Inventering gäddor Näsvattnet och Sabotssjön

Rapport 

Inventering 

gäddor 

2010-04-21 

Näsvattnet och Sabotssjön 

Tina Hedlund 

Aquanord

Bakgrund och syfte 

Under 2004 genomförde Tina Hedlund m.fl. på Miljötjänst Nord en undersökning av fisk i 

Långvattnet tillsammans med forskare från ITM (Institutionen för tillämpad miljövetenskap), 

Stockholms Universitet, efter att lokalbefolkningen påträffat skadade gäddor i Långvattnet. 

Vid undersökningarna valdes Näsvattnet ut till att utgöra referenssjö till Långvattnet då dessa 

två sjöar ligger relativt nära varandra men har en vattendelare emellan, dvs. vattnet från 

vartdera avrinningsområdet rinner åt olika håll. Om påverkan på fisken i den ena sjön var 

orsakat av utsläpp från en punktkälla inom det ena avrinningsområdet skulle därmed inte 

fisken i den andra sjön vara påverkad. 

Undersökningarna som främst inriktade sig på abborre, men även på gädda, visade dock att 

fisken i Näsvattnet var mer påverkad än fisken i Långvattnet och att gäddorna i Näsvattnet 

uppvisade allvarliga deformationer av käkarna. Vad som orsakat påverkan på fisken kunde 

dock inte klarläggas vid undersökningen. Rapporten orsakade diskussioner både om resultaten 

verkligen stämde och vad som i så fall var orsaken bakom påverkan. Länsstyrelsen utförde 

därför ett standardiserat provfiske i Näsvattnet 2005 i vilket de ansåg att tillståndet i 

Näsvattnet var bra. 

Det är dock inte möjligt att jämföra resultaten från ett standardiserat provfiske med de 

undersökningar som genomfördes 2004. Dels hanteras fisken i näten mycket ovarsammare vid 

ett vanligt provfiske än vid de undersökningar som utfördes 2004, vid vilka fisken klipptes ut 

ur näten samtidigt som näten lyftes ur vattnet och fisken förvarandes därefter i sumpar i 

väntan på undersökning. Dels så utfördes ett antal detaljerade undersökningar och kemiska 

analyser vid undersökningarna 2004 som inte genomfördes vid Länsstyrelsens provfiske 

2005. De undersökningar som genomfördes 2004 baserades på vetenskapliga metoder 

utformade för att analysera påverkan på fiskbestånd från kemiska ämnen, vilket inte det 

standardiserade provfisket är anpassat för. Det går därmed inte att dra några slutsatser från ett 

standardiserat provfiske kring denna typ av frågeställningar. Eftersom Länsstyrelsen trots 

detta ansåg att tillståndet hos fisken i Näsvattnet var bra har det dock inte varit möjligt att 

finansiera fortsatta undersökningar för att utreda orsaken till de påverkade fiskarna trots att 

både Fiskeriverket och Länsstyrelsen har sagt sig vilja utreda frågan vidare. Länsstyrelsen 

anger på sin hemsida att ”Resultatet från Länsstyrelsens undersökning år 2005 kan inte 

förklara den höga andelen skador och missbildningar som förekommer i Näsvattnet och 

Långvattnet enligt den utredning som utfördes av Miljötjänst Nord och ITM år 2004 och 

enligt rapporter från lokalbefolkningen vid Långvattnet, säger Lennart Mattsson, 

miljövårdsdirektör och enhetschef på miljöavdelningen på Länsstyrelsen i Västerbotten. 

Länsstyrelsen kommer att utreda frågan vidare tillsammans med övriga berörda myndigheter 

och forskare. Fortsatta undersökningar planeras inom ramen för den fiskevårdsplan som ska 

tas fram för Storumans kommun, säger Anders Karlsson, fiskeansvarig på Länsstyrelsen.” 

