Energiabsorberande golvs effekt på frakturprevalensen bland äldre ...

Energiabsorberande golvs effekt på
frakturprevalensen bland äldre
personer
Finn Nilson & Ragnar Andersson
Kunskapscentrum för äldressäkerhet
Karlstads Universitet

Förord
Kunskapscentrum för äldres säkerhet, KCÄ, initierades år 2007 av Karlstads
kommun i samverkan med Landstinget i Värmland, Karlstads universitet och
dåvarande Räddningsverket. Syftet är att stödja det skadeförebyggande arbetet
bland äldre med evidensbaserad kunskap. Verksamheten består av
kunskapssammanställningar, utbildning, information och rådgivning. Sedan
2010 pågår en integration av KCÄ i universitetets organisation med Karlstads
kommun som huvudfinansiär. Mer information finns på webbsidan, adress:
www.aldressakerhet.se.

Bakgrund
En fallfraktur är resultatet av en mängd komplexa, multifaktoriella
bakomliggande orsaker. I grunden bestäms dock frakturer alltid av två faktorer;
skelettets styrka (bestäms av benets tjocklek och volymtäthet) samt den kraft
som appliceras på benet (Oliver et al. 2007). Denna rapport belyser möjligheten
att dämpa den påverkande kraftens storlek genom stötabsorberande
golvmaterial.
Varje år faller mellan 30 och 50 % av alla äldre personer någon gång. Trots
detta resulterar enbart 5-10 % av fallen i en fraktur (Kannus et al. 2005).
Energin som frigörs vid ett fall från upprättstående ställning är fullt tillräcklig
för att orsaka en fraktur även bland yngre personer. Ett fall frigör mellan 100
och 300 Joule medan endast 25 Joule bedöms räcka för att orsaka en
höftfraktur på friskt ben (Feldman, Robinovitch 2007, Kannus, Parkkari 2006,
Hayes et al. 1996). Flera forskare menar därför att en majoritet (80 – 85 %) av
fallfrakturerna bland äldre kanske inte främst är orsakade av osteoporos
(benskörhet) utan av energin i ett fall i kombination med bristande förmåga att
parera anslaget (Kannus, Parkkari 2006).
För att minska kraften mot skelettet kan ett antal aspekter påverkas (Kannus et
al. 2005, Bakken et al. 2007);
• energin i fallet;
• fallriktningen och fallbeteendet;
• anslagsytans egenskaper, samt
• individuella faktorer.
Fall- och anslagsriktningen påverkar risken för höftfrakturer i hög grad. Risken
bedöms som mellan sex och tjugo gånger större vid ett fall i sidled jämfört med
fall framåt eller bakåt eftersom risken för anslag mot höften ökar (Robinovitch
et al. 2003, Silva 2007). Ett fall som sker vid gång i låg hastighet orsakar oftare
ett fall i sidled medan ett fall vid gång i hög hastighet oftare leder till ett fall

