folder sv.pdf - Söderåsens nationalpark
folder sv.pdf - Söderåsens nationalpark
folder sv.pdf - Söderåsens nationalpark
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
SÖDERÅSENS NATIONALPARK<br />
- en ädellövskog med djupa sprickdalar<br />
Den omväxlande naturen bjuder på vida utsikter, lummiga lövskogar och strömmande<br />
vattendrag. Imponerande rasbranter med stenblock vittnar om mäktiga naturkrafter<br />
som verkar än idag. I <strong>Söderåsens</strong> sprickdalar och ädellövskogar finns en enastående<br />
artrikedom. Människor har under lång tid färdats till Söderåsen för att njuta av den<br />
vackra naturen.<br />
Från den välbesökta utsiktspunkten Kopparhatten kan<br />
man blicka ut över den djupt nedskurna skogbeklädda<br />
sprickdalen i Skäralid som vindlar sig in i urbergsåsen.<br />
Höjdskillnaden mellan Kopparhatten och dalens botten<br />
är närmare nittio meter. Ytterligare två dalsystem ingår<br />
i <strong>nationalpark</strong>en; Nackarpsdalen och Ugglarödsdalen.<br />
En bergås med spännande förflutet<br />
Under de senaste 200 miljoner åren har stora rörelser<br />
skett i den skånska jordskorpan. Det mest intensiva<br />
skedet inföll för 70 - 80 miljoner år sedan. De enorma<br />
krafterna gjorde att stora delar av landskapet sjönk. De<br />
massiva urbergsåsarna, däribland Söderåsen, reste sig.<br />
Spänningar i berget gjorde att det bildades sprickor<br />
i åsen. De vidgades successivt genom årmiljoner av<br />
vittring och blev så småningom till sprickdalarna vi kan<br />
se idag.<br />
Under den senaste miljonen år har området utsatts<br />
för flera istider. Klippväggarna har mellan istiderna påverkats<br />
av intensiv frostsprängning. Det är ett fenomen<br />
som uppstår då vatten upprepade gånger fryser i bergssidans<br />
sprickor och vidgar dem. På så sätt har de öppna<br />
rasbranterna med lossprängda stenblock bildats. Än idag<br />
kan man uppleva dessa naturkrafter. Kalla vintermorgnar<br />
kan distinkta smällar höras från frostsprängning i<br />
klippväggarna. I <strong>nationalpark</strong>en finns även andra spår<br />
som vittnar om ett tidigare tundraklimat. Halvcirkulära<br />
hålor formade av drivsnö och glaciärer ligger utmed<br />
dalsidorna. Moränryggar och vindslipade stenblock är<br />
andra istidsspår.<br />
Det rena vattnet<br />
Vid foten av rasbranterna mynnar ett hundratal små<br />
källor i de porlande bäckarna. Det rena grundvattnet är<br />
ett skäl till vattendragens rika bottenfauna, med många<br />
arter känsliga för försurning och föroreningar. Skärån är<br />
så ren att den används som referen<strong>sv</strong>attendrag i skånska<br />
miljöundersökningar. Dag-, natt- och bäcksländor trivs<br />
i det strömmande vattnet, liksom nejonöga och en lokal<br />
stam av öring. Chansen är även god att möta strömstare<br />
och forsärla på insektsjakt.<br />
I <strong>nationalpark</strong>ens sydöstra hörn<br />
ligger den trolska Odensjön;<br />
en källsjö omgiven av rasbranter.<br />
Skärån<br />
En levande skog med död ved<br />
Söderåsen är ett av Nordeuropas största naturskyddade<br />
ädellövskogsområden. Naturen i parken är fortfarande<br />
på många ställen påverkad av människan, men lämnas<br />
nu i stort sett till fri utveckling. Områden planterade<br />
med gran och andra främmande trädslag överförs till<br />
ädellövskog i ett långsiktigt projekt. Målet är att parken<br />
ska utvecklas till en ädellövskog med naturskogskaraktär.<br />
Ju längre tiden och naturens kretslopp får verka,<br />
desto mer återfås naturliga ekosystem. Döda träd lämnas<br />
orörda. Många arter är helt beroende av död ved i olika<br />
nedbrytningsstadier för sin överlevnad.<br />
Vissa skogspartier i branterna<br />
har troligen aldrig nyttjats av<br />
människan. Här har högstubbar<br />
och nedfallna träd skapat<br />
livsmiljöer för bland annat vedlevande<br />
insekter och <strong>sv</strong>ampar.<br />
Ett flertal fågelarter gynnas av gammal lövskog,<br />
exempelvis skogsduva, mindre hackspett, spillkråka,<br />
