FENPROPIMORF - Kemikalieinspektionen

CH 3
November 1997*
Användningskod: SV
FENPROPIMORF
Internationell beteckning (ISO):
Fenpropimorph
Användningsområde: Preparat som innehåller fenpropimorf används mot svampangrepp i odlingar
av stråsäd, gräsfrö och purjolök.
Verkningssätt: Fenpropimorf är ett systemiskt verkande svampmedel som förhindrar
bildningen av ämnet ergosterol. Detta medför att svampcellens uppbyggnad
störs.
Dosering: 300 - 750 g verksamt ämne/ha.
Försäljning:
CH 3
ton
verksamt
ämne
KEMISK IDENTITET OCH
KEMISKA/FYSIKALISKA EGENSKAPER
Kemiskt namn (IUPAC): (±)-cis-4-[3-(4-tertbutylfenyl)-2-metylpropyl]-2,6-dimetylmorfolin
Summaformel: C20H33NO
CAS-nr: 67564-91-4
Smältpunkt: ca -16°C
Ångtryck: 2,3 mPa (20°C)
Löslighet: 4,3 mg/l H2O (25°C, pH 7)
pKa: 7,0 (20°C)
Log KOW: 4,1 (pH 7)
C CH 2
CH 3
CH 3
CH CH 2
33,6
N O
17,7
32.8
*Första sidan är reviderad och ersätter tidigare version.
CH 3
CH 3
37,5
45,8
56,0
1992 93 94 95 96
PREPARAT
Reg. Behör. Farl. Karens-
Enkla preparat Nr Halt klass kat. tid
BASF Forbel 750 3615 750 g/l 2L X Ja*
Ciba-Geigy Forbel 750 3614 750 g/l 2L X Ja**
Blandpreparat
Tilt Top 500 EC 3709 375 g/l 2L X Ja**
* I stråsäd före blomning. Behandling av purjolök får ej
ske senare än 30 dagar före skörd.
**I stråsäd före blomning.
Gäller nov 1997. Aktuella preparatuppgifter finns på
KemI:s webbplats http://www.kemi.se

MILJÖASPEKTER
Utifrån fält- och laboratoriestudier förväntas fenpropimorf vara i det närmaste orörligt i
marken. Trots detta har ämnet påvisats i vattendrag i Sverige och det finns tecken på att
fenpropimorf eller dess omvandlingsprodukter kan ha en viss rörlighet. Nedbrytningen av
fenpropimorf sker långsamt och i huvudsak med hjälp av mikroorganismer. Tiden för fullständig
nedbrytning är troligen mycket lång i svenskt klimat.
Fenpropimorf har medelhög akut giftighet för vattenlevande organismer. Vid längre tids
tillförsel har effekter noterats vid lägre koncentrationer är vid kort tids tillförsel. För landlevande
organismer är giftigheten låg, men mikroorganismer kan påverkas vid förhållandevis
låga doser.
Fenpropimorf har bioackumulerande egenskaper. I kombination med den långsamma nedbrytningen
medför detta en risk för att ämnet ackumuleras och sprids i miljön. Spridning
till vattenmiljön sker troligen i huvudsak via partikelbunden ytavrinning. Den största risken
i en sådan miljö är skador på organismer som lever i sediment. Utifrån fält- och laboratoriestudier
förväntas fenpropimorf vara i det närmaste orörligt i marken. Trots detta har ämnet
påvisats i vattendrag i Sverige och det finns tecken på att fenpropimorf eller dess omvandlingsprodukter
kan ha en viss rörlighet. Nedbrytningen av fenpropimorf sker långsamt
och i huvudsak med hjälp av mikroorganismer. Tiden för fullständig nedbrytning är troligen
mycket lång i svenskt klimat.
Fenpropimorf har medelhög akut giftighet för vattenlevande organismer. Vid längre tids
tillförsel har effekter noterats vid lägre koncentrationer är vid kort tids tillförsel. För landlevande
organismer är giftigheten låg, men mikroorganismer kan påverkas vid förhållandevis
låga doser.
Fenpropimorf har bioackumulerande egenskaper. I kombination med den långsamma nedbrytningen
medför detta en risk för att ämnet ackumuleras och sprids i miljön. Spridning
till vattenmiljön sker troligen i huvudsak via partikelbunden ytavrinning. Den största risken
i en sådan miljö är skador på organismer som lever i sediment.
Rörlighet i marken: Fenpropimorf är något rörlig till orörlig i de jordar som har studerats.
Det finns dock studier som antyder att ett visst läckage
av fenpropimorf eller dess omvandlingsprodukter kan förekomma.
K oc: 2770 - 5940.
Nedbrytning och omvandling
Kemisk/fotokemisk nedbrytning:
Hydrolys av fenpropimorf har inte påvisats. Nedbrytning under
inverkan av ljus har däremot konstaterats på jord, men inte i
vatten. Fotolys sker dock troligen inte i någon större utsträckning
under normala förhållanden.
Biologisk nedbrytning: Nedbrytningen av fenpropimorf sker långsamt och med hjälp
av mikroorganismer. Tiden för en första omvandling har beräknats
till mellan 4 och 10 månader i jord (25°C). Tiden för fullständig
nedbrytning bedöms vara relativt lång.

