Untitled - Hultsfred

ANDY WARHOLS SKIVOMSLAG
Andy Warhol är sannolikt nittonhundratalets mest populära konstnär. Han var en av grundarna
till den amerikanska popkonsten och hans popularitet verkar stadigt växa. Warhol föddes 6
augusti 1928 i Pittsburgh, Pennsylvania och dog den 22 februari 1987 i New York där han hade
varit verksam sedan 1949, först som reklamtecknare och sedan som erkänd konstnär, filmmakare
och skivproducent. Mest känd är han för sina bilder av Campbells soppburkar och bilder av
Marilyn Monroe men de utgör bara en bråkdel av hans konstnärliga produktion.
Warhol ansåg att fin konst skulle kunna ägas av alla och försökte få fram konst som verkade
mekaniskt producerad. I början av sextiotalet fann han screentrycket och det tillsammans med
fotografi blev hans mest använda medium. En mindre känd del av Warhols produktion är hans
skivomslagskonst. Hittills har sextio skivomslag hittats som han har producerat eller som använt
hans konst. Denna utställning visar trettio av dem och visar i sammandrag Warhols konstnärliga
utveckling.
SKIVORNA
Fyrtio- och femtiotalen
Redan 1949 kom de första två skivorna vars omslag Andy illustrerade. Dessa var Carlos Chávez
”A program of Mexican music” (bild 1) samt en inspelning av Prokofjevs ”Alexander
Nevsky” (bild 2). Illustrationerna speglade musiken på skivorna - Aztekdansare (kopierade från
Aztekmanuskriptet Codex Florentinus) på den förra och vad som ser ut som Mongoliska krigare i
slag med kristna riddare på den senare. Utgåvorna av dessa skivor hade omslag tryckta i olika
färger; Chávezskivan i ljusgrönt, ljusblått eller olivgrönt och ”Nevsky” i ljusblått, turkos, rosa eller
orange. Originalen till illustrationerna och flera andra av Warhols skivomslag finns bevarade på
Warholmuseet i Pittsburgh och Warhol Foundation i New York.
Under radions stora år på 40- och 50-talen gavs populära program även ut som
grammofonskivor. Warhol fick i uppdrag att illustrera omslag till två sådana utgåvor. Den första
var programmet ”Nightbeat” som sändes varje måndagskväll från 6 februari 1950 ända till 25
september 1952 och handlade om Chicago Star-journalisten Frank Lovejoys sökande efter
reportage för tidningen. Denna utgåva från 1952 (bild 3) var en promo box med tre stycken 7tums
45-varvare. Samma år producerades en LP-skiva med Warholillustrationer på såväl omslaget
som skivetiketterna. LP:n heter ”The Nation’s Nightmare” (bild 4) och innehöll, på var sin
2

sida, två sändningar av det CBS-producerade radioprogrammet med samma namn. Det ena tog
upp farorna med droger och det andra om kriminaliteten kring USA:s hamnar. Teckningarna på
detta omslag hade använts den 13 september 1951 i tidningsreklam i New York Times inför
sändningen av radioprogrammet. Warhol fick ett Art Directors pris för denna reklam, vilket blev
hans första officiella erkännande.
Skivbolaget RCA hade fått upp ögonen för den begåvade illustratören och beställde under 50talet
flera skivomslag för såväl klassisk musik som jazz. Först ut var sannolikt en 45-varvs skiva
med latinamerikanska låtar spelade av Arthur Fiedler & The Boston Pops Orchestra som utkom
omkring 1952. Skivan heter ”Latin Rhythms by The Boston Pops” (bild 5). Året därpå
illustrerade Warhol Margarita Madrigals bok ”Madrigal’s Magic Key to Spanish” (Madrigals
magiska nyckel till spanska språket) vilken gavs ut tillsammans med en LP-skiva som innehöll
spanska uttal. LP-omslaget pryddes av två små Warholteckningar - en sombrero och en gitarr
(bild 6).
1954 gavs Rossinis ” William Tell Overture” ut i 7- och 10-tums versioner, med omslag ritade
av Andy (bild 7). En litografi av omslagsdesignen för skivan ”Progressive Piano” (bild 8) finns
på Warholmuseet i Pittsburgh, men mig veterligen har inte någon sett skivan. Kanske planerades
den men gavs aldrig ut.