framåt. Då äldre generellt går långsammare än yngre, ökar därmed risken för ett
sidledes fall med anslag direkt på höften (Smeesters, Hayes & McMahon 2001).
Även fallorsaken påverkar fallriktningen. Fall som orsakas av svimning eller
halka sker oftare i sidled jämfört med fall som ett reslutat av snubbling där
fallriktningen oftare blir framåt (Smeesters, Hayes & McMahon 2001).
Ett högt BMI har tidigare visat sig skydda mot höftfrakturer (van Staa et al.
2006, Laet et al. 2005) och studier har också visat att mjukdelar kring höften ger
visst skydd mot den kraft som finns i fallet (Robinovitch, McMahon & Hayes
1995). Även om absorptionen per millimeter är måttlig (ca 71 Newton för varje
millimeter mjukdel) har det påvisats att individer med tjockare mjukdelar (ca
50mm) har färre höftfrakturer jämfört med de som har tunnare mjukdelar (ca
40mm) (Robinovitch et al. 2009). Detta visar att även en måttlig reduktion i
anslagsenergin mot höften vid ett fall kan ge stora effekter på frakturrisken.
Detta stöds också av tidigare kadaverforskning som visat att intakta skallben
(med hud kvar) var tio gånger mer motståndskraftiga mot en fraktur jämfört
med ett skallben utan hud, vilket förklaras av att huden absorberar och sprider
anslagsenergin (Maki, Fernie 1990).
Höftskyddsbyxor med insydda stötdämpande plattor fungerar genom att både
absorbera och sprida energin. Studier har visat på en minskning på mellan 50
och 85 % i anslagsenergin mot lårbenet vid användandet av mjuka respektive
hårda höftskydd (Laing, Robinovitch 2008). Ett problem med höftskydd har
dock varit att säkerställa följsamheten hos individer och studier har visat att
endast 25-30 % följt användningsrekommendationerna (Simpson et al. 2004).
Problemen med användarföljsamheten av höftskydd gör att även andra
alternativ aktualiserats som också minskar kraften mot lårbenet vid fall men
som inte förutsätter individens följsamhet, s.k. passiva åtgärder. Inom
barnsäkerhetsområdet har passiva åtgärder och utvecklandet av förlåtande
miljöer påvisat mycket goda resultat i att minska fallskador (Kendrick et al.
2008). Forskning på lekplatsolyckor och barn har visat att lekplatser med hårt
underlag (betong) leder till en skaderisk som är mer än dubbelt så hög vid fall
jämfört med lekplatser med energiabsorberande underlag (Chalmers et al.
1996). Detta indikerar att energiabsorberande golv också kan vara ett alternativ
till höftskydd för att minska anslagsenergin mot lårbenet vid ett fall även för
äldre personer. Energiabsorberande golv är en produkt som nu börjar komma
ut på marknaden, tänkt för användning i äldreboenden m fl miljöer med
särskilda behov.

Syfte
I Sverige är golv den absolut vanligaste skadeorsakande ”produkten” bland
äldre personer (Schyllander, Rosenberg 2008). Forskningen på passiva
skadeförebyggande åtgärder såsom höftskyddsbyxor och lekplatsunderlag har
visat på en god effekt av energiabsorberande material som ett sätt att minska
skador (Kannus, Parkkari 2006, Chalmers et al. 1996, Parkkari et al. 1994,
Parkkari, Heikkila & Kannus 1998). Trots detta finns i dagsläget ingen samlad
bild av effekten av energiabsorberande golv i syfte att minska fallfrakturer bland
personer 65 år och äldre. Syftet med denna kunskapsöversikt är att samla
evidens som finns kring energiabsorberande golv som frakturpreventiv åtgärd
bland äldre.
Metod
Denna kunskapsöversikt genomfördes genom litteratursökningar i databasen
PubMed. Enbart studier som uttryckligen undersökte relationen mellan
fallinducerade frakturer och golvets påverkan samt var fokuserade på individer
över 65 år inkluderades. Relevanta studier som identifierats via de framtagna
artiklarnas referenslistor inkluderades också.
Fem studier (redovisas i bilaga 1) ansågs vara relevanta för denna
kunskapsöversikt efter manuell genomgång.

Resultat
Mycket få studier har genomförts med avsikt att undersöka effekten av
energiabsorberande golv på fallskaderisken bland äldre personer. I denna
litteratursökning hittades inga studier som provat energiabsorberande golv i en
reell miljö. En studie undersökte befintliga golvs energiabsorberande
egenskaper i relation till antalet fall och frakturer som uppkom i de olika
miljöerna. Studien undersökte fyra olika typer av golv; trägolv med eller utan
matta samt betonggolv med eller utan matta. I en jämförelse mellan antalet
frakturer per antalet fall, var trägolv med matta den typ av golv som ledde till
minst antal frakturer. Uppmätta anslagsenergier på de fyra typer av golven
visade också att trägolv med matta gav lägst anslagsenergi. (Simpson et al.
2004).
Övriga studier har undersökt golvs energiabsorberande egenskaper i
laboratoriesituationer. Tre av dessa studier har använt sig av experimentella
riggar som utvecklats av Maki & Fernie samt Robinovitch, Hayes & McMahon
(Maki, Fernie 1990, Laing, Robinovitch 2009, Robinovitch, Hayes & McMahon
1997, Casalena et al. 1998). De experimentella riggarna är framtagna för att
jämföra anslagsenergin mot höften efter ett fall med data framtagen i
kadaverstudier och har tidigare använts vid utveckling av höftskyddsbyxor.
Samtliga studier som undersökt skillnader i anslagsenergin på olika golv har
påvisat stora signifikanta skillnader mellan golvtyper.
Maki & Fernie undersökte 13 olika vanligt förekommande golv (olika typer av
betong-, trä-, vinyl- och linoleumgolv samt mattor) och påvisade att golv täckta
med matta minskade anslagsenergin mot höften vid ett fall med upp till 23 %
jämfört med hårda golv såsom betong-, trä-, vinyl- och linoleumgolv. Denna
studie undersökte också fall på handleden i samma rigg och samma golv men
påvisade då inga skillnader i anslagsenergin (Maki, Fernie 1990).
Casalena et al undersökte ett speciellt framtaget golv som vid normal
användning var hårt men som vid kraftfullare anslag gav efter temporärt. Denna
prototyp togs fram för att utveckla ett golv som inte försvårar förflyttningar
samt är lätt att hålla rent vid normalanvändning men som vid kraftfullare anslag
absorberar en del av anslagsenergin. Golvet testades enbart vad gäller fall mot