Omvandlingsprodukter av
intresse:
I vattenmiljöer (t ex sediment) sker en första nedbrytning förhållandevis
snabbt, men de omvandlingsprodukter som bildas
är förmodligen stabila och mineraliseringstiden blir lång även i
denna miljö.
De vanligaste omvandlingsprodukterna är 4-[1,1-dimetylkarboximetylfenyl-2-metylpropyl]-2,6-dimetylmorfolin
samt 2,6dimetylmorfolin,
vilka bildas vid biologisk nedbrytning.
Bioackumulering: Studier på fisk visar att det finns stor risk för att fenpropimorf
bioackumuleras.
BCF: 1100 - 1300 (Lepomis macrochirus). Log K ow: 4,06.
Förekomst i miljön: I en undersökning av vattendrag i Sverige påvisades resthalter
av fenpropimorf. I sediment var halten 0,2 mg fenpropimorf/kg
torrsubstans.
Effekter på landlevande
organismer
Markens mikroflora: Mikroorganismers aktivitet kan påverkas av fenpropimorf. Nitrifikationen
hämmades i laboratoriestudier vid doser som motsvarade
tre gånger normal dos. Effekten var bestående. Däremot
syntes inga effekter på koldioxidproduktionen.
Marklevande fauna: Fenpropimorf har måttlig akut giftighet för daggmask, enligt en
studie som utförts på ett preparat innehållande 40% av ämnet.
LC 50 (14 d): 500 - 1300 mg preparat/kg jord.
Fåglar: För fåglar är giftigheten låg vid såväl enstaka som upprepad
tillförsel.
LD 50: 3900 mg/kg (jaktfasan); > 17 700 mg/kg (gräsand).
LC 50 (5 d): 5000 mg/kg föda (gräsand); > 5000 mg/kg föda (trädvaktel).
Insekter: Den akuta giftigheten för honungsbin är låg, enligt en studie
som utförts på ett preparat innehållande 75% fenpropimorf.
LD 50 (24 h): > 100 μg preparat/bi.
Andra landlevande orga- Uppgift saknas.
nismer:
Effekter på vattenlevande
organismer
Fisk: För fisk har fenpropimorf medelhög giftighet vid enstaka tillförsel.
LC50 (96 h): ca 3,2 mg/l (karp), ca 9,5 mg/l (regnbåge).
Hinnkräfta (Daphnia magna): Fenpropimorf har medelhög akut giftighet för hinnkräfta. Störningar
på fortplantningen kan förekomma redan vid förhållandevis
låga koncentrationer (0,023 mg/l).
EC 50 (48 h): 2,4 mg/l - mätt som hämning av rörligheten.
EC 50 (21 d): 0,36 mg/l.

