet förringar <strong>inte</strong> på något sätt <strong>kon</strong>sekvenserna av domen. HDs utslag <strong>är</strong> prejudicerande<br />
och inneb<strong>är</strong> en kraftig begränsning av yttrandefriheten, en hörnsten i varje<br />
demokratiskt samhälle.<br />
Vad var det då som ungdomarnas blad innehöll? Riksåklagare Stefan Johansson, som<br />
drev <strong>är</strong>endet, ansåg att följande ordalydelser utgjorde missaktning för gruppen homosexuella<br />
och d<strong>är</strong>med också hets mot folkgrupp:<br />
Samhället har på några få årtionden svängt från ett avståndstagande från homosexualitet och andra<br />
sexuella avarter till ett omfamnande av denna avvikande sexuella böjelse. Din antisvenska l<strong>är</strong>are<br />
vet mycket väl att homosexualitet har en moraliskt nedbrytande effekt på folkkroppen och kommer<br />
villigt att försöka framhäva det som något normalt och bra. [---] Berätta att HIV och AIDS tidigt<br />
framträdde hos de homosexuella och att deras promiskuösa leverne har varit en av dom främsta orsakerna<br />
till att denna moderna pest fått fäste. [---] Berätta att homosexlobbyn i sina organ även<br />
försöker avdramatisera pedofili och fråga om denna sexuella avart borde legaliseras (HD-dom,<br />
Mål nr B 119-06).<br />
RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, ett av de mäktigaste organen för<br />
homosexlobbyn, har under många år strävat efter att inskränka yttrandefriheten. I anslutning<br />
till domen uttalade sig dess vice ordförande Anna-Karin Skantz. Hon påstod att<br />
det <strong>är</strong> ”bara att byta ut ordet ’homosexuell’ mot till exempel ’jude’ eller ’svart’ så ser<br />
man genast att uttalandena <strong>är</strong> lögnaktiga och kränkande…” (DNs nätupplaga 060706).<br />
Skantz påståenden om lögn har inget stöd vare sig av HD eller av riksåklagaren. De<br />
hade nämligen <strong>inte</strong> förnekat att flygbladets innehåll skulle vara osant. Inte heller har<br />
Skantz stöd av faktiska förhållanden. Det <strong>är</strong> ett faktum att hiv och aids tidigt spreds<br />
bland homosexuella, som enligt många rön har en promiskuös livsstil. D<strong>är</strong>med kan det<br />
<strong>inte</strong> uteslutas att homosexuella bidragit till att sprida smittan. Att homosexualitet <strong>är</strong> en<br />
sexuell avart <strong>är</strong> likaså sant, statistiskt sett. Vad gäller frågan om pedofili finns det<br />
forskning som visar på en kraftig överrepresentation från homosexuellas sida (J<strong>är</strong>venpää<br />
2006, s 119, 211f).<br />
I min bok visar jag att i princip vad som helst subjektivt kan uppfattas som missaktande<br />
och d<strong>är</strong>med hetsande, och att man <strong>inte</strong> kan ta fram några objektiva kriterier för att avgöra<br />
vad som <strong>är</strong> det. H<strong>är</strong>vidlag citerar jag juridikprofessor Jacob Sundberg. Han menar att<br />
bestämmelsen hets mot folkgrupp har ”påfallande parallellitet” till ”den rättsteknik som<br />
odlades i DDR”. D<strong>är</strong> tillämpades bestämmelsen ”hets mot staten” för att döma och<br />
fängsla kritiker av det kommunistiska systemet. Denna lag var ”helt godtycklig” i händerna<br />
på myndigheterna. Den svenska hetsparagrafen med dess uttryck ”missaktning”<br />
11
skapar enligt Sundberg en liknande godtycklighet, varför den kritik ”som brukade riktas<br />
mot DDR låter sig tydligen lika väl riktas mot Sverige” (ibid, s 218).<br />
Följaktligen <strong>är</strong> det rimligt att tolka HD-domen som så, att Sverige har avskaffat en av<br />
de mest grundläggande demokratiska rättigheterna: rätten att utifrån ett politiskt orienterat<br />
perspektiv sprida fakta, upplysa om och kritisera vissa företeelser k<strong>nu</strong>tna till specifika<br />
kollektiv. Detta medan man i opolitiska sammanhang, såsom religiösa och akademiska,<br />
får kritisera (undantaget för<strong>inte</strong>lsefrågan d<strong>är</strong> all kritik bestraffas). Vi ser också,<br />
med de exempel jag gett ovan, att denna tendens finns inom EU-organet, som d<strong>är</strong>med<br />
verkar ha anammat en oikofobisk profil. De fyra ungdomarna har överklagat domen till<br />
Europadomstolen, och kanske kommer dess utslag att avgöra yttrandefrihetens framtid i<br />
Europa.<br />
Tendensen globalt sett<br />
Om vi går vidare från EU till global nivå, så kan vi notera att ”globalisering” <strong>är</strong> ett viktigt<br />
begrepp i den mångkulturalistiska propagandan. Det påstås att globalisering i form<br />
