PDF: 5.1MB - Kyrkpressen

More documents

Recommendations

Info

10 LIV & TRO Han gav hela sitt liv I början av 1200-talet, då Finland ännu var ett missionsstift och domkyrkan i Åbo inte ens existerade i någons drömmar, grundade en ung man som hette Francesco di Bernardone en ny orden. Fast det visste han inte om. Han visste bara att han ville lämna allt gammalt bakom sig. Vi vet en hel del om den man som skulle komma att bli den katolska kyrkans mest kända helgon (förutom Maria, Jesu mor). Vi vet att hans mor kom från en fransk adelssläkt och gifte ner sig när hon stannade för den nyrika tyghandlaren Pietro di Bernardone. Vi vet att Francesco var en populär kille med många vänner, att han gillade att festa tillsammans med andra välbärgade unga män från Assisi. Vi vet att det var drömmen om att bli riddare som fick honom att ge sig ut i krig då Assisi och Perugia slogs om makten. Vi vet också att Assisi förlo- rade och att Francesco satt i fängelse i ett år. När hans far äntligen lyckades köpa honom fri var han en skugga av sitt forna jag. Det var där förvandlingen började. Det var så Francesco di Bernardone blev helgonet Franciskus av Assisi. I godhetens tjänst Det tidiga 1200-talet var förändringens tid: marknadsekonomin växte fram och män som Franciskus far Pietro kunde slå sig fram och bygga upp en imponerande affärsverksamhet. Samtidigt rådde en annan trend. Det fanns många män och kvinnor i Franciskus samtid som ville vända samhället ryggen för att leva alternativa liv, liv genomsyrade av bön. Franciskus gjorde upp med sitt gamla liv inför stadens kyrkliga domstol där hans far anklagade honom för att satsa all sin tid på att umgås med Gud i stället för att ta hand om familjeföretaget. Enligt de tidiga biografierna klädde Franciskus av sig, la sina kläder vid sin fars fötter och sa: Nu är det Gud och inte Pietro di Bernardone som är min far. Det finns väldigt lite skrivet om Franciskus under perioden efter att han lämnat sin familj men ännu inte byggt upp en spirande rörelse med efterföljare. Det är under dessa år som hans gudserfarenhet slår rot och blir en del av honom. Han är uppslukad, förälskad. Han ska lära känna Gud, skriver Ted Harris och Carolina Johansson i boken Att leva helhjärtat. Ted Harris påminner om att neurovetenskap visar att positiva känslor och tankar påverkar hjärnan. – Ju mer vi övar oss i godhet och välvilja, desto mer blir det en del av vårt sätt att vara. Så var det också för Franciskus. En berömd scen ur Franciskuslegenden handlar om hur helgonet kysser och omfamnar en man med spetälska. Gesten är oerhörd. De som hade spetälska skyddes inte enbart för smittorisken, man trodde dessutom att de insjuknat på grund av svår synd. – Källan till Franciskus glädje är omsorg om andra människor, särskilt de svaga. Det är inte vad vi äger – materiella ting och pengar – som är källan till varaktig livstillfredsställelse, utan vad vi kan göra i godhetens tjänst, säger Harris. Ett nytt sätt att leva i tro Franciskus börjar den mödosamma vandringen mot ett helhjärtat liv i Guds tjänst genom att reparera kyrkor och vårda sjuka. Men under en mässa i den nybyggda kapellet Portiuncula på slätten nedanför Assisi inser han att hans kall är att bygga upp kyrkan som institution och visa människor en väg till tro. Hans brödraskap börjar ta form. Barndomsvännen Bernardo di Quintavalle och prästen Pietro Catanii blir hans första efterföljare. Inom några år kommer rörelsen att omfatta tusentals människor och sprida sig som en löpeld över Europa. I början är den inte en organiserad rörelse utan mer en grupp människor som kommit samman för att utforska ett nytt sätt att leva. Franciskus förblir kyrkan trogen, men hans rörelse har ingen