Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA
Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA
Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Antirasistisk tidskrift #2 2011 60 kronor<br />
<strong>MANA</strong><br />
VÄRLDEN EFTER 11/9<br />
TERRORISM ♥ MIGRATION<br />
DEN MUSLIMSKA KVINNAN<br />
KVINNOR GIFTA MED DANSKAR<br />
CENSURERAD ANTIRASIST TAR TILL ORDA<br />
WWW.TIDSKRIFTEN<strong>MANA</strong>.SE
i<br />
Air FinlAnd introducerAr<br />
MAss deportAtion clAss!<br />
Air Finland erbjuder nu möjligheten att resa i Mass Deportation Class!<br />
Detta sker i samarbete med svenska staten* och Migrationsverket och<br />
innebär gratis** gruppresor till Baghdad för alla irakier <strong>som</strong> inte fått<br />
uppehållstillstånd! Missa inte detta förmånliga erbjudande!<br />
Oy Air Finland Ltd är ett finskt flygbolag grundat i januari år 2002.<br />
Bolaget ägs av 5 finländska proffs inom luftfart, finansiering och<br />
turismmarknadsföring. Vi är ett semester- och deportationsflygbolag.<br />
Våra kunder är semesterresenärer <strong>som</strong> köper våra flyg direkt på vår<br />
webbtjänst eller från auktoriserade resebyråer. Dessutom använder<br />
researrangörer <strong>som</strong> Migrationsverket våra flyg i paketresor, för att<br />
kunna garantera flyg av god kvalitet och service på kundernas eget språk.<br />
Vid behov erbjuds även poliseskort!<br />
Hittills under 2011 har ca ett plan i månaden gått från Stockholm eller<br />
Göteborg till Baghdad, mer eller mindre fullsatta med ofrivilliga resenärer<br />
<strong>som</strong> äntligen ska få komma hem. Vissa har vistats i Sverige i 10 år och har<br />
hunnit bygga upp sina liv i det svenska samhället, men nu får de äntligen<br />
chansen att återvända dit de hör hemma. Vårt motto är: En nation, en ras!<br />
a<br />
http://airfinland.wordpress.com/<br />
Skrattgropar<br />
Ny diktbok av Mauritz Tistelö<br />
Mauritz Tistelö utkommer nu med andra boken i Den okända<br />
trilogin "Skräckpolska". I ”Skrattgropar” ställs våra bilder mot<br />
varandra, vi möts i ovana situatio<strong>ner</strong>, våra självbilder ifrågasätts<br />
och när vi går hem märker vi att vi är<br />
många <strong>som</strong> går längs stigen.<br />
Beställ boken på www.fabuc.com<br />
eller www.troglodyt.com<br />
50 kr + porto<br />
<strong>Tidskriften</strong> <strong>MANA</strong> bevakar och diskuterar<br />
samhälle, politik och kultur ur ett anti-<br />
rasistiskt perspektiv. <strong>MANA</strong> är en religiöst<br />
och partipolitiskt obunden tidskrift <strong>som</strong><br />
kommer ut med 4 nummer per år.<br />
ANSVARIG UTGIVARE:<br />
Florencia Rovira Torres<br />
TEMAREDAKTÖR:<br />
Catherine Holt<br />
REDAKTIONSSEKRETERARE:<br />
Natacha López<br />
ART DIRECTOR:<br />
Jan Petterson<br />
BILDCHEF:<br />
Sarah Hirani<br />
REDAKTION:<br />
Nadia Mazzoni, Catherine Holt, Jesper<br />
Klemedsson, Maja Sager, Emma<br />
Eleonorasdotter, Nazem Tahvilzadeh, Sarah<br />
Hirani, Serhat Daran, Katarina Lind, Rebecca<br />
Selberg, John Åberg, Florencia Rovira Torres,<br />
Leandro Schclarek Mulinari<br />
SKRIBENTER:<br />
Catherine Holt, Robert Olsson, Emma<br />
Söderman, Maria Holm, Florencia Rovira<br />
Torres, Leandro Schlarek Mulinari, Anna<br />
Björklund, Maria Holm, Sissela Nordling<br />
Blanco, Carlos Rojas, Maria Brendler-<br />
Lindqvist, Birgitta Vega, Sanna Vestin,<br />
Elinor Hermansson, Maja Sager, Ina Wood,<br />
Stefan de Vylder, John Åberg, Emma<br />
Eleonorasdotter.<br />
FOTOGRAFER: Maria Svensson, Yonas<br />
Millares, Gabriela Balbontin, Maria Holm,<br />
Tina Enghoff<br />
ILLUSTRATÖRER: Halfdan Livstræt Pisket,<br />
Tanja Metelitsa, Nadia Mazzoni, Sarah<br />
Katarina Hirani, Jan Petterson, Joe Sacco<br />
OMSLAG: Halfdan Livstræt Pisket,<br />
www.sygnok.tk<br />
ÖVERSÄTTNING: Abigail Sykes<br />
KORREKTUR: Björn Kumm<br />
TRYCKERI: Trydells<br />
ÄGARE: Föreningen tidskriften Mana<br />
PRENUMERATIONER: För prenumerationsärenden<br />
kontakta<br />
prenumeration@tidskriftenmana.se<br />
KONTAKT<br />
red@tidskriftenmana.se<br />
ADRESS: Mana, Sevedsgatan 10 A,<br />
214 45 Malmö.<br />
ISSN 1403-6886<br />
BANKGIRO: 221-6943<br />
Mana ©2011<br />
TEMASIDOR 20-33<br />
VÄRLDEN EFTER 11/9<br />
En ny värld har byggts på rui<strong>ner</strong>na från terrordådet den<br />
11 september 2001. Repressionen mot sociala rörelser har<br />
blivit hårdare, medborgerliga och mänskliga rättigheter har<br />
trampats ned och högre murar har rests mot flyktingar.<br />
Mana vill med detta nummer granska de nya rasistiska<br />
föreställningar och uttryck <strong>som</strong> har åtföljt ”kriget mot<br />
terrorismen”.<br />
09 – Våra liv – våran kamp! Carlos Rojas<br />
om varför man inte får överlämna förorternas<br />
öden i andras händer.<br />
10 – ”Syn<strong>ner</strong>ligen ömmande” används<br />
lagom ofta enligt utredare. Efter att<br />
begreppet humanitära skäl bytts ut mot<br />
”syn<strong>ner</strong>ligen ömmande omständigheter” har<br />
andelen asylsökande <strong>som</strong> får stanna, efter<strong>som</strong> de<br />
klassas i denna kategori, sjunkit till sju procent av<br />
uppehållstillstånden.<br />
12 – Som man frågar får man svar.<br />
Journalisten Sanna Vestin analyserar regeringens<br />
kartläggning av asylkategorin ”syn<strong>ner</strong>ligen<br />
ömmande omständigheter”.<br />
14 – 16, 17 eller 18 år? Maria Brendler om<br />
UNHCR:s riktlinjer när det gäller åldersbestämning<br />
av ensamkommande flyktingbarn.<br />
16 – Konstpausen/ Remaking Art<br />
History. Mana presenterar den censurerade<br />
konstnären Yonas Millares.<br />
18 – Rapport från motståndet/ Det<br />
ockuperade Västsahara. Elinor<br />
Hermansson, från Nätverket för ett fritt Väst-<br />
sahara, om sina upplevelser i det ockuperade<br />
området.<br />
TEMA: VÄRLDEN EFTER 11/9<br />
22 – Högre murar efter 11 september.<br />
I kölvattnet av 11 september – med<br />
terrorhotet <strong>som</strong> uppenbart svepskäl – har redan<br />
restriktiva migrationslagar skruvats åt ytterligare.<br />
25 – Ett krig utan lagar. Ina Woods<br />
sätter in mordet på Bin Ladin i ett större sammanhang<br />
där alla <strong>som</strong> ses <strong>som</strong> terrorister och hela<br />
befolkningar avhumaniserats.<br />
WWW.TIDSKRIFTEN<strong>MANA</strong>.NU<br />
28 – Kvinnoförtryckande muslimer<br />
& toleranta västerlänningar. En ny<br />
berättelse har tagit form under kriget mot<br />
terrorismen. Den utmålar muslimer och islam<br />
<strong>som</strong> kvinnoförtryckande medan västvärlden<br />
definieras <strong>som</strong> jämställd och tolerant.<br />
31 – en skön ny värld. Victorio Reyes från<br />
Albany, New York, om den ökade diskrimi<strong>ner</strong>ing<br />
och rasism <strong>som</strong> olika grupper drabbats av sedan<br />
terrorattentatet.<br />
32 – Terroriststämplade. USA:s korståg<br />
mot ”terrorn” har fått konsekvenser för sociala<br />
rörelser runtom i världen, bland annat för<br />
mapuchefolket i Chile .<br />
UTRIKES<br />
34 – I bärplockarnas land. Mana har<br />
träffat några av bärplockarna i den fattiga<br />
Chaiyaphumprovinsen i Thailand där flera av<br />
dem kämpar med att bli kvitt sina skulder. Och<br />
frågat: hur kommer det att gå i år?<br />
40 – De höjda matpriserna – en<br />
nödvändig kris. Nationalekonomen Stefan<br />
de Vylder förklarar varför en höjning av<br />
matpriserna är något att glädjas över.<br />
KULTUR<br />
42 – Kvinnor utan rättigheter.<br />
Intervju med fotografen Tina Enghoff, aktuell med<br />
en utställning om kvinnor <strong>som</strong> flyttat till Danmark<br />
för kärlekens skull och blivit offer för invandringspolitiken.<br />
46 – recensio<strong>ner</strong> av bland annat Elfenbenskusten:<br />
en utmaning för FN och Afrika och Revolution<br />
i Egypten.<br />
03<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011
AVRÄTTNINGEN<br />
AV BIN LADIN<br />
INA WOOD BESKRIVER<br />
HUR RASIFIERING OCH<br />
AVHUMANISERING HAR<br />
SKAPAT ETT KRIG UTAN<br />
LAGAR.<br />
24<br />
ATT KOMMA IN<br />
GENOM ETT NÅLSÖGA<br />
DEN NYA UTLÄNNINGSLAGEN<br />
HAR INTE GJORT DET LÄTTARE<br />
FÖR ASYLSÖKANDE ATT FÅ<br />
STANNA.<br />
10<br />
HUR VI ALLA BLIVIT<br />
TERRORISTER<br />
LEDARE<br />
Även om samhällsutvecklingen inte främst bör ses <strong>som</strong> en serie<br />
av händelser utan <strong>som</strong> resultatet av långsiktiga processer<br />
så finns det ändå ögonblick i historien <strong>som</strong> länge kommer att<br />
leva kvar i mänsklighetens kollektiva minne. Attacken mot<br />
World Trade Center och amerikanska försvarsdepartementet<br />
Pentagon den 11 september 2001 är ett av de ögonblicken – inte bara<br />
eller ens främst på grund av dess brutalitet, utan på grund av den<br />
samhällsutveckling <strong>som</strong> denna händelse möjliggjorde. Det är nu tio<br />
år sedan USA:s president förklarade sitt ”krig mot terrorn” <strong>som</strong> svar<br />
på attackerna. Detta krig fortsätter än i dag att skörda människoliv i<br />
Afghanistan och Irak. Men kriget förs även på hemmafronten. Västvärldens<br />
statsmakter och massmedier har underblåst en rädsla för<br />
terrorism – och likhetstecken har kommit att sättas mellan terroristen<br />
och muslimen. Rädslan för denna nya fiende har utnyttjats av<br />
statsmakter i väst och runt om i världen för att legitimera ett tillbakadragande<br />
av tidigare vunna medborgerliga och mänskliga rättigheter<br />
och en förnyad repression mot sociala rörelser. Detta har inte sällan<br />
skett i namn av försvar av påstått västerländska värderingar <strong>som</strong><br />
tolerans eller jämställdhet. I detta nummer av Mana <strong>som</strong> går under<br />
temat ”Världen efter 11/9” vill vi undersöka denna sköna nya värld<br />
<strong>som</strong> har byggts på rui<strong>ner</strong>na av ett fruktansvärt terrordåd.<br />
Redaktionsmedlemmen Maja Sager inleder detta tema med ett<br />
reportage om förändringarna i migrationspolitiken sedan den 11 september.<br />
Hon har talat med forskare, advokater och aktivister i USA<br />
och Storbritannien <strong>som</strong> bekräftar bilden av hårdare migrationslagar<br />
i kölvattnet efter den 11 september. Detta har drabbat migranter i allmänhet<br />
och muslimska och arabiska migranter i syn<strong>ner</strong>het.<br />
Ina Woods fortsätter temat med att skriva om det rättsvidriga<br />
mordet på Usama Bin Ladin. Detta mord avslöjar enligt henne hur<br />
tidigare normer för hur krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten<br />
skall behandlas har satts på undantag. Denna utveckling har<br />
samtidigt åtföljts av en avhumanisering av dem <strong>som</strong> ses <strong>som</strong> terrorister<br />
och i förlängningen av hela befolkningar i Mellanöstern.<br />
TEXT:CATHERINE<br />
HOLT<br />
TEMAREDAKTÖR<br />
Woods upptäcker att ”kriget mot terrorismen” är en speciell sorts<br />
krig. Det är nämligen helt plötsligt inte längre ett krig när det gäller<br />
skyldigheten att följa internationellt erkända krigslagar.<br />
Rasismen är inte bara föreställningar eller strukturer. Den känns<br />
in på bara skinnet. Victorio Reyes, medborgare i USA med latinamerikanskt<br />
ursprung, skriver här i en krönika om den ökande rasismen<br />
i USA efter den 11 september och hur han möts med rädsla och<br />
misstänksamhet på flygplatsen på väg hem från Mexiko. Han frågar<br />
sig hur vi skall kunna bekämpa rasismen i en miljö av fylld av rädsla.<br />
I ”kriget mot terrorismen” har en ny fiende till västvärlden utmålats<br />
– muslimen. En nygammal diskurs där sociala problem ges kulturella<br />
eller religiösa förklaringar har fått vind i seglen – ett tydligt<br />
exempel på detta har varit synen på muslimska mäns förtryck och<br />
våld mot kvinnor. Undertecknad undersöker hur föreställningar om<br />
den muslimska kvinnan har gett legitimitet åt västvärldens nykoloniala<br />
intressen och vilka konsekvenser denna utveckling har fått för<br />
den feministiska kampen.<br />
I många länder har USA:s jakt på terrorism utnyttjats för att ge<br />
legitimitet åt en hård repression mot oppositionella grupper. Redaktionsmedlemmen<br />
och journalisten Leandro Schclarek Mulinari<br />
avslutar temat med att undersöka hur mapuche-folkets kamp i Chile<br />
har påverkats av ”kriget mot terrorismen”. Det nya internationella<br />
klimat <strong>som</strong> skapades efter den 11 september har utnyttjats av chilenska<br />
staten för att legitimera detta förtryck, och solidariteten med<br />
mapuches kamp har blivit svårare, när medierna lyckats framställa<br />
dem <strong>som</strong> terrorister.<br />
Mana vill med temat för detta nummer undersöka de nya rasistiska<br />
praktiker och föreställningar <strong>som</strong> har åtföljt ”kriget mot terrorismen”.<br />
Rasismen är ingenting nytt, men den förnyar sig ständigt.<br />
I kampen mot rasismen måste vi ständigt vara uppmärksamma på<br />
dess nya former och användning<strong>som</strong>råden. Manas förhoppning är<br />
att med detta nummer ge verktyg för att förstå den nya värld i vilken<br />
vi lever och kämpar.<br />
TILLBAKA I THAILAND<br />
REPORTAGE OM LIVET<br />
EFTER BÄRKATASTROFEN<br />
OCH OM VAD SOM<br />
KAN VÄNTA FRAMTIDA<br />
BÄRPLOCKARE.<br />
34<br />
KONST OM<br />
DE MEST UTSATTA<br />
UTSTÄLLNINGEN ”JAG ÄR<br />
INGENTING” SKILDRAR<br />
UTLÄNDSKA KVINNOR<br />
SOM BLIVIT SLAVAR HOS<br />
DANSKA MÄN.<br />
04<br />
05<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011<br />
CALAIS<br />
Fransk polis hindrar papperslösa från att äta<br />
I Calais finns omkring 200 papperslösa<br />
migranter. De flesta är på väg mot<br />
England, där de har släkt och det sägs<br />
finnas möjlighet till ett drägligt liv<br />
<strong>som</strong> papperslös. Rykten går även om<br />
chans till uppehållstillstånd. För dem<br />
<strong>som</strong> väntar på att en dag ta sig över<br />
Engelska kanalen har det skapats ett<br />
samhälle, vilande på ideella krafter<br />
<strong>som</strong> inte baseras på medborgarskap.<br />
Det är ett papperslöst samhälle vilket<br />
provocerar folkvalda politiker och har<br />
använts <strong>som</strong> incitament för att hålla<br />
en oproportionellt stor polisstyrka<br />
vars huvuduppgift är att omöjliggöra<br />
allt stöd till papperslösa i Calais. Under<br />
<strong>som</strong>maren försvåras situationen<br />
ytterligare, efter<strong>som</strong> de välgörenhets-<br />
organisatio<strong>ner</strong> <strong>som</strong> genom avtal med<br />
staden fått tillstånd att servera mat på<br />
hänvisade platser, har gått på semester.<br />
Folkkök från hela Europa sluter<br />
upp och organiserar matlag för människor<br />
<strong>som</strong> utan dessa ansträngningar<br />
skulle gått utan mat. Något så fundamentalt<br />
<strong>som</strong> tillgång till mat ses <strong>som</strong><br />
en provokation av polis och den politiska<br />
makten. Med jämna mellanrum<br />
tvingas folkköken skaffa nya platser<br />
att servera maten på, efter<strong>som</strong> polisen<br />
genomför massarresteringar i samband<br />
med måltiderna. Andra gånger<br />
förvägras människor att ta del av måltiderna<br />
genom att polisen förbjuder<br />
dem att vistas på platsen.<br />
Efter<strong>som</strong> flyktingarna förvägras rätten<br />
till bostäder tvingas de söka sig till<br />
ockuperade hus, <strong>som</strong> många gånger<br />
utgör en ohälsosam miljö. Tidigare i<br />
våras tilltog polisens insatser för att<br />
göra situationen ohållbar för de omkring<br />
hundra perso<strong>ner</strong> <strong>som</strong> bodde i<br />
den största ockuperade byggnaden,<br />
Africa House. Internationella No<br />
Border-aktivister från hela Europa<br />
samlades för att kunna varna de boende<br />
för polisens räder, <strong>som</strong> oftast inträffade<br />
tidigt på morgonen då de<br />
flesta sov. De <strong>som</strong> inte hann fly upp<br />
på taken arresterades. Vid dessa räder<br />
greps också barn vilket inte sällan ledde<br />
till att de separerades från sina föräldrar.<br />
Africa House är i dag evakuerat<br />
och rivet. Kampen fortsätter<br />
42<br />
mellan politikernas nolltolerans gentemot<br />
stödet för de papperslösas<br />
struktur och människors strävan efter<br />
en dräglig tillvaro. I tider då Calais<br />
ska fungera <strong>som</strong> OS-by 2012, då OSturisterna<br />
får frikort över kanalen, talas<br />
det även om politikernas pla<strong>ner</strong>ade<br />
”storstädning” för att stolt kunna<br />
visa upp sig på tv-skärmar världen<br />
över. Det mesta pekar på att Calais<br />
<strong>som</strong> OS-by kommer att bidra till ytterligare<br />
utsatthet för människor <strong>som</strong><br />
i dag förvägras sina mest fundamentala<br />
rättigheter.<br />
Robert Olsson<br />
och Emma Söderman<br />
FOTO: MARIA SVENSSON
HISTORIKER OM KRAVALLERNA: ”VITA HAR BLIVIT SVARTA” DANSKT VÄNSTERPARTI MOT KLINIK FÖR PAPPERSLÖSA<br />
I efterdyningarna till kravallerna i England söker<br />
många svar på varför de inträffat. Olika teorier<br />
läggs fram. David Cameron pratar om kriminella<br />
och om hårda konsekvenser. Labour-ledaren Ed<br />
Miliband har till en början hållit med för att inte<br />
verka tolerant gentemot våld och plundring. Nu<br />
försöker han distansera sig från Cameron och kräver<br />
en offentlig utredning av händelserna och säger<br />
att det inte finns några enkla förklaringar – det går<br />
inte att avfärda händelserna <strong>som</strong> verk av kriminella<br />
utan man måste lyssna till människorna i de utsatta<br />
områdena för att förstå.<br />
En förklaring <strong>som</strong> har väckt starka känslor är<br />
DEN SVENSKA SJÄLVBILDEN MÅSTE UT<strong>MANA</strong>S PÅ PRIDE<br />
I takt med att hbtq-rörelsen tagit större plats i den<br />
offentliga debatten har dess bemötande förändrats.<br />
När det inte längre är lika rumsrent att vara öppen<br />
med sin homofobi och transfobi tar sig detta i stället<br />
uttryck i olika försök att avradikalisera sexualpolitiska<br />
och feministiska debatter. Pride har gått<br />
från att vara en hatad och förlöjligad festival till att<br />
bli en festival <strong>som</strong> från många håll kramas ihjäl i<br />
försök att upprätthålla en god nationell självbild.<br />
Genom att framställa Sverige <strong>som</strong> öppet, jämställt<br />
och tolerant osynliggörs den diskrimi<strong>ner</strong>ing <strong>som</strong><br />
finns i Sverige. De frågor <strong>som</strong> stora delar av hbtq-<br />
