Reseberättelse - Victory Club Sweden

Deltagare
Victory Road tripp
Moseldalen 2011
Christer Forså Erik Fornander Raine Maaninka Jason
Västerås Stockholm Ålem Broakulla
Hammer S Kingpin Hammer Vegas
Ralph Smidt Troels Smidt Sigge & Charlotte Birgitta Persson
Bunkeflostrand Bunkeflostrand Andersen Malmö Malmö
Vision Passagerare Vision & Jackpot Vegas
Redan förra året fick medlemmarna i Victory Club Sweden en inbjudan av Lars-Inge
Larsson om att besöka honom och hans familj i Schweich i Moseldalen. ”Skulle vara kul
med besök av lite Victoryägare här nere” tyckte Lars-Inge, ett erbjudande vi var snabba
att nappa på. I januari var planeringen i full gång och den 2 juli kl 9.15 var vi 8 hojar och
9 personer som startade från betalstationen vid Öresundsbron.
Planen var naturligtvis att det skulle vara idel solsken under hela resan men den började
med 50 regniga mil. Vi hade då kommit strax nedanför Bremen, till ett mysigt hotell i
Wildeshausen.
Nästa dag fortsatte resan
vidare via autobahn, som för
övrigt, var överraskande
trevlig och effektiv att köra på
(när det inte regnade). Det var
då uppehållsväder som under
dagen övergick till fullt solsken
och härlig värme och det
började kännas som "riktig
semester". Vi var framme hos
Lars-Inge och Tatjana på sena
eftermiddagen. De hade
arrangerat ett kvälls ”gettogether”
med goda viner, Bier och gott grillat av Lars-Inge ”himself” Det blev en mycket

glad och trevlig kväll där vi även smidde planer för hur vi skulle lägga upp veckans olika
körningar och turer. Förmånen att ha en ”ortsbo” med lokalkännedom som guide kan inte
uppskattas nog.
På måndagen pysslade vi om
hojarna och oss själva för att sedan
bege oss iväg ut i det storslagna
Tyska landskapet runt Mosel,
andlöst vackert. Att det skulle vara
fint hade man ju hört men det var
nästan lite överrumplande
imponerande när man plötsligt var
mitt i det. Ibland var det nästan
svårt att köra för att det var så
vackert att titta på så man ville
nästa stanna och bara njuta av allt – ja, ni förstår förhoppnings vad jag menar.
Vi stannade, njöt och tittade på flera små otroligt vackra och idylliska samhällen
undervägs. Vi körde serpentinvägar uppför och nerför svängde hit och dit och plötsligt
hände det som inte får hända. En av oss, Raine, körde av vägen går omkull, dock utan
"allvarliga" skador. Direkt efter olyckan vet man ju inte hur det har gått och minuterna
tycks som en evighet innan man vet att han är ok. Raine hade ont i foten, växel och
broms-pinne på hojen samt kopplingshandtag var avbrutna. Då ryckte DR Erik in, lagade
hojen med silvertejp och buntband (som han förklarade att man ALDRIG reser utan).
Raine kunde själv köra hojen hem till hotellet och sedan bar det iväg till sjukhuset. Vad
vi andra vet, styrde och ställde Lars-Inge med sjukhuspersonalen för att Raine skulle få
bästa möjliga vård och till slut var han själv med om att lägga förband och gipsa Raines
fot ”så att det blev riktigt gjort”
Dagen efter körde vi andra till Kaiserslautern där närmaste Victoryhandlare fanns. Vi ville
se om de kunde laga den, allt för att slippa lämna kvar hojen i Tyskland för att sedan ha
bärgare hela vägen hem till Sverige. Christer gjorde det styva jobbet att köra Raines
silvertejp-buntbands-lagade hoj hela vägen dit (8-10 mil) – Hojen (lagningen) höll
imponerande bra. På Verkstan fixade de allt på ett par timmar, en annan hoj fick donera
lite grejer så att Raines hoj blev fix och färdig igen.
På kvällen var det en mycket trevlig vinprovning och grillkväll hos vinbondeparet
Thomas och Beate Wallerath (gångavstånd). Thomas berättade mycket om vinproduktion
och Lars-Inge tolkade och vi lärde oss nog alla mycket mer om vin och vinodling än vad
vi räknat med. Dessutom var det ju en lyx att få prova så många goda viner på en gång,
fullt medvetna om att man inte ska prova för många sorter åt gången och att man
egentligen ska spotta ut det igen (inte en chans *smile*)