höften men visade då på en minskning av anslagsenergin med 15 % (Casalena
et al. 1998).
Laing & Robinovitch undersökte fyra olika typer av golv med olika
energiabsorberande egenskaper jämfört med ett standardgolv. Dessa fem golv
testades sedan av 15 äldre kvinnor för att undersöka golvens påverkan på
balansen. Av de fyra energiabsorberande golven var samtliga effektiva i att
minska anslagsenergin mot höften. De två golv som absorberade mest energi
(53 och 78 % mindre anslagsenergi mot höften jämfört med kontrollgolvet)
försämrade dock balansen signifikant jämfört med kontrollgolvet och ansågs
därför inte vara praktiskt användbara. De övriga två golven absorberade också
en del av energin (22 och 45 % mindre anslagsenergi mot höften jämfört med
kontrollgolvet) men påverkade inte balansen till en sådan nivå att signifikanta
skillnader kunde iakttas (Laing, Robinovitch 2009).
Sran & Robinovitch undersökte golvets påverkan på ett fall rakt bakåt, med
landning på baken. Detta studerades med hjälp av friska, unga, manliga
försökspersoner. Studien påvisade att ett fall rakt bakåt på hårt underlag
resulterade i en kraft (N) på (medel ± SD) 6027 ± 988. Ett 10 cm tjockt
skumgolv minskade anslagsenergin med 24 %, ett 7,5 cm tjockt med 20 % och
även en tunn (4,5 cm tjock) skummatta gav 15 % lägre anslagsenergi (Sran,
Robinovitch 2008).
Diskussion
Trots att golv är den dominerande orsakande produkten till fallskador finns
förvånansvärt få studier som undersökt vanliga eller specialframtagna golvs
energiabsorberande egenskaper . Att en majoritet av studierna enbart är
experimentella och genomförda med hjälp av en rigg är en brist och bör vägas
in i en analys av energiabsorberande golvs effekt.
Flertalet studier i denna kunskapsöversikt har undersökt golvs
energiabsorberande egenskaper i relation till höftfrakturer. Detta motiveras av
att höftfrakturer är en av de vanligaste fallskadorna bland äldre personer. I
Sverige är höftfrakturer den vanligaste enskilda diagnosen för patienter över 80
år som skadat sig (Schyllander, Rosenberg 2008).

