PN 3-4 2012 - Anna Wester

Palestina Nu 

PALESTINAGRUPPERNA 

I SVERIGE 

Nummer 3/4 2012

Innehåll 

10 12 18 20 

LEDARE: ANNA WESTER 3 

BDS-RöRELSEN 4 

KoNSumENTFöRENINGEN VÄST 6 

EN AKADEmISK BojKoTT 8 

BojKoTTA G4S! 10 

PRAKTISK SoLIDARITET På oLIVFÄLTEN 12 

GLÄDjE och SKRÄcK 18 

KoNTRASTERNAS LIBANoN 20 

LANDET RuNT 23 

PoESI 30 

Redaktionen 

Ansvarig utgivare Anna Wester 

Redaktion Anna Wester (redaktör), Yvonne Fredriksson, johanna Wallin, Eva Byberg (layout) 

Omslagsfoto Yvonne Fredriksson. Salladsfestival i Artas utanför Betlehem. 

Palestinagrupperna i Sverige, Götgatan 22a, 118 46 Stockholm, 08-641 72 88 

info@palestinagrupperna.se 

www.palestinagrupperna.se 

Palestina Nu ges ut av Palestinagrupperna i Sverige (PGS) med fyra nummer per år. 

ISSN 1100-4746 

© Palestinagrupperna i Sverige 

Tryckt hos DanagårdLiTho AB 

Presslagt 2012-12-10 

2 Palestina Nu nr 3/4 – www.palestinagrupperna.se

Ledare 

Anna Wester: 

Det ska bli omöjligt för politikerna att inte agera 

Den 29 november på FNs dag för solidaritet med det 

palestinska folket röstade generalförsamlingen för att uppgradera 

Palestinas status i FN till ”non-member observer 

state”. Beslutet togs med en förkrossande majoritet, 138 

länder röstade för, 9 mot och 41 avstod. 

Det var in i det sista oklart hur Sverige skulle rösta och vi 

var många som andades ut när det stod klart att regeringen 

inte skulle ställa sig på samma sida som Israel, uSA, Tjeckien, 

Kanada, mikronesien, Panama, marshallöarna, Palau 

och Nauru. Det hade varit oerhört pinsamt och efter Sveriges 

plötsliga nejröst till palestiniernas uNESco-medlemskap 

tidigare i år, hade vi vid en nejröst tappat allt förtroende 

som en kraft för fred och rättvisa i mellanöstern. 

Reaktionerna bland våra vänner i Palestina har som jag 

uppfattat det varit främst positiva, om än inte odelat. De 

som är kritiska menar att uppgraderad status inte leder till 

några reella förändringar i palestiniernas vardag, att ockupationen 

och blockaden av Gaza fortsätter med oförändrad 

styrka och att viktiga krav som flyktingarnas rätt att återvända 

glöms bort. jag tycker att det är en berättigad oro 

och ser det nu som en viktig uppgift för Palestinarörelsen 

världen över att tillsammans med palestinierna se till att 

dessa viktiga frågor hålls vid liv. 

Det mest glädjande med omröstningen är att Palestinafrågan 

på riktigt hamnat på den politiska dagordningen, 

även om jag självklart hade önskat att det handlade om att 

kräva ett slut på den israeliska ockupationen. 

Det är väldigt bra att så många länder för en gångs skull 

gick emot både Israel och uSA trots hot och vädjanden om 

att avslå resolutionen. En annan viktig sak är att det nu 

öppnas möjligheter som tidigare inte fanns, att anmäla 

Israel till Icc – Internationella brottmålsdomstolen för 

krigsbrott. 

Israel svarade på statusuppgraderingen med att proklamera 

nya utbyggnader av de illegala bosättningarna på 

Västbanken och i östra jerusalem. 

omvärldens reaktioner när Israel öppet deklarerar att 

de ämnar bryta mot internationell rätt brukar vara lama, 

några fördömanden men aldrig hot om konsekvenser. Den 

här gången tycks det vara annorlunda. 

omedelbart kallade Sverige, Frankrike och Storbritannien 

till sig de israeliska ambassadörerna i respektive land 

och framförde en protest mot planerna att bygga ut bosättningarna. 

Enligt den israeliska dagstidningen haaretz ska 

Frankrike och Storbritannien även ha hotat med att kalla 

hem sina ambassadörer från Israel och enligt tidningen 

ska en europeisk diplomat ha sagt att den här gången kommer 

det inte att stanna vid fördömanden, utan att man ska 

agera i handling också. 

Jag hoppas innerligt att den där diplomaten har rätt 

och om det är så, är det inte en dag för tidigt. Att endast ett 

Eu-land röstade nej till uppgraderingen kanske öppnar för 

att några regeringar nu äntligen börjar agera och stå upp 

för internationell rätt och mänskliga rättigheter även när 

det gäller Israel. Samtidigt var det inte länge sedan Eu 

godkände ett förmånligt handelsavtal med Israel, det så 

kallade AcAA-avtalet och vi har sett löften bli till sand 

många gånger. 

Därför är det oerhört viktigt att vi fortsätter vårt arbete 

med att söka påverka våra politiker och makthavare, att vi 

gör det omöjligt för dem att inte agera. Genom våra BDSaktioner 

belyser vi Israels brott mot internationell rätt. I 

det här numret av Palestina Nu beskriver vi innebörden av 

BDS – bojkott, desinvestering och sanktioner, och vi ger 

konkreta exempel på vad vi kan göra tillsammans. 

Palestina Nu nr 3/4 – www.palestinagrupperna.se 3 

Foto: Yvonne Fredriksson

BDS-rörelsen 

– en internationell rörelse för rättvis fred 

BDS-aktion på Medborgarplatsen i Stockholm. 

Inspirerade av det palestinska civilsamhällets uppmaning 

till bojkott, desinvestering och sanktioner (BDS) mot 

den israeliska ockupationsmakten växer nu BDS-rörelsen 

internationellt och i Sverige. Rörelsen riktar sig mot den 

israeliska statens folkrättsbrott och baseras på kravet att 

universella mänskliga rättigheter och internationell rätt 

ska gälla lika för alla. 

Vad är BDS? 

Bojkott har använts som ett medel för påverkan vid upprepade 

tillfällen de senaste århundradena. Det användes 

bland annat i Indien i kampen mot den brittiska koloniseringen 

och av den amerikanska medborgarrättsrörelsen. 

Sydafrika är kanske det mest välkända exemplet på hur 

bojkott använts som en central del i en befrielsekamp. Bojkott 

är en tilltalande åtgärd eftersom varje individ kan implementera 

den i sin vardag genom bland annat ändrade 

konsumtionsmönster. 

Bojkott är inte enbart ett ekonomiskt verktyg, det kan i 

lika hög grad handla om att öka förståelsen för en fråga och 

att förändra människors attityder. Det kan handla om akademisk, 

kulturell, idrotts- eller turistbojkott och kan vara 

såväl primär (att man inte köper varor producerade av det 

aktuella landet) och sekundär (att man undviker varor producerade 

av företag som har affärsrelationer med landet 

och/eller som använder komponenter tillverkade av detta 

lands företag). 

Desinvestering innebär att investeringar i det aktuella 

landet samt i företag som stödjer landet dras tillbaka. För 

enskilda organisationer och andra aktörer inom det civila 

samhället innebär desinvesteringskampanjer främst att 

förmå aktieägare och företag att lämna en marknad. Företag 

är känsliga för dålig publicitet och desinvestering kan 

därmed vara en effektiv metod även om det inte leder till 

omfattande ekonomiska konsekvenser. På sikt kan desinvesteringskampanjer 

ge upphov till en trend där det framstår 

som alltför riskabelt att investera i det aktuella landet. 

Sanktioner innebär att begränsningar införs i handlingsfriheten 

för en stat, en grupp eller dess ledare genom 

ett kollektivt beslut av andra stater och har länge använts 

av det internationella samfundet mot länder, regimer eller 

politiska rörelser som ansetts bryta mot bland annat internationell 

rätt. Sanktionsverktyget kan bestå av allt från total 

blockad till riktade åtgärder mot enskilda personer eller 

grupper och används för att på fredlig väg påverka statens, 

gruppens eller individens beteende genom olika ekono- 

4 Palestina Nu nr 3/4 – www.palestinagrupperna.se 

Foto: Anna Wester

BDS-aktion på Drottninggatan i Stockholm. ”Modevisning” 

utanför H&M i protest mot att de öppnat sju butiker i Israel. 

miska och politiska åtgärder. Sanktioner kan bara tillämpas 

av stater, kommuner och internationella organ, civilsamhällets 

roll är att uppmana till sanktioner och övervaka 

deras efterlevnad. Sedan ett antal år tillbaka använder sig 

det internationella samfundet främst av så kallade riktade 

sanktioner som exempelvis handelsrestriktioner för särskilda 

varor, rese – och finansiella restriktioner. 

En av de främsta styrkorna med BDS är att det är en 

icke våldsmetod. Dessa metoder har större moralisk legitimitet 

och har dessutom i allmänhet visat sig vara mer 

effektiva än våldsamma alternativ när det gäller att på kort 

sikt uppnå utsatta mål, samt att på lång sikt bidra till ökad 

demokratisering och stabilitet. Genom en högre legitimitet 

kan man vinna större och bredare stöd och därmed skapa 

breda koalitioner i samhället. 

Det palestinska BDS-uppropet 

Den 9 juli 2005 publicerades BDS-uppropet, som uppmanade 

internationella enskilda organisationer och individer 

att införa breda bojkott- och sanktionsåtgärder gentemot 

Israel, tills dess att Israel lever upp till sina skyldigheter 

enligt internationell rätt och erkänner palestiniernas rätt 

till självbestämmande. 

över 170 palestinska organisationer anslöt sig till uppropet: 

däribland politiska partier, fackförbund, frivilligorganisationer, 

religiösa samfund och akademiska institutioner. 

Dessa rörelser omfattade såväl palestinska flyk- 

De mest centrala argumenten för BDS: 

v Palestinier har med BDS-uppropet hörsammat omvärldens 

begäran om en enad rörelse med tydliga mål. Det 

initiativet måste ges aktivt stöd och få konkreta effekter. 

Den centrala frågan är: Om inte omvärlden stöder BDS, 

så vad? Om inte omvärlden stöder ickevåldsmotstånd, så 

vad? 

v Historien har visat att BDS-initiativ har lett till positiva resultat. 

Sydafrika under apartheid är ett välkänt exempel. 