Nåväl, nästa dag fick jag i alla fall betala priset, har försökt förklara att jag var dålig i
magen men de andra bara tittar på mig och säger att jag var bakis! Vad ska man med
ovänner till när man har så fina ”vänner”???
Oavsett vilket så var det dags för nya utflykter (som jag då inte var med på) och denna
dag gick turen till bla Nûrburgring, diverse andra ställen som jag då inte vet något om.
Dagen innehöll också besök i bl.a. Bernkastel.
Torsdag var en Luxemburg – dag. Sigge och jag hoppade över
körningen för att göra lite egna utflykter till Trier där vi
besökte Louis och Polo, njöt av maten i Trier och så fick vi
prata ödmjukt med en P-vakt. Luxemburgdeltagarna berättade
att det var det en fantastisk dag med underbara platser och
härliga vägar.
Fredag var också en spännande dag, då hade Lars-Inges
ordnat med ett studiebesök på Volvo Construction Equipment
(– tror jag att det heter) i Trier, där han arbetar. Där fick alla
som ville, även provköra hjullastare och gräva med stor
grävmaskin, det var VÄLDIGT kul.

Under veckan som gick utspelade sig ett drama mellan Birgitta och Hotellpersonalen,
framförallt kocken som gav henne det onda ögat *smile* Birgitta som är en
handlingskraftig och uppfinningsrik dam kom på att det kunde vara bra att förvara
smutstvätten i en separat påse. Dessutom kom hon på den fiffiga idéen att tvättpåsen
stod mycket stadigare om
man placerade den i
rummets papperskorg.
Följdaktligen skötte
personalen sitt jobb och
tömde papprskorgen när de
städade rummet. plötsligt
kom Birgitta på att hon var
av med massa kläder och ett
ljus går upp när hon förstår
att de försvunnit med
soporna. Att personalen nu
fick ut och leta i gamla
sopsäckar efter Birgittas
kläder var som ni förstår inte
populärt. Kocken var i
synnerhet irreterad och gav
Birgitta det onda ögat i flera
dagar.
Lördag var det dags att säga tusen tack och hej då till familjen Larsson som tagit så
underbart väl hand om oss alla hela veckan. Hemfärden flöt på riktigt bra men det är ju
aldrig lika kul att köra hem, alltid roligare när man ska iväg och har allt framför sig. Men
vi hade mycket bra väder i alla fall (för det mesta). Dessutom hade vi en övernattning på
ett riktigt trevligt hotell strax innan Hannover
Ralph, Troels och Christer hade den förmånen att de skulle fortsätta semestern med att
köra söderut till norra Frankrike ett par dagar. De besökte bland annat Colmar som ser
helt fantastiskt vackert ut.

När vi träffar dem hemma hos oss, onsdagen efter, berättar de om ännu mer underbar
natur och härliga vägar och många spännande platser de besökt. Men det får de själv
berätta mer om vid ett annat tillfälle. Men hjärnorna arbetar, det kommer ju en ny
sommar nästa år och då!!!!
Till sist; Intryck och upplevelse av
resan totalt, kan bara summeras som
att ”Det var helt underbart och
fantastiskt” så tack alla för att ni varit
så glada, positiva, kunniga, roliga och
helt underbara, det var verkligen ett
minne för livet.
Speciellt tack Ralph (och din GPS) för
dina insatser som Roadcaptain.
Till Lars-Inge och Tatjana Tusen
tack, för en fantastisk vecka. Ni är
helt underbara och vi återkommer gärna om ni står ut med oss igen.
Raine, du är en imponerande kämpe
// Charlotte