historikern David Starkeys påstående att problemet<br />
är att ”vita blivit svarta”, ett uttalande <strong>som</strong> han<br />
framförde i BBC-programmet Newsnight.<br />
I programmet beskriver Starkey kravallerna <strong>som</strong><br />
något ytligt, ”shopping med våld”, en förlängning av<br />
kommersialismen och vad <strong>som</strong> hänt är att en betydande<br />
del av ”chavs. [ett nedsättande ord för vit arbetarklassungdom]<br />
har blivit svarta, vita har blivit<br />
svarta” ”Ett specifikt slags våldsam, destruktiv, nihilistisk<br />
gangsterkultur har blivit mode” och har enligt<br />
Starkey anammats av vita och svarta, tjejer och<br />
killar. Övriga gäster i programmet ifrågasätter Starkeys<br />
uttalande och kallar dem förolämpande.<br />
rörelsen just nu kämpar för, <strong>som</strong> att få bort lagen<br />
om steriliseringstvång för transsexuella och kampen<br />
för en rättssäker asylprocess för att få ett slut<br />
på utvisningar av hbtq-flyktingar, hamnar gång på<br />
gång i skymundan, när medierna ska rapportera<br />
om fest liga Pride. Det passar inte riktigt in i den<br />
nationella självbilden att svenska staten för en politik<br />
<strong>som</strong> strider mot mänskliga rättigheter.<br />
Motviljan till allt <strong>som</strong> inte är en smekning medhårs<br />
blir också uppenbar, när myndigheter <strong>som</strong> Migrationsverket<br />
deltar i Pride med tält men tackar nej<br />
till inbjudan till en programpunkt <strong>som</strong> handlar om<br />
Faran med Starkeys uttalande är att det spär på<br />
existerande motsättningar i ett ”vi”- och ”dom”-<br />
samhälle.<br />
Att tala om en homogen svart kultur <strong>som</strong> i sig<br />
kriminell är rasistiskt. Men han har en poäng: kravallerna<br />
handlar inte om svarta eller vita utan det<br />
handlar om ett segregerat samhälle, mellan dem<br />
<strong>som</strong> har och dem <strong>som</strong> inte har och så länge politikerna<br />
inte vill inse det kommer det att fortsätta finnas<br />
en ge<strong>ner</strong>ation av ungdomar <strong>som</strong> inte ser någon<br />
framtid.<br />
Birgitta Vega<br />
just Migrationsverkets brister. Medverkan i Pride<br />
blir en enkel biljett för verket att hävda ”medvetenhet”<br />
utan att egentligen förändra någonting. I stället<br />
skriver dess rättschef debattartiklar i Dagens Nyheter<br />
där han förklarar att han kän<strong>ner</strong> sig hotad av<br />
programpunkten. Att det upplevs <strong>som</strong> hotfullt att<br />
Pride politiseras borde vara en varningsklocka. Ett<br />
klart tecken på att kampen mot heteronormen och<br />
kampen mot nationalism måste slå sina säckar<br />
ihop för att utmana den svenska självbilden.<br />
Sissela Nordling Blanco<br />
I Köpenhamn öppnar snart en hälsoklinik vars syfte<br />
är att ge både akut och primär vård till papperslösa.<br />
Initiativtagare är bland annat danska läkarföreningen<br />
och Röda Korset. Det rasistiska partiet<br />
Dansk Folkeparti har inte oväntat rasat mot kliniken<br />
och kallar den en ”politisk provokation”, och<br />
trots vad många kanske förväntar sig ger inte heller<br />
den danska vänstern kliniken sitt självklara stöd.<br />
De danska borgerliga partier <strong>som</strong> sedan 2001 styr<br />
landet med stöd från Dansk Folkeparti har gjort sig<br />
kända för sin rasistiska politik. Det är nu straffbart –<br />
upp till två års fängelse – att hjälpa utlänningar att<br />
NORGE OCH HOTET FRÅN ISLAM<br />
Nu kan man läsa det i alla tidningar: Det ÄR terrorism,<br />
trots att det var en norrman <strong>som</strong> gjorde det.<br />
Men frågorna kvarstår ändå. Man har så svårt att ta<br />
in att dådet faktiskt måste sägas ha politiska förtecken.<br />
Ledarskribenten Maria Haldesten frågar sig på<br />
allvar i Göteborgsposten den 23 juli, under rubriken<br />
”Dåre, extremist eller terrorist?”: ”…skall Utöyadådet<br />
ens kallas terrorism? Eller är det frågan om en<br />
sällsynt våldsam variant av extremism, där aktören<br />
råkar vara en världsfrånvänd sociopat?”<br />
Högerextrema dåd har förvisso varit frekventa i<br />
vår tid. Men de har knappast varit lika spektakulära<br />
<strong>som</strong> al-Qaidas attacker, och de tycks ha väldigt olika<br />
förklaringar. Galenskap är bara en. Peter Mangs, Lasermannen,<br />
Oklahoma-bombaren och SMR, vem är<br />
beredd att dra dem över samma kam?<br />
Därför var det ju inte så konstigt att man tänkte<br />
uppehålla sig olagligt i landet. Dansk Folkeparti kräver<br />
därför att polisen ska ingripa både mot klinikens<br />
patienter och mot dess personal. Och Socialistisk<br />
Folkeparti, landets största parti till vänster om socialdemokraterna,<br />
stöder inte heller kliniken. Till DR<br />
Nyheder säger Jonas Dahl, partiets talesman i sjukvårdsfrågor,<br />
att polisen bör gripa de papperslösa<br />
<strong>som</strong> besöker kliniken. ”När det finns lagstiftning är<br />
det polisens uppgift att försäkra sig om att den följs.”<br />
Utspelet har dock väckt kritik internt och folketingsgruppens<br />
det är väl talesman <strong>som</strong> menas eller<br />
har SF också en biträdande talman i folketinget har<br />
sig att det var muslimer <strong>som</strong> gjorde det. Att ledarskribenter<br />
och krönikörer på Sveriges samtliga dags-<br />
och kvällstidningar skrev det. På ett paradoxalt sätt i<br />
samma tidningar där Anders Behring Breiviks bild<br />
kunde avslöjas.<br />
Krönikor och ledare hade redan lämnats in när<br />
kvällsredaktio<strong>ner</strong>na plitade <strong>ner</strong> de allra senaste uppgifterna<br />
från Norge innan tidningarna gick till tryck.<br />
Man blev följaktligen varnad för det muslimska hotet<br />
av såväl vänster- och högerskribenter samtidigt<br />
<strong>som</strong> man såg Breiviks medaljprydda porträttbilder, i<br />
samma tidningar.<br />
Lena Mellin, i likhet med kollegor medievärlden<br />
över, drar i en krönika i Aftonbladet vid sidan om<br />
Breiviks egna foton av sig själv, paralleller till den 11<br />
september och till Taimour Abdulwahabs misslyckade<br />
attack i Stockholm i julas. Hon frågar sig: ”Vad<br />
EN BORTGLÖMD MASSAKER FYLLER 50 ÅR<br />
Sönderslagna kroppar <strong>som</strong> flyter runt i floden Seine.<br />
Blåslagna kvinno- och manskroppar, vissa med<br />
strypmärken – algeriska kroppar.<br />
Ett minne av den bestialiska repression, kolonialism<br />
och rasism mot algerier och muslimer <strong>som</strong><br />
Frankrike under lång tid förnekat och aktivt dolt<br />
genom censur.<br />
Den 17 september 1961 slog fransk polis blodigt<br />
<strong>ner</strong> den fredliga demonstration i Paris <strong>som</strong> Algeriets<br />
Nationella Befrielsefront (FLN) kallat till<br />
mot det utegångsförbud för muslimer <strong>som</strong> införts<br />
två veckor tidigare av polisprefekt Maurice Papon.<br />
Mellan 30 000 och 40 000 kvinnor, män och barn<br />
tågade längs boulevarderna men möttes av skott<br />
och batongslag. Grupper av män och kvinnor ring-<br />
därför gått ut med ett uttalande där han skriver att<br />
partiet självklart stöder papperslösas rätt till akut<br />
behandling. Men han uttalar sig inte om vare sig<br />
papperslösas rätt till primärvård eller polisens lämpliga<br />
agerande mot de papperslösa <strong>som</strong> besöker kliniken.<br />
”Vi skall inte blanda oss i polisens arbete på<br />
denna nivå.” SF visar sig alltså <strong>som</strong> ett fegt, ryggradslöst<br />
parti i ett land där rasismen är så hegemonisk<br />
att inte ens vänstern står upp för självklara humanistiska<br />
värderingar.<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011<br />
Catherine Holt<br />
vill den misstänkte bakom gårdagens dåd att Norge<br />
ska göra? Låta bli att utvisa Mulla Krekar? Dra sig ur<br />
Afghanistan? Lämna Libyen? Skippa medlemskapet<br />
i Nato?” Hon vet det inte, men varnar: ”Det enda<br />
man med säkerhet vet är att dåden i går inte var de<br />
sista i Europa. Eller i Norden.”<br />
Mediernas svepande omdömen, enahanda vinkling<br />
och eviga uppräkningar av genomförda och<br />
misslyckade islamistiska attentat, utförda av ensamma<br />
eller grupper av muslimer, suddar ut gränserna<br />
mellan högerextremisternas islamofobi, Sverigedemokraternas<br />
islamofobi, ledarskribenternas islamofobi<br />
och en helt allmängiltig islamofobi. Samma ambitiöst<br />
målade hotbild låg för allas våra ögon.<br />
Högern ur fokus.<br />
Emma Eleonorasdotter<br />
ades in och slogs till marken för att sedan slängas i<br />
floden antingen redan döda eller döende. Först<br />
1997 erkändes massakern av franska myndigheter.<br />
Det officiella bokslutet: 200 döda, 12 000 arresteringar<br />
och 2 000 algerier <strong>som</strong> skickades till inter<strong>ner</strong>ingslägret<br />
i Béni Messous i Algeriet. Glömska och<br />
tystnad döljer fortfarande minnet av massakern i<br />
det franska medvetandet.<br />
Mana rekommenderar en filmkväll med den superba<br />
thrillern Dolt hot (Caché) från 2005. Den<br />
österrikiske filmskaparen Michael Haneke är en av<br />
de senaste <strong>som</strong> uppmärksammat det skändliga<br />
dådet internationellt.<br />
Florencia Rovira Torres
17<br />
AUG<br />
15<br />
SEP<br />
29<br />
SEP<br />
24<br />
OKT<br />
14<br />
NOV<br />
4<br />
DEC<br />
TANKEVERKET<br />
HÖSTEN 2011<br />
DAGENS INTERREGNUM OCH DESS TREFALDIGA UTMANING<br />
Onsdag kl 16:00 Stora scenen<br />
ZYGMUNT BAUMAN<br />
DEMOKRATI OCH POPULISM – ÄR DE FÖRENLIGA?<br />
Torsdag kl 19:00 Stora scenen<br />
CHANTAL MOUFFE, ERNESTO LACLAU och PEO HANSEN<br />
KAPITALISTISK REALISM<br />
Torsdag kl 19:00 Kägelbanan<br />
MARK FISHER och SAMIRA ARIADAD<br />
KAN VI FORTFARANDE TALA OM DEMOKRATI?<br />
Måndag kl 19:00 Stora scenen<br />
JACQUES RANCIÈRE och KIM WEST<br />
KAPITALETS GÅTA<br />
Måndag kl 19:00 Stora scenen<br />
DAVID HARVEY och CATHARINA THÖRN<br />
STRATEGIER PÅ VÄG MOT DET ETISKA<br />
Söndag kl 19:00 Stora scenen<br />
GAYATRI CHAKRAVORTY SPIVAK och MIKELA LUNDAHL<br />
MER INFORMATION: info@tankeverket.com / www.tankeverket.com<br />
Biljettförsäljning via Södra teatern<br />
fall201_A5.indd 1 5/13/11 2:10 PM<br />
SERIEFRÄMJANDET PRESENTERAR:<br />
Alltför länge har svensk seriekultur<br />
varit just Svensk seriekultur.<br />
Projektet Tusen Serier har kommit<br />
för att ändra på det och öppna upp<br />
för fler röster.<br />
Tusen tecknare, tusen historier,<br />
Tusen Serier!<br />
www.tusenserier.com<br />
Illustration: Aida Ghardagian<br />
Våra liv – våran kamp!<br />
Hej då polisen, kultur-<br />
institu tio<strong>ner</strong> och kommu<strong>ner</strong>!<br />
Carlos Rojas från Gringo har<br />
fått nog av sina samarbets-<br />
part<strong>ner</strong>s.<br />
DEBATT<br />
Det <strong>som</strong> hände när jag gick i skolan är samma<br />
sak <strong>som</strong> hänt nu när jag går i livet. Tills<br />
jag började gymnasiet hade jag aldrig träffat<br />
dem <strong>som</strong> vi kallade för svennar. I grundskolan<br />
i Alby och Vårby hade vi pratat om dem,<br />
de <strong>som</strong> bodde i villor, de <strong>som</strong> inte ”bröt”, de<br />
<strong>som</strong> var finare. Vi hade träffat dem på de utbyten<br />
<strong>som</strong> Vårbyskolans högstadieelever<br />
hade med Segeltorpsskolans diton. Skälen<br />
till utbytet var att vi skulle integreras och att<br />
de behövde en hemkunskapssal, vilket vi<br />
hade men inte de. På det enda utbyte jag<br />
minns gick vi på bio. Sån bra integrationsidé!<br />
När vi började gymnasiet – det var på den<br />
tiden du inte valde skola utan hamnade i nån<br />
<strong>som</strong> fanns i din kommun – blandades vi för<br />
första gången. Det var i Huddingegymnasiet<br />
och jag minns hur vi från Vårby höll ihop<br />
första dagarna, trots att vi <strong>som</strong> hamnat i samma<br />
klass knappt kände varann. ”Vilka töntar”,<br />
”vi kan inte vara med dom”, ”dom är<br />
konstiga”. Vi såg ingen öppning till umgänge.<br />
Jag minns att jag pratade med nån när vi<br />
skulle fotas första dagen. Var gick du? Aha,<br />
där. Var gick jag? Aha, där. Hade det inte varit<br />
för att en konstig svennekille i min klass<br />
gillade ett otippat lag i spanska ligan hade jag<br />
nog bytt klass ganska snabbt. För i vår klass,<br />
den <strong>som</strong> hade nästan högst intagningspoäng,<br />
var vi minoritet, vi från orten. I det fallet Flemingsberg<br />
och Vårby. De andra var från villa-<br />
och radhusmattorna i kommunen. Delar<br />
jag inte hade trampat på innan min mamma<br />
visade mig var skolan låg och hur jag skulle<br />
ta mig dit någon vecka före uppropet.<br />
Det var inte bara majoriteten av mina<br />
klasskamrater <strong>som</strong> var från villamattorna.<br />
Det var också alla lärare. Alla! Inte en skalle<br />
var från orten, inte ett lärararsle hade suttit<br />
på tunnelbana varje dag i sitt liv. Jag såg det<br />
inte då, men i efterhand är det solklart för<br />
mig. Det var första gången jag la mig i händerna<br />
på en massa människor <strong>som</strong> jag gav<br />
makt över min framtid och <strong>som</strong> inte någonstans<br />
kunde fatta var jag kom ifrån. Som kun-<br />
de ta sig friheten att tycka att jag var mer<br />
korkad för att jag kom ifrån det jag kom<br />
ifrån. Eller att jag var sämre på svenska. Som<br />
min svensklärare, <strong>som</strong> systematiskt särbehandlade<br />
alla <strong>som</strong> hade miljonprogramsdialekt.<br />
Som på ett utvecklingssamtal sa till mig<br />
att trots att hon gett mig så dåliga betyg såg<br />
hon att jag hade en potential, och snabbt tilllade:<br />
”Men du kommer aldrig att kunna utveckla<br />
den”.<br />
I den sekunden bestämde jag mig för att<br />
sluta gå på hennes lektio<strong>ner</strong>. Jag började<br />
skolka precis så mycket att jag inte skulle bli<br />
stekt, och startade i stället en tidning på nätet,<br />
där jag fick skriva <strong>som</strong> jag ville, det jag<br />
trodde på. Det är elva år sen nu. Och historien<br />
har sen upprepat sig i den lite större kontext<br />
<strong>som</strong> är livet och vår samhällsstruktur.<br />
Ett drygt decennium har jag först skrivit<br />
och sen mer handfast jobbat för miljonprogrammen.<br />
Jag har velat förändra det <strong>som</strong> behövt<br />
förändras. Och förra <strong>som</strong>maren insåg<br />
jag att jag trampat vatten. Inte för att jag<br />
gjort dåliga saker eller haft dåliga intentio<strong>ner</strong>.<br />
Utan för att jag lagt möjligheten till förändring<br />
i händerna på samhället, precis <strong>som</strong><br />
jag först la mig i händerna på skolan och<br />
mina lärare.<br />
Och samhället är tyvärr inte intresserat av<br />
samma förändring <strong>som</strong> jag. Varför? För att<br />
samhället är summan av individerna <strong>som</strong> utgör<br />
det. Där de mäktigaste individerna är de<br />
<strong>som</strong> styr kursen. Och det finns inte tillräckligt<br />
många tillräckligt mäktiga individer <strong>som</strong><br />
bryr sig om miljonprogrammen, för de har<br />
inga band till dem. Har du inga band till orten<br />
är du lika intresserad av miljonprogrammen<br />
<strong>som</strong> jag <strong>som</strong> icke-alkoholist eller ickeanhörig<br />
är av Spritpartiet, eller av Psoriasisförbundet<br />
efter<strong>som</strong> jag inte har psoriasis.<br />
Det har inget att göra med att det är oviktiga<br />
saker, bara med att jag inte har ett känslomässigt<br />
band till alkoholism eller psoriasis.<br />
Varför är det här viktigt att konstatera och<br />
förhålla sig till? För att det betyder att vi inte<br />
kan förlita oss på någon annan än oss själva.<br />
Visst kan alla <strong>som</strong> vill engagera sig gärna få<br />
det, oavsett var de levt sina liv. Men jag kommer<br />
inte att räkna med det, och därför inte<br />
heller hänga upp förändringen på dessa.<br />
Jag har konstaterat det här efter ett drygt<br />
hundratal samarbeten <strong>som</strong> jag varit involverad<br />
i. Allt från snuten till banker till kulturinstitutio<strong>ner</strong><br />
till olika företag… En person har<br />
varit engagerad, den har tjatat in ”projektet”<br />
internt, och så har det gått… ett tag. Tills<br />
vd:n eller gd:n inte längre tyckte det var prioriterat.<br />
Kan jag i efterhand konstatera att<br />
just de bankerna, just polisen, just de kulturinstitutio<strong>ner</strong>na<br />
var de viktigaste att jobba<br />
med? Nej, det kan jag inte. Hade jag satt mig<br />
och själv valt vad jag absolut helst skulle göra<br />
hade det nog inte varit det <strong>som</strong> de ville göra.<br />
Hade jag frågat miljonprogrammens invånare<br />
vad de helst ville förändra, hade det inte<br />
rimmat med det <strong>som</strong> mina part<strong>ner</strong>s genom<br />
åren önskat förändra.<br />
Så nu byter jag mode. Tittar på hur vi kan<br />
förändra det <strong>som</strong> behöver förändras utan att<br />
tigga pengar från någon annan. Vi kan öka<br />
kvaliteten på skolorna utan att blanda in<br />
kommunen eller Skolverket eller ens rektorn,<br />
för att ta ett exempel. Med tillräcklig<br />
samlad kunskap och tillräckligt mycket engagerade<br />
människor kan vi mobilisera en rörelse<br />
och en trend <strong>som</strong> får de riktigt bra lärarna<br />
att välja att jobba på våra skolor, i stället för<br />
att de ska fortsätta lottas med lärarna <strong>som</strong><br />
gud glömde, <strong>som</strong> det på många platser är i<br />
dag. En sån mobilisering behöver man inte<br />
Skolverkets blessing för, bara lite pr-smarthet,<br />
och att följa redan beprövade modeller<br />
<strong>som</strong> finns kring hur man får bra lärare att<br />
söka sig ”ut”.<br />
På samma sätt tror jag de flesta förändringar<br />
<strong>som</strong> måste till kan förverkligas: ökad<br />
sysselsättning, lägre sjukhälsotal, ökade inkomster,<br />
större chanser för företagarna, korrigeringen<br />
av mediebilden. Det gäller bara<br />
att hitta nycklarna för varje område och sätta<br />
i gång och snurra. Det behöver inte ens kosta<br />
nåt.<br />
Jag vill inte att mitt liv ska vara en förstorad<br />
upprepning av grundskolan och gymnasiet.<br />
Att någon ska behöva ge mina idéer sin<br />
välsignelse för att jag ska kunna röra mig<br />
framåt. Vi är tillräckligt många och tillräckligt<br />
bildade och etablerade nu för att fixa det<br />
på egen hand i stället för att hoppas på hjälp<br />
från andra.
