Cornelisbladet Nr 3 2010 - Cornelis Vreeswijk

UTGIVEN AV CORNELIS VREESWIJKSÄLLSKAPET • ÅRGÅNG 11 • OKTOBER 2010
CajsaStina Åkerström.
(Foto: Hans Christiansen)
Det blir som vanligt två konserter
i Katarina kyrka i Stockholm
den 12 november, kl 18
och kl 20. Till den senare konserten
gäller nedsatt entré för medlemmar i
Cornelis Vreeswijksällskapet, 175 kr.
Icke medlemmar betalar 275 kr. Nytt
för i år är att det är numrerade biljetter
så det gäller att vara tidigt ute om
man vill vara säker på att få de nästa
platserna.
Det är första gången far och dotter
Riedel medverkar på en minneskonsert
för Cornelis. De räknar
Lise&Gertrud.
(Foto Ulf Sandström)
Mest kvinnliga artister
på årets minneskonsert
Det kvinnliga artistinslaget är i högsta grad markant på den årliga
konserten till Cornelis Vreeswijks minne. CajsaStina Åkerström,
Lise&Gertrud, och Sarah Riedel svarar för de musikaliska hyllningarna
medan Aftonbladets kulturredaktör Åsa Lindeborg tillika medlem
av juryn för Cornelisstipendiet svarar för årets minnestal. Georg Riedel,
Dan Viktor, Anders Lundqvist, Backa-Hans Eriksson och Jan Allan
gör raden av medverkande komplett.
med att bjuda både på Cornelisklassiker,
något mindre känt och eventuellt
också något nyskrivet signerat
Georg Riedel.
Duon Lise&Gertrud har samarbetat
sedan de möttes på Musikhögskolan
i Stockholm för 20 år sedan. Med
sin kombination av två röster och en
cello har de satt upp ett fl ertal shower
i Stockholm, turnerat i hela landet
i Riksteaterns regi och gjort CDinspelningar.
Mellan CajsaStina Åkerström och
Cornelis Vreeswijk fi nns det en för-
Georg Riedel.
(Foto: Noomi Riedel)
Sarah Riedel.
(Foto: Thron Ullberg)
12 november - Premiär för filmen om Cornelis!
enande länk i form av pappa Åkerström.
I år är hon aktuell dels med
boken Du och jag, farsan och som gäst
på en Frödingskiva av Torgny Björk.
Liksom CajsaStina har Dan Viktor
fått Fred Åkerström-priset. Han
har under de senaste åren setts i en
rad olika Cornelissammanhang. Dan
är en mångsysslare i musikens och
teaterns värld men förknippas oftast
med visor i Dan Anderssons och Cornelis
Vreeswijks anda. ■
Dan Viktor.
(Foto: Rose-Marie Westling)

Ännu en Cornelisdag värd att minnas
Än en gång lyckades Cornelissällskapet med konststycket att få vädergudarna att hålla sig lugna och stänga av
regnkranarna under den 23:e Cornelisdagen. De fullmatade programmet som innehöll inte mindre än 17 solister
och grupper gav publiken rejäl valuta för entréavgiften under det tolv timmar långa programmet.
I
runt tal 1 300 Cornelisvänner från
Sundsvall i norr till Ystad i söder
hade sökt sig till Mosebacke söndagen
den 8 augusti inte bara för att
hylla Cornelis Vreeswijk utan också
årets Cornelispristagare Jojje Wa-
denius som fi ck ta emot en check
på 400 000 kr och en Cornelisstatyett.
Cornelissällskapet kunde också
glädja sig åt att det fi ck ett 60-tal nya
medlemmar den här dagen.
Cornelisbladets fotograf Lasse
”Priset ger arbetsro”
Men, tillägger han, det innebär
givetvis också en väldig inspiration.
Jojje Wadenius samarbetade med
Cornelis Vreeswijk på skivorna Poem,
ballader & lite blues och Cornelis sjunger
Taube.
– Det var skönt att jobba med Cornelis.