Alger: Mätt som hämning av tillväxten har fenpropimorf medelhög
giftighet för grönalgen Chlorella fusca.
EC 50 (96 h): 2,2 mg/l.
Andra vattenlevande organismer:
Uppgift saknas.
HÄLSOASPEKTER
Vid enstaka tillförsel har fenpropimorf medelhög giftighet vid inandning. I övrigt är den
akuta giftigheten låg. Ämnet är hudirriterande.
Vid upprepad tillförsel är giftigheten också relativt låg. Den väsentliga effekten i djurförsök
är sänkt aktivitet av acetylkolinesteras i blodet. Detta kan medföra effekter på nervsystemet.
För att klargöra om fenpropimorf kan framkalla nervskador utfördes en studie på
höna. I denna studie erhölls inga effekter.
Fenpropimorf har inte visats vara cancerframkallande eller ge upphov till skador på arvsmassan.
I försök på råtta framkallar fenpropimorf missbildningar på foster vid doser som
samtidigt påverkar moderdjuren.
ACCEPTABELT DAGLIGT INTAG OCH GRÄNSVÄRDEN FÖR LIVSMEDEL
ADI-värde: Saknas Utländska gränsvärden för dricksvatten:
0,1 μg/l (EU)
Svenskt gränsvärde: Saknas 10 μg/l (Tyskland)
Effekter på människa: Uppgift saknas.
Effekter på försöksdjur
Akut giftighet: Oralt: Måttlig LD50: 3515 mg/kg (råtta)
Vid hudupptag: Låg LD50: 4290 mg/kg (råtta)
Vid inhalation: Medelhög LC50: 2,9 mg/l (råtta)
Hud- och ögonirritation: Fenpropimorf är hudirriterande men inte ögonirriterande i test
på kanin.
Hudsensibilisering: Ingen effekt har påvisats i test på marsvin.
Upptag, omvandling och
utsöndring:
I försök på råtta tas fenpropimorf upp snabbt i mag-tarmkanalen
och omvandlas sedan fullständigt. Utsöndringen är också
snabb; inom tre dygn har allt utsöndrats via urin och avföring.
I ett försök på get ansamlades varken fenpropimorf eller dess
omvandlingsprodukter i någon större utsträckning i kroppen.

Subkronisk giftighet: I studier med upprepad tillförsel av fenpropimorf till råtta och
mus (3 månader respektive 4 veckor) ökade levervikten. Detta
kan vara ett tecken på att kroppens avgiftningssystem har aktiverats.
Hos råtta hämmades också aktiviteten av acetyl-kolinesteras
i blodet från och med dosen 0,8 mg/kg och dag.
Kronisk giftighet och cancerogenicitet:
I en 3 månaders studie på hund syntes däremot inga effekter
på vare sig acetylkolinesteras eller levervikt.
NOEL råtta: 0,4 mg/kg och dag; hund: 1 mg/kg och dag.
Fenpropimorf är inte cancerframkallande i djurförsök.
I långtidsförsök på råtta och mus ökade de djur som fick en
hög dos fenpropimorf inte lika mycket i vikt som kontrolldjuren.
Hos råttorna noterades sänkt aktivitet av acetylkolinesteras i
blodet vid höga doser. Hos hanarna i denna grupp var också
levervikten förhöjd.
NOEL råtta: 0,3 mg/kg och dag; mus: 16 mg/kg och dag.
Skador på arvsmassan: Fenpropimorf har inte gett några skador på arvsmassan i de
studier som har utförts.
Effekter på fortplantning och
foster:
På råtta har fenpropimorf gett upphov till ovanliga missbildningar
(t ex gomspalt) hos foster vid dosen 160 mg/kg och dag,
vilken också gav effekter på moderdjuren.
I en 2-generationsstudie på råtta syntes inga effekter, men doserna
som användes i studien var mycket låga.
Övrigt: I en studie på höna gav fenpropimorf inte upphov till nervskador.
Kemikalieinspektionen - Box 2, 172 13 Sundbyberg, Tel 08-519 41 100, kemi@kemi.se