kyrklig status. Han får inget stöd från kyrkan, KyrKpressen torsdag 18.4.2013 • nr 16 09-612 615 49, redaktionen@kyrkpressen.fi franciSKuS ödmjuKa leverne illustreras så här i en teckning från 1600-talet, signerad Wenceslaus hollar. FOTO: WikiMEdiA/ UNiVERSiTy OF TORONTO WENcESlAUS HOllAR digiTAl cOllEcTiON Enligt legenden predikade han för fåglarna och välsignade en varg. Han föddes rik men valde ett liv i fattigdom. Än i dag inspirerar Franciskus dem som tror på helhjärtad efterföljelse i Jesus spår. TexT: SoFIA toRVALDS ”Hans liv var inte uppdelat i tankar och handlingar. Hans liv var en enhet.” Ted Harris om Franciskus men motarbetas heller inte aktivt. Påven ger tillslut muntligt godkännande åt hans ordensregel. Det unika med Franciskus och hans orden är dess radikalitet. Allting ska delas. Ingenting är mitt eller ditt. Franciskus reser och missionerar. Han arrangerar ett möte med sultanen Malik-al-Kamil – exakt vad som händer under det mötet finns inga uppgifter om. Under de sista sex åren av Franciskus liv har hans rörelse vuxit sig så stor att den får problem med personkonflikter och maktkamp. Samtidigt sviktar hans hälsa. När han dör, bara som 45-åring, kommer döden som en befrielse. Han skriver: ”Lovad vare du, min Herre, för vår syster den lekamliga Döden, vilken ingen levande förmår undfly.” En förebild i vår tid Liksom historiker och biografer genom tiden letat efter ”den historiske Jesus” har man också försökt hitta en historisk Franciskus, mannen bakom legenden. Går de två att skilja åt? – Nej, säger Ted Harris. – Den historiske Franciskus försökte förverkliga sin fulla potential genom att integrera känsla, tanke och handling. Hans liv var inte uppdelat i tankar och handlingar. Hans liv var en enhet. Det är det här enhetliga livet, en entydig förening av känslor, tankar och handlingar, som är förebilden för ”helgonet Franciskus”. Franciskus känns aktuell just nu. Vi har, som känt, en ny påve som bär hans namn, men det har också skrivits flera nya biografier om honom. Ted Harris tror att det ligger en längtan efter andlig utveckling i luften. – Kan vi gå framåt på andlighetens område? Ja! Det har Franciskus visat oss. Vår tid behöver andliga förebilder.
KyrKpressen torsdag 18.4.2013 • nr 16 09-612 615 49, redaktionen@kyrkpressen.fi LIV & TRO 11 Frukost i gott sällskap KVINNoFRuKoSt. I över tio år har Vasa svenska församling erbjudit morgonpigga damer både tilltugg och intressanta föreläsningar på lördagsmorgnarna. Månadens stora dragplåster var författaren Ulla-Lena Lundberg som lockade över hundra kvinnor till församlingssalen. TexT och foTo: HEIDI HENDERSSoN I den stora salen står frukostbordet uppdukat. Croissanter, gröt, ägg, grönsaker, bär, frukter och pålägg trängs på det vitklädda långbordet. Ivriga händer sträcker sig efter godsakerna och kön ringlar sig i kurvor för att alla frukosthungriga damer ska få rum. Kaplan Siv Jern tar betalt vid ingången, sju euro per huvud, och konstaterar att antalet deltagare börjar anta rekordproportioner. – De är exceptionellt många i dag, säger hon och räknar in besökare nummer 107. I salen fylls borden. Prat, skratt och klingande glas ekar i det stora rummet. Medelåldern ligger på runt 60, men också yngre ansikten tittar fram bakom kaffefyllda muggar. Förväntan ligger i luften och på borden ser man ett antal böcker med titeln Is ligga och vänta på att bli signerade av författaren Ulla-Lena Lundberg. Men de får vänta till efter föreläsningen. Först ska frukosten dukas av och författaren äntra scenen. Ulla-Maj Salin, en av dagens deltagare, skyndar sig att dricka upp resten av sitt kaffe innan hon bär bort kärlen. Hon har läst den prisbelönta boken och har många frågor som hon hoppas att