Han var ingen perfektionist.
Det mesta improviserades fram.
Ändå behövdes det inte många tagningar.
– Vi kände på låtarna, prövade olika
idéer.
Jansson var i selen hela dagen och
resultatet av hans ambitiösa arbete
presenterar vi på denna och följande
sidor. ■
Cornelispristagaren Jojje Wadenius har många järn i elden: skivor med trumpetaren Jan Allan, pianisten Jan
Lundgren och med en egen trio är aktuella. Dessutom planeras en turné med hans egna barnvisor. Ändå säger
han så här om vad Cornelispriset betyder: – Det ger mig arbetsro!
Jojje Wadenius.
Någon närmare kontakt utöver det
musikaliska fi ck Jojje Wadenius inte:
– Han var inte den typen som man
kom inpå livet och jag är nog i viss
mån likadan. Så någon djupare vänskap
blev det inte. ■
2 Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010

Gott om folk på Cornelisdagen i år också.
Janne Åström, Bengan Jansson, Mikael Rickfors.
Wille Crafoord.
Steve Grahn.
Juryns motivering
Juryn som utser Cornelispristagaren består av Karin
Olsson kulturchef på Expressen, Åsa Lindeborg,
Aftonbladets kulturchef, samt ordföranden i Cornelis
Vreeswijksällskapet Silas Bäckström. Så här motiverade
den valet av Jojje Wadenius:
”Cornelis Vreeswijk var en nationalpoet med gitarr.
Gitarren är det viktigaste instrumentet i all populärmusik,
och få behärskar de sex strängarna som Georg Wadenius.
I Sverige är ”Jojje” Wadenius kompositören till barn visor
som blivit ett sammanhållande kitt mellan gene rationer. Internationellt
är han musikern, i studio och på scen, som fått
megastjärnorna att lysa över världen.
Det är svårt att tänka på Cornelis utan gitarr. Lika svårt
är det att prata om ’det svenska musikundret’ utan att nämna
Georg Wadenius som dess föregångare.” ■
Tack!
Cornelisdagen är ett av de arrangemang
Sällskapet kan genomföra
tack vare att ett stort antal medlemmar
ställer upp och hjälper till.
Inger Jelldal kunde i år räkna in
följande personer i ”hjälpstyrkan”:
Alf Andersson, Helena Arnström,
Hasse Bergman, Evelin Eklund,
Joel Eklund, Christina Hellberg,
Helena och Leif Hellman-Bard,
Gun Hemström, Bo Holmberg,
Lena och Lennart Johansson,
Linda Johlin, Dennis Karlsén,
Christina von Kokowska-Walter,
Eva Larsson-Ginsburg, Naomi
Lindh, Mats Lindqvist, Janne
Malm, Thomas Molinder, Hasse
Nilsson, Olle Nyman, Birgitta
Pahlén, Moncia Pedersen,
Mathias Pettersson, Rickard
Pettersson, Gerd Poulsen,
Tommy Rådberg, Anna Greta
Segerberg, Petra Sporrong,
Hannes Tjerneld, Siv Torelli,
Fredrik af Trampe och Anki
Wennerström.
Till alla riktar styrelsen ett
varmt tack.
Sällskapet är i ständigt behov
av frivilliga krafter som kan
ställa upp och hjälpa till i olika
sammanhang. Skriv ett par
rader till sallskapet@cornelis.se
eller kontakta museet på tfn
08-667 73 65 och berätta vad du
vill hjälpa till med.
Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010 3

Filmens Cornelis har levt
TEXT: LASSE SANDLIN, FOTO: LASSE JANSSON
Det första jag slås av är hur porträttlik han faktiskt är. Det andra är språket: att en norrman kan tala så svenskt.
Det första har han fått gratis med generna. Det andra har han jobbat hårt för.
Filmens Cornelis Vreeswijk: den 38-årige norrmannen Hans-Erik Dyvik Husby.
En fi lm om ett unikt konstnärskap
men där vi också får följa
människan Cornelis och hans
sökande efter kärlek och bekräftelse.