I sin stora katalog över Warhols skivomslag inkluderar författaren och Warholexperten Paul
Maréchal två omslag för jazzetiketten Prestige. Dessa designades av Reid Miles, som senare skulle
göra sig berömd som designer på jazzetiketten Blue Notes, och innehåller märkligt nog inga
illustrationer av Andy Warhol. På omslaget till Thelonious Monks LP ”Monk” från 1954 (bild 9)
är dock kalligrafin gjord av Andys mor Julia Warhola. Detsamma gäller LP:n ”The Story of
Moondog”, utgiven 1957 (bild 10) som klart och tydligt visar att Reid Miles svarade för design
och ”Andy Worhol’s Mother” (obs! Stavning av ”Worhol”) för kalligrafin. Enligt ryktet skall
dock Warhol ha svarat för textens layout på omslaget.
Femtiotalets andra hälft var en produktiv tid för Warhol. Tjugo omslag, nästan en tredjedel av
hans totala skivomslagsproduktion, gjordes då. År 1955 gav skivbolaget RCA ut två luxuösa
album med utvikbara omslag som innehöll häften med text, foton och teckningar. Den ena en
inspelning av Ravels ”Daphnis & Chloë” (bild 11), den andra Tchaikovskys ”Svansjön” (bild
12). Warhol stod för teckningarna. Samma år gjorde han sitt första skivkonvolut med ett porträtt,
när han ritade en rökande Count Basie på en 7-tums box med tre stycken skivor. Skivan ”Count
3

Basie” gavs också ut som LP (bild 13). Den fotografiska förlagan till porträttet kan ses på
konvolutets baksida.
Den följande klassiska skivan gavs ut 1956 av Epic (en av Columbias underetiketter). Vilken
innehöll samtliga av Chopins ”Nokturner” spelade av Jan Smeterlin. De tjugo styckena gavs ut
på två LP skivor som såldes i en kassett med Andy Warhols bild av vad som ser ut som vallmor
(bild 14) på kassettens framsida. LP-skivorna hade var sitt omslag, den ena med ytterligare en
Warholteckning. Denna gång av en orkesters blåssektion, uppenbarligen kopierad från en
målning med samma motiv av Edgar Degas. Bilden skulle skivbolaget använda samma år på en
utgåva av fyra av Mozarts ”Divertimenti” (bild 15).
1956-1958 utkom Warhols klassiska och stilbildande jazzomslag. Först en trumpetskiva med
gruppen Cool Gabriels, bestående av Conte Candoli, Nick Travis, Dick Sherman, Bernie Glow,
Phil Sunkel, Don Stratton och Al de Risi, som gavs ut på RCAs underetikett Groove Records.
Andy dekorerade detta omslag med änglar blåsande himmelska trumpeter (bild 16). I rask följd
utkom skivorna ”I’m still swinging” med Joe Newman Octet (bild 17) i både 7-tums box och
som LP, Artie Shaws ena samlingsplatta ”Both feet in the groove” (bild 18) och slutligen ”Any
old time” (bild 19). ”Any old time” har bara nyligen börjat räknas till Warhols skivkonst
eftersom det är först när man vänt på omslaget man har sett en rad klockor ritade av Andy (bild
20).
Mellan 1956 och 1958 ansvarade Reid Miles för design av en serie omslag för skivbolagen
Prestige och Blue Note. Han engagerade i sin tur Andy Warhol att producera teckningarna.
Prestige provade att ge ut LP-skivor som snurrade sexton varv per minut. Dessa kunde på så sätt
rymma över två timmars musik. En av de första experimentskivorna var ”Trombone by three”.
Den kom 1956 som 33-varvs LP med ett omslag tecknat av Don Martin, känd konstnär på
tidningen MAD. För den nya utgåvan beställde Miles en ny teckning av Warhol med tre blåsare
med medeltidsliknande blåsinstrument (bild 21); Figurer som Andy troligen kopierade från ett
illustrerat manuskript från 700-talet, den s.k. Vespasian Psalter.