”Syn<strong>ner</strong>ligen ömmande” används lagom enligt utredare.<br />
Tidigare var det för många <strong>som</strong> fick uppehållstillstånd av humanitära skäl.<br />
Men efter att begreppet humanitära skäl bytts ut mot ”syn<strong>ner</strong>ligen ömmande<br />
omständigheter” hamnar nu endast sju procent av dem <strong>som</strong> får uppehålls-<br />
tillstånd i denna kategori. Detta framgår av en kartläggning <strong>som</strong> regeringen<br />
beställt.<br />
r 2004 gavs 70 procent av uppehållstillstånden för<br />
Å<br />
asylsökande av humanitära skäl – alltså inte av<br />
flyktingskäl eller skyddsbehov. År 2007, då den<br />
nuvarande Utlänningslagen infördes, var andelen<br />
uppehållstillstånd på grund av ”syn<strong>ner</strong>ligen ömmande<br />
omständigheter” <strong>ner</strong>e i 23 procent. Enligt Utvärderingsutredningen<br />
<strong>som</strong> kom 2009 kunde det eventuellt<br />
fortfarande vara så att paragrafen om syn<strong>ner</strong>ligen ömmande<br />
omständigheter användes i för stor utsträckning.<br />
Regeringen beslutade att gå vidare och låta kartlägga den<br />
frågan separat. Uppdraget gick till hovrättsrådet Eva<br />
Lönqvist.<br />
I början av maj i år presenterade Eva Lönqvist sin<br />
kartläggning, utan förslag till åtgärder. Frågan om det<br />
fortfarande är för många <strong>som</strong> får uppehållstillstånd med<br />
hänvisning till ömmande omständigheter besvaras med<br />
nej – det är lagom nu.<br />
År 2010 var andelen uppehållstillstånd på grund av<br />
syn<strong>ner</strong>ligen ömmande omständigheter <strong>ner</strong>e i sju procent.<br />
Kartläggningen omfattar alla vägledande domar från<br />
Migrationsöverdomstolen och rättsliga ställningstaganden<br />
från Migrationsverket. Dessutom ingår ett urval av<br />
vanliga beslut från Migrationsverket och migrationsdomstolarna<br />
år 2009-2010. Andra synpunkter än de<br />
skriftliga besluten med myndigheternas motiveringar har<br />
inte tagits med.<br />
I de granskade besluten är det främst hälsotillstånd,<br />
anpassning till Sverige och utlänningens situation i hemlandet<br />
<strong>som</strong> vägs in. I de flesta bifallen har beslutsfattarna<br />
ansett att det råder syn<strong>ner</strong>ligen ömmande skäl av hälsoskäl,<br />
ibland sammanvägt med annat.<br />
Det krävs speciella skäl för att sjukdom ska ge uppehållstillstånd.<br />
För vuxna ska sjukdomen vara livshotande.<br />
Migrationsöverdomstolen har slagit fast att det spelar<br />
roll om det finns vård i hemlandet, men inte huruvida<br />
vården är dålig eller den enskilde asylsökanden kommer<br />
att få tillgång till den. Eva Lönqvist påpekar att praxis<br />
växlar och att alla beslut inte följer högsta instans. Det<br />
förekommer till exempel att beslutsfattaren tar hänsyn<br />
till huruvida den sjuke faktiskt kommer att få tillgång till<br />
vård.<br />
Vid psykiska sjukdomar väger beslutsfattare ibland in<br />
att sjukdomen har orsakats av traumatisering i hemlan-<br />
det. Detta har också Migrationsöverdomstolen gjort,<br />
men då gällde det ett barn och det fanns fler omständigheter.<br />
För barnfamiljer är anpassningen till Sverige en lika<br />
vanlig orsak till uppehållstillstånd <strong>som</strong> hälsan. Detta beror<br />
på att det egentligen är fråga om gamla ärenden.<br />
De <strong>som</strong> söker asyl är inte bara nyanlända utan också<br />
perso<strong>ner</strong> <strong>som</strong> har preskriberade avslagsbeslut bakom sig.<br />
Mer än en tredjedel av de granskade bifallsbesluten från<br />
Migrationsverket år 2009 rör sådana perso<strong>ner</strong>, och år<br />
2010 var det 60 procent.<br />
Dessa har i stor utsträckning fått stanna på grund av<br />
sin anpassning till Sverige.<br />
Eva Lönqvist påpekar att Migrationsverket ibland väger<br />
in anpassning <strong>som</strong> uppstått under olaglig vistelsetid,<br />
i strid med Migrationsöverdomstolens praxis.<br />
För ensamkommande barn är bilden helt annorlunda.<br />
För de allra flesta ensamkommande barnen utgörs ”syn<strong>ner</strong>ligen<br />
ömmande omständigheter” av situationen i<br />
hemlandet.<br />
Även vuxna åberopar ofta sin anpassning här eller situationen<br />
i hemlandet, men det leder sällan till uppehållstillstånd.<br />
Eva Lönqvists slutsats är att migrationsdomstolarna<br />
har följt intentio<strong>ner</strong>na i lagens förarbeten och Migrationsöverdomstolens<br />
praxis. Det framgår att Migrationsöverdomstolen<br />
i stor utsträckning följer beslut från den<br />
tidigare Utlänningsnämnden, den <strong>som</strong> var så kritiserad<br />
att den till slut lades <strong>ner</strong>. Trots detta diskuterar Eva Lönqvist<br />
inte alls huruvida Migrationsöverdomstolens beslut<br />
kan tänkas skilja sig från vad <strong>som</strong> var lagstiftarens avsikt.<br />
Slutsatsen när det gäller Migrationsverkets beslut är<br />
att inga asylsökande får avslag om de har något av de skäl<br />
<strong>som</strong> i lagen räknas <strong>som</strong> syn<strong>ner</strong>ligen ömmande omständigheter.<br />
Snarast tycks Eva Lönqvist anse att en del av<br />
Migrationsverkets beslutsfattare är lite för släpphänta:<br />
”vissa omständigheter har ansetts <strong>som</strong> syn<strong>ner</strong>ligen ömmande<br />
i något större utsträckning än vad <strong>som</strong> följer av<br />
gällande rätt och Migrationsöverdomstolens avgöranden”,<br />
skriver hon.<br />
Sammanfattningsvis konstaterar Eva Lönqvist att bestämmelsen<br />
om ömmande omständigheter nu har den<br />
”undantagskaraktär” <strong>som</strong> var lagstiftarens avsikt.<br />
”MIGRATIONS-<br />
ÖVERDOMSTOLEN<br />
HAR SLAGIT FAST<br />
ATT DET SPELAR<br />
ROLL OM DET<br />
FINNS VÅRD I<br />
HEMLANDET,<br />
MEN INTE HU-<br />
RUVIDA VÅRDEN<br />
ÄR DÅLIG ELLER<br />
DEN ENSKILDE<br />
ASYL SÖKANDEN<br />
KOMMER ATT FÅ<br />
TILLGÅNG TILL<br />
DEN.”<br />
TEXT:SANNA<br />
VESTIN<br />
FRILANSJOURNALIST<br />
10 11<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011<br />
ILLUSTRATION:<br />
TANJA METELITSA
OM MAN FRÅGAR<br />
ÅR MAN SVAR<br />
ANALYS. FÖR ATT FÖRSTÅ VARFÖR<br />
REGERINGENS UTREDARE FRÄMST ÄR<br />
UTE EFTER ATT PARAGRAFEN OM ÖMMANDE<br />
OMSTÄNDIGHETER INTE SKA ANVÄNDAS<br />
FÖR MYCKET MÅSTE MAN GÅ TILLBAKA<br />
TILL HUR SITUATIONEN VAR INNAN DEN<br />
NUVARANDE UTLÄNNINGSLAGEN TRÄDDE<br />
I KRAFT I MARS 2006. DÅ FICK DE ALLRA<br />
FLESTA ASYLSÖKANDE AVSLAG, ÅTMIN-<br />
STONE TILL ATT BÖRJA MED. DE SOM<br />
ÄNDÅ FICK STANNA FICK DET OFTAST AV<br />
”HUMANITÄRA SKÄL”, MEDAN ANDELEN<br />
SOM BEVILJADES FLYKTINGSTATUS VAR<br />
FÖRSVINNANDE LITEN.<br />
En del asylsökande har rent humanitära skäl, <strong>som</strong><br />
fysiska sjukdomar och handikapp, att familjen<br />
kommer att splittras eller att barn borde få stanna<br />
i familjehem. Människor med sådana skäl får inte<br />
uppehållstillstånd i någon större utsträckning<br />
med den nuvarande lagen men det fick de inte heller tidigare.<br />
Att humanitära skäl ändå domi<strong>ner</strong>ade tidigare berodde<br />
på tre saker:<br />
1) Våldsamma konflikter, etnisk rensning, social<br />
utstötning och annat <strong>som</strong> tvingade människor på<br />
flykt, utan att passa in i Sveriges snäva tolkning av<br />
flyktingbegreppet, definierades <strong>som</strong> ”humanitära<br />
skäl”.<br />
2) Människor, <strong>som</strong> inte blev insläppta i sina hemländer<br />
eller vilkas avvisning inte kunde ”verkställas”<br />
på grund av oroligheter eller praktiska hinder, fick<br />
till slut stanna på grund av lång vistelsetid i Sverige<br />
– alltså ”humanitära skäl”.<br />
3) Beviskraven och misstron från myndigheterna hade<br />
växt så att allt fler med berättelser om hot och förföljelse<br />
fick avslag men vågade inte åka hem. Till<br />
slut var de så nedbrutna av sina gamla trauman plus<br />
otryggheten och utanförskapet <strong>som</strong> gömda att de<br />
blev psykiskt sjuka och fick stanna – av humanitära<br />
skäl.<br />
I grund och botten var problemet inte att för många fick<br />
stanna av humanitära skäl utan att människors skyddsbehov<br />
inte erkändes.<br />
Nu har lagen ändrats. De flesta <strong>som</strong> söker asyl får fortfarande<br />
avslag. Men punkt 1 är åtgärdad. De <strong>som</strong> i dag får<br />
stanna för att de kommer från krig<strong>som</strong>råden i Somalia<br />
och Afghanistan räknas <strong>som</strong> ”skyddsbehövande”. Risk för<br />
övergrepp, social utstötning et cetera, definieras <strong>som</strong><br />
skyddsbehov om risken erkänns.<br />
Problemet med att människors skyddsbehov inte<br />
erkänns finns ändå kvar. Även om stora grupper vars skäl<br />
tidigare klassades <strong>som</strong> humanitära nu anses ha skyddsbehov,<br />
är bevisbördan fortfarande alltför stor för många<br />
asylsökande med individuella skäl.<br />
Bland annat gäller det etniska minoriteter, kvinnor utsatta<br />
för hedersrelaterat våld, dissidenter från auktoritära<br />
stater...<br />
Migrationsöverdomstolen – vars beslut inte ifrågasätts<br />
alls i regeringens kartläggning – har slagit fast att om skäl<br />
<strong>som</strong> är av skyddskaraktär inte räcker för uppehållstillstånd<br />
<strong>som</strong> skyddsbehövande, får de inte heller bedömas<br />
<strong>som</strong> ”ömmande omständigheter”.<br />
Punkt 2 – praktiska verkställighetshinder – tycktes till<br />
en början bli kvar och tillämpas mer konsekvent, till fördel<br />
för de asylsökande. Tusentals irakier fick till exempel<br />
stanna efter<strong>som</strong> FN:s flyktingorgan UNHCR sagt att de<br />
inte fick återsändas mot sin vilja. Vistelsetiden i Sverige<br />
beräknades bli så lång att Migrationsverket beviljade<br />
uppehållstillstånd av ”syn<strong>ner</strong>ligen ömmande omständigheter”.<br />
Det var därför andelen sådana beslut fortfarande<br />
låg på 23 procent i Utvärderingsutredningens statistik.<br />
Sedan ingrep Migrationsöverdomstolen och beslutade,<br />
dels att Migrationsverket inte behöver följa UNHCR,<br />
dels att vistelsetid i sig inte är ett skäl för uppehållstillstånd.<br />
Irakier började få avslag och deporteras. Andra<br />
blev kvar i limbo.<br />
I dag finns åter tusentals människor från olika länder<br />
med utvisningsbeslut <strong>som</strong> inte går att verkställa men<br />
<strong>som</strong> ändå inte får uppehållstillstånd. Detta drabbar till<br />
exempel statslösa palestinier.<br />
Punkt 3, den <strong>som</strong> handlar om de misstrodda, gömda<br />
och nedbrutna, har ”åtgärdats” genom att det blivit svårare<br />
att söka på nytt efter avslag. ”Syn<strong>ner</strong>ligen ömmande<br />
omständigheter” anges fortfarande när det visar sig att<br />
en utvisning inte gått att verkställa - men oftast får man<br />
vänta fyra år tills beslutet preskriberas.<br />
När riksdagen antog den nuvarande utlänningslagen,hänvisade<br />
man till följande uttalande från socialförsäkringsutskottet<br />
angående humanitära skäl:<br />
“Utskottet vill framhålla att någon skärpning i förhållande<br />
till nuvarande tillämpning inte är avsedd. Beträffande<br />
prövningen av ärenden <strong>som</strong> rör barn är syftet med<br />
förslaget tvärtom, vilket regeringen särskilt anger, att<br />
mildra nuvarande praxis (...)”<br />
Men den formuleringen har inte lyckats övertyga juristerna<br />
att ”syn<strong>ner</strong>ligen ömmande omständigheter” inte<br />
skulle vara en snävare bedömning än ”humanitära skäl”.<br />
Eva Lönqvist konstaterar i sin kartläggning att bestämmelsen<br />
om ömmande omständigheter har fått den<br />
undantagskaraktär <strong>som</strong> var lagstiftarens avsikt. Men hon<br />
skiljer inte mellan avsikten att rensa ut de ”humanitära<br />
skäl” <strong>som</strong> egentligen borde definieras <strong>som</strong> skyddsbehov,<br />
avsikten att undvika att människor blir hängande kvar i<br />
Sverige med utvisningsbeslut <strong>som</strong> inte går att verkställa<br />
och avsikten att mildra praxis för egentliga humanitära<br />
skäl, åtminstone för barn.<br />
I regeringsalliansens överenskommelse med Miljöpartiet<br />
framhålls att man vill hitta en långsiktig lösning för<br />
”de kategorier <strong>som</strong> oavsiktligt hamnat utanför tillämpning<strong>som</strong>rådet”<br />
men bara om ”det av den pågående kartläggningen<br />
av bestämmelsen om uppehållstillstånd på<br />
grund av syn<strong>ner</strong>ligen ömmande omständigheter framgår<br />
att bestämmelsen tillämpats på annat sätt än vad lagstiftaren<br />
avsett”. Miljöpartiet har en brant uppförsbacke i<br />
förhandlingarna, om partiet vill hävda att det kriteriet är<br />
uppfyllt, efter<strong>som</strong> regeringens kartläggning säger precis<br />
det motsatta.<br />
TEXT:SANNA<br />
VESTIN<br />
FRILANSJOURNALIST<br />
”I DAG FINNS ÅTER<br />
TUSENTALS MÄN-<br />
NISKOR FRÅN OLIKA<br />
LÄNDER MED UTVIS-<br />
NINGSBESLUT SOM<br />
INTE GÅR ATT VERK-<br />
STÄLLA MEN SOM<br />
ÄNDÅ INTE FÅR UP-<br />
PEHÅLLSTILLSTÅND.<br />
DETTA DRABBAR TILL<br />
EXEMPEL STATS LÖSA<br />
PALESTINIER.”<br />
12 13<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
Krönika/<br />
16, 17 eller 18 år?<br />
Hur ska man beakta barnkonventionens intentio<strong>ner</strong><br />
när man inte vet vem <strong>som</strong> är barn? Frågan ställs på sin<br />
spets när ensamkommande fl yktingbarn <strong>som</strong> inte kan<br />
bevisa sin ålder söker asyl i Europa. Under en hårt reglerad<br />
invandring resulterar målsätt ningen om att skydda<br />
barns rätt igheter i att ensamkommande fl yktingbarn genomgår<br />
ovetenskapliga och många gånger kränkande<br />
åldersbedömningar. Kan det verkligen vara syft et med<br />
barnkonventionen? Den har trots allt tillkommit i en<br />
värld där en tredjedel av alla födslar inte ens registreras<br />
innan barnet fyller fem år. Många barn i världen har<br />
inte papper på sin ålder – men barnkonventionen gäller<br />
även för dem.<br />
För ensamkommande asylsökande ungdomar har<br />
det stor betydelse om de bedöms vara över eller under<br />
18. De <strong>som</strong> bedöms vara under 18 tas om hand av kommu<strong>ner</strong>na<br />
och får samma rätt till omsorg <strong>som</strong> svenska<br />
barn utan föräldrar. De tilldelas en god man, de får rätt<br />
till vård på samma villkor <strong>som</strong> svenska barn och de kan<br />
inte avvisas från Sverige om det inte fi nns en vuxen <strong>som</strong><br />
kan ta ansvar för barnet i mott agarlandet.<br />
Enligt Migrationsverket är det den asylsökande <strong>som</strong><br />
ska bevisa att han eller hon är minderårig. Om det uppstår<br />
tvivel om åldern kan den asylsökande ”erbjudas” en<br />
åldersbedömning. Men alla metoder för åldersbedömning<br />
är osäkra. De medicinska undersökningarna, röntgen<br />
av handskelett och tänder, har stora felmarginaler.<br />
Dels ger den normala variationen i pubertetsutveckling<br />
ett spann på fl era år, dels saknas kunskap om hur socioekonomiska<br />
och etniska faktorer påverkar skelett - och<br />
tandutveckling. Felmarginalerna gör det omöjligt att<br />
avgöra på vilken sida 18-årsstrecket en ungdom i övre<br />
tonåren hamnar, den åldersgrupp <strong>som</strong> de fl esta ensamkommande<br />
barn tillhör. Eft er kritik har användningen<br />
av de medicinska metoderna minskat i Sverige. I dag<br />
görs bedömningen huvudsakligen utifrån det intryck av<br />
åldern <strong>som</strong> Migrationsverkets handläggare får vid intervjuer<br />
med den asylsökande samt insamlade uppgift er<br />
från exempelvis polis, skola och socialtjänst. Inte heller<br />
den metoden kan ge något säkert födelsedatum.<br />
Frågan är varför fastställandet av exakt ålder är nödvändigt.<br />
När barn tillskrivs särskilda rätt igheter är det<br />
inte enbart för att de är fysiskt svaga utan också för att<br />
de är psykiskt sårbara. Åldersbedömningen borde därför<br />
inte enbart syft a till att fastställa ålder utan också till<br />
att utvärdera den asylsökandes behov av stöd. Ett sådant<br />
förhållningssätt har stöd i UNHCR:s riktlinjer för<br />
åldersbedömning av ensamkommande fl yktingbarn.<br />
Riktlinjerna avfärdar inte medicinska metoder men<br />
konstaterar att felmarginaler måste tillåtas. De fastslår<br />
också att åldersbedömningar inte enbart ska ta hänsyn<br />
till barnets utseende utan också till dess psykiska mog-<br />
14<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011<br />
Maria Brendler<br />
är läkarstudent.<br />
ILLUSTRATION:<br />
NADIA MAZZONI<br />
”FÖR ENSAMKOM-<br />
MANDE ASYLSÖ-<br />
KANDE UNGA HAR<br />
DET STOR BETY-<br />
DELSE OM DE BE-<br />
DÖMS VARA ÖVER<br />
ELLER UNDER 18.<br />
DE SOM BEDÖMS<br />
VARA UNDER 18<br />
TAS OM HAND<br />
AV KOMMU-<br />
NERNA OCH FÅR<br />
SAMMA RÄTT TILL<br />
OMSORG SOM<br />
SVENSKA BARN<br />
UTAN FÖRÄLD-<br />
RAR.”<br />
nad. Den vägledande principen ska vara huruvida individen<br />
uppvisar ”omogenhet och sårbarhet <strong>som</strong> kräver extra<br />
sensitiv behandling”.<br />
I nya riktlinjer från 2009 för UNHCR tanken att se till<br />
behov snarare än exakt ålder ett steg längre. I dem fastslås<br />
att riktlinjerna kan gälla även för ung domar över 18 då de<br />
kan ha hindrats i sin utveckling och psykiska mognad till<br />
följd av den förföljelse de utsatt s för.<br />
Eft er<strong>som</strong> det inte är möjligt att med säkerhet avgöra<br />
exakt ålder bör ungdomarnas egna uppgift er väga tungt<br />
och åldersbedömning enbart vara en sista utväg. Om en<br />
åldersbedömning trots allt görs måste det ske på ett sätt<br />
<strong>som</strong> tar hänsyn till metodernas felmarginaler och <strong>som</strong><br />
både ser till barnets fysiska och psykiska mognad. En sådan<br />
åldersbedömning kan göras av barnläkare och barnpsykologer<br />
i form av en helhetsbedömning<br />
av barnets ålder och behov. I de fall då ålder fastställs<br />
måste det åtminstone vara möjligt att överklaga be slutet.<br />
Genom att ta sin utgångspunkt i UNHCR:s riktlinjer<br />
kan åldersbedömningarna vidgas till att utreda barnets<br />
samtliga behov. Därmed kan de bli ett verktyg i förverkligandet<br />
av barnkonventionen.<br />
Källor:<br />
Guidelines on Policies and Procedures in dealing with<br />
Unaccompanied Children Seeking Asylum. UNHCR, 1997.<br />
Guidelines on International Protection: Child Asylum<br />
Claims under Articles 1 (A) and 1 (F) of the 1951<br />
Convention and/or 1967 Protocol relating to the<br />
Status of Refugees. UNHCR, 2009.<br />
FAKTA/ÅLDERSBESTÄMNING<br />
AV ENSAMKOMMANDE<br />
• Statistik från UNHCR visar att 4–5 procent av alla asylsökningar<br />
i industrialiserade länder görs av barn själva,<br />
det vill säga ensamkommande fl yktingbarn. Könsfördelningen<br />
varierar mycket mellan de mott agande länderna.<br />
I England är mer än 50 procent av de ensamkommande<br />
barnen fl ickor medan siff ror för hela Europa visar på<br />
72 procent pojkar.<br />
• Åldersbestämning kan vara en komplicerad, lång och oft a<br />
omtvistad process. Det är sällan möjligt att med absolut<br />
säkerhet fastställa ålder, även med hjälp av mer sofi stikerade<br />
metoder. Vissa består av påträngande, kulturellt<br />
okänsliga och skrämmande kroppsundersökningar.<br />
• Vanligast är åldersbestämning via skelett et där handled<br />
röntgas och tandröntgen. Men det förekommer även<br />
andra metoder. Exempelvis i Österrike har läkare använt<br />
ultraljudsundersökning av organ för att fastställa åldern.<br />
• Sverige har hitt ills i år mott agit 821 ensamkommande<br />
fl yktingbarn.<br />
15<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011
16<br />
FOTO: YONAS MILLARES<br />
Remaking Art History<br />
Mina resor till Sydamerika har fått mig att uppleva stora klasskillnader,<br />
hur ekonomiska förutsättningar, livsöden, hudfärg, språk och etnicitet<br />
hänger ihop med maktstrukturer. Det här ”maktspelet” kunde<br />
jag också se på min egen skola. Varför fanns det inte en större dynamik<br />
och variation mellan dem <strong>som</strong> studerade där? Jag tänkte att konsten<br />
ju borde spegla samhället.<br />
Den elitistiska miljö jag befann mig i var i stort sett genomgående<br />
helvit. Väggar, tak, människorna… och den konst <strong>som</strong> prydde miljön<br />
var enbart i grekisk antik stil… till exempel helvita gipsavgjutningar.<br />
Jag såg dem <strong>som</strong> maktsymboler. Ju längre jag kom i min utbildning<br />
inom konst desto snävare och mer "utanför samhället" tycktes<br />
den bli. Jag trodde ju att det skulle vara tvärtom. Att det skulle bli friare,<br />
öppnare.<br />
Tillsammans med en annan student, Andreas R Andersson,<br />
sprejade jag tre av skolans maktsymboler: Afrodite, ett stort vitt hästhuvud<br />
och en mans torso.<br />
Utformningen och mediet – sprayburkarna – var anpassade efter<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011<br />
de aktivistiska handlingarna. Det handlade om snabbhet, tydlig läsbarhet,<br />
stark e<strong>ner</strong>gi och färg.<br />
De vita statyerna var faktiskt bemålade under antiken – det finns<br />
det arkeologiska bevis för. Men den västerländska kulturen använde<br />
sig av den helvita estetiken i stället. Den var idealisk under uppbyggnaden<br />
av Tredje riket och även under koloniseringen av Nord- och<br />
Sydamerika.<br />
”Remaking art history” handlade om att sätta fingret på vissa normer<br />
och traditio<strong>ner</strong> inom ett elitistiskt forum. Att öppna upp och<br />
ifrågasätta.<br />
När det blev dags för mitt examensarbete berättade jag om projektet<br />
för handledare och prefekt. De blev provocerade – jag fick skriva<br />
om det i min uppsats men inte ställa ut verken.<br />
Dessutom blev jag polisanmäld, tog mitt ansvar, erkände, fick<br />
böter på 20 000. Enligt Konstfacks agerande är det alltså okej att<br />
egenhändigt göra konst av tunnelbanevagnar och att utmana psykiatrin<br />
genom att fejka en psykos.<br />
Men att utmana inom skolans ramar är alltså inte okej. Eller har<br />
det att göra med att mina åsikter är för besvärliga att ha att göra med?<br />
Har det med mitt namn, min hårfärg och hudfärg att göra?<br />
Prickigt, är det den nya antirasismen?<br />
… hierarkier?<br />
… varför ser det ut <strong>som</strong> det gör?… homogenitet?<br />
regler… att bryta mot normen…vad händer då?<br />
att ta ut konsten i offentligheten…..att bidra med en diskussion i konstdebatten… att<br />
ifrågasätta… var kommer dessa skönhetsideal ifrån?<br />
varför ser det ut <strong>som</strong> det gör?<br />
Jag tänkte till en början skriva om det ”nya” Sverige… ett Sverige där klasskillnaderna blir<br />
tydligare och tydligare… för att ta en anekdot...<br />
jag är uppvuxen i Sverige…här har jag min familj…men jag har också en chilensk familj <strong>som</strong> jag<br />
brukar besöka så ofta jag kan… det har gjort att jag<br />
haft möjligheten att uppleva stora motsatser… klasskillnader… livsvillkor…<br />
livsöden… hur fattigdom och utbildning påverkar människor…..alkoholism…<br />