författaren ska besvara under sin pratstund. – Jag hoppas hon berättar mer om själva boken och var den utspelar sig. Sen skulle jag vilja veta mer om doktorn, säger hon och ler förväntansfullt. Ulla-Maj Salin har varit på kvinnofrukost tidigare och uppskattar chansen att få lyssna till intressanta föreläsningar i sällskap av andra damer. – Jag gillar samhörigheten och att föreläsaren är någon som är aktuell med sitt yrke eller sin uppgift i samhället och som intresserar just kvinnor. Föreläsarna lockar Kaplan Siv Jern ställer sig vid podiet. – Jaha, bästa vänner. Ska vi se om vi får lugn i salen, säger hon med ett leende. Klirrandet och småpratet avtar och ögonen vänds mot talarstolen. Siv Jern ger en kort introduktion till morgonens föreläsare och välkomnar sedan Finlandia-pristagaren Ulla-Lena Lundberg upp till mikrofonen under applåder. – Kära vänner. Det är alltid lika roligt för mig att komma till Vasa, inleder Lundberg. Tystnad råder i salen. Under föreläsningens gång hörs spridda skratt och några kvinnor nickar ivrigt och eftertänksamt till Lundbergs ord. Efter drygt två timmar är alla ögon fortfarande fixerade vid podiet och ordet blir fritt är den en andäktig skara kvinnor som verkar sitta djupt försjunkna i tankar. Till en början är det några få som vågar be om ordet, men efter att isen brutits är det fler och fler som vill prata, diskutera och till och med berätta personliga anekdoter relaterade till boken och föreläsningen. Ulla-Lena Lundberg svarar, diskuterar, tackar och förklarar. ”Jag tror det är viktigt att vi får ha mötesplatser där vi kan diskutera och vara tillsammans.” Siv Jern efter föreläSningen fick besökarna sin bok signerad av Ulla-Lena Lundberg. många passade även på att ta tillfället i akt att prata med den prisbelönta författaren. Händerna blir fler och damerna modigare. Till slut måste Siv Jern avbryta samtalet och förklara att tiden börjar bli knapp. Klockan är snart 12 och en ny grupp är på kommande. Nu blir det boksignering och kvinnorna radar snabbt upp sig på kö. I kön och framme vid signeringen fortsätter samtalen. Det är både tårar, kramar och långa handslag och det märks att föreläsningen varit lyckad. Ami Lindholm har just fått sin bok signerad och styr nöjt stegen mot kapprummet. – Det var väldigt givande och många detaljer om boken kom fram, säger hon. Det är första gången hon deltagit i kvinnofrukosten och hon kan tänka sig att delta igen ifall det är ett ämne eller en person som intresserar. – Det beror på vem som föreläser, säger hon. Andligt, kvinnligt och sinnligt Siv Jern är nöjd med morgonens frukost fruKoStduKningen bjöd på allehanda godsaker och mättade ett hundratal magar. och gläder sig över att så många dykt upp. Hon var den som startade kvinnofrukosten för över tio år sedan. Den blev väl emottagen redan från början. Det enkla konceptet verkar gå hem. – Grundtemat är att det ska vara andligt, kvinnligt och sinnligt. Hon tycker kvinnofrukosten fungerar bra som komplement till församlingens övriga verksamhet och ser inget fel i att evenemanget är riktat till endast kvinnor. – Jag tror det är viktigt att vi får ha mötesplatser där vi kan diskutera och vara tillsammans. Det är viktigt också för männen att ha sina mötesplatser. Vi har ju till exempel kyrkobröderna här i Vasa. Också Ulla-Lena Lundberg som aldrig tidigare föreläst på en kvinnofrukost tycker att föreläsningen var givande. – Man blir ju väldigt glad över all positiv respons. Folk vågade prata och man såg att de följde med.
Page 1 and 2: Matångest Sidan 12 Varm gemenskap
Page 3 and 4: KyrKpressen torsdag 18.4.2013 • n
Page 9: KyrKpressen torsdag 18.4.2013 • n

PDF: 5.1MB - Kyrkpressen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?