Warhol hann också med ytterligare ett par omslagsillustrationer till klassiska musikskivor. En 45varvs
EP av Johann Strauss den yngres valser, med titel ”Waltzes by Johann Strauss, Jr.” (bild
22.) samt kombon ”Rhapsody in blue” och ”Grand Canyon suite” (bild 23) - som gavs ut
både som en 7-tums box med tre 45-varvs EP och som en LP.
4

Därefter kom i strid ström Kenny Burrells LP ”Kenny Burrell” (bild 24), följd av Johnny
Griffins ”The Congregation” (bild 25) och ytterligare två Burrellplattor, ”Blue Lights, Vol. 1”
och ”Blue Lights, Vol. 2” (Bild 26a & b).
SEXTIOTALET
Jämfört med mängden omslag som Andy illustrerade under femtiotalets andra hälft blev
sextiotalet något av en svacka i hans produktion. Koncentrationen låg på målning och film och
han gjorde endast sex skivomslag. Det första var till en skiva av författaren Tennessee Williams
som läste ur sin pjäs ”The glass menagerie” (Glasmenageriet.) Skivan utkom ursprungligen
omkring 1953 men det var först till omslaget av den fjärde tryckningen 1960, som den signerades
av Warhol. Bilderna gjordes av Andy och återigen stod hans mor Julia för kalligrafin (bild 27).
Nästa konvolut blev ett konstverk. 1962 – 1963 experimenterade Warhol med screentryck och
började lära sig tekniken. Han skulle delta i utställningen ”Popular images exhibition” på
Washingtons Gallery of Modern Art och var en av elva amerikanska konstnärer som skulle visa
sina verk. Warhol bestämde sig för att göra ett eget omslag utan någon beställning från ett
skivbolag. Resultatet blev ”Giant Size $1.57 Each” (bild 28) - en silkscreen på skivomslag som
producerades i en upplaga av 75 stycken som numrerades och signerades. En skiva med
intervjuer med de elva konstnärerna följde med en del av omslagen. Ytterligare en upplaga
gjordes några år senare, men utan skiva. Warhol producerade även andra versioner av samma
omslag med neonröd, grön eller gul bakgrund.
Andy Warhol experimenterade också med fotografi. Där hittade han exempelvis på att göra
porträttbildremsorna från fotoautomater. Han använde en komposition av sextiofyra bilder av
pianisten John Wallowitch på omslaget av dennes 1964 LP ”This is John Wallowitch!!!” (bild
29.) Samma bild användes igen året därpå på Wallowitchs uppföljare ”This is (the other side) of
John Wallowitch”, men denna gång på omslagets baksida.
Warhols samarbete med gruppen Velvet Underground började 1965-66. Andy hyrde Norman
Dolphs Scepterstudio under fyra dagar i april 1966, som han betalade med en målning. Velvet
Underground spelade in nio låtar och åtminstone två acetats (provskivor) producerades. Andy
tog en till Columbia Records där den dock refuserades. Bandet åkte till Los Angeles och spelade
in låtarna på nytt plus två nya tillsammans med producenten Tom Wilson. Skivan ”Velvet
Underground & Nico” gavs ut mars 1967 på Verve Records (bild 30) med det berömda
bananomslaget. Omslagets baksida kom dock att orsaka besvär för skivbolaget tack vare ett stort
5

foto av bandet från en spelning med The Exploding Plastic Inevitable. På väggen bakom bandet
ses en bild av Lou Reeds huvud och en upp-och-nervänd bild av skådespelaren Eric Emerson
(bild 31). Emerson hade inte tillfrågats i förväg och opponerade sig mot att hans bild använts och
krävde ersättning. Skivbolaget återkallade skivan och stora svarta etiketter klistrades över hans
bild. På följande utgåvor var Emerson helt bortretuscherad (bild 32). Warhol producerade också
en av hans döskallebilder till omslaget av Velvet Undergrounds andra skiva ”White
Light/White Heat” (bild 33) som utkom 1968. Fler skivomslag gjorde Andy inte under 60-talet.