kriminalitet… abort…adoption…sjukdom…analfabetism…..språk…hudfärg…<br />
… under mid<strong>som</strong>mar följde jag med mina svenska föräldrar till min mormors äldreboende…<br />
hon heter Vivi-Ann… ”här bor Bara svenskar, faktiskt… eller det flyttade in en turkisk kvinna<br />
här bredvid för ett tag sen….hon är den enda…och<br />
hon grät hela tiden……men hennes familj hälsar på henne hela tiden… ja utlänningarna<br />
brukar ju ta mer hand om sina gamla…alltså inom familjen… annars så är det ju många<br />
utlänningar <strong>som</strong> jobbar <strong>ner</strong>e i restaurangen…och <strong>som</strong> assistenter…min assistent är jättesnäll…<br />
hon är från Iran… i cafeterian jobbar en svart negerkille förresten…han är bra… han är ganska<br />
lång…”<br />
Det slår mig hur ett klassamhälle börjat byggas upp här i Sverige med…<br />
precis <strong>som</strong> jag sett i Chile… och jag ser det i skolan jag går på… det var verkligen en klassresa<br />
bara att börja där… konsten… konsten är väl någonting för folk <strong>som</strong> har ett starkt behov av att<br />
uttrycka sej. Kan man utbilda sej till konstnär?? hmm… man kan utbilda sej till att prata om<br />
konst…..vad fan är<br />
konst egentligen…..för mej är det ett personligt uttryck… <strong>som</strong> är livsnödvändigt<br />
för vad händer om man inte får möjligheten att uttrycka sej…<br />
och speciellt inom en konsthögskola… ska man inte få undersöka friare former av uttryck…<br />
även om dom är politiska och provocerande…var går gränsen egentligen??<br />
Tydligen har jag gått över gränsen… när dom flesta av mina lärare börjar ignorera mig… när<br />
dom svarar mej med sin tystnad… när vissa politiska partier hurrar för att dom hittat en<br />
svartskalle <strong>som</strong> bryter mot lagen…<br />
man ska inte sätta sej emot…..var duktig! var snäll! säg inte emot! alla är lika.<br />
alla ska få lika mycket tid … om någonting blir jobbigt så håller vi käften.<br />
Yonas Millares, konstnär<br />
Konstpausen<br />
17<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011
Rapport från motståndet/<br />
Det ockuperade Västsahara<br />
I Sverige är det inte många <strong>som</strong> har hört talas om det,<br />
men under min resa i det av Marocko ockuperade<br />
Västsahara pratar varenda västsaharier om det. Gdem<br />
Izik, det stora protestlägret där omkring 20 000 västsaharier<br />
samlades i protest mot ockupationen – Gdem<br />
Izik, <strong>som</strong> enligt bland andra Noam Chomsky var den<br />
egentliga starten på upprorsvågen i Nordafrika. Den<br />
8 november 2010, efter cirka fyra veckor av fredliga<br />
protester, gick marockansk polis och militär in i lägret<br />
med tårgas, batonger och vapen, misshandlade och<br />
drev ut människorna ur lägret, <strong>som</strong> sedan brändes och<br />
jämnades med marken.<br />
Sedan 2005, då den fredliga västsahariska intifadan<br />
började, avlöser protesterna varandra, trots brutal repression.<br />
Snabba manifestatio<strong>ner</strong>, slagord till stöd för<br />
befrielserörelsen Polisario och för den Västsahariska<br />
republiken, flaggor <strong>som</strong> målas på väggar och kastas<br />
upp på telefonledningar där de hänger <strong>som</strong> en symbol<br />
för motstånd och hopp.<br />
Under dagarna i Västsahara träffar jag massor av<br />
människor, <strong>som</strong> trots den marockanska polisens övervakning<br />
struntar i de risker det innebär att träffa oss,<br />
bara de får berätta. De vill att omvärlden ska få veta vad<br />
<strong>som</strong> händer i Västsahara.<br />
Det är den 15-åriga tjejen vars pappa fängslats efter<br />
Gdem Izik. Hon har inte fått någon information om<br />
varför eller när rättegång ska hållas. Det är den gamla<br />
kvinnan <strong>som</strong> suttit tio år i ett hemligt marockanskt<br />
fängelse för att hon stöttat Polisario. Under tiden i<br />
fängelset fick hon utstå hunger, misshandel och tortyr<br />
och bevittna hur en medfånge, en höggravid kvinna,<br />
födde sitt barn under pågående tortyr, upphängd i ett<br />
rep. Det är männen i fiskerifacket <strong>som</strong> protesterar mot<br />
den illegala plundringen av Västsaharas naturresurser.<br />
Det är familjen till den hungerstrejkande mannen i de<br />
västsahariska flyktinglägren i Algeriet, <strong>som</strong> i protest<br />
mot att han inte fått träffa sin familj på många år, vägrat<br />
äta på tre veckor. Det är systern till en 14-årig pojke<br />
<strong>som</strong> dödats av marockansk polis, och <strong>som</strong> blivit erbjuden<br />
pengar och ett nytt hus för att hålla tyst och sluta<br />
försöka ta reda på vad <strong>som</strong> egentligen hände hennes<br />
bror. Det är ”Västsaharas Nelson Mandela”, Sidi Mohammad<br />
Daddach, <strong>som</strong> tillbringat 25 år i ett hemligt<br />
fängelse. Det är vår vän Ahmed <strong>som</strong> berättar om olika<br />
tortyrmetoder han och hans vän<strong>ner</strong> fått utstå på grund<br />
av sin kamp för frihet, och <strong>som</strong> glatt säger att han hoppas<br />
att Polisario ska ta upp den väpnade kampen igen.<br />
Han är beredd att offra livet för att andra ska få leva i<br />
frihet.<br />
Efter några dagar blir det uppenbart att det inte<br />
finns en enda västsaharisk familj <strong>som</strong> inte har en bror,<br />
18<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011<br />
Elinor Hermansson<br />
Nätverket för ett<br />
fritt Västsahara<br />
”GDEM IZIK ÄR<br />
DEN STÖRSTA<br />
VÄSTSAHARIS-<br />
KA PROTEST<br />
SEDAN VAPEN-<br />
VILAN MELLAN<br />
MAROCKO OCH<br />
POLISARIO<br />
1991. MÅNGA<br />
LYSER UPP NÄR<br />
DE TALAR OM<br />
DET. DÄR, I<br />
LÄGRET, FANNS<br />
HOPP. OCH DE<br />
TALAR OM ETT<br />
NYTT GDEM<br />
IZIK.”<br />
syster, mamma, son, pappa eller dotter <strong>som</strong> sitter i<br />
fängelse, <strong>som</strong> är försvunnen, <strong>som</strong> har blivit torterad eller<br />
misshandlad. Förtrycket finns överallt, och det tar<br />
sig många olika uttryck. Men det gör även motståndet.<br />
Ett myller av organisatio<strong>ner</strong>, aktivistgrupper, kvinnoforum,<br />
fackföreningar och fristående aktivister kämpar<br />
trots våldet och de godtyckliga fängslandena. De kämpar<br />
för det de har all rätt i världen till. Det <strong>som</strong> både<br />
FN och internationella domstolen i Haag slagit fast att<br />
de har rätt till: ett fritt Västsahara.<br />
Gdem Izik är den största västsahariska protesten<br />
sedan vapenvilan mellan Marocko och Polisario 1991.<br />
Många lyser upp när de talar om det. Där, i lägret,<br />
fanns hopp. Och de talar om ett nytt Gdem Izik.<br />
Efter att ha kommit hem från denna resa har vi blåst<br />
liv i Nätverket för ett fritt Västsahara igen. Vi håller<br />
<strong>som</strong> bäst på att dra igång en kampanj för att lyfta upp<br />
Västsaharafrågan på dagordningen. Efter upprorsvågen<br />
i Nordafrika i vintras beslutade EU-parlamentet att se<br />
över sin relation till regionen; man har sagt att mänskliga<br />
rättigheter och demokrati ska väga tyngre i denna<br />
politik i framtiden. Marocko ses – otroligt nog – <strong>som</strong><br />
ett gott exempel bland länderna i regionen, men detta<br />
är en möjlighet att få ockupationen av Västsahara uppmärksammad.<br />
Västsaharierna kämpar för sin rätt att<br />
bestämma om landets framtid och det är mer än dags<br />
att Afrikas sista koloni får sin självständighet.<br />
”en faktabestyckad isärplockning av samtiden…<br />
med osviklig solidaritet med jordens missgynnade”<br />
Anna Hellgren i Aftonbladet<br />
”Frågar sig någon i framtiden vad 00-talet handlade om<br />
kan de gå tillbaka hit och få bestickande svar.”<br />
Stefan Jonsson i Helsingborgs Dagblad<br />
Till frihetens försvar<br />
För tio år sedan steg ny global vänster fram i massprotester runt om i världen.<br />
Optimismen var stark.<br />
Sen kom de amerikanska krigen, massmorden, undantagstillstånden. I dag regerar<br />
borgerligheten Europa, samtidigt <strong>som</strong> högerradikala partier tar plats i parlamenten.<br />
Jakten går på arbetslösa och sjuka. Fackföreningar kallas maffia.<br />
I artikelsamlingen Till frihetens försvar berättar journalisten Petter Larsson om dessa tio år.<br />
Beställ genom att ringa eller sms:a namn och adress till 070-6965720,<br />
eller maila på pettlar@telia.com.<br />
<br />
Vad är hemmet för dig? Är det en plats där du hittar dig<br />
själv ätandes direkt ur kylskåpet för att stilla en växande<br />
tristess, leker du där<br />
du vet att du inte står ut med att ha de fyra väggarna stirran-‐<br />
des mot dig. Är det den yta <strong>som</strong> du äntligen kan andas<br />
på; glömma bort dina privilegier eller dina misslyckade soci-‐<br />
ala försök. Vilka bor du med, bor du själv, är ni tre eller fyra<br />
eller fem. Varför bor du med dem. Ser de dig för den du är?<br />
Stöd människor i Sverige <strong>som</strong> vår rasistiska regering<br />
vägrar att ge papper<br />
-‐ Ge ett bidrag till Nätverket Ing-‐<br />
en Människa är Illegal Stockholm<br />
Pg: 47 25 43-‐8<br />
Eller maila: stockholm@ingenillegal.org<br />
om du kan erbjuda bostäder för längre eller kortare tid<br />
-‐<br />
Pris: 100 kr + 36 kr frakt<br />
Hopsnackat är den första<br />
boken i en serie på temat<br />
Folkrörelse på arbetsplatsen. Den<br />
handlar om det mest grundläggande<br />
för arbetsplatskamp och<br />
facklig rörelse:<br />
Att snacka ihop sig om vad <strong>som</strong><br />
ska göras.<br />
Hopsnackat är en antologi <strong>som</strong><br />
innehåller 35 korta berättelser av<br />
anonyma författare från 25 olika<br />
arbetsplatser.<br />
Redakör för antologin är<br />
Frances Tuuloskorpi, <strong>som</strong> i ett<br />
avslutande avsnitt sammanfattar<br />
egna och andras erfarenheter av<br />
att försöka använda och utveckla<br />
kollektiv styrka tillsammans med<br />
sina arbetskamrater. Boken är<br />
tänkt att bli den första i en serie böcker och häften på temat Folkrörelse<br />
på arbetsplatsen.<br />
Köpes i handeln.<br />
Info om mängdrabatt finns på www.folkrorelselinjen.nu
TEMA: VÄRLDEN EFTER 11/9<br />
En ny värld har byggts på rui<strong>ner</strong>na från<br />
terrordådet den 11 september 2001.<br />
Repressionen mot sociala rörelser har<br />
blivit hårdare, medborgerliga och<br />
mänskliga rättigheter har trampats<br />
ned och högre murar har rests mot<br />
flyktingar. Mana vill med detta<br />
nummer granska de nya rasistiska<br />
föreställningar och uttryck <strong>som</strong> har<br />
åtföljt ”kriget mot terrorismen”.<br />
20<br />
21<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
TEXT: MAJA SAGER<br />
REDAKTIONSMEDLEM<br />
Högre murar efter 11 september. I kölvattnet av 11 september – med terrorhotet <strong>som</strong><br />
uppenbart svepskäl – har redan restriktiva migrationslagar kommit att dras åt ytterligare,<br />
särskilt i USA och Storbritannien. Mana tittar närmare på hur kontrollen av olika migranter<br />
har ökat både vid och innanför dessa länders gränser.<br />
rädsla <strong>som</strong> 11 september väckte har använts av<br />
dem <strong>som</strong> redan tidigare ville stoppa eller begränsa<br />
invandringen. Sedan 11 september har man börjat beskriva<br />
begränsad invandring och striktare gränskon- ’’Den<br />
troll <strong>som</strong> en förutsättning för ett tryggare USA.”<br />
Det säger Aarti Kohli <strong>som</strong> är forskare och politisk rådgivare i frågor<br />
om migration i USA. Hon menar att det är tydligt att många av de<br />
lagar <strong>som</strong> tillkommit i antiterrorprojektet namn egentligen syftar till<br />
att begränsa invandringen i stort.<br />
– 75 procent av USA:s 11 miljo<strong>ner</strong> papperslösa migranter är från<br />
Latinamerika, och trots att denna migration ge<strong>ner</strong>ellt inte brukar ses<br />
<strong>som</strong> ett potentiellt terrorhot har många av de direkta och indirekta<br />
förändringar <strong>som</strong> skett i migrationspolitiken kommit att drabba denna<br />
grupp. Sedan 11 september har stora summor pengar satts in i både<br />
yttre och inre gränskontroll.<br />
Sammanblandningen av migrationskontroll och antiterrorverksamhet<br />
syns även på institutionell nivå: i USA tillkom efter 11 september<br />
Department for Homeland Security <strong>som</strong> utöver frågor om<br />
säkerhet och terrorism även kommit att ansvara för alla frågor rörande<br />
migration. Även i Storbritannien har Home Office (inrikesdepartementet)<br />
ansvaret för både migrationsfrågorna och arbetet mot terrorism.<br />
De förstärkningar av den yttre gränskontrollen Kohli talar om<br />
handlar dels om satsningar på teknologi och andra resurser för gränsbevakning<br />
– antalet patruller <strong>som</strong> bevakar USA:s gränser har sedan<br />
1999 ökat från 2 000 till 22 000 idag – dels om villkoren för visum eller<br />
uppehållstillstånd.<br />
– Sedan 11 september har det blivit så att man måste gå igenom en<br />
bakgrundskontroll av FBI för att få visum eller asyl. Den kontrollen<br />
tar ofta lång tid, och om man blir nekad är det inte säkert man får<br />
veta varför. Det har förekommit fall med kvotflyktingar <strong>som</strong> inte får<br />
stanna men inte har en aning om varför.<br />
En indirekt konsekvens av de ökade yttre kontrollerna är ökad<br />
dödlighet vid gränserna till följd av att folk tvingas korsa gränsen på<br />
farliga platser efter<strong>som</strong> de säkraste övergångarna är hårt kontrollerade.<br />
ÖKAD INRE KONTROLL<br />
Men de förändringar Kohli fokuserar mest på är den inre kontroll<br />
<strong>som</strong> ökar på ett mer indirekt men ändå tydligt sätt.<br />
– En central förändring sedan 11 september är tanken att man ska<br />
kunna identifiera sig genom någon form av nationellt id-kort eller<br />
körkort. Det är ju normalt i Europa, men historiskt har det i USA<br />
setts <strong>som</strong> en kränkning av den individuella friheten att staten ska<br />
kunna tvinga en att redovisa sin identitet. Något nationellt id-kort<br />
finns ännu inte, men däremot kan man inte längre få körkort utan att<br />
visa uppehållstillstånd. I ett bilburet land <strong>som</strong> USA innebär detta att<br />
nästan åtta miljo<strong>ner</strong> papperslösa tvingas köra bil utan körkort. Och<br />
genom att samtidigt instifta hårdare lagar mot just bilkörning utan<br />
körkort har man effektivt ringat in de papperslösa.<br />
Den stora förändring Kohli talar om har sin bakgrund i att den lokala<br />
polisen tidigare inte hade något att göra med gränspolisen. Men<br />
genom ökad kriminalisering av den typ av regelbrott man ofta tvingas<br />
begå <strong>som</strong> papperslös – köra bil utan körkort, leva med förfalskade<br />
dokument – och genom rutinmässig kontroll gentemot migrationsdatabaserna<br />
har gränspolisen fått ett slags närvaro även inne i landet,<br />
på lokala polisstatio<strong>ner</strong> och på vägarna. Konsekvenserna av småbrott<br />
blir oproportio<strong>ner</strong>liga när den misstänkte automatiskt kollas mot<br />
gränspolisens register och därmed kan riskera deportation.<br />
Dessa förändringar innebär också en ökad rasifiering av polis- och<br />
säkerhetsarbetet i stort. Kohli berättar att det rapporterats om att så<br />
kallad racial profiling – rasprofilering – har kommit att karaktärisera<br />
polisens arbete i en del delstater. Polisen stoppar gärna latinamerika<strong>ner</strong><br />
för att få en anledning att köra deras uppgifter mot gränspolisens<br />
register och deportera dem.<br />
ISLAMOFOBISK MIGRATIONSPOLITIK<br />
Medan Kohli främst talar om ge<strong>ner</strong>ella restriktio<strong>ner</strong> av migrationen<br />
har brittiska advokaten Frances Webber erfarit mer specifikt islamofoba<br />
effekter av migrationspolitiken efter 11 september. Webber har<br />
engagerat sig för migranters rättigheter i den London-baserade organisationen<br />
Institute of Race Relations sedan slutet av sextiotalet.<br />
Hon har försvarat många migranter <strong>som</strong> hotats av avvisning eller hållits<br />
i förvar på grund av misstankar om terrorbrott. Webber beskriver<br />
11 september <strong>som</strong> en historisk händelse <strong>som</strong> har accelererat en redan<br />
existerande repression av rasifierade medborgare och migranter i den<br />
nationella säkerhetens och terrorbekämpningens namn.<br />
– Det första <strong>som</strong> hände här i Storbritannien efter 11 september var<br />
att man antog Security Act 2001. Den innebar att utlänningar <strong>som</strong><br />
misstänktes för internationell terrorism och inte kunde utvisas efter<strong>som</strong><br />
de riskerar att utsättas för tortyr i hemlandet fängslades på obestämd<br />
tid. Fjorton perso<strong>ner</strong> sattes i högsäkerhetsfängelse utan rättegång<br />
i tre år, tills högsta domstolen dömde ut denna typ av frihetsberövande<br />
<strong>som</strong> olaglig efter<strong>som</strong> den bara kunde tillämpas mot utlänningar.<br />
2005 ersattes lagen av så kallade control orders, <strong>som</strong> gäller både<br />
medborgare och andra och innebär en form av husarrest med strikta<br />
begränsningar av människors frihet. Det innebär till exempel besöks-<br />
och utegångsförbud stora delar av dygnet, fotboja, blockerad tillgång<br />
till internet, telefon och dator. Villkor och gränser för exempelvis<br />
utegångsförbud inom control orders har varit föremål för protester<br />
och människorättskampanjer. Villkoren har därför förbättrats efter-<br />
hand, och regeringen pla<strong>ner</strong>ar nu att ersätta control orders med en<br />
liknande men något mindre repressiv mekanism.<br />
Men control orders – och därmed de lättnader <strong>som</strong> nu kämpats<br />
fram – gäller bara medborgare och utlänningar <strong>som</strong> är skyddade från<br />
utvisning av tortyrkonventionen. De migranter <strong>som</strong> Home Office<br />
har möjlighet att utvisa omfattas inte av dessa lättnader. Efter<strong>som</strong><br />
processen för överklagande är långsam även i Storbritannien är väntan<br />
på deportation ofta lång. Under tiden placeras terrormisstänkta<br />
under liknande villkor <strong>som</strong> control orders men med långt mer utvidgade<br />
nivåer av frihetsberövande och kränkta rättigheter. Medan den<br />
övre gränsen för utegångsförbud nu är <strong>ner</strong>e på sexton timmar för<br />
medborgare och andra under control orders, kan migranter <strong>som</strong> är på<br />
så kallad immigration bail, i väntan på avvisning, få utegångsförbud<br />
upp till 24 timmar.<br />
Samtidigt har själva bedömningen av risken för tortyr vid utvisning<br />
också förändrats. I dag tecknar Storbritannien avtal med stater<br />
<strong>som</strong> är kända för att använda tortyr. De lovar att inte utsätta perso<strong>ner</strong><br />
<strong>som</strong> Storbritannien deporterat för tortyr och dessa avtal använder<br />
man <strong>som</strong> grund för att komma runt FN:s tortyrkonvention.<br />
– Men vi har protesterat mot detta förfarande – man kan inte lita<br />
på de här avtalen, berättar Webber. Helt nyligen var det några män<br />
<strong>som</strong> blev deporterade till Algeriet och genast fängslades, torterades<br />
och nu sitter i fängelse.<br />
Webber har försvarat människor <strong>som</strong> suttit i husarrest eller förvar,<br />
misstänkta för terrorbrott, och hon vittnar om personliga tragedier<br />
sådana anklagelser kan leda till. En man satt i husarrest i flera år. Han<br />
kunde inte gå ut till parken och leka med sina barn, och när hans fru<br />
var gravid kunde inte barnmorskan komma hem till dem – vilket<br />
barnmorskan ofta gör i Storbritannien.<br />
Webber fokuserar sin kritik på själva villkoren för frihetsberövande<br />
och deportering. Hon har svårare att säga något om de faktiska<br />
anklagelserna. Efter<strong>som</strong> bevisen i dessa ärenden oftast är hemliga,<br />
har varken advokater eller den anklagade möjlighet att direkt bemöta<br />
anklagelserna. Men de delar av bevisföringen <strong>som</strong> är öppna är oftast<br />
enbart baserade på lösa indicier.<br />
– Det är inte så att bevisen är fabricerade utan snarare utgör de en<br />
mosaik – utifrån lösa fragment bygger åklagaren en hel bild. Med<br />
den metoden kan man ju bygga vilken bild man vill! I ett fall jag jobbade<br />
med bestod bevisningen av att sex män kände varandra och att<br />
en av männens svärfar var inblandad i något slags kampgrupp i Pakistan.<br />
Det var allt vi hade att gå på. En annan gång byggde bevisföringen<br />
på ett testamente <strong>som</strong> hittades i en mans hem och var skrivet på<br />
ett ganska våldsamt och blodtörstigt språk. Men saken var den att<br />
mannen skrivit testamentet när han satt i fängelse i Jordanien och<br />
följaktligen var väldigt arg.<br />
– Många av fallen bygger på lösa samband. Att X kän<strong>ner</strong> Y eller att<br />
säkerhetspolisen anser att någon verkar vara ”säkerhetsmedveten”,<br />
det vill säga att polisen tycker att någon beter sig på ett särskilt sätt<br />
för att undvika övervakning och avlyssning. Att ta en annan väg hem<br />
än vanligt eller att samtala under promenad kan tolkas <strong>som</strong> att man<br />
är ”säkerhetsmedveten”.<br />
En annan förändring i migrationspolitiken <strong>som</strong> snart ska genomföras<br />
i Storbritannien är införandet av ”elektroniska gränser”. Med ett<br />
nytt program <strong>som</strong> kallas e-borders ska man med hjälp av passagerarinformation<br />
och biometriska register skärpa uppsikten över utomeuropeiska<br />
perso<strong>ner</strong>s resor in och ut ur landet. Minst 24 timmar före<br />
avgång måste transportbolagen ge information till Home Office om<br />
sina passagerare beträffande sådant <strong>som</strong> var biljetten bokades, hur<br />
många passagerare <strong>som</strong> bokade tillsammans, vilket kreditkort <strong>som</strong><br />
användes för betalningen och hur personen rest tidigare.<br />
– Det nya med e-borders är att transportbolagen måste tillhandahålla<br />
informationen i förväg. På så sätt kan Home Office stoppa folk<br />
redan innan de kommit ombord på planet. Dessa regler ser ut att<br />
vara införda för att hantera terrorism men kan uppenbarligen användas<br />
för att stoppa vem <strong>som</strong> helst. Nu måste alla <strong>som</strong> får visum för att<br />
resa in i Storbritannien lämna fingeravtryck <strong>som</strong> sedan kollas vid inresan,<br />
så på det sättet blir det omöjligt att resa med falska dokument.<br />
Som alla kän<strong>ner</strong> till, drabbar detta även asylsökande <strong>som</strong> inte har någon<br />
annan utväg än falska papper.<br />
KONTINUITET OCH FÖRÄNDRING<br />
– Det är en missuppfattning, säger Tariq Mehmood, att världen har<br />
förändrats sedan 11 september. Migrationspolitiken har varit restriktiv<br />
sedan 60-talet. Kontroll och repression gentemot migranter är en<br />
grundpelare i Storbritanniens och Västs imperialism. Vad <strong>som</strong> hänt<br />