För att undersöka om tillståndet för fisken har förändrats sedan 2004 har Aquanord därför 

utfört en liten undersökning inriktad på gädda i Näsvattnet inom ramen för Storumans 

kommuns fiskevårdsplan, samt i den uppströms liggande sjön Sabotssjön (efter önskemål från 

Signar Andersson, boende i Näsvattnet).

Metod 

Undersökningen var inriktad på gädda av två skäl; dels var deformationerna på käkarna hos 

gäddorna tydliga och mätbara enligt PJD-index (Pike Jaw Deformity) vid undersökningen 

2004 och dels kan inte dessa käkskador uppstå vid fiskhanteringen i näten. Risken för 

diskussioner kring utförandet av fisket samt tolkning av resultaten från denna undersökning 

bör därmed kunna minimeras. Gäddorna fångades med nät den 2009-05-15 samt 2009-05-16 i 

Näsvattnet. Den första nattens nätfiske utförde Signar på egen hand och därefter hjälpte han 

till och guidade till lämpliga gäddfiskeplatser vid andra nattens fiske. Provfisket i Sabotssjön 

utfördes 2009-05-16 av Tina Hedlund och Tomas Halvarsson, Aquanord, vilka även 

genomförde provtagningarna av all fångad fisk. 

Figur 1. Karta över Långvattnet, Näsvattnet och Sabotssjön. 

All fångad fisk, oavsett art, provtogs med avseende på längd, vikt, kön, könsmognad samt 

skadefrekvens på kroppen, huvudet, de olika fenorna och de inre organen. Skadorna angavs i 

en skala 0-2 (se tabell 1). 

Tabell 1. Skala över inre och yttre skador hos den fångade fisken. 

0 1 2 

”Fin”/inga tydliga skador Något skadad/ något fransade fenor Tydligt skadad/tydligt fransade 

fenor

Nätskador på fenorna som uppstått vid fångst av fisken räknades bort från bedömningen av 

fenskador. Nytillkomna nätskador var lätta att särskilja från äldre skador på fenorna genom att 

nya nätskador hade skarpa sårkanter och lösa ”flikar” medan äldre fenskador hade rundade 

kanter eftersom dessa börjat läka ihop, eller utgjordes av förkortade eller krusiga fenstrålar 

där strålarna gått av och därefter hunnit läka. Utöver detta åldersbestämdes de fångade 

abborrarna och gäddorna samt fotograferades för dokumentation. I gäddornas fall 

fotograferades de även för analys av PJD-index (Pike Jaw Deformity). PJD-index är ett mått 

på käkarnas grad av deformering hos gädda, huvudsakligen uppåtkrökning men även 

förkortning av överkäken (Lindesjöö och Thulin 1992). 

PJD-index mäts genom att en linje dras från pannbenet ovanför ögats mittpunkt till 

överkäkens framkant. Avståndet mellan överkäken och linjen divideras därefter med linjens 

längd. Ett PJD-index mellan 0,020-0,021 anses vara normalt. 

PJD = höjden (h)/ längden (l) (se figur 2) 

Figur 2. Gädda fångad 2004 i Näsvattnet med ett PJD-index på 0,105, dvs. ca 5 ggr högre än normalt. 

För att räkna ut PJD fotograferades varje gäddhuvud, vartefter två lodräta linjer ritades ut på 

det digitala fotografiet genom ögats mittpunkt och vid överkäkens framkant med hjälp av 

dator. Därefter ritades den längsgående linjen ut mellan de två lodräta linjerna. Efter detta 

förstorades bilden av gäddhuvudet på dataskärmen så långt som praktiskt möjligt och de båda 

avstånden mättes med en 30 cm linjal.

Resultat 

Då undersökningen av ekonomiska skäl var utformad som en liten provfiskeinsats inriktad 

mot gädda för att få en bild av om problemet fortfarande kvarstod i Näsvattnet efter fem år, 

var underlaget för litet för att kunna dra några statistiskt signifikanta slutsatser. Trots detta 

kunde ett antal slutsatser dock ändå dras. 