SJUTTIOTALET
Det blev bara fyra skivomslag under hela sjuttiotalet. Warhol hade många rockstjärnor som
vänner, bland dessa Mick Jagger från Rolling Stones. Han bad Warhol rita omslaget till första
plattan, Sticky Fingers”, som skulle ges ut på deras eget skivbolag. Warhol producerade då sitt
andra ikoniska omslag, med bilden av en man iklädd jeans från midja till strax ovan knäna. I
jeansgylfen satt ett blixtlås som gick att öppna och stänga (Bild 34).
1972 ville Warhol använda John Cales sång ”Days of steam” i sin och Paul Morrisseys nya film
”Heat”. Motprestation blev att Andy skulle designa omslaget till Cales album ”The academy in
peril”. Omslaget (bild 35) är ett prov på Warhols sätt att använda multipla bilder – denna gång av
Cales ansikte och ögon. Ed Thrasher – som själv senare skulle bli en erkänd skivomslagsdesigner
- tog bilderna. Idén med små fönster på skivomslag skulle användas av andra artister längre fram.
Det kanske mest kända exemplet är Rolling Stones album ”Some girls” från 1978, designad av
Peter Corriston.
Nästa omslag utkom 1976. ”The painter” (bild 36) var Paul Ankas fyrtionde album efter stora
hitten ”Diana” 1956. Han hade beställt porträtt av Andy Warhol som personligen levererade de
fyra färdiga bilderna. För första gången fick Andy även royalties för att Paul använde bilden på
skivomslaget.
Året därpå kom Andy’s andra skivomslag för Rolling Stones, ”Love You Live” (bild 37). Andy
tog en serie polaroidbilder på gruppens medlemmar medan de bet varandra. De inre fodralen
hade bilder av Stones medlemmar med utträckta tungor. Fyra av polaroidbilderna användes utan
övermålning på omslaget till en promo-EP för ”Love You Live” (bild 38).
6

ÅTTIOTALET
Andy Warhol var nu den moderna konstens största stjärna. Vanliga skivartister hade inte råd att
beställa omslag av honom, men det blev några till i alla fall. Andy startade sitt eget
produktionsbolag ”Earhole Productions” 1980. Earhole gav ut en maxisingel det året: Walter
Steding & The Dragon Peoples ”The Joke/Chase the dragon” (bild 39). Steding var assistent
till Warhol på The Factory med ansvar för att rengöra och förbereda silkscreens för Andys tavlor.
Han var också en klassiskt skolad violinist som satte ihop sin grupp the Dragon People inför
denna inspelning.
Två nya omslag kom 1981. Det första för f.d. Velvet Undergroundmedlemmen John Cales album
”Honi Soit” (bild 40) där Andy stod för konceptet medan utformningen överlämnades till John
Vogel. Det andra albumet som kom 1981 var Liza Minnellis ”Live at Carnegie Hall”
(bild 41). Liza hade beställt porträtt redan 1978 och ett av dem användes i beskuret skick på det
utvikbara omslaget till dubbelalbumet.
Tre omslag producerades under 1982; Diana Ross ”Silk electric” (bild 42), Billy Squires
”Emotions in motion” (bild 43) samt soundtracken till filmen ”Querelle”. ”Silk electric” var
det femte av Warholdesignade albumet med utvikbart omslag. Till skillnad från Minelli-omslaget
togs här alla fyra sidor till vara med var sitt Diana Ross porträtt. Den vänstra av bilderna från
omslagets inre beskars ytterligare för omslaget till singeln ”Muscles”, en låt skriven av Diana
Ross och producerad av ingen mindre än Michael Jackson. Billy Squier var redan en framgångsrik
skivartist när han 1982 bad Andy Warhol att göra två porträtt (bild 44 & 45) som skulle användas
på omslaget till hans kommande album ”Emotions in motion”. Detta, att en beställning till
skivomslag kom före porträttbeställningen var ovanligt. De två porträttbilderna lär ha kostat
$40 000 och användes också till bildsinglar. Det tredje omslaget det året var till soundtracket för
Rainer Werner Fassbinders sista film ”Querelle” (bild 46), vars handling baserades på Jean
Genets bok ”Querelle de Brest”. Modellernas identiteter är okända men det har spekulerats i att
den ena var filmens stjärna Brad Davis. Den utstickande tungan väcker minnen av omslaget till
”Love You Live”.