är att den repression <strong>som</strong> redan fanns på plats har accelererat till den<br />
omfattning vi ser idag. En ny rasism har etablerats – islamofobin –<br />
men den gamla rasismen finns kvar.<br />
Tariq Mehmoods ilska hörs rakt igenom telefonlinjen från Manchester.<br />
Han är författare, människorättsaktivist och har agerat <strong>som</strong><br />
talesperson för en solidaritetskampanj för”the North West 10”, en<br />
grupp pakistanska studenter <strong>som</strong> greps i april 2009 misstänkta för<br />
förberedelse till terrorbrott. Samtliga släpptes några dagar senare.<br />
Varken bevis eller åtal kom någonsin att framläggas, men de togs genast<br />
i förvar och en process inleddes för att deportera dem av ”förebyggande<br />
skäl”. I dag har alla utom en lämnat landet frivilligt, och<br />
Mehmood vittnar om hur deras liv slagits i spillror.<br />
– Flera av dem hade utnyttjat familjens alla besparingar för att<br />
komma hit och skaffa sig en utbildning.<br />
Mehmoods egen livshistoria understryker hans påstående att det i<br />
grunden är samma system och strukturer <strong>som</strong> drabbar migranter och<br />
muslimer nu <strong>som</strong> före 11 september 2001. Det är i år exakt 30 år sedan<br />
han och elva andra unga pakista<strong>ner</strong> stod anklagade för terror-relaterade<br />
brott efter att ha organiserat självförsvar mot återkommande rasistiska<br />
våldsdåd och hot från skinnhuvuden mot Bradfords asiatiska<br />
befolkning. De hade också engagerat sig i organisationen United<br />
Black Youth League mot deportatio<strong>ner</strong> och rasism i poliskåren.<br />
”Bradford 12” kom gruppen av unga att kallas i den omfattande kampanj<br />
<strong>som</strong> startades i solidaritet med männen. De blev så småningom<br />
frikända, och fallet kom att bli en milstolpe i den brittiska antirasismens<br />
historia.<br />
Idag ser Mehmood alltså händelserna för 30 år sedan upprepas.<br />
Men trots den vikt han lägger vid kontinuiteten i repressionen näm<strong>ner</strong><br />
han många förändringar.<br />
I arbetet med att ge stöd och kräva upprättelse åt ”the North West<br />
10” upplevde han tydligt solidariteten från de sociala rörelserna. Den<br />
verkar till stor del saknas i dag.<br />
– En stor skillnad i dag är att folk är så rädda. När vi startade kampanjen<br />
var folk rädda att ansluta sig, för de vet att då blir de övervakade.<br />
Ingen vill associeras med perso<strong>ner</strong> om de ens misstänkts för<br />
terror-relaterade brott. Stödet från icke-muslimer är också mindre i<br />
dag. Det kvittar om du är skyldig eller ej – alla blir rädda för dig.<br />
22<br />
23<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
ETT KRIG UTAN LAGAR<br />
Nästan tio år efter attackerna mot World Trade Center sköts Usama Bin Ladin<br />
ihjäl på order av USA:s president. Händelsen har lovprisats av stora delar av det<br />
internationella samfundet. Ina Woods sätter in avrättningen i ett större<br />
sammanhang där alla <strong>som</strong> ses <strong>som</strong> terrorister, och i förlängningen hela<br />
befolkningar i Mellanöstern, har avhumaniserats.<br />
TEXT:INA WOOD<br />
FRILANSJOURNALIST<br />
ÖVERSÄTTNING:<br />
ABIGAIL SYKES<br />
BILD: SARAH KATARINA<br />
HIRANI<br />
Jag fick reda på det via Facebook. På förmiddagen<br />
den 2 maj, när jag kajkade omkring mitt i ”En fjäril<br />
landade på mitt cykelstyre – glad vår!”, lade jag märke<br />
till en länk till crazydogtshirts.com: ”Obama got<br />
Osama t-shirt! Snygga färger! Snabb leverans med<br />
USPS!” Jag förstod att något hade hänt, men efter<strong>som</strong> det<br />
redan fanns en t-shirt, var det kanske gammalt, något jag<br />
hade missat – vad kan man annars vänta sig om man följer<br />
världsnyheterna via Facebook?<br />
Följande kväll stod jag på en trampmaskin på gymmet<br />
och såg på när Frankrikes och Tysklands utrikesministrar<br />
förklarade att Bin Ladins död var ”en seger för alla demokratier”<br />
och dessutom ”goda nyheter för alla fredsälskande<br />
och fritt tänkande människor i världen”. Facebook<br />
igen: ”Vilket toppenslut på en schyst helg! Usama är död,<br />
en ond människa mindre på denna jord :0).” Vid det laget<br />
hade en rad hoptrasslade orosmoln till sist börjat samlas i<br />
mitt huvud. Var det <strong>som</strong> skett lagligt? Under vilka förutsättningar<br />
får man skjuta en obeväpnad person i huvudet?<br />
Varför dumpade de honom i havet? Allt skulle framstå<br />
<strong>som</strong> normalt. Obama förklarade i tv lugnt och faderligt<br />
att ”hans död borde välkomnas av alla <strong>som</strong> tror på<br />
fred och mänsklig värdighet”. Här i Sverige stämde Carl<br />
Bildt in och sade att ”en värld utan Usama bin Ladin är en<br />
bättre värld. Hans hat var ett hot mot oss alla”. Det internationella<br />
samfundet tycktes anse att det var okej, till och<br />
med storartat. Men min röriga lilla hjärna kopplade till<br />
Saddam, Rwanda och nazister och kom gång på gång<br />
fram till detsamma: rättegång, rättegång, rättegång.<br />
Den första nyhetsrapporteringen och reaktio<strong>ner</strong>na<br />
från internationella ledare normaliserade det <strong>som</strong> hänt,<br />
men det var i själva verket någonting nytt och annorlun-<br />
25<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011
da, kanske unikt: USA:s president hade helt öppet gett<br />
order att begå mord. I de flesta moderna stater går det<br />
inte att separera föreställningen om rättvisa från rättsväsendets<br />
normer och praxis. I Bin Ladins fall uteblev plötsligt<br />
dessa normer och denna praxis. Jag tror att en av de<br />
faktorer <strong>som</strong> förvandlade öppet mord till ett acceptabelt<br />
alternativ var den rasifierade avhumaniseringen av en<br />
fiende vilket kan ha mycket mer omfattande konsekvenser<br />
för människor <strong>som</strong> anses tillhöra denna ”grupp”.<br />
Låt oss ta en titt på den moderna tidens mest utpräglade<br />
demo<strong>ner</strong> – nazisterna – och hur man tog itu med dem<br />
efter andra världskriget. Storbritannien ville se en lösning<br />
typ ”skippa rättegång, skjut dem i huvudet”, men USA<br />
satte stopp. USA:s högsta domstol fastslog att avrättningar<br />
<strong>som</strong> inte föregåtts av rättegång skulle ”bryta mot upprepade<br />
löften” och eventuellt väcka misstankar om skamliga<br />
bakomliggande motiv. Detta ledde till Nürnbergrättegångarna<br />
<strong>som</strong> skapade normer för krigsbrott och brott<br />
mot mänskligheten. Sedan dess har rättegångar och tribunaler<br />
varit den mest accepterade metoden att hantera perso<strong>ner</strong><br />
<strong>som</strong> anklagas för brott mot mänskligheten. Bara tre<br />
veckor efter att Bin Ladins kropp dumpats till havs tillfångatogs<br />
Radko Mladic i Serbien och fick en medicinsk<br />
undersökning för att säkerställa att han skulle klara en rättegång.<br />
Kanske bestod problemet i Bin Ladins ”statslöshet”:<br />
kan ett sådant åtal väckas mot individer <strong>som</strong> inte är<br />
representanter för en stat eller ingår i en officiellt erkänd<br />
krigsmakt? Svaret är ja. Exempelvis dömdes två nunnor i<br />
juni 2001 för brott mot mänskligheten för att de deltagit i<br />
en massaker under folkmordet i Rwanda. Ännu en motsägelse<br />
är att flera medlemmar av al-Qaida just nu inväntar<br />
rättegång för sin roll i attentaten den 11 september 2001 –<br />
bland dem Khalid Sheikh Mohammed, <strong>som</strong> av USA:s<br />
försvarsdepartement betecknas <strong>som</strong> ”hjärnan bakom angreppen<br />
den 11 september”. Var inte 9/11 det viktigaste<br />
skälet till att USA jagade Bin Ladin? Varför ställa den<br />
främste gärningsmannen inför rätta men skjuta galjonsfiguren?<br />
Och även om han inte skjutits lägger man märke<br />
till en annan sorts rättvisa även i Khalid Sheikh Mohammeds<br />
fall: han har hållits fången (och torterats, vilket vi<br />
kommer till senare) i åtta år utan rättegång. För att begripa<br />
denna nya rättvisa måste vi blicka tillbaka genom den<br />
dimma <strong>som</strong> skymmer vår förståelse av ”kriget mot terrorismen”.<br />
PAPPER, SIFFROR, BOJOR OCH NYCKLAR...<br />
Den 20 september 2001 förkunnade president Bush att<br />
”vårt krig mot terrorismen börjar med al-Qaida, men det<br />
tar inte slut därmed. Det kommer inte att upphöra förrän<br />
varje terroristgrupp på global nivå har hittats, stoppats<br />
och besegrats.” Är detta en krigsförklaring? Vissa skulle<br />
säga att det inte är det efter<strong>som</strong> internationell lag kräver<br />
att officiella krigsförklaringar görs av stater mot andra stater.<br />
Kanske är ”kriget” i ”kriget mot terrorismen” inte krig<br />
i officiell mening utan ett mer dramatiskt sätt att säga<br />
”kampanj”. Pansarfordonen, bomberna och dödssiffrorna<br />
tyder dock på ett krig i dess mest bokstavliga bemärkelse.<br />
När det gäller ”terror”-delen ansluter sig kriget mot terrorismen<br />
trots sin internationella räckvidd inte till någon<br />
internationell juridisk konsensus kring vad terrorism faktiskt<br />
är. Mångtydigheten har gett USA betydande fördelar.<br />
Kriget mot terrorismen är på alla sätt ett mycket påtagligt<br />
krig när det gäller att legitimera USA:s militära insatser<br />
men rökridåerna sprider sig på nytt så fort beteckningen<br />
”krig” inbegriper krigets lagar.<br />
Ett viktigt exempel på detta är regeringen Bushs beslut<br />
att fångar på Guantánamobasen inte uppfyller villkoren<br />
för krigsfångars status eller rättigheter enligt Genèvekonventio<strong>ner</strong>na.<br />
Genèvekonventio<strong>ner</strong>na stipulerar att man<br />
inte får tortera krigsfångar, och det är regler <strong>som</strong> införlivats<br />
med amerikansk militärlagstiftning. För att kringgå<br />
dessa begränsningar bestämde Bush i februari 2002 att tillfångatagna<br />
taliba<strong>ner</strong> och al-Qaida-medlemmar helt enkelt<br />
inte kunde betraktas <strong>som</strong> krigsfångar. För att undvika att<br />
bryta mot inhemsk lagstiftning mot tortyr framförde man<br />
därefter en rad rationaliseringar och ursäkter, däribland<br />
följande nya definition av vad <strong>som</strong> räknas <strong>som</strong> tortyr:<br />
Om fysisk smärta skall räknas <strong>som</strong> tortyr måste den<br />
vara lika intensiv <strong>som</strong> den smärta <strong>som</strong> följer på allvarlig<br />
fysisk skada, exempelvis organsvikt, nedsatt<br />
kroppsfunktion eller till och med död. Om renodlad<br />
psykisk smärta eller psykiskt lidande skall räknas<br />
<strong>som</strong> tortyr enligt paragraf 2340 måste den resultera<br />
i betydande psykisk skada av rimlig varaktighet,<br />
det vill säga bestå i månader eller till och med år.<br />
Som resultat av denna policy kom en rad anmälningar av<br />
tortyr från fångar och militär personal på Guantánamobasen.<br />
Christopher Arendt, före detta kriminalvårdare på<br />
Guantánamo, berättar om den avhumaniseringsprocess<br />
han deltog i där: ”Papper, siffror, bojor och nycklar, allt<br />
skulle redovisas, men ingenting utöver papper och bojor<br />
och siffror och nycklar...”<br />
På ett poetiskt sätt fångar Arendt vad sociologen Zygmunt<br />
Bauman identifierar <strong>som</strong> det <strong>som</strong> krävs för att bryta<br />
<strong>ner</strong> moraliska invändningar mot brutalt våld: våldet sanktio<strong>ner</strong>as<br />
genom officiella order, handlingar blir rutin och<br />
våldets offer avhumaniseras.<br />
På hemmaplan infriade Bush sitt löfte att föra ett ”idéernas<br />
krig”. ”Terroristernas undre värld” fanns ”på andra<br />
sidan ocea<strong>ner</strong> och kontinenter, på bergstoppar och i grottor”,<br />
i ”avlägsna djungler och öknar”. Det fanns ett antal<br />
”ondskans axelmakter” <strong>som</strong> ”hyllar tyranni och död <strong>som</strong><br />
sitt ideal och sin tro”, varnade han oss samtidigt <strong>som</strong> han<br />
förklarade att USA nu skulle inleda krig mot Irak. Jag<br />
minns hur min mor då misstog sig och trodde att hennes<br />
förmåga till kritiskt tänkande egentligen var exempel på<br />
förvirring: ”Jag förstår bara inte vad al-Qaida har med<br />
Irak att göra.”<br />
”BARA TRE VECKOR<br />
EFTER ATT BIN<br />
LADINS KROPP<br />
DUMPATS TILL HAVS<br />
TILLFÅNGATOGS<br />
RADKO MLADIC<br />
I SERBIEN OCH<br />
FICK EN MEDICINSK<br />
UNDERSÖKNING FÖR<br />
ATT SÄKERSTÄLLA<br />
ATT HAN SKULLE<br />
KLARA EN RÄTTE-<br />
GÅNG.”<br />
Våren 2004 avslöjade över 1 000 foton systematisk tortyr<br />
av irakiska fångar på det amerikanska fängelset i Abu<br />
Ghraib. Fotona visade hur amerikanska soldater skadade,<br />
slog, förnedrade, förödmjukade, sexuellt utnyttjade, våldtog<br />
och dödade irakiska krigsfångar <strong>som</strong> ofta var nakna<br />
och/eller hade säck över huvudet. Vad har Guantánamo<br />
med Abu Ghraib att göra? Varför skulle de pressade villkoren<br />
för fångar <strong>som</strong> var taliba<strong>ner</strong> och al-Qaida-medlemmar<br />
tillämpas på vad <strong>som</strong> helt klart var krigsfångar i Irak?<br />
Fotona från Abu Ghraib förkroppsligar Bushs retorik och<br />
politik: den oriktiga sammanblandningen av Irak med<br />
terrorism, och avhumaniseringen av alla <strong>som</strong> ses <strong>som</strong> terrorister.<br />
SKAPANDET AV ”DEN ANDRE”<br />
Bush formulerade det så här: ”Antingen är du med oss eller<br />
med terroristerna.” Vilka är dessa två olika lag, <strong>som</strong><br />
också beskrivs av Bush <strong>som</strong> ”frihet gentemot rädsla, rättvisa<br />
gentemot grymhet”? Retoriken kan också ses <strong>som</strong> ett<br />
exempel på hur man skapar ”den andre”: man definierar<br />
en grupp <strong>som</strong> helt utanför och underlägsen den ”normala”<br />
gruppen <strong>som</strong> är ”vi”. De ”andra” borde i det här fallet<br />
syfta enbart på al-Qaida-terroristerna, men <strong>som</strong> vi såg tidigare<br />
tycks dess betydelse utvidgas till att omfatta en<br />
större grupp människor. Vilka ingår i den här gruppen?<br />
Den officiella 9/11-kommissionens rapport beskriver<br />
Bushs och hans rådgivares tidiga reaktio<strong>ner</strong> på angreppen.<br />
Det <strong>som</strong> kom att kallas det globala ”kriget mot terrorismen”<br />
betecknades först <strong>som</strong> ett ”fälttåg” <strong>som</strong> skulle<br />
riktas mot ”internationella terrororganisatio<strong>ner</strong> i Mellanöstern”.<br />
Kriget mot terrorismen har alltid varit kriget mot<br />
terroristerna från Mellanöstern. När Bush gör ett första<br />
försök att peka ut en misstänkt, börjar han med Irak och<br />
associerar sedan fritt via Palestina vidare till Iran. Det här<br />
kriget har haft rasifierade parametrar från första början.<br />
Att slå ihop Mellanösterns länder och folkslag till en<br />
enda grupp och blanda ihop den gruppen med terrorism<br />
är ingenting nytt. I boken Covering Islam (Att bevaka<br />
islam) erinrar sig Edward Said att tidiga misstankar mot<br />
”islamistiska terrorister” öppet luftades i medierna<br />
omedelbart efter bombdådet i Oklahoma City 1995, tills<br />
gärningsmannen visade sig vara en vit protestant. Said<br />
ägnade flera decennier åt att utforska det fenomen han<br />
gav namnet ”orientalism”: förminskandet av hela den<br />
muslimska världen till ”ett ondskefullt väsen utan tankeförmåga”.<br />
Det han tar upp i sin forskning är rasifiering:<br />
ideologier, antaganden, övertygelser och handlingar <strong>som</strong><br />
reducerar ”de andra” till förmodad underlägsenhet baserad<br />
på ras eller ”kultur”. I Krigets ramar visar Judith Butler<br />
vart detta tänkande har lett och kommer att leda, nämligen:<br />
...till ett specifikt utnyttjande av utvalda befolkningar,<br />
av liv <strong>som</strong> inte riktigt är liv, utmålat <strong>som</strong><br />
”möjligt att förinta” och ”inget att sörja över”…<br />
Sådana befolkningar är försumbara eller kan offras,<br />
just för att de framställs <strong>som</strong> redan förlorade eller<br />
förverkade; de utmålas <strong>som</strong> hot mot mänskligt liv i<br />
dess nuvarande form snarare än <strong>som</strong> levande befolkningar<br />
i behov av skydd mot orättfärdigt statligt<br />
våld, svält eller pandemier. Följaktligen går det inte<br />
att sörja över sådana liv, när de går förlorade, efter<strong>som</strong><br />
förlusten av sådana befolkningar ses <strong>som</strong> en<br />
nödvändighet för att skydda ”de levandes” liv, enligt<br />
den förvridna logik <strong>som</strong> rationaliserar deras död.<br />
Vi har lärt oss att selektivt tillämpa värdet av mänskligt liv<br />
och det skydd <strong>som</strong> de mänskliga rättigheterna erbjuder.<br />
Vi har låtit föreställningen att västerländska liv är värda<br />
mer än liv i Mellanöstern påverka våra samhällen, vår politik,<br />
internationell lag och krigets lagar. Vi riktar oss inte i<br />
smyg mot en fiende, vi avhumaniserar hela befolkningar.<br />
Trots att Bin Ladin var obeväpnad och fjärran från något<br />
slagfält när han dödades, har USA senare hävdat att<br />
han var ” ledare för en oppositionell styrka” och därmed<br />
kunde skjutas snarare än dras inför rätta. Lagarna verkar<br />
återigen dimmiga. Skulle samma principer gälla om<br />
al-Qaida-kämpar störtade in och sköt överbefälhavare<br />
Obama?<br />
När vi avhumaniserar en fiende, uppstår konsekvenser<br />
för verkliga liv <strong>som</strong> ”är möjliga att sörja”. De civila dödssiffrorna<br />
i Irak, sedan invasionen tog sin början, uppskattas<br />
till över 100 000, vartill vi skulle kunna lägga mängder<br />
av icke-terroristiska lik från Afghanistan, om vi bara kunde<br />
få fram tillförlitliga siffror. Lägg därtill ödelagda städer,<br />
näringsliv i spillror, kidnappningar, tortyr och här hemma<br />
spionage, hatbrott, utvisningar, inskränkningar av religionsfriheten.<br />
En kula i huvudet, ett lik i havet. Ett krig utan<br />
lagar <strong>som</strong> driver vidare <strong>som</strong> en sjuk flod.<br />
26<br />
27<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
Iseptember 1996 tog talibanrörelsen över makten i<br />
Afghanistan med våld. Kvinnor förbjöds att arbeta,<br />
hämta sina barn från skolan och i vissa städer att göra<br />
inköp. Flickskolorna stängdes och kvinnor spärrades<br />
i praktiken in i sina hem. I november 2001, några<br />
veckor efter att USA:s invasion av Afghanistan inleddes,<br />
höll Laura Bush, USA:s dåvarande presidenthustru ett radiotal<br />
om Afghanistans kvinnor. Talibanregimen var nu<br />
på tillbakagång, hävdade hon, och ”befolkningen i Afghanistan<br />
– i syn<strong>ner</strong>het kvinnorna – gläder sig.” Ett av USA:s<br />
mål i Afghanistan var enligt Vita huset att befria kvinnorna<br />
från taliba<strong>ner</strong>nas brutala förtryck.<br />
När George W. Bush vann presidentvalet 2001 hade<br />
det till stor del varit genom att stödja sig på den högerkristna<br />
rörelsen i landet. Hans maktövertagande sågs <strong>som</strong><br />
en förlust för den feministiska rörelsen i USA och snart<br />
började också Bush genomföra några av de antifeministiska<br />
reformer <strong>som</strong> de konservativa kristna förväntade sig<br />
av honom. Hur kommer det sig att regeringen Bush nu<br />
plötsligt talade om att rädda den afghanska kvinnan? Den<br />
brittisk-pakistanske historikern och författaren Tariq Ali<br />
berättar i sin bok Fundamentalisternas kamp en helt annan<br />
historia. Det var USA <strong>som</strong> hjälpte taliba<strong>ner</strong>na till makten,<br />
och före den 11 september 2001 var det ingen i Washington<br />
<strong>som</strong> pratade om de afghanska kvinnorna.<br />
Sociologiprofessorn Gargi Bhattacharyya skriver i sin<br />
bok Dangerous Brown Men att ”kriget mot terrorismen”<br />
har legitimerats med argument <strong>som</strong> har tagit nyckelkomponenter<br />
från progressiva sociala rörelser. Dessa argument<br />
var bland annat synen på kvinnors och homosexuellas<br />
rättigheter, mångkulturell samlevnad och maskulinitet.<br />
Islamsk religion och kultur kopplades samman med<br />
kvinnoförtryck och det västerländska samhället med tolerans<br />
och jämställdhet. Terroristerna var människor <strong>som</strong><br />
inte förstod värdet av mänskliga rättigheter och mänskligt<br />
liv, och västvärlden var därför tvungen att bekämpa fienden<br />
med ett barbari <strong>som</strong> kunde matcha deras. På så vis,<br />
hävdar hon, har man kunnat argumentera för nödvändigheten<br />
av att använda metoder <strong>som</strong> inte följer internationella<br />
konventio<strong>ner</strong>.<br />
Edward Said skriver i sin inflytelserika bok från år 1978,<br />
Orientalism, att Orienten i Västs världsbild ses <strong>som</strong> enbart<br />
styrd av kultur och religion. Denna syn leder till att den<br />
muslimska världen fråntas sin historia. Regeringen Bush<br />
har i sina tal om kriget mot terrorismen ofta varit noga<br />
med att påpeka att islamisterna utgör en liten minoritet<br />
inom islam, men islamismen ses ändå <strong>som</strong> sprungen ur islamsk<br />
religion och kultur. I verkligheten spelar religiösa<br />
och kulturella faktorer en ganska undanskymd roll när det<br />
gäller att förstå islamismens framväxt.<br />
BERÄTTELSEN OM ISLAMISTERNA<br />
OCH DERAS KVINNOSYN<br />
För att förstå islamismens framväxt i Afghanistan måste<br />
man känna till landets historia. I Fundamentalisternas<br />
KVINNOFÖRTRYCKANDE<br />
MUSLIMER & TOLERANTA<br />
VÄSTERLÄNNINGAR<br />
En berättelse har tagit form i kriget mot<br />
terrorismen <strong>som</strong> utmålar muslimer och islam<br />
<strong>som</strong> kvinnoförtryckande medan västvärlden<br />
definieras <strong>som</strong> jämställd och tolerant.<br />
Catherine Holt granskar denna berättelse,<br />
vilka <strong>som</strong> tjänar på den, och vilka konse-<br />
kvenser berättelsen får för kampen för<br />
jämställdhet.<br />
kamp beskriver Tariq Ali taliba<strong>ner</strong>nas väg till makten i<br />
Afghanistan. Det är en skrämmande historia om ett land<br />
vars befolkning offrades av stormakterna i deras kalla<br />
krig.<br />
I slutet av 70-talet kom en repressiv kommunistisk<br />
regim till makten i Kabul genom en statskupp. Denna<br />
regim började genomdriva en rad progressiva reformer,<br />
ibland med väldigt repressiva metoder. Tvångsäktenskap<br />
förbjöds och regimen satsade mycket på utbildning. Även<br />
flickor skulle få utbildning i städerna. Men den kommunistiska<br />
PDPA-regimen fick inte sitta länge vid makten.<br />
När USA började beväpna den religiösa oppositionen,<br />
invaderade Sovjetunionen landet för att rädda den hårt<br />
ansatta regimen. I Pakistan utbildades unga fattiga<br />
bondsö<strong>ner</strong> i religiösa så kallade madrasa-skolor, med<br />
stöd bland annat från USA. Dessa pojkar fick lära sig<br />
sträng militär disciplin och en bokstavstolkning av<br />
Koranen och islam.<br />