Samtliga studier som inkluderats i denna kunskapsöversikt har påvisat stora
skillnader i anslagsenergiabsorption. Medan vissa studier testat nyframtagna
energiabsorberande golv har också mer traditionella golv testats. Till exempel
har vanliga golv såsom trä- och betonggolv testats samt golv med
heltäckningsmatta. Även bland dessa vanliga golv finns stora skillnader i
energiabsorption när betonggolv med en tunn gummimatta användes som
utgångspunkt. Både Simpson et al och Maki & Fernie påvisade signifikanta
skillnader mellan mjuka och hårda golv med avseende på energiabsorption
(Maki, Fernie 1990, Simpson et al. 2004). Dessa skillnader kan potentiellt vara
mycket intressanta vid internationella jämförelser då olika länder har olika
kulturer i val av golvtyper som hypotetiskt skulle hjälpa till att förklara
internationella skillnader i skadetal. Också i Sverige kan dessa skillnader vara
noterbara för val av golv vid ombyggnationer för äldre personer, till exempel i
val mellan klinkergolv och plastmatta i badrum eller dylikt.
Utöver vanliga golvunderlag så testades också specialframtagna golv med mer
energiabsorberande egenskaper. Dessa påvisade kraftminskningar på mellan 15
och 78 % (Laing, Robinovitch 2009, Casalena et al. 1998).
En befarad risk med energiabsorberande golv har varit att en ökad
absorptionsförmåga skulle påverka individens balans, något som i sin tur
förhöjer fallrisken (Gillespie et al. 2009). Balansen är generellt sämre bland äldre
personer och påverkas mer av golvtypen än hos yngre personer (Redfern,
Moore & Yarsky 1997). Enligt vissa studier är också fallrisken den enskilt
största orsaken till höftfrakturer (Kannus, Parkkari 2006), vilket innebär att
golvens påverkan på balansen kan vara av stor betydelse för höftfraktursrisken.
Av de två studier som testade specialframtagna golv, undersökte enbart en av
dem även golvets påverkan på balansen, och därigenom golvets påverkan på
fallrisken (Laing, Robinovitch 2009, Casalena et al. 1998). Laing & Robinovitch
påvisade i den studien att golvet med störst energiabsorberande egenskaper
också påverkade individernas balans till sådan grad att det var signifikanta
skillnader jämfört med kontrollgolvet (Laing, Robinovitch 2009). Golvet som
testades av Casalena et al var framtaget för att inte påverka balansen, för att
underlätta förflyttning samt vara lätt att hålla rent, men inga tester gjordes för
att kontrollera detta (Casalena et al. 1998).
Enbart två studier undersökte golvets påverkan på anslagsenergin vid någon
annan skada än höftfrakturer (Maki, Fernie 1990, Sran, Robinovitch 2008).
Enligt Sran & Robinovitch råkar mellan 12 och 25 % av äldre män och kvinnor
ut för en kotfraktur, något som motiverar en undersökning på fall rakt bakåt

(Sran, Robinovitch 2008). För att minska anslagsenergin vid dessa fall krävdes
dock tjocka skumgolv.
Maki & Fernie undersökte, utöver anslagsenergin mot höften, anslagsenergin
mot utsträckt arm. Trots en minskning på 23 % vid anslag mot höften, var
skillnaden marginell (6,5 %) vid anslag mot utsträckt arm på mjuka och hårda
golv (Maki, Fernie 1990). Denna skillnad är oerhört viktig då studien tyder på
att golvtypen har en obetydlig påverkan på risken för handleds- eller
överarmsfraktur. Dock har forskning på individer 45 år och äldre tidigare
påvisat att fall på hårda golv ökade risken för både handleds- och
överarmsfraktur jämfört med mjuka golv (Keegan et al. 2004). Detta tyder på
en potential för energiabsorberande golv att också kunna minska antalet
handledsfrakturer, även om evidensen i dagsläget måste bedömas som osäker.
Kostnadseffektivitet
Ett potentiellt problem med energiabsorberande golv är den merkostnad som
installeringen kostar. Zacker & Shea har undersökt kostnadseffektiviteten av
golvet som testades av Casalena et al i en teoretisk studie om golvet skulle
installeras på ett äldreboende. Räknat på enbart direkta kostnader (sjukvårds-
och rehabiliteringskostnader, ökade läkemedelskostnader, m.m.) är
återbetalningstiden 10,5 år och golven är beräknade att hålla i minst 20 år.
Räknat på ”cost per life-year saved” är det beräknat att det energiabsorberande
golvet kostar USD 5 148. Jämfört med andra interventioner som kan reducera
fallinducerade höftfrakturer är detta mycket lönsamt. Exempelvis är scanning
för osteoporos beräknat till USD 13 000 och östrogenbehandling för kvinnor
över 50 år, USD 42 000 (Zacker, Shea 1998). Laing & Robinovitch gör en
liknande beräkning på golvet i deras studie och påvisade också ett lönsamt
resultat. Med dessa golv var återbetalningstiden enbart 1,5 år, dock gjordes inga
beräkningar på livslängden av golvet (Laing, Robinovitch 2009).