stenknäck, mindre flugsnappare och stjärtmes. Bland de<br />
sällsyntare insekterna kan nämnas bokblombock, som<br />
lever i högstubbar av bok; rödhalsad <strong>sv</strong>artbagge, i döda<br />
fnösketickor på bok; samt jätte<strong>sv</strong>ampmal, i levande<br />
fnösketickor.<br />
Skogsödla<br />
Strömstare<br />
Tordyvel<br />
En artrik växtlighet<br />
På platån ovanför sprickdalarna dominerar hedskogar<br />
med bok. Även längs sluttningarna förekommer denna<br />
skogstyp, med inslag av björk, ek, rönn och lind. I<br />
dalgångarna växer artrikare ängsbokskog och blandlövskog.<br />
Längs vattendragen finner man även alskog samt<br />
små bestånd av avenbok.<br />
Floran i dalgångarna uppvisar en stor mångfald.<br />
Särskilt artrik är växtligheten i de stråk av diabas och<br />
amfibolit som löper genom området. Dessa basiska<br />
bergarter gör marken mer näringsrik, och jorden är även<br />
rik på kalk. Här växer hålnunneört, ramslök, gulplister<br />
och myskmadra i mängd. I dalsänkornas fuktiga klimat<br />
trivs ormbunkar bra; den främsta rariteten är skuggbräken.<br />
Även <strong>sv</strong>artbräken och bergbräken är sällsynta<br />
ormbunkar i området.<br />
Svampfloran är rik, med fler än 1500 mark- och<br />
trädlevande arter. Många <strong>sv</strong>ampar kräver lång skoglig<br />
kontinuitet; att samma typ av skog funnits på platsen<br />
under många år. Grå kantarell, som växer i ängsbokskog,<br />
är en sådan art och dessutom kalkgynnad. Tack<br />
vare <strong>sv</strong>amparna finns i <strong>nationalpark</strong>en gott om döende<br />
Grå kantarell<br />
Kruskalkmossa<br />
Bokkantlav<br />
och död ved i olika nedbrytningsstadier. På fuktiga och<br />
steniga platser lever narrtagging och skinntagging av<br />
döda lövträdsstammar medan vedlavklubba behöver<br />
algbevuxen, starkt rötad ved för att trivas.<br />
Den omväxlande topografin gör skillnaden mellan<br />
olika platsers lokalklimat stor. Den rika variationen av<br />
växtmiljöer gör <strong>nationalpark</strong>en till en av landets mest intressanta<br />
lokaler för mossor och lavar. Den konkurrens<strong>sv</strong>aga<br />
bokfjädermossan finner man oftast högt upp på<br />
stammar i sluten bokskog. Pepparporellan växer både på<br />
trädstammar och bergväggar, och vill ha jämn och hög<br />
luftfuktighet. På stenblock finns även den kalkgynnade<br />
kruskalkmossan och den kalkskyende blockskapanian.<br />
På gamla bokars bark växer bland annat bokkantlav, stor<br />
knopplav och liten ädellav. Dessa kräver hög luftfuktighet.<br />
Liten havstulpanlav hittar man vid basen av hasselbuskar<br />
och guldorangelav på skuggiga lodräta klippor.<br />
De torrare stenblocken i rasbranternas sydsluttningar<br />
hyser ett flertal arter av skorplavar.
Att besöka <strong>nationalpark</strong>en<br />
Nationalparken ligger fyra mil öster om Helsingborg i<br />
<strong>Söderåsens</strong> sydöstra del. Huvudentrén är i Skäralid där<br />
naturum, restaurang och en skyltad och handikappanpassad<br />
naturstig finns. I naturum finns en utställning<br />
som berättar mer om <strong>nationalpark</strong>ens natur och kulturhistoria.<br />
Här erbjuds även guidning. Ytterligare en<br />
entré är belägen i Röstånga. Nationalparken erbjuder<br />
fina möjligheter till friluftsliv med vandringsleder, fasta<br />
eldstäder och raststugor. Även rid- och cykelvägar finns.<br />
Området är värt ett besök när som helst under året.<br />
Vintertid framträder de geologiska formationerna<br />
tydligast. Våren bjuder på skir grönska och fågelsång<br />
medan sommaren karaktäriseras av en lummig mångfald<br />
av växter. Under hösten visar skogen upp sig i glödande<br />
färger.<br />
Tänk på att allemansrätten<br />
är begränsad i <strong>nationalpark</strong>en.<br />
n Du får inte skada växtligheten. Det gäller även<br />
döda träd. Det är förbjudet att bryta kvistar<br />
eller gräva upp växter samt plocka mossa,<br />
lavar och vedlevande <strong>sv</strong>ampar.<br />
n Du får inte fiska annat än i Odensjön.<br />