Andra exempel är avkolonialiseringsprocessen i Indien 

och medborgarrättsrörelsen i USA. 

v En koordinerad BDS-rörelse sänder tydliga signaler till 

Israel att landets brott mot FN-resolutioner, internationell 

rätt, mänskliga rättigheter och andra internationella normer 

inte längre tolereras. 

v BDS sätter press på regeringar och internationella organ 

att agera i enlighet med internationell rätt. 

v BDS ökar medvetenheten bland allmänheten, både i omvärlden 

och i Israel, för de brott som den israeliska staten 

och militären begår. 

v BDS mobiliserar och skapar möjligheter för människor att 

utföra konkreta solidaritetshandlingar i sin vardag. 

v BDS-rörelsens kanske främsta styrka är att den har potential 

att samla en mängd organisationer och individer 

med olika bakgrund, erfarenheter och åsikter i en rörelse 

som kan arbeta på olika nivåer samtidigt, mot gemensamma 

mål. 

v BDS-rörelsen har ett mycket tydligt mål, som är högst rimligt: 

att förmå Israel att upphöra med en illegal ockupation 

och respektera internationell rätt. Detta gör egentligen 

BDS ganska självklart. Sluta belöna den som bedriver folkrättsbrott 

och kränker mänskliga rättigheter – det är BDS. 

tingar i diasporan, palestinier i de ockuperade områdena 

som palestinska israeler. En mängd internationella och 

israeliska aktörer följde efter. Ansträngningarna att organisera 

det palestinska BDS-arbetet resulterade i att ett koordinerande 

organ bildades, Boycott, Divestment & 

Sanctions Campaign National Committe (BNc) 2007 i 

Ramallah . BNc har bland annat till uppgift att stärka och 

sprida BDS som en central form av civilt motstånd mot 

ockupationen, formulera strategier och handlingsprogram 

för BDS-rörelsen och koordinera BDS-kampanjer. 

PGS anser att Sverige är väl förberett för BDS genom det 

engagemang som finns för en rättvis lösning, den relativt 

utbredda kunskapen om Israels folkrättsbrott, liksom erfarenheterna 

från den framgångsrika anti-apartheidrörelsen. 

Den förhållandevis goda tillgången på varor och tjänster 

som kan kopplas till ockupations- och bosättningsförhållanden 

motiverar också till BDS-åtgärder. 

En viktig fråga att ställa sig är, om vi inte stödjer detta 

ickevåldsinitiativ, vad ska vi då stödja? 

Del av Sara Aarnivaaras sammanfattning 

av PGS bok om BDS. 

Läs hela sammanfattningen på hemsidan under palestinagrupperna.se/bds. 

Där kan du också beställa boken/rapporten 

som är skriven av johanna Wallin och jonatan 

Stanczak. 

Palestina Nu nr 3/4 – www.palestinagrupperna.se 5

Konsumentföreningen Väst röstade för bojkott 

Under flera år har cooP-medlemmar i KF Väst lagt 

fram motioner på föreningens årsstämmor om bojkott av 

israeliska produkter. motionerna har regelbundet avstyrkts 

av styrelsen med motiveringen att man har som 

”princip” att bara följa centralt fattade beslut av Eu och 

den svenska regeringen vad gäller bojkott av ett lands produkter. 

Att det sen därutöver är upp till den enskilde kunden/medlemmen 

att välja bort de varor man inte önskar. 

Bortsett från att någon sådan princip inte finns, under 

apartheidtiden bojkottade KF under flera år sydafrikanska 

produkter utan några centrala dekret, har man också hamnat 

i svårigheter när det visat sig att Israel, tvärtemot Eu:s 

regler, märkt också ockupationsprodukter som israeliska. 

Det mest kända exemplet är kolsyremaskinen SodaStream 

som tillverkas i bosättningen ma’ale Adumim och i Sverige 

marknadsförd av företaget Empire, ägt av den inte helt 

obekante Ian Wachtmeister. Den såldes i cooP:s butiker 

ända tills media fick nys om saken, och slog larm. 

På vårstämman 2010 antogs, mot styrelsens önskan, 

tre medlemsmotioner med innehållet att cooP inte bör 

saluföra israeliska produkter så länge ockupationen fortsätter. 

motionerna togs alltså som KF Västs egna till den 

centrala cooP-stämman året efter, där de röstades ner. 

Eftersom man i KF Väst numera förlagt all motionsbehandling 

till en separat höststämma kom nästa verkliga 

chans först nu i höst. 

Stämman röstade då igenom en motion om att ”uppmana 

cooP att sluta saluföra israeliska produkter tills landets 

regim upphört med ockupationen av arabiskt land, 

infört lika fri- och rättigheter för alla sina medborgare och 

tillåtit de palestinska flyktingarna att återvända”. 

Uppgiften blir nu att dels sprida initiativet till alla 

cooP-föreningar i landet (det finns drygt 40 stycken!) så 

att ett centralt beslut om bojkott blir möjligt, och dels att i 

mellantiden försöka förverkliga beslutet lokalt i Västra 

Göta land. 

cooP är känsligt för opinioner, och de så kallade ”ekologiska” 

jätteräkorna stoppades bums när trycket från 

kunder och medlemmar ökade. uppmärksamhet i media, 

som nyligen i fallet med det falska oxköttet, har också betydelse. 

Ett viktigt argument i det fortsatta arbetet är att centrala 

aktörer som Socialdemokraterna, Lo, Svenska kyrkan 

och Diakonia, nu kräver ordentlig ursprungsmärkning av 

israeliska ockupationsprodukter. Det har visat sig att Eu 

handlar för uppåt 20 gånger så mycket med israeliska bosättningar 

som med palestinierna på Västbanken. Naturligtvis 

blandar Israel sina egna produkter med bosättarvaror 

från Västbanken och Eu och Sverige bidrar 

därigenom direkt till ockupationen. Frukt och grönt från 

till exempel Agrexco och mehadrin finns med stor säkerhet 

i cooP:s sortiment, även om man vägrar uppge vilka företag 

man handlar med! En total bojkott av israeliska varor 

är därför den enda rimliga lösningen på problemet, vilket 

cooP-medlemmarna i KF Väst förstått. 

Och hur gick det då med SodaStream? jo, efter en utredning 

utförd av den sannolikt rekorderliga Lloyds Register, 

återupptog cooP sin försäljning då det visat det sig att tillverkningen 

påpassligt flyttats till industrizonen Alon 

Tavor , innanför Israels egen gräns, även om vissa delar (!) 

fortfarande möjligen tillverkas på ockuperad mark. Fabriken 

i ma’ale Adumim är alltså fortfarande igång och anges 

i den ekonomiska redovisningen som en av företagets två 

huvudfabriker och vad som skulle tillverkas där om inte 

SodaStream kan man ju fundera över. Så kampen fortsätter, 

även om media just nu tröttnat på det hela. 

Gunnar Olofsson 

Gunnar olofsson är medlem i Palestinagrupperna i Sverige har tidigare 

varit ordförande för PG Göteborg. 


Motion till KF Västs höststämma i Borås 2012 

Angående handel med israeliska produkter 

Israel ockuperar sedan 1967 Västbanken, det som 

skulle bli den palestinska staten vid sidan av Israel, 

och har idag flyttat dit ungefär ½ miljon av sin egen 

befolkning. Dessa beväpnade så kallade bosättare 

stjäl hela tiden mer mark, tränger undan palestinierna, 

beslagtar hus, river upp olivlundar, förstör egendom 

och förorenar brunnarna – allt för att få palestinierna 

att ge upp och flytta från sin genom många generationer 

brukade jord. 

Den israeliska regimen håller, med hjälp av murar, 

stängsel och militära checkpoints, palestinierna i ständig 

terror och människor köar dagligen i timtal för att 

nå sina arbeten och skolor, komma till sjukhus eller 

helt enkelt besöka varandra. Det händer att människor 

dör i väntan på att få passera. I Gaza hålls 1,5 

miljoner palestinier inspärrade i något som bäst kan 

beskrivas som världens största utomhusfängelse. 

Den etniska rensningen av Jerusalem fortsätter oförtrutet. 

Även inne i själva Israel diskrimineras de palestinier 

som formellt är israeliska medborgare. Palestinska 

bostadsområden missgynnas vad gäller vatten- och 

avloppssystem, vägar och annan infrastruktur, och blir 

alltmer trångbodda eftersom de, till skillnad mot judiska, 

inte får byggas ut. Skolsystemet är i stort sett segregerat 

och palestinier hålls, genom olika regelsystem, 

borta från högre positioner i samhället. Nya lagar 

gör det möjligt att begränsa palestiniers deltagande i 

det politiska livet, och flytta vart de vill, och omöjliggör 

återförening mellan palestinska familjer och deras anhöriga 

från ockuperade områden. I Negev fördrivs beduiner 

i stor skala från sina boplatser. 

I de israeliska fängelserna sitter i nuläget närmare 

4 700 palestinska fångar, de flesta för att ha protesterat 

mot ockupationen. 190 av de fängslade är barn, 

oftast dömda för stenkastning mot soldater och militärfordon, 

och nio fångar är politiskt valda representanter 

utsedda i demokratiska val. Drygt 300 personer hålls i 

så kallat ”administrativt förvar”, utan rättegång eller 

dom. 

Den israeliska politiken har av bland annat Nelson 

Mandela och en Russelltribunal dömts ut som en form 

av systematisk diskriminering – av samma typ som i 

apartheidtidens Sydafrika – riktad mot det palestinska 

folket. Det israeliska segregationssystemet är idag 

unikt i världen. I en tid då människorättsfrågor kommit 

på dagordningen – i samband med bland annat Eurovisionsschlagern 

och kommande ishockey-VM – är 

det inte värdigt en folkrörelse som KF att fortsätta 

salu föra israeliska produkter, speciellt de från ockuperade 

områden, som om ingenting särskilt pågår. Men 

verkligheten på marken är dramatisk. Med den nuvarande 

utvecklingen kommer vi, om ingenting görs, att 

inom en inte alltför lång framtid se en etniskt rensad 

israelisk stat – med palestinierna förvisade till små reservat 

– i hela Palestina. 

Ett problem är att Israel systematiskt mörkar om var 

landets varor produceras. Det handlar om bland annat 

varor från det halvstatliga israeliska företaget Agrexco 

som Jaffaapelsiner och grapefrukt, Sharonfrukter, 

avocado , vindruvor och dadlar, Primefood kyckling 

och vegetariska produkter från Hälsans Kök, Soda 

Club och Konsums ekologiska läsk, tomatjuice Eldorado, 

hudvårdsprodukter Ahava, IT-produkter från 

Wizlan, CheckPoint, RiT, RadGuard, Algorithmic och 

Ossi Scandinavia, samt skolkritor från Omega och 

Crayon. Och SodaStream, där en utredning på begäran 

av COOP visat att vissa komponenter mycket väl 

kan vara tillverkade på ockuperat område! 