av öppna gränser <strong>är</strong> n<strong>är</strong>mast en naturkraft, som vi <strong>inte</strong> kan göra något åt. Detta synsätt<br />
underkänner den demokratiska styrelseformen och tekniken, enligt vilken man mycket<br />
väl kan fatta beslut som på olika sätt motverkar delar av globaliseringen.<br />
Vi ser också att globaliseringen har påståtts leda till mer förståelse och öppenhet. Men<br />
det <strong>är</strong> <strong>inte</strong> svårt att peka på saker som visar att i globaliseringens spår har v<strong>är</strong>lden blivit<br />
mer osäker och sluten, många gånger som en följd av terrordåd utförda av islamister,<br />
vilka invandrat till relativt fria samhällen såsom Europa. Vi kan också se att gatorna och<br />
vardagen blivit osäkrare, delvis p g a invandrarrelatared brottslighet såsom gruppvåldtäkter<br />
och personrån, som bara i Sverige drabbat tusentals vita svenskar de senaste åren.<br />
(Invandrare förutan ser vi att normer och ytterst människov<strong>är</strong>det sätts ur spel i och med<br />
den okritiska inställningen till abort, samt våld i tv, dataspel och filmer. Vilket bidrar<br />
till ett allt grövre samhällsklimat.)<br />
Som ett svar på bl a detta våld, som inskränker vår frihet, håller ett nytt övervakningssamhälle<br />
på att växa fram. Vi ser det i försöken att driva igenom lagar som <strong>kon</strong>trollerar<br />
våra åsikter i form av avancerade avlyssningssystem, som lagrar vår e-post och våra<br />
telefonsamtal. Vi ser även att den mer fysiska <strong>kon</strong>trollen av oss blir alltmer påtaglig.<br />
Fingeravtryck och biologiska pass <strong>är</strong> på väg att bli en realitet liksom miljontals övervakningskameror<br />
och mikrochip som <strong>kon</strong>trollerar våra vanor, och ytterst våra liv. En<br />
del bedömare varnar för att vi slutligen får ett chip opererat i oss vid födseln. Och allt<br />
sker i namn av (att bevara) friheten. Sammantaget tyder detta på att människor gentemot<br />
varandra utvecklar minskad tillit, det som anses vara grunden för ett normalt fungerande<br />
samhälle. 9<br />
I det mer homogena och enkla samhället, som de politiskt korrekta kallar ”inskränkt”<br />
och ”tråkigt”, litade man på varandra. Cykeln och dörren kunde stå olåst. Organiserad<br />
brottslighet med gränsöverskridande förgreningar fanns knappast. Grova brott såsom<br />
åldringsrån och gruppvåldtäkter förekom nästan <strong>inte</strong>, som begrepp fanns de <strong>inte</strong>. I sko-<br />
9 Den amerikanske statsvetaren Robert Putnams studier visar att ju högre grad av mångfald, desto mindre<br />
tillit mellan människor, kunskap som den svenske statsvetarprofessorn Bo Rothstein har tagit upp (se t ex<br />
DN-debatt 050306; J<strong>är</strong>venpää 2006, s 41). Som jag nämnde tidigare så bidrar sannolikt den politiskt<br />
korrekta bilden av att svenskarna på ett slags rasistiska grunder diskriminerar till att minska tilliten än<br />
mer.<br />
12
lan kunde eleverna plugga i lugn och ro, 100-tals skolor sattes <strong>inte</strong> i brand varje år såsom<br />
görs idag. Begreppet ”hora” användes knappt och knark- och våldsinslagen i media<br />
var få. Hederlighet och <strong>är</strong>lighet var högt v<strong>är</strong>derade egenskaper, fusk med socialförsäkringssystemen<br />
var förenat med social skam. Solidariteten med välf<strong>är</strong>dsstaten var stor<br />
och de allra flesta försökte dra sitt strå till stacken. Tilliten var alltså större, och d<strong>är</strong>med<br />
också tryggheten. Denna trygghet innebar att även friheten, i någon mån, var större än<br />
idag, i globaliseringens tidevarv.<br />
Tendensen <strong>är</strong> alltså den motsatta till den officiella bilden. D v s globaliseringen såsom<br />
vi idag känner den frammanar otrygghet och osäkerhet, den inskränker vår frihet och<br />
stimulerar genetiskt betingat identitetstänkande, d<strong>är</strong> etnisk-kulturella faktorer blir alltmer<br />
viktiga. Lagen om oavsedda <strong>kon</strong>sekvenser gäller. Den amerikanske statsvetarprofessorn<br />
Samuel Huntington (1996) tycks få alltmer rätt i sin teori om civilisationernas<br />
kamp. Den torde medföra en resning även för den vita nationalismen. Carol Swain,<br />
svart forskare om ”vit nationalism” vid Vanderbilt University i USA, anser att grunden<br />
har lagts för långvariga ras<strong>kon</strong>flikter. Den dagen de vita blir en minoritet i USA kommer<br />
de, förutspår Swain, att se sig själva vara ”under attack. Och det <strong>är</strong> logiskt. Om jag<br />