Totalt fångades elva gäddor och nio abborrar i Näsvattnet. I Sabotssjön fångades fem gäddor, 

tre abborrar, åtta sikar och två mörtar. En gädda blev dock inte fotograferad, varför endast 

fyra har kunnat analyseras med avseende på PJD-index. 

Gäddorna i Näsvattnet hade ett PJD-index på 0,020-0,052 med ett medelvärde på 0,033, dvs. 

ca 1,6 ggr högre än normalt. Gäddorna i Näsvattnet var därmed fortfarande påverkade, men 

dock i mindre grad än vid 2004 års undersökningar då PJD-index för de tre gäddorna som 

finns medtagna på bild i rapporten från 2004 uppgick till 0,0659-0,105. 

I Sabotssjön var PJD-index dock högre än i Näsvattnet 2009 med ett medelvärde på 0,042 

(0,035-0,051) vilket var ca 2 ggr högre än normalt. 

Enligt Eric Lindesjöö (1992) bedöms en gädda ha skadade käkar om PJD-index överstiger 

normalvärdet med tre standardavvikelser, vilket motsvarar ett PJD-värde på 0,0431, enligt det 

grunddata som rapporten ” A skeletal deformity of northern pike (Esox lucius) related to pulp 

mill effluents” baserades på. Andelen gäddor som enligt Lindesjöös definition lider av 

skadade käkben uppgick därmed vid undersökningarna 2009 till 18 % i Näsvattnet och hela 

50 % i Sabotssjön. Om man utgår från de data och fotografier som finns tillgängliga från de 

tidigare undersökningarna i Näsvattnet hade ca 50 % av gäddorna allvarliga deformationer i 

huvudregionen 2004 och vid provfisket 2005 hade ca 11,1 % av gäddorna deformerade käkar 

enligt Lindesjöös definition. I normalfallet (dvs. i ett opåverkat vatten) har dock endast mellan 

0 % och 3 % av en gäddpopulation ett PJD-index på över 0,0431 (Lindesjöö och Thulin 

1992). 

En annan upptäckt som gjordes vid genomgång av resultatet från provfisket 2009 var att de 

äldsta gäddorna i både Näsvattnet och Sabotssjön hade de högsta PJD-indexen medan övriga 

gäddor i Näsvattnet däremot hade mer likvärdiga om än förhöjda värden. Ett försök att 

undersöka om detta samband även fanns vid provfiskena 2004 och 2005 utfördes, men ingen 

korrelation mellan PJD-index och ålder kunde genomföras då grunddata från 2004 för 

gäddorna inte gick att få fram via ITM och inga åldersanalyser genomfördes vid 

Länsstyrelsens provfiske 2005. Den enligt fotografierna största gäddan 2005 hade dock även 

det högsta PJD-indexet.

PJD-index 

0,06 

0,05 

0,04 

0,03 

0,02 

0,01 

0 

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 

Figur 3. Korrelation mellan PJD-index och ålder. Normalvärde för PJD-index anges som ett svart streck i 

diagrammet. 

Redovisning av fångade gäddor samt PJD-index 

Gäddor fångade i Näsvattnet 2009 

Ålder 

Näsvattnet Sabotssjön 

Gädda 1, dag 1, PJD-index 0,035. Gädda 2, dag 1, PJD-index 0,020. 

Gädda 3, dag 1, PJD-index 0,030. Gädda 4, dag 1, PJD-index 0,029.




Gädda 4, dag 2, PJD-index 0,046.

Gäddor fångade i Sabotssjön 2009 

Gädda 1, PJD-index 0,046. Gädda 2, PJD-index 0,038. 

Gädda 3, PJD-index 0,036. Gädda 5, PJD-index 0,051. 