Det går alltså inte att utifrån ursprungsmärkning avgöra 

om en viss vara tillverkats inne i själva Israel eller 

om den kommer från någon illegal bosättning på ockuperad 

mark – och då ingår i den så kallade ockupationsindustrin, 

som direkt bidrar till fördrivningen av 

palestinierna. En markering mot israeliska produkter 

måste därför av nödvändighet omfatta samtliga israeliska 

varor. Över 200 organisationer i det palestinska 

civilsamhället har också gemensamt vädjat till oss i 

väst att bistå den palestinska icke-våldskampen genom 

att bojkotta israeliska varor tills regimen i Israel 

beslutat sig för att respektera internationell rätt och gå 

med på en lösning av Palestinakonflikten i enlighet 

med FN:s resolutioner i frågan. 

Jag yrkar 

att stämman uppmanar COOP att sluta saluföra israeliska 

produkter tills landets regim upphört med ockupationen 

av arabiskt land, infört lika fri- och rättigheter 

för alla sina medborgare och tillåtit de palestinska flyktingarna 

att återvända! 


”En akademisk bojkott ökar 

chanserna till en fredlig utveckling” 

Dick Urban Vestbro talade om akademisk bojkott på PGS miniseminarium under MR-dagarna i Göteborg. 

Det palestinska samhället vädjar till omvärlden om en 

akademisk bojkott och det är vår skylighet att svara positivt 

på den appellen. En bojkott av israeliska akademiska 

institutioner kan vara ett effektivt instrument för att rikta 

mer uppmärksamhet på Israels brott mot internationell 

rätt. Inget annat land har så mycket internationellt utbyte 

när det gäller forskning som Israel. Landets universitet är 

starkt integrerade i ockupationsmaktens politik och bör 

bojkottas för att öka chanserna till en fredlig utveckling. 

Den palestinska kampanjen för akademisk och kulturell 

bojkott av Israel, Palestinian campaign for the Academic 

and cultural boycott of Israel, startade 2004 och fick 

snabbt stöd av en stor mängd palestinska intellektuella i 

Palestina och utomlands. Initiativet inspirerades av den 

tidigare bojkotten av Sydafrika under apartheid. PAcBI är 

en del av den palestinska BDS-rörelsen. 

PAcBI sammanfattar argumenten för akademisk bojkott 

på följande sätt: 

”Israeliska kulturella och akademiska institutioner bidrar 

direkt till att upprätthålla, försvara eller rentvå för- 

trycket av palestinier när Israel medvetet försöker stärka 

sin internationella image genom akademiskt och kulturellt 

samarbete. Akademiker, konstnärer och konsumenter 

driver därför kampanjer mot sådant samarbete som 

en del av bojkottrörelsen” 

För den akademiska bojkotten har PAcBI utarbetat 

särskilda riktlinjer. Där framgår att bojkotten inte riktar 

sig mot individer utan mot institutioner. Ibland kan det 

vara svårt att avgöra om en viss person representerar sig 

själv eller en institution. I sådana fall kan man fråga PAcBI 

hur man ska göra. Självklart ska man inte bojkotta israeliska 

akademiker som är kritiska till Israels brott mot folkrätten. 

många israeliska intellektuella deltar i BDS-rörelsen, 

bland annat genom organisationen Supporting the Palestinian 

BDS call from Within. 

I Sverige drivs akademisk bojkott främst av Aktionsgruppen 

vid KTh för bojkott av Israel. Gruppen består av 

personal och studenter som kräver att KTh (Kungliga Tekniska 

högskolan) ska bryta sitt pågående samarbete med 

Technion-universitetet i haifa och andra typer av akade- 



miskt utbyte med Israel. Syftet är att få Israel att upphöra 

med ockupationen och sina brott mot mänskliga rättigheter. 

Aktionsgruppen bildades efter att palestinska studenter 

och andra i samband med Israels attacker mot Gaza 

2008–2009 skrev ett brev till KTh:s ledning med krav att 

KTh skulle stoppa sitt samarbete med israeliska akademiska 

institutioner. 

Technion-universitetet har nära samarbete med den 

israeliska militären. Ett exempel är universitetets utveckling 

av nya typer av förarlösa vapen för sprängning av 

palestinska bostäder. Technions forskare fungerar som 

rådgivare till Israels militär och samarbetar intimt med 

Israels största vapentillverkare Elbit, vars ledare är hedersdoktorer 

på Technion. 

KTh har en etisk policy där det bland annat står att 

”forskningssamarbetet inte ska medverka till att legitimera 

förtryck och diskriminering”. En etisk kommitté har ansvar 

för tillämpningen av denna policy. Aktionsgruppen försökte 

redan 2009 få till stånd ett möte med den etiska kommittén, 

men det lyckades inte. Inte heller har kommittén 

svarat på våra upprepade skrivelser. När aktionsgruppen 

ordnade ett möte för att diskutera frågan försökte KThs 

rektor förbjuda diskussioner av bojkott i högskolans lokaler. 

Aktionsgruppen genomförde ändå mötet, med resultat 

att undertecknad och docent jan-Erik Gustafsson blev 

uppkallade till rektor för en uppsträckning. Senare försökte 

rektor förbjuda ytterligare ett möte, utan att lyckas. 

År 2011 tog KTh-gruppen initiativ till ett upprop för 

svensk akademisk bojkott av Israel. Det spreds på universitet 

och högskolor i Sverige och fick 218 personer att skriva 

under. I uppropet krävs att svenska högskolor inte ska 

delta i forskning eller annat samarbete med ockupationsmakten 

Israel. Vidare krävs att den svenska regeringen ska 

verka för att Eu:s forskningsstöd till Israel stoppas. I uppropet 

påpekas att ännu ingen israelisk akademisk institution 

tagit ställning mot Israels apartheidpolitik eller mot 

diskrimineringen av palestinska studenter i Israel. 

Kravet på akademisk bojkott får allt starkare stöd internationellt. 

Europas största studentkår som omfattar 

Läs mer: 

PACBI, http://www.pacbi.org 

BDS http://www.bdsmovement.net 

120 000 studenter vid Londons 20 högskolor har till exempel 

beslutat om bojkott. I Norge har 100 kända personer 

skrivit under ett upprop med samma innebörd. Andra exempel 

är lärarfacket vid mcGill-universitetet i montreal, 

studenter och anställda vid uppsala universitet samt studenterna 

vid Berkeley, Kalifornien. universitetet i johannesburg 

har avbrutit sitt samarbete med Ben Gurion- 

universitetet. Bland Eu-länderna finns ett gemensamt 

nätverk för akademisk och kulturell bojkott. 

Den sydafrikanske biskopen Desmond Tutu har sammanfattat 

argumenten för akademisk bojkott så här: 

”Israels universitet är intimt lierade med den israeliska 

regimen, genom ett aktivt val. Medan palestinierna inte 

får tillgång till universitet och skolor producerar israeliska 

universitet forskning, teknologi, argument och ledare 

för att upprätthålla ockupationen” 

Ett vanligt argument mot bojkott är att man ska samarbeta 

och föra dialog istället för att isolera. Gentemot 

detta kan man svara att denna metod inte har lett till något 

resultat. uSA och Eu vägrar vidta åtgärder för fred trots 

att Israel bygger fler olagliga bosättningar, förstör palestinsk 

egendom och begår andra brott mot internationell 

rätt. 

motståndare till bojkott frågar ofta: Varför Israel och 

inte Syrien, uSA, eller Kina? Svar: världssamfundet vidtar 

sanktioner mot minst 40 stater, men låter bli att göra något 

mot det land som mest av alla bryter mot folkrätten. Själv 

brukar jag svara att jag gärna ska bojkotta uSA och Kina 

när dess befolkning ber mig om detta. 

Det palestinska folket vill att vi ska bojkotta. om vi vill 

ha rättvisa kan vi inte nonchalera dess krav. 

Dick Urban Vestbro 

Dick urban Vestbro är professor emeritus. han är samordnare i nätverket 

Isolera Israel och medlem i Palestinagrupperna i Sverige och 

Aktionsgruppen vid KTh för bojkott av Israel. 

Supporting the Palestinian BDS Call from Within, se http://boycottisrael.info 

Aktionsgruppen vid KTH för bojkott av Israel http://www.psabi.net 


Bojkotta G4S! 

Runt om i världen pågår nu en internationell bojkottkampanj 

mot det privata dansk-brittiska företaget G4S på 

grund av företagets inblandning i folkrättsbrott. G4S är 

verksamma i illegala israeliska bosättningar och levererar 

bland annat material till israeliska fängelser och vägspärrar, 

och de förser apartheidmuren med övervakningsutrustning. 

G4S är världens största säkerhetsföretag med verksamhet 

i fler än 125 länder och har över 650 000 anställda. I 

Sverige är G4S det näst största säkerhetsföretaget med 

drygt 3 200 medarbetare och de har kontrakt med många 

institutioner runt om i landet som skolor, kyrkor, sjukhus 

och kommunbyggnader. 

I Stockholm står de bland annat för bevakningen av Sveriges 

riksdag. Nu senast har G4S tecknat ett femårigt avtal 

med den nya nationalarenan om att leverera säkerhetstjänster. 

2007 slöt G4S ett avtal med Israels fängelsemyndighet 

där de ska stå för säkerheten för flera stora israeliska fängelser. 

Bland annat Ketziot och meggiddo, där palestinska 

politiska fångar sitter. Enligt fjärde Genèvekonventionen 

är det förbjudet för en ockupationsmakt att flytta fångar 

från ockuperad mark till det egna landet. G4S tillhandahåller 

också utrustning till oferfängelset som ligger på 

ockuperad palestinsk mark, och till Kishon och moskobiyyeh 

som är två administrativa förvar där även barn hålls 

fängslade och där det enligt rapporter från flera människorättsorganisationer 

förekommer tortyr. 

Företaget levererar och underhåller övervakningssystem 

och skanners för människor och bagage i de militära 

vägspärrarna på Västbanken. G4S är också involverade i 

de illegala bosättningarna på ockuperad mark, genom att 

bevaka banker och affärer ibland annat ma’ale Adumim 

och industrizonen Barkan i bosättningen Ariel. 

I takt med att kampanjen har tagit fart har G4S förlorat 

flera kontrakt bland annat med uppdragsgivare i Danmark 

och i England. Även i Sverige har företag nu börjat ställa 

frågor till G4S. 