Konklusion
Enligt vissa forskare finns över 400 bakomliggande orsaker till en fallolycka
(Feder 2004). Trots många försök att påverka individers individuella
riskfaktorer har studier påvisat ganska små förändringar i skadeantalen. Att
påverka den anslagsenergi som når individen efter ett fall har istället utvecklats
till ett alternativt angreppssätt, i synnerhet med tanke på den stora
fallbenägenheten bland äldre. Denna strategi har främst provats med
höftskyddsbyxor som är tänkta att absorbera och sprida anslagsenergin. Trots
positiva resultat i laboratoriemiljöer har studier i reell miljö visat på osäker
effekt. Orsaken till detta är sannolikt brister i positioneringen av skydden på
individen samt i individens följsamhet. För att eliminera dessa problem har
energiabsorberande golv utvecklats som ett passivt alternativ.
Denna kunskapsöversikt visar att det finns stora skillnader mellan vanliga
golvtyper. Dessa skillnader kan kanske hjälpa till att förklara internationella
skillnader när det gäller skadetal då olika länder har olika traditioner beträffande
golvtyp och golvbeklädnad.
Denna kunskapssammanställning visar också, trots ett fåtal gjorda studier, på en
mycket lovande potential. De studier som testat specialframtagna
energiabsorberande golv påvisar möjligheten till förbättrad energiabsorption
utan att påverka fallrisken. Kostnadseffektivitetsberäkningarna visar också på
positiva möjligheter. Då forskningen på energiabsorberande golv fortfarande är
i sin linda finns en osäkerhet kring golvets betydelse för fraktur på handleden.
Trots en brist på studier i autentisk miljö anser författarna av denna
kunskapsöversikt att energiabsorberande golv bör provas i miljöer där särskilt
riskutsatta individer befinner sig, exempelvis på vårdboenden. Det finns ett
behov av fler studier, i synnerhet i autentisk miljö, samt i länder där höft- och
handledsfrakturer är särskilt vanliga.

Referenser
Bakken, G.M., Cohen, H.H., Hyde, A.S. & Abele, J.R. 2007, Slips, trips, missteps
and their consequences, 2nd edn, Lawyers & Judges Publishing Company, Inc.,
Tucson.
Casalena, J.A., Badre-Alam, A., Ovaert, T.C., Cavanagh, P.R. & Streit, D.A.
1998, "The Penn State Safety Floor: Part II - Reduction of fall-related peak
impact forces on the femur", Journal of Biomechanical Engineering, vol. 120, no.
4, pp. 527-532.
Chalmers, D.J., Marshall, S.W., Langley, J.D., Evans, M.J., Brunton, C.R., Kelly,
A.M. & Pickering, A.F. 1996, "Height and surfacing as risk factors for
injury in falls from playground equipment: a case-control study.", Injury
Prevention, vol. 2, no. 2, pp. 98-104.
Feder, G. 2004, Clinical practice guideline for the assessment and prevention of falls in older
people, Royal College of Nursing, 2004.
Feldman, F. & Robinovitch, S.N. 2007, "Reducing hip fracture risk during
sideways falls: Evidence in young adults of the protective effects of impact
to the hands and stepping", Journal of Biomechanics, vol. 40, no. 12, pp. 2612-
2618.
Gillespie, L.D., Robertson, M.C., Gillespie, W.J., Lamb, S.E., Gates, S.,
Cumming, R.G. & Rowe, B.H. 2009, "Interventions for preventing falls in
older people living in the community", Cochrane database of systematic reviews
(Online), vol. 2, no. 2, pp. CD007146.
Hayes, W.C., Myers, E.R., Robinovitch, S.N., Van Den Kroonenberg, A.,
Courtney, A.C. & McMahon, T.A. 1996, "Etiology and prevention of agerelated
hip fractures", Bone, vol. 18, no. 1, Supplement 1, pp. S77-S86.
Kannus, P. & Parkkari, J. 2006, "Prevention of hip fracture with hip
protectors", Age and Ageing, vol. 35, no. S2, pp. ii51.
Kannus, P., Sievänen, H., Palvanen, M., Järvinen, T. & Parkkari, J. 2005,
"Prevention of falls and consequent injuries in elderly people", The Lancet,
vol. 366, no. 9500, pp. 1885-1893.
Keegan, T.H.M., Kelsey, J.L., King, A.C., Quesenberry, C.P. & Sidney, S. 2004,
"Characteristics of Fallers Who Fracture at the Foot, Distal Forearm,
Proximal Humerus, Pelvis, and Shaft of the Tibia/Fibula Compared with

