Provläs boken - Miljökapitalisterna

Recommendations

Info

Men dessa företag fick inget kapital för att växa. Mer än en tredjedel av dem uppgav att kapitalbrist var det största hindret för expansion Riskkapitalisterna från Stureplan orkade inte lämna den gyllene triangeln, som Stockholms finanskvarter kallas av de insatta. De orkade inte ge sig ut i myllan för att leta upp guldkornen som fanns där. I januari 2008 bestämde jag och Dag oss för att tillsammans starta en riskkapitalfirma inriktad på miljöteknik. Vi kunde göra något bra för miljön, ha roligt och tjäna en massa pengar samtidigt. När vi gick igenom Dags enorma material om den nordiska miljöteknikmarknaden såg vi snabbt att det fanns många nya bolag med spännande genombrottstekniker, men också många bolag som redan hade fungerande teknik och existerande kunder, men som inte utnyttjade alla de möjligheter till tillväxt de hade. Vi insåg att det var bland de senare bolagen vi hade störst möjlighet att lyckas, med minst risk. För även om det kalllas riskkapitalist, så är risk för sunda affärsmän något som man måste ta ibland, men samtidigt något man helst undviker. Dag och jag insåg att vi inte själva satt på all den kunskap vi behövde. Då tillämpade vi den princip jag lutat mig mot många gånger under mina år som entreprenör: fråga inte hur man gör något, fråga vem som kan göra det. Man kan inte kunna allt själv, utan det gäller att omge sig med folk som kan det. Helst folk som är bättre än vad man själv är. Som tur var fanns det två personer i vårt nätverk som var erfarna riskkapitalister. Den ena var Jonas Frick, som varit chef för en av de största riskkapitalfonderna inom bioteknik och dessförinnan bland annat varit börs-vd. Henrik Flygar, som tillbringat 10 år i London på de mest prestigefyllda bankerna och sedan jobbat som investerare på världens största riskkapitalbolag: brittiska 3i. Så en solig junidag satt vi i Jonas trädgård i Knivsta och skakade hand på att bilda en riskkapitalfond ihop. Det första vi måste göra var att samla in de pengar som behövdes för att kunna göra de investeringar vi ville och för att kunna ha en fungerande organisation att genomföra dem. Vi beräknade att vi behövde en miljard kronor – en hisnande summa pengar. Det kan låta som om vi fick hybris i sommarvärmen, men som riskkapitalbranschen fungerar får endast ett par procentenheter av det förvaltade kapitalet användas 2. HUR j A g S jäLv BLEv EN MILjöKAPITALIST 15
D EL 1. vä RLDENS STö RSTA AFFä RSMöjLIg HET 16 för att driva firman: till löner, kontor och de jurister och revisorer man behöver anlita. Och då behövs det en hel del pengar. Vi jobbade över sommaren och början av hösten med att sätta ihop vårt presentationsmaterial till investerare. Sommaren var vacker men i den ekonomiska världen började orosmoln att hopa sig. Vi var så upptagna med att skapa vår affärsplan att vi inte märkte någonting. Så den 15 september var vi klara för vår första presentation för några investerare. Vi hade valt ut en finsk institution att bli den första som vi skulle presentera vår idé för. Vi hade hört att de var speciellt intresserade av miljöteknik och ville gärna ha en intresserad åhörarskara för vår första presentation. För att spara pengar åkte vi Finlandsfärja över – vi var nog de enda passagerarna som var nyktra och klädda i kostym. Presentationen ägde rum i ett modernt kontorskomplex av stål och glas mitt i centrala Helsingfors. Åhörarna var kostymklädda herrar av den lite stela och tillknäppta finska typen. Vi var naturligtvis lite nervösa eftersom det var vår första presentation, men till en början gick det väldigt bra. Vi fick många instämmande nickningar och uppskattande hummanden. Finnarna tinade upp och blev lite vänligare och mer uppskattande. Men så hände något. Plötsligt började åhörarnas telefoner att blippa och de tappade helt fokus på vår presentation och tittade i stället oavbrutet på sina telefoner. Till slut avbröt deras chef presentationen och sa på sin Finlandsengelska: ”That was a very good presentation. Unfortunately we now have other matters to deal with.” Under vår presentation hade nyheten släppts att den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers hade kraschat. Hela finansvärlden var i gungning. Det sägs att om finansvärlden, och marknaden, varit en person hade hon varit manodepressiv. En person som inte var i finansbranschen märkte nog att kraschen för Lehman Brothers var en signal om att dåliga tider var på gång, men det är svårt att beskriva det kollektiva missmod som drabbade alla som hade att göra med de finansiella marknaderna. Det var som om ett enormt avgrundsgap hade öppnat sig. Världen som vi kände den skulle gå under och det skulle aldrig bli som det hade varit. Den generella inställningen var att ingenting kunde gå bra och det gällde bara att rädda det som räddas kunde. Dessutom visade
Page 1 and 2: CARL HALL KAPITALISTERNA -hur svens
Page 3 and 4: Miljökapitalisterna - hur svenska
Page 5 and 6: INNEHå LL 4 Del 3. hur tar Vi Vara
Page 7 and 8: 6 1. mAnnen som tjänAde två miLjA
Page 9 and 10: D EL 1. vä RLDENS STö RSTA AFFä
Page 15: D EL 1. vä RLDENS STö RSTA AFFä

Provläs boken - Miljökapitalisterna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?