PGS har anslutit sig till den internationella kampanjen 

för bojkott av G4S. Det är en stor skam att ett företag som 

Rapporter 

The Case of G4S: http://whoprofits.org/sites/default/files/WhoProfits-PrivateSecurity-G4S.pdf 

G4S Securing apartheid (norska): http://www.boikottisrael.no/sites/boikottisrael.no/files/ 

rapport/g4s-report.pdf 

G4S’ involvering i besættelsen af Palæstina og hvorfor G4S bør boykottes (danska): 

http://boykotg4s.files.wordpress.com/2012/09/g4s_rapport.pdf 

Mer info och länkar till rapporterna hittar du på PGS hemsida palestinagrupperna.se 

är involverade i så uppenbara brott mot internationell rätt 

anlitas av så många företag och myndigheter i Sverige och 

andra länder. Vi uppmanar nu andra organisationer och 

enskilda att ställa sig bakom bojkotten av G4S. 

Kontakta G4S kunder och gör dem uppmärksamma på 

företagets inblandning i ockupationen; på din skola eller 

universitet, din bank, arbetsplats, bostadsbolag, kommun, 

idrottsarena, sjukhus, kyrka etc. 

Anna Wester 

Det finns flygblad att beställa från PGS som du kan dela ut 

eller sätta upp på anslagstavlor. maila info@palestinagrupperna.se. 

BOJKOTTA 

SECURING APARTHEID 

G4S levererar material och tjänster 

till den israeliska apartheidmuren 

BOJKOTTA G4S 

BOJKOTTA ISRAEL 

FÖR ETT FRITT PALESTINA 


Foto: Susanne Lundgren

Gästkrönika: 

Bodil Ceballos 

De verkliga hjältarna är de i civilsamhället 

som står upp för fred 

Tog emot den goda nyheten om uppgraderingen av 

Palestinas status på ett café i Guatemala. Såg de spanska 

nyheterna bara några timmar innan omröstningen 

och en av huvudnyheterna var att Spanien skulle rösta för 

en uppgradering och att Palestinas representant hoppades 

att fler länder skulle följa Spaniens exempel. Sen 

läste jag i svensk press att även Sverige skulle göra detsamma. 

Tur att vi slipper skämmas ännu en gång och att 

Sverige för ovanlighetens skull använder sin röst. 

Jag besökte nyligen Palestina. En vecka späckad av intryck 

efter många samtal med människor som både driver 

konflikten framåt och som drabbats av konflikten på olika 

sätt. Vi var lovade att få resa in i Gaza, men besöket stoppades 

från israeliska utrikesdepartementet i sista stund. 

Oklart varför men det var ju bara cirka en vecka innan det 

nya Gazakriget bröt ut så något var uppenbarligen på gång. Vi fick nöja oss med att stå i Sderot och blicka in i Gaza från 

en kulle och i övrigt ha videokonferens med UNHCR och MR-grupper på plats i Gaza. 

I Hebron möttes vi av organisationen Breaking the Silence, det vill säga israeliska soldater som valt att berätta för omvärlden 

om de kränkningar av palestiniernas rättigheter som sker under skydd av den israeliska armén. Att vandra runt i 

Hebron tillsammans med vår judiska guide, tillika före detta sergeant, som förklarade hela bakgrunden utifrån religion, 

historiska händelser, händelser i närtid och samtidigt med egna ögon se de öde gatorna, igenbommade affärerna, uppdelningen 

mellan gator palestinier får gå på, eller inte gå på, uppleva rädslan hos den palestinska befolkningen och 

överhögheten hos de välbeväpnade bosättarna ger så mycket mer än vad man kan läsa sig till eller förstå av att lyssna 

till andra. 

Efter besöket i Hebron besökte vi israeliska utrikesdepartementet. Vi var nog alla lika upprörda och de fick svara på 

många frågor om just bosättningarna. Departementet var dock väldigt noga med att poängtera att det är skillnad på bosättningar 

och bosättningar och menade att vissa bosättare kan få välja mellan att flytta till Israel eller bo på palestinsk 

mark efter ett fredsavtal medan de aldrig kommer att släppa andra bosättningar (i Jerusalem). Kanske vill de gärna bli av 

med de militanta bosättarna i Hebron som nog skämmer ut dem mer än några andra. Frågan är om just de någonsin 

kommer att lämna Hebron eller låta palestinierna styra sin egen stad. 

Snart är USA och Israel ensamma i världen om att försvara en modell där den israeliska staten och dess illegala bosättare 

kan bete sig hur som helst mot ett helt folk och på deras egen mark. Den kollektiva skulden för att ha sett mellan 

fingrarna under förintelsen får inte skymma sikten för oss när brott mot andra folk sker, oavsett vem som är förövare. Istället 

måste vi alla gemensamt tvinga alla parter i konflikten till förhandlingsbordet och vi måste tala om för USA att deras 

inställning och veto inte är acceptabla. 

De verkliga hjältarna i Israel och Palestina är alla de i civilsamhället som tillsammans och från båda sidor i konflikten står 

upp för en fredlig lösning och som genom dialog påverkar beslutsfattare på båda sidor, förutom att de också informerar 

omvärlden om vad som faktiskt sker. Det är de som förtjänar fredspris, inte Obama, eller EU för den delen. 


Foto: Fredrik Hjerling

Praktisk solidaritet på olivfälten 

I oktober åkte Yngve Hansson till Västbanken för att delta 

i olivplockningsprogrammet som arrangeras av organisationen 

JAI, Joint Advocacy Intiative. Med sig hem hade 

han många starka upplevelser och oförglömliga möten. 

Här skriver Yngve om några av de samtal som ägde rum 

under olivträden. 

Jag träffar Baha Hillo ute på ett olivfält väster om Betlehem, 

inte långt från den gröna linjen som skiljer Israel 

från Västbanken. Baha är 33 år och organisatör av olivplockningsprogrammet. 

området där vi befinner oss är 

mycket kulligt och vackert. Vi står under ett olivträd för att 

skydda oss mot solen, eftersom det är mycket varmt. På 

vägen hit passerade vi en mindre skog av pinjeträd. Skogen 

anses farlig att passera eftersom flera palestinier har blivit 

dödade där av bosättare som har stått i bakhåll. 

Baha berättar att han har varit engagerad i jAI (joint 

Advocacy Intiative) som är ett samarbete mellan KFum i 

Betlehem och KFum i östra jerusalem och ATG (Alternativ 

Turist Group) sedan 2006. 

– Att jobba för jAI är mer än ett jobb för mig eftersom 

jag själv är palestinier och har blivit utsatt för israelernas 

förtryck från det att jag föddes, säger Baha. 

Programmet har två syften. För det första ger det konkret 

hjälp till olivbönderna och för det andra visar det för 

människor från hela världen hur Israels förtryck ser ut. 

olivplockandet kombineras med olika aktiviteter, som 

före läsningar och studiebesök i jerusalem och hebron. 

Tanken är att de som har deltagit i jAI sedan återvänder 

till sina hemländer och där berättar om sina erfarenheter. 

Deltagarna kan då visa för människor och regeringar 

runt om i världen att Israel inte är, som många tror, drömlandet 

på jorden genomsyrat av demokrati och mänskliga 

rättigheter. utan att Israel snarare är det motsatta. 

– man hugger ned palestiniernas olivträd och gör det 

omöjligt att leva ett normalt och värdigt liv i vårt eget land där 

vi har haft våra rötter sedan tusentals år tillbaka, säger Baha. 

– jag har varit politiskt aktiv sedan jag började skolan 

och jag och mina skolkamrater blev trakasserade av israeliska 

militärer. Vi hade en israelisk militärpolispost precis 

utanför skolan. I de flesta länder är polisen till för att 

skydda sina medborgare. Den polis som vi blev utsatta för 

gjorde tvärtom och jag förstod att det var någonting som 

var fel. hemma talade vi aldrig om det eftersom det var 

erfarenheter som alla i familjen hade. Det blev något som 

ingick i det ”normala” livet. 


Baha berättar att hans äldsta bror blev arresterad, eller 

han säger kidnappad för att beskriva att de inte hade någon 

rätt att ta honom, av den israelsiska militären och satt 

i fängelse i fem år. Från att han var 15 till 20 år gammal. 

Deras pappa har också varit arresterad och Bahas andra 

bror hölls fängslad under ett år. 

– Det är något som vi har tvingas leva med, säger han. 

Baha själv har endast varit arresterad under några timmar. 

han säger själv att han inte vet om israelerna har koll 

på vad han håller på med och han oroar sig inte heller. 

– Verkligheten är som den är. 

Vi tvingas avbryta intervjun när det kommer två israeliska 

soldater i en stor jeep, en är kapten i den israelsiska 

armén . han börjar fråga ut bonden som äger marken. Baha 

går också fram för att tala med militären. han kommer tillbaka 

efter en stund när jeepen med de israeliska soldaterna 

åker iväg. 

han berättar att israeliska soldater för två år sedan högg 

ned 150 olivträd här för att göra det möjligt för israelerna 

att stjäla vatten. Stora rör och en avancerad pumpanläggning 

har installerats på bondens mark, utan tillstånd från 

eller ekonomisk ersättning till ägaren. Vattnet går till Israel 

eller till de närmaste bosättningarna. Bonden har inte 

någon tillgång till sitt eget vatten. militären har också 

byggt en väg på hans mark för att kunna kontrollera det 

vatten som man har stulit. 

Pastor James D. Brown är 67 år och kommer från colorado 

i uSA. Pastor james berättar att han är här för att det 

behövs sanningsvittnen som på plats kan se vad som pågår. 

– media i uSA gör ett förskräckligt dåligt jobb här när 

det gäller att berätta om vad som faktiskt händer här i 

Palestina och Israel. När vi kommer hem måste vi, på olika 

sätt, försöka nå ut till den amerikanska allmänheten till exempel 

genom internet och storyline. Vi måste se till att palestinierna 

inte blir bortglömda. Israelerna utsätter dagligen 

palestinierna för hemska övergrepp och inget når ut 

till medierna, men när en palestinier gör något dumt och 

överilat, efter alla övergrepp de har utsatts för, blir det 

stora nyheter hemma i uSA. 

– Vi måste, när vi kommer hem, med kärlek och medmänsklighet 

berätta sanningen om det som händer i Palestina, 

säger james Brown. 

jag träffar också olivbonden Essat Abdulla Hassan 

Abu Latifah som är 68 år. han kommer från Bel jala på 


Västbanken. hassan hoppas att folk från hela världen en 

dag ska kunna besöka ett fritt Palestina och få ta del av 

gästfriheten, utan att känna den oro som alla känner nu. 

hassam är gift och har elva barn, åtta pojkar och tre 

flickor. Det äldsta barnet är 45 år och den yngsta är 30. 

han berättar att han själv endast gick i skolan till och med 

6:e klass men att hans barn är välutbildade. En är läkare, 

en har en doktorsexamen, en har en magisterexamen, en 

är psykolog, en har en kandidatexamen i historia och geografi, 

en jobbar som busschaufför och en jobbar med att 

gräva djupt ned i marken för att söka efter mineraler. Alla 

utom en bor i Palestina. 

hassan äger 50 dunam land och tycker att det är fantastiskt 

att människor från olika länder och i olika åldrar 

kommer hit och hjälper till att skörda oliver. 

