Referens 19 - Miljömedicin Kjell Andersson Örebro

More documents

Recommendations

Info

I åtskilliga studier har rapporterats en överfrekvens av infektionssymtom från de övre luftvägarna vid fuktskadade byggnader. Det är också vanligt att föräldrarna rapporterar ”envisa förkylningar, som inte vill släppa” i miljöer med fuktskador. Det finns också flera studier som talar för att man kan underhålla en inflammatorisk reaktion av de ämnen som finns i luften i dessa miljöer, även om halterna är mycket låga. Man har alltsedan Allergiutredningen presenterades <strong>19</strong>89 oroat sig för är att dåliga skol- och förskolemiljöer med fuktskador skulle ge upphov till allergier och vara en av orsakerna till den ökade allergiförekomsten bland främst de unga. Alltfler studier talar dock för att de halter av exempelvis mögel man uppmäter i inomhusmiljöer inte är tillräckliga för att åstadkomma ”sensibilisering”, dvs. uppkomst av fria antikroppar i blodet. Detta framförs också mycket konkret i den kunskapssammanställning som presenterades vid Allergistämman våren 2003 av framstående allergologer i landet [4]. Det är välkänt att enbart en liten del av befolkningen (1- 3 %) är sensibiliserad mot mögel, samtidigt som mer än en tredjedel av barnen uppvisar antikroppar mot något allergen, främst katt, hund och gräs. Mycket få är allergiska enbart mot mögel som sannolikt är ganska svaga allergen. I närmare hälften av alla hem med barn finns husdjur, främst katt och hund. Detta innebär att allergen mot dessa finns i flertalet hem och i alla skolor och förskolor eftersom de överförs via kläderna till även husdjursfria miljöer. Flera studier de senaste åren talar för att det kan vara positivt med husdjursexponering i tidig ålder, tvärtemot vad som hävdats tidigare, och frågan är därför öppen i vad mån husdjursinnehav innebär en ökad eller minskad risk för sensibilisering. Att dammkvalster kan vara sensibiliserande är uppenbart men utgör inte samma stora problem i Sverige som i sydligare länder. Många studier talar för att slemhinnor i ögon och övre luftvägar irriteras av olika ämnen i luften varvid man kan registrera förekomst av olika sk mediatorer (proteiner) i exempelvis nässköljvätska. Det har också varit möjligt de senaste åren att objektivt registrera slemhinnepåverkan i näsan vad gäller såväl svullnad som ändring i mikrocirkulationen (se Stig Rudblads presentation). Även om vi fortfarande inte förstår mekanismerna är det uppenbart att våra känselsinnen är involverade (exempelvis via lukt- och ansiktsnerv). Långvarig vistelse i fukt- och mögelskadade miljöer tycks medföra en ökad känslighet som gör att man reagerar med slemhinnesvullnad i högre grad än andra vid provokationstester. Det
tycks dock som om denna känslighet minskas eller normaliseras med tiden om exponeringen upphör. Det finns sannolikt många andra orsaker till rapporterade besvär och symtom men i avsaknad av kunskap om bakomliggande mekanismer blir det ofta spekulativt. Det är dock uppenbart att inte bara fysiska, kemiska och biologiska exponeringar är ansvariga för symtom- och ohälsoutfall utan såväl psykosociala som socioekonomiska faktorer är av betydelse. Vissa personer tycks också utveckla en benägenhet att reagera på lukter eller andra stimuli genom betingningsmekanismer som gör att de inte kan gå tillbaka till den ursprungliga miljön utan att få förnyade symtom, oavsett vad som görs tekniskt. Erfarenhetsmässigt kan dock också sådana situationer hanteras men det kräver ofta omfattande insatser. Det är viktigt att informationen följs upp. Detta är ett av skälen till att det är bra om en lokal medicinsk instans är involverad, exempelvis skolhälsovården eller företagshälsovården. I samband med informationen till berörda kan man också lämna ut skriftlig information om kunskapsläget och enklare dokumentation. Personligen brukar jag dessutom alltid lämna mitt telefonnummer så att de som har kvarstående frågor om sin eller barnens hälsa kan kontakta mig. Det har visat sig viktigt att alltid ge öppningar framåt eftersom vi rör oss inom ett område där kunskapen inte är absolut och där det finns många kunskapsluckor. Det kan också vara svårt att ta upp vissa frågor av mer personlig karaktär i större grupp. Kan barnen stanna kvar under saneringen? Om utredningen verifierar att det finns problem med fuktskador och mögeltillväxt och det är uppenbart att man måste sanera byggnaden för att få ett bra inomhusklimat brukar frågor uppstå om hur saneringen bör gå till och om barnen kan stanna kvar under denna. Att göra genomgripande saneringsåtgärder kräver ofta såväl tid för planering som tid för upphandling och åtgärder. Det är viktigt att de åtgärder som genomförs görs på rätt sätt, vilket bland annat innebär att arbetet måste få ta den tid som krävs och inte panikartat genomförs med risk för att problemen återkommer. Att flytta in i lägenheter med otillräcklig ventilation relativt mängden barn eller att flytta till primitiva baracker förbättrar inte alltid situationen. Ofta tillkommer också resor som medför ökade belastningar för alla berörda och i vissa fall innebär flytten att vissa aktiviteter, exempelvis gymnastiken eller slöjden, fortfarande måste bedrivas i ursprungliga lokaler vilket gör situationen ”jobbig” för såväl personal, elever som föräldrar.
Page 1 and 2: Källa: Andersson Kjell. Vad säger
Page 3: sambandet mellan dålig inomhusmilj
Page 7: Vid kommunikation av miljöproblem

Referens 19 - Miljömedicin Kjell Andersson Örebro

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?