Även 1983 producerades tre skivomslag. Ett till latinosångaren Miguel Bosés italienska LP
”Milano-Madrid” (bild 47), densammes spanska album ”Made in Spain” (bild 48) samt den
japanska doo-wopbandet Rats & Stars ”Soul Vacation” (bild 49.) Bosé, son till en italiensk
skådespelerska och den spanska tjurfäktaren Luis Miguel Gonzáles ”Dominguin”, föddes i
7

Panama. Miguel återtog sin mors flicknamn för att ta avstånd från sin far. Han var en stor stjärna
i Italien, Spanien och Latinamerika och hade då råd att anlita Andy Warhol att rita omslagen till
hans två utkomna LP:s 1983. Dessa album är ovanliga både på sättet fem olika Boséporträtt
länkats ihop på omslagen och att det är den enda gången samma bild användes på olika skivor.
Dessutom användes bilden igen på den italienska singeln ”Non Siamo Soli/A che serve la
notte” och på den spanska ”Fuego/Sin ton ni ton”.
Ytterligare en åttiotalsskiva med Warholomslag var bootlegen ”Emotional Tattoo” (bild 50), en
samling obskyra Stoneslåtar som sannolikt gjordes som preliminära tagningar. Bilden på omslaget
hämtades från en Warholmapp bestående av tio Jaggerporträtt som togs 1975. Ett par andra
bootlegs med Warholomslag kom att ges ut senare.
Under året 1983 besökte Andy Warhol Japan. Där träffade han bandet Rats & Star (ett
palindrom). Rats & Star var ett tiomannaband som hade existerat sedan slutet av sjuttiotalet. De
hette ursprungligen The Chanels, men fick byta namn efter klagomål från modehuset Chanel.
Bandet var stort i Japan och deras musik på skivan ”Soul Vacation” (bild 49) liknade mest
amerikansk doowop med soul. Warhol gjorde ett silkscreenporträtt av bandet med foton av dess
fyra frontfigurer på framsidan och teckningar av de övriga sex på baksidan.
Andy Warhol skulle bara producera fem ytterligare omslag innan han dog i februari 1987.
Svenske konstsamlaren och författaren Arne Häggkvist var vän till Andy och besökte honom i
New York flera gånger. Han introducerade sin sonson C-F Häggqvist, basist i det svenska bandet
Roland And The Flying Albatross Band (allmänt förkortat till Ratfab). Under ett besök på The
Factory i slutet av 1983 berättade Häggkvist för Andy att bandet skulle ge ut sin andra singel,
”Det brinner en eld/Mörka ögon”, och frågade om han kunde rita ett omslag till skivan. Sagt
och gjort. Andy ritade snabbt omslaget (bild 51), samt gjorde bandets logotyp.
Två skivomslag med Warholporträtt utkom 1986. Aretha Franklins ”Aretha” (bild 52) och John
Lennons postuma LP ”Menlove Ave” (bild 53). Omslaget till Arethas album är ovanligt i och
med att Warhol även designade det inre fodralet. Till Lennons album ”Menlove Ave” (Menlove
Avenue var gatan i Liverpool där Lennon växte upp med sin moster Minnie) gav Yoko Ono
Warhol i uppdrag att måla Lennons porträtt. Som förlaga använde han Ian Macmillans foto av
Lennon från 1971. Samma år användes Warhols målning ”Camouflage” som bakgrund till ett
porträtt av Debbie Harry på dennas ”Rockbird” LP. Omslaget designades av Warhols vän
Stephen Sprouse. Warhol lät fotografen Guzman avporträttera Harry framför målningen medan
Sprouse lade till textningen i sina favoritneonfärger. Fyra olika varianter gjordes av detta omslag,
8

med lila, grön, gul resp. orange textning (bilder 54-57). Även skivans inre fodral fick samma
färgsättning.