Det är halvannan månad kvar tills
fi lmen ska ha premiär den 12 november
och vi träffas för en förmiddagsfi
ka på Tevere på Södermalm i Stockholm.
Tevere – italienska för Tibern,
Italiens tredje längsta men mest kända
fl od eftersom den fl yter igenom Rom
på sin väg ut till Medelhavet.
Skånegatans Tevere har redan hunnit
bli ett av Hans-Eriks favoritställen
i Stockholm, och när han påstår att
detta är Söders äldsta pizzeria är det
något man får svälja utan att kunna
kontrollera.
Vi tittar ut över Nytorget med
stadsdelens idag populäraste lekpark,
genom åren inte alltid lika idyllisk
som denna dag. Under 1700-talet användes
nämligen Nytorget både till
avrättnings- och bestraffningsplats,
och här hudfl ängdes, d v s piskades,
till exempel Gustav III:s mördare Johan
Jacob Anckarström i tre dagar
på sin väg mot avrättningen på galgbacken
i Hammarby.
För fi lmens skull bosatte sig Hans-
Erik i Hammarby sjöstad, och när
fi lminspelningarna var klara i juni
var det meningen att han skulle fl ytta
tillbaka hem till Norge.
Men si: hela familjen hade förälskat
sig i Stockholm så här bor man fort-
farande kvar – fotomodellen fru Gro
Skaustein, dottern Else Victoria (2 år i
december) och bonussonen Teodor, 8.
Stannar i Sverige
– Vi har bestämt oss för att stanna här.
I åtminstone ett år till, säger Hans-Erik.
Med omisskännlig Söder-dialekt…
För att lära sig svenska drillades
han i tre veckor av Paula Brandt, röstpedagog
på Teaterhögskolan.
– ”Skämtsvenska” hade man ju
prövat på tidigare. Att tala som i Astrid
Lindgrenfi lmer och att tala som en
göteborgare hade jag försökt sen mitten
av 1990-talet. Dessutom hade jag i
vintras strosat omkring i SoFo-kvarteren
på Söder bara för att ta in miljön
och snacket, berättar han.
Idag kan Hans-Erik direkt peka ut
den dag då han visste att han lyckats
med språket:
– Det var i slutet på mars, några
veckor innan inspelningarna skulle
starta. Jag var på Mosebacke för att
lyssna på Dan Fägerquist, Vysotskijtolkaren.
Jag spanade runt, bland annat
i Cornelisrummet, och träffade en
gammal servitör som jag kunde fråga
om både det ena och det andra. Till
slut kunde ju inte han låta bli att fråga
tillbaka: ”Varför? Varför ställer du alla
dom här frågorna?”
– När jag då berättade, att jag skulle
vara med i en fi lm om Cornelis och sa
att det var jag som skulle spela Corne-
lis… – ja, då blev han riktigt arg. ”Stå
inte här och lura mej! Jag VET, att det
är en norrman som ska spela Cornelis.”
– DÅ visste jag att jag hade lyckats!
Hans-Erik Dyvik Husby föddes 15
juni 1972 och växte upp i Å på Lofoten,
den plats där E 10 börjar, den Europaväg
som sedan slutar i Luleå.
Skönjer jag inte lite stolthet i rösten
när Hans-Erik nu berättar:
– Å är världens kortaste ortsnamn.
Det har Guinness rekordbok slagit
fast.
Ett rekord man delar med de svenska
orterna Å (på Vikbolandet) och Ö
(utanför Ljungaverk). Däremot betraktas
franska orten Y inte alls som
lika kort. Hans-Erik förklarar:
– Det beror på att bokstaven Å är så
kort att den inte ens fi nns i engelska
språket. Märkligt, men så är det.
Punkare
16 år gammal fl yttade Hans-Erik ensam
till Oslo, blev punkare på Oslos
gator och kom 1993 med i deathpunkbandet
Turbonegro där han som
Hank von Hell snabbt blev bandets
f r o n t fi g u r.