Fiskekort krävs.<br />
n Du får inte rida, cykla eller framföra motorfordon<br />
annat än på anvisade stigar och vägar.<br />
n Hundar måste hållas i koppel.<br />
n Du får bara tälta och elda vid i parken uppskyltade<br />
platser.<br />
Fullständiga föreskrifter för besökare finns angivna på<br />
informationstavlor i <strong>nationalpark</strong>en (se kartan).<br />
0<br />
Skogsmark<br />
Jordbruksmark<br />
Våtmark<br />
Nationalparksgräns<br />
Naturstig<br />
Kopparhattsrundan/Härsnäsrundan<br />
Korsskär-Liagårdsrundan<br />
Skåneleden<br />
Norra rundan/Nackarpsrundan<br />
Förbindelseled<br />
Större stig/Avstängd väg<br />
Mindre stig<br />
Bilväg<br />
Bro<br />
1<br />
Skåneleden<br />
Hans Sjögren, Stockholm & ZooBoTech<br />
Kv ärkabäcken<br />
2 km<br />
Dejebäcken<br />
Skåneleden<br />
Glasbjäret<br />
Korsskär<br />
Kvärkaskogen<br />
Spår av människan och mytomspunna platser<br />
I <strong>nationalpark</strong>en finner man flera kulturhistoriska spår.<br />
Vanligast förekommande är odlingsrösen och stensträngar.<br />
En del av dessa härrör troligen från brons- och<br />
järnåldern (ca 1000 f kr - 400 e kr).<br />
Kartor från 1600-talet vittnar om att åsen då var täckt av<br />
bokskog. 1800-talets folkökning med ökat behov av ved<br />
och virke ledde till att stora delar av området förvandlades<br />
till öppna marker. Dalgångarna nyttjades i stor<br />
utsträckning till slåtter, medan betesdjur som ollon<strong>sv</strong>in<br />
Liakroken<br />
Lierna<br />
Tostarpsbäcken<br />
Kopparhatten<br />
Liagården<br />
Mot<br />
Konga<br />
S kärån<br />
Kopparhatt<strong>sv</strong>.<br />
Storavägen<br />
Mot<br />
Ljungbyhed<br />
Hjortsprånget<br />
Serpentinv.<br />
Skäralid<br />
Naturum<br />
Skåneleden<br />
Dahlbergs<br />
Huvudentré<br />
Härsnäs<br />
Väg 13/108<br />
Ugglaröddalen<br />
Ärla bäcken<br />
Odensjön<br />
Nackarpsdalen<br />
Entré<br />
Röstånga<br />
och får fick hålla tillgodo med sluttningar och magrare<br />
platåer. Endast i de otillgängliga rasbranterna förblev<br />
skogen opåverkad. Många torpruiner i <strong>nationalpark</strong>en<br />
härrör från denna tid.<br />
Otaliga är de myter och sägner som är förknippade med<br />
grottor, klippor, källor och sjöar i området. Mycket kan<br />
förklaras men än sätter sägner om t ex Hjortsprånget och<br />
Odensjön fantasin i rörelse.<br />
SÖDERÅSENS NATIONALPARK<br />
Nationalparken bildades år 2001 och omfattar 1 625 ha.<br />
Syftet är att bevara ett större sammanhängande område<br />
av det syd<strong>sv</strong>enska horstlandskapet. Unika och karaktäristiska<br />
terräng- och vegetationsförhållanden samt<br />
värdefull natur och kultur i övrigt ska skyddas. Av<br />
särskilt stort värde är områdets ädellövskogar.<br />
Söderåsen är landets 27:e <strong>nationalpark</strong>. Staten äger<br />
marken genom Naturvård<strong>sv</strong>erket. Naturvårdsförvaltare<br />
är Länsstyrelsen i Skåne län.<br />
<strong>Söderåsens</strong> Nationalpark / naturum Söderåsen<br />
Skäralid 747<br />
260 70 Ljungbyhed<br />
Tel 0435-44 21 20<br />
www.<strong>nationalpark</strong>-soderasen.lst.se<br />
Länsstyrelsen i Skåne län<br />
205 15 Malmö<br />
Tel 040-25 20 00<br />
www.lansstyrelsen.se/skane<br />
Ytterligare information<br />
Naturvård<strong>sv</strong>erket<br />
106 48 Stockholm<br />
Tel 010-698 10 00<br />
www.naturvard<strong>sv</strong>erket.se<br />
Syftet med Sveriges <strong>nationalpark</strong>er är att bevara större områden<br />
i deras naturliga tillstånd med värdefull natur, flora och fauna.<br />
De skall göras tillgängliga för allmänheten utan att deras<br />
ursprungliga karaktär går förlorad.<br />
Produktion: Naturvård<strong>sv</strong>erket / Länsstyrelsen i Skåne län.<br />
Text: Lena Björk / Åsa Elfström.<br />
Layout och textbearbetning: Johan Malm<br />
Foto: Bertil Hagberg/sesamphoto ab, Johan Malm, Hans Wieslander,<br />
Oddvar Fiskesjö, Åsa Elfström<br />
Karta: ZooBoTech<br />
NATIONALPARK I SKÅNE LÄN<br />
Söderåsen
Change language