Det sista omslaget som Warhol själv var involverad i blev omslaget till en skiva till stöd för
bröstcancerförebyggande, ”High Priority” från 1987 (bild 58.) Warhol tecknade och signerade
ansiktet på omslaget innan han lades in på sjukhus för en galloperation. Fem dagar senare dog
han. Omslagsbilden färdigställdes av hans assistenter på The Factory.
BOOTLEGS
Rolling Stones ”Emotional Tattoo” (bild 50) har redan nämnts. Denna tiospårs-LP innehöll
tidigare outgivna inspelningar från skivorna ”Emotional rescue” samt ”Tattoo You” och gavs
ut i Tyskland 1983. Ett par år senare gavs en tidig inspelning av bandet The Falling Spikes (Velvet
Underground) ut i England. Skivan ”Screen test: Falling in love with the Falling Spikes”
(bild 59) kom i ett utvikbart omslag med en detalj från Warhols berömda målning ”Flowers”.
Förutom den som avbildas här med vit blomma lär det finnas fler färgvarianter av detta omslag -
bl.a. en med blomman i rött eller blått. Förutom. Den tredje bootlegskivan heter ”More
Bermuda than pizza” (bild 60) och finns både som bildskiva och i svart vinyl. Skivan skall
innehålla en liveinspelning av Velvet Underground från 1986, men i själva verket är det en
konsert med bandet PiL från samma år. Omslagsbilden påstås vara ritad av Warhol men stilen är
långt ifrån typisk för honom.
NITTIOTALET OCH DÄREFTER
Man skulle kunna tro att Warhols död skulle vara slutpunkten för skivomslag med hans bilder. Så
är dock inte fallet. Warhols enorma popularitet har medfört att flera skivor har utkommit med
hans bilder på omslagen.
I likhet med fallet med bootlegskivorna, där man vet att Warhol inte haft någon input i designen,
kan man diskutera om de skivor och CD:s som utkommit efter hans död bör betraktas som
”Warholomslag”. Många (men inte alla) har i varje fall något med Warhol att göra, som t ex John
Cale och Lou Reeds hyllningsalbum till Warhols minne ”Songs for Drella” från 1990 (bild 61).
Drella var en hopslagning av Dracula och Cinderella (Askungen), ett smeknamn för Andy som
Warholsuperstar Ondine myntade. Det svarta omslaget pryddes av foton av Cale och Reed över
en bakgrund av Warhols berömda självporträtt efter ett foto av Factoryfotografen Billy Name.
En singel ”Nobody but you/Style” hade också Billy Names Warholporträtt på omslaget (bild
62).
9

År 1993 gav Siouxindianen Russell Means ut CD:n ”Electric warrior” och använde Warhols
porträtt av honom från 1976 som omslagsbild (bild 63). Paul Anka återanvände tre av Warhols
gamla porträtt på sin CD ”Amigos” från 1996 (bild 64). Skivan innehöll tio stycken duetter, bl. a
en nyinspelning av gamla hitten ”Diana” som Anka sjöng tillsammans med Ricky Martin. Denna
låt gavs även ut som promo CD singel med Ankas Warholporträtt på omslaget. En andra
promosingel ”Yo Te Amo” gavs också ut med samma Warholbild på omslaget som på CD:n
”Amigos”.
Simeon Coxe III hade under sextiotalets slut varit på The Factory och fått sitt porträtt målat av
Andy Warhol. Simeon var musiker och bildade gruppen the Silver Apples. Detta porträtt
användes på gruppens singel ”Fractal flow/Lovefingers” från 1996 (bild 65.) En, i Italien
utgiven dubbel CD från 2004, heter ”Andy Warhol by Cultura” och innehåller låtar med olika
artister utan uppenbar koppling till Warhol eller hans konst. Det vackra Digipak-omslaget (bild
66) innehåller ett häfte med olika Andy-målningar, sanktionerat av Warholmuseet i New York.
En DVD ”Andy Warhol – a documentary” om Warhols liv utkom 2006 och en CD av
soundtrackmusiken skriven av Brian Keene gavs också ut med ett av konstnärens sista
självporträtt på omslaget.
I och med Warhols fortgående popularitet och hans betydelse inom modern konst, torde det inte
vara någon svår gissning att flera skivor kommer att ges ut med Warholbilder på omslagen.