Musiken har han haft med sig hela
livet:
– Jag växte upp med visor: Trygve
Hoff var till exempel en av vännerna
i hemmet.
Från Trygve Hoff (”Nordnorsk
4 Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010

med musik i hela sitt liv
julesalme”) är steget inte långt till
Carola Häggkvist – som Hans-Erik
Dyvik Husby förra året sjöng in en
annan julsång med (”Stilla natt”) och
därmed är vi inne på ämnet andlighet
och tro:
– Carola står för det hon tror på, sin
andlighet. Jag använder min tro som
ett sätt att överleva. Som ett verktyg i
livet, här och nu, för att få goda grejer
att hända.
För att vara påläst hade jag på intervjudagens
morgon ringt min gode vän
Åge Aleksandersen – just på väg ut att
fi ska vid sin stuga några mil norr om
Trondheim – i hopp om att denne kunde
berätta lite mer om den man vi nu
ska lära känna som Cornelis.
Jodå, Åge kunde:
– Man kan tro att Hans-Erik är en
endimensionell person. Men det är
han absolut inte. Snarare är han otroligt
sammansatt, inte alls enkel att bli
klok på. Han är snäll, han är hygglig,
han är omtänksam – men han är också,
vad jag skulle vilja kalla, ”en fritalande
person”.
I Norge har Hans-Erik Dyvik Husby
till exempel gått i korståg mot psykiatrin.
Han är starkt engagerad i den av
scientologikyrkan grundade CCHR
(The Citizens Commission on Human
Rights) och för vars svenska avdelning
KMR (Kommittén för Mänskliga
Rättigheter) han numera är utsedd till
offi ciell talesperson.
Droger och demoner
– Jag talar med poliser och domare,
sammanfattar han den delen av sitt
arbete.
Liksom Medborgare Vreeswijk har
Medborgare Dyvik Husby också haft
sina duster med droger och demoner.
Ett ämne han gärna ventilerar:
– Droger skiter i om dom är legala
eller inte. Droger gör vad droger gör:
dödar människor! Och Cornelis är
bara en i räckan av artister som blivit
dödade av läkare: Elvis, Michael Jackson,
Kurt Cobain, Del Shannon …
– Det är svårt att vara artist. Du
krockar karriären, du krockar livet.
Sen söker du hjälp – och får droger
där också.
– Livet är svårt. Men ingen har sagt
att livet ska vara lätt. Det är på gott
och ont. Häromåret tog 200 affärsmän
livet av sig i Norge, men det skrev
man inte om. Helt OK tydligen att
göra konkurs – och dom lydiga gick
och hängde sig…
Filmens regissör Amir Chamdin
hade arbetat på Cornelis-projektet
i fem år innan det kunde sjösättas.
Hans-Erik berättar:
– Han hade sett en Turbonegrokonsert,
och sedan dess hade han
tydligen haft mej i tankarna för rollen.
Men jag hade ju mina problem.
När Hans-Erik provfi lmade för rollen
som Cornelis befann han sig på ett
drogfritt behandlingshem i Skåne, på
scientologernas narcononprogram i
Eslöv.
Då hade han gått på tunga droger i
24 år, varav de tolv sista på tunga psykiatriska
droger.
– Det var en lång resa, och det skulle
bli mycket, mycket värre innan det
blev bättre.
Det är en omstridd metod och många
hade åsikter om att Hans-Erik tog den
vägen. Men, som han själv säger:
– Nog är det konstigt att man ska bli
attackerad, när man går på vård…
”Den galna vetenskapen” brukar
Hans-Erik kalla den psykiatri som i
hans eget fall gjorde att han slutade
med heroin men fastnade i ersättningsdroger
som subutex och metadon.
– Att spela Cornelis har för mej varit
jättebra mentalhygieniskt. Jag har
fått konfrontera ögonblick av mitt liv
som jag inte alltid varit så stolt över.