De mest lovande bland dessa så kallade taliba<strong>ner</strong> –<br />
elever – skickades till Afghanistan för att bekämpa den<br />
sovjetiska invasionen. Talibanrörelsen representerar alltså<br />
inte bara en väldigt liten minoritet inom islam – den<br />
har dessutom uppstått och stärkts av anledningar <strong>som</strong> har<br />
ganska lite med islam att göra. Och Afghanistan är inget<br />
isolerat fall. Över hela den muslimska världen har Väst finansierat<br />
och beväpnat islamistiska grupper för att främja<br />
sina egna intressen i regionen och bekämpa det sovjetiska<br />
hotet. Detta har dock glömts bort i den allmänna debatten<br />
om muslimers kvinnosyn.<br />
Hur såg den ideologi ut <strong>som</strong> kopplade samman kvinnors<br />
rättigheter med imperialistiska strävanden? Enligt<br />
Bhattacharyya har grundtankarna bakom ”kriget mot terrorismen”<br />
varit att det finns absoluta och oöverstigliga<br />
skillnader mellan kulturer och att den västerländska kulturen<br />
är hotad utifrån. I sitt radiotal i november 2001 hävdar<br />
presidenthustrun Laura Bush att ”civiliserade människor<br />
över hela världen” visar sin avsky för taliba<strong>ner</strong>nas<br />
förtryck av kvinnorna efter<strong>som</strong> ”vi i Afghanistan kan se<br />
den värld <strong>som</strong> terroristerna skulle vilja tvinga på resten<br />
av oss”. Den legitimerande berättelsen kring den 11 september<br />
har därmed enligt Bhattacharyya fått en rasialiserad<br />
karaktär. När George Bush pratade om kampen mot<br />
ondskan förstod världen tydligt att han syftade på en viss<br />
grupp människor <strong>som</strong> förkroppsligade denna ondska.<br />
Det var också enligt Bhattacharyya en berättelse där<br />
det fanns ständiga referenser till kvinnors kroppar. Frågor<br />
av typen vilka kläder kvinnor får ha på sig och hur fritt de<br />
får röra sig hamnade i centrum för debatten. Västerländska<br />
kvinnors förmåga att visa upp sina rättigheter med<br />
sina egna kroppar blev ett mått på civilisation. Det var<br />
alltså, menar Bhattacharyya, en begränsad syn på kvinnors<br />
rättigheter <strong>som</strong> fördes fram – en syn <strong>som</strong> fokuserade<br />
på individuella rättigheter och individens valfrihet. Mer<br />
kollektiva rättigheter <strong>som</strong> rätten till trygghet, förutsättningar<br />
att tillgodose grundläggande behov och frihet från<br />
våld saknades i debatten. Man framhöll en erotiserad och<br />
28<br />
29<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
marknadsvänlig kvinnlighet, och kvinnorna i Afghanistan<br />
och andra muslimska länder antogs eftersträva den typ av<br />
frihet <strong>som</strong> manifesteras genom fysisk öppenhet. Tanken<br />
att en större fysisk öppenhet automatiskt skulle innebära<br />
mer frihet ignorerade samtidigt den feministiska kritiken<br />
mot sexualiseringen av kvinnan.<br />
KULTURALISERINGEN AV VÅLDET MOT KVINNOR<br />
Vilka konsekvenser har ”kriget mot terrorismen” och den<br />
diskussion om jämställdhet <strong>som</strong> legitimerar den fått för<br />
kvinnokampen i de av västvärlden ockuperade länderna?<br />
Kan man tänka sig att ett större fokus på kvinnan fått en<br />
positiv inverkan för jämställdheten?<br />
Bhattacharyya tror tvärtom att arbetet för kvinnors<br />
rättigheter komprometteras av att kraven på jämställdhet<br />
förs fram i skuggan av en militär ockupation. Svarta kvinnor<br />
och kvinnor från forna koloniserade länder har länge<br />
argumenterat för att deras feministiska kamp bör utformas<br />
och ledas av dem själva, av dem <strong>som</strong> själva lever och verkar<br />
i den verklighet <strong>som</strong> de vill förändra. Detta står i skarp<br />
kontrast till den berättelse <strong>som</strong> framställer kvinnor i den<br />
muslimska världen <strong>som</strong> hjälplösa offer, <strong>som</strong> måste räddas<br />
av väst.<br />
Samtidigt har berättelsen om den muslimska kvinnan<br />
även fått konsekvenser för jämställdheten i västvärlden, enligt<br />
Bhattacharyya. Synen på jämställdhet <strong>som</strong> en naturlig<br />
del av den västerländska kulturen ignorerar den kvinnokamp<br />
<strong>som</strong> har förts och <strong>som</strong> förs här. Politiska skillnader<br />
utraderas i den allmänna debatten och plötsligt ses den<br />
västerländska kulturen <strong>som</strong> homogen. Det kvinnoförtryck<br />
<strong>som</strong> man anklagar muslimer för kopplas samman med en<br />
debatt om mångkulturens misslyckande.<br />
Statsvetaren Maria Carbin har i sin doktorsavhandling<br />
Mellan tystnad och tal undersökt synen på hedersvåld i<br />
Sveriges offentliga politik mellan åren 1995 och 2008.<br />
Carbin beskriver ett skifte i den offentliga politiken från<br />
vad hon kallar en ”mångfaldsdiskurs” till en ”värderingsdiskurs”.<br />
Medan mångfaldsdiskursen såg kulturell mångfald<br />
<strong>som</strong> positiv bygger värderingsdiskursen på en gränsdragning<br />
mellan svenskt och icke-svenskt. Av värderingsdiskursen<br />
målas en hel region – Mellanöstern – upp <strong>som</strong><br />
problemets ursprung. Männen därifrån ses <strong>som</strong> mer patriarkala<br />
och mer våldsbenägna än de svenska männen.<br />
Invandrarflickor reduceras till antingen förtryckta i familjen<br />
eller fria efter att ha räddats av det svenska samhället.<br />
Det är enligt Carbin ”värderingsdiskursen” <strong>som</strong> är den<br />
domi<strong>ner</strong>ande i Sverige i dag. Skiftet från ”mångfaldsdiskurs”<br />
till ”värderingsdiskurs” hänger ihop med den 11 september<br />
och den efterföljande debatten om muslimer. Över<br />
stora delar av Europa kom idéer om en minskad tolerans<br />
inför kulturella skillnader att kopplas samman med minoritetskvinnors<br />
rättigheter. Det var en debatt <strong>som</strong> stundtals<br />
gav bränsle åt högerextrema rörelsers rasistiska argumentation.<br />
I Sverige kom mordet på Fadime Sahindal i början av<br />
30<br />
TEXT:CATHRINE<br />
HOLT<br />
TEMAREDAKTÖR<br />
ILLUSTRATION: SARAH<br />
KATARINA HIRANI<br />
”FRÅGOR AV TY-<br />
PEN VILKA KLÄ-<br />
DER KVINNOR<br />
FÅR HA PÅ SIG<br />
OCH HUR FRITT<br />
DE FÅR RÖRA<br />
SIG HAMNADE<br />
I CENTRUM<br />
FÖR DEBATTEN.<br />
VÄSTERLÄND-<br />
SKA KVINNORS<br />
FÖRMÅGA ATT<br />
VISA UPP SINA<br />
RÄTTIGHETER<br />
MED SINA EGNA<br />
KROPPAR BLEV<br />
ETT MÅTT PÅ<br />
CIVILISATION.”<br />
2002 att leda till en rubbning av ”mångfaldsdiskursen”.<br />
Den rådande diskursen kritiserades utifrån tanken att<br />
mångkultur och tolerans gentemot skillnader hade lett till<br />
att det svenska samhället svikit de unga kvinnor <strong>som</strong> var<br />
utsatta för hedersvåld. I mångfaldsdiskursen uppmärksammades<br />
enligt Carbin inte flickors situation <strong>som</strong> en fråga<br />
om våld utan istället <strong>som</strong> en fråga om ge<strong>ner</strong>ations- eller<br />
kulturkonflikter. Våldet bagatelliserades. Carbin frågar sig<br />
dock varför kritiken mot mångfaldsdiskursen kom att definiera<br />
tolerans och inte exempelvis rasism <strong>som</strong> problemet.<br />
Både mångfaldsdiskursen och värderingsdiskursen har enligt<br />
Carbin satt kultur, etnicitet eller nationellt ursprung<br />
<strong>som</strong> självklar utgångspunkt. Synen på det så kallade hedersvåldet<br />
har varit föremål för en kamp mellan å ena<br />
sidan dem <strong>som</strong> ser våldet <strong>som</strong> ett uttryck för mäns våld<br />
mot kvinnor och dem <strong>som</strong> ser det <strong>som</strong> specifikt kulturellt<br />
betingat hedersvåld.<br />
Carbin menar att man bör löskoppla begreppet heder<br />
och synen på våld mot kvinnor från vad hon kallar den<br />
rådande kulturella reduktionismen. Våldet bör i stället<br />
enligt henne förstås utifrån både etnicitet, klass och kön<br />
utan att för den skull utesluta att det kan ha kulturella eller<br />
religi ösa förtecken.<br />
HEDERSVÅLD SOM FÖRKLARING<br />
Vilka konsekvenser får synen på mäns våld mot kvinnor<br />
<strong>som</strong> kulturellt betingat för de muslimska kvinnor <strong>som</strong> utsätts<br />
för våld? Bernardita Nuñez är verksamhetsledare för<br />
Terrafem, en ideell organisation <strong>som</strong> organiserar jourboende<br />
och jourtelefon för kvinnor med utländsk härkomst.<br />
När jag ringer upp henne på hennes kontor i Stockholm,<br />
berättar hon att de fördomar och föreställningar <strong>som</strong> finns<br />
om invandrarkvinnor riskerar att leda till att de inte får<br />
den hjälp <strong>som</strong> de har rätt till.<br />
– I stället för att lyssna på vilken typ av våld kvinnan<br />
utsätts för och vilken typ av hjälp hon behöver får hon<br />
hjälp utifrån hur hon blir betraktad.<br />
Nuñez är kritisk till begreppet ”hedersvåld”.<br />
– I alla tider och i alla samhällen har man hittat ursäkter<br />
för våldet. När man säger att handlingen utövas i hederns<br />
namn är detta en bortförklaring från mannens sida.<br />
Debatten om hedersvåld har enligt Nuñez ”kulturaliserat”<br />
våldet, men våldet handlar varken om religion eller om<br />
kultur utan om makt.<br />
I sin bok Orientalism argumenterar litteraturprofessorn<br />
Edward Said för att Väst har presenterat en bild av Orienten<br />
<strong>som</strong> ska göra det lättare att kolonisera området. Västs<br />
bild av den muslimska världen kan alltså inte förstås utan<br />
de bakomliggande intressen <strong>som</strong> den försöker dölja. Feministiska<br />
argument har sedan den 11 september missbrukats<br />
i propagandan från krigshetsare över hela världen. Syftet<br />
har varit att skapa rädsla för en viss folkgrupp för att legitimera<br />
västvärldens imperialistiska strävanden. Och kvinnorna<br />
både i Afghanistan och i Sverige har fått betala ett<br />
högt pris.<br />
Krönika/<br />
En skön ny värld<br />
Arabiska människor har betalat högsta priset för<br />
USA:s säkerhetskultur efter 9/11. Diskrimi<strong>ner</strong>ing av<br />
araber har i princip uppmuntrats. Vi andra ska känna<br />
oss utsatta, får höra att vi är i fara, och ombeds att hjälpa<br />
till att anmäla ”misstänkta aktiviteter” eller människor.<br />
Den domi<strong>ner</strong>ande kulturen har definierat arabiska<br />
människor <strong>som</strong> själva sinnebilden för ”misstänkta”, ungefär<br />
<strong>som</strong> japanska människor var under andra världskriget.<br />
Men även latinamerika<strong>ner</strong> har varit utsatta för rasism<br />
efter 9/11. Sedan dess har gränssäkerheten<br />
skärpts, med fokus nästan uteslutande på att hålla mexikanska<br />
människor borta.<br />
Jag har flugit många gånger sedan 9/11 och med ett<br />
undantag har jag aldrig haft några problem med den<br />
korta passagen genom säkerhetskontrollerna. Undantaget<br />
kom 2007, när jag återvände hem från en semester<br />
i Mexiko. För en puertorican född i USA känns det<br />
på sätt och vis invant att åka till Mexiko. Jag har rest till<br />
Puerto Rico många gånger och det är tydligt att de forna<br />
spanska kolonierna delar viss släktskap. Vacker<br />
spansk arkitektur är en sak <strong>som</strong> latinamerikanska länder<br />
har gemensamt. Tecken på folkmord och kolonisation<br />
<strong>som</strong> conquistadorerna lämnade efter sig till oss.<br />
Jag tänkte mig in i hur det skulle vara att passera<br />
tullen <strong>som</strong> mexikansk amerikan. Jag gissade att många<br />
laglydiga medborgare skulle gå igenom med en klump i<br />
magen. De skulle undra om de den här gången skulle<br />
stoppas för noggrann kontroll och tas för inkräktare<br />
med mål att stjäla en bit av den amerikanska drömmen.<br />
Dessa tankar dröjde sig kvar i huvudet på mig när<br />
jag ryckte till mig väskan från bagagebandet.<br />
När jag var på väg mot första kontrollstationen kommer<br />
en polisman fram till mig och ber mig följa med<br />
honom. Han var latinamerikan, troligen av mexikanskt<br />
ursprung, och sa att han ville leta igenom mina väskor<br />
och att detta var en rutinkontroll. Jag vänder mig om<br />
och ser alla andra gå åt ett helt annat håll. Polisen kan se<br />
min frustration. Han frågar varför jag ser så <strong>ner</strong>vös ut<br />
och verkar övertygad om att jag har något att dölja.<br />
Han trycker upp mig mot en avspärrning och säger<br />
åt mig att inte röra mig. Jag säger åt honom att hålla<br />
händerna borta. Han och hans kollega börjar febrilt gå<br />
igenom mina saker, riva upp presenter och läsa mina<br />
dagböcker. Samtidigt tänker jag så det knakar och försöker<br />
komma fram till om jag skrivit något <strong>som</strong> skulle<br />
kunna misstolkas <strong>som</strong> legitimt skäl att hålla mig kvar<br />
Jag förklarar för dem att jag tycker att deras sökande<br />
är obefogat. Polisens kollega, en vit kvinna, flera år äldre<br />
än mig, tittar upp från min dagbok och säger till<br />
mig: – Du är djupsinng.<br />
Hon har insett att deras sökande varit förgäves. Det var<br />
Victorio Reyes<br />
Poet och aktivist<br />
bosatt i Albany<br />
USA<br />
”JAG TROR INTE<br />
ATT VÅR RASIS-<br />
TISKA HISTOIRA<br />
KAN LÄKAS I EN<br />
MILJÖ SOM<br />
PRÄGLAS AV<br />
RÄDSLA.”<br />
nog spindelmanleksakerna <strong>som</strong> jag köpt till mina barn<br />
<strong>som</strong> avgjorde saken. Hennes kollega tittar på mig, när<br />
väskan är helt tom och alla mina saker ligger utspridda<br />
över ett bord, och säger:<br />
– Den här väskan känns tung. Jag ska röntga den.<br />
När kontrollen i röntgenapparaten inte ger något, säger<br />
han till mig att jag är fri att gå min väg och överlämnar<br />
åt mig att plocka upp mina tillhörigheter och lägga tillbaka<br />
dem i väskan.<br />
Jag kommer aldrig att få veta om jag stoppades den<br />
dagen av en ren tillfällighet eller om rasism spelade in,<br />
och det är det <strong>som</strong> är problemet. Makthavarna i vårt<br />
land har krävt att vi avstår från vissa av våra rättigheter i<br />
utbyte mot säkerhet. Jag ser inte denna kultur av rädsla<br />
och granskning <strong>som</strong> en väg mot frihet. Den bör ses<br />
<strong>som</strong> det hinder den i själva verket är. Jag tror inte att<br />
vår rasistiska historia kan läkas i en miljö <strong>som</strong> präglas<br />
av rädsla.<br />
31<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
ERRORIST-<br />
TÄMPLADE<br />
TEXT:LEANDRO<br />
SCHCLAREK<br />
MULINARI<br />
REDAKTIONSMEDLEM<br />
Den 11 september 2001 innebar startskottet för USA:s korståg mot ”terrorn”.<br />
De politiska konsekvenserna har blivit att sociala rörelser runt om i världen<br />
stämplats <strong>som</strong> terrorister. Solidaritet har blivit svårare, menar Nilsa Rain <strong>som</strong><br />
i ett trettiotal år har kämpat för mapuchefolkets rättigheter.<br />
På andra sidan Atlanten, i det <strong>som</strong> idag benämns<br />
Chile, kämpar ursprungsbefolkningen mapuche<br />
för sin överlevnad. Fyra aktivister har för överfall<br />
på en åklagare dömts <strong>som</strong> terrorister till<br />
mellan 20–25 års fängelse. Domstolen återupplivar<br />
gamla terroristlagar från Pinochet-tiden. De åtalade<br />
hade inte en chans att försvara sig: åklagarsidan tillåts<br />
bland annat använda vittnen vilkas identitet hålls dold<br />
för försvaret. Därför inledde de åtalade en lång hungerstrejk.<br />
Kravet har varit en rättvis rättegång. Och att chi-<br />
lenska staten ska inleda en dialog med mapuchefolkets<br />
representanter.<br />
I Malmö hålls en liten solidaritetsmanifestation till<br />
stöd för de hungerstrejkande. En av talarna är Nilsa<br />
Rain, <strong>som</strong> själv är mapuche. Hon studerar i Spanien, och<br />
pendlar sedan ett par år tillbaka mellan Malmö och Spanien<br />
på grund av kärlek. Vid årsskiftet ska hon dock ta<br />
med sig familjen hem till sin comunidad, sin ”gemenskap”<br />
i Chile. Det är där Nilsa Rain hör hemma.<br />
Hon håller ett brandtal på Möllevångstorget och be-<br />
rättar att denna hungerstrejk bara är en i raden av liknande<br />
protester. Gång på gång upprepar hon att man<br />
aldrig kommer att ge upp.<br />
AKTIVISM STÄMPLAT SOM TERRORISM<br />
Den moderna chilenska statens framväxt har enligt Nilsa<br />
Rain gått hand i hand med förtryck av ursprungsfolken<br />
och parallell rovdrift av naturtillgångar, vilket bland<br />
annat inneburit att marker förstörts genom skövling och<br />
utsläpp samt uppförandet av pipelines, sopstatio<strong>ner</strong> och<br />
annan infrastruktur. Nilsa Rains egen ”gemenskap”<br />
klyvs av en motorväg <strong>som</strong> byggts utan hänsyn till att<br />
den korsar en begravningsplats.<br />
Mapuchefolkets motstånd, <strong>som</strong> inte minst riktat sig<br />
mot multinationella bolag, bland annat från Sverige och<br />
Norge, har stämplats <strong>som</strong> terrorhandlingar av chilenska<br />
staten – trots att det inte kan anses att målet för de politiska<br />
aktio<strong>ner</strong>na är att sprida rädsla. Snarare har det<br />
främst handlat om sabotage och vad <strong>som</strong> kan beskrivas<br />
<strong>som</strong> olaga intrång. Inte en enda statlig representant har<br />
dött i konfrontatio<strong>ner</strong>na, framhåller Nilsa Rain.<br />
– Vi gör motstånd beväpnade med påkar och stenar.<br />
De svarar med helikoptrar och tungt beväpnad militär<br />
och polis, säger hon.<br />
Hur har mapuchefolkets kamp påverkats av den<br />
11 september?<br />
– Mitt folk har kämpat i århundraden och terroriserats<br />
lika länge. Så det i sig är inget nytt, svarar Nilsa. Det <strong>som</strong><br />
framför allt förändrats de senaste åren är att förtryckets<br />
teknologi blivit mer raffi<strong>ner</strong>ad och sofistikerad. De har<br />
nya, mer effektiva vapen till sitt förfogande. Inte minst<br />
spelar medierna en ny roll i den påstådda kampen mot<br />
oss ”subversiva”. Genom medierna lyckas man framställa<br />
oss <strong>som</strong> terrorister och då blir det svårt för många att<br />
förstå vad vi egentligen vill och vilka vi är.<br />
Ytterligare en sak, framhåller Nilsa, har förändrats<br />
med ”kriget mot terrorn”. Det har blivit svårare att hitta<br />
allianser. Som resultat av att USA lyckats bestämma dagordningen<br />
har solidaritetsrörelsen svårt att se klart. Det<br />
internationella klimatet gör att alltför många accepterar<br />
en tudelad världssyn, där ”goda” ställs mot ”onda” och<br />
där man skiljer mellan ”bra” och ”dåligt” motstånd.<br />
I förlängningen leder detta till att horisonten för vad<br />
och hur man kan tänka begränsas, menar hon.<br />
ETT ARV FRÅN DIKTAKTUREN<br />
Ett par veckor efter solidaritetsmanifestationen där Nilsa<br />
Rain var huvudaktör, sitter hon vid sitt köksbord i<br />
Malmöstadsdelen Sofielund och brer en macka. Hemmet<br />
pryds av mängder av affischer och politiska budskap.<br />
Orden ”jord” och ”territorium” återkommer på<br />
flera av planscherna. På kylskåpet hänger ett foto från en<br />
aktion där en bygemenskap krävt tillbaka ett landområde.<br />
Protesten innebar att man helt enkelt bosatte sig –<br />
ockuperade – den mark man ansåg tillhöra byn. Hon<br />
pekar på barnen på bilden, på gamlingarna och poängte-<br />
rar att det är så här man jobbar: genom att hela familjer<br />
deltar i protesterna.<br />
– Ser de här ut <strong>som</strong> terrorister? frågar hon retoriskt.<br />
Nilsa Rain påpekar att den inhemska politiken främst<br />
påverkats av landets eget 11 september, det <strong>som</strong> ägde<br />
rum 1973 då den demokratiskt valde presidenten Salvador<br />
Allende störtades i en militärkupp. Augusto Pinochet<br />
inledde därefter ett skräckvälde <strong>som</strong> innebar att<br />
motståndarna till hans regim stämplades <strong>som</strong> terrorister.<br />
På så sätt kunde mord, försvinnanden och tortyr<br />
legitimeras.<br />
Antiterror-lagarna <strong>som</strong> tillämpas för att fängsla mapucheaktivister<br />
kom till år 1984 under Pinochets skräckvälde.<br />
Men trots demokratins framväxt har dessa lagar<br />
inte avskaffats. 2010 ställdes ett sextiotal perso<strong>ner</strong> inför<br />
rätta med hjälp av dessa och enligt vissa källor har upp<br />
emot 1 000 mapucheaktivister fängslats de senaste tio<br />
åren anklagade för terror. Kritiken mot den förda politiken<br />
har varit häftig, bland annat från Human Rights<br />
Watch, <strong>som</strong> hävdar att rättsstatens principer sätts på undantag<br />
efter<strong>som</strong> chilenska staten förvägrar människor<br />
en rättvis rättegång. Kritik har även framförts av FN:s<br />
kommitté för rasdiskrimi<strong>ner</strong>ingens avskaffande <strong>som</strong><br />
påpekat att lagarna tillämpas selektivt och ofta mot just<br />
mapuchefolket, <strong>som</strong> kollektivt stämplas <strong>som</strong> terrorister.<br />
Trots bitvis hårt internationellt fördömande har få<br />
ändringar kommit till stånd i denna fråga efter diktaturen.<br />
Samtliga regeringar efter Pinochet har tillämpat<br />
anti-terrorlagarna mot mapuchefolket och inte heller<br />
under den socialdemokratiska presidenten Michelle<br />
Bachelets styre blev det någon ändring. Hon hade i sin<br />
valkampanj 2006 lovat slå in på en ny väg, efter<strong>som</strong> hon<br />
hade personlig erfarenhet av vad det innebär att utsättas<br />
för denna typ av övergrepp. Väl vid makten fortsatte<br />
hon emellertid politiken i samma hjulspår. Enligt flera<br />
analytiker har detta möjliggjorts genom USA:s nya utrikesdoktrin<br />
<strong>som</strong> tillåter regeringar att stämpla sociala<br />
protester man har svårt att hantera <strong>som</strong> terrorhandlingar.<br />
– Under Pinochets diktatur behövdes inga argument<br />
för att motivera varför de förtryckte oss. Men nu behövs<br />
det, säger Nilsa Rain och påpekar att USA:s nya doktrin<br />
passat perfekt för de chilenska myndigheternas syften,<br />
efter<strong>som</strong> den inhemska politiken kunnat utformas i linje<br />
med det internationella klimat <strong>som</strong> uppstått.<br />
Efter en 86 dagar lång hungerstrejk avblåste de fyra<br />
mapucheledarna sin protest. De hade då förlorat mellan<br />
20 och 25 kilo i vikt. Beslutet togs efter att landets högsta<br />
domstol utan ny rättegång beslutat sänka straffet för<br />
de fyra dömda till mellan åtta och fjorton år. En överenskommelse<br />
har också nåtts med regeringen att skapa<br />
en kommission till försvar för mapuchefolkets rättigheter.<br />
Hungerstrejken kan därmed framställas <strong>som</strong> en politisk<br />
framgång, men Nilsa Rain ser med oro på framtiden<br />
för sitt folk:<br />
– Ju mer vi växer i styrka, desto hårdare blir repressionen.<br />
32<br />
33<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011<br />
NILSA RAIN.<br />
FOTO: GABRIELA BALBONTIN<br />
”KRITIK HAR ÄVEN<br />
FRAMFÖRTS AV<br />
FN:S KOMMITTÉ<br />
FÖR RASDISKRI-<br />
MINERINGENS<br />
AVSKAFFANDE SOM<br />
PÅPEKAT ATT LA-<br />
GARNA TILLÄMPAS<br />
SELEKTIVT OCH<br />
OFTA MOT JUST<br />
MAPUCHEFOLKET,<br />
SOM KOLLEKTIVT<br />
STÄMPLAS SOM<br />
TERRORISTER.”