Text : Richard Forrest och Piteå Dansar och Ler AB
Copyright: Samtliga bilders copyright tillhör respektive skivbolag/förlag/artist etc. Bild 6 används
med tillstånd från Warhol Museet, Pittsburgh, USA
10

BILDFÖRTECKNING:
Bild 1 Carlos Chávez - A program of Mexican music
Bild 2 Prokofjevs - Alexander Nevsky
Bild 3 Frank Lovejoy – Nightbeat
Bild 4 The Nation’s Nightmare
Bild 5 Arthur Fiedler & TBPO - Latin Rhythms by The Boston Pops
Bild 6 Madrigal’s Magic Key to Spanish
Bild 7 Rossinis - William Tell Overture
Bild 8 Progressive Piano
Bild 9 Thelonious Monks – Monk
Bild 10 The Story of Moondog
Bild 11 Ravels - Daphnis & Chloë
Bild 12 Tchaikovskys – Svansjön
Bild 13 Count Basie
Bild 14 Jan Smeterlin - Chopins Nokturner
Bild 15 Mozart – Divertimenti
Bild 16 Cool Gabriels
Bild 17 Joe Newman Octet - I’m still swinging
Bild 18 Artie Shaw - Both feet in the groove
Bild 19 Artie Shaw - Any old time
Bild 20 Artie Shaw - Any old time (Baksida)
Bild 21 Trombone by three
Bild 22 Johann Strauss Jr – Waltzes
Bild 23 Rhapsody in blue - Grand Canyon Suite
Bild 24 Kenny Burell - Blue Lights
Bild 25 Johnny Griffin - The Congregation
Bild 26 A Kenny Burell - Blue Lights Vol.1
Bild 26 B Kenny Burell - Blue Lights Vol.2
Bild 27 Tennessee Williams - The glass menagerie
Bild 28 Giant Size $1.57 Each
Bild 29 John Wallowitch - This is John Wallowitch!!!
Bild 30 Velvet Underground & Nico
Bild 31 Velvet Underground & Nico (Version 1)
Bild 32 Velvet Underground & Nico (Version 2)
Bild 33 Velvet Underground - White Light/White Heat
Bild 34 Rolling Stones - Sticky Fingers
Bild 35 John Cale - The academy in peril
Bild 36 Paul Anka - The Painter
Bild 37 Rolling Stones - Love You Live
Bild 38 Rolling Stones – Promo
Bild 39 Walter Steding & The Dragon Peoples - The Joke/Chase the dragon
Bild 40 John Cale - Honi Soit
Bild 41 Liza Minnellis - Live at Carnegie Hall
Bild 42 Diana Ross - Silk electric
Bild 43 Billy Squires - Emotions in motion
Bild 44 Billy Squires - Emotions in motion (Porträtt 1)
Bild 45 Billy Squires - Emotions in motion (Porträtt 2)
Bild 46 Soundtrack – Querelle
Bild 47 Miguel Bosés - Milano-Madrid
Bild 48 Miguel Bosés - Made in Spain
Bild 49 Rats & Stars - Soul Vacation
Bild 50 Rolling Stones - Emotional Tattoo (Bootleg)
Bild 51 Ratfab - Det brinner en eld/Mörka ögon
Bild 52 Aretha Franklins – Aretha
Bild 53 John Lennons - Menlove Ave
Bild 54 Debbie Harry - Rockbird (Version 1)
Bild 55 Debbie Harry - Rockbird (Version 2)
Bild 56 Debbie Harry - Rockbird (Version 3)
Bild 57 Debbie Harry - Rockbird (Version 4)
Bild 58 High Priority
Bild 59 The Falling Spikes - Screen test: Falling in love with the Falling Spikes
Bild 60 PiL - More Bermuda than pizza
Bild 61 John Cale & Lou Reeds - Songs for Drella
Bild 62 John Cale & Lou Reeds - Nobody but you/Style
Bild 63 Russell Mean - Electric warrior
Bild 64 Paul Anka – Amigos
Bild 65 The Silver Apples - Fractal flow/Lovefingers
Bild 66 Andy Warhol by Cultura
11