Fallers Who Do Not Fracture", American Journal of Epidemiology, vol. 159,
no. 2, pp. 192-203.
Kendrick, D., Watson, M.C., Mulvaney, C.A., Smith, S.J., Sutton, A.J.,
Coupland, C.A.C. & Mason-Jones, A.J. 2008, "Preventing Childhood Falls
at Home: Meta-Analysis and Meta-Regression", American Journal of Preventive
Medicine, vol. 35, no. 4, pp. 370-379.e6.
Laet, C., Kanis, J., Odén, A., Johanson, H., Johnell, O., Delmas, P.D., Eisman,
J., Kröger, H., Fujiwara, S., Garnero, P., McCloskey, E., Mellström, D.,
Melton, L.J., Meunier, P.J., Pols, H., Reeve, J., Silman, A. & Tenenhouse,
A. 2005, "Body mass index as a predictor of fracture risk: A meta-analysis",
Osteoporosis International, vol. 16, no. 11, pp. 1330-1338.
Laing, A.C. & Robinovitch, S.N. 2008, "The Force Attenuation Provided by
Hip Protectors Depends on Impact Velocity, Pelvic Size, and Soft Tissue
Stiffness", Journal of Biomechanical Engineering, vol. 130, no. 6.
Laing, A.C. & Robinovitch, S.N. 2009, "Low stiffness floors can attenuate fallrelated
femoral impact forces by up to 50% without substantially impairing
balance in older women", Accident Analysis & Prevention, vol. 41, no. 3, pp.
642-650.
Maki, B.E. & Fernie, G.R. 1990, "Impact attenuation of floor coverings in
simulated falling accidents", Applied Ergonomics, vol. 21, no. 2, pp. 107-114.
Oliver, D., Connelly, J.B., Victor, C.R., Shaw, F.E., Whitehead, A., Genc, Y.,
Vanoli, A., Martin, F.C. & Gosney, M.A. 2007, "Strategies to prevent falls
and fractures in hospitals and care homes and effect of cognitive
impairment: systematic review and meta-analyses", British Medical Journal,
vol. January 13, no. 334, pp. 82.
Parkkari, J., Heikkila, J. & Kannus, P. 1998, "Acceptability and compliance with
wearing energy-shunting hip protectors: A 6-month prospective follow-up
in a Finnish nursing home", Age and Ageing, vol. 27, no. 2, pp. 225-230.
Parkkari, J., Kannus, P., Poutala, J. & Vuori, I. 1994, "Force attenuation
properties of various trochanteric padding materials under typical falling
conditions of the elderly", Journal of Bone and Mineral Research, vol. 9, no. 9,
pp. 1391-1396.
Redfern, M.S., Moore, P.L. & Yarsky, C.M. 1997, "The influence of flooring on
standing balance among older people", Human Factors, vol. 39, no. 3, pp.
445-455.