TEXT:ANNA<br />
BJÖRKLUND &<br />
MARIA HOLM<br />
FRILANSJOURNALISTER<br />
BILD: MARIA HOLM<br />
MÅNGA AV DE<br />
THAILÄNDSKA<br />
BÄRPLOCKARE SOM<br />
KOMMER TILL SVERIGE ÄR<br />
FATTIGA BÖNDER.<br />
I BÄRPLOCKARNAS LAND<br />
FÖRRA ÅRET UPPMÄRKSAMMADES HUR MÅNGA ASIATISKA BÄRPLOCKARE SOM LOCKATS TILL SVERIGE TVINGADES<br />
ÅTERVÄNDA TOMHÄNTA. <strong>MANA</strong> HAR TRÄFFAT NÅGRA AV BÄRPLOCKARNA I DEN FATTIGA CHAIYAPHUMPROVINSEN DÄR<br />
FLERA AV DEM KÄMPAR MED ATT BLI KVITT SINA SKULDER. OCH FRÅGAN ÄR: HUR KOMMER DET ATT GÅ FÖR DEM SOM<br />
KOMMER HIT I ÅR?<br />
34<br />
35<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
SUPOD STRANGCHAT ÄR<br />
EN AV BÄRPLOCKARNA<br />
SOM VAR I ÅSELE FÖRRA<br />
SOMMAREN. NU KÄMPAR<br />
HAN FÖR ATT BLI KVITT<br />
SINA SKULDER.<br />
”INNAN HAN<br />
ÅKTE TILL SVERI-<br />
GE BLEV HAN LO-<br />
VAD EN VILODAG<br />
I VECKAN, MEN<br />
VÄL PÅ PLATS<br />
FANNS VARKEN<br />
TID FÖR ÅTER-<br />
HÄMTNING ELLER<br />
SJUKDOM.”<br />
Vid risfälten i utkanten av staden Kaeng Khra<br />
ljuder surrande traktormotorer. Skördeperioden<br />
har precis börjat och Supod Strangchat tar en<br />
paus medan lunchen förbereds i trädskuggan.<br />
Han är en av många <strong>som</strong> lyssnade på rekryteringsföretagens<br />
solskenshistorier i fjol. Landet med de<br />
bärfyllda gröna skogarna gav förhoppningar om en bättre<br />
tillvaro – och för hårt arbetande jordbrukare låter två<br />
månaders jobb i ett välutvecklat land <strong>som</strong> en överkomlig<br />
ansträngning. Hos det lågutbildade och fattiga isanfolket<br />
i nordöstra Thailand är det dessutom vanligt att en eller<br />
flera familjemedlemmar måste arbeta utomlands för att<br />
klara familjens försörjning under regnperioden då riset<br />
växer till sig.<br />
Supod blickar ut över skördemarken där de färdigvuxna<br />
risvipporna dignar. Han berättar hur han under<br />
två månaders arbete i Åsele steg upp klockan tre varje<br />
morgon och inte kom hem förrän elva på kvällen. Innan<br />
han åkte till Sverige blev han lovad en vilodag i veckan,<br />
men väl på plats fanns varken tid för återhämtning eller<br />
sjukdom.<br />
– Här i Thailand är det enklare. Jag får ordentligt med<br />
mat, kan ta en paus när jag blir trött och har nära till familjen,<br />
förklarar Supod och nickar mot sin syster och<br />
dotter <strong>som</strong> slutit upp vid träpallen där maten snart ska<br />
dukas upp.<br />
ÅRSLÖN I SKULDER<br />
Ändå är livet inte <strong>som</strong> förut. Efter sverigevistelsen förra<br />
<strong>som</strong>maren har han skulder <strong>som</strong> motsvarar mer än hans<br />
normala årsinkomst.<br />
– Jag och min fru bråkar varje kväll när vi ska lägga<br />
oss. Hon trodde att jag skulle komma hem med pengar,<br />
men så blev det inte. Jag är orolig över att marken <strong>som</strong><br />
jag pantsatt ska tas ifrån mig.<br />
Åsele-bärplockarnas fall är allt annat än unikt. Det<br />
idag ökända företaget Lomsjö Bär, vars vd Ari Hallikainen<br />
misstänks för att ha tömt bolagets konton och<br />
stuckit med bärplockarnas inkomster, är bara en skandal<br />
i raden av brutna löften, bristfälliga arbetsvillkor och<br />
obetalda lö<strong>ner</strong>.<br />
Enligt rapporten The 2009 Blueberry fiasco in Sweden,<br />
framtagen av thailändska Migrant Workers Union, har<br />
den nordiska bärindustrin utvecklats till en korrumperad<br />
marknad för oseriösa rekryteringsföretag och aktörer<br />
<strong>som</strong> profiterar på fattiga människor.<br />
– 70 dagar, 1 000 timmar, 3 000 kilo bär och 0 kronor i<br />
vinst, blev slutekvationen för thailändska bärplockare<br />
<strong>som</strong> besökte Sverige förra <strong>som</strong>maren. Jag kan inte se det<br />
på annat sätt än att det är slavarbete, säger rapportförfattaren<br />
Junya Lek Yimprasert, <strong>som</strong> de senaste 20 åren<br />
arbetat för thailändska industri- och migrantarbetares<br />
rättigheter.<br />
Hon anser att bärbranschens grundproblem ligger i<br />
antalet oseriösa mellanhänder, <strong>som</strong> tar ut höga serviceavgifter,<br />
samtidigt <strong>som</strong> kilopriset på bär har sjunkit de<br />
senaste åren.<br />
BOOM ÅR 2007<br />
Om vi backar ungefär 15 år tillbaka i tiden var situationen<br />
annorlunda. När de första bärplockarna från Thailand<br />
kom till Sverige, bestod de främst av familjemedlemmar<br />
och släktingar till thailändska kvinnor <strong>som</strong> gift<br />
sig med svenska män. Ofta fick de hjälp med att ordna<br />
allt praktiskt <strong>som</strong> turistvisum, flygbiljett, mat och logi.<br />
Sedan spred sig ryktet till närliggande byar och snart<br />
åkte ytterligare en ge<strong>ner</strong>ation thailändare till Sverige<br />
med vägledning och hjälp av dem <strong>som</strong> redan varit där.<br />
År 2007, då Migrationsverket införde regler <strong>som</strong> öppnade<br />
upp för utländska bärplockare att åka till Sverige på<br />
ett tre månaders långt arbetsvisum, exploderade antalet<br />
thailändska säsongsarbetare: från några hundra i slutet<br />
av 1990-talet till runt 8 000 år 2009.<br />
– Bakom boomen med de thailändska säsongsarbetarna<br />
ligger en stor maffialik organisation med rekryteringsföretag<br />
i Thailand. De byter skepnad likt ormar <strong>som</strong> ömsar<br />
skinn, förklarar Junya.<br />
RYKTEN OM STORA PENGAR<br />
I Thailand finns flera rekryteringsföretag <strong>som</strong> opererar i<br />
Sverige, bland annat Phumkacha, Siam Royal Services<br />
Group, Sin Sunshine och Thai Blueberry. De riktar in sig<br />
på thailändska byar där de vet att det finns många ouppfyllda<br />
drömmar. Ute på landsbygden surrar exotiska<br />
namn <strong>som</strong> Kanada, USA, Nya Zeeland och Sverige, till<br />
och med Sydafrika, Kina och Kazakstan, trots att där inte<br />
finns något behov av utländsk arbetskraft. På radion<br />
skvalar kampanjer om hur det enkelt går att tjäna pengar<br />
utomlands och rykten om ”den där risbonden <strong>som</strong> lyckades<br />
förra året” går <strong>som</strong> en löpeld genom byarna.<br />
– Jag hörde bara historier om dem <strong>som</strong> har haft tur<br />
och hoppades att jag också skulle ha det, säger jordbrukaren<br />
Shalad.<br />
I fjol arbetade han sin första <strong>som</strong>mar <strong>som</strong> bärplockare<br />
i Sverige utan att få ihop några pengar alls. Efter<strong>som</strong> han<br />
är rädd för repressalier vill han inte uppge hela sitt namn<br />
eller avslöja det thailändska företag han rekryterades av,<br />
I CHAIYAPHUMPROVINSEN<br />
FÖRSÖRJER SIG MÅNGA<br />
GENOM RISODLING. EN AV<br />
DEM ÄR SUPOD<br />
STRANGCHATS SYSTER<br />
SOMBOON TONGSU.<br />
HÅRT ARBETE PRÄGLAR<br />
TILLVARON FÖR DE<br />
THAILÄNDSKA<br />
BÄRPLOCKARE SOM<br />
LURADES AV SVENSKA<br />
LOMSJÖ BÄR.<br />
36<br />
37<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
LÖNEGARANTIN TILL<br />
TROTS KOMMER DET<br />
ATT TA MÅNGA ÅR INNAN<br />
KRAMPHAO CHAMNAN HAR<br />
BETALAT AV LÅNEN HAN<br />
TOG FÖR ATT ÅKA TILL<br />
SVERIGE.<br />
men berättar att det var en kille i trakten med svenskt påbrå<br />
<strong>som</strong> samlade ihop folk för att åka till Sverige.<br />
De fick höra att det går att tjäna stora pengar i de bärfyllda<br />
skogarna, men i stället kom majoriteten hem med<br />
skulder. Nu måste Shalad låna nya pengar av släktingar<br />
och av andra överallt där han kan för att inte bli av med<br />
huset och marken han pantsatt.<br />
– Jag har förlorat så mycket… Jag hatar Sverige och<br />
vill aldrig mer återvända.<br />
NEDTYSTADE ÖDEN<br />
Lik<strong>som</strong> många andra av bärplockarna har Shalad – trots<br />
de hårda orden – lätt till ett leende. Oavsett stort lidande<br />
är det viktigt att hålla god min utåt. För många föregicks<br />
resan av en glädjefylld fest och höga förväntningar.<br />
– Att tala öppet om ett misslyckande innebär att förlora<br />
ansiktet vilket är något av det värsta en thailändare kan<br />
vara med om, förklarar en ung kvinna i byn.<br />
Nedtystade öden tillsammans med intensiva rekryteringskampanjer<br />
har gjort det enkelt för agenterna att åka<br />
ut i byarna kring Chaiyaphum för att sälja sina paketresor.<br />
En resa kostar normalt runt 30 000 kronor, vilket<br />
motsvarar två årsinkomster för bönderna i nordöstra<br />
Thailand. För att ha råd pantsätter folk sina marker och<br />
tar lån av privatperso<strong>ner</strong> <strong>som</strong> doktorn eller butiksägaren<br />
i byn eller en släkting <strong>som</strong> lyckats tidigare år.<br />
För alla dem <strong>som</strong> inte klarar av att tjäna ihop nog med<br />
pengar i Sverige – år 2009 var det omkring 80 procent<br />
enligt Migrant Workers Union – väntar en tuff tillvaro.<br />
– De får i stort sett ingen hjälp alls från de thailändska<br />
myndigheterna. När de börjar jagas av lånehajarna är ett<br />
vanligt scenario att barnen mister sin chans till högre utbildning<br />
eller måste sluta skolan helt, samt att bil, hus<br />
och mark säljs. Många skiljer sig och åker i väg för att leta<br />
jobb på andra håll, säger Junya Lek Yimprasert.<br />
KRÄVDE HJÄLP AV PREMIÄRMINISTERN<br />
Efter 2009 års bärsäsong slog utblottade bärplockare läger<br />
utanför regeringsbyggnaden i Bangkok och krävde<br />
hjälp av premiärministern och arbetsmarknadsministern.<br />
Men reaktio<strong>ner</strong>na var svaga. I stället för en lösning på<br />
problemet var den enda respons de fick en uppmaning<br />
om att dämpa sina protester.<br />
Debatten har varit desto livligare i Sverige, vilket har<br />
lett till att svenska Migrationsverket skärpt reglerna inför<br />
kommande bärsäsong. Den nya kravlistan består bland<br />
annat av lönegarantier, dokumenterad information till<br />
bärplockarna om arbetsvillkor och krav på att arbetsgivaren<br />
har filial i Sverige för att arbetstillstånd ska bli aktuellt.<br />
De hårdare reglerna tros vara en av orsakerna till att<br />
Migrationsverket hittills har upplevt en dramatisk minskning<br />
i antalet ansökningar jämfört med tidigare år. År<br />
2010 beviljades totalt 4 500 utländska bärplockare arbetstillstånd<br />
i Sverige vilket kan jämföras med 2 300 hittills i<br />
år.<br />
– Antalet ansökningar har minskat successivt sedan<br />
2009. Att det är så många färre i år jämfört med förra året<br />
beror till viss del på de nya reglerna, men också på att<br />
ryktet om hur bärplockare utnyttjats har börjat sprida sig<br />
i hemländerna, säger Sara Sundelius, pressinformatör på<br />
Migrationsverket.<br />
Enligt en uträkning <strong>som</strong> Kommunals avdelning i<br />
Norrbotten har gjort riskerar utländska bärplockare <strong>som</strong><br />
kommer hit i år att bli skuldsatta trots de hårdare reglerna<br />
och en garantilön på 16 000 kronor. Kostnaden för resor<br />
och uppehälle <strong>som</strong> bemanningsföretagen normalt<br />
fakturerar gör att utgifterna blir runt 10 000 kronor i månaden.<br />
Ekvationen går inte ihop.<br />
– För att stävja den legala människohandeln borde<br />
Sverige sätta press på och samarbeta med den thailändska<br />
regeringen så att rekryteringen kan ske utan mellanhänder,<br />
säger Junya.<br />
Trots föregående katastrofår har några av dem <strong>som</strong> arbetade<br />
för Lomsjö Bär bestämt sig för att återvända till<br />
Sverige i <strong>som</strong>mar, berättar hon.<br />
– Det är inte ett särskilt logiskt beslut, men de är fast i<br />
tänkandet att tjäna ihop pengar för att bli av med sina<br />
skulder.<br />
MÅSTE TA NYA LÅN VARJE ÅR<br />
Några kilometer bort från risfälten i Kaeng Khra jobbar<br />
Kramphao Chamnan på en lokal återvinningsstation.<br />
Där tjänar han ungefär 40 kronor om dagen, vilket<br />
knappt räcker till att betala av räntan på skulderna han<br />
ådragit sig i samband med Åsele-vistelsen förra <strong>som</strong>maren.<br />
– Varje år kommer jag få lov att ta nya lån för att kunna<br />
betala av de gamla, förklarar Kramphao, <strong>som</strong> är glad att<br />
hans barn är vuxna och kan försörja sig själva. Den ständiga<br />
oron inför att en dag inte kunna betala långivarna blandas<br />
med en dröm om att återigen vara skuldfri.<br />
– Jag tänker hela tiden på hur jag ska kunna jobba hårdare<br />
för att tjäna ihop mer pengar. Min fru är väldigt fattig,<br />
men jag förklarar för henne att det kommer att ordna sig,<br />
säger Kramphao, innan han återgår till sitt arbete med att<br />
stapla kartonger.<br />
PÅ ÅTERVINNINGSSTATIONEN DÄR EN AV DE TIDIGARE<br />
ÅSELE-BÄRPLOCKARNA ARBETAR TJÄNAR DE ANSTÄLLDA<br />
CIRKA 40 KRONOR PER DAG.<br />
38<br />
39<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
Medan vi de senaste åren fått rapporter om<br />
matkravaller från länder <strong>som</strong> Algeriet och Haiti,<br />
varnar Oxfam för att matpriserna kommer att<br />
fortsätta stiga och mer än dubbleras inom 20 år.<br />
Men de höjda matpriserna är nödvändiga för att<br />
världens fattiga bönder ska kunna överleva, menar<br />
nationalekonomen Stefan de Vylder.<br />
DE HÖJDA MATPRISERNA<br />
– EN NÖDVÄNDIG KRIS<br />
Den långsiktiga utmaning vi står inför när det<br />
gäller världens livsmedelsförsörjning är enorm.<br />
Fram till år 2050 bör tillgången till mat öka med<br />
minst 50 procent, vilket är vad <strong>som</strong> skulle behövas<br />
för att: mätta två miljarder människor till,<br />
när jordens befolkning har ökat från dagens sju till kanske<br />
nio miljarder elimi<strong>ner</strong>a hungern för den miljard <strong>som</strong><br />
i dag lider av svält samt förbättra kvaliteten på dieten för<br />
de två miljarder människor <strong>som</strong> i dag kan anses felnärda.<br />
Mycket vore vunnet om det gigantiska svinnet kunde<br />
minskas. I våra rika länder kastar vi bort en tredjedel av<br />
maten vi köper, i den fattiga delen av världen ser råttor,<br />
insekter och dåliga lagringsförhållanden till att en lika<br />
stor andel av skörden går förlorad. Men framför allt måste<br />
produktionen öka kraftigt. Och detta i en tid då världens<br />
jordbruksmark krymper till följd av urbanisering<br />
och asfaltering och då klimatförändringar, jorderosion<br />
och sjunkande grundvattennivåer hotar att varaktigt försämra<br />
betingelserna för jordbruk, inte minst i flera av<br />
jordens allra fattigaste länder. Lägg till detta hotet om<br />
ständigt ökande priser på olja, handelsgödsel och bekämpningsmedel.<br />
Hur ska det kemikaliestinna jordbruket<br />
i våra rika länder hantera en övergång till mindre oljeintensivt<br />
jordbruk?<br />
Vi riskerar att stå inför en ny, global livsmedelskris.<br />
Men den ”matkris” <strong>som</strong> skapat rubriker i år – lik<strong>som</strong><br />
åren 2007-08 – är inte dessa långsiktiga hot, utan den<br />
plötsliga uppgången av världsmarknadspriserna på mat.<br />
Vad är det <strong>som</strong> har hänt, och hur allvarligt är det?<br />
FRÅN MATBERG TILL MATBRIST<br />
Den period <strong>som</strong> föregick de senaste årens prisuppgång<br />
kännetecknades av extremt låga världsmarknadspriser på<br />
livsmedel. Som en följd av snabb produktivitetsökning i<br />
jordbruket, framför allt i Asien och i de rika industriländerna,<br />
ökade matproduktionen mycket snabbare än<br />
efterfrågan. 1980- och 90-talens jordbrukspolitiska<br />
debatt präglades i många länder av överskottsproblemet:<br />
vad göra med de enorma veteberg, köttberg, smörberg<br />
osv. <strong>som</strong> ständigt växte?<br />
Svaret blev dumpning. De stora överskottsländerna<br />
med USA och EU i spetsen vräkte ut sina överskott på<br />
världsmarknaden och kom därigenom att dumpa priserna<br />
inte bara för jordbruksexportörer i syd, <strong>som</strong> till exempel<br />
Argentina, Brasilien och Thailand, utan även på fattiga<br />
länders hemmamarknader. Speciellt i Afrika söder om<br />
Sahara ökade livsmedelsimporten dramatiskt, samtidigt<br />
<strong>som</strong> det inhemska jordbruket stag<strong>ner</strong>ade och fattigdomen<br />
ökade på landsbygden.<br />
I början av 2000-talet var världsmarknadspriserna på<br />
flertalet jordbruksprodukter lägre än någonsin. Bönderna<br />
i de rika industriländerna, <strong>som</strong> åtnjöt tullskydd, pris-<br />
TEXT:STEFAN<br />
DE VYLDER<br />
NATIONALEKONOM<br />
regleringar och statliga subventio<strong>ner</strong> av olika slag, var<br />
normalt skyddade från den dramatiska nedgången på<br />
världsmarknaden. Men fattiga länders bönder drabbades<br />
hårt, oavsett om de producerade livsmedel eller exportgrödor<br />
<strong>som</strong> te eller bomull. Bara några exempel på effekterna:<br />
• Kött från EU kostar i många länder i Västafrika bara<br />
hälften så mycket <strong>som</strong> det inhemskt producerade köttet.<br />
• EU stöder etablerandet av tomatodling i flera länder<br />
i Västafrika samtidigt <strong>som</strong> EU:s export av tomatkonserver<br />
slår undan benen på tomatodlingens lönsamhet.<br />
• Trots att EU är en högkostnadsproducent av socker,<br />
med produktionskostnader <strong>som</strong> ligger tre-fyra gånger<br />
över kostnaderna i till exempel Brasilien, Dominikanska<br />
Republiken eller Moçambique, står EU för en femtedel<br />
av världens samlade sockerexport.<br />
• Med hjälp av decenniers export av subventio<strong>ner</strong>at<br />
överskottsvete har EU och USA lyckats förmå en stor del<br />
av Afrikas stadsbefolkning att äta bröd gjort på vete. Vete<br />
kan endast odlas i ett fåtal länder i Afrika, men importen<br />
av vete – <strong>som</strong> i dag står för två tredjedelar av Afrikas totala<br />
spannmålsimport – har förändrat konsumtionsmönstren<br />
i städerna radikalt.<br />
Av Afrikas totala tillgång till spannmål svarar importerad<br />
spannmål för omkring en tredjedel. Detta innebär,<br />
statistiskt sett, att i stort sett hela stadsbefolkningen försörjs<br />
med import.<br />
De allra senaste åren har efterfrågan på mat hunnit i<br />
fatt utbudet. Bland annat har ökad efterfrågan på kött i<br />
Kina och andra snabbväxande länder i Asien, konkurrens<br />
om majs och vete från starkt subventio<strong>ner</strong>ade biodrivmedel<br />
i USA och EU samt väder- och klimatfaktorer<br />
gjort att världens livsmedelslager i dag är rekordlåga, och<br />
marknaden är <strong>ner</strong>vös. En omfattande spekulation i råvaror,<br />
inklusive livsmedel, anses också ha drivit upp priserna,<br />
och skapat ökad ryckighet, det vill säga snabba upp-<br />
och nedgångar.<br />
Många oroas, med all rätt, över stigande matpriser,<br />
speciellt i länder där över hälften av familjeinkomsten<br />
går åt till mat. Stadsbefolkningen, och inte minst det<br />
snabbt växande antalet fattiga i de fattiga ländernas storstäder,<br />
kommer i kläm när matpriserna stiger. Och<br />
många småbönder <strong>som</strong> inte har mycket till överskott att<br />
sälja är nettoköpare av livsmedel, och har på kort sikt intresse<br />
av billig mat. Men vad vi har bevittnat på världsmarknaden<br />
för livsmedel de senaste fyra-fem åren är endast<br />
en återhämtning efter decennier av sjunkande priser.<br />
På lite sikt är världens bönder, <strong>som</strong> faktiskt utgör den<br />
överväldigande majoriteten av jordens fattiga, vinnare.<br />
En minskning av fattigdomen måste gå hand i hand med<br />
en förbättrad lönsamhet i jordbruket och växande inkomster<br />
för de miljarder människor <strong>som</strong> är beroende av<br />
jordbruket för sin försörjning.<br />
Men <strong>som</strong> alltid är det naturligtvis storbönderna, med<br />
god tillgång till jord och kapital, <strong>som</strong> vin<strong>ner</strong> mest på<br />
höjda matpriser.<br />
BÖNDER I SYD – FATTIGA OCH MAKTLÖSA<br />
Över hälften av arbetskraften i syd har jordbruk <strong>som</strong> huvudsaklig<br />
sysselsättning, eller åtminstone <strong>som</strong> bisyssla.<br />
Indirekt spelar jordbruket en ännu viktigare roll, efter<strong>som</strong><br />
det utgör basen för landsbygdens näringsliv. Handel,<br />
transporter, småindustri med mera är starkt beroende<br />
av jordbruk. En höjning av böndernas inkomster<br />
sprids därför <strong>som</strong> ringar på vattnet, och det finns omfattande<br />
belägg från en rad olika länder för att investeringar<br />
i förbättrade villkor för jordbruksbefolkningen har långt<br />
större effekter i form av ökad sysselsättning och minskad<br />
fattigdom än motsvarande satsningar i städerna.<br />
Trots de senaste årens accelererande urbanisering<br />
finns det omkring 2,5 miljarder människor i syd <strong>som</strong> är<br />
beroende av jordbruket för sin försörjning. Men småbönderna<br />
är i regel oorganiserade och saknar politiskt<br />
inflytande.<br />
Städernas andel av världens fattiga ökar stadigt. Men<br />
fortfarande är omkring två tredjedelar av jordens fattiga<br />
bosatta på landsbygden, och de flesta av dessa försörjer<br />
sig <strong>som</strong> småbönder, arrendatorer eller jordlösa lantarbetare.<br />
Varje diskussion om hur vi ska avskaffa världsfattigdomen<br />
måste ha böndernas levnadsvillkor och möjligheter<br />
att påverka sin situation <strong>som</strong> en självklar utgångspunkt.<br />
Kvinnor är starkt överrepresenterade bland fattiga<br />
bönder på landsbygden. I vissa regio<strong>ner</strong>, <strong>som</strong> Afrika söder<br />
om Sahara, svarar kvinnor för betydligt mer än 60<br />
procent av det totala arbetet inom jordbruket. Trots att<br />
det är kvinnorna <strong>som</strong> utgör basen i ländernas livsmedelsförsörjning<br />
är kvinnorna genomgående diskrimi<strong>ner</strong>ade<br />
när det gäller ekonomiska och rättsliga frågor: kvinnor<br />
har sämre tillgång till krediter och jordbruksrådgivning<br />
än män, de förlorar ofta rätten till jorden om maken avlider<br />
(denna rätt övergår i många länder till mannens släktingar),<br />
och det är ofta mannen <strong>som</strong> ansvarar för försäljningen<br />
av eventuella överskott och <strong>som</strong> kontrollerar inkomsterna.<br />
Mycket måste göras för att lösa jordens försörjningsproblem.<br />
Den största utmaningen är världsfattigdomen –<br />
de <strong>som</strong> svälter svälter för att de är fattiga, inte för att det<br />
saknas mat i världen. Men det behövs också mera mat,<br />
och för detta krävs en rad saker. Krediter till småbönder.<br />
Bättre infrastruktur på landsbygden. Starkare bondeorganisatio<strong>ner</strong><br />
i syd. Reformer av handelspolitiken. Förstärkta<br />
rättigheter och möjligheter för den majoritet av<br />
världens bönder <strong>som</strong> är kvinnor. Jordbruksforskning.<br />
Och mycket därtill. Men en nödvändig, men långtifrån<br />