vore vit skulle jag känna mycket rädsla och ovisshet.” (Swain i den amerikanska tidningen<br />
The Nation 060826, www.thenation.com/doc/20060828/moser).<br />
Vi ser redan <strong>nu</strong> hur vita i olika delar av v<strong>är</strong>lden <strong>är</strong> under attack på rasligt och etniskt<br />
motiverade grunder. I Zimbabwe och Sydafrika har tusentals vita, främst farmare,<br />
trängts undan och mördats de senaste tio åren, utan att ländernas regeringar eller regeringarna<br />
i väst har reagerat. I åtminstone Zimbabwe har detta skett med statsmaktens<br />
stöd. Initierade bedömare har alltmer börjat likna situationen vid ett folkmord<br />
(www.africancrisis.org; se även http://groups.msn.com/censorbugbear.)<br />
Västliga medier rapporterar knappt om dessa händelser, ett mönster som känns igen då<br />
invandrare h<strong>är</strong> begår rasistiska brott, t ex gruppvåldtäkter mot medlemmar av den vita<br />
befolkningen. Då döljer media medvetet etniciteten. Det har blivit något bättre i många<br />
länder, men i Sverige gäller mörkläggning i de flesta fall. I min bok argumenterar jag<br />
för att en orsak till denna mörkläggning och andra former av orättvis behandling av de<br />
vita <strong>är</strong> att ”vitheten” i den politiskt korrekta v<strong>är</strong>lden har kommit att betraktas som n<strong>är</strong>mast<br />
ond, d<strong>är</strong> diskriminering och den kollektiva skulden för för<strong>inte</strong>lsen kan ses som de<br />
främsta symbolerna för detta.<br />
Sammanfattning och slutsats<br />
Jag har gett en kort beskrivning av Sverige under den borgerliga regeringen. Sammantaget<br />
kan man säga att det <strong>inte</strong> <strong>är</strong> någon skillnad mellan riksdagspartiernas syn på invandringen<br />
– de <strong>är</strong> likriktade. Vi har sett att den borgerliga regeringen, liksom den förra,<br />
erkänner att man <strong>är</strong> skeptisk till den svenska v<strong>är</strong>degrunden och ytterst till det svenska<br />
folket som sådant. Och framför allt, man fortsätter driva en politik som leder till att<br />
svenskarna blir en minoritet i sitt eget land.<br />
Historiskt sett <strong>är</strong> det unikt att ett lands ledarskikt på detta sätt går emot sin egen befolkning.<br />
Riksdagsvalet 2010 blir d<strong>är</strong>för ett ödesval. Väljaren har då att ta ställning för<br />
svenskarnas vara eller icke vara. Om varat ska gälla krävs emellertid att svensken<br />
kommer till insikt om det gamla ordspråket ─ och börjar sakna <strong>kon</strong>, innan <strong>båset</strong> <strong>är</strong> <strong>tomt</strong>.<br />
Referenser<br />
13
Björkman, I., Elfverson, J., Friedman, J., Wedin, Å. 2005. Exit Folkhemssverige. En<br />
samhällsmodells sönderfall. Cruz del Sur.<br />
Buchanan, P. 2006. State of Emergency: The Third World Invasion and Conquest of<br />
America. Thomas Dunne Books.<br />
de Waal, F. 2006. Primates and Philosophers: How Morality Evolved. Princeton Uni-<br />
versity press.<br />
Huntington, S. 1996. The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order. Si-<br />
mon & Schuster.<br />
J<strong>är</strong>venpää, J. 2006. Politisk korrekthet. Likriktning, åsiktsförtyck och dikotomisering.<br />
Reson Produktion.<br />
Lynn, R. 2006. Race Differences in Intelligence. An Evolutionary Analysis. Washington<br />
Summit Publishers.<br />
Lynn, R., Vanhanen, T. 2002. IQ and the Wealth of Nations. Praeger.<br />
MacDonald, K. 2002. The Culture of Critique. An Evolutionary Analysis of Jewish In-<br />
volvement in the Twentieth-Century Intellectual and Political Movements. 1stBooks.<br />
MacDonald, K. Paper w<strong>inte</strong>r 2006/07. Psychology and White Ethnocentrism. Från tid-<br />
skriften The Occidental Quarterly, nr 4 w<strong>inte</strong>r 2006/07. Finns utlagd på<br />
www.reaktion.<strong>nu</strong> och länken Uppsatser.<br />
Proposition Sverige, framtiden och mångfalden, prop 1997/98:16.<br />
Rushton, J. P. 1995. Race, Evolution, and Behavior: A Life History Perspective (2nd<br />
Special Abridged Edition). Charles Darwin Research Institute.<br />
Rushton, J. P., Skuy, M., & Fridjhon, P. 2003. Performance on Raven's Advanced Pro-<br />
gressive Matrices by African, East Indian, and White engineering students in South<br />
Africa. Intelligence, nr 31, s 123-137.<br />
Regeringsförklaringen 2006, från regeringens hemsida. www.regeringen.se<br />
Scruton, R. The Need for Nations. Civitas.<br />
Vanhanen, T. 1999. Ethnic Conflicts Explained by Ethnic Nepotism. JAI Press.<br />
14