– Det är verkligen en stor hjälp jag får, tänk dig hur 

mycket oliver 45 personer kan plocka jämfört med vad jag 

och min familj kan plocka på samma tid. Den hjälp jag får 

bygger upp kärlek mellan människor till skillnad från vad 

israelerna gör. För två år sedan kom de israeliska militärerna 

med en schaktmaskin och mejade ned 150 olivträd. 

jag återplanterade men de kom tillbaka och förstörde träden 

igen. 

– Så länge vi är ockuperade finns det ingen lösning på 

konflikten mellan palestinier och israeler. Blir det ett slut 

på ockupationen kan allt annat lösas. 

Eljard Hagen är 67 år och kommer från hammar i 

Norge . hon kom till Palestina första gången för fem år sedan 

för att besöka sin dotter som då deltog i ett utbytesprogram 

som anordnades av KFum i Betlehem. Eljard blev 

förälskad i landet. Numera reser hon hit flera gånger om 

året och stannar 7–8 veckor varje gång. 

– Varje år brukar jag medverka i olivplockningsprogrammet. 

jag bor då i Beit Sahour, en förort till Betlehem. 

jag har inga problem att resa in i Israel men blir alltid utfrågad 

när jag ska åka ut eftersom jag har så många stämplar 

i mitt pass. Därför måste jag ofta byta pass. När jag är 

här köper jag palestinska broderier som jag säljer i en butik 

hemma i hammar. jag har en permanent utställning med 

palestinskt hantverk i butiken . Pengarna tar jag sedan tillbaka 

till hantverkarna i Palestina. 

under sin tid här bor Eljard i en palestinsk familj som 

har olivfält så hon har kommit att förstå hur viktigt det är 

med olivodling i den palestinska kulturen. 

– jag fortsätter så länge jag orkar, jag är inte helt frisk 

men jag äter hellre mina mediciner här än hemma i Norge. 

här kan jag göra mer nytta för palestiniernas sak. När jag 

är hemma är jag ute och föreläser om situationen i Palestina 

och skriver artiklar om det i lokaltidningen. 

Eljard är medlem i Palestinakomiteen hemma i Norge. 

hon berättar att de vid flera tillfällen har bjudit palestinier 

till Norge som har varit ute och pratat vid möten som 

Palestinakomiteen har arrangerat. 


Madison Munoz är 23 år och kommer från Florida i 

uSA och är här för att hon anser att det är viktigt att hjälpa 

människor som har det svårt. 

– Att jag hjälper just palestinierna beror på att det är så 

uppenbart att de utsätts för stora orättvisor och man kan ju 

inte hjälpa alla som lider på samma gång. Även israelerna 

behöver fred och leva i ett jämlikt samhälle men just nu är 

det den israelska staten som är förtryckare. 

madison berättar att hon är medlem i den Presbyterianska 

kyrkan som har ett nätverk som kallas ”Det palestinsk/ 

israeliska uppdraget” som hon också är medlem i. 

– Vi jobbar för fred i Israel/Palestina och undervisar om 

den verkliga situationen här, till skillnad från det man får 

höra i media. I uSA hör man oftast bara om de högerkristna 

sionisternas stöd av den israeliska staten men de finns 

också vänsterkristna som stöder palestinierna och tar avstånd 

från de högerkristnas okritiska stöd av Israel. 

– Skillnaden mellan olika kristna grupper beror i en väldigt 

hög grad på hur man läser bibeln. I bibeln sägs det att 

Gud gav landet till Israel, men folk förstår inte att det land 

som man talar om i bibeln inte är samma Israel som existerar 

i dag. Det land som existerar idag är rasistiskt och 

utövar våld mot sina medmänniskor. många menar också 

att palestinierna är antisemiter som går emot Guds vilja, 

något som inte är sant. Vi inom den Presbyterianska kyrkan 

betonar rättvisa för alla och att man ska hjälpa människor 

som har det svårt. 

madison berättar att hon lärt sig enormt mycket genom 

olivböndernas berättelser. hur de blir hindrade av de 

israe liska militärerna och bosättarna när de vill odla och 

skörda sina oliver. om all den osäkerhet och den oro de 

känner när de inte vet om de nästa dag kan plocka sina 

oliver eller inte. hur israelerna har skapat lagar som ger 

den israeliska staten rätt ta över mark som inte har brukats 

på några år. De gör allt för att hindra palestinierna att kunna 

bruka sin mark. Till exempel genom att förbjuda bönderna 

att åka på de vägar de måste använda för att ta sig till 

sin mark eller genom att bygga ”aparthedmuren” på ett sådant 

sätt att de inte kan nå sina odlingar och då riskerar att 

få den konfiskerad. 

– Vi kan ”keep hope alive” genom att komma hit och 

plocka oliver och visa att marken brukas. jag skulle vilja 

säga till unga människor hemma i uSA att de borde anstränga 

sig och försöka ta sig bakom nyhetsrubrikernas 

och löpsedlarnas förvrängda bild för att ta reda på vad som 

verkligen händer mellan palestinier och israeler. jag skulle 

också vilja göra något åt likgiltigheten hos unga människor 

som tror att det inte går att göra något åt sådant som är fel. 

jag skulle verkligen rekommendera unga människor att 

åka hit och medverka i olivplockningsprogrammet. här 

praktiserar man praktiskt solidaritet, man plockar oliver 

samtidigt som man lär sig otroligt mycket om situationen. 

För mig har det varit en ögonöppnare. 


Alena Krizova är 28 år och kommer från Tjeckien, men 

bor nu i London. Egentligen är hon lärare men lyckades 

inte få tag på något bra lärarjobb så nu arbetar hon som 

kassör på ett litet företag. 

– jag har en vän som bor i London och som under tre 

månader förra året, var ekumenisk följeslagare i Betlehemsområdet. 

hon jobbade med att observera brott mot 

de mänskliga rättigheterna. hon introducerade olivplockningsprogrammet 

för mig. Det lät mycket intressant och 

jag är väldigt glad över att jag reste hit. Det känns som ett 

äventyr eftersom jag inte har varit i här förut. 

– jag har inte varit aktivist tidigare men i går kväll talade 

jag med en vän om att vi ska bli aktivister när vi kommer 

hem, säger Alena. 

Det starka budskap vi har fått under den här resan gör 

att vi inte är samma människor nu som vi var före vistelsen 

i Palestina. 

– just nu är jag lite rädd eftersom vi håller på att plocka 

oliver bredvid en bosättning, en så kallad utpost. jag är 

glad att inga bosättare har kommit än så länge. jag har 

hört att de kan vara otrevliga och våldsamma. jag tänker 

också på jordbrukaren som vi hjälper, att han är orolig 

över att förlora sina olivträd. hans leende har ett drag av 

sorg. 

– jag tycker att det känns fantastiskt att få hjälpa dessa 

människor tillsammans med människor från hela världen. 

Att få höra deras historier och tankar berikar mig otroligt 

mycket och jag har funnit nya vänner som kommer att vara 

mina vänner för livet. Det är ett väldigt bra sätt att ha semester, 

att under en stor del av dagen plocka oliver och 

göra något med hela kroppen och att på eftermiddagar och 

kvällar få kunskap om situationen genom de föreläsningar 

och studiebesök som ingår i programmet. De starkaste 

upplevelserna jag har haft är samtalen med olivbönderna. 

Nu förstår jag hur starka deras band är till jorden. 

Text och foto: Yngve Hansson 

Yngve hansson sitter i PGS förbundsstyrelse och är ordförande i 

Palestinagruppen i Sundsvall. 


Essat Abdulla Hassan Abu Latifah. 

Baha Hillo. 

James D. Brown. 

Eljard Hagen. 

Alena Krizova. 


Luleåpar fick uppleva glädje och skräck 

Ridande poliser gjorde chocker mot folkmassan efter fredagsbönen i Östra Jerusalem. Foton: Björn Erixon 

Semestertrippen för Maria och Björn Erixon började så 

bra med ett festligt palestinskt bröllop på Västbanken. 

Men det slutade med flyglarm och våldsamheter i 

Jerusalem . 

Maria och Björn Erixon från Luleå kom av en tillfällighet 

att lära känna ett ungt palestinskt par för några år sedan. 

De visste inte mycket om Palestina men blev nyfikna 

och nappade på förslaget att hälsa på släktingar till paret i 

Palestina. I november i fjol blev det av. 

– Där träffade vi palestinier som visade oss runt, berättar 

Björn. Vi fick en inblick i deras liv och tog det till våra 

hjärtan. 

Besöket ledde till att de blev inbjudna till ett bröllop i en 

liten stad på Västbanken nu i november. 

– Det var ett traditionellt palestinskt bröllop med flera 

hundra gäster, säger maria. jag deltog i kvinnornas fest. 

Det var dans och hålligång, ett jädrans party. 

Björn fick sitta med männen. 

– men vi hade jätteintressanta samtal och timmarna försvann 

snabbt. 

Maria och Björn Erixon, Luleå, fick uppleva dramatiska dagar 

under sitt besök i Jerusalem i november. 


Från fest till protest 

Bröllopsfesten fortsatte till långt in på natten. Samtidigt 

bröt det nya Gaza-kriget ut, så det blev inga fler utflykter 

på Västbanken för maria och Björn. I stället fick de uppleva 

avspärrningar och våld i gamla delen av jerusalem. 

Paret Erixon fanns på plats vid Damaskusporten när det 

hettade till efter fredagsbönen. Flera tusen personer hade 

samlats för att protestera mot det israeliska förtrycket. 

Stämningen var hätsk. 

– Vi såg inte att folk kastade stenar eller något annat, 

men militären, eller om det var poliser, gjorde chocker och 

red rakt in i folkmassan. Det var väldigt aggressiva utfall. 

– När en soldat sköt i luften började folk springa, säger 

maria. En kvinna tog tag i mig och medan vi sprang hörde 

jag en kula som svischade förbi över oss och slog in i ett 

träd. 

– jag var skiträdd. Som svensk är man ju inte van att 

hamna i skottgluggen, men jag är helt övertygad om att de 

palestinska kvinnorna som sprang bredvid mig var lika 

rädda som jag. 

maria och Björn såg yngre män gripas medan äldre 

kvinnor protesterade förgäves. De såg inga skadade men 

hörde ambulanserna. Samma kväll hörde de flyglarm och 

en kraftig smäll när en raket från Gaza slog ner utanför 

staden . 