Övriga skador 

De skador som noterades och undersöktes vid provtagningen av samtliga fångade fiskar och 

som inte tydligt härrörde från nätskador fördelade sig enligt följande: 

Abborre 

Figur 4. Exempel på abborre från Sabotssjön utan synliga skador på utsidan (gällocket borttaget för 

åldersanalys).

Figur 5. Abborre nr 3, dag 2 från Näsvattnet med fenskador på samtliga fenor (gällocket borttaget för 

åldersanalys). 

Figur 6. Abborre nr 6 dag 2 i Näsvattnet. Exempel på abborre med sammanväxning av inre organ via trådlika 

bildningar i bukhålan, vilket är en reaktion på att fisken har eller har haft en inflammation. 

Tabell 2. Skador på olika kroppsdelar hos abborre i 

Näsvattnet, gradering 0-2 (enligt tabell 1), (totalt 9 

abborrar, en abborre var dock så gäddtuggad på 

kroppen att endast inre skador kunde undersökas). 

0 1 2 

Sår på kroppen 100 % 

Skador på huvud 100 % 

Sammanväxning av 

33 % 67 % 

inre organ 

Skador på ryggfena 22 % 56 % 22 % 

Skador på stjärtfena 67 % 33 % 

Skador på analfena 56 % 33 % 11 % 

Skador på bukfena 56 % 44 % 

Skador på bröstfena 89 % 11 % 

Tabell 3. Skador på olika kroppsdelar hos abborre i 

Sabotssjön, gradering 0-2 (enligt tabell 1), (totalt 3 

abborrar). 

0 1 2 



Sammanväxning av 

100 % 

inre organ 

Skador på ryggfena 67 % 33 % 


Skador på analfena 33 % 67 % 


Skador på bröstfena 67 % 33 %

Totalt hade alla abborrar någon typ av skada både i Näsvattnet och i Sabotssjön. Ingen 

abborre i Sabotssjön hade dock så allvarliga skador att dessa registrerades som en 2:a. Detta 

visar tvärt emot PJD-index på en högre skadefrekvens i Näsvattnet än i Sabotssjön. 

Enligt rapporten ”Undersökningar i Storumans kommun, Biologiska effekter i Långvattnet 

och Näsvattnet” var skadefrekvensen 56 % hos abborrhonorna i Näsvattnet och 21 % hos 

abborrhonorna i Långvattnet vid provtagningarna 2004. Vid genomgång av grunddata för alla 

abborrar i Näsvattnet 2004 (honor och hanar totalt) hade 65 % av dessa någon av skadorna 

som finns upptagna i tabellerna 2 och 3. Enligt Länsstyrelsens rapport ”Provfiske i tre sjöar i 

Storumans kommun – En studie om fisksamhällenas status” påträffades däremot inga yttre 

skador som inte kunde härledas till nätskador vid undersökningarna 2005. För att undersöka 

detta påstående har dock fotografierna som togs på fångsten 2005 granskats av Aquanord. 

Det var visserligen svårt att utifrån fotografier utläsa andelen yttre skador hos de abborrar som 

Länsstyrelsen fångade 2005 och omöjligt att undersöka inre skador. Resultatet visade dock på 

ett antal fiskar med skador som inte kan härröra från hanteringen i näten även vid detta 

provfiske (figur 7 och 8). 

Figur 7. Abborre fångad vid Länsstyrelsens provfiske 2005 med fenskador på bl.a. ryggfenan som inte orsakats 

av oförsiktig hantering i nätet. 

Figur 8. Abborre fångad vid Länsstyrelsens provfiske 2005 med fenskador på bl.a. ryggfenorna och med 

avbrutna ryggfensstrålar. 

Då all fångst inte fotograferats individuellt och ingen relevant granskning av skadeförekomst 

utförts vid provtagningen av fisken 2005, kunde däremot andelen skadad fisk inte bedömas.

