Djarfurbladet 3/2005 i pdf-format
Djarfurbladet 3/2005 i pdf-format
Djarfurbladet 3/2005 i pdf-format
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Sid 26<br />
Stirrigt värre, sa Tirre.<br />
Hej alla mina kompisar i Djarfurland!<br />
Har ni också blivit jagade av bromsar och<br />
blinningar i sommar? Jag och mina polare<br />
höll på att bli tokiga när vädret var som<br />
varmast. Det gröna gräset lockade så klart,<br />
men man fick ju inte äta i fred för alla<br />
otäcka flygande odjur som surrade runt<br />
huvudet. Jag blev nästan lite avundsjuk<br />
på kompisarna i overall,<br />
de hade ju ett<br />
extra lager skinn i<br />
allafall. Vi fick fly<br />
upp i grushagen, där<br />
tyckte flygfäna tydligen<br />
inte lika mycket<br />
om att vara. Sedan<br />
kom det någon snäll<br />
människa och släppte<br />
in oss i stallet, och<br />
det var skönt. Men<br />
sedan blev det bättre<br />
hästväder igen, med<br />
blåst, regn och lägre<br />
temperaturer! Vad<br />
jag förstår vill hussar<br />
och mattar gärna ha<br />
det varmt och soligt,<br />
och blir gärna lite<br />
gnälliga när det regnar<br />
och blåser. Men tänk då på din kära<br />
hästpolare, som faktiskt har det bättre i<br />
dåligt människoväder!<br />
Äntligen är min karriär som hopphäst<br />
definitivt avslutad. Till slut lyckades jag<br />
övertyga min matte om att just hoppning<br />
inte är min starkaste sida. Nu skall jag<br />
berätta hur det gick till. Som ni vet, för jag<br />
har berättat det tidigare, så har vi några<br />
otäcka plastiga dundrande hinder som<br />
ibland dyker upp i paddocken. Nu skulle<br />
lillmatte och Dád träna lite hopp och skutt<br />
var det meningen. Dád är lite konstig, hon<br />
har tydligen inte förstått hur farliga de där<br />
hindren kan vara, för hon hoppar glatt<br />
över dem utan att blinka. Nu fick tydligen<br />
min matte för sig att även om jag inte är så<br />
pigg på att hoppa över de där hindren, så<br />
kunde jag åtminstånne GÅ över dem i<br />
skritt. Sagt och gjort, hon styrde mig mot<br />
ett läskigt grönt hinder. Det där hindret<br />
har jagat mig förut,<br />
så jag var på min<br />
vakt. Men snäll som<br />
man är försöker man<br />
ju alltid vara till lags,<br />
så med viss tvekan<br />
närmade jag mig<br />
hindret. Efter lite<br />
övertalning började<br />
jag också försiktigt ta<br />
mig över det. Försiktigt<br />
försiktigt sträckte<br />
jag ena hoven och<br />
benet över bommen.<br />
Och då sa det BANG<br />
i bommen (OK, jag<br />
kanske nuddade den<br />
lite), och jag blev jätterädd!<br />
Kvickt som<br />
atttan försökte jag<br />
dra till mig benet. Då<br />
lyckades den lömska bommen slingra sig<br />
runt mitt ben på något skumt sätt, och<br />
började följa efter mig! Jag kom inte loss!<br />
Snabbt girade jag åt vänster, sprattlade lite<br />
och blev av med eländet. Men den där<br />
manövern var tydligen inte min matte riktigt<br />
berredd på, för nu befann hon sig<br />
plötsligt på en plats strax bakom sadeln,<br />
lite snett åt höger! Väldigt obehagligt,<br />
särskilt som hon hängde sig fast i tyglarna.<br />
Hon trodde väl att det var något slags<br />
handtag man kunde dra i för att komma<br />
tillbaka i rätt position, men jag tror att vi
Change language