– Det var skönt att komma tillbaka till Luleå men vi tänker 

mycket på dom som lever där, säger maria några dagar 

efter hemkomsten. På bröllopet träffade vi ett gäng flickor 

som dansade och var så glada, hur ser deras framtid ut? 

Brödet ska fram även om det är trångt och oroligt. 

Flera yngre män greps under tumultet. 

De vill berätta 

upplevelserna från första besöket i fjol fick maria och 

Björn att bli medlemmar i Palestinagrupperna. 

– Folk uppmanade oss att åka hem och berätta. Det har 

vi försökt göra samtidigt som vi vill lära oss mer. 

– Vi träffade en butiksägare i gamla jerusalem som sa 

att de aldrig kommer att ge sig. han ville ha fred och trygghet, 

men han sa också att han visste hur historien ser ut. 

han skulle hellre dö i jerusalem än fly och hamna i ett 

flyktingläger . 

Kjell-Arne Johansson 


Kontrasternas Libanon 

Charlotte Axelsson om sitt och PGS engagemang för palestinska flyktingar i Libanon 

Libanon 1995. Det var då jag först lärde känna detta 

land, och framför allt dess palestinska flyktingbefolkning 

utanför Tripoli. just då, när jag kom som ganska ung sjukgymnast 

till Beirut hade jag inte en tanke på att dessa människor 

skulle komma att bli mitt starkaste engagemang de 

kommande 17 åren. jag hade nog lika gärna kunnat hamna 

i ett land i Afrika eller Sydamerika och då kanske mitt engagemang 

tagit en annan form. Det var dock med Palestinagrupperna, 

PGS som jag fick en möjlighet att bidra volontärt 

med de få erfarenheter en nyutexaminerad sjukgymnast 

nu kan ha. 

jag kommer ihåg som igår när flyget landade i Beirut 

hösten 1995 och vi kom in mot terminalen. Tungt beväpnad 

militär överallt och jag blev genast nervös över den 

elektriska skrivmaskin jag hade med mig till projektet. Då 

jag fått klara direktiv att inte berätta om att jag skulle jobba 

med palestinska flyktingar försökte jag febrilt komma på 

en vettig förklaring till varför en turist kom med en bastant 

skrivmaskin. Dock var det ingen som brydde sig det minsta . 

Inte heller ett par månader senare när ett skelett fördes in 

som undervisningsmaterial. Efter ett tag kom vi på att den 

libanesiska säkerhetstjänsten förmodligen visste mycket 

väl vem som jobbade i samtliga flyktingläger men så länge 

man inte misstänktes för israeliskt spionage så gick det väl 

bra. 

De två åren jag hade förmånen att jobba i Beddawi och 

Nahr el Bahred flyktingläger i norra Libanon förändrade 

såklart mitt liv, och det har det nog gjort för de flesta av 

Foton: Camilla Lundqvist 

PGS volontärer som varit där. jag pratade i dagarna med 

en vän som jobbade i Shatila 1982 och nu hade varit tillbaka 

för första gången sedan massakern, och hon berättade 

om en känslosam resa med mycket tårar, men också 

fina möten med gamla vänner och bekanta. hon skildrade 

också den absurda resan organiserad av hizbollah ner till 

söder där det byggts ett museum precis vid gränsen mot 

norra Israel och det fick mig åter att minnas kontrasternas 

Libanon, som aldrig upphör att förvåna, på gott och på ont. 

hon sa också: ”jag upplevde situationen i Shatilalägret på 

ett sätt mycket värre än för 30 år sedan”. och det är så jag 

känner det också. För varje gång jag åker ner till våra kollegor 

och vänner, och resorna har blivit många under åren, 

får jag en känsla av ökad nedstämdhet, ökade sociala problem, 

trängre i gränderna och också mer radikalisering. 

PGS har haft projekt i Libanon sedan mitten av 70-talet. 

Från början skickades katastrofstöd ner och volontärer 

kom i olika perioder för att hjälpa till på sjukhus under de 

svåra åren av israeliska attacker och invasioner och sedan 

det grymma inbördeskriget som inte tog slut förrän i början 

av 90-talet. PGS stöd har alltid karakteriserats av en 

stark solidaritet vid sidan av ett mer professionellt biståndsarbete. 

och detta märks tydligt i lägren i norr. PGS 

volontärer har alltid bott tillsammans med palestinierna i 

deras flyktingläger, delat vardagen och arbetet och varit 

med på födelsedagar, bröllop, begravningar och otaliga 

Ramadan ”iftars” och Eid festligheter. På grund av detta är 


PGS som ett lösenord till den generositet och det välkomnande 

man alltid får när man kommer till lägret och namnen 

på alla tidigare volontärer nämns allt som ofta i 

diskussioner . 

Vårt rehabiliteringsprojekt startade i början av 

90-talet och vi erbjöd behandling av barnen hemma hos 

familjerna. Råd och utbildning varvades med utbyte av 

andra erfarenheter. Som kvinna fick man insyn i kvinnornas 

värld och nyfikenheten om vår vardag, relationen mellan 

män och kvinnor i Sverige var lika stor som vår nyfikenhet 

om deras roll som hemmafruar och i våra ögon, 

restriktiva tillvaro. Deras ständiga frågor om man inte var 

gift eller hade barn och vår förundran över många unga 

kvinnors längtan, och ibland press, på att gifta sig och få 

barn blandat med politik och en aldrig sinande undervisning 

av palestinska traditioner. olika kulturer och värderingar, 

som förändrades under dessa möten utan att man 

knappt märkte det skapade en närhet och förståelse. Detta 

sagt så fanns det givetvis många kvinnor som arbetade och 

också utbildade sig på universitetet. Likaså fick man inblick 

i det komplicerade och ofta svåra liv som palestinierna 

dagligen måste möta. Svårigheterna med att få jobb, 

ekonomiska problem som ofta handlade om höga kostnader 

för sjukvård, mediciner, och utbildning. Politiska 

schismer som ibland övergick i våld och en rädsla för såväl 

syrisk som libanesisk säkerhetstjänst. Svårförståeligt för 

en svensk sjuttiotalist uppväxt på landsbygden i en rättstat 

och ett välutbyggt välfärdssamhälle där det enda folk brukade 

klaga på var för höga skatter och dåligt väder. 

Libanon har under 1990–2010 varit utsatt för svåra 

prövningar, vilket påverkat den palestinska flyktingbefolkningen 

i lika stor utsträckning som den libanesiska. Israels 

attack och invasion av Libanon 1996 (Vredens Druvor) 

med över en miljon internflyktingar, upprepade strider 

mellan hizbollah och Israel under 2000–2006 och interna 

politiska avrättningar, mordet på tidigare premiärministern 

Rafic hariri 2005 och Syriens tillbakadragande av 

trupper, Israels krig mot Libanon 2006 med upp emot 

1 500 döda libaneser och betydande förstörelse av civil 

infra struktur, kriget 2007 mellan Fatah al Islam och den 

libanesiska armen som resulterade i att Nahr el Bahred 

flyktingläger jämnades med marken och över 40 000 palestinska 

flyktingar blev flyktingar på nytt. En kontinuerlig 

instabilitet som i långa perioder har förlamat regeringen 

och reformer har tagit år att genomföra. Interna politiska 

splittringar har ökat på segregationen av Libanons befolkning 

och palestinier har ofta hamnat antingen i bakgrunden 

eller blivit en bricka i spelet mellan de libanesiska 

aktörerna . 

När vårt långvariga samarbete med PRcS avslutades i 

början av 2012 vill jag tänka att projektet har varit viktigt, 

inte bara för alla dessa barn, ungdomar och vuxna med olika 

funktionsnedsättningar som fått bättre möjligheter till att 

delta i samhället, men även bidragit till att inte låta de 


455 000 palestinier som lever i Libanon falla i glömska. Att 

PGS närvaro, våra artiklar, våra resor och rapporter informerat 

Sveriges regering och befolkning om den fruktansvärda 

orättvisa som fortfarande pågår, där Israel aldrig har 

blivit ställd till svars för den tvångsförflyttning och massaker 

som utfördes under det som palestinierna benämner 

Nakban 1948. Palestinierna i Beddawi och Nahr el Bahred 

kommer framför allt från byarna i norra Palestina pre-1948, 

och trots att de allra flesta aldrig sett sin hemby har alla 

minnen kvar via de berättelser och foton far- och morföräldrar 

hållit levande under åren. Förstörelsen av Nahr el Bahred 

var därmed en stor tragedi, då familjer blev flyktingar på 

nytt och en stor del av gamla dokument, foton och nycklar 

förstördes under plundringen av lägret, något som aldrig 

har blivit utrett eller uppmärksammat. återigen ett exempel 

på palestiniers rättslöshet, oavsett var de befinner sig. 

PGS arbete i Libanon fortsätter trots avslutandet av vårt 

projekt tillsammans med PRcS. Via en ny ansökan till 

Forum Syd hoppas vi på att starta upp ett ungdomsprojekt 

tillsammans med Naba’a, Development Action without 

Borders, under 2013. Naba’a har fått stöd via Palestinainsamlingen 

vid ett flertal tillfällen. Ambitionen finns att 

försöka få igång ett större samarbete mellan ungdomsorganisationer 

i Palestina och Libanon. PGS skulle vilja bidra 

med att minska barriärerna mellan de palestinska ungdomarna 

i Libanon och Palestina, stödja erfarenhetsutbyten 

och försöka minska den hopplöshet som många barn och 

ungdomar känner i ett flyktingläger i Beddawi likaväl som 

i Abu Dis utanför jerusalem. Att stötta dessa progressiva 

organisationer att kanalisera den energi och kampvilja 

som finns hos dessa barn och ungdomar är en grundsten i 

att bygga demokratiska samhällen och bidra till att palestiniers 

rättigheter respekteras, oavsett var de befinner sig. 

Charlotte Axelsson 

charlotte Axelsson är sjukgymnast och sitter i Palestinagruppernas 

biståndsutskott ansvarig för projekten i Libanon. 

En studie genomförd av UNRWA i mars 2012 av den socioekonomiska situationen av flyktingarna i Nahr el Bahred visade 

att nära 2/3 av dem lever i fattigdom (65,4 procent), endast runt 35 procent uppger att de har arbete och mer än 20 procent 

berättar att de har någon form av kronisk sjukdom. Drygt halva befolkningen uppges inte ha en tryggad livsmedelförsörjning 

(food security). 