Gädda 

Figur 9. Exempel på gädda från Sabotssjön utan synliga skador på utsidan. 

Figur 10. Gädda nr 1, dag 1 från Näsvattnet med fenskador på alla fenor utom bröstfenan. 

Tabell 4. Skador på olika kroppsdelar hos gädda i 

Näsvattnet, gradering 0-2 (enligt tabell 1), (totalt 11 

gäddor). 

0 1 2 


Skador på huvud 45 % 55 % 

Sammanväxning av 73 % 18 % 9 % 

inre organ 


Skador på stjärtfena 18 % 45 % 36 % 




Tabell 5. Skador på olika kroppsdelar hos gädda i 

Sabotssjön, gradering 0-2 (enligt tabell 1) (totalt 5 

gäddor). 

0 1 2 


Skador på huvud 20 % 80 % 

Sammanväxning av 20 % 60 % 20 % 

inre organ 



Skador på analfena 20 % 80 % 

Skador på bukfena 20 % 60 % 20 % 

Skador på bröstfena 20 % 60 % 20 % 

Totalt hade alla gäddor någon typ av skada både i Näsvattnet och i Sabotssjön. I Näsvattnet 

var andelen inre sammanväxningar lägre hos gädda än hos abborre men andelen fenskador var 

högre, framför allt på stjärt- buk- och ryggfenan. Även gäddorna i Sabotssjön hade fler 

allvarliga fenskador än abborrarna och även en högre andel samt allvarligare skador än 

gäddorna i Näsvattnet. Ingen av vare sig abborrarna eller gäddorna i någon av sjöarna hade 

däremot några sår på kroppen.

Tabell 6. Skador på olika kroppsdelar hos sik i Sabotssjön, gradering 0-2 (enligt tabell 1), (totalt 8 sikar). 

0 1 2 



Sammanväxning av inre organ 87 % 13 % 


Skador på stjärtfena 25 % 62 % 13 % 




Inte heller någon av de fångade sikarna i Sabotssjön hade några sår kroppen, det fångades 

dessutom en sik som även var helt utan övriga skador. I övrigt hade siken i Sabotssjön färre 

skador på huvudet än gäddorna, färre sammanväxningar av de inre organen och färre skadade 

bröstfenor än både abborren och gäddan. Den hade dock däremot en högre andel skador på 

ryggfenan och analfenan än både abborre och gädda samt på stjärt- och bukfenan än 

abborrarna (men dock lägre än hos gäddan). Detta visar att även siken är påverkad i 

Sabotssjön. 

Sammanfattning 

Den undersökning och det provfiske som utfördes 2009 inom denna undersökning var mycket 

litet och underlaget för att dra några statistiskt signifikanta slutsatser är därmed för litet. 

Undersökningarna visade dock att PJD-index i Näsvattnet fortfarande var högre än normalt 

även om indexet var lägre än vid de tidigare undersökningarna 2004. Gäddorna i Sabotssjön 

hade däremot ett högre PJD-index än gäddorna i Näsvattnet 2009. Även frekvensen av övriga 

skador hos gädda var högre i Sabotssjön än i Näsvattnet. Detta visade att påverkan på 

gäddorna var mindre men inte helt borta i Näsvattnet och att påverkan var större i Sabotssjön. 

De äldsta gäddorna som fångades vid dessa undersökningar hade de högsta PJD-indexen. 

Detta beror dock inte på att PJD-index ökar med ålder eller storkel (Lindesjöö m.fl. 1992) 

utan är möjligen ett tecken på att den påverkan som finns i Näsvattnet (och möjligen 

Sabotssjön) håller på att minska med tiden. 

Även hos abborre och sik var andelen inre skador (hopväxta organ) och yttre skador 

(fenskador) mycket hög hos fisken både i Näsvattnet och i Sabotssjön. Ingen gädda eller 

abborre i någon av de två sjöarna var helt skadefri vid dessa undersökningar. Även hos sik i 

Sabotssjön, som till skillnad från abborre och gädda inte är en predator, påträffades skador. 