Robinovitch, S.N., Evans, S., Minns, J., Laing, A.C., Kannus, P., Cripton, P.,
Derler, S., Birge, S., Plant, D., Cameron, I., Kiel, D., Howland, J., Khan, K.
& Lauritzen, J.B. 2009, "Hip protectors: recommendations for
biomechanical testing—an international consensus statement (part I)",
Osteoporsis International, vol. 20, no. 12, pp. 1977-1988.
Robinovitch, S.N., Hayes, W.C. & McMahon, T.A. 1997, "Distribution of
contact force during impact to the hip", Annals of Biomedical Engineering, vol.
25, no. 3, pp. 499-508.
Robinovitch, S.N., McMahon, T.A. & Hayes, W.C. 1995, "Force attenuation in
trochanteric soft tissues during impact from a fall.", Journal of Orthopaedic
Research, vol. 13, no. 6, pp. 956-962.
Robinovitch, S.N., Inkster, L., Maurer, J. & Warnick, B. 2003, "Strategies for
avoiding hip impact during sideways falls", Journal of bone and mineral research
: the official journal of the American Society for Bone and Mineral Research, vol. 18,
no. 7, pp. 1267-1273.
Schyllander, J. & Rosenberg, T. 2008, Skador bland äldre personer i Sverige,
Räddningsverket, Nationellt centrum för lärnade av olyckor, Karlskoga.
Silva, M.J. 2007, "Biomechanics of osteoporotic fractures", Injury, vol. 38 Suppl
3, pp. S69-76.
Simpson, A.H.R.W., Lamb, S., Roberts, P.J., Gardner, T.N. & Evans, J.G. 2004,
"Does the type of flooring affect the risk of hip fracture?", Age and Ageing,
vol. 33, no. 3, pp. 242-246.
Smeesters, C., Hayes, W.C. & McMahon, T.A. 2001, "Disturbance type and gait
speed affect fall direction and impact location", Journal of Biomechanics, vol.
34, no. 3, pp. 309-317.
Sran, M.M. & Robinovitch, S.N. 2008, "Preventing Fall-Related Vertebral
Fractures: Effect of Floor Stiffness on Peak Impact Forces During
Backward Falls", Spine, vol. 33, no. 17, pp. 1856-1862.
van Staa, T.P., Geusens, P., Kanis, J.A., Leufkens, H.G.M., Gehlbach, S. &
Cooper, C. 2006, "A simple clinical score for estimating the long-term risk
of fracture in post-menopausal women", QJM, vol. 99, no. 10, pp. 673-682.
Zacker, C. & Shea, D. 1998, "An Economic Evaluation of Energy-Absorbing
Flooring to Prevent Hip Fractures", International Journal of Technology
Assessment in Health Care, vol. 14, no. 3, pp. 446-457.

Bilaga 1
Referens Design Metod Resultat Konklusion
Low stiffness floors
can attenuate fallrelated
femoral
impact forces by up to
50% without
substantially
impairing balance in
older women
(Laing, Robinovitch
2009)
Does the type of
flooring affect the risk
of hip fracture?
(Simpson et al. 2004)
Impact attenuation of
floor coverings in
simulated falling
accidents
Experimentell Studien mätte
anslagsenergin på fyra
olika golv. 15 äldre
kvinnor testades
därefter på golven
med hänsyn till
golvens påverkan på
kvinnornas balans.
Prospektiv Golven i 34 särskilda
boende mättes med
hänsyn till dess
mekaniska
egenskaper. Under två
år registrerades
antalet fall och
fallfrakturer som
uppstod i de olika
boendena.
Experimentell Anslagsenergin i fall
mot höften samt
handled mättes på
treton olika golv med
hjälp av en
Två stycken av golven
minskade
anslagsenergin utan
att påverka
kvinnornas balans
nämnvärt. Dessa två
golv minskade
anslagsenergin med
24,5% och 47,2%.
6641 fall
registrerades och 222
frakturer. Trägolv
med matta på gav
minst antalet
frakturer och även
minst anslagsenergi.
Mattor absorberade
upp till 23 % mer
energi jämfört med
hårda golv såsom
betong-, vinyl-, trä-
Författarna
genomförde en
teoretisk
kostnadsnytta
beräkning och
påvisade en intjänad
effekt på 1.5 år.

(Maki, Fernie 1990) experimentell rigg. och linoleumgolv när
det gäller höftens
anslagsenergi.
Däremot fanns inga
skillnader när det
gäller anslagsenergin
vid fall på handled.
Preventing fall-related
vertebral fractures
(Sran, Robinovitch
2008)
The Penn State Safety
Floor: Part II –
reduction of fallrelated
peak impact
forces on the femur
(Casalena et al. 1998)
Biomekanisk studie Anslagsenergin på tre
olika typer av golv
mättes genom ett fall
rakt bakåt med anslag
på baken.
Experimentell Ett nytt typ av golv
testades som är rigid
vid normala
aktiviteter men som
temporärt kollapsar
vid anslag och därmed
absorberar en del av
anslagsenergin. Golvet
testades i en
experimentell rigg
med utgångsläge av
ett fall på en höft.
Även vid en tunn (4,5
cm) skumlager
reducerades
anslagsenergin med
15 %.
Studien visar på en
potentiell reduktion
av anslagsenergin
med 15 %.