Källa: unrwa.org 


Landet runt 

Anna Wester: Ett år av solidaritet med det palestinska folket 

Så lider då 2012 mot sitt slut och när jag ska sammanfatta 

mina tankar och intryck från året, är det som alltid 

blandade känslor. Några steg framåt, men också bakslag 

och besvikelser. På marken i Palestina har mycket lite förändrats 

om man slår ut det över hela året. ockupationen 

pågår med oförminskad styrka. Israel fortsätter sin vana 

och tradition att bryta mot internationell rätt inför omvärldens 

ögon. Bosättningarna har fortsatt att expandera och 

äta sig in på ockuperad mark, den israeliska armén har 

vecka efter vecka brutalt slagit ner ickevåldsdemonstrationerna 

som ändå fortsätter att hållas i byarna på Västbanken. 

Beduiner har tvingats bort från sina marker, familjer 

har förlorat sina hem när de demolerats av israeliska bulldozrar 

och arresteringar utan rättegång är fortfarande vardag 

för palestinierna. I Gaza har man genomlevt det sjätte 

året under blockad. och i höst så hände det vi hoppades att 

aldrig få uppleva igen. återigen attackerade Israel den instängda 

befolkningen i Gaza dag och natt med bomber från 

drönare och F16 plan. Så omänskligt och grymt. 

men när Israels aggression ökar växer också solidariteten 

med det palestinska folket. Samtidigt som bomberna 

föll över Gaza, ordnades demonstrationer och protester 

över hela världen. 

Det positiva under året har varit just det, solidariteten 

och engagemanget som håller hoppet vid liv och lindrar 

frustrationen över makthavarnas brist på handling. Den 

växande BDS-rörelsen både här hemma och runt om i 

Europa , som har nått flera framgångar. Artister tänker i 

dag två gånger innan de bokar en spelning i Tel Aviv, företag 

med verksamhet på ockuperad mark förlorar kunder 

och frukt från Israel ruttnar i affärerna. Det känns bra att 

konstatera att det finns ett fungerande internationellt samarbete 

där PGS är aktiva. 

För PGS har 2012 inneburit en hel del förändringar, 

framför allt med anledning av att kontoret i jerusalem 

stängdes och att vi nu bara är två anställda. men vi tycker 

att vi har landat i det nu. mycket tid gick i början åt till att 

hitta nya rutiner och få allt att fungera och det utåtriktade 

arbetet blev lidande under en period. 

I år har det också varit kongressår. Per Gahrton avgick 

som ordförande efter sex år och jag fick äran att efterträda 

honom. Det känns väldigt spännande och inspirerande, vi 

Per avtackades på kongressen och lämnade över till Anna. 

Anna lämnar över namnlistorna till Charlotte Ozaki Macias 

på utrikesdepartementet. 



Estelle i Stockholm. 

har ju jobbat nära varandra i många år så jag har lärt mig 

av den bästa. Per finns kvar i organisationen och kommer 

fortsatt att synas. Den nya styrelsen har nu blivit varm i 

kläderna och jag kan konstatera att det är en mycket bra 

och aktiv styrelse med människor från olika delar av landet, 

i olika åldrar och med olika bakgrund. 

Den första uppgiften styrelsen tog sig an var att dra i 

gång Erkänn Palestina-kampanjen som kongressen beslutade 

om. jobbet gjorde sen lokalgrupper och medlemmar 

runt om i landet som stod med namnlistorna på gator 

och torg. Den 20 november lämnade jag och Yvonne över 

4 000 namn och våra krav till utrikesdepartementet. 

Även om Sverige inte ännu sagt att de erkänner Palestina 

som stat, så röstade man ändå ja till att uppgradera Palestinas 

status i FN. jag tror att alliansen kände pressen, 

att det var svenska folkets vilja att Sverige skulle göra det. 

Flera av PGS lokalgrupper och medlemmar har även i år 

varit aktiva kring Ship to Gaza, speciellt när det gällt att ta 

emot Estelle på olika håll i landet. Det blev en häftig färd 

från umeå genom Sverige och ut i Europa. Tyvärr slutade 

ju även denna resa med att Israel bordade skeppet på internationellt 

vatten. men också då växte solidariteten och 

demonstrationer hölls på många ställen. 

PGS har under året medverkat vid många seminarier 

och mässor. under Bok- och biblioteksmässan fanns vi i 

kulturtidskriftsmontern där jag höll tal och medlemmar ur 

Varbergsgruppen delade ut temaskriften Utbildning under 

ockupation och samlade namnunderskrifter för ett erkännande 

av Palestina. Vi deltog också med en monter under 

mänskliga rättighetsdagarna (mR-dagarna) som också 

hölls i Göteborg i november. Där hade vi ett miniseminarium 

där jag tillsammans med Dick urban Vestbro talade 

om BDS som motstånd med jämförelser till kampen mot 

apartheid i Sydafrika. 

jag har under mina första månader som ordförande åkt 

runt en hel del och pratat, dels vid lokala initiativ men ock- 



PGS monter på MR-dagarna med bilder av Mia Gröndahl från 

hennes utställning Gaza Graffiti. 

så som inbjuden av andra organisationer och partier. 

Senast var jag i Göteborg och höll en föreläsning på Liberala 

ungdomsförbundets utrikespolitiska utbildningshelg. 

Det var verkligen kul och givande. 

om någon lokalgrupp vill att jag eller någon annan från 

förbundsstyrelsen ska komma och berätta om PGS och situationen 

i Palestina, så hör av er!! 

Den 29 november var det FNs dag för solidaritet med 

det palestinska folket. I år valde vi att uppmärksamma det 

genom att tillsammans med andra organisationer ordna en 

stödkonsert för de palestinska flyktingarna från krigets 

Syrien som nu strömmar in i Libanon. Det blev en fantastiskt 

fin kväll i Immanuelskyrkan där en härlig blandning 

av artister värmde oss i höstrusket. På scenen uppträdde 

artister från Palestina, Sverige, Syrien, Kina och Tibet. Det 

var amerikansk gospel, opera, hip hop och oudspel, cirkusartist 

och tal om flyktingskap. Palestinska föreningen i 

Stockholm delade ut sin utmärkelse årets Palestinavän till 

mehmet Kaplan för hans envisa arbete för det palestinska 

folket. Pengarna som samlades in kommer att gå till 

svenskstödda projekt i Libanon som arbetar med att ta 

emot flyktingarna från Syrien. Vi är väldigt nöjda med konserten 

och samarbetet med Kvinna till Kvinna, Socialdemokrater 

för Tro och Solidaritet, Palestinska föreningen i 

Stockholm, judar för Israelisk Palestinsk Fred och Vox 

Pacis som var medarrangörer. 

under Landet runt presenterar vi en del av all den verksamhet 

som sker i våra lokalgrupper, dock långt ifrån allt. 

Det är väldigt kul och inspirerande att se att så mycket 

händer på så många ställen. Det är solidariteten och aktivismen 

världen över som får Palestinierna att orka kämpa 

vidare. 

På styrelsen och kansliets vägnar önskar jag alla en god 

jul och ett gott nytt år!! 

Anna Wester 

PGS grupper 

Falun Kjell Sundström 023-250 31 

Halmstad Peter holm 0739-85 99 81 

peterholm24@hotmail.com 

Hässleholm Sally Issa 

salliissa@hotmail.com 

Luleå Kjell Arne johansson 0705-91 35 01 

kjella.johansson@telia.com 

Lund Kerstin johansson 046-12 12 43 

kerstin.johansson13@telia.com 

Malmö Rolf Björnsson 

rolf.bjorn@gmail.com 

Motala Lennart carsson 0141-537 69 

lennart.carlsson.bona@folkbildning.net 

Norrköping ulf Karlström 

macoma.karlstrom@telia.com 

Skellefteå urban Stoltz 

urbanstoltz@hotmail.com 

Skövde charlott Sellberg 

charlottsellberg@hotmail.com 

Stockholm Roberto Tamayo hokkanen 0762-36 65 79 

roberto.tamayo.hokkanen@gmail.com 

Sundsvall Rune Ljunggren 060-219 89 

birgitta.rune@telia.com 

Umeå Anita Bergqvist 090-14 96 91 

anitabq@holmsund.nu 

Uppsala Eva Adler 

evaadler@hotmail.com 

Varberg christer Sandberg 0340-194 37 

christer@varbergsstad.se 

Örebro Björn Lindquist 019-331836 

bjorn.lindquist@live.se 

BLI MEDLEM I PGS 

www.palestinagrupperna.se/medlem 

DU BEHÖVS! 


Flera torgmöten och manifestationer i Sundsvall under hösten 

Yngve hansson talar vid manifestationen 19 maj 2012. 

Tudja Alqabani vid mikrofonen. 


medlemmarna i Sundsvalls Palestinagrupp har varit väldigt 

aktiva i år genom filmvisningar, utställningar, skolbesök, 

insändare och en hel del torgmöten och manifestationer. 

höstens första torgmöte hölls den 25 augusti. Det var en 

solig dag och många människor samlades på torget i 

Sundsvall. jag och Yngve hansson höll tal om situationen 

i Palestina och för Ship to Gaza. 

Den 29 september ordnades höstens andra torgmöte då 

vi spelade palestinsk musik och höll tal. Bland annat talade 

jag med anledning av 30-årsminnet av massakern i Sabra 

och Shatila. 

höstens tredje torgmöte var den 27 oktober och arrangerades 

i första hand som en manifestation mot det israeliska 

piratdådet mot Ship to Gaza, då Estelle bordades på internationellt 

vatten. Vi uppmanade regeringen att kraftigt 

protestera mot piratdådet. jag intervjuade bland annat 

Lars Fersters som varit med på Estelle under en lång del av 

färden. 

Skellefteå 

Skellefteås Palestinagrupp var ute på stan och samlade pengar och samtalade med människor på torget en snöig vinterdag, 

1 december. 

Välbesökta föredrag i Varberg 

Den 26 september arrangerade vi tillsammans med Varbergs 

bibliotek, FN-föreningen, Röda Korset och ABF en 

lyckad författarafton med Göran Burén, som talade om sin 

bok Mordet på Folke Bernadotte. Det kom drygt 50 personer 

för att lyssna och ställa frågor. Varför ställdes mördarna 

inte inför rätta trots att det tidigt blev känt vilka de var? 

Varför agerade den svenska regeringen inte för att få mordet 

uppklarat? 

I slutet av september medverkade vi vid Bokmässan i 

Göteborg genom att dela ut flygblad utanför entrén med 

information om temanumret Utbildning under ockupation 

och om monterprogram och seminarier som handlade 

om Palestina/Israel. Vi samlade dessutom in många namn 

för ett erkännande av Palestina i den långa kön utanför 

mässan. 