Vanligtvis ökar halterna av miljögifter i näringskedjan, vilket innebär att halterna är högst i de 

arter som finns i toppen av näringspyramiden (dvs. predatorer) och att man därmed även 

förväntar sig de högsta skadefrekvenserna hos dessa arter. 

För att kontrollera Länsstyrelsens uppgifter om att inga yttre skador annat än nätskador 

påträffades vid undersökningarna 2005, studerades de fotografier som tagits av Länsstyrelsens 

fångster. Även där påträffades dock ett antal fiskar med tydliga yttre skador som inte orsakats 

av ovarsam näthantering, trots att det är lättare att särskilja nätskador från andra skador direkt 

vid provtagningen av fisken.

Fortsatta undersökningar 

Även om Länsstyrelsens rapport från undersökningen 2005, vilken dessutom omfattade 

kemiska analyser av ett antal miljögifter, inte visade på någon påverkan på de undersökta 

sjöarna eller att fisken skulle vara olämplig som människoföda, så finns ett tydligt problem i 

Näsvattnet, Sabotssjön och i Långvattnet. 

Problemet i Näsvattnet och i Sabotssjön är inte krökningen på gäddornas käkar i sig, utan att 

detta är en indikation på att sjöarna och deras ekosystem är påverkade av något, av än så länge 

okänt ursprung. Orsaken till påverkan måste därför utredas vidare. 

Fortsatta undersökningar bör utgöras av två delar. Dels bör alla eller ett par av de 

gäddhuvuden som finns infrysta sedan 2004 års undersökning röntgas för att se om 

missbildningarna är identiska med de som påträffades i samband med pappersmassaindustrin 

under 1980-talet (Balk muntligen), vilket i så fall kan ge en viss vägledning om vilka typer av 

ämnen som kan orsaka denna påverkan. Dels bör ett mindre kontrollprogram upprättas och 

genomföras under ett par år i den av sjöarna som är värst utsatt för att se om problemen 

minskar med tiden. Ett mindre kontrollprogram för andelen skadade gäddor är något som Eric 

Lindesjöö (muntlig kommentar) anser är absoluta miniminivån på vad som bör utredas. 

Eftersom PJD-index och andelen övriga skador hos gädda var högre i Sabotssjön än i 

Näsvattnet kan detta möjligen tyda på att källan till påverkan finns inom Sabotssjöns 

avrinningsområde. Eftersom skadade gäddor dock även påträffats tidigare i Långvattnet (om 

än i mindre grad än i Näsvattnet) kan detta dock tyda på att källan till påverkan antingen delas 

av de två avrinningsområdena eller att det finns (minst) två punktkällor. Fortsatta 

undersökningar bör därför genomföras för att utreda detta. 

Referenser 

Skriftliga källor 

Hedlund, T., J. Lindberg, M. Åkerstedt, U. Tjärnlund, P.-Å. Hägerroth och L. Balk. 2004. 

Undersökningar i Storumans kommun. Biologiska effekter i Långvattnet och Näsvattnet. 

Rapport Miljötjänst Nord. Storuman. 

Lindesjöö E. och J. Thulin. 1992. A skeletal deformity of northern pike (Esox lucius) related 

to pulp mill effluents. Can. J. Fish. Aquat. Sci., vol. 49, 1992. 

Vennman, T. och R. Vallin. 2006. Provfiske i tre sjöar i Storumans kommun – En studie om 

fisksamhällenas status. Meddelande 12, 2006. Miljöanalys. Länsstyrelsen Västerbottens 

län. 

Muntliga källor 

Eric Lindesjöö (muntligen via telefon) 

Lennart Balk (muntligen samt mailväxling)

Inventering gäddor Näsvattnet och Sabotssjön

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?