I en intervju någonstans hade jag
läst, att Hans-Erik hade en Cornelisfavorit
för varje sorts humör. I den
intervjun hade han varit på ”Mördar-
Anders”-humör…
– Ja, Cornelis gjorde ju låtar för varje
del av livet. Alltså har jag en favorit
för varje humör jag är på, säger han.
Eftersom solen utanför Tevere nu
skiner på sitt allra som gladaste humör
borde ”Mördar-Anders” vara
långt borta. Så vad istället, en dag
som denna? Undrar jag och Hans-Erik
funderar ett tag innan svaret kommer
med ett leende:
– ”Ågren”, idag är det ”Ågren” som
gäller. Vädret! Skärgårdsmelankolin...
Ågren står i fönstret,
kikar på mitt bord.
Gyllene min törst,
skål, min bror!
Skål för denna skuta!
Till sist, ett ord på vägen från fi lmens
Cornelis:
– Nog är det väl jätteskönt att vi
har något i samhället som kan binda
ihop generationer. Som Cornelis. Det
är unikt: alla gillar Cornelis. För den
skull behöver man inte gilla varandra.
■
Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010 5

Balladen om hurusom Mäster Cees
hjärna eventuellt fungerade
AV KALLE LIND
Ett av den gode holländarens mer förglömliga verk heter ”Val-leken” och
skrevs för Lennart Hylands tevejulfi rande nån gång på det glada sextitalet.
Hyland, med ett ben i det traditionella och ett i det moderna, ville uppdatera
jullekarna och bad Olle Adolphson, Carl Anton, Thore Skogman
och den skäggige holländaren att hjälpa till. Tre av fyra tänkte inte särskilt
långt utanför lådan.
Adolphson skrev en söt barnvisa
som gick ut på ”att de vuxna får
passa på att krama om ungarna
lite grann”, Carl Anton och Skogman
hopp- och danslekar i stil med ”Räven
raskar”. Cornelis petade in en antydan
till politisk satir: ”Som bekant är
den politiska grupperingen i ett rike
(Sverige t ex) beroende av det faktum
att vissa röster är mer värda än andra.
Detta kallas ’valtekniska skäl’ eller
’1,4-regeln’.”
Själva leken går sen ut på att fem
deltagare utses till kandidater och att
övriga ”medborgare” utrustas med
mynt i olika valörer. Kandidaterna
har därefter till uppgift att kräva sina
medborgare på pengar alltmedan man
sjunger
Vem lurar dej och vem lurar du?
Vem lurar vem för dagen?
Skynda dej på att lura mej nu –
för du är själv bedragen
Lekinstruktionen är försedd med ett
ironiskt PS: ”OBS! Pengarna behöver
inte nödvändigtvis återlämnas inför
varje nyval!”
Det intressanta här är inte bara det
faktum man gärna förtränger när man
2010 tänker på Cornelis: att han faktiskt
var en underhållare ”for hire” när
det begav sej, som poppade upp hos
Hyland eller Parnevik eller Lill-Babs
likaväl som hos radikal långhårig
ungdom. Även Val-lekens refräng är
intressant. Den lyder i sin helhet:
Turalleri – Turallerej!
Kom lilla vännen – dansa med mej!
Turalleri – Turallera!
Vad du valsar bra!
Det vill säja att den exakt överensstämmer
med refrängen till ”Balladen
om hurusom Don Quijote gick på en
blåsning”, som Cornelis skrev fl era år
senare, som en kommentar till den där
olycksaliga attacken mot två transvestiter.
Öppna dörrar
Dörrarna i Cornelis Vreeswijks huvud
stod ständigt öppna åt alla håll. Tusentals
citat, från romersk poesi, brasil iansk
samba, svensk naturlyrik eller,
som här, norsk danslek, måste stän-
digt ha virvlat runt därinne, redo att
närhelst bli nerplockade och satta i ett
oväntat sammanhang. Med en penna
satt i ständigt fl öde återkom fragment
och fraser, melodisnuttar och hela melodier,
i en produktion som bara blev
digrare och komplexare.
”Val-leken” är obetydlig, en tämligen
tandlös politisk-populistisk bagatell,
skriven på beställning och antagligen
bortglömd i samma stund den
var levererad och honoraret utkvitterat.
Den där turallerirefrängen, som
Cornelis i andra sammanhang sa sig
ha plockat upp i Norge, passade naturligtvis
utmärkt när uppdraget var
att göra något lättdansat.
Ett knappt decennium senare går
han, sin vana trogen, på en nit. Krograggen
bar peruk och lösbröst, Cornelis
överreagerade, en kökskniv
blixtrade till och snart skrek löpsedlarna
om riksrucklarens senaste fadäs:
”JAG TYCKTE DET VAR ROLIGA
Läs mer om Cornelis’ visor i bok som kommer i höst
Cornelisbladets kåsör Kalle Lind kommer i november ut med en bok där
man kan läsa mer om hans refl ektioner om Cornelis Vreeswijks sångvärld.
Hej bröder – lyssna nu till min historia heter boken som kommer ut på
Roos&Tegnérs förlag.
Det har vävts legender om suputen och rumlaren Cornelis Vreeswijk i böcker,
artiklar och nu också på fi lm, säger Kalle Lind. Men ärligt talat – supa
kan vilken A-lagare som helst göra. Hur man än vänder och vrider på saken,
så var det låtarna som gjorde honom till en stadigt lysande stjärna. Han skrev
många låtar i alla upptänkliga genrer. På gammelsvenska, slang och holländska.
– Två decennier efter sin död samlar han nya lyssnare. Även om det mesta i
hans texter är allmängiltigt – död, berusning och kättja brukar vara det – så var
han ett barn av sin tid. Jag försöker i boken förklara den tiden – och det barnet.
Jag vill förstå vad han egentligen sjöng om och berätta varför det är värt att lyssna
extra noga.
Kalle Lind kallar sig själv ”diversearbetare inom skriftställarfacket” och har
som sådan skrivit manus till olika radio- och TV-program, medarbetat på fl era
kultursidor och skrivit krönikor i bl a Cornelisbladet. ■
6 Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010
Hej bröder – lyssna nu till min historia! av Kalle Lind
p

forts
p BRUDAR TILLS DE FÖRSVANN IN I
SOVRUMMET”.
Men det som för omgivningen var
ett pikant skämt – inte minst med
tanke på att han själv beskrivit sjömannen
Lazarus snedsteg med ”Den
falska fl ickan” – var för honom själv
sorgkantat, impregnerat med förlorad
manlig heder och marinerat in den
där ångesten som simmar i botten av
fl askan. Han valde att gå in i dimman
på heltid för ett halvår, men innan han
kastade loss fi ck han ett råd som han
hade sinnesnärvaro nog att hörsamma.
Det var Torgny Anderberg, som
just regisserat Cornelis som konstnären
Fahlén i skillingtrycket Rännstensungar,
som uppmanade honom att åtminstone
skriva en låt om incidenten
innan han sa hej till verkligheten.
Och här framträder nu en av
grundstenarna i den vreeswijkska
begåvningen: trots desperation och
Hyllningstelegram till Cornelis
under Stockholms kulturfestival
TEXT & FOTO: LASSE JANSSON
I mitten på augusti arrangerades Stockholms kulturfestival. En av höjdpunkterna under festivalen var en konsert
under rubriken ”Telegram från Cornelis” som ägde rum sista kvällen på Gustaf Adolfs torg.
Framför Kungliga Operans huvudentré
hade man byggt upp
en jättescen för det här ändamålet.
Marie Bergman hade komponerat
programmet. Hon svarade också för
presentationen av artisterna och varvade
detta med att berätta om Cornelis
Vreeswijk och sina möten med
honom. De som medverkade i denna
hyllning till Cornelis var bl a Ann
Louise Hansson, Nina Ramsby, Simone
Moreno och Svante Thureson.
fyllångest skriver han inget självömkande
smetigt och gravallvarligt.
Istället plockar han upp den där infantila
valsrefrängen och gör fars av
sitt eget elände. Så småningom skulle
den bli en favorit hos den krogpublik
som ändå aldrig råmade efter poeten
Vreeswijk.
I min värld är det vad som skiljer
Cornelis från andra skäggiga män
med nylonsträngar: den svartsynte
Vreeswijk tappar aldrig kontakten
med ironikern Cornelis. Så fort sorgen
närmar sej patetiken slänger han in en
grimas (eller grimasch) eller ett snett
leende. Han skämtar aldrig bort nåt –
han skämtar istället fram det.
I sin mäktiga uppgörelse med all
världens bakfyllor, ”Cool Water – på
den Gyldene Freden”, tryfferar han
de allvarliga besvärjelserna – ”lämna
ditt krus” och ”glöm detta onda rus”
– med nödrimmet ”aldrig mer Antabus!”
I dödseposet ”Fredrik Åkares
Ann Louise berättade minnen från
den klassiska visturnén tillsammans
med Cornelis och Fred Åkerström på
1960-talet. Svante Thureson mindes
en skivinspelning när Cornelis kom,
sjöng, rökte och gick sin väg. Svante
bad honom komma och lyssna på tagningarna.
Han kom, lyssnade, rökte
– och gick sin väg. Nina Ramsby och
Simone Moreno framförde sina tolkningar
av Cornelis’visor.
På den stora scenen ”tronade” Cor-
morgonpsalm” petar han, bland bibel-
och Bellmanreferenserna, in ett
nästan karlgerhardskt rim: ”Så faller
det till sist dock/ tre skovlar på mitt
kistlock”.
(Intressant nog har Nina Ramsby, i
sina tolkningar av de nämnda låtarna,
tagit bort just de rimmen som jag själv
håller för geniala. Hur mycket jag än i
övrigt respekterar Ramsbys uppdateringar
av Corneliskatalogen så tycker
jag hon där gör felaktiga val.)
Cornelis Vreeswijk använde alltså
samma halvtöntiga melodisnutt hos
lajfarbror Hyland som i skildringen av
sitt eget ångestladdade klavertramp.
Det visar oss dels hur eklektiskt och
fördomsfritt han rörde sej mellan stilar
och hur självklart han stal från sej
själv och andra (minns att klåpare lånar
och genier stjäl). Men framför allt
visar det hur skrattet alltid bor i sorgen
– hos Cornelis och troligen också i
livet. ■
nelis’ gitarr och hans väst som Sällskapet
lånat ut från Cornelismuseet. I
ett intilliggande tält kunde man lösa
medlemskap i Cornelis Vreeswijksällskapet
och köpa signerade skivor av
de medverkande artisterna.
Summa: en mycket lyckad kväll och
ett bevis på Cornelis Vreeswijks givna
plats i stora kultursammanhang. ■
Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010 7

Posttidning B
Cornelisbladet
Ankargränd 1
111 29 Stockholm
Nybildad kulturförening arrangerar Cornelisafton
Den 10 november arrangerar kulturföreningen Abnorm Kultur ”En kväll för Cornelis Vreeswijk” på Broder
Tuck i Stockholm.
Till en början arrangerar vi bara
konserter, men på sikt hoppas
vi att kunna utveckla verksamheten
till att innefatta fl era sorters
Först anordnades en föreläsning
om Cornelis inför fulltalig publik
på nästan 100 personer på kulturkaféet
Krokodil, som drivs av Ronny
och Ulla Eriksson. På kvällen kom hela
800 personer till festspelens invigningskonsert
”A tribute to Cornelis” som
hölls utomhus i Badhusparken i centrala
Piteå.
Medan publiken hade picknick underhöll
Lill Lindfors, Claes Janson,
Nina Ramsby, Stefan och Kristina
Olsson, samt bandet med kapellmästare
Kjell Öhman på piano, Mats Norrefalk,
gitarr, Hans Backenroth, bas och
Joakim Ekberg, trummor.