Den 18 oktober var Ingmar Karlsson i Varberg för att 

före läsa om sin senaste bok Bruden är vacker men har 

redan en man – Sionismen en ideologi vid vägs ände. För- 

över sjuttio personer skrev sitt namn på namninsamlingen, 

där det angavs att man protesterar mot det israeliska 

överfallet och mot den femåriga blockaden av Gaza med 

krav att denna omedelbart ska upphöra. Lena Ericsson och 

Lars Fersters hade även gjort en utställning med foton från 

Estelles resa och berättelser om Ship to Gaza. Yngve hansson 

berättade om sin senaste resa till Västbanken där han 

var för att hjälpa till med olivplockning. mötet var ett samarrangemang 

med Ship to Gazas lokalorganisation. 

17 november ordnades en demonstration på torget 

främst för att protestera mot Israels bombningar av Gaza. 

Den inleddes med med paroller som ”Israel mördare”, 

”Stoppa kriget mot Gaza” och ”Bojkotta Israel”. Det hölls 

också flera tal. Demonstrationen samlade drygt 50 personer, 

vilket var bra med tanke på att inte information hunnit 

gå ut i särskild god tid. Även den 20 november hölls en 

manifestation med krav att Israel skulle stoppa bombkriget 

mot Gaza. 

Rune Ljunggren 

utom Palestinagruppen var Socialdemokraterna, Vänsterpartiet 

och ABF Norra halland med och arrangerade. 

Ingmar Karlsson fyllde lokalen vi hyrt i Folkets hus, det 

kom drygt 80 personer. 

I månadsskiftet oktober/november ordnade vi en resa 

till Västbanken och Israel med 19 deltagare. Våra medlemmar 

Birgitta Elfström och Arne malmgren, vana mellanösternresenärer, 

stod för program och guidning. Bland annat 

besöktes Golanhöjderna, Nasareth, Ramalla, Rawabi 

(den nya staden på Västbanken), jerusalem, hebron och 

Betlehem. Flera palestinska och israeliska organisationer 

fick också besök av gruppen . Bland annat Arab Association 

for human Rights (hRA) i Nasaret, som arbetar för att 

palestinier som är israeliska medborgare ska få samma rättigeter 

som de judiska israelerna. 

För övrigt har höstens arbete genomsyrats av Erkänn 

Palestina-kampanjen. 

Christer Sandberg 


Foton: Pia Wernersson

PG Malmö syns på stan varje lördag 

I samband med angreppet mot Gaza deltog PG Malmö i den stora demonstration som Palestinanätverket i Malmö arrangerade 

17 november. Runt 700 personer kom och demonstrerade. 

Palestinagruppen i malmö står på stan varje lördag med en 

stor banderoll med texten Häv ockupationen av Palestina 

och samlar via Palestinainsamlingen in pengar till Gaza 

community mental health Programme, GcmhP. Vi sprider 

flygblad om aktuella aktioner och annat material, som 

PGS temaskrifter och Isolera Israels tidning om BDS. Vi 

har också deltagit i PGS namninsamlingskampanj för ett 

erkännande av Palestina. 

Kampanjen kring Estelles besök, som inleddes med en 

stödfest på Klaffbron 15 juli, leddes av lokalavdelningen av 

Ship to Gaza med stöd av Palestinanätverket i malmö, där 

vår grupp ingår. Några av Palestinagruppens medlemmar 

deltog i förberedelsearbetet, vakthållningen och flygbladsutdelningen 

kring båten och andra bara som besökare vid 

stödfesten, vid båten och på torgmöten. 

PG malmö deltar sedan i våras med mig som representant, 

i en grupp kallad Kairos malmö. Gruppen startades 

av Per håkansson som är kyrkoherde i Kirsebergs församling 

och vill, inspirerad av Kairos Palestine-dokumentet 

arbeta för stöd inom Svenska kyrkan för palestinierna. 

Rolf Björnson 


Foton: Mohannad Yousif

Luleå 

Ett tiotal medlemmar och sympatisörer deltog i en aktion i 

Luleå den 24 november. Drygt 1 500 kronor samlades in 

till Palestinainsamlingen plus en hel del underskrifter för 

ett erkännande av Palestina på namninsamlingslistorna. 

I stället för appelltal gick vi in för att få igång samtal med 

folk. Det gick rätt bra trots det ruggiga novembervädret. 

Fler insamlingsaktioner planeras. 

Kjell-Arne Johansson 

Intensiv höst i Stockholm 

I Stockholm har vi i Palestinagruppen haft en intensiv 

höst; minst en gång i veckan har aktivister samlats och 

delat ut flygblad om BDS (bojkott, desinvestering och 

sanktioner) och pratat med förbipasserande om situationen 

i Palestina, om ockupationen och om just BDS-rörelsen. 

Tillsammans med förbundsstyrelsen har vi även dragit 

i gång G4S-kampanjen med en flygbladsutdelning 

utanför Riksdagen (som bevakas av G4S). 

Flygbladutdelningar och insamlingar organiserades 

även i samband med Ship to Gazas försök att bryta blockaden. 

I år liksom tidigare år har vi på olika sätt stött Ship to 

Gazas arbete och samarbetat med deras Stockholmsgrupp. 

Nu senast ordnade vi tillsammans med Ship to Gaza 

Stockholm en manifestation mot Israels bombattacker 

mot Gaza. Den 17 november lyckades vi samla hundratals 

demonstranter utanför Israels ambassad för en ljusmanifestation 

i solidaritet med Gazas folk. 

under hösten har vi även samarbetat med Socialdemokratiska 

Palestinavänner i Stockholm och ABF Stockholm 

då vi visat en film och haft två öppna möten. I september 

visade vi filmen Ni’lin – Här är vårt hem med efterföljande 

samtal där Niklas Berg berättade om filmen; om byn 

Ni’lin och om bybornas vardag präglat av ockupation, 

murbygge, utegångsförbud och motstånd. I oktober bjöd vi 

in mellanösternkännaren Ingmar Karlsson till ett knökfullt 

möte om hans senaste bok Bruden är vacker men har 

redan en man som behandlar sionismens framväxt och 

historia. I november ordnade vi ett möte med Dror Feiler 

om årets försök att bryta blockaden av Gaza. Även detta 

möte lockade många och salen var återigen knökfull. 

utöver det har vi deltagit med bokbord på bland annat 

Inspiration Världen där PGS ordförande Anna Wester höll 

ett föredrag om BDS. Den första december deltog vi på 

årets Socialistiskt forum med bokbord och filmvisning där 

Många gav pengar till Palestinainsamlingen. 

Flygbladsutdelning utanför butiker. Lisa Yxmark (till vänster) 

och Frida Fredin (till höger). 

vi återigen visade Ni’lin – Här är vårt hem. Niklas Berg 

som varit med och gjort filmen var även då på plats och 

berättade om byn och bybornas demonstrationer mot muren 

och deras vardagsliv under ockupation. 

under hösten har vi haft en studiecirkel tillsammans 

med ABF Stockholm där man samlats och diskuterat olika 

aspekter av situationen i Palestina. 

Vi har även samlat namn till stöd för ett svenskt erkännande 

av Palestina vid mötena, på bokborden, via affischering 

samt på gator och torg. 

Roberto Tamayo Hokkanen, 

ordförande PG Stockholm 


Foto: Kjell-Arne Johansson

Dagen som kommer 

Dagen kommer 

Den kommer snart 

Jag ska hämta min flöjt och sjunga 

På vägarna 

I mina städer och byar av stilla lycka 

Uppe i bergen och inne i skogen 

Vill jag sjunga 

Till människorna befriade från förtryck 

Från alla inkräktare och ockupanter 

Till folket frigjort från dåtidens 

och framtidens fruktan 

Från jordens och dagens bekymmer 

Då ska jag sjunga 

Från plats till plats 

I det arabiska Jerusalem 

I Gaza och Golan 

Mitt hemland var en gång ockuperat 

mitt hemland blev fritt 

den brottsliga ockupationen som var 

är idag ett minne blott 

Dagen kommer 

Den kommer snart 

Jag ska ta pennan 

Doppad i mitt hjärta 

Jag ska skriva på blombladen 

Jag ska skriva på fåglarnas vingar 

På det stora trädets grenar 

Det som trotsat stormarna 

Skall jag skriva 

På dörrarna till våra 

fabriker, skolor, gårdar 

På murarna runt arbetarnas palats 

På barnens handflator 

På de odödliga martyrernas minnesmärken 

På skuldrorna på luftens örnar 

Jag ska skriva….. skriva…..skriva 

På allting, överallt 

I det arabiska Jerusalem 

I Gaza och Golan 

Mitt hemland var en gång ockuperat 

mitt hemland blev fritt 

den brottsliga ockupationen som var 

är idag ett minne blott 

Tawfik Zayyad 

översättning från arabiska: Saleh oweini 

Tawfiq Zayyad: Poet och f.d borgmästare av Nazareth. 



Jag har ett frö 

Bränn vårt land 

bränn våra drömmar 

häll syra på våra sånger 

strö sågspån 

över blodet på vårt massakrerade folk 

dämpa med er teknologi 

ropen från våra fängslade patrioter 

förstör 

förstör 

gräset och jorden 

jämna med marken 

varje gård och by 

som våra förfäder byggt 

förstör varje stad och samhälle 

varje träd och varje hem 

varje bok och varje lag 

tillplatta med era bomber 

varje dal 

utplåna med era påbud 

vårt förflutna 

vår litteratur 

våra liknelser 

blotta skogarna 

och marken 

tills ingen insekt 

inget ord 

kan finna en plats att dölja sig på 

Gör det och mer därtill 

Jag fruktar inte tyranniet 

Jag har ett frö 

från ett träd 

mina förfäder räddade det 

och jag ska så det igen 

i mitt hemland 

Fawaz Turki 

Fawaz Turki. Född i haifa, lever i exil i 

uSA. Före detta professor vid State university 

of New York, Buffalo. 

Foto: Yvonne Fredriksson 

Snö över ockuperat land 

Vad 

förmår döda uthålligheten 

hos ett kämpande folk 

Vilket krig 

har kunnat stjäla 

ett folks fosterland? 

Över mitt 

– de må ha glömt det – 

har tusen erövrare passerat 

Sen smälte de bort 

liksom snön smälter 

Tawfik Zayyad 



Foto: Yvonne Fredriksson 

POSTTIDNING B 

Palestinagrupperna i Sverige 

Götgatan 22 A 

118 46 Stockholm 

Stöd Palestinainsamlingen 

90 11 57-8 

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING 

Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen 

med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

PN 3-4 2012 - Anna Wester

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?