tillräcklig, förutsättning för att vi ska lyckas föda jordens<br />
växande befolkning är att bönder världen över får anständigt<br />
betalt för sitt slit.<br />
”MYCKET VORE<br />
VUNNET OM DET<br />
GIGANTISKA SVIN-<br />
NET KUNDE MINS-<br />
KAS. I VÅRA RIKA<br />
LÄNDER KASTAR VI<br />
BORT EN TREDJE-<br />
DEL AV MATEN VI<br />
KÖPER…”<br />
40<br />
41<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
KVINNOR UTAN<br />
RÄTTIGHETER<br />
Som skräp <strong>som</strong> någon lämnat efter sig på en vildvuxen och<br />
blomstrande äng – utnyttjade, övergivna och utlämnade.<br />
Kvinnorna, <strong>som</strong> danska fotografen Tina Enghoff vill uppmärk-<br />
samma, gifte sig med danska män och flyttade till Danmark.<br />
Löftet om ett liv med kärlek och trygghet förbyttes i en mar-<br />
dröm. Utställningen ”Jag är ingenting” visar resultatet av den<br />
danska migrationspolitiken, kvinnohat och en djupt rotad<br />
rasism.<br />
TEXT:FLORENCIA<br />
ROVIRA TORRES<br />
REDAKTIONSMEDLEM<br />
FOTO: TINA ENGHOFF<br />
”…NÄR HON FÖR<br />
FÖRSTA GÅNGEN<br />
BESÖKTE ETT<br />
KVINNOKRISCEN-<br />
TRUM SLOG DET<br />
HENNE ATT EN<br />
ÖVERVÄGANDE<br />
MAJORITET AV<br />
KVINNORNA SOM<br />
KOM DIT FÖR ATT<br />
FÅ HJÄLP VAR AV<br />
ANNAN ETNISK<br />
BAKGRUND ÄN<br />
DANSK.”<br />
av vackert och ohyggligt är en bra mix.<br />
Den gör att folk tycker om att titta på bilderna och<br />
samtidigt får starka känslor.”<br />
Fotografen Tina Enghoff får mig att känna mig pre-<br />
’’Blandningen<br />
cis så illa till mods <strong>som</strong> hon har avsett med sitt ”iscensatta<br />
dokumentärfotografi”. På Kulturhusets Galleri 3 i Stockholm<br />
pryds väggarna fram till den 9 oktober av storskaliga porträtt i naturlandskap.<br />
Tina Enghoff leker med referenserna. Hon har medvetet<br />
sökt efterlikna klassisk dansk målarkonst där naturen är den ultimata<br />
skönheten och symboliserar frihet. Men den danska idyllen hemsöks<br />
av anonyma gestalter <strong>som</strong> har något att berätta för oss. Historier om<br />
ett liv under hot, misshandel, våldtäkt, livegenskap <strong>som</strong> vi får höra i<br />
en videoinstallation där kvinnorna på porträtten med egna ord berättar<br />
om sina liv i äktenskap.<br />
Tina Enghoff hade länge funderat på att arbeta med temat utsatta<br />
kvinnor. Men när hon för första gången besökte ett kvinnokriscentrum<br />
slog det henne att en övervägande majoritet av kvinnorna <strong>som</strong><br />
kom dit för att få hjälp var av annan etnisk bakgrund än dansk.<br />
– Jag tyckte att det var otroligt och började ställa mig frågor. Var<br />
kommer de ifrån? Vilka är deras historier? Så jag började ta reda på<br />
mer om denna grupp utsatta kvinnor. Det fanns kvinnor <strong>som</strong> var gifta<br />
med män med ursprung i Pakistan eller Turkiet till exempel. Men det<br />
<strong>som</strong> kändes mycket, mycket märkligt var att största andelen av de här<br />
kvinnorna är gifta med etniskt danska män. Det handlar ofta om kvinnor<br />
<strong>som</strong> männen har träffat på nätet. De har åkt i väg till Thailand, Filippi<strong>ner</strong>na,<br />
Kina eller Afrika för att ta med sig kvinnorna hem eller så<br />
har kvinnorna kommit efter senare. Så har de hamnat i Danmark med<br />
dessa män <strong>som</strong> misshandlar dem både fysiskt och psykiskt.<br />
På danska heter konstprojektet <strong>som</strong> också blev en bok ”Syv”, sju,<br />
efter den sjuårsregel <strong>som</strong> fram till 2010 betydde att kvinnor <strong>som</strong> flyt-<br />
42<br />
43<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
tat till Danmark genom att gifta sig med danska män riskerade utvisning<br />
ifall de skilde sig från sina makar innan de varit gifta i sju år. En<br />
regel <strong>som</strong> i praktiken inneburit att kvinnor <strong>som</strong> misshandlas och utnyttjas<br />
i hemmet har väldigt svårt att ta sig ur sin situation.<br />
– Om folk visste hur förfärligt de här kvinnorna har det, skulle de<br />
tycka att det var ok? frågar sig Tina Enghoff <strong>som</strong> menar att kvinnorna<br />
är offer för en mycket allvarlig rasism då de möts av misstro från det<br />
övriga samhället.<br />
– Folk kan säga: ”Men det är ju bara en afrikansk kvinna. Hon har väl<br />
ingen rätt att komma till vårt land och få ett liv här!” Eller: ”Det är väl<br />
inte så hemskt <strong>som</strong> de säger”. Rasismen ligger i att man inte räknar de<br />
här kvinnorna <strong>som</strong> någonting. En av kvinnorna säger det själv i en intervju:<br />
”I’m nothing”, därav titeln på utställningen.<br />
Att en kvinna <strong>som</strong> misshandlas av sin man kan få hjälp efter två års<br />
äktenskap om hon går till myndigheterna, det betvivlar Tina Enghoff.<br />
Problemet, menar hon, är att kvinnorna ofta försätts i en omöjlig situation<br />
då man ställer krav på dem att kunna bevisa att de blivit utsatta<br />
för övergrepp vilket kan vara väldigt svårt särskilt när det gäller psykiskt<br />
våld eller våldtäkt. En av kvinnorna i utställningen vars man<br />
tvingade henne att ha sex med män <strong>som</strong> betalade honom gick till polisen<br />
men fick svaret att det inte fanns några bevis. En tid senare upptäckte<br />
läkarna att hon hade blivit smittad med HIV.<br />
Kvinnornas berättelser vittnar om att männen använder lagstiftningens<br />
hot om utvisning <strong>som</strong> ett verktyg för att kontrollera kvinnorna<br />
och få dem att stanna kvar.<br />
– De tar hit kvinnor <strong>som</strong> blir slavar i hemmet. Och du kan tro att<br />
männen är medvetna om hur systemet fungerar och hur de kan använda<br />
sig av det! utbrister Tina Enghoff, när jag undrar om det verkligen<br />
handlar om en medveten strategi från männens sida. Enghoff förklarar<br />
att man i de här sammanhangen har börjat använda sig av begreppet<br />
”contemporary slavery”, vår tids slaveri och jämför fenomenet<br />
med trafficking:<br />
– Det är mycket enklare att ha en kvinna <strong>som</strong> du är gift med än att<br />
smuggla in en kvinna i landet illegalt.<br />
Men det är inte bara de danska lagarna <strong>som</strong> avslöjar obarmhärtig<br />
rasism. Kvinnorna upplever rasismen även i relationen med männen.<br />
– Kvinnorna har väldigt svårt att förstå hur deras män kan gifta sig<br />
med dem och samtidigt komma med väldigt nedvärderande rasistiska<br />
kommentarer. En filippinsk kvinna berättade hur hennes man hela tiden<br />
upprepade: ”Du är dum, du är bara dum. Du kommer ju från Filippi<strong>ner</strong>na!<br />
Du kan ju ingenting. Och efter<strong>som</strong> du är dum så är din<br />
dotter det också!”, berättar Enghoff.<br />
När Tina Enghoff bestämde sig för göra konstprojektet ”Syv” kände<br />
hon omedelbart att hon skulle behöva arbeta med någon <strong>som</strong> kände<br />
till kvinnornas situation. Hon träffade Uzma Ahmed Andresen,<br />
rådgivare i jämställdhets- och diskrimi<strong>ner</strong>ingsfrågor, <strong>som</strong> hade den erfarenhet<br />
hon eftersökte.<br />
I nästan tre år arbetade de med projektet. Målet var hela tiden att<br />
göra mer än bara en utställning.<br />
– Ett projekt <strong>som</strong> behandlar en så viktig fråga <strong>som</strong> denna kan man<br />
inte bara låta stanna kvar i kultursfären, förklarar Tina Enghoff. Jag var<br />
konstnären och fotografen, och Uzma var aktivisten <strong>som</strong> kunde förmedla<br />
vårt budskap vidare till en högre nivå.<br />
I dag, ett år efter premiärutställningen i Danmark, arbetar Uzma<br />
Ahmed Andresen vidare tillsammans med kvinnokriscentra med att<br />
starta en organisation för att hjälpa dessa kvinnor.<br />
Projektet har genomsyrats av långsiktiga mål, en stor ansvarskänsla<br />
hos de båda initiativtagarna och en tydlig ambition att bygga upp en<br />
relation till kvinnorna <strong>som</strong> de kunde känna sig trygga i. Tina Enghoff<br />
berättar hur otroligt hårt det kändes att behöva lämna kvinnorna efter<br />
fotograferingarna.<br />
– Man började tänka: "Kan man hitta en ny man åt henne?”, "Kan<br />
man gömma henne?” Men Uzma och jag kom överens om att vara ärliga<br />
och tydliga med att vi inte kunde rädda dem utan i stället få Danmark<br />
att uppmärksamma problemet. Det var några kvinnor <strong>som</strong> kom<br />
och såg utställningen i Köpenhamn. Det var fantastiskt att se när de<br />
såg sig själva hänga på väggen. Det ger dem en värdighet att vara en<br />
del i det här projektet även om vi inte kunde hjälpa dem.<br />
Tina Enghoff saknar helt den där auran av konstnärsmysticism.<br />
Hon räds inte att beskriva och tala om sitt konstnärliga uttryck och intentio<strong>ner</strong>na<br />
bakom det. Anledningen är att hon försvarar konsten <strong>som</strong><br />
ett medel för förändring, <strong>som</strong> förmedlare av ett budskap.<br />
– Man måste ha en agenda i den konst man gör. Det finns alldeles<br />
för mycket konst utan innehåll, <strong>som</strong> bara är yta. Vad kan man säga<br />
med konst på ett annorlunda sätt? Kan man nå någon typ av mål med<br />
sin konst? Det är frågor <strong>som</strong> motiverar mig <strong>som</strong> konstnär. Jag har<br />
gjort projekt där jag har trott att jag kan nå ett mål men inte lyckats,<br />
men jag har också lyckats lite grann ibland.<br />
I Danmark har det kommit nya regler för familjeåterförening. Sjuårsregeln<br />
är avskaffad och i dess ställe råder nu ett väldigt oöverskådligt<br />
poängsystem där möjligheterna att få permanent uppehållstillstånd<br />
reducerats ytterligare. Den danska tidningen Politiken konstaterade<br />
i april i år att antalet utfärdade permanenta uppehållstillstånd<br />
störtdykt sedan de nya reglerna införts. Tina Enghoff menar att situationen<br />
för kvinnorna hon följt också har förvärrats.<br />
– Efter<strong>som</strong> möjligheterna att få uppehållstillstånd inte så mycket<br />
beror på tiden du varit gift utan huruvida du kan danska eller har en<br />
universitetsutbildning, bland annat. Det är bara de duktigaste kvinnorna<br />
<strong>som</strong> klarar sig, men ingen av kvinnorna <strong>som</strong> är med i utställningen<br />
har en lång utbildning. De skulle aldrig klara de krav <strong>som</strong> ställs.<br />
För hur ska man kunna lära sig danska när ens man slår en och förbjuder<br />
en att vara med andra människor?<br />
Tina Enghoff andas en omisskännlig indignation, sprungen ur ett<br />
djupt engagemang. Hon är speciellt besviken på att så få danska politiker<br />
vågar utmana den rasistiska debatten och menar också att nästan<br />
alla läger i den politiska vänstern är skrämmande tysta. Ändå tillåter<br />
hon sig stanna upp i sin upprördhet för att påvisa skäl till optimism.<br />
– Jag kan ändå se att det inom konstvärlden mer och mer dyker upp<br />
projekt <strong>som</strong> betyder något, <strong>som</strong> inte bara handlar om att göra vackra<br />
bilder <strong>som</strong> ska hänga över någons soffa. Det sker så mycket i världen<br />
nu att man <strong>som</strong> fotograf eller konstnär tvingas förhålla sig till det.<br />
44 45<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011
INBLICKAR<br />
I FÖRÄNDRINGENS AFRIKA<br />
Det är i en omvälvande tid <strong>som</strong> Leopard förlag<br />
kommer ut med de två högaktuella böckerna<br />
Elfenbenskusten: en utmaning för FN och Afrika,<br />
skriven av Pierre Schori och Maud Edgren-<br />
Schori, och antologin Revolution i Egypten, skriven<br />
av Bitte Hammargren, Mattias Gardell, Per Björklund<br />
och Jan Hjärpe. I samma stund <strong>som</strong> Libyen bombas<br />
av NATO och Syrien står inför land<strong>som</strong>fattande<br />
massrevolter bjuder böckerna på intressant läsning. Bägge<br />
spän<strong>ner</strong> dessutom över relaterade teman – humanitär<br />
intervention och folkligt uppror.<br />
Elfenbenskusten ger en intressant inblick i hur ett relativt<br />
välmående land hamnade i inbördeskrig och sedan<br />
underkastas en fredsbevarande militär mission, ONU-<br />
CI, under FN-stadgans kapitel 7 (<strong>som</strong> medger rätt att<br />
använda militärt våld för att genomföra uppdraget).<br />
Den detaljtunga boken har målet att delge erfarenheter<br />
och förklara sammanhang, inte bara vad gäller Elfenbenskusten<br />
utan även Västafrika och Afrika i stort samt<br />
ge en inblick i FN-systemet. Boken lever inte fullt upp<br />
till detta utan tangerar att bli en dagboksskildring av<br />
Pierre Schoris roll <strong>som</strong> representant för FN:s ge<strong>ner</strong>alsekreterare<br />
och Maud Edgren-Schoris roll <strong>som</strong> genusrådgivare<br />
för FN. Den kritik <strong>som</strong> riktas mot FN känns också<br />
alltför diplomatisk, vilket inte är konstigt då den<br />
kommer från perso<strong>ner</strong> inifrån FN-systemet.<br />
Bokens främsta bidrag är beskrivningen av den problematik<br />
<strong>som</strong> framför allt kopplas till ivoritet, en ivoriansk<br />
version av modern nationell identitet. Den regionala<br />
interaktion i form av arbetskraftsinvandring, ekonomisk<br />
migration och flyktingströmmar <strong>som</strong> omgärdar<br />
Västafrika ger en intressant inblick i en region präglad av<br />
mångtydiga migrationsflöden. Den xenofobiska politik<br />
<strong>som</strong> riktas mot de miljontals allogènes, med rötter i<br />
grannländerna, <strong>som</strong> utgör 25 procent av Elfenbenskustens<br />
befolkning blir därför en regional angelägenhet. De<br />
saknar ofta identitetshandlingar och det ifrågasätts ofta<br />
om de är ”sanna” ivoria<strong>ner</strong>. Det var också här den stora<br />
stötestenen låg i konflikten mellan regeringssidan med<br />
president Laurent Gbagbo i spetsen och Forces Nouvelles<br />
– regeringen krävde att Forces Nouvelles skulle lägga<br />
<strong>ner</strong> sina vapen, medan Forces Nouvelles krävde identitetshandlingar<br />
och röstkort innan detta kunde genomföras.<br />
FN avgjorde tvisten genom att föreskriva att de<br />
båda processerna skulle genomföras parallellt. Resultat:<br />
status quo, uppskjutna presidentval och en uppdelning<br />
av landet i nord och syd.<br />
46<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011<br />
Tråkigt nog skrivs boken inte färdig innan dramat i<br />
Elfenbenskusten tar slut, men det står klart att bokens<br />
narrativa insvepning gör Gbagbo till en skurk, medan<br />
rebellerna Forces Nouvelles skonas från anklagelser om<br />
sina brott och den internationellt erkände vinnaren i valet<br />
2010, Alassanne Ouattara, ses <strong>som</strong> den rättmätige<br />
segraren. Det politiska efterspelet, Ouattaras nära relatio<strong>ner</strong><br />
till Frankrike och landets ekonomiska framtid<br />
och beroendeställning problematiseras inte.<br />
Boken om Egypten är välskriven och ger intressanta<br />
inblickar från en rad olika egyptenkännare. Skildringar<br />
av striderna på Tahrirtorget varvas med politiska bakgrundskildringar<br />
från Egypten och arabvärlden i stort<br />
samt tematiska djupdykningar i Muslimska brödraskapet<br />
och den fackliga kampen i Egypten <strong>som</strong> pågått i det<br />
tysta och beredde vägen för den massrörelse <strong>som</strong> fällde<br />
Mubarak.<br />
Mattias Gardells historiska beskrivning av Muslimska<br />
brödraskapet målar upp en bild av en organisation <strong>som</strong><br />
gick från att vara en viktig gren av den antikoloniala<br />
befrielserörelsen till att utgöra en cellbaserad massrörelse,<br />
aktiv inom allt från alfabetiseringskampanjer till<br />
företagsverksamhet. Dagens Muslimska brödraskap står<br />
för en mild islamism, separerad från dess tidigare väpnade<br />
grenar, där den närmaste förebilden anges vara AKpartiet<br />
i Turkiet. Brödraskapet beskrivs <strong>som</strong> en mycket<br />
välorganiserad rörelse <strong>som</strong> fyllde många av de få luckor<br />
till spelrum <strong>som</strong> gavs inom Egyptens auktoritära system.<br />
De var viktiga för genomförandet av revolten, men<br />
det muslimska spöke <strong>som</strong> målats upp i väst förkastas<br />
kraftigt i boken (<strong>som</strong> understryker att stödet inte uppgår<br />
till mer än 25 procent inom befolkningen) och andra<br />
krafter var minst lika avgörande.<br />
Här fyller Per Björklund ett intressant tomrum. Ett<br />
Egypten av andra dimensio<strong>ner</strong>. Den våg av fackliga protester<br />
<strong>som</strong> med kraft inleddes 2008 beskrivs i stället <strong>som</strong><br />
avgörande för revolten. Likaså ger Bitte Hammargrens<br />
illustrativa reportage intressanta perspektiv från både<br />
alldagliga egyptier och centrala aktörer <strong>som</strong> deltog i<br />
upproret på Tahrir. I sin helhet ger boken en intressant<br />
inblick i den socio-ekonomiska grogrund och den politiska<br />
kamp <strong>som</strong> ledde till Mubaraks fall och bidrar inte<br />
till den techno-orientalism <strong>som</strong> ofta präglar bevakningen<br />
av upproren i Nordafrika och Mellanöstern. Snabba<br />
kommunikatio<strong>ner</strong> i all ära, men det är inte Facebook,<br />
Twitter och mobiltelefo<strong>ner</strong> <strong>som</strong> Revolution i Egypten<br />
handlar om. John Åberg, redaktionsmedlem<br />
UTOMORDENTLIGT<br />
REPORTAGE I TECKNAD FORM<br />
BÖCKER Joe Saccos tecknarstil är inspirerad av Robert<br />
Crumb, en annan amerikansk serietecknare känd<br />
för sin buskishumor. Knappast alltså den illustratör<br />
man vill se ta tag i de svåra frågorna om Gaza.<br />
Men Joe Sacco är förutom serietecknare också<br />
från förr, visuellt skildra historierna. Sacco låter text och<br />
bild samarbeta så att rädsla och väntan, minnesbilder<br />
och subjektiva perspektiv bidrar till konkreta och på<br />
många plan begripliga historier om dessa egentligen helt<br />
ofattbara händelser.<br />
BÖCKER<br />
journalist, och han gör verkligen sitt jobb. Researchen är Gaza: fotnoter till ett krig har, särskilt i USA och Isra-<br />
oerhört grundlig, intervjuperso<strong>ner</strong>na många, mängder el, kritiserats för att vara ensidig och subjektiv. Ett svår-<br />
av historiska fakta bäddas in i storyn och den helt öppna smält citat, <strong>som</strong> Sacco tar med i boken, och i intervjuer<br />
berättelsen med honom själv, reportern, <strong>som</strong> en själv- återkommer till, är ett tal av Moshe Dayan <strong>som</strong> i april<br />
klar del av den, gör att historien kommer nära. Den gro- 1956 var överbefälhavare för den israeliska militären.<br />
ELFENBENSKUSTEN:<br />
EN UTMANING FÖR<br />
FN OCH AFRIKA<br />
Pierre Schori och<br />
Maud Edgren-Schori<br />
Leopard förlag<br />
va och osmickrande tecknarstilen blir också en tillgång.<br />
Fokus hamnar på det mänskliga, berättelsen och upplevelserna.<br />
Faktiskt har jag svårt att föreställa mig en form<br />
<strong>som</strong> kan göra en nutida reportageresa med syfte att gräva<br />
i två händelser på 1950-talet mera levande än Joe<br />
Det hölls vid en begravning av en personlig vän <strong>som</strong> dödats<br />
av en palestinier:<br />
Låt oss denna dag inte beskylla mördarna. Hur<br />
skulle de kunna annat än hata oss?<br />
FOTNOTER TILL<br />
ETT KRIG<br />
Joe Sacco<br />
Galago<br />
Saccos dokumentära tecknade serier. Och detta är en I åtta års tid har de suttit i flyktinglägren i Gaza<br />
väldigt ambitiös sådan – boken tog honom sex år att<br />
och sett på medan vi har gjort deras mark och<br />
BÖCKER<br />
teckna.<br />
deras byar, där de och deras förfäder tidigare levde,<br />
Vi får följa författaren till Gaza 2002 och 2003. Avsik- till vårt hem.<br />
ten är att specifikt ta reda på vad <strong>som</strong> hände i Khan<br />
Bortom… gränsen svämmar ett hav av hat och<br />
Younis och Rafah hösten 1956, då två massakrer med fle- hämndlystnad över.<br />
ra hundra döda ska ha inträffat enligt fotnoterna till en Hämndlystnad <strong>som</strong> ser fram emot den dag då<br />
gammal FN-rapport. Insikten om hur dessa händelser lugnet gör oss avtrubbade…<br />
förpassats till historiens glömska driver Sacco att åka dit Då vi lyssnar till dem <strong>som</strong> talar ur illasinnat<br />
för att själv se till att de dras fram i ljuset.<br />
hyckleri och säger åt oss att lägga ned våra vapen.<br />
Berättelsen tar hela tiden sin utgångspunkt i Saccos Låt oss inte rädas att se med ärliga ögon på det <strong>som</strong><br />
arbete <strong>som</strong> reporter på plats. Alltså får vi följa med i<br />
genomsyrar och uppfyller våra arabiska grannars<br />
REVOLUTION<br />
I EGYPTEN<br />
oändliga bilköer vid checkpoints. Hus rivs, palestinier<br />
dödas nästan dagligen av israelisk militär och fredsakti-<br />
liv, och <strong>som</strong> är vår ge<strong>ner</strong>ations öde. Det här är vårt<br />
val: att stå beväpnade och redo, stränga och hårda<br />
Bitte Hammargren,<br />
Mattias Gardell, Per<br />
Björklund, Jan Hjärpe<br />
Leopard förlag<br />
visten Rachel Corries död under en israelisk bulldozer<br />
inträffar när Sacco befin<strong>ner</strong> sig i Rafah. Olika människor<br />
förklarar gång på gång att det <strong>som</strong> händer nu är det han<br />
– för annars faller svärdet ur våra händer och våra<br />
liv når ett för tidigt slut.<br />
borde skriva om. Att det aldrig har varit så illa och att Med sådant sällsynt klarspråk från israeliskt håll <strong>som</strong><br />
det <strong>som</strong> hänt för 50 år sedan knappast längre spelar nå- objektiv utgångspunkt i förståelsen av vad <strong>som</strong> händer i<br />
gon roll.<br />
Men de fruktansvärda historiska händelser <strong>som</strong> berättas<br />
för honom av ännu levande vittnen är utan tvekan<br />
i behov av att berättas. Hundratals män radades upp och<br />
arkebuserades, samtidigt <strong>som</strong> andra sköts godtyckligt på<br />
gatan under en israelisk operation <strong>som</strong> ingen av de israeliska<br />
intervjuperso<strong>ner</strong>na och inget dokument <strong>som</strong> Sacco<br />
får fram kan ge någon rimlig förklaring till. Det hela<br />
tycks signifikativt för den palestinska historien. Blodbad<br />
och sorg avlöser varandra i ett tempo <strong>som</strong> gör det omöjligt<br />
att bearbeta en händelse innan nästa är ett faktum.<br />
Serieformen gör det möjligt att med hjälp av vittnens<br />
Gaza finns ingenting att anmärka på i Joe Saccos bok.<br />
beskrivningar, besök på plats och foton och dokument Emma Eleonorasdotter, redaktionsmedlem<br />
47<br />
<strong>MANA</strong> 2 2011
BPOSTTIDNING<br />
• TECKNAD AV JOE SACCO. UR BOKEN GAZA:<br />
FOTNOTER TILL ETT KRIG SOM RECENSERAS I<br />
DETTA NUMMER AV <strong>MANA</strong>.<br />
<strong>MANA</strong><br />
Adress: Sevedsgatan 10 A<br />
214 45 MALMÖ