Församlingsblad #1 2009 Malmö Missionsförsamling - Svenska ...

6
Att lyfta från
komfortens perrong
Eva Kunda Neidek
Gud…?
Hallå…?
Är du där…?
Kom och ruska
om oss lite, är
du snäll!
Reflektioner
efter en
Tanzaniaresa.
Den stora Bismarck-klippan, ”Bismarck’s Rock”,
reser sig ur Viktoriasjöns lugna vatten (se bladets
framsida). Fåglarna trängs, lyfter ett slag,
kommer tillbaka, slår sig ner igen… Vart skulle
dom annars ta vägen? Här är deras mötesplats.
Nog ser dom lite isolerade ut? Isolerade – i en
slags gemenskap?
Vi har kommit till Mwanza, en av Tanzanias
städer i norr, vid Viktoriasjöns södra strand. På
andra sidan sjön närmar sig strax landsgränserna
till Rwanda, Burundi, Uganda, Kenya och Demokratiska
Republiken Kongo. Vi befinner oss
ett stenkast från Bukoba, där Barbro Johansson
från Malmö, ”Mama Barbro”, startade sin verksamhet
som missionär och lärare i Tanzania på
1940-talet.
Vi har lämnat Arusha i nordöst, där jag och
kollegor från Musikhögskolan i Malmö har
deltagit i en internationell musikkonferens.
Tillsammans med ett 80-tal musiker och musikpedagoger
– från Sverige, Danmark, Finland,
Estland, Afghanistan, Syrien, Palestina, USA,
Malaysia, Sydkorea, Ghana, Mali, Tanzania,
Mozambique, Sydafrika och Uganda – har vi
mötts i musikens mäktiga namn. Under tio dagar
har vi låtit språkbarriärer, kultur-, ålders- och
religionsskillnader träda åt sidan för musik och
spellust. Vi har musicerat, diskuterat, lyssnat till
varandras berättelser, delat med oss, lärt oss nytt
och omformat oss själva litegrann. Kort sagt: Vi
lämnade alla musikcampen en aning reformerade.
Tack och lov! Rikare på nya berättelser,
nya vänner och nya idéer.
Globalisering! Vår värld växer – och den krymper.
Samtidigt som vår information om världen
spirar och fördjupas så knyts ständigt ”världen
där utanför” närmare vår egen. En mångfald av
Guds nåde, ända in på husknuten.
Det är inte längre tillräckligt att acceptera våra
olikheter i mötet med ”den andre”. Vi måste gå
ett steg längre och aktivt uppskatta olikheterna.
Då – och bara då – öppnas dörrarna till nya sätt
att tänka om vår omvärld. Vi måste förändra
våra sätt att se på världen före vi kan förändra
våra egna vanor och vårt eget beteende. Gör vi
det får vi luft under vingarna och orkar lyfta
från vår egen pinne. Tror jag.
Vad ser du på bilden överst på nästa sida?
Vad föreställer den – för dig?
Föreställer den samtidigt någonting mer, tycker
du?
Och i så fall: Klarar din hjärna av att växla mellan
flera motiv i en och samma bild?