Personligt ombud inom PO-Skåne, uppsats 2006

funktionshindrade även skulle behövas i Sverige och presenterade amerikanska
studier av case mangement – verksamheter i sitt förarbete till
psykiatripropositionen. Idén med case mangement är att allvarligt psykiskt
funktionshindrade ska kunna ha en fullgod livssituation i samhället och ha tillgång
till service, stöd och vård (Prop.1993/94:218). I propositionen föreslog regeringen
att personligt ombud/case managers skulle tillsättas personer med långvarig och
allvarlig psykisk störning vilket innebar att försöksverksamheter med personliga
ombud drogs igång som 3-åriga projekt mellan 1995-1998. Utvärderingen av
verksamheten som gjordes av Socialstyrelsen 1,5 år senare visade bland annat en
minskning av vårdbehov, en förbättrad psykosocial funktion och en ökad
livskvalité, trots att verksamheterna var olika och inte drevs av samma huvudmän.
(Nilsson & Malm, 2002). Enligt Malm (2002) ger case management som
arbetssätt de yrkesverksamma möjligheter att utvecklas i sina yrkesroller då de
har får se sina klienter bli friskare och att de kan klara av saker som de inte kunnat
tidigare. I Sverige har case management för psykiskt funktionshindrade fått
namnet personligt ombud (Björkman, 2005)
Enligt Nilsson & Malm (2002) är case management ett evidensbaserat arbetssätt
som kan beskrivas som en samordningsfunktion till hjälp och stöd för personer
med kronisk psykisk sjukdom. Arbetssättet kan praktiseras både på individ och på
strukturell nivå. Lindström (2002, s. 39) beskriver evidensbaserad medicin som
”forskningsbaserad och faktabaserad kunskap”. Vid utövandet av evidensbaserad
medicin är vården kring patienten noga och medvetet genomtänkt med
tillämpning av aktuella behandlingsmetoder enligt den enskildes egna val (a.a.).
Malm (2002) menar att personer med långvariga psykiska störningar såsom
schizofreni och psykossjukdomar har bäst förutsättningar för tillfrisknande med
en samhällsbaserad kombinationsbehandling som omfattar både läkemedel och
psykosociala behandlingsmetoder. Organisationsformerna ska vara samlade och
ändamålsenliga med en hög personkontinuitet (a.a.).
5.4 Organisationsteori
Enligt Olsson (1998) har under senare år det frivilliga sociala arbetet fått alltmer
uppmärksamhet då de professionella är intresserade av hur de frivilliga
organisationerna arbetar. Idag är frivilligorganisationer ett komplement eller ett
alternativ till kommunal service. I många av landets kommuner diskuteras det hur
den kommunala servicen ska utföras, om man ska utföra den själv eller överlåta
arbetet till organisationer (a.a.). Boström m.fl. (2004) uttrycker utvecklingen med
ordet ”marknadisering” när han menar frivilligorganisationer förväntas ta över det
arbete som staten tidigare har skött (a.a.). Meeuwisse (1999) menar att nya
sammanslutningar har vuxit fram, blandformer mellan frivilligt och offentligt,
som en kompensation för kommunernas minskade ansvarstagande. Hon varnar för
att risken med bidragstagande frivilligorganisationer är att de måste anpassa sig
efter resursgivarens önskemål och tar sig an uppgifter som i realiteten strider mot
organisationens eget intresse. Organisationernas identitet och autonomi är hotade
om bidragstagandet är förenat med motprestationer i form av regelanpassning och
specificerade arbetsuppgifter. Hon ser det som positivt att det idag finns möjlighet
för frivilliga organisationer att etablera sig i samhället (a.a.).
Meeuwisse (1999) menar att man kan se två traditioner som på organisatorisk väg
försöker uppnå klientdemokrati. Den ena traditionen försöker skapa demokratiska
institutioner och rehabiliteringsmiljöer. Den andra traditionen är att klienterna
själva står för organisationen och hjälper varandra både erfarenhetsmässigt och
2