Gemensamt för alla framförda låtar
var smakfullt raka arrangemang. Bortsett
från välvalda solotillfällen av jazzblues-karaktär
från bandet – som var
lysande rakt igenom – fi ck Cornelis’
låtar tala för sig själva.
Cornelis Vreeswijksällskapet
Besöksadress:
Trångsund 8, Stockholm
Postadress:
Ankargränd 1, 111 29 Stockholm
Telefon: 08-667 73 65
Fax: 08-663 27 23
kultur, säger Tommy Jonsson i den
nybildade föreningen.
Han medverkar också på premiärkonserten
tillsammans med bl a
Corneliskonsert invigde musikfestivalen i Piteå
TEXT: KARINA SUNDKVIST, FOTO: EMIL MAGNUSSON
Invigningsdagen av Festspel i Pite älvdal, en bred musikfestival med betoning på klassisk musik, dominerades
ovanligt nog av en trubadur. 23 år efter sin död var Cornelis Vreeswijk Piteås huvudperson hela lördagen den 3
juli, tack vare samarbetet med Cornelis Vreeswijksällskapet.
Samtliga medverkande bidrog till
succé för invigningskonceptet som
helhet, med just den här repertoaren
på centrala Piteås utescen, inför en avspänd
publik på fi ltar i gröngräset.
Varje musiker satte sin personliga
prägel på Cornelismaterialet, som gjort
för att spelas i ett så här folkligt och festligt
mys. De varierande uttryckssätten
gjorde sitt till för att poängtera mångfalden
i Cornelis texter och musik.
Tidigare på dagen hade Cornelis
Vreeswijksällskapets ordförande Silas
Bäckström konstaterat att i dag jämförs
trubadurens kvaliteter med Bellmans
och Taubes. Om än Silas Bäckström
tycker att det är välförtjänt, väjde han
inte för att förmänskliga den myt som
uppstått kring Cornelis, snarare än att
förstärka den.
Fram tecknades bilden av en blandmissbrukare
som var svår att ha att
E-post: sallskapet@cornelis.se
Hemsida: www.cornelisvreeswijk.se
PlusGiro: 474 94 81-0
Bankgiro: 5779-6377
Styrelse:
Ordförande: Silas Bäckström
Tomas Bolme
Bo Holmberg
Johan Kellokumpu
Suppleanter: Christina Hellberg,
Tina Wilhelmsson, Fredrik af Trampe
Jokke Dahlström, Fanny Gustafsson
och Joel Andersen. Visaftonen börjar
kl 19.30. ■
göra med för såväl arrangörer och skivproducenter
som fruar, men Silas Bäckström
berättade förstås även om riktigt
sympatiska och roliga sidor hos Cornelis.
Ljusdaltrubaduren Stefan Olssons
sång och gitarrspel förstärkte den positiva
bilden. Kristina Olsson körade och
spelade tvärfl öjt till en tonsättning som
Stefan Olsson gjort till Cornelis’ dikt
”Fredrik Åkares sista dagar” om den
lungsjuke fi skaresonen från Västervik
som vet att han snart ska dö. Den har
förutom en mycket vacker melodi också
två fl öjtslingor som gör den speciell.
Silas Bäckström berättade att trots
att Cornelis hade 1,7 miljoner kronor i
skulder när han dog, ville han bilda en
stiftelse. Efter 23 år fi nns det 25 miljoner
kronor i fonden och Stiftelsen Cornelis
Vreeswijks Minne delar varje år ut ett
av de största stipendier som fi nns i Sverige.
■
Cornelis Vreeswijk Museet
Öppet tis-fre kl 11-16.30 (lunchstängt
13.30-14), lör-sön kl 12-16.
Förbokade gruppvisningar enligt ök.
Cornelisbladet
ISSN 2000-5989
Ansvarig utgivare: Silas Bäckström
Redaktör:
Per-Erik Sjösten, per-erik@pesj.se
I redaktionen: Lasse Jansson
Tryck: Prinfo Ystads